Camilla Hansén

Herr talman! Kommande år väntas minskningarna av barnkullarna bli stora. Vi vet att barngrupperna i förskolan redan nu är för stora i relation till de allmänna råden. Vi vet också att regeringen har orsakat uppsägningar inom förskola och skola därför att man har låtit kommuner bära höga kostnader som har uppkommit på grund av inflation efter pandemi och krig, trots att Sveriges ekonomi har varit stark.

En hög lärartäthet är såklart avgörande för bra kvalitet på utbildningen, inte minst för barn med större behov. Förskolorna når inte målen i de allmänna råden när det gäller gruppstorlekar.

Vad kommer ministern att göra framöver för att förskolor ska kunna satsa på att följa de allmänna råden, det vill säga minska gruppstorlekarna och öka lärartätheten i förskolan? Det finns nu en möjlighet tack vare de minskande barnkullarna.

Herr talman! Vi debatterade ganska nyligen studiestöd i budgetdebatten, så det finns viss risk för upprepningar. Jag är också den sista talaren i den här debatten, där vi inte behandlar särskilt många nya motioner i år. Det finns därför viss risk för upprepning även i mitt anförande. Det här är en förvarning - en innehållsdeklaration.

De ämnesområden jag lyfte i budgetdebatten var ökat stöd till studier i teckenspråk för föräldrar till döva och hörselskadade barn, finansiering av ukrainska flyktingars rätt till studiemedel, en höjning och indexering av gymnasieelevers studiebidrag, stärkt finansiering till CSN för administration av omställningsstudiestödet och, slutligen, ett höjt studiebidrag för studenter. Vi är det enda parti som levererar det i vår fullt ut finansierade budget.

Bara för att friska upp stämningen lite ska jag trots tidigare replikskifte börja med att berömma regeringen för arbetet - som har skett lite i skymundan - med att stärka möjligheterna till utbildning i teckenspråk för de föräldrar som får döva eller hörselskadade barn. Det är bra. Men det är också viktigt att det blir som Lili André säger, nämligen att det är ett första steg och att det här kommer att utvecklas. Det kommer jag att följa noga, och det kommer även många från min valkrets, där många berörs av frågan.

Jag har tidigare beskrivit att föräldrar till barn med dövhet eller hörselnedsättning har rätt till en grundutbildning i teckenspråk via regionen. Man har också rätt till 240 timmars utbildning under barnets uppväxt. Som en jämförelse har Norge 1 600 timmar. De här 240 timmarna motsvarar 30 heldagar eller 60 halvdagar, och då får man ju tänka på att ett barns språk utvecklas såväl under de tidiga åren som under uppväxten och tonåren. Det betyder att man som den vuxna i familjen eller en närstående behöver fortbilda sig språkligt.

Själva utbildningen finansieras av staten via Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det stämmer att det behövs ett särskilt stöd för vissa föräldrar som behöver mer stöd för att komma igenom utbildningen och tillgodogöra sig den. Men huvudproblemet är att antalet timmar undervisning är för litet för alla föräldrar. Som med alla språkutbildningar har vi ju olika lätt eller svårt att lära oss språk och olika bra eller dåliga förutsättningar, och det måste ett sådant här studiemedel ta höjd för.

Alla föräldrar som har fått ett dövt eller hörselskadat barn behöver alltså en mer gedigen teckenspråksutbildning, inte bara vissa. Vi fortsätter att hålla ögonen på detta.

En liten ändring av temat, herr talman: Sveriges stöd till Ukraina är starkt och har ett starkt stöd i befolkningen. När massflyktsdirektivet aktiverades visste vi inte hur länge Rysslands anfallskrig i Ukraina skulle pågå, och det vet vi inte nu heller. Men det vi vet är att de som har sökt och fått trygghet i Sverige behöver kunna leva sina liv fullt ut här, och det innebär att man även behöver kunna studera och få studiemedel för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Som det är nu kan man få studiemedel om man inte är svensk medborgare, är bosatt i Sverige och har permanent uppehållstillstånd här och om syftet med att komma hit är något annat än studier. Personer från Ukraina som har fått uppehållstillstånd med stöd av EU:s massflyktsdirektiv har inte ett sådant uppehållstillstånd som ger rätt till studiestöd. För att en person ska få ett sådant uppehållstillstånd behövs särskilda skäl, och det görs en individuell bedömning i varje enskilt ärende. Det krävs en stark anknytning till Sverige, till exempel en familjeanknytning. Vi vet ju att man där och då kan ha kommit med hela familjen från Ukraina.

Sverige vill ge ett starkt stöd till Ukraina, och det innebär även andra slags stöd än militärt stöd för att vinna kriget. Det handlar också om att ge ukrainare möjlighet till studier, så att det inte är någonting som man måste sätta på paus till dess att kriget är över och man kan återvända hem. Vi förstår att det kommer att behövas utbildade människor och att landet kommer att behöva mycket stöd för att bygga upp sina institutioner igen. I vårt fullt ut finansierade budgetförslag har vi såklart tagit höjd för detta, till skillnad från regeringen.

Jag går vidare till ett nytt ämnesområde. När Miljöpartiet satt i regering drev vi igenom en höjning av studiebidraget med 300 kronor för studenter på högskolor och universitet. Vi gjorde även andra förstärkningar av den ekonomiska och sociala tryggheten när det gäller studenters ekonomi vid sjukskrivning och så vidare. Det här är ett arbete som måste fortgå, och det är ett bra inslag att ta med i en kommande utredning om studiemedel.

Vi är det enda parti som i vår fullt ut finansierade budget lägger pengar på bordet för ett ökat studiebidrag till studenter inom högre utbildning. Det har ändå kommit på tal - jag vet att det här inte är en budgetdebatt, herr talman, men det hänger ändå ihop.

Många partier uttrycker förståelse för att studenter har små ekonomiska marginaler och att den ekonomiska stressen påverkar studierna på ett negativt sätt. Att höja studiebidraget är en viktig del, och det handlar också om att omfördela relationen mellan lån och studiebidrag. De studenter som kanske lyssnar nu kan ju tycka att 300 väl är bra men inte tillräckligt. Det är i alla fall 300 kronor; i de andra budgetarna finns ingenting mer än vackra ord om förståelse och att man ser behoven. Jag tycker att man behöver lägga pengarna på bordet, och det behöver man också kunna stå för hela året.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 2, som handlar just om att ge ukrainska flyktingar möjlighet att studera här i Sverige.

Nu när det ändå har kommit en del påpekanden om ordning och reda när det gäller pengar skulle jag bara vilja lägga till en sak. När Miljöpartiet och Socialdemokraterna kom till makten 2014 var statens budgetunderskott 72 miljarder. Efter två mandatperioder var överskottet 164 miljarder. Det är också ett sätt att skapa sig investeringsutrymme.

Studiestöd

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 februari.)

Herr talman! Tack, Lili André, för svaret!

Det jag frågade efter var regeringens och Kristdemokraternas politik när det gäller folkbildningen. Jag menar då hela folkbildningen, alltså studieförbunden och folkhögskolorna. De är delar i samma ekosystem. Jag ser verkligen fram emot att se Kristdemokraterna driva på regeringen för en rejäl satsning på hela folkbildningen.

Det är såklart viktigt att pengar går till det de är avsedda för, men folkbildningen bygger på frihet och frivillighet och inte nödvändigtvis alltid på kortsiktig effektivitet. Det tror jag är en viktig värdering att ha med sig.

Lili André nämnde också regeringens budgetsatsning när det gäller teckenspråksutbildning för hörande föräldrar som får döva eller hörselskadade barn. Det här är en satsning som innebär hundra timmar extra till vissa föräldrar. Det är en väldigt kort utbildning - det handlar om mindre än en månad för att som förälder lära sig ett helt nytt språk för att kommunicera med sitt barn. Är det här regeringens satsning, och that's it, eller är det här början på en utveckling där Sverige kanske närmar sig Norges nivåer när det gäller utbildning till föräldrar som behöver lära sig teckenspråk?

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag har några korta och för ledamoten säkert enkla frågor.

Dels undrar jag om studiestöd när det gäller folkhögskolan. Är det delar som kommer att ingå i regeringens utredning om studiemedel?

Dels skulle jag gärna höra ledamoten utveckla lite om Kristdemokraternas och regeringens politik när det gäller folkbildningen och folkhögskolorna. I sin kraft av fri och frivillig folkbildning är de ju verkligen en bärande del av hela systemet av utbildning och alla de vägar man kan ta till utbildning.

Fru talman! Vid den här tiden på året tror många utskott att just de har riksdagens viktigaste budgetdebatt. Alla har vi ju viktiga debatter, men inget utskott har ett ansvarsområde som lägger grunden för vårt samhälles utveckling och framtid på samma sätt som utbildningsutskottet.

Att vara lärare är Sveriges viktigaste jobb. Det politiska ledarskapet på nationell nivå behöver riktas in på att ge förskollärare, grundskollärare, ämneslärare, högskolornas adjunkter och lektorer - faktiskt alla som jobbar i svenskt utbildningsväsen och inom högre utbildning - riktigt bra förutsättningar. Det behöver man visa en tydlig vilja till när man har årets viktigaste debatt: budgetdebatten.

Nu har vi fastnat lite - det händer ibland - i vad olika partier tycker fungerar dåligt med svensk utbildning och forskning och hur man vill åtgärda problemen. Det finns en logik i det, men det gör också att det kan kännas rätt mörkt och som om vi inte är nöjda med någonting vi ser inom det här området. Jag törs inte göra mig till talesperson för alla i rummet, men jag är säker på att andra precis som jag ser fantastiska verksamheter när de gör besök på skolor runt om i landet.

Vi ska ha med oss att svensk skola på det stora hela är bra. Svensk forskning är bra. När jag träffar elevrörelsen och studentrörelsen får jag verkligen hopp om framtiden. Dessa personer har gått i svensk skola och fått de utbildningar som vi ju ganska ofta pratar om som någonting som inte håller måttet. När man undersöker vuxnas kunskaper - det handlar om stora undersökningar av svenskars kunskaper - står de sig väl i internationella jämförelser. Men det betyder inte på något sätt att det finns utrymme att vila eller luta sig tillbaka, för mönstret går igen när det gäller bristande likvärdighet.

Regeringen redovisar mål för skolan som vi känner igen. De handlar om att utveckla kunskaper och värden och om att förmedla och förankra respekt för mänskliga värden och de grundläggande demokratiska värderingar det svenska samhället vilar på. I den politiska inriktningen ser jag dock något annat som väcker frågor om vart regeringen är på väg.

Regeringen skriver om att återupprätta en svensk kunskapsskola och gå tillbaka till grunderna. För mig är det trots allt lite oklart vad man menar. Det gör att jag blir osäker på om jag har gått i den svenska kunskapsskolan eller i någon annan skola. Det står att man vill tillbaka till faktakunskaper och färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Jag ser dock inte det som något steg tillbaka utan som ett fokus som svenska regeringar har haft under ganska lång tid. Kunskap beskrivs sedan länge som något som kommer till uttryck på flera sätt: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Jag undrar hur långt tillbaka man vill gå och till vad.

Fru talman! Mitt bekymmer är att regeringen oroar sig för resultaten i de internationella undersökningarna som Pisa och Pirls men inte verkar reagera lika kraftfullt på det många andra ser: den bristande likvärdigheten. När det kommer undersökningar av de ungas digitala kompetens och färdigheter, alltså att hantera digital information, som ni ju vet att vi gör som samhällsmedborgare redan i unga år, är man inte lika bekymrad. Inte heller när det gäller den kompetensen är likvärdigheten tillräcklig.

Svenska ungdomar är omgivna av tekniska prylar. Det handlar inte om att ha tillgång till sådana utan om att man behöver undervisning av lärare även på det här kunskapsområdet.

Jag tycker att det är bra att regeringen lägger mer pengar på det vi kallar anslag 1:15. Det är ett anslag som den rödgröna regeringen införde för att motarbeta den bristande likvärdigheten i svensk skola och som nuvarande regering behåller och inte minst satsar på, även om det såklart är lite mindre än vad Miljöpartiet och en del andra oppositionspartier vill satsa. Förra året ändrades anslagets namn. Det hette Statligt stöd för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling, men förra året ströks ordet likvärdighet ur anslagets namn. Det skulle enligt skolminister Lotta Edholm ses som något symboliskt, och inriktningen skulle inte ändras.

Som ni märkte i det tidigare replikskiftet kunde Fredrik Malm prata väldigt mycket om bristerna hos Miljöpartiet under den tid som stödet infördes. Det skulle vara ett stöd för både likvärdighet och kunskap.

Fru talman! Låt oss lämna historielektionen och fokusera på vad som händer nu. Sedan i september behöver man inte redovisa hur pengarna man använder stärker likvärdigheten. Nu när Fredrik Malm har hunnit googla kanske han kan ta replik på mig och svara på frågan vi inte fick svar på tidigare, nämligen varför Liberalerna släpper fokus på åtgärderna för att öka likvärdigheten. Vi ser ju uppenbarligen bristande likvärdighet som ett problem i svensk skola.

Miljöpartiet gör satsningar i budgetförslaget på statligt stöd för kunskap och likvärdighet. Vi vill också satsa på förskolan - bland annat minskade barngrupper och ökad likvärdighet - komvux, fritis, frukost i skolan och stärkt elevhälsa. Det är en del av allt det svensk skola behöver, men inte allt. Vad behöver då svensk skola? Det handlar inte om magi, utan det är sådant som finns inom räckhåll. Det som behövs för att kunskapsresultaten ska öka, för att arbetsmiljön för medarbetare och elever ska förbättras och för att skolan ska bli en arbetsplats som fler drömmer om att jobba på är att man gör de investeringar som krävs - och där är regeringen inte beredd att prioritera.

Fru talman! Jag behöver också i det här anförandet beröra Miljöpartiets budgetförslag vad gäller högre utbildning och forskning. Vid en snabb titt på anslagstabellerna är skillnaderna rätt tydliga. Det är huvudsakligen Miljöpartiet som ger lärosäten mer pengar för utbildning på grundnivå och avancerad nivå samt för forskarutbildning och forskning. Vi i Miljöpartiet visar att vi ser några av de hinder som lärosätena beskriver för oss och vidtar åtgärder som borde ha vidtagits långt tidigare.

Vi har inte kompenserat för långvariga neddragningar, men vi har ändå påbörjat en resa där vi tar bort det som kallas produktivitetsavdraget. Lärosätenas budgetar har under flera decennier osthyvlats genom produktivitetsavdraget. En konsekvens är att svenska lärosäten ligger nära botten när man jämför undervisningstid med andra länder i Europa. Vi vill att studenterna även vid högre utbildning ska träffa skickliga lärare och forskare under sin utbildningstid. Vi tror att det gör skillnad.

Grunden för excellent forskning läggs inte i de vetenskapliga akademierna, som instiftats av gamla kungar. Den läggs i förskolan, grundskolan, gymnasiet och runt om på lärosäten i hela landet. Det är hela utbildningsvägen och hela forskarsamhället som lägger grunden för kommande Nobelpris.

Det här med att Liberalerna har styrt Utbildningsdepartementet i två år är intressant. Man skulle kunna tro att det skulle innebära stärkt akademisk frihet, fokus på bildning och forskning och att studenter får mer tid med skickliga lärare och forskare. Men det är inte det vi ser. Förra året gjordes dessutom en extra besparing på de statliga lärosätena, och produktivitetsavdraget är fortfarande kvar. Var är reformerna och pengarna som ska göra högre utbildning och forskning till en drivande kraft både i klimatomställningen, som vi som samhälle måste göra, och i ett socialt hållbart samhälle?

Regeringen genomför nu utredningar som kommer från den tidigare regeringens tid. Det är bra. De bemannade skolbiblioteken och fokus på läromedel av hög kvalitet är sådant som jag ser fram emot att se i skolorna. Det kommer ett pärlband av utredningar till regeringen från olika utredningar under det här riksdagsåret. Vi får väl se i vilket skick förslagen kommer till riksdagen efter regeringens beredning.

Under Nobelveckan kom också regeringens forskningsproposition, som vi ska hantera här i kammaren efter jul. Precis som många andra tar jag mig an den bit för bit, men hittills förvånas jag över det ensidiga fokuset på excellens utan att bygga bredd och på ökad statlig styrning av forskning i kombination med ökad frånvaro av forskare i de beslutande rummen.

Fru talman! Miljöpartiet deltar inte i beslutet om statsbudgeten av det enkla skälet att vi i vår fullt ut finansierade budget lägger mer än 5 miljarder mer på utbildning och forskning än regeringen gör. Jag hänvisar därför till Miljöpartiets särskilda yttrande där vi prioriterar förskola, skola, högre utbildning och forskning i högre grad än regeringen gör.

(Applåder)

Fru talman! Där det faktiskt hjälper skulle kunna vara när det gäller lärares administrativa arbetsbörda. Det här har regeringen inte någon plan för - man verkar inte tycka att digitaliseringen är en del av det.

Det handlar fortfarande inte om att vi någonsin har haft en strategi som haft som plan att vi ska ha någon form av hysteri, utan det handlar om att ge lärare underlag för att göra de didaktiska valen i vardagen.

Jag är ganska övertygad om att det inte finns någon lärare som valt bort böcker på grund av att man inte längre tror att böcker är en bra idé. Däremot har skolan varit underfinansierad, och man har fått söka efter billigast möjliga läromedel. Det finns såklart ingen pedagogisk poäng med att använda de senaste gratisapparna som kommit utan någon pedagogisk granskning av innehållet. Men det är där man riskerar att hamna när man inte har någon plan eller styrning i denna samhällsomvälvande period.

Det finns ändå en del som efterfrågar att man tar tag i samhällsutvecklingen. Jag tänker på AI-kommissionen, som verkligen understryker att alla behöver ha kunskap om vad det är för ett samhälle vi går in i. Det handlar nämligen inte om någon framtid som eleverna kanske ska stöta på någon gång senare, i sitt yrkesliv, utan det handlar om deras liv här och nu. Det handlar om deras förmåga att hantera digital information och om att förstå vad som är propaganda och desinformation. Det handlar om hur man beter sig i digitala sammanhang. Det är ingenting som pågår någon annanstans.

Jag blir bekymrad över att svenska elever hamnar efter när det gäller de här kompetenserna. Inom digital kompetens och informationshantering är likvärdigheten bristande. När kommer planen som Mathias Bengtsson verkar tycka är en bra idé?

Fru talman! Jag tackar för anförandet.

Jag blir lite nyfiken på att höra Mathias Bengtsson förklara vad regeringens ståndpunkt är på ett bredare plan när det gäller skolväsendets digitalisering.

Vi har ju haft en krokig väg här. Den tidigare digitaliseringsstrategin tog slut därför att den var tidssatt. Man skulle absolut ha en ny. Man var inte nöjd med det förslag som kom trots att en övervägande del av remissinstanserna var det - inte alla, såklart - men skulle ändå komma med en strategi för skolväsendets digitalisering därför att det var helt otänkbart att vara utan en. Nu vill man från regeringens sida inte längre ha någon övergripande plan för det här, utan man är nöjd med att ha gett Skolverket i uppdrag att titta på vägledning för att välja läromedel.

Om man oroar sig för hur digitaliseringen av samhället går till - för det handlar ju om samhället och inte bara skolan - vore det inte bra att ha en plan? Det är det jag efterlyser. Varför tar inte regeringen fram en strategi för det här?

En strategi handlar alltså inte endast om de didaktiska val som läraren ska göra i klassrummet på sina lektioner eller när läraren planerar sin undervisning tillsammans med sina kollegor. Det handlar om allt från hårdvara, informationssäkerhet och juridik till utbildning av huvudmän och lärare och beforskning av hela området. När kommer en strategi för det här?

Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för historielektionen. Det är lite grann så vi brukar ha det här när Fredrik Malm och jag möts. Men om vi gör som så att jag som företräder Miljöpartiet pratar om Miljöpartiets politik så kanske Fredrik Malm kan svara på vad som är Liberalernas svar på detta. Det var Miljöpartiet som inrättade likvärdighetsbidraget på grund av den olikvärdighet som man såg, och det var inte taget ur luften.

Denna regering har fortsatt att satsa på detta stöd. Jag tycker att det är bra och helt rätt tänkt. Men varför släpper ni fokuset på likvärdighet? Det som ledamoten avslutade med var nämligen att säga att det är viktigt med likvärdighet.

Jag tror att det blir bättre om Fredrik Malm beskriver Liberalernas politik och jag beskriver Miljöpartiets politik. Om var och en får prata om sitt blir det kanske mer överensstämmande med sanningen. Nu vill jag alltså höra om Liberalernas utbildningspolitik. Varför släpper ni fokuset på likvärdigheten?

Jag ska säga några saker om betyg och digitalisering. Det är företeelser som man behöver hantera i svensk skola. Digitalisering är mer än val av läromedel. Digitalisering i skolan är framför allt någonting helt annat än det som unga och vuxna ägnar sig åt på sociala medier på fritiden.

När det gäller betyg har vi ett problem med betygssystemet, och det är vi alla överens om. Därför kommer det snart en utredning med förslag på ett nytt betygssystem. Det sorgliga i den kråksången är snarare regeringens bristande intresse av att diskutera dessa stora frågor med oppositionen, så att vi kan ta ett samlat grepp i riksdagen.

Jag ska gå tillbaka till min ursprungliga fråga. Jag vill höra om Liberalernas utbildningspolitik, och jag vill höra varför Liberalerna tappar fokus på den bristande likvärdigheten.

Fru talman! Fredrik Malm refererade till de stora undersökningarna Pisa och PIRLS. Det var en stund sedan. Det finns även andra undersökningar som visar på vuxnas kompetenser och också på ungas digitala kompetens.

När det gäller det som handlar om skolelevers förmåga och kompetens finns det ett gemensamt mönster, och det är att likvärdigheten brister.

Det förvånar mig lite när jag läser i budgeten, och det förvånade mig redan förra året, att man för det statliga stödet för likvärdighet och kunskapsutveckling stryker begreppet "likvärdig".

Några kanske minns att jag frågade om det för ett år sedan. Svaret var att det bara var att stryka ett ord. Det skulle inte ha någon betydelse. Så svarade även skolminister Lotta Edholm på en fråga. Det var en symbolhandling och någonting som fortfarande skulle bidra till likvärdighet.

Frågan är vilken symbolhandlingen är när man sedan den 1 september inte längre behöver redovisa på vilket sätt de insatser man gör för pengarna bidrar till ökad likvärdighet.

Jag och Miljöpartiet tror att det vi behöver i skolan är mer likvärdighet. Vi behöver fler lärare som är skickliga på sitt jobb och har tillräckligt med tid med sina elever. Vi behöver fler människor som när de funderar över yrkesval verkligen ser att läraryrket är ett drömyrke och faktiskt väljer den utbildningen och den yrkesbanan.

Men denna regering väljer att släppa fokus på det som är ett av de största bekymren med kunskapsutvecklingen, nämligen den bristande likvärdigheten. Varför gör man det, Fredrik Malm?

Herr talman! Det är inte utan att jag funderar på om ledamoten tänker på vilket parti jag företräder.

Men poängen med att Miljöpartiet lägger mest pengar av alla partier på studiemedel är att vi tycker att det är viktigt. Vi tycker att det är viktigt för barnfamiljer, vi tycker att det är viktigt för gymnasieelever och vi tycker att det är viktigt för studenter att få mer pengar.

Min upplevelse här i kammaren, herr talman, är att alla partier nog förstår att studenters ekonomi är ansträngd. Den är tunn. De ökade kostnader som vi alla ser har också drabbat studenter hårt.

Därför gör vi de här satsningarna på studiemedel. Det är en viktig samhällsinvestering. Sverige har nämligen stora utmaningar som vi behöver hantera som land. Vi behöver människor med en bra utbildning. Vi behöver också se till att alla, oavsett var i landet man bor och oavsett vad man har för bakgrund - jag tror att en ledamot tidigare här i talarstolen pratade om att oavsett hur många hyllmeter böcker det finns i ens föräldrahem - ska högre studier vara någonting som man känner att man kan ta del av och är välkommen till utan att oroa sig för ekonomin. Tack för i kväll, allihop!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 december.)

Herr talman! God kväll, kollegor! Jag vill börja med att klargöra att vi i Miljöpartiet inte deltar i budgetbeslutet eftersom vi satsar mer än vad regeringen gör på utgiftsområdet Studiestöd. Jag yrkar dock bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet när det gäller målet för studiestödet.

Detta mål slogs fast i studiestödsreformen 2001 och förtydligades i budgetpropositionen 2016. Förra året skalade regeringen bort att studiestödet ska utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa. För Miljöpartiet är det en viktig del av målet med studiestödet, och vi vill att det återinförs.

Alla ska kunna studera på högskola eller universitet, oavsett var man kommer ifrån i samhället och i landet. Miljöpartiet vill göra det enklare att ta steget till att studera vidare genom att förbättra studenternas bostadssituation och ekonomiska trygghet. Den som väljer att studera vidare ska kunna klara sig ekonomiskt. Att få ekonomiskt stöd från föräldrar är inte en möjlighet för alla, och det ska inte heller vara en förutsättning för att ta steget till vidare studier.

Jag har noterat att några nämner fribeloppet. Det är rimligt, och till och med bra för studierna, att jobba i viss omfattning. Man ska dock inte vara tvungen att jobba så mycket som halvtid, eller kanske till och med heltid, för att kunna genomföra sina studier. Resultaten blir nämligen sämre. Även om man kan hanka sig fram till ett godkänt betyg blir resultaten sämre än de skulle vara om man kunde fokusera på studierna.

Herr talman! Sverige har ett av världens mest generösa studiemedelssystem. Det är något vi faktiskt ska värna om, för det har lett till att vi har ett av världens mest utbildade folk. Vi fick något av ett kvitto på det i OECD:s undersökning av vuxnas förmåga att läsa och skriva och av deras problemlösningsförmåga. Detta behöver vi för att hantera de samhällsutmaningar vi står inför med globala megatrender som klimatförändringar, migration, digitalisering och förändrad demografi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Studenter investerar tid och pengar i sin och Sveriges framtid. Ett starkt studiestödssystem är ett viktigt sätt för Sverige att investera i studenterna här och nu. Det handlar ju inte bara om framtiden, utan det handlar också om att våga bli student och om livet här och nu när man är student.

Jag ska ge några exempel på varför vi lägger mer pengar än regeringen och - om jag inte har läst fel på någon rad - mer än alla andra partier när det gäller just studiemedel.

Vi höjer studiebidraget för studenter och gymnasieelever. Vi finansierar studiemedel för de ukrainska flyktingar som finns i Sverige. Vi finansierar också en utbyggnad av utbildning i teckenspråk för hörande föräldrar till döva barn. Det gör regeringen också, lite grann, men vi gör det lite mer.

Vi fortsätter också att finansiera CSN:s arbete med administrationen av omställningsstudiestödet utifrån det de säger att de behöver.

Miljöpartiet drev under tiden i regering igenom en höjning av studiebidraget med 300 kronor. Vi kan se i budgettabellen att det kostar en del. Det är skillnad mellan att säga att man ser att det finns ett behov och att faktiskt finansiera en förändring. Man skulle kunna tycka att 300 kronor i månaden kanske inte är tillräckligt. Ja, det är i alla fall bättre än inget.

Studenter är en grupp med små ekonomiska marginaler, och den ekonomiska stressen påverkar studenter negativt. Miljöpartiet vill att studiemedlet ska skapa bättre förutsättningar för fler att vidareutbilda sig och känna en ekonomisk trygghet.

Bidragsdelen i studiemedlet har länge släpat efter prisutvecklingen, och singelstudenthushåll hör till en grupp som har drabbats hårt av de senaste årens kostnadsökningar när det gäller hyror, mat, kurslitteratur och andra levnadsomkostnader.

Miljöpartiet anser även att nivån på studiebidraget för elever på gymnasiet ska skyddas genom att indexeras. På samma sätt föreslår vi att också barnbidraget värdesäkras.

Personer som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet har inte rätt att få studiestöd från CSN. Det gäller oavsett om de är folkbokförda eller omfattas av LMA. Generellt krävs permanent uppehållstillstånd för att kunna få studiestöd från CSN.

Utifrån regeringens förslag om att tidigarelägga folkbokföring för ukrainska flyktingar med tillfälligt skydd och med tanke på att en större del av de ukrainska flyktingarna redan är folkbokförda finansierar vi också studiemedel för den gruppen.

Herr talman! I Sverige föds ungefär 200 barn varje år som har en hörselnedsättning eller är döva, och ungefär lika många får en hörselskada under uppväxten. De allra flesta, 95-98 procent, av dem har föräldrar som är hörande.

Som förälder till barn med dövhet eller hörselnedsättning har man rätt till en grundutbildning i teckenspråk. Man har också rätt till 240 timmars utbildning i teckenspråk under barnets uppväxttid. Det är inte så mycket tid för att lära sig ett språk. När vi pratar om att lära sig språk pratar vi alltid om att det tar tid. Därför satsar Miljöpartiet på att den här gruppen ska kunna utveckla sitt teckenspråk för att de också ska kunna följa sina barns utveckling under deras uppväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Herr talman! Det är kväll, och vi behöver inte dra ut på det här längre. Jag yrkar bifall till reservationen om att studiestödet återigen ska syfta till att utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och bidra till ökad social rättvisa.

Miljöpartiet deltar inte i budgetbeslutet men hänvisar i stället till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Tack, skolministern, för debatten! Precis som skolministern säger är det här en viktig fråga, och vi behöver kunna granska skolväsendet eftersom aktörerna där förvaltar samhällets förtroende. För Miljöpartiet är en viktig del i att utveckla skolsystemet och avveckla den osunda marknadsskolan att offentlighetsprincipen gäller fullt ut och på lika villkor för offentliga och privata skolhuvudmän.

Jag tror att vi hade haft en helt annan debatt här i kammaren om vi hade mött partistyrelseledamoten Lotta Edholm från Liberalerna. Jag ser framför mig hur vi då hade haft ett samtal om hur vi på snabbaste och bästa sätt får till en lagstiftning om offentlighetsprincipen. Nu debatterar vi som sig bör med regeringens skolminister, och då lämnas frågorna obesvarade.

Vi i Miljöpartiet förstår att marknadens logik innebär affärshemligheter, eftersom den som konkurrerar vill hemlighålla receptet på framgång. Men i vårt utbildningssystem ska recepten på framgång delas med så många som möjligt. I ett offentligt finansierat utbildningssystem är sekretess inte bara konstigt; det är också skadligt och orättvist. Vi ser inte skälen att inte omedelbart återinföra offentlighetsprincipen på alla skolor i Sverige.

Jag förstår dock av debatten i dag att det här inte längre är självklart och att tidsplanen är högst oklar. SCB:s analyser av hur de hanterar sin lagstiftning är såklart viktiga, men vi behöver kunna lösa de här problemen på ett permanent sätt, och det brådskar.

Jag förstår nu att reformivern i den här frågan inte är lika hög som den är i andra av Tidöregeringens prioriterade frågor.

Fru talman! Tack, skolministern och övriga interpellanter, för att ni sätter oss på banan när det gäller den egentligen ganska långa historien kring detta ärende.

Min fråga till skolministern var alltså: Hur kommer detta att gå till och, framför allt, när? Själva processen kring att man remitterar utredningar tror jag att vi alla här i kammaren känner till. Det som är det viktiga nu är tidsplanen.

Vi i Miljöpartiet är alltså angelägna om att avveckla marknadsskolan och ge skolor, elever och föräldrar rättvisa förutsättningar. Det är av största vikt att vi alla i våra roller som föräldrar, väljare och medborgare - det handlar också om journalistisk granskning och tillsyn - har insyn i hur olika skolhuvudmän använder sina resurser. Eller, fru talman, kanske ska jag säga: hur olika skolaktörer använder våra resurser. Det är ju våra skattepengar som är till för att finansiera utbildning för våra barn och ungdomar här i Sverige.

Hittills i denna debatt har skolministern inte visat den majoritet, som vi vet finns, som är för en offentlighetsprincip hur detta ska gå till så fort som möjligt.

Slutbetänkandet är, som tidigare nämnts, inte remitterat än. Det väcker såklart frågor: Varför? Saknar regeringen något i utredningen? Är det något som man inte är nöjd med, som är problematiskt? Finns det brister? Vill man remittera något mer eller något annat?

Fru talman! Jag skulle till exempel vilja höra skolministern utveckla vad det gör med ett rättvist utbildningssystem när vissa aktörer som är helt offentligfinansierade lever fullt ut enligt offentlighetsprincipen medan andra verksamheter med bredare organisation och kanske också bredare finansiering i teorin skulle kunna ha vissa delar av sin verksamhet hemlig.

Min fråga blir: Är nöten att knäcka om man vill gå på en offentlighetsprincip rakt av eller om man vill gå på en insynsprincip, som ändå inte ger oss den insyn som vi skulle behöva i skolsektorn?

Frågorna om reformtakten har skolministern inte svarat på, så de kvarstår. Jag vill fortfarande veta: När remitteras utredningen? Hur ser tidsplanen ut när det gäller lagrådsremiss? När kommer en proposition? När kan vi få debattera den i kammaren? När får talmannen slå klubban i bordet, så att vi vet vad som händer framöver?

Fru talman! Under en spännande vecka - när utbildningsutskottet justerade sitt betänkande om övergripande skolfrågor som bland annat behandlade just motioner om offentlighetsprincipen för fristående skolor, som vi sedan debatterade här i kammaren och röstade om - väcktes frågor om var regeringen står när det gäller offentlighetsprincipen i skolväsendet.

När vi ser till de olika partiernas stöd för offentlighetsprincipen kan vi se att det finns en majoritet här i riksdagen efter att Liberalerna just den veckan satte ned foten och ändrade sitt ställningstagande. Nu säger man att man vill att offentlighetsprincipen ska införas. Men utfallet i omröstningen blev ändå inte ett tillkännagivande till regeringen om att påskynda processen. Det hade annars varit en tydlig signal från den majoritet som ändå finns i kammaren. Det var den samlade oppositionen som gemensamt hade en reservation och yrkade på detta.

Som regeringsparti och ansvariga för utbildningsdepartementet har förstås Liberalerna skarpare verktyg för att agera snabbt än vad vi oppositionspartier i riksdagen har. Därför vill jag veta hur skolministern tänker gå till väga för att införa offentlighetsprincipen för alla skolor, och framför allt vill jag se en tidsplan för när detta kommer att ske.

En del av marknadens logik är affärshemligheter. I konkurrenssituationer är det ju inte konstigt att man vill hemlighålla receptet på framgång, men i ett offentligt finansierat utbildningssystem är det inte bara konstigt utan också skadligt och orättvist. Det finns inget skäl att inte omedelbart se till att offentlighetsprincipen ska gälla på alla skolor i Sverige.

I Sverige har vi en lång tradition av öppenhet och transparens när det gäller myndighetsutövning och offentlig verksamhet. Skolor ägnar sig åt myndighetsutövning, och de förvaltar stora mängder skattepengar. Att friskolor inte omfattas av offentlighetsprincipen fullt ut är därför helt orimligt.

Vad gör då marknadsskolan med vårt utbildningssystem? När vinstutdelning är syftet, offentlig statistik kallas affärshemligheter och skolpeng och skolval är orättvisa slits Sverige som kunskapsnation isär.

Miljöpartiet har alltid välkomnat fristående skolor som drivs utan vinstsyfte, kanske utifrån en alternativ pedagogik eller som lokala mindre skolor på landsbygd och i skärgårdar. Vi noterar att man ibland anför sådant som en ursäkt för att man inte skulle klara av att upprätthålla offentlighetsprincipen i mindre verksamheter. Det finns ju gott om mindre verksamheter i det offentliga som mycket väl klarar av att upprätthålla offentlighetsprincipen. Vi ser inte att de här skolorna på något sätt skulle ha ett lägre krav på sig när de är offentligfinansierade aktörer. Offentlighetsprincipen är ett krav som man måste kunna leva upp till oavsett storlek.

Stödet för att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolor är alltså stort. Det är viktigt att en ny lagstiftning kommer på plats så snabbt som möjligt. Processen har redan dragit ut på tiden. Vi har fattat beslut om att förlänga övergångslagstiftningen, som alltså ska fylla ut det glapp som har uppstått när det gäller offentlighet för uppgifter i skolväsendet.

Jag önskar att skolministern utvecklar sitt svar om hur hon kommer att agera för att offentlighetsprincipen ska införas så snart som möjligt med till exempel en tidsplan för när propositionen ska komma och när lagstiftning som ger rättvisa förutsättningar kring öppenhet och utesluter hemlighållande med hänvisning till affärshemligheter kan börja gälla. Hur kommer detta att gå till och, framför allt, när kan det ske?

Herr talman! Samhällets förväntningar på skolväsendet är höga. Utbildning i en snabbt föränderlig omvärld är något komplext som måste ges de allra bästa förutsättningarna.

Alla elevers rätt till utbildning är en fundamental fråga, och det är ett politiskt ansvar att genom relevanta regleringar och stabil finansiering ge skolan förutsättningar att följa de lagar och förordningar som finns.

Ett sätt för staten att ta ett större ansvar för likvärdig utbildning i hela landet är att se till att skolhuvudmännen får den finansiering som behövs för att bedriva verksamheten. Det är en stor brist att regeringens proposition inte innehåller en realistisk analys av kostnaderna och inte har ett helhetsperspektiv på reformens faktiska genomförande. Detta påtalas av en del mindre kommuner, till exempel Ragunda i Jämtland och Ljusnarsberg i mitt eget hemlän Örebro. Det påtalas också av elevernas organisationer och av de fackliga organisationerna inom skolan.

Även Skolverket behöver goda förutsättningar att ge skolor ett aktivt stöd för att arbeta med att utveckla sin verksamhet för att ge alla elever utbildning utifrån deras förutsättningar. Detta innefattar både elever som behöver mer stöd för att komma upp till tillräcklig nivå och elever som behöver större utmaningar eftersom de är väldigt duktiga i skolan. Det behövs ett kontinuerligt och systematiskt kvalitetsarbete på varje skola som bidrar till hög kvalitet, hög likvärdighet och höga kunskapsresultat.

Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag som innebär att den ska jämna ut skillnader i elevers bakgrund. Alla är olika, och i skolan måste man därför kunna ta hänsyn till och ta vara på olikheter i intressen, styrkor och inlärningsmetoder. Detta görs bäst genom att likvärdigheten ökar och segregationen bekämpas i svensk skola som helhet.

Herr talman! I detta arbete behöver regeringen beakta att Sveriges skolhuvudmän är olika och att förutsättningarna är olika i olika delar av landet. Små kommuner och stora kommuner skiljer sig åt fundamentalt. Staten behöver säkerställa finansieringen av denna reform så att den når skolhuvudmännen där de berörda eleverna finns, oavsett om det är på landsbygder, i förorter, i storstäder eller i skärgårdar.

Enligt skollagen ska alla, oberoende av var de bor och oberoende av sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning. Utbildningen ska vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. I skollagen regleras också alla elevers rätt att utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt utifrån utbildningens mål. Den rätten omfattar alla elever, också dem som går i anpassad skola och dem som lätt når höga betyg och uppfyller kunskapsmålen. Med tanke på skolans uppdrag och skollagens innehåll är det positivt med politiska förslag som bidrar till att skolans uppdrag och verksamhet verkligen följer skollagen.

Herr talman! Förslagen i regeringens proposition är välkomna för de elever de berör. Det är viktigt att slå fast att alla elever har rätt att mötas på sin nivå utan att vara tvungna att söka särskilda kurser eller flytta någon annanstans i landet för att få sina behov tillgodosedda. Det borde vara regeringens högsta prioritet.

Det är bra att särskilt begåvade elevers kunskapsinhämtning tillgodoses av mer avancerade uppgifter för ökad intellektuell stimulans. Detta är också ett uppdrag som svensk skola redan har. Den här reformen blir ytterligare ett sätt att tillgodose dessa behov.

Med samhällets socioekonomiska skillnader och olika utbildningsnivåer drabbar konsekvenserna av ojämlikheten även elevernas skolgång. Det är därför sannolikt att särskilt begåvade barn och ungdomar från socioekonomiskt välmående hemmiljöer som går i väl fungerande skolor och har vårdnadshavare med hög utbildning lättare kommer att fångas upp och erbjudas mer stimulerande skoluppgifter eller andra typer av utbildning. Likvärdigheten behöver öka i den svenska skolan i hela landet. Det ska vara tydligt att man inte behöver byta skola eller flytta till en annan ort för att få den utbildning man har rätt till.

Det finns troligen en större risk för att vissa särskilt begåvade elevers behov inte i lika stor utsträckning kommer att tillgodoses av denna reform. Det kan handla om elever vars socioekonomiska förutsättningar är sämre eller om att vissa vårdnadshavare och skolor inte kommer att kunna uppmärksamma deras behov av intellektuell stimulans, som är större än andra barns. Vissa skolor har inte förmågan att uppmärksamma deras behov eller erbjuda den spetsutbildning som de ska ha chans att ta del av.

Herr talman! Miljöpartiet vill att det ska vara lättare att läsa i snabbare takt och på högre nivå, men det finns brister i regeringens förslag. Därför vill Miljöpartiet att det säkerställs att regeringens proposition systematiskt följs upp och utvärderas i linje med skolans grunduppdrag och skollagen. Uppföljningarna behöver vara breda och omfatta finansiering, likvärdighet, samtliga elevers sociala situation på kort och lång sikt, genomströmning och resultat.

Jag yrkar bifall till reservation 6, som handlar om att skolan behöver finansieras tillräckligt för att den ska kunna möta alla elever där de är och om att den här reformen ska följas upp noggrant.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 maj.)

Fru talman! Läraryrket är det viktigaste yrket vi har i Sverige. Det är varje lands viktigaste yrke. Gäller det även i ingenjörslandet Sverige? Man skulle kunna tänka sig att ingenjör är det viktigaste yrket. Men det blir inga ingenjörer om de inte träffar lärare först. Är läraryrket det viktigaste yrket i kunskapsnationen Sverige? Ja, det är det.

Var och en av oss som sitter här i kammaren kan frammana en bild av en lärare som har betytt något särskilt för den vi är i dag. Jag, som är lärare, vet att det här gäller också för lärare. Man kommer ihåg elever som också har format en själv som lärare.

Just nu tänker jag på min bildlärare från högstadiet som jag stötte på för några veckor sedan under en valkampanj. Det var lite överrumplande. Det blev ett rörande möte för oss båda två. Vi har inte setts på väldigt många år. Jag tänker mig att ni här också har sådana minnen. Nu kan ni alltså ta fram era telefoner, leta rätt på den lärarens telefonnummer och skicka ett sms eller något.

Det här gäller alla yrken i hela utbildningssektorn. Det gäller skolledare, speciallärare, elevhälsan, skolbibliotekarien, kocken, vaktmästaren och de som städar. Alla är viktiga för eleverna de möter.

Miljöpartiet vill att fler ska drömma om att bli lärare, om att vara den som möter barnen på förskolan, ser dem växa och erövra språk och sociala färdigheter och ser dem gå från att rita huvudfotingar till att bli konstnärer och från att läsa kartongböcker till bokslukaråldern och till att bli fullfjädrade romanläsare. De får se eleven noggrant skriva sitt namn för första gången, kanske med någon bokstav spegelvänd, för att sedan kunna utveckla skrivandet till ett verktyg för att tänka och lära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

När vi pratar om lärarbrist och förutsättningarna för läraryrket vill jag att ni ska komma ihåg att lärarutbildningen är den största utbildningen på våra lärosäten. Det är jättemånga som drömmer om att bli just lärare på olika nivåer i vårt skolsystem. Vår uppgift är att se till att de får förutsättningarna för att utöva sitt yrke.

Jag brukar ofta säga att det jag vill och det jag tror skulle vara viktigt för svensk skola är att vi har skickliga lärare som har tillräckligt med tid med sina elever. Många av de problem som vi ändå, åtminstone på vissa sätt, har en gemensam bild av skulle förebyggas om skickliga lärare hade tillräckligt med tid med sina elever.

Men vad innebär det? Det innebär lärare som har en gedigen grundutbildning med en stark vetenskaplig anknytning. Det innebär att man har kontinuerlig fortbildning och kan utvecklas i sitt läraryrke under lång tid. Det innebär att man ska ha tillräckligt med tid med sina elever. Det betyder att man inte kan ha bara en kurs eller en undervisningsgrupp till flera år på raken. Det kan inte heller vara hur många elever som helst i varje undervisningsgrupp. Man behöver tillräckligt med tid för att kunna se, uppmuntra, stödja och vägleda.

Miljöpartiet har stor tilltro till lärares kompetens och erfarenhet. Vi behöver komma tillbaka till ett samhälle som har stor tillit till skolan och dem som jobbar där. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för en skola där vi kan lita till elevernas nyfikenhet och lärarnas kompetens. Lärarna ska ha förutsättningar och mandat att göra ett bra jobb och att möta varje elev utifrån dess förutsättningar och naturliga lust att lära. Det gäller särskilt när eleven har behov av särskilt stöd. Politikens uppgift är inte att detaljstyra vad som ska hända i klassrummet. Det är att ge skolans medarbetare förutsättningar för att använda sin fulla kompetens.

Det här kräver resurser. Det har vi varit inne på tidigare i debatten. Vi har nu en verklighet med en regering som väljer att låta kommunerna bära det ekonomiska ansvaret för en inflation som grundar sig i först en pandemi och sedan ett krig, som har blottat sårbarheter, till exempel när det gäller energioberoendet i Europa. Det är det som driver på inflationen.

Det är inte lärarlöner som jämfört med andra löner på något magiskt sätt driver på inflationen. Det finns inte skäl för att hålla tillbaka i skolan. Ekonomer som tittade på regeringens och oppositionens budgetar i höstas önskade sig mer reformutrymme och menade på att regeringen inte var försiktig utan snål.

Det finns andra partier, bland annat Miljöpartiet, som faktiskt är beredda att investera i skolan och i välfärden. Ja, Miljöpartiet är också berett att investera i den hållbara omställningen. Det gör att vi också kan investera i välfärden när vi genom lån investerar i omställningen. Men det är inte inflationsdrivande. Det är något vi behöver göra.

Fru talman! Förskola, grundskola och gymnasium är den självklara arenan för hälsofrämjande och förebyggande arbete, eftersom de flesta unga finns där. Elever som har gått i förskolan och gått ut grundskolan och gymnasiet med tillräckliga kunskaper kommer att ha ett enklare liv än de som inte har gjort det. Samhällets uppgift är att ge förutsättningar för detta. Den som vill bygga ett starkt samhälle investerar i ett utbildningssystem som stärker barn, elever och studenter och ser till att de får de kunskaper de behöver för att ha ett gott liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Utöver att säkerställa en likvärdig skola för alla är det nödvändigt att också höja kunskapen i skolan när det gäller att identifiera riskbeteenden och att man samverkar med flera olika aktörer för att stärka det brottsförebyggande arbetet. En skola som verkligen leder till en bra utbildning är brottsförebyggande i sig och förebygger ohälsa.

Regeringen lägger väldigt mycket tid på att prata om sina repressiva åtgärder och vad som ska hända när brott har begåtts. Det är inga konstigheter att brott ska följas av väl avvägda konsekvenser. Det är dock väldigt mycket mer intressant att se till att brott inte händer och att ohälsa inte uppstår. Jag saknar verkligen ett förebyggande och främjande perspektiv i regeringens politik.

Det finns några saker som är centrala. Det handlar bland annat om väl fungerande elevhälsa, som arbetar också förebyggande och inte bara åtgärdande. Det måste de ha möjligheter att göra. Det är deras egentliga uppdrag, men de har inte de möjligheterna. Det är också viktigt att resurserna fördelas efter behov. Vi vill se att man reglerar en basbemanning så att man vet att man har en elevhälsa att räkna med.

När vi pratar om skolans vikt i fråga om till exempel förebyggande och brottsförebyggande arbete gäller det att komma ihåg att det är genom att vara just en bra skola som ger en bra utbildning som skolan blir en stark skyddsfaktor.

Slutligen vill jag säga något som det inte står så mycket om i betänkandet. Det handlar om elevdemokrati och elevinflytande. Det är viktiga moment. Det finns nämligen några som är verkliga experter på att vara elev i svensk skola: de som är elever. De ska ha rätt till inflytande över sin tillvaro. En levande demokrati kräver delaktighet. Det innebär att undervisning om grundläggande demokratiska värderingar inte är tillräckligt. Man måste också genomföra och bedriva undervisningen på det sättet.

Fru talman! Jag vill att elever ska få mer tid med skickliga lärare. Jag vill att fler elever ska längta till nästa dag i skolan därför att det är kul att vara där, att lära sig och att utvecklas. Jag vill också att fler ska drömma om att bli lärare och vilja arbeta i skolan - Sveriges viktigaste arbetsplats.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9, som handlar om att visa större tillit till lärarna och professionerna som arbetar i skolan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru talman! Ledamoten säger att på många skolor används digitala lärverktyg som spelmaskiner, underhållning, och att det bara kom till som något lustigt påhitt. Det är något av ett hån mot de utbildade förskollärare och lärare som tar väldigt seriöst på att förbereda barn och elever för den framtid som de ska gå ut i och den nutid som vi nu lever i.

Regeringen tar inget ansvar för skolans digitalisering. För ett år sedan tyckte skolministern att det var väldigt viktigt att ha en strategi från regeringen för det. Sedan har man ändrat sig och nu lämnat ett begränsat uppdrag till Skolverket att utveckla stöd.

Jag skulle gärna välkomna att regeringen tog ansvar så att man vet vart vi är på väg, utöver enkla fraser som från skärm till pärm. Så enkel ser verkligheten, samtiden och framtiden inte ut.

Någonting annat som Mathias Bengtsson lyfte fram var vikten av disciplin för att det ska bli lugn och ro i klassrummet. Bland annat elevorganisationerna lyfte fram underlag som visar att det handlar om vikten av att bygga förtroendefulla relationer mellan lärare och elever för att skapa studiero.

Jag hör inte att man talar lika mycket om att lärare ska ha tillräckligt med tid för sina elever och tid att bygga de förtroendefulla relationerna. Det vi ser nu är att lärare får allt mindre tid med sina elever och att viktiga personer inte längre kan vara kvar på skolorna. De är de viktiga vuxna för eleverna och särskilt för de elever som kanske har lite tuffare förutsättningar i skolan.

Det är ett val som regeringen gör. Regeringen satsar inte på skolan. Regeringen gör knappt det minsta möjliga som behövs. Vi är flera partier som ser möjligheter att satsa på skolan. Varför gör inte regeringen det?

Fru talman! Gammalt träligt tragglande - kul!

Vi har pratat en del om vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag är nyfiken på exakt var erfarenhetsstödet finns. Var finns forskningsstödet för att en tråkig och tragglande skola är en framgångsfaktor? Finns det kanske exempel från andra länder? Finns det något i Pisaresultaten man kan plocka upp? Man brukar ju också prata om motivation och att det ska vara roligt att lära sig; det är någonting som underlättar att lära sig svåra saker.

Jag funderar också på vetenskap och beprövad erfarenhet när det gäller digitaliseringen. Jag undrar om vetenskapen och den beprövade erfarenheten beträffande hur läromedel ska väljas i klassrummen finns inom Regeringskansliet eller hos de utbildade lärarna, som jobbar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det är svårt att veta vad regeringen vill, för regeringen har ju avhänt sig styrningen av skolans digitalisering. Intresset bland utbildningsutskottets ledamöter för kunskapen kan man ändå mäta lite. När Vetenskapsrådet för några veckor sedan anordnade ett seminarium om just digitaliseringen i förskolan och skolan bjöds även utbildningsutskottet in, men endast två ledamöter från utskottet kom. Om man är intresserad av vetenskap och beprövad erfarenhet när det gäller digitaliseringen hade ju det varit ett bra tillfälle att närvara vid.

Det jag undrar, Mathias Bengtsson, är: Hur ser du på vetenskap och beprövad erfarenhet i relation till de frågor du tog upp i ditt inlägg?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Fru talman! I dag tar vi oss an utbildningsfrågor ur ett brett perspektiv, och det har vi miljöpartister gjort även i motionsskrivandet. Våra förslag handlar om demokratiuppdrag, genuspedagogik, medie- och informationskunnighet, ökad kunskap om natur, friluftsliv och allemansrätt, modersmål och minoritetsspråk. Som ni vet bereds en hel del av motionerna förenklat, men detta är likväl partiets politik.

Men skolan är så mycket mer än så. Det är en verksamhet där hundratusentals barn, elever, lärare och många fler yrkesgrupper arbetar varje dag. Miljöpartiet vill lyfta några särskilda områden där, och vi vill värna och lyfta kunskapen hos barn och elever.

Fru talman! Vårt samhälle och världen förändras snabbt, och det är tydligt att de värden som vårt samhälle vilar på - frihet och demokrati - behöver stärkas och värnas. Demokratiuppdraget i utbildningsväsendet är starkt och tydligt. En levande demokrati kräver delaktighet, vilket innebär att undervisning om grundläggande demokratiska värderingar inte är tillräckligt. Utbildningen ska också bedrivas i demokratiska arbetsformer.

Barn och elever behöver verktyg för att vara aktiva medborgare i en demokrati, och elever som har verkligt inflytande över sin utbildning får erfarenhet av att göra sin röst hörd, påverka och fatta beslut. Det är erfarenheter som ger ungdomar större möjlighet att påverka sina liv här och nu och som vuxna.

Vi är nu mitt i en valrörelse, och som flera andra har påpekat blir det påtagligt att skolan behöver bli bättre på att arbeta med demokratiuppdraget i praktiken kopplat till de politiska partierna. Vi hör om flera ungdomsförbund som inte får komma till skolor eller som får komma till skolor och ha bokbord men helst inte prata politik. Om man som riksdagsledamot ställer frågor om studiebesök och annat eller söker kontakt kan det hända att man får till svar att det bara är förvaltningschefen som pratar med politiker.

Skolan är offentligt finansierad, och den styrs av folkvalda, men folkvalda upplever sig inte vara välkomna. Jag tycker att det här är problematiskt. Det blir svårt att lära ut hur en demokrati fungerar i praktiken om elever inte får träffa folkvalda.

Miljöpartiet vill att Kommittén Demokratin 100 års förslag om skolans demokratiuppdrag ska genomföras. Det innebär att Skolverket ska få i uppdrag att utforma rekommendationer, allmänna råd och inspirationsmaterial för demokratiarbetet i skolan. Det ska sägas att det redan görs ett stort arbete kring demokratifrågor på Skolverket. Kommitténs bedömning är att Skolverket bör utvärdera konsekvenserna av att politiska företrädare numera alltmer sällan bjuds in till skolor.

Fru talman! Vi vill att uppdraget att undervisa i medie- och informationskunnighet ska stärkas i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner. När de flesta människor, inte minst unga men i alla åldrar, tillbringar mycket tid i den digitala miljön och exponeras för en flod av olika budskap är förmågan att kritiskt analysera information och olika källor viktigare än någonsin. Utan en sådan förmåga ökar sårbarheten att utsättas för propaganda, felaktigheter och förvanskade budskap av olika slag. Den som saknar förmåga att särskilja sant från falskt eller inte kan sätta information i ett sammanhang kan få det svårare att bygga en solid kunskap. Detta ökar också risken för att antidemokratiska budskap får genomslag. Därför är det så viktigt att medie- och informationskunnigheten stärks i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Inte minst visar de senaste dagarnas avslöjanden, reaktioner och debatt kring hur partier driver desinformationscentraler i sociala medier på vad vi alla, barn och vuxna, utsätts för och behöver kunna hantera.

Fru talman! I ljuset av de globala megatrenderna och det världens länder har kommit överens om i Agenda 2030 är det tydligt att de som i dag är barn, elever och studenter behöver utveckla en handlingskompetens för hållbar utveckling.

Skolväsendets uppdrag är tydligt, och arbetet med att öka kännedomen om generationsmålet - att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta - är av yttersta vikt för att barn och unga ska stå starkt rustade för att leva i och leda ett samhälle som ska nå det övergripande generationsmålet.

Miljöperspektivet är tydligt i skolans styrdokument. I praktiken arbetar man också med det bredare begreppet hållbarhet som perspektiv. Miljöpartiet vill att det ska bli ännu tydligare i skolväsendets uppdrag, vilket innebär att utbildningen i alla skolformer för barn, elever och vuxna ska ha hållbar utveckling med dimensionerna social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet som ett grundläggande perspektiv, precis som det nu är för barnen i förskolan.

Naturskyddsföreningens rapport Hur hänger skolan med i omställningen?, den tredje i ordningen av deras rapporter, visar en förbättring. Den visar också att det finns ett tydligt uppdrag till skolan men att genomförandet behöver öka takten. Till exempel är det bara sex av tio kommuner som uppger att de har särskilda satsningar för arbetet med hållbar utveckling i grundskolan. Huvuddelen av kommunerna avsätter inte heller särskilda medel för kompetensutveckling för grundskolans lärare eller skolledare när det gäller hållbar utveckling.

För Miljöpartiet är kärleken till naturen viktig. Vi tror att ju mer man vet om naturen, desto mer är man beredd att göra för att skydda den. Okunskap ska inte ligga till grund för att arter hotas och utrotas. Alla barn och ungdomar borde få möjlighet att lära sig de vanligaste fåglarna, träden och blommorna i sitt land. Alla kommuner i Sverige borde säkerställa att det finns en ungdomsverksamhet som är inriktad på natur och friluftsliv.

Vi lever i en artkris. Den kallas den sjätte massutrotningen. Tillbakagången av arter sker i hög grad i det tysta. Genom ökad kunskap om naturen skapas en större förståelse för de värden som nu står på spel. Kunskapen om naturen är en viktig del i läroplanen, från förskolan till grundskolan, och det finns ett stort värde i att kunskap om natur och biologisk mångfald finns med och utökas i läroplanen för alla skolformer. Därför behöver artkunskap och artskydd vara en naturlig del av undervisningen. Här spelar också friluftslivet i skolan och kunskap om allemansrätten en stor roll.

Grundläggande om utbildning

Fru talman! Andra har redan pratat om detta på ett förtjänstfullt sätt, men jag vill lyfta att även Miljöpartiet med spänd förväntan ser fram emot regeringens proposition vad gäller bemannade skolbibliotek, som ska komma innan sommaren. Det är en självklarhet att det ska finnas väl bemannade och väl rustade skolbibliotek som alla elever har tillgång till.

Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna om vad som verkligen är grundläggande om utbildning. Det är skickliga lärare som har tid med sina elever. Det här kräver att staten tar ett större ansvar för skolans finansiering men överlåter detaljerna i genomförandet av undervisningen till klassrummen och dem som jobbar i dessa. Här går regeringen snarare en väg med något slags popcornpolitik av detaljerade åtgärder som mobilförbud och annat, i stället för att ge den finansiering som man skulle kunna ge.

Man kan välja att göra som regeringen gör. Det är dock viktigt att veta att det finns andra val att göra. Man kan välja att se till att skolan får en tillräcklig finansiering, att den får det den behöver och inte sätts på svältkur.

Miljöpartiet gör ett annat val än regeringen. Vi stärker skolornas ekonomi, och vi överlåter verksamheten i klassrummet till de professionella: lärarna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 14, som handlar om att stärka skolans arbete med lärande för hållbar utveckling.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Westerlund (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 maj.)