Camilla Hansén

Herr talman! Det här är en av de tyngsta debatterna under hela mandatperioden när det gäller forskningen. Jag kommer att prata lite om Miljöpartiets forskningspolitiska prioriteringar och om ekonomi, akademisk frihet och jämställdhet.

Vår samtid präglas av ett antal stora globala megatrender som påverkar hur vårt system för utbildning och forskning behöver organiseras för att stärka vårt samhälle. Ibland brukar det kallas globala megatrender. Man nämner klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, globalisering, digitalisering, teknisk utveckling, urbanisering och demografiska förändringar. Flera områden beskrivs i regeringens forskningsproposition. Forskning och högre utbildning står inför en intensiv tid av förändringar och utveckling för att möta de behov som de globala megatrenderna skapar i alla samhällen på hela planeten nu och i framtiden.

Den samhällsomvandling som krävs för att bromsa och hantera konsekvenserna av klimatförändringarna utgör en delvis oöverblickbar utmaning. Högre utbildning och forskning har en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle. I såväl grundlag som högskolelag finns ett mandat att aktivt arbeta för att främja hållbar utveckling, och genom mångvetenskapliga angreppssätt får samhället en bred bild av klimatförändringarnas orsaker, utveckling och konsekvenser.

Förutom forskning som ger oss insikter i klimatförändringar behövs även forskning som ska förstå och hitta lösningar för att både sänka utsläpp och förhindra negativa effekter av klimatförändringar. Här behövs en bredd av forskning på både vetenskaplig och konstnärlig grund inom vitt skilda områden som naturvetenskap, filosofi, ekonomi, teknik och samhällsvetenskap, som i samverkan kan hjälpa samhället i denna ödesfråga. Den kunskapen är grunden till hur vi sänker utsläppen och anpassar samhället. Här har lärosätena en enorm potential att genom utbildning, forskning och samverkan tydliggöra vad som behöver göras. Den samlade vetenskapens besked är att det som nu krävs är en snabb och genomgripande omställning.

För Miljöpartiet är vetenskap och forskning ett fundament. Vi ser med största allvar på politikens roll att ge förutsättningar för den fria akademin att ge oss de kunskaper vi behöver för att genomföra omställningen med bibehållen respekt för akademins frihet och oberoende.

Oberoende forskning är viktig för Sveriges och hela världens utveckling. Det är därför vi gör vissa prioriteringar när det gäller de forskningspolitiska investeringarna och de strategiska satsningarna. Detta gör vi också genom att vi lägger mer pengar än vad regeringen gör på forskning. Det ska finnas tillräckligt med medel för forskares och lärosätens helt egna fria prioriteringar.

Herr talman! Skyddet för den akademiska friheten behöver stärkas i grundlagen. I vår följdmotion till forskningspropositionen avsåg vårt första yrkande detta, och skälet var att detta är en fundamental fråga för forskningens frihet. Det yrkandet har tyvärr redan avslagits här i riksdagens kammare efter beredning i konstitutionsutskottet. Jag ser det bara som att det kommer att ta lite längre tid att komma till skott med det omfattande arbete en parlamentarisk grundlagsutredning innebär.

Regeringen har i forskningspropositionen aviserat två utredningar som rör den akademiska friheten, dels om lärosätenas organisering, dels om akademisk frihet. Det här är inte i närheten av tillräckligt, för vad som krävs nu är en omfattande grundlagsutredning med uppdrag att stärka skyddet för den akademiska friheten i dess helhet.

Universitetskanslersämbetets rapport om akademisk frihet i Sverige har nämnts tidigare. Det som inte har lyfts fram lika mycket är att det i särklass vanligaste skälet till att den akademiska friheten anses vara utmanad är politisk påverkan, bland annat när det gäller hur forskningsfinansiering och styrning är uppbyggda och fungerar. Det sker även i kombination genom till exempel riktade utlysningar och strategiska satsningar. Miljöpartiet noterar att regeringen i sin redogörelse för UKÄ:s rapport i forskningspropositionen avstår från att nämna just hotet från politisk påverkan.

I ljuset av det här är det viktigt med en utredning som tar ett brett grepp om akademisk frihet i grundlag men också i lag, förordningar och andra regleringar. Tar nu regeringen tag i det här viktiga området? Nej, det gör den inte. Utredningen om akademisk frihet är redan tillsatt. Den fokuserar inte på akademins frihet och skydd från en klåfingrig regering, oavsett vilken färg den må ha, utan på akademins eget ansvar. Självklart har akademin ett eget ansvar för akademisk frihet. Men utredningen bortser också från studenternas rätt till akademisk frihet och förbjuder uttryckligen utredaren att utreda behovet av grundlagsändringar.

När det gäller utredningen om lärosätenas associationsformer, vilken har nämnts under debatten, finns det faktiskt inte så mycket att säga utifrån forskningspropositionen.

Regeringen slösar verkligen inte med orden när man beskriver utredningen. Den beskrivs så här: ”Regeringen avser därför tillsätta en utredning för att analysera ändamålsenligheten i dagens myndighetsform för statliga universitet och högskolor.” Det är vad vi vet om den här utredningen.

Herr talman! Jag får erkänna att jag som Miljöpartiets ledamot tyvärr har varit lite otydlig i beredningen av beslutspunkten. Jag vill informera om att Miljöpartiet avser att ansluta sig till reservation 92 vid morgondagens votering.

Trots den bristfälliga informationen om vad regeringen faktiskt vill med den här utredningen vill jag ge regeringen möjligheten att ta fram underlag om hur olika associationsformer, inklusive den statliga, kan stärka den akademiska friheten för studenter, lärare och forskare vad gäller organisationsform, stärkt skydd för finansieringen, en mer oberoende tillsättning av olika personer och ett starkare skydd från påverkan av en regering. Jag ser gärna att det i direktiven är tydligt att det är tillåtet för utredaren att resonera om förutsättningarna för stärkt skydd i grundlagen, så att en parlamentarisk grundlagsutredning sedan kan ta det arbetet vidare.

Herr talman! En viktig del av en stark och fri akademi handlar om att helt enkelt ha tillräckligt med pengar. Den som finansierar det du gör har du ett beroende till. Vi behöver se till att den fria forskningen skyddas från beroenden och påverkan från den som sköter finansieringen.

Ett sätt att se till att akademin har mer pengar är att avveckla produktivitetsavdraget. Det är någonting som har diskuterats väldigt länge. Det finns ett parti som faktiskt redan nu har med det i sin budget.

Det pågår en helt orimlig urholkning av lärosätenas finansiering. Det leder till mindre undervisningstid och färre möten mellan forskare och studenter. Man ska alltså lära sig mer och springa fortare. Nobelprisen ska tydligen tilldelas i allt högre takt med allt mindre förutsättningar för forskningen.

Det övergripande målet med svensk forskningspolitik får väl ändå anses vara väl etablerat: ”Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt.”

I den forskningspolitiska propositionen från 2016 aviserade Miljöpartiet och Socialdemokraterna det forskningspolitiska målet. Regeringen behåller målet, och det är bra.

Däremot stryker regeringen målet om att jämställdheten inom högre utbildning ska öka. Det är vi kritiska till, och vi är i viss mån förvånade att regeringen tar bort det. Jämställdhetsmålet behöver vara kvar för att betona värdet av jämställdhet inom forskningen och för att över tid följa hur rekrytering av till exempel professorer och lektorer ser ut.

Jämställdhetsmyndighetens synpunkter inför regeringens forsknings- och innovationspolitik var tydlig. Myndigheten anser att regeringen bör jämställdhetsintegrera utformning och styrning av forsknings- och innovationspolitik för att Sverige ska vara en ledande forskningsnation, vilket vi alla vill.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 23, som handlar om ökade basanslag, reservation 27 om att avskaffa produktivitetsavdraget samt reservation 87 om akademins och forskningens frihet, i detta mandatperiodens viktigaste ärende om svensk forskning.

I detta anförande instämde Jan Riise (MP)

Fru talman! Det är väl ändå allmänt känt att när det gäller migrationspolitik kanske Liberalerna och Miljöpartiet står på lite olika sidor. Det brukar inte vara Miljöpartiet som bygger murar, utan vi bygger snarare broar.

Ytterligare ett exempel på regeringens agerande gäller utvecklingsforskningen. Där var pengar fördelade och ansökningar inskickade, och beredning av beslut pågick när regeringen ändrade förutsättningarna så att man fick avbryta den processen.

Det man också kan se när det gäller den amerikanska situationen är att det inte enbart handlar om associationsform. Hot mot akademisk frihet från regeringar handlar också om många andra saker, till exempel ekonomiska beroenden. Det blir en sårbarhet, och det är något som behöver utredas.

Den utredning om akademisk frihet som regeringen har tillsatt förbjuder uttryckligen all utredning av grundlagsskydd. Det är rimligt, för det behöver man en parlamentarisk kommitté för att göra. Men man kan ändå låta en enskild utredare utreda vad det finns för olika förutsättningar för att en sådan kommitté ska kunna komma igång snabbare med sitt arbete.

Min fråga var inte vad Miljöpartiet och Socialdemokraterna gjorde förra eller förrförra mandatperioden utan vad den här regeringen avser att göra nu, inom kort, för att stärka den akademiska friheten och för att stärka tilliten och välkomna de amerikanska forskarna – och för all del forskare från andra länder där den akademiska friheten är hotad. Vad kommer att hända inom kort, inom det närmaste året?

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för anförandet!

Sveriges utbildningsminister Johan Pehrson välkomnar amerikanska forskare hit med orden: ”Det går ju rätt vilt till i Vita huset och det är väldigt dåligt för forskningen där. Då ska vi ju säga bara: Se här, Amerika! Välkomna hit. Vi kan erbjuda tillit. Vi har akademisk frihet.”

Det är såklart ett välkomnande som även Miljöpartiet instämmer i, men frågan är hur det är ställt med den akademiska friheten och med tilliten. Vi vill se ett starkare skydd för den akademiska friheten – ett stärkt grundlagsskydd, som jag har förstått att även Fredrik Malm och Liberalerna som parti vill ha, även om den regering som de representerar inte vill det.

Vi vet att en del av de saker som kan hända i USA också kan hända här. En del har till och med redan hänt. Då syftar jag på den förkortade mandattiden för universitetsstyrelserna. Det är inte olagligt. Det har bara inte använts på det sättet förut. Det skedde också med väldigt kort varsel. Detta väckte sådana reaktioner i den akademiska sfären att det tog mindre än två dygn för lärosätenas rektorer att protestera mot tilltaget.

Vi har även hört raljerande uttalanden från ministrar om detaljer kring vilka kurser som håller akademisk kvalitet och inte. Vi har också sett en utredning där det påpekas att den politiska styrningen är ett hot mot den akademiska friheten, men detta lyfter regeringen inte fram.

Nu är en åtgärd planerad när det gäller lärosätenas associationsformer, men det kommer att ta tid. Jag vill veta vad regeringen gör nu, på kort sikt, för att ge ett ärligt välkomnande till de utländska forskare som söker tillit och akademisk frihet.

Fru talman! De motioner som vi behandlar i det betänkande vi debatterar i dag, Grundläggande om utbildning, har väldigt stor bredd, och så även motionerna från mina engagerade partikollegor. Vi har lagt fram motioner om demokratiuppdraget, genuspedagogik, medie- och informationskunnighet, minskad mobbning, ökad kunskap om natur, friluftsliv och allemansrätt samt modersmål och minoritetsspråk. Det är ett brett betänkande.

Fru talman! Utbildning och bildning är bärande delar av ett socialt hållbart samhälle, och det fjärde av FN:s globala hållbarhetsmål. I ljuset av de globala megatrenderna och det Sverige och världens länder kommit överens om med Agenda 2030 anser vi att de som i dag är barn, elever och studenter behöver utveckla en handlingskompetens när det gäller hållbar utveckling.

Bland det som kallas globala megatrender brukar nämnas klimatförändringarna, globalisering, digitalisering och demografiska förändringar. Dagens barn och elever är världsmedborgare och makthavare som har förmågan att vara en del av det hållbara samhällsbygget i ljuset av dessa trender som kommer att påverka dem och vårt samhälle under hela deras livstid.

Skolväsendets uppdrag är tydligt, och arbetet med att öka kännedom om det övergripande målet för miljöpolitiken – att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta – är en del av vår grundlag. Det är av yttersta vikt för att barn och elever ska stå starkt rustade för att leva i och leda ett samhälle.

Miljöperspektivet är tydligt i skolans styrdokument, och i praktiken arbetar man redan med det bredare begreppet hållbarhet som perspektiv. Miljöpartiet vill att det ska framgå tydligare i skolväsendets uppdrag, vilket inkluderar alla skolformer för barn, elever och vuxna, att utbildningen ska ha hållbar utveckling med dimensionerna social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet som ett grundläggande perspektiv, något som redan finns för barnen i förskolan.

Naturskyddsföreningen har gjort en rapport som heter Hur hänger skolan med i omställningen? Den visar att det finns tydliga uppdrag till skolan men att genomförandet behöver öka takten.

Av rapporten framgår det till exempel att det bara är sex av tio kommuner som uppger att de har särskilda mål eller satsningar för arbetet med hållbar utveckling i grundskolan. Huvudparten av kommunerna, 80 procent, gör inte några särskilda satsningar för kompetensutveckling för lärare eller skolledare för att leda lärandet om hållbar utveckling.

Skolinspektionen har också gjort en granskning som heter Skolors arbete med lärande för hållbar utveckling. Den konstaterar att lärare behöver ha goda kunskaper om hållbar utveckling för att kunna ge eleverna verktyg så att de i sin tur kan göra självständiga och reflekterande val i olika hållbarhetsfrågor.

Den visar också att få skolor når hög kvalitet i arbetet med lärande för hållbar utveckling. En mer uttalad styrning eller mer stöd skulle kunna främja skolornas arbete med detta ämnesområde.

En annan del av de globala megatrenderna är digitaliseringen. Sverige har under de decennier som digitaliseringen pågått legat i framkant. Ni minns kanske hem-pc-reformen som ligger till grund för en stor, bred kompetens i att hantera datorer. Det känns som att det var för ungefär hundra år sedan, men det var faktiskt inte så länge sedan. Det var på den tiden när modemen nästan lät som något slags fågelkvitter. Vi kommer knappt ihåg det längre.

Vi riskerar nu att hamna på efterkälken när det gäller digitalisering och AI på grund av regeringens bristande ledarskap på dessa områden inom skolväsendet. Det finns ingen stadig kurs. Det kommer ingen strategi från regeringen.

Jag ställde en fråga till Liberalernas ordförande i utbildningsutskottet, Fredrik Malm, om när de allmänna råden kommer från Skolverket. De skulle ha varit här för två veckor sedan. De skulle komma i stället för en strategi från regeringen. Jag är nyfiken på vad dessa ska bli. Men de råden finns alltså inte.

För att nå en jämlik skola behöver alla lärare och elever ha god tillgång till både analoga och digitala läromedel av jämn och hög kvalitet. Vi ska inte ha några läromedel av dålig kvalitet. Med hänvisning till det tidigare replikskiftet vill jag klargöra att Miljöpartiets politik inte är att vi ska ha dåliga läromedel, så det kanske vi inte behöver diskutera fler gångar. Nu är inte utskottets ordförande här och kan bemöta det, men alla ni andra är det.

Läromedel är ett viktigt stöd i undervisningssituationen och för elevernas självständiga lärande. Därmed är de ett viktigt verktyg för att öka jämlikheten mellan elever och likvärdigheten mellan skolor.

Läromedel utgör en bas som läraren kan arbeta utifrån och ger en bottenplatta för både lärare och elever. Tillsammans med bra lärarhandledningar avlastar de lärarna, som får mer tid för undervisning i stället för att uppfinna nya läromedel eller stå vid kopiatorn.

Lärare och elever ska alltid ha tillgång till bra, objektiva och högkvalitativa läromedel. Det finns inget undantag från kravet om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet när det gäller val av läromedel. Forskningen och professionens kunskap ska styra de didaktiska valen i klassrummet; ministrar ska inte göra det.

Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna om vad som är grundläggande när det gäller utbildning: skickliga lärare som har tillräckligt med tid med sina elever. Det kräver att staten tar större ansvar för skolans finansiering men att man överlåter detaljerna i undervisningens genomförande i klassrummet till de professionella i förskola och skola.

Här väljer regeringen en annan väg med en popcornpolitik av detaljerade åtgärder men inte de ekonomiska förutsättningar som krävs. Det är ett val man kan göra. Det är helt okej. Jag tycker att det är ett dåligt val. I Miljöpartiet vill vi göra ett annat val där vi stärker skolornas ekonomi, överlåter klassrumsarbetet till lärarna och ger lärarna förutsättningar att göra sitt jobb.

Slutligen: I förra veckan gick Sveriges Kommuner och Regioners konferens Skolriksdagen av stapeln. Skolminister Lotta Edholm gjorde en förtjänstfull insats när hon som en av invigningstalarna beskrev regeringens politik. Den är vad den är, men det var ändå en bra presentation.

Sedan kom Estlands utbildningsminister Kristina Kallas med ett anförande som genomsyrades av förtroende för lärarna. I en intervju i samband med detta sa hon till DN: ”Mycket handlar om att låta lärarna bestämma i klassrummet.”

Hon sa också till journalisten: ”Jag märker på dina frågor att ni är väldigt kritiska till ert skolsystem. Glöm inte att ni placerar er bland tio i topp i Europa och har bland världens bästa skolsystem.”

Grundläggande om utbildning

Här i kammaren är vi nog, trots allt och hur än debattens vindlingar går, överens om en sak. Vi är inte ens nöjda med topp tio när vi ser att alla inte får den utbildning de har rätt till eller behöver. Jag tycker ändå att de orden från utbildningsministern i Estland, landet som toppar Pisamätningarna, leder till ödmjukhet och nyans.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 15, som handlar om utbildning för hållbar utveckling, och reservation 25, som handlar om tillgång till analoga och digitala läromedel av hög kvalitet.

(Applåder)

Fru talman! Jag föredrar när Fredrik Malm inte gör sig till uttolkare av Miljöpartiets politik, särskilt när uttolkningarna är grovt felaktiga. Det skulle kunna vara ett intressant samtal om det fanns någon riktighet i uttolkningarna.

AI-kommissionen fick faktiskt lägga fram förslag om nästan vad man ville inom till exempel högre utbildning men var uttryckligen förbjuden att lägga fram förslag gällande hela ungdomsskolan. Det kan man ju tycka är förvånande.

Nu låter det på Fredrik Malm som att jag skulle stå här och förespråka skadliga utbildningsmetoder. Jag tycker faktiskt att det är en ganska oärlig debatteknik som vi kan hålla oss borta från.

Jag frågade efter ett strategiskt ledarskap på regeringsnivå; det är ändå en ganska renhårig fråga. Jag frågade även efter utlovade rapporter. Jag hör dock något slags underliggande tonalitet hos Fredrik Malm om att vissa läromedel är fina medan andra är fula, utifrån hur man kategoriserar dem.

Läromedel är läromedel. Digitala läromedel är digitala läromedel. De kan vara dåliga eller bra. När det gäller romaner på papper vill jag säga: I’ve got news for you – de kan också vara jättedåliga på alla möjliga sätt. Jag ber om ursäkt för det engelska utbrottet, men de kan fullständigt döda lusten att läsa. Det är inte detta som avgör kvaliteten på ett läromedel.

Alla oroas vi över sociala medier och hur mycket man fastnar i sina skärmar. Den debatten behöver dock inte vi i utbildningsutskottet ha, för detta berör inte vårt beredningsområde. Vi bereder ju sådant som sker inom skolan och utbildningen, inte sådant som tillhör fritiden. Jag tycker att det är jätteviktigt att andra utskott verkligen fördjupar sig i det och ger bra vägledning.

Jag vill veta om det kommer något ledarskap från regeringen när det gäller digitaliseringen som helhet.

Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för anförandet.

Jag har en fråga. Som brukligt är gäller den regeringens strategi när det gäller skolväsendets digitalisering. Det är en ganska lätt fråga, för det finns ju ingen strategi från regeringen när det gäller skolväsendets digitalisering.

Det finns ett uppdrag till Skolverket att ge ut allmänna råd och vägledning när det gäller val av läromedel i klassrummet. Jag undrar när de här allmänna råden kommer. Man skulle rapportera till regeringen den 30 april. I dag är det ju den 13 maj. Eftersom jag är intresserad av området har jag varit lite nyfiken, men jag har inte hittat det här.

Det finns tecken på att regeringen inte tänker ta något strategiskt ledarskap när det gäller skolväsendets digitalisering. Det är synd; det är en ganska stor risk man tar. Man har till och med varit så noggrann att AI-kommissionen inte fick lägga fram förslag på skolans område. De kom ändå med lite rekommendationer, vilket var bra. Man skulle lägga fram en strategi – det var helt nödvändigt – men sedan gjorde man inte det, och då kom uppdraget till Skolverket.

Jag förväntar mig en strategi där regeringen tar ledarskap. Regeringen gör ju väldigt mycket för att styra skolans digitalisering på detaljnivå i klassrummet, men jag menar att det är läraren som har uppdraget att utföra detta arbete.

Efter den här inflygningen är min fråga: Var finns de allmänna råden och den vägledning som Skolverket skulle rapportera till regeringen den 30 april?

Fru talman! I dag diskuterar vi en rad skolfrågor på övergripande nivå. Det är ett brett betänkande, men jag kommer att fokusera på några utvalda områden: marknadsskolan, offentlighetsprincipen och digitaliseringen.

Men för att börja med det allra viktigaste: En skola som ger kunskap är en där skickliga lärare har tillräckligt med tid för sina elever. Det är en skola med en bred kunskapssyn där kunskap kommer till uttryck på olika sätt – fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Det är en skola där elevernas rätt till utbildning står i fokus.

Ett land där många drömmer om att bli lärare kommer att vara en kunskaps- och bildningsnation.

Regeringen är uppenbart stolt över alla utredningar man tillsatt, och nu väller tusentals sidor utredning över oss. Regeringen vill väl verka handlingskraftig. Visst kan också förslagen vart och ett för sig verka lockande – inte alla, för min del, men kanske några – även om flera av dem inte kommer att lösa det grundläggande problemet: att skickliga lärare inte får tillräckligt med tid för sina elever.

Förslagen leder till färre utbildade lärare, ökade kostnader för elevhälsa och ökade kostnader för lärarförsörjning när rättmätiga krav på bättre förutsättningar för att göra jobbet kräver fler lärare. Och nej, fler kommer inte att drömma om att bli lärare för att det krävs högre betyg i svenska för just lärarutbildningen, alltså bara för just den yrkesgruppen.

De här reformerna kostar, och jag har inte sett att regeringen är beredd att prioritera satsningar på skolan.

Fru talman! Marknadsskolan har försvårat arbetssituationen för rektorer och lärare eftersom den har gjort elever till intäkter och föräldrar till kunder. Dessutom sker det en utveckling mot större och större detaljreglering av skolan för att man ska kunna vakta på olika skolbolag så att de inte ska kunna skära ned på kvaliteten för mycket för att göra så mycket vinst som möjligt. Detta drabbar lärare – alla lärare – eftersom det ökar den administrativa bördan och krymper deras professionella utrymme till sådant som är lätt att mäta och jämföra.

Vår vision är i stället en tillitsstyrd skola där tillit och respekt för skolans professioner är ett bärande inslag. Det är lärare, rektorer, speciallärare och specialpedagoger som är experter på att utbilda elever, och det måste också vara det de ägnar sin tid åt. Att vi som nationella politiker signalerar att vi litar på skolans professioner är en viktig del i att uppvärdera läraryrket och övriga professioner i skolan.

Politikens uppgift är inte att detaljstyra och kontrollera läraren i det dagliga arbetet i klassrummet utan att ge förutsättningar för att skolans medarbetare ska kunna använda sin fulla kompetens. Vi ser nu ett skifte vad gäller läraryrkets status. Man säger att man vill stärka lärarprofessionen, men i de utredningar som kommer ges till exempel tydliga instruktioner om att lärare ska ställa frågor till sina elever för att befästa och kontrollera kunskaper. Enligt skolministern måste lärarkåren ha så detaljerade instruktioner från regeringen eftersom det finns så många obehöriga lärare. Det är ett häpnadsväckande vägval att detaljstyra en högt utbildad yrkeskår på det sättet i stället för att se till att skickliga och såklart behöriga, utbildade och legitimerade lärare har rätt förutsättningar att göra sitt jobb.

Fru talman! Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Därför hör aktiebolag med vinstsyfte inte hemma i skolan. Marknadsskolan har skapat en logik i utbildningssektorn som ändrar villkoren inte bara för de skolor som är vinstutdelande utan också för andra fristående skolor och kommunala skolor. Om vi vill skapa ett samhälle som håller ihop måste skolan vara en del av lösningen och inte, som nu, något som ökar skillnaderna mellan grupper i samhället. Därför är det hög tid att förbjuda de vinstutdelande aktiebolagsskolorna och få bort marknadslogiken ur skolan.

Fru talman! En del av marknadens logik är affärshemligheter. Det ligger lite i sakens natur; har man kommit på något bra vill man ju inte dela med sig till andra utan tjäna pengar på det själv.

I konkurrenssituationer är det inte konstigt att man hemlighåller receptet på framgång, men i ett offentligt finansierat utbildningssystem är det inte bara konstigt utan även skadligt och orättvist. Därför finns inget skäl att inte omedelbart återinföra offentlighetsprincipen på alla skolor i Sverige.

I Sverige har vi en lång tradition av öppenhet och transparens när det gäller myndighetsutövning. Skolor ägnar sig åt myndighetsutövning och förvaltar stora mängder skattepengar. Att friskolor inte omfattas av offentlighetsprincipen är därför helt orimligt.

Förra året stod vi här i kammaren och debatterade just det gemensamma tillkännagivandet från oppositionen om att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolor. Det kändes självklart, särskilt som Liberalerna hade anslutit sig till den politiken – men inte till det faktiska politiska förslaget när det lades fram i kammaren.

Vi har inte sett något mer av förslaget om offentlighetsprincipen för alla skolor. En regering kan prioritera frågan och ta fram förslag till en lagändring snabbt – om man vill. Vi ser tydligt att den här regeringen verkligen vill genomföra förändringar på vissa områden – pressar igenom utredningar och propositioner i hög takt – men inte i den här frågan som man vet att det finns stöd för.

Fru talman! Den snabba digitala omvandlingen av samhället är såväl en utmaning som en möjlighet. Digitalisering i utbildning och forskning handlar om allt från när och hur mycket det är lämpligt att använda digitala läromedel till att förbereda barn, elever och studenter för ett arbetsliv och samhällsliv som inte kommer att likna något annat vi tidigare har varit med om. Det handlar om att använda digitaliseringens möjligheter för samhällsutvecklingens bästa. Förändringarna går mycket fort och påverkar oundvikligen alla samhällssektorer. Samtidigt ställs vi inför utmaningen att agera snabbt och eftertänksamt.

Att digitaliseringen ofrånkomligen kommer att vara en del i den värld vi lever i innebär dock inte att andra kunskaper blir oviktiga, som man ibland låter påskina. Det gäller till exempel vanan att läsa böcker, att skriva för hand och även hantverk och estetiska praktiker. Här är det viktigt att komma ihåg vilka som är experter på barns och ungas lärande. Det är förskollärarna och lärarna – de som arbetar i skolan.

En av de viktigaste förmågorna i arbetslivet är att lära sig nytt genom hela yrkeslivet. Eleverna behöver tillsammans med sina lärare fylla på sina verktygslådor med olika strategier för lärande som baseras på både analoga och digitala sätt att ta in, organisera och fördjupa kunskap.

Det finns alltså ingen motsättning mellan analoga och digitala läromedel. Läraren väljer det som passar bäst utifrån syftet med undervisningen. Digitalisering står heller inte i motsats till att läsa böcker eller skriva för hand. Däremot kan digitala läromedel visualisera matematik på sätt som en bok inte kan, och att förstå komplex digital information är en särskild förmåga som man behöver träna på i digitala miljöer. När samhället förändras behöver också skolan förändras.

Sverige som land behöver en strategi för hur vi tar oss an digitaliseringen på ett ansvarsfullt sätt och som stärker alla i Sverige – vi som lever här och nu och de som kommer i framtiden. Den här regeringen har svajat betänkligt när det gäller behovet av en digitaliseringsstrategi. Först var det superviktigt, och sedan hände ingenting. Jag tror inte heller att regeringen kommer att ta på sig ledartröjan när det gäller skolväsendets digitalisering. Skälen till det är att man förbjöd AI-kommissionen att lägga fram förslag vad gäller skolan, och vi väntar nu på en nationell digitaliseringsstrategi. I höstas fick vi veta att strategin skulle komma nu i vår. April är helt klart en vårmånad, och det är väl även maj. Juni är en sommarmånad. Om strategin inte har lagts fram till juni är den helt enkelt försenad.

Nästa fråga från min sida är om förslaget över huvud taget kommer att innehålla en strategi för digitaliseringen av skolan. Jag tror inte det. Det som nu måste hända är att skolans huvudmän får titta på andra länder där man går före.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 33, som är en gemensam reservation från hela oppositionen om att återinföra offentlighetsprincipen i fristående skolor.

Jag yrkar också bifall till reservation 40 om att skolans digitalisering ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet där staten tar ansvar för strategiska beslut och skolhuvudmännen tar ansvar för det professionella genomförandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag kan se poängen med att hålla ihop kompetens. Om man nu har sin placering någon annanstans än där de övriga kollegorna är kanske det ändå är en ganska svag koppling.

Jag förstår inte riktigt hur köerna till barn- och ungdomspsykiatrin blir kortare därför att man flyttar en yrkesgrupps anställning från kommunen till regionen.

Jag tror fortfarande att det handlar om att regeringen måste slanta upp pengar i budgeten för både kommuner och regioner. Ledamoten får gärna utveckla hur det skulle gå snabbare att komma in på barn- och ungdomspsykiatrin på grund av ändrade anställningsförhållanden för kuratorn eller skolpsykologen.

Jag håller helt med ledamoten om att det inte behöver kosta jättemycket pengar att göra rätt saker. Jag delar verkligen frustrationen när det gäller den bristande förmågan att jobba evidensbaserat för att förebygga mobbning. Det gäller också den bristande förmågan för skolväsendet att jobba med hälsofrämjande insatser på universell nivå i skolan.

När det gäller detta med ordning och reda skulle jag jättegärna vilja höra hur en skriftlig överenskommelse mellan skolan och föräldrarna om självklara saker skulle ändra någonting.

När förslaget kom hade jag några praoelever från årskurs 8 på besök här i riksdagen. Jag frågade dem vad de tyckte. Det är bra att gå till experterna. Då sa de: Det är inte så att de som är bråkiga i klassrummet är det för att de inte vet att man inte får slåss.

De trodde inte riktigt på att en överenskommelse mellan rektor och föräldrarna skulle göra susen. Vad tror ledamoten?

Herr ålderspresident! Tack, Mathias Bengtsson, för anförande och spännande replikskifte, som väcker ännu fler frågor.

Jag ska inleda med det som ändå fick mig att fundera lite under Mathias Bengtssons anförande. Jag tror att vi alla delar oron över hur svenska ungdomar mår och den psykiska ohälsan. Det är väl bra om vi kan lyfta fram olika sätt att göra någonting åt det.

Mathias Bengtsson sa någonting som väckte frågor hos mig. Det skulle vara en poäng att allting, elevhälsan och skolhälsovården, skulle finnas hos regionen för att man skulle komma undan budgetkonflikterna som man i en kommun hamnar i.

Det är inte bara kommunerna som regeringen har lämnat i sticket med inflation och kostnadsökningar efter pandemi och krig. Det är också regionerna med ansvaret för kollektivtrafiken, regional utveckling och hela sjukvården.

På vilket sätt skulle skolhälsovården vara någonting som garanterat skulle prioriteras i den regionala hälso- och sjukvården? Hur skulle det kunna vara lösningen?

(Applåder)

Fru talman! Livslångt lärande, utbildning, folkbildning och forskning är avgörande för att hitta svar på de utmaningar som vårt samhälle står inför.

Vuxenutbildning, yrkeshögskolor, folkbildning och folkhögskolor erbjuder alla nya vägar till utbildning och bildning genom hela livet. Man kan gå vidare till högre utbildning – kanske forskarutbildning – och landa bland dem som forskar och ligger i kunskapens framkant. Det livslånga lärandet är viktigt för Sverige som kunskapsnation. Vår struktur för utbildning och bildning är ett komplext ekosystem där alla delar behöver vara livskraftiga.

Alla behövs på svensk arbetsmarknad. Med både arbetslöshet för vissa grupper och på vissa platser men också en generellt hög arbetslöshet och låg sysselsättning och dessutom branscher som inte hittar sökande till sina tjänster behövs alla möjligheter att få ny kunskap, byta yrke eller öka sin kompetens inom det yrke man redan har. Fler behöver få möjligheten att hitta sitt drömjobb i små och stora företag runt om i Sverige, i välfärden och i den hållbara omställningen.

Vuxenutbildningen är en bärande komponent i det livslånga lärandet. Komvux erbjuder sfi och grundskole- och gymnasieutbildningar till dem som behöver stärka sin position på arbetsmarknaden. Särskilt viktiga är de olika yrkespaket som leder till branschcertifieringar och vidare ut i arbetslivet. Komvux är också en utbildningsform som öppnar dörren till högre studier för dem som vill gå den vägen när tiden är mogen.

Förutsättningarna för att rekrytera rätt kompetens till rätt plats behöver stärkas. En viktig pusselbit är satsningar på fler utbildningar som säkrar kompetensbehovet för klimatomställningen. Det är viktigt att utöka utbildningarna för framtidens hållbara jobb och säkerställa att det finns attraktiva utbildningsplatser i närheten av de orter där nya jobb skapas.

Miljöpartiet ser också behov av ökat fokus på utbildning för anställning inom bristyrken. Det är inte utan utmaningar, men att rikta yrkesutbildningar mot bristyrken är en strategi för att bättre matcha arbetsmarknadens behov med tillgången på utbildad arbetskraft. Genom att fokusera utbildningar på områden där det finns tydlig brist på kompetens kan arbetsmarknadens mest akuta behov adresseras. Det bidrar inte bara till att fylla viktiga positioner inom bristyrken utan minskar också arbetslösheten genom att säkerställa att de som utbildar sig får relevanta och eftertraktade färdigheter. Det som är svårt nu är ju matchningen. Vi har både hög arbetslöshet och arbetsgivare som inte hittar medarbetare med rätt kompetens.

Ett exempel på kompetensutveckling som behövs för den hållbara omställningen har fokus på cirkularitet. Det skulle kunna vara utbildning för aktörer inom byggsektorn för att de ska kunna få kompetensutveckling inom återanvändning och cirkulärt byggande. Den kompetenshöjningen är viktig både för att förstå hur konstruktioner och materialval påverkar utsläppen och för att förstå hur byggregler, detaljplaner och gestaltningsprogram kan påverka möjligheterna att återbruka.

Det behövs också program och incitament för att utbilda och rekrytera arbetskraft till den hållbara omställningen med fokus på förnybar energi, hållbart skogsbruk och ekologiskt jordbruk. Det är viktigt för att stödja övergången till en mer hållbar ekonomi och för att förbereda för såväl nuets som framtidens utmaningar.

Genom samarbete med lokala företag kan utbildningarna anpassas efter verkliga behov på arbetsmarknaden och ge eleverna och studenterna relevant kunskap som behövs här och nu.

Det behövs också digitala utbildningar och kurser med fokus på gröna teknologier och framtidsinriktade yrken. Det främjar ett livslångt lärande och möjliggör för fler att skaffa sig de färdigheter som behövs.

Fru talman! Vi lever i en föränderlig värld, och det känns onekligen som att förändringarna sker i ett allt högre tempo.

Bland det som kallas globala megatrender brukar nämnas klimatförändringar, globalisering, digitalisering och teknisk utveckling, urbanisering och demografiska förändringar. Allt det här påverkar vår arbetsmarknad och utbildningsbehoven för vår vuxna befolkning.

Sveriges styrka för att hantera förändringar i samhället är och har länge varit utbildning. AI-kommissionen lyfte särskilt fram folkbildningen och fortsatta satsningar inom utbildningssystemet för att Sverige ska fortsätta vara en kunskapsnation i framkant.

Regeringen har också lanserat en STEM-strategi, som redogör för vilka insatser man har gjort tidigare. Den är inte så framåtsyftande men bygger på att Sverige ska kunna vara en del av kunskapsutvecklingen inom naturvetenskap, teknik och matematik.

Fru talman! Dagens barn i förskolan, elever i skolan och på komvux och studenter inom yrkeshögskola och högre utbildning är världsmedborgare och makthavare som har förmågan att vara en del av det hållbara samhällsbygget i ljuset av de globala megatrenderna som kommer att påverka dem och vårt samhälle under hela deras livstid. Det ställer höga krav på hela vårt komplexa utbildningssystem.

Vi kommer alltid att behöva lättillgänglig utbildning för vuxna för att följa med i de här förändringarna om det så är för att lära sig språk och kultur i det land man flytt till på grund av klimatförändringar i sitt hemland, för att byta yrke eller för att skaffa sig ett mer kvalificerat yrke via komvux eller yrkeshögskolan.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2, som handlar om kompetensförsörjning och den hållbara omställningen.

I detta anförande instämde Katarina Luhr (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

Fru talman! Jag ville ställa en enkel ja/nej-fråga till utbildningsminister Johan Pehrson, men den går utmärkt att anpassa och ställa till arbetsmarknadsministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Spelar elevers och studenters tid tillsammans med skickliga lärare och forskare någon roll för undervisningens kvalitet och därmed kunskapsutvecklingen? Kunskaps- och ingenjörslandet Sverige är inte längre sämst i Europa när det gäller undervisningstid inom högre utbildning; vi är bara näst sämst. Tyvärr beror detta på att vi har blivit sämre men ett annat europeiskt land blivit sämre i snabbare takt. Det här är ganska tragiskt för den som tror att kompetens, utbildning och bildning är viktigt för ett lands utveckling.

Jag undrar alltså hur arbetsmarknadsministern ser på undervisningstid i relation till kunskapsutveckling, som är avgörande för Sveriges kompetensförsörjning. Spelar studenternas tid med lärare och forskare roll för Sveriges kunskapsförsörjning?

Herr talman! Riksdagen behandlar nu propositionen om tioårig grundskola. Det är en förändring som påverkar de allra yngsta barnen i skolan och deras lärare, bland annat när det gäller vilka som kommer att vara behöriga och legitimerade att undervisa i nya årskurs 1, det som vi nu kallar förskoleklass.

Regeringen hänvisar till att frågan om behörigheter ska beslutas senare genom förordningsändringar. Jag och många förskollärare och lärare i förskoleklass är redan nu nyfikna på vad regeringen tänker besluta om. Landets lärare och förskollärare kan inte försättas i en situation där personer med djup och mångårig kunskap om pedagogik på lekens grund, som bland annat passar för sexåringarna i förskoleklass, på sikt riskerar att bli obehöriga att undervisa sexåringar i den nya tioåriga grundskolans årskurs 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Hur tänker Lotta Edholm ta till vara den stora kompetens som finns bland landets förskollärare i den nya grundskolan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Fru talman! Jag kommer att göra några nedslag i olika ämnesområden i betänkandet. Det gäller yrkesutbildningar, studie- och yrkesvägledning och estetiska ämnen på alla gymnasieprogram.

Yrkesutbildningarna på gymnasiet leder till några av våra viktigaste samhällsbärande yrken. Där finns vård- och omsorgsprogrammet, el- och energiprogrammet, bygg och anläggning och många fler. Det finns också andra program som förbereder för vidare studier till yrken som lärare, ingenjör eller socionom.

De som nu läser på gymnasiet blir behöriga till högre studier, och från i höst gäller en ny läroplan med ämnesbetyg. Det här är intressanta förändringar att följa. För att göra en liten blinkning till historien kan jag berätta att jag tillhör en av de sista årskullarna från förra gången vi hade ämnesbetyg. Det kommer att vara spännande att se vad den här pendlingen faktiskt betyder och vad vi har lärt oss under 30 år när det gäller betyg.

När det handlar om betyg och behörighet till gymnasieutbildningar vill jag också understryka att yrkesutbildningar kräver bra förkunskaper. I debatten låter det ibland som att om det inte går så himla bra i grundskolan kan man ju alltid läsa en yrkesutbildning, och så får man snabbt jobb. Jag tycker att det är en väldigt olycklig ton i den debatten. Det här är kvalificerade utbildningar som leder till kvalificerade jobb. Alla elever som lämnar grundskolan ska ha tillräckliga kunskaper för att kunna välja en utbildning som leder till deras drömyrke.

Jag tycker att det kommer an på oss som är en del av den offentliga debatten att visa att oavsett vilket framtidsyrke man drömmer om är det en dröm som är väl värd att bejaka. Vi ska visa att vi ser att de jobb som yrkesutbildningarna leder till verkligen är samhällsbärande och extremt viktiga jobb.

Jag vill inte att någon av de elever i årskurs 9 som nu har sökt till gymnasiet ska ha valt ett studieförberedande program därför att alla sa så här när de sa att de ville gå barn och omsorg eller barn och fritid: Nej, men du som är så duktig! Ska inte du läsa natur och bli läkare?

Man ska ha förkunskaperna för att kunna välja yrkesutbildningar. Man ska uppmuntras att välja samhällsbärande viktiga jobb även om det inte leder vidare till universitetsutbildningar just då, för det kan det göra i framtiden.

Då kommer vi också in på detta med studie- och yrkesvägledning, fru talman. Ungas val av utbildning och yrke lägger grunden bland annat för deras framtida inkomster. Unga väljer olika och tror olika om sig själva och sin förmåga. Där spelar också samhällets förväntningar, normer, stereotyper och fördomar in.

Här vill jag särskilt lyfta de olika förväntningar som finns på killar och tjejer och den ojämställdhet de leder till på arbetsmarknaden – och då också i livsinkomsterna. De olika föreställningarna om vilka jobb som passar tjejer och killar riskerar att cementera denna ojämställdhet för lång tid framöver.

Den här frågan lyfts av Kommissionen för jämställda livsinkomster, som också hänvisar till en utredning om utvecklad studie- och yrkesvägledning. Där poängteras att det är avgörande att elever har kunskaper om vilka konsekvenser utbildnings- och yrkesval kan ha för karriär och löneutveckling och för att nå målen med jämställd utbildning och i förlängningen jämställt arbetsliv. Det kan också finnas andra, djupare skäl till att man väljer olika yrken och utbildningar, och dessa kan behöva analyseras.

Miljöpartiet anser att regeringen behöver återkomma med förslag som gör landets studie- och yrkesvägledning för både unga och vuxna mer jämställd. Jag undrar om regeringen har förpassat utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning till papperskorgen.

Jag noterar också någonting som gör mig lite orolig i förslaget till nya läroplaner för grundskolan. Där står att studie- och yrkesvägledaren eller den person som fullgör motsvarande uppgifter ska informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen. För mig har det en ton av att studie- och yrkesvägledarna nog inte är en så viktig yrkesgrupp i grundskolan. Det är nästan som att skriva ”läraren eller den person som utför lärarens arbetsuppgifter” och så vidare.

Jag hoppas verkligen att regeringen lägger större vikt vid studie- och yrkesvägledningen när läroplanerna sedan ska beslutas. Detta kommer att ha stor betydelse för hur unga väljer gymnasieutbildning.

Slutligen ska jag prata om en hjärtefråga för Miljöpartiet där vi också delar intresse med Vänsterpartiet. Estetiska ämnen behöver återinföras på samtliga nationella program. Vi har under många år arbetat för att kulturen ska få en stark ställning i skolan. Undervisning med inslag av estetik och kreativitet kan förbättra inlärningen och öka förmågan till kritiskt tänkande.

Det är viktigt att detta görs i skolan för att även elever från studieovana hem ska få tillfälle att lära känna de estetiska ämnena. Därför är det nödvändigt att det är ett obligatoriskt ämne på alla gymnasieprogram. Undervisning i estetiska ämnen kan även bidra till att elever mår bättre, får minskad stress och får en mer positiv inställning till studierna, skolan och lärandet som helhet.

Gymnasieskolan

Konst och kultur är inte en ytlig utsmyckning eller någon enkel förströelse. Detta är olika verktyg för oss att förstå världen och kunna arbeta kreativt och nyskapande i avancerade processer.

Ett av mina favoritexempel kommer från ett studiebesök i min egen valkrets på ett mindre, väldigt specialiserat industriföretag. Vi har ju pratat om olika kompetenser, och där behövde man i princip utbildas på företaget. Det var väldigt specifik kunskap. Men så säger en av cheferna: Du kanske blir förvånad, men jag förlorar personal till exempel för att de går vidare till Konstfack. Det är på den nivån kreativitet krävs även i industriyrken.

Omvärldens snabba digitala utveckling gör också att vi behöver bli bättre på att granska bilder och kunna granska kommunikation via bilder på ett bättre sätt. Vi vill verkligen ge estetiska kunskaper större plats i utbildningen, från förskola till folkbildning, kulturskola, konstnärlig högre utbildning och forskning.

Gymnasieskolan

Detta är också en förutsättning för det svenska musikundret, men det är mycket mer än så. Det ger oss verktyg att betrakta vår omvärld och bygga visioner om framtiden. Det gör oss till hela människor. Vi är kulturella varelser.

Jag ser att min talartid har överskridits en del, fru talman, men jag vill ändå säga att det kommer väldigt många utredningar nu. Det jag vill betona är vikten av fokus på skolans undervisningskvalitet, mötet mellan lärare och elever och att lyssna in elevrörelse, lärare och skolledare när dessa utredningar ska omvandlas till faktiska reformer.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 6, som handlar om att återinföra estetiska ämnen på alla program i gymnasiet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 mars.)

Fru talman! Jag förvånas lite över att behöva säga vad vårt beredningsområde är, det vill säga förskolan. Jag har inte talat om skärmanvändning på något annat sätt, utan bara det som berör vårt beredningsområde. I förskolan är inte Youtube ett digitalt lärverktyg som man använder sig av. Jag upprepar därför rådet att åka och besöka några förskolor.

Ett kritiskt förhållningssätt betyder inte att man målar upp en bild av vad någon annan tycker och sedan hackar på den.

Det jag understryker när jag säger att regeringen behöver visa ledarskap i fråga om skolväsendets digitalisering är att det ska finnas en vetenskaplig grund. Det handlar om hela skolväsendets digitalisering, från hårdvara, mjukvara och implementering till hur olika system talar med varandra, hur lärares administration ska underlättas och när man ska använda olika verktyg.

Det är inte en riksdagspolitikers uppdrag att vara inne på en förskola – eller, för den delen, en mellan- eller högstadieskola – och i detalj tala om hur de ska göra sitt arbete. Det är de som läser forskningen och har kompetensen. Det är på den strategiska nivån vi ska befinna oss.

När det gäller själva utrullningen brukar Liberalerna hänvisa till kommunernas ansvar och verkligen två sina händer. Jag tycker oftast inte att detta är så sympatiskt utan menar att vi ska ta ett helhetsansvar. Men det finns vissa framstående liberala företrädare som verkligen har anammat en-till-en när det gäller skärmar. Detta finns inte i någon strategi som någon miljöpartist har varit inblandad i.

Det är därför man behöver ha en kritisk diskussion baserad på forskning – inte bara inom en disciplin utan mångvetenskaplig forskning. Det är detta som är skillnaden mellan att befinna sig på en strategisk nivå, där en regering ska vara, och på en förskola.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Fru talman! Vad fint att vi får tillfälle att räta ut några frågetecken. Det bekymrar mig att Fredrik Malm har funderat så mycket på det här.

Det enkla svaret är att du har fel, Fredrik Malm. Det problem jag har med regeringens politik i fråga om digitalisering är att den är ovetenskaplig. Jag har dessutom problem med att regeringen vägrar att ta ansvar för en styrning, det vill säga ha en digitaliseringsstrategi för hela skolväsendet.

Jag har också stora bekymmer med att ordföranden för utbildningsutskottet inte mäktar med att avskilja vad som är utskottets verksamhetsområde. Vårt verksamhetsområde är utbildning, fru talman, det vill säga det som sker i förskolan där utbildade pedagoger väljer mellan en rad olika verktyg och där de, enligt styrdokumenten, kan använda digitala lärverktyg när det är lämpligt.

Min varma rekommendation till Liberalerna och andra partier som behöver höja sin kompetens när det gäller arbete med digitala lärverktyg i förskolan är att besöka några förskolor. Vi kan inte fortsätta debatten med att prata om hur många timmar barn är på Youtube hemma, som om det har med utbildning att göra.

Jag har inte vid något tillfälle sagt att jag tycker att det är lämpligt med skärmar för ett- och tvååringar. Jag kommer heller inte att tala om när det är lämpligt, eftersom vi ju har utbildade förskollärare som jobbar med det i förskolan. Jag kommer heller inte att tala om hur mycket barn ska träna handskrift eller läsa böcker. Jag vet nämligen att allt det här görs, och det ligger i pedagogernas profession att välja hur mycket tid som ska läggas.

Fru talman! Förskolan lägger grunden för det lärande som fortsätter resten av livet. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande. Förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Att barn ska få möjlighet att lära och utvecklas genom att leka, skapa och utforska – på egen hand, i grupp och tillsammans med vuxna i en samvaro som ger barnen omsorg och trygghet – är en fundamental uppgift för förskolan.

Kanske har några av er sett filmen Det omätbara på sistone? Jag noterade nyligen att över 25 000 människor har sett den filmen. Jag såg den för några veckor sedan. Den handlar om arbetsmiljön inom några av våra viktigaste, samhällsbärande yrken inom äldreomsorgen och barnomsorgen. Det handlar om dem som jobbar allra närmast barn, äldre och funktionsnedsatta som behöver ha någon nära sig under dygnet. Det är de som utför det omätbara arbete som inte ryms i tabeller eller siffror eller med tillförlitlighet kan mätas. Det är sådant man lär sig av att göra hantverket och genom att prata med andra som delar ens erfarenheter. I filmen ser man på nära håll deras nära, relationella arbete.

I filmen får man även följa Förskoleupproret, som nu har funnits i över tio år. Det startade i Örebro ungefär 2012 och ger inblick i förskolans arbete och hur mycket som krävs av dem som arbetar i förskolan i dag. Arbetet är svårt och kräver mycket fingertoppskänsla. Det blir också alldeles uppenbart att vi inte klarar av att ge dem som jobbar närmast barn och äldre de förutsättningar de behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

I förskolan är det uppenbart att grupperna behöver bli mindre och medarbetarna fler. Miljöpartiet vill att det införs en bemanningsnorm – en tydligare lagreglering – för antalet barn per förskollärare och för gruppstorlekar. Det skulle öka kvaliteten och ge dem som jobbar i förskolan möjlighet att utföra det omätbara arbetet.

Detta är ingen oreglerad fråga. Den regleras genom allmänna råd. Allmänna råd är, som ni minns från pandemin, ingen valbar aktivitet, men vi ser ändå att de inte följs. Det behövs alltså lagstiftning för att förskoleverksamhet verkligen ska bedrivas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Fru talman! Det här är ingen budgetdebatt, men den som granskar oppositionens och regeringens budgetar noterar att några av oss lägger mer pengar än andra för att kunna åstadkomma detta. Fina ord minskar inte grupperna eller ökar personaltätheten.

Under debatten har jag såklart uppmärksammat regeringspartiernas intresse för läsning och litteratur och vikten av att lära sig skriva bokstäver för hand och så vidare. Det har jag naturligtvis inga invändningar mot. Däremot häpnar jag fortfarande över regeringspartiernas okunskap vad gäller andra typer av läromedel i förskolan – och för all del i hela skolväsendet. Jag noterar att på ett övergripande plan värjer sig regeringen så mycket de bara orkar mot att ta det ledarskap som skulle behövas när det gäller hela skolväsendets digitalisering. Men jag ser med glädje hur satsningar på skolbibliotek och litteratur i förskolorna som den tidigare regeringen initierade fortsätter att blomstra under den här regeringen.

De flesta barn går i förskola. Det är unikt för Sverige och något vi vet är bra för många barn, men alla barn får inte den chansen. Det är viktigt att förskolan kommer alla barn till del, inte minst eftersom den har stor betydelse för barns utveckling och framtida skolresultat. Det har skett vissa reformer på området, och nu för tiden har kommunerna ett särskilt uppföljningsansvar från det att barn är tre år gamla. Man kan också jobba med direktinskrivning för vissa grupper av barn. Miljöpartiet tycker att det ska ske redan från två års ålder och gälla alla barn. Det skulle ge alla familjer samma chans att skriva in sina barn i förskolan och öka jämlikheten i Sverige. Om platsen inte tas i anspråk bör en ny plats på en specifik förskola erbjudas varje år.

Jag vill också att kommunerna ska följa upp de barn mellan två och fem år som inte går i förskolan. Den allmänna förskolan bör utökas och vara avgiftsfri, särskilt för dem med lägre inkomster. På sikt bör naturligtvis det vi anser vara en del av utbildningssystemet vara avgiftsfritt för alla.

Alla som lyssnar förstår förstås att det här kräver fler personer som arbetar i förskolan. Vi behöver fler som drömmer om att bli förskollärare och barnskötare. Vårt ansvar är att se till att förskolan är en arbetsplats man drömmer om att jobba på. Det kan vi göra, men då krävs investeringar.

Utöver förskolans viktiga roll i sig – dess egenvärde – har den en viktig roll på arbetsmarknaden och för jämställdheten. Men kommunerna är inte skyldiga att erbjuda barnomsorg på obekväma tider. Vissa kommuner gör det, men det behöver spridas mer. Till exempel ensamstående föräldrar kan annars hamna i en svår situation när de inte kan ta de jobb där de behövs bäst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Det här är något som regeringen kan åtgärda omgående. När man sitter vid makten har man ju makt att åstadkomma förändringar, särskilt om man ser att det finns ett brett stöd för dem i kammaren.

Ett sätt att arbeta på, som Miljöpartiet använde sig av under sin tid i regeringen, är att göra breda utredningar. Bland annat tillkallades en skolkommission med kompetens från forskning, profession och elevrörelse. Då kom förslag som fortfarande präglar regeringens politik när det till exempel gäller läromedel och skolbibliotek. Mycket av detta kommer från utredningar som tillsattes av den tidigare regeringen.

Vi vill se att man tillkallar en bred kommission även för förskolan. I betänkandet ser man att oppositionen är överens om vissa saker. Det finns stöd för flera saker. Jag tror att flera partier faktiskt är överens om vissa saker. Sådant kan utredas i en förskolekommission. Det kan handla om organisering, gruppstorlekar, skydd av yrkestitel för barnskötare och utbildningens kvalitet. Det vore ett ansvarstagande på riktigt om regeringen prioriterade en förskolekommission som verkligen skulle ge förskolan långsiktiga förutsättningar.

Jag vill ge ett litet exempel på det omätbara. Vid den här tiden för två veckor sedan pågick en skolskjutning i Örebro. Bredvid den aktuella skolan ligger en förskola som var inrymd. Vuxna och barn befann sig i ett rum. Gardinerna var neddragna, och de fick inte gå ut därifrån. De sjöng sånger och lekte med ficklampor, men det behövdes någonting extra. Man fick dock inte gå ut i den korridor som ledde till köket. Därför fick polisen, som var där, gå bort till köket och hämta glass i frysen. Sedan fortsatte medarbetarna på förskolan och barnen att sjunga, dansa och leka.

Värdet av detta går inte att mäta. Det här är vad medarbetare på förskolan gör när de verkligen behövs.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3, som handlar om tillgänglig barnomsorg.

(Applåder)

Fru talman! Jag konstaterar att Fredrik Malm inte redogjorde för några för- och nackdelar när det gäller läromedel men väl en del som är problematiskt när det gäller fritidsanvändning, till exempel för mycket skärmar eller skrollande.

Det är mycket riktigt så att förskolan och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. När man refererar till att det finns skärmar, mobiler och datorer hemma hos människor spär man på olikvärdigheten, för det betyder att i en familj där föräldrarna har kunskapen och förmågan att vägleda i fråga om skärmanvändning både för nöje och med pedagogiska hjälpmedel får barnen bra kunskaper om de här verktygen. Men i familjer där föräldrarna inte har den kunskapen får inte heller barnen den kunskapen, och i Liberalernas Sverige förbjuds förskolan att kompensera för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Jag vet också att Liberalerna känner mycket starkt för språkutveckling, det svenska språket och att alla barn och unga ska tillägna sig det svenska språket.

Barn som växer upp i Sverige kan ha föräldrar som talar många olika språk. Svenska kanske inte är ett av dem, eller det kan vara en i familjen som talar svenska. Det kan se väldigt olika ut av väldigt många olika skäl.

Här finns det till exempel pedagogiska verktyg för att jobba med översättningar så att alla barn i en förskolegrupp inkluderas i undervisningen och verkligen stärker sin språkliga förmåga. Det finns en hel del forskning även om detta. Man behöver om man ska analysera ett forskningsläge ta in bredden av det. Framför allt behöver man hålla sig borta från de kategoriska och svartvita delarna av färgskalan och använda sig mer av bredare penseldrag.

Jag skulle ändå vilja höra fler exempel på för- och nackdelar med digitala lärverktyg.

Fru talman! Fredrik Malm oroar sig över barns användning av sociala medier. Det tror jag att många som är föräldrar oroar sig över, särskilt när det gäller små barn.

Det här är ju någonting som har hänt sedan vi själva var unga. Vi har inte så mycket av referensramar. Men jag skulle vilja veta lite om vad Fredrik Malm har för faktisk kunskap om hur man jobbar med digitala läromedel i förskolan. Det är nämligen något helt annat. Kanske kan jag också få en redogörelse av de för- och nackdelar som Fredrik Malm ser med det arbetet.