Camilla Hansén

Fru talman! I tisdags lanserade Prinsparets stiftelse rapporten Värdet av att vara sig själv under ett seminarium där bland annat skolminister Lotta Edholm deltog. Där var också Majken Messelt, prao här i riksdagen, och jag själv med och lyssnade.

Värdet av att vara sig själv är på ett personligt plan ovärderligt, men det kan också mätas i kronor och ören. Rapporten handlar om hur skola, högre utbildning och arbetsliv förmår att inkludera neurodivergenta, alltså personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer eller dyslexi. Och det lyckas vi inte särskilt bra med. Kostnaderna är enorma: 67 miljarder kronor.

I rapporten framgår att lärare och specialpedagoger inte har tillräckligt med kunskap. Forskarna i panelen berättade att det finns kunskap, men den når inte ut. Majkens och min fråga till skolministern är: Vilka åtgärder kommer skolministern att vidta för att unga ska kunna inkluderas och bidra till samhället?

Fru talman! Patrick Reslow säger att det är ett problem att det är ett nytt styre, och det kan jag i och för sig hålla med om.

Det är ni som styr nu. Är ni inte nöjda med de underlag som finns för att ni vill göra någonting helt annat, ta då fram era underlag! Det är ni som är ansvariga för beredningsprocessen.

Det finns ingenting här som säger att man inte ska följa de beredningsvillkor som finns. Men vi menar att det finns underlag för det som nu behöver göras. Vi vill se att det händer.

Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Som tidigare nämnts ligger det lite i farans riktning att vi står inför valet 2026 och är i samma läge som inför valet 2022, medan vi under lång tid från många partier har påpekat att detta är ett problem.

Jag märker också att det görs lite sammanblandningar här kring regleringen av skolpengen och hur den ska fungera, hur det ska fungera med skolans valfrihet och när det gäller vinstutdelning. Det är väl ett bra tillfälle att vara tydlig med att detta handlar om att det ska vara rättvist och långsiktigt hållbart. Det handlar inte om att vi inte ska ha valfrihet. Däremot handlar det om att vi inte kan ha en marknadsskola som sätter en helt annan logik för utbildning än den som vi vill se, där det är kunskapen som är i centrum - där det är elevernas kunskap och lärarnas förutsättningar som ska vara grunden för en långsiktig och hållbar politik.

Vi har inte riktigt levererat här. Det svajar lite grann mellan olika regeringar. Det behövs faktiskt nya tag nu där vi tar ett gemensamt ansvar som bygger på mer än tre mandats skillnad i kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 mars.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Fru talman! Jag tackar Patrick Reslow för frågan. Olika regeringar kan ju bedöma underlag på olika sätt. Och vi ser att det rycks lite i direktiv och kommer olika budskap om hur utredningar ska gå vidare.

Jag tycker att det är viktigt att vi kommer vidare i denna fråga snabbt. Det har riktats kritik upprepade gånger mot tidigare regeringar om att det går för långsamt. Då vill jag gärna se att det kan bli lite tempo när det gäller de förändringar som behövs.

Detta är inte nya frågor. Om hela denna församling ska ta ett självkritiskt ansvar så riktar faktiskt Riksrevisionen kritik mot alla regeringar sedan 1998.

Gör er bedömning av underlaget! Vi reservanter menar att det finns underlag att gå vidare med.

Fru talman! Riksrevisionen har granskat skolpengen i dess nuvarande utformning och konstaterar på ett övergripande plan att den motverkar en likvärdig skola och att den behöver förändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Systemet gör det svårt att planera och fördela resurserna på ett effektivt sätt. Det konstateras att det ansvar för alla elevers utbildning som enbart kommunen har kostar pengar. Därför blir inte lika villkor ett rättvist och effektivt sätt att fördela pengar. Det kan leda till absurditeter som vi har hört om i dag, där elevers byte av skola leder till ökade kostnader för kommunens elever vilket gör att kommunen behöver ge pengar till någon annan som inte har ökade kostnader, och det kan leda till att ökade kostnader som bara drabbar en kommun, såsom en fastighetsrenovering, gör att pengar ges till någon som inte har renoverat en fastighet.

Jag vill passa på att vara lite ödmjuk här i kammaren. Jag är sist på talarlistan, så det är ingen idé att jag uppmanar andra att också vara det. Jag har dock noterat att olika ledamöter har lite olika förhållningssätt till ödmjukhet.

Riksrevisionen anser att regeringar sedan 1998 har varit saktfärdiga i att hantera de iakttagelser som gjorts om kommunernas merkostnader, så det vore klädsamt om vi alla tog granskningen på allvar. Nu har vi en ny regering vid rodret, och den lägger stor vikt vid vad tidigare regeringar har gjort under åtta år eller noterar rättare sagt att ingenting har hänt. Det kan dock bero på att man har fokuserat på något annat än skoldebatten.

Jag ska vara lite tillbakablickande och ber om ursäkt för detta i förväg. Det ska inte bli någon vana, utan vi kan snart lämna det stadiet.

Efter valet 2014 fanns det en unison röst från skolvärlden: Rör du så dör du. Gör ingenting mer med skolan! Vi är slutkörda. Det har varit reformer av läroplaner och betygssystem. Vi vill bara ha arbetsro.

Det var en tillbakablick på var vi befann oss då.

Miljöpartiet gav under sin tid fler anställda i skolan. Vi såg till att lärarlönerna blev högre. Skolor fick resurser för renoveringar, vilket var eftersatt. Vi reglerade grupperna i förskolan. Vi införde en läsa-skriva-räkna-garanti. Vi tog tag i grundjobbet. Eftersom det är en skoldebatt, fru talman, kanske jag ska säga att vi gjorde läxan. Vi tillkallade en skolkommission därför att vi måste ha en bred grund att stå på där forskning och profession kommer med underlagen. Vi ville utreda ett starkare och jämlikare skolsystem. Vi tydliggjorde på ett tidigt stadium att vinstjakten måste bort ur skolekvationen.

Nu är det dags att göra verkstad av denna kunskap. Mitt budskap till regeringen, som på alla sätt har varit tydlig med att den tidigare regeringen var värdelös på att samarbeta med andra, är därför: Vi väntar. Visa nu hur vi borde ha agerat! Ta det ledarskap som ni kommer att ha i fyra år och förvalta det! Jag tycker att svensk skola har gjort sig förtjänt av politisk långsiktighet och ansvarstagande.

Från och med tänkte jag huvudsakligen blicka framåt, för vi vill att det ska hända saker nu. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en gemensam reservation i betänkandet. Vi vill se ett snabbt arbete från regeringen i denna fråga. Vi uppmanar regeringen att använda de underlag som finns.

Jag är djupt oroad över varje år som går med försämrade förutsättningar för barns och ungas utbildning. Det är de som är huvudpersonerna här liksom lärare och alla andra som jobbar i skolan och som vi ska ge förutsättningar att göra ett bra jobb. Varje år börjar en ny årskull i förskolan, och varje år är det några som börjar mellanstadiet eller tar det läskiga steget upp till högstadiet. Man börjar gymnasiet, tar studenten och tar sig vidare ut i arbetslivet och till vidare studier. Det sker varje år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Om nu vi har varit så långsamma tidigare får vi se hur det ska gå till nu när det blir fort och rätt.

Just i dag är föremålet för debatten Riksrevisionens granskning av skolpengen. Jag vill dock lyfta blicken lite från skolpengen till hela systemet. Vi har i vårt land låtit skolan bli en marknad där lärare blir till servicepersonal, föräldrar blir till kunder och barn blir till pengapåsar som flyttas runt. Så länge vi har elever som lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper för att fortsätta på gymnasiet är det direkt stötande att våra gemensamma pengar som vi lägger på skolan inte används effektivt. Det är vad Riksrevisionen säger i sin rapport.

När det inte är barns och ungas rätt till utbildning som är syftet med en verksamhet utan vinstutdelning är det klart att det blir ett orättvist system där våra gemensamma pengar plötsligt går till att köpa en våffelstuga eller en skärgårdstomt. Det är inte utbildning. Det är inte att ha elever, lärare eller andra skolprofessioner i centrum.

Men detta handlar inte om vad vinstutdelning gör med vissa skolor utan om vad det gör med hela systemet. Nästan oavsett vilket problem som lyfts fram återkommer man till att marknadslogiken är ett problem - fler glädjebetyg, färre utbildade pedagoger och mer och större behov av kontroll. Detta tycker jag är en varningssignal. Det blir mer byråkrati och kontroll, och lärares mandat kringskärs.

Vi behöver ta oss an fundamentet för hur vi ser på utbildningens villkor, vi behöver ta oss an hela marknadsskolan och vi behöver se till att utbildning handlar om jakt på kunskap. Det är dags. Det börjar nya elever i skolan varje år, och de har inte tid att vänta.

Skolan förtjänar att vi kan samarbeta politiskt och att vi inte ständigt är inne och petar i detaljer och symbolfrågor som har liten eller ingen effekt på kunskapsresultaten. Vi ska ge lärare och rektorer bästa förutsättningar att göra sitt jobb för varje elev. Vi ska bygga en jämlik skola. Det ser jag fram emot att vi ska göra under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 1, som innebär att regeringen snabbt och utifrån befintlig kunskap ska åtgärda det som Riksrevisionen har synpunkter på i sin rapport.

(Applåder)

Fru talman! I dag har alla partier i debatten på olika sätt talat om hur viktig förskolan är i vårt samhällsbygge. Det är lätt att hålla med om, men vi märker också att det finns vissa punkter där vi har fundamentalt olika syn på hur förskolan ska fungera. En del handlar såklart om ideologiska utgångspunkter, men det handlar också om vad man har möjlighet att leverera utifrån de förutsättningar vi har gett - eller de förutsättningar vi som oppositionsparti har försökt ge - kommunerna att bedriva verksamhet i förskolan.

Miljöpartiet är det parti som vill ge mest pengar till utbildning, ser man om man jämför partiernas utbildningsbudgetar. Vi gör det genom att lyssna på Sveriges Kommuner och Regioner när de säger att det behövs 20 miljarder i statsbidrag för bibehålla nivån. Det säger jag ändå med lite av skammens rodnad på mina kinder, för jag tror att många partier här inne vill höja nivån på kommunernas verksamhet. Det är åtminstone en lägstanivå att möta det behovet. Utöver det lägger vi i utbildningsbudgeten 5 miljarder mer än regeringen på utbildningssektorn. Det är inget parti som matchar det. Det är egentligen lite förvånande att regeringen inte matchar det.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över som regeringspartier 2014 och fick med sig ett budgetunderskott på 72 miljarder. Vår regering - eller snarare den socialdemokratiska, under de sista månaderna - lämnade efter sig ett överskott på 164 miljarder. Det finns alltså resurser att göra satsningar med, men den nuvarande regeringen väljer att inte göra det.

Förskolan har en viktig roll i att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor. Deltagande i förskolan har betydelse för barnens kommande skolresultat. I Sverige går nästan alla barn i förskolan, men bland dem som inte gör det är det skillnad på var de bor. En större andel kommer från familjer som är bosatta i socioekonomiskt utsatta områden. Samtidigt arbetar färre legitimerade förskollärare och utbildade barnskötare där. Det är ett generellt mönster men såklart ingen naturlag.

Förskolan

Förra veckan besökte jag förskolor i min valkrets, och där jobbar man med fokus på arbetsmiljö, undervisning och kunskapsbyggande och har vänt utvecklingen så att man numera har låg omsättning på personal och högre kunskapsresultat. Lärarna i skolan märker att barnen har bättre kunskaper när de kommer dit, och personalen jobbar såklart bättre när de inte blir sjuka av att vara på jobbet. En del i det som gör det här arbetet så lyckat i Vivallas förskolor är Samverkan för bästa skola, som är ett stöd som Skolverket arbetar med sedan 2015. Nu fortsätter man att jobba strukturerat med kunskapsutveckling och arbetsmiljö.

En av Miljöpartiets satsningar på utbildning är att vi vill inrätta ett likvärdighetsbidrag för förskolan. Det är ett nyinrättat anslag i budgeten. Vi vill att det kommer alla förskolor till del. Det är jämlikhetsmiljarder som behöver användas för att anställa fler pedagoger, höja löner, erbjuda personalen bättre kompetensutveckling eller öka tillgången till specialpedagoger - utifrån vilka behov de lokala förskolorna har.

Miljöpartiet vill att alla barn som inte går i förskolan aktivt erbjuds en förskoleplats och att kommunerna varje år följer upp vilka de är. I området jag besökte fick jag höra kommentarer om att de var för få, men det ställde jag mig lite frågande till eftersom det berodde på att så många treåringar redan gick i förskolan. Det behövdes inte så många barn till för att man skulle ha nått i princip alla.

Miljöpartiet vill också att förskolan ska vara tillgänglig när den behövs. Det är en viktig jämställdhetspolitisk fråga. Tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid ser olika ut mellan kommuner. De är inte skyldiga att erbjuda omsorg på obekväma arbetstider. Det skapar problem för föräldrar som jobbar kvällar, nätter eller tidiga morgnar. Vi vill att barnomsorgen ska vara tillgänglig även de tiderna. Det krävs för att man ska ha en jämställd arbetsmarknad.

Jag yrkar bifall till reservation 8 om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att det ska finnas barnomsorg på kvällar, nätter och helger för dem som behöver det.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Förskolan

(Beslut skulle fattas den 8 mars.)

Infrastrukturfrågor

Fru talman! Min fråga till Anders Alftberg är hur hans parti ser på detta med forskningens frihet och pedagogikens frihet. Ska vi ha politisk styrning i detalj om vad man undervisar om och på vilket sätt, eller ska det stå på vetenskaplig grund och vara baserat på beprövad erfarenhet? Det är ju inte vad ledamoten beskrev i sitt inlägg.

Att det skulle förekomma tvång av någon som helst typ som ett utbrett fenomen på svenska förskolor och specifikt när det gäller att ge barnen många möjligheter att uttrycka sig och utvecklas på ett fritt sätt skulle jag vilja se underlag på och inte bara anekdotiska berättelser om. Jag tror nämligen att om det över huvud taget förekommer är det ytterst marginaliserade händelser och inte något systematiskt som man marineras i.

Min fråga är alltså: Vad är synen på vetenskap och beprövad erfarenhet i Anders Alftbergs parti? Är det detta som ska styra pedagogiken i förskolan, eller är det politik i riksdagens kammare som ska bestämma vem som får leka med vilka leksaker på förskolorna ute i landet?

Fru talman! Anders Alftberg har nu redogjort för Sverigedemokraternas syn på det pedagogiska arbetet i förskolan vad gäller jämställdhet och könsnormer. Det blir väldigt tydligt för mig att det finns ett parti som är riksdagens genusflumparti nummer ett, nämligen Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är det största genusflumpartiet vi har i riksdagen.

Sverigedemokraterna vill inte att politiska trender ska styra förskolan, och det vore ju en nåd att stilla bedja om. Det skulle ju kunna innebära att Sverigedemokraterna kom till insikt om vad vetenskapens, pedagogikens och kulturens frihet innebär. Den innebär nämligen att vi slipper sverigedemokrater som har synpunkter på sagouppläsares klädsel, särskilt om klädseln är klänning, och vilket pronomen lucian använder. Den innebär att vi låter alla barn i förskolan testa olika kläder, olika leksaker och olika roller när man leker familj. Det skulle vara att ge barn hundra och tusen möjligheter att utvecklas i stället för bara två.

Miljöpartiet vill att alla barn ska ha chansen att utveckla sin fulla potential, oavsett kön eller könsidentitet. Vi vill säkerställa att ingen begränsas i sina val. Det är viktigt att ge alla barn möjligheter att göra detta, just genom att förskolans medarbetare har kunskap om det vetenskapliga området genuspedagogik.

Herr talman! Precis före jul debatterade vi statsbudgeten här i kammaren och då även budgeten för studiestöd. Då var Miljöpartiet det enda partiet som lade pengar på bordet till studenterna för att höja studiebidraget. Nu debatterar vi ledamöternas motioner från den allmänna motionstiden, och vad man kan göra med sina idéer om studenternas möjlighet till ett bra liv som student beror lite på om man lade pengar på bordet eller inte när vi diskuterade budgeten.

För Miljöpartiet är studenterna i fokus, och jag vill inleda med att lyfta fram studenternas ekonomiska situation här och nu, efter en lång tid av inflation och ökade priser.

Redan förra våren konstaterades att singelstudenter är en grupp som hamnar i kläm när det gäller ekonomin så som den har utvecklats i och med anfallskriget i Ukraina. Det är en grupp som också får väldigt lite uppmärksamhet.

Vi har hört om studenter som flyttat hem till föräldrar, som avbrutit sina studier eller kanske har fått dela boende på ett sätt som de inte hade planerat för att ha råd när priserna steg och det inte gjordes några satsningar som passade studenterna. Det fanns förslag som handlade om att ge pengar i handen till dem som ägde en bil, men om man är en yngre student är det kanske just vad man inte gör.

Nu har studiemedlet höjts, som det har påpekats, genom den sedvanliga uppräkningen, men detta ger inte mer pengar i handen för en grupp som har en väldigt liten ekonomi. Det vi vill se är en reell höjning av studiebidraget.

Nog om budgetfrågor - nu är det motionsbetänkandet som ska debatteras. Jag vill lyfta upp några frågor som Miljöpartiet tycker är särskilt viktiga. Det handlar om tryggheten för studenterna vid sjukdom och vikten av att omställningsstudiestödet implementeras på bästa sätt.

Sveriges studenter investerar många år av sitt liv för att vårt land ska fortsätta att vara en framstående kunskapsnation. De lägger var och en grunden för att kunna bidra med sin kompetens som lärare, sjuksköterskor ingenjörer, ekonomer, kemister eller forskare, för att ge andra möjlighet till högre kvalificerade studier längre fram och innovationskraft i Sverige. Högre utbildning är inte längre något som är få förunnat utan något som många kan ta del av, och man gör detta vid olika tidpunkter i livet. Vi ser också hur studiestödet utvecklas för att matcha detta.

Det är därför problematiskt att studenternas sociala skyddsnät upplevs som osäkert. Studenter har inte råd att bli sjuka, och de riskerar att falla igenom det sociala skyddsnätet. Här finns det utredningar som bereds på Regeringskansliet, och förslagen behöver komma fram så att vi kan granska dem och debattera dem här i riksdagen.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 7, som innebär just att studenters villkor vid sjukdom ska bli bättre. Det är Miljöpartiets åsikt att skyddet behöver vara mer likt det skydd som finns för arbetstagare.

Herr talman! Miljöpartiet har i alla år drivit frågor om att man ska kunna utveckla sin kompetens flera gånger i livet genom studier, också senare i livet. Den satsning som genomfördes för många år sedan - det gröna friåret - är kanske bekant. Där hade man möjligheten att utbilda sig eller starta företag, och på den tiden fick man faktiskt välja att göra precis vad man ville. Under tiden ersattes man av någon som var arbetslös och vikarierade på ens tjänst. Friårsvikariaten var något som fick fart på mångas karriär på den tiden, men det är ganska länge sedan.

I januariavtalet återkom tanken om en reform som skulle ge möjlighet till utveckling för ens egen skull, mitt i arbetslivet. Det kallades utvecklingstid. Men detta slaktades av en majoritet i den förra riksdagen. Nu är vi här, och det har blivit verklighet att vi har ett omställningsstudiestöd för att man mitt i livet ska kunna förkovra sig, utbilda sig och utvecklas för att stå starkare på arbetsmarknaden.

Vi ser nu hur stödet implementeras. Det var uppenbarligen väldigt efterlängtat, för CSN översköljs av ansökningar och har svårt att hantera dem alla. CSN behöver få möjlighet att göra detta på bästa sätt. Det handlar om att handlägga i hög takt men också om att utveckla ett bra systemstöd för att hantera omställningsstudiestödet så att vi kan följa upp det på ett bra sätt, som flera har nämnt tidigare.

Studiestöd

Det är också viktigt att regeringen värnar reformens syften och följer upp vad som händer vid lärosätena och hos andra utbildningssamordnare och vad konsekvensen blir för studenterna, både studenter med omställningsstudiestöd och andra studenter. Det här ser jag fram emot att följa. Det är en reform som vi i Miljöpartiet är stolta över och som ger möjlighet för många att utvecklas mitt i livet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Förskolan

Fru talman! Frågan om etikprövning för behandling av känsliga personuppgifter inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning har diskuterats alltmer det senaste året.

Här påverkas särskilt humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som utgår från kvalitativa metoder där frågeställningar utvecklas och där svaren kanske inte är förutsägbara på samma sätt som inom biologisk forskning. Det handlar till exempel om att man undersöker politiska eller religiösa övertygelser.

Svensk lagstiftning skiljer sig en del från andra länders - det gäller till exempel grannländer som Finland och Danmark och stora europeiska forskningsnationer som Tyskland och Frankrike - i det att vår reglering finns mer på lagnivå och att den av forskarna uppfattas som väldigt svår att förstå och förhålla sig till. En del känner till och med att deras akademiska frihet är hotad.

Jag har förstått att det pågår ett arbete kring detta inom Regeringskansliet, och jag skulle gärna höra utbildningsministern utveckla det.

Fru talman! Här finns en del intressant som man kan diskutera vidare kring. Jag håller absolut med om att det inte alltid är en universitetsutbildning som behövs för att stärka någons ställning på arbetsmarknaden. Det är därför omställningsstudiestödet är bredare än så. Men nog tror jag att högre utbildning behöver ta en roll. Jag tror att det blir lättare att ta den rollen om man känner det politiska stödet att det finns en vilja att investera i högre utbildning.

Min andra fråga handlar också om Centerpartiets markeringar med att dra ned. Det som förvånar mig är att det ibland är små pengar. När man vill satsa på förskolan drar man till exempel ned på kompetensutveckling för förskollärare och lärare. I förskolan finns en yrkesgrupp som arbetar otroligt hårt. Man beskriver gång på gång, bland annat via Förskoleupproret, hur arbetssituationen blir alltmer pressad. Samtidigt vågar jag säga att våra partier är helt överens om att förskolan lägger grunden för vidare utbildning. När förskolan fungerar väl får barn möjlighet att växa till starka individer.

Jag skulle helt enkelt vilja höra hur ni vill utveckla förskolan. Jag bjuder in till ett samarbete där. Vi i Miljöpartiet lägger 2 miljarder på ett likvärdighetsbidrag för förskolan. Det är ett nytt anslag i statsbudgeten som vi står för. Där skulle vi kunna göra saker tillsammans. När man jobbar med oss i utbildningsfrågor handlar det om att satsa på och investera i utbildning och dem som jobbar inom utbildning. Det skulle vara intressant, fru talman, att höra om ledamoten Ådahl är nyfiken på att borra lite i detta.

Fru talman! Jag tackar Anders Ådahl för hans anföranden och svar. Jag skulle ändå vilja borra vidare lite i några av de frågor som jag själv funderat på.

Man måste investera om man vill satsa på någonting. Nu sa ledamoten Ådahl att det inte finns något direkt orsakssamband mellan antalet kronor och ören och kvaliteten på undervisning och forskning samt att färre forskare och färre anställda kan göra ett bättre jobb för att man väljer att göra rätt saker. Det förvånar mig lite att man säger så om man vill satsa på högre utbildning och forskning. Både Anders Ådahl och jag har ju bakgrund inom högre utbildning, även om det är av olika slag. Jag ser både hur universitetsbyråkrater som jag själv springer fortare och hur forskarna har svårare och svårare att lägga sin tid på forskning och undervisning.

Centerpartiet är det enda parti som drar ned pengar. Drar man ned pengar kommer det att kosta någonstans. Det är ju någonting som det ska göras mindre av. Möjligtvis tar man bort någonting helt och lägger pengarna på något annat. Jag undrar hur de prioriteringarna ser ut.

God kväll, herr talman! Vi debatterar studiestöd. I Miljöpartiet gick vi till val på att alla ska vara med när Sverige ställer om. Detta gäller också alla som studerar på alla nivåer. De är otroligt viktiga resurser för Sverige och Sveriges framtid. Det handlar om allas våra möjligheter att utbilda oss när vi behöver det genom livet. Denna investering i kunskap är en framtidsfaktor och en framtidsmöjlighet för Sverige.

Det är faktiskt fantastiskt att vi står här och pratar om omställningsstudiestödet, som grundar sig i Miljöpartiets klassiska friårsreform. Den gav människor möjlighet att utvecklas och att vara lediga från arbetet för studier eller för att starta företag - på den tiden faktiskt för vad man själv tyckte att man behövde. Det var lite liberalare då.

Även om det sänktes av oppositionen under förra mandatperioden har vi nu ett omställningsstudiestöd som ger människor rätt att vara lediga för den utbildning de behöver för att bli stärkta på arbetsmarknaden. Detta var något som Miljöpartiet tog med in i januariavtalet. Ibland får man använda skohornet lite mer för att komma någonstans, och det kanske inte blir exakt det man drömde om från början. Men nu är vi här, och vi kommer att följa med spänning hur detta utvecklas. Vi har ju inte sett det hända riktigt ännu.

Studiemedel är något som möjliggör studier och som utjämnar orättvisa förutsättningar och därmed bidrar till ökad social rättvisa. Men vi vet ändå att det finns många tusen som av olika skäl väljer att inte gå vidare med högre utbildning. Möjligheten till studiebidrag och studielån, med de olika tillägg som har tillkommit, är viktig för att fler ändå ska våga ta det steget.

Vi i Miljöpartiet vill att man ska kunna studera på högskola eller universitet oavsett var i samhället eller landet man kommer från. Det ska vara enklare att ta steget att studera vidare genom att studenters bostadssituation och ekonomiska trygghet förbättras. Den som väljer att studera vidare ska också klara sig ekonomiskt.

Men det handlar om mer än att klara sig. Det handlar om att kunna lita på sin försörjning - om trygghet. Vi vet att studenters psykiska ohälsa och stress är hög, och risken är att fokus inte hamnar där det ska vara för en student - på studierna - utan i stället på att plocka på sig fler pass på extrajobbet, att oroa sig för ökade matkostnader, som under det här året, och att oroa sig för var man ska bo när andra, tredje, fjärde- eller femtehandskontraktet tar slut igen.

När Miljöpartiet satt i regering drev vi tillsammans igenom en höjning av studiebidraget med 300 kronor och såg till att studenter med särskilda skäl får sjukskriva sig på deltid. Detta är en viktig del i studenternas ekonomiska och sociala trygghet. Vi vill jobba vidare för att studenter ska omfattas av a-kassa och sjukförsäkring på samma villkor som yrkesarbetande. Studenter behöver ha samma rätt till sjukskrivning och rehabilitering som alla andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

De investeringar vi gör i hela utbildningssystemet och vad gäller studiemedel är gemensamma investeringar inte bara i varje person utan i vårt samhälle. Det handlar om möjlighet till kunskap och utveckling - något vi behöver för Sveriges framtid.

Studenter är en grupp med små ekonomiska marginaler. Det kan vara olika lägen beroende på var man befinner sig i livet. En höjning av studiemedlen skapar bättre förutsättningar för att fler ska välja att vidareutbilda sig och känna att man klarar sig ekonomiskt.

Bidragsdelen i studiemedlet har släpat efter prisutvecklingen, och singelstudenthushållen har pekats ut som värst drabbade av den höga inflationen. Redan i våras föreslog Miljöpartiet att studiebidraget skulle höjas med 300 kronor och dessutom att det skulle betalas ut under sommaren. Vi såg nämligen att studenterna hade det behovet. Och det är ganska många människor. Vi är faktiskt det enda parti som lägger dessa pengar på bordet i budgeten.

Vi ser studenter som jobbar mer för att ha råd med sina studier. Vi ser studenter som flyttar ihop eller kanske flyttar hem till mamma och pappa för att de inte har råd med hyran. Vi ser studenter som tar studieuppehåll eller kanske inte tackar ja till en studieplats därför att de oroar sig för om studiemedlet ska räcka.

Eftersom riksdagen i sitt första beslut om budgetramarna gav budgetpolitiken en helt annan riktning än den som vi i Miljöpartiet står för avstår jag från ställningstagande i denna debatt och lämnar i stället ett särskilt yttrande.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet har gått till val på att alla ska med när Sverige ställer om. I valrörelsen lovade vi att stärka välfärden, öka jämlikheten och satsa på klimatarbetet. Nu har vi lagt ett budgetförslag som gör just det.

Sverige är ett av världens rikaste länder och har råd att investera i det som är viktigt för att bygga det nya, gröna folkhemmet. Vi har råd att investera i utbildning för alla från de minsta i förskolan till oss mitt i livet som behöver ställa om vårt yrkesliv. Vi har råd med världsledande forskning.

När Miljöpartiet pratar om omställning och hållbarhet känner många igen de olika aspekterna av hållbarhet som ibland uttrycks som att social hållbarhet är målet, en hållbar ekonomi är verktyget och planeten det som sätter gränserna. I Miljöpartiet formulerar vi grunden för den gröna ideologin som solidaritet med djur, natur och de ekologiska systemen, solidaritet med världens människor och solidaritet med kommande generationer.

Miljöpartiets budgetförslag utgår från just det, och det vi vill göra är att investera i det som är viktigt för att bygga en solidarisk och socialt hållbar framtid. Vi investerar i kommande generationer, kunskap och forskning.

Miljöpartiet vill skapa en jämlik skola. Sambandet mellan skolmisslyckanden, fattigdom, utanförskap och kriminalitet är starkt och väl belagt i forskningen. Vi är alla överens om att barns och ungas kunskapsresultat måste öka. Alldeles för många lämnar både grundskola och gymnasium utan tillräckliga kunskaper, och den bästa förebyggande insatsen är att se till att alla lämnar skolan med tillräckliga kunskaper.

Staten måste fortsätta att rikta resurser för att öka likvärdigheten i förskolor, skolor och fritidshem över hela landet. Man gör hela samhället en otjänst när man sparar in på skolorna. Staten bör ta ett större ansvar för att skolor i hela landet ska ha tillräckliga resurser.

Miljöpartiet vill också skapa ett rättvist skolval för att motverka segregationen. Vi vill sätta stopp för vinstutdelningen eftersom den driver på segregationen och ökar ojämlikheten mellan skolor. Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Det märkliga är att regeringen, trots väljarnas massiva stöd för att ta bort vinsterna i skolsektorn, väljer att fortsätta ge marknadsskolan konstgjord andning med fler regleringar och fler kontroller som kommer att öka lärares arbetsbörda och administration.

Jag vill lyfta fram två särskilda satsningar som Miljöpartiet vill göra och där vi ger nya anslag. Det handlar om likvärdighetsbidrag för förskolan och satsningar på att barn till personer som inte arbetar ska få gå på fritis.

Förskolan har en viktig roll i att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor. Deltagandet i förskola spelar roll för barnens framtida skolresultat. I Sverige går i dag nästan alla barn i förskola, men bland de barn som inte deltar kommer en större andel från familjer bosatta i socioekonomiskt utsatta områden. Samtidigt arbetar färre legitimerade förskollärare och utbildade barnskötare där.

Miljöpartiet vill inrätta ett likvärdighetsbidrag för förskolan liknande det vi redan har drivit igenom för skolan. Fullt utbyggt skulle det omfatta 2 miljarder kronor årligen och komma alla förskolor till del men fördelas utifrån ett socioekonomiskt index. De jämlikhetsmiljarder som måste till ska kunna användas för att anställa fler pedagoger, höja lönerna, erbjuda personalen bättre kompetensutveckling eller kanske öka tillgången på specialpedagoger, allt utifrån de lokala behoven.

Vi vill att alla barn som inte går i förskolan aktivt ska erbjudas en förskoleplats varje år från tre års ålder. Vi vill också att kommunen ska följa upp de barn mellan tre och fem år som inte går i förskolan.

Miljöpartiet vill dessutom att fler barn ska få rätt att gå på fritis. Fritidshemmet är ett viktigt komplement till skolan. Det ger barnet stöd i lärandet och både social och språklig träning. Fritis kan fylla en viktig roll i att stötta de barn som har de sämsta förutsättningarna att klara skolan.

Dessvärre är det ofta de barn som har mest nytta av fritis som saknar rätten att gå där. Ett barn som har långtidsarbetslösa föräldrar eller som av andra skäl befinner sig i en utsatt miljö riskerar att gå miste om fritidshemmets stöd eftersom det i dag bara är barn till föräldrar som har ett jobb som får vara där. Miljöpartiet vill ge alla barn rätt till fritis och samtidigt stärka kvaliteten och likvärdigheten.

Förskola, grundskola och fritis lägger grunden för en bra kunskapsutveckling, vilket är viktigt för högre utbildning och forskning och för att Sverige ska fortsätta att vara en stark kunskapsnation.

En av de viktigaste framgångsfaktorerna är skickliga lärare som tillbringar tillräckligt med tid med sina elever. För att Sverige ska fortsätta att vara en stark kunskapsnation behöver läraryrket vara ett drömyrke för fler. Lärarutbildningen är redan landets största högre utbildning, men vi vet att vi ändå behöver fler som drömmer om att bli lärare.

Att vara lärare är att ha Sveriges viktigaste jobb. Nu kanske det sitter några i det här rummet och på andra håll och känner sig lite trampade på tårna, för de har minsann andra yrken som också är jätteviktiga. Vi är överens om att det är viktigt att jobba i vården, att bygga hus och broar eller att jobba med digital utveckling. Men det blir inga undersköterskor, hantverkare eller it-guruer utan bra lärare i förskolan, grundskolan och gymnasiet.

Jag tror också att det vore bra om vi riksdagspolitiker - och kanske även ministrar - visade lite mer respekt för vilka det är som bedriver undervisning och utbildning i det här landet. Idén att en riksdagsledamot eller minister på ett magiskt sätt kan trolla fram bättre skolresultat från Utbildningsdepartementet eller utbildningsutskottets sessionssal osynliggör dem som går och gör det här jobbet varje dag.

När vi nu ser att fler elever i de flesta grupper lämnar grundskolan med behörighet till gymnasiet är det ju inte någonting som regeringen ska ta åt sig äran för - varken den tidigare eller den nuvarande. Det är hårt jobb av lärare, elever och rektorer, och ibland familjers engagemang, som har lett till dessa resultat.

Det har talats en del om vad den nya regeringen har genomfört hittills. Jag vill vara tydlig med att den inte har genomfört någonting. Det finns ingenting i ett klassrum som ännu är påverkat av ett beslut som kommer från denna regering. Det finns inga nya mål eller nya resurser.

Den här debatten fokuserar mycket på utbildning för barn och unga, men jag skulle också vilja lyfta in att vi även behöver satsa på vuxenutbildningen och YH-utbildningarna för att motverka arbetslöshet och skapa hållbara jobb.

Miljöpartiet är det parti i denna sal som satsar mest på utbildningssektorn. Jag vill understryka att vi utöver att vi är det parti som satsar mest på detta budgetområde också är det enda parti som möter de behov som Sveriges Kommuner och Regioner redovisar att de har för att bibehålla dagens nivå.

Fru talman! Eftersom riksdagen genom sitt beslut i det första steget av budgetprocessen gav budgetpolitiken en helt annan inriktning än den Miljöpartiet önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller statens budget för 2023 inom utgiftsområde 16 och lämnar i stället ett särskilt yttrande.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Lärarutbildningen är redan den största utbildningen. Det är många som söker sig till lärarutbildningen för att bli lärare. En lärarutbildningsreform tar väldigt lång tid. Om vi skulle besluta om en sådan här i kväll, vilket vi inte ska, och det tror jag att de flesta är väldigt tacksamma för, tar det i runda slängar tio år innan en lärare som utbildas på en ny lärarutbildning står i klassrummet. Jag ville ändå lyfta fram den delen.

Jag funderar också på om bekymret handlar om det praktiska handlaget att undervisa elever. Som lärarstudent har man 20 veckors verksamhetsförlagd utbildning då man bör lära sig hantverket.

Det kan vara så att det behövs reformer. Och jag håller helt med ledamoten om att vi har en akademi att utvärdera det. Signalerna som jag hör från den akademin är inte att de vill ha tre parallella lärarutbildningar kontinuerligt utan att de funderar på varför just lärarutbildningen till exempel är extremt mycket mer reglerad än andra utbildningar och därför blir ganska svår att utveckla.

Detta är inte en fråga utan mer en önskan om reflekterande samtal kring vad detta kan vara och om det verkligen är rätt väg att gå att fokusera på lärarutbildningen när vi vill få ännu fler att drömma om att bli lärare.

Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten Demirok!

Ledamoten berörde en av mina hjärtefrågor, nämligen lärarutbildningen. Mina frågor ställs av genuin nyfikenhet när det gäller hur lärarutbildningarna ska utvecklas.

Det jag funderar på är: Är det en större reform av lärarutbildningen som man ser framför sig? Vad är de stora kvalitetsproblemen? Vad vill man i så fall att en sådan reform ska åtgärda?

Vi vet att det behövs fler lärare. Då handlar det om att läraryrket behöver bli ett drömyrke. Hur spelar lärarutbildningen i sig in där? Var ska vi lägga krutet? Är det på lärarutbildningen, eller är det på förutsättningarna för att läraryrket verkligen ska bli ett drömyrke?

Herr talman! Tack, Fredrik Malm, för svaret!

Om jag tillåts att göra en fri tolkning av detta skulle det vara att den här strategin är viktig eftersom den bygger på och syftar till att lärare och skolhuvudmän - de som jobbar i skolan - ska få en kompetenshöjning när det gäller när och i vilken omfattning man använder digitala läromedel.

Det tredje benet i den nationella digitaliseringsstrategin är forskning och uppföljning av hur digitala läromedel påverkar lärandet och den pedagogiska situationen i skolan. Jag tolkar ändå Fredrik Malms svar positivt - att det här är en viktig strategi. Den behöver i så fall förnyas, och jag ser därför fram emot regeringens förslag.

Det finns en annan sak som är viktig när det gäller just läsning. Här kanske det blir naturligt att ta upp frågan om böckerna i handen, nämligen de bemannade skolbiblioteken. Jag har kanske missat något i regeringens budget, men jag saknar skrivningar om bemanningen av skolbiblioteken. Jag skulle gärna vilja höra hur Liberalerna och Fredrik Malm förhåller sig till frågan och hur Liberalernas satsningar framöver ser ut när det gäller bemannade skolbibliotek.

Herr talman! Vad trevligt, Fredrik Malm, att få ses här en sådan här sen kväll!

Jag har några frågor till Fredrik Malm. Jag börjar med att ta upp något som ledamoten nämnde under sitt anförande om digitalisering av skolan. Det har ju diskuterats en del när det gäller läromedel - om böcker och digitala läromedel. Min enkla fråga är hur Liberalerna, och kanske regeringen, förhåller sig till Sveriges nationella digitaliseringsstrategi nu för tiden. Den har debatterats lite i medier på sistone. En del tycker att den behöver rullas tillbaka, medan andra kanske vill någonting annat. Jag undrar vad Liberalerna vill.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren så här långt. Det är bra att få svar på frågor, även sådana man inte har ställt.

Jag har dock upprepade gånger ställt frågan till skolministern hur hon ser på mandatet från svenska folket. Jag vet att många uppskattar den skola som deras barn går i och att det oftast inte är det viktigaste på vilket sätt den är organiserad, men det jag hänvisar till är opinionssiffrorna kring sakfrågan vinst. Jag tycker att det är en viktig del i legitimiteten för regeringens politik att veta hur man förhåller sig till det.

Detta kanske är att märka ord, fru talman, men jag är inte intresserad av skillnader i kvalitet mellan friskolor och kommunala skolor, utan det ska vara bra kvalitet i alla skolor oavsett driftsform. Därför behöver alla skolor, oavsett driftsform, få förutsättningar för det.

Det som oroar mig lite är skillnaderna mellan stora skolkoncerner som kan ge mycket stöd och små skolor som inte har den möjligheten. Det kommer att krävas stora kontrollinstrument eftersom man behöver ha kvar vinstmöjligheterna, och för mig blir det svårförenligt med arbetet med att minska administrationen för lärare. Det blir ju alla lärare som behöver kontrolleras och mätas gällande vad de gör - om de har gjort tillräckligt, hur vi ska försvara betygsskillnader och liknande frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den kontroll som blir nödvändig om man nu nödvändigtvis vill upprätthålla en marknadsskola tror jag kommer att bli en belastning för lärarna. Det underliggande som jag ser där är att det riktas ett slags misstroende mot lärarkåren om den hela tiden ska detaljgranskas.

Fru talman! I dag diskuterar vi marknadsskolan med skolministern. I Miljöpartiet tycker vi att det är viktigt att komma bort från vinst som en drivkraft för utbildning. Vi vill att drivkrafter när man anordnar utbildning ska vara elevernas kunskap och kvalitet på utbildningen.

Då vill jag med en gång diska av detta med att alla såklart vill att vi ska ha bra skolor. Det förstår jag att skolministern och regeringen vill, och det vill vi också. Men vi ser kanske lite olika hinder och möjligheter för just det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En del av att tillåta vinst som jag funderar över är legitimiteten för att tillåta vinstutdelning. Vi vet nu att regeringens syfte är att förbjuda vinstutdelning under de första åren när man startar upp en skola och att det ska ställas lite krav kring det.

Jag har en fråga inom området marknadsskolan. Ungefär 70 procent av Sveriges föräldrar som har barn i skolan tycker att man inte ska ha vinstutdelning inom skattefinansierad skola. Valundersökningarna efter valet visar att väljare från alla partier i hög grad instämmer i att vinst inte bör tas ut från skattepengar i skolan. Då funderar jag på hur man ska hitta legitimiteten för att fortfarande tillåta att skattepengar kan glida iväg någon annanstans än till utbildning.