Kajsa Fredholm

Fru talman! Jag kan inte låta bli att reflektera lite över det förra replikskiftet.

Det är väldigt märkligt att tro att EU och Sverige ska kunna bli ledande i att exportera fossilteknik. Jag förstår inte hur det här ligger till. Det vi behöver göra där vi har chansen, både i Sverige och i EU, är ju att vara ledande i det fossilfria. Jag tycker inte att ledamoten propagerar för det.

Men jag hade en annan fråga. Vi i Vänsterpartiet arbetar för en rättvis klimatomställning. Det innebär att det ska vara lätt för människor att göra rätt. Ett exempel är att månadskortet i kollektivtrafiken borde kosta 450 kronor.

En rättvis klimatomställning innebär också att det är den som släpper ut mest som måste minska sina utsläpp mest. I Sverige har miljardärerna extremt höga klimatutsläpp, så höga att det skulle ta 30 år för en medelinkomsttagare att släppa ut lika mycket som de rikaste gör på ett år.

Min fråga till Moderaterna är: Vad gör regeringen för att se till att miljardärerna minskar sina utsläpp av växthusgaser?

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Som ledamoten nämner är det oerhört trist, sorgligt och inte bra alls när tamdjur – får och lamm antar jag att ledamoten syftar på – utsätts. Problemet är när rovdjuren är hotade. Licensjakt på rovdjur minskar möjligheterna till en väl utvecklad och bra skyddsjakt som kan ske snabbt.

Man behöver också arbeta förebyggande. Om man har tamdjur behöver man även kunna få bidrag och hjälp, till exempel när det gäller stängsel. Vi har budgeterat även för arbetskostnader för att sätta upp stängsel. Det behöver även finnas en god och väl fungerande skyddsjakt. Och ersättningen man kan få för rivna tamdjur behöver förbättras. Jag tror på den metoden.

Vi behöver ha en gynnsam bevarandestatus för rovdjuren. Då blir licensjakten ett problem.

Herr talman! Det förebyggande arbetet för att minska riskerna för angrepp på tamdjur från rovdjur är mycket viktigt. Angrepp från rovdjur orsakar stort lidande för de drabbade och kan påverka de ekonomiska förutsättningarna att bedriva tamdjurshushållning för den enskilde.

Herr talman! Ett stärkt förebyggande arbete mot rovdjursangrepp förbättrar även acceptansen för våra rovdjur. De har även stor betydelse för ekosystemens funktion.

Vi i Vänsterpartiet vill att regeringen ska återkomma med förslag på åtgärder för att stärka det förebyggande arbetet mot rovdjursskador och även åtgärder för att minska den illegala jakten på rovdjur.

Vidare anser vi att det enda rimliga förhållningssättet när vi förvaltar våra rovdjur är att vetenskapen och forskarna, inte politiker, bedömer hur stora stammarna av våra rovdjur behöver vara för att de långsiktigt ska ha en gynnsam bevarandestatus. Vi anser därför att berörda aktörer bör involveras i en långsiktig strategi för en rovdjursförvaltning som säkerställer gynnsam bevarandestatus för våra stora rovdjur.

Herr talman! Regeringen bör även komma med förslag på åtgärder som stärker möjligheten för vargindivider från den finsk-ryska populationen att vandra in till Sverige och bidra till en ökad genetisk variation i vår vargstam.

Trots att vargen är klassad som starkt hotad i Sverige på grund av en liten population med hög inavelsgrad tillåts genom licensjakten jakt på vargindivider som inte orsakat skada. Jakten kan även innebära att individer som är genetiskt viktiga för den begränsade stammen dödas.

Vi i Vänsterpartiet anser att det inte är förenligt med en hållbar förvaltning att tillåta licensjakt på varg, och vi vill att den ska upphöra. Den enda jakt som bör vara möjlig på varg är skyddsjakten, som vi däremot anser är ett mycket viktigt redskap att värna för tamdjursägare och för den allmänna acceptansen. Med borttagen licensjakt kan i stället förutsättningarna för nödvändig skyddsjakt stärkas.

Herr talman! Trots att lodjur som art är klassad som sårbar i den svenska rödlistan bedrivs, förutom illegal jakt, licensjakt på arten. Både Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen har vänt sig till EU-kommissionen eftersom man anser att den beståndsbegränsande licensjakten på lodjur saknar stöd i art- och habitatdirektivet.

Vi delar organisationernas uppfattning att licensjakten på lodjur är olämplig, och vi välkomnar att man vänt sig till EU-kommissionen för att pröva frågan. Vi anser att skyddsjakt på lodjur såväl som skyddsjakt på andra rovdjur är ett viktigt redskap som bör finnas kvar för tamdjursägare. Men vi ser inte skäl till att ett stort antal lodjur slumpmässigt dödas i jakt med lösspringande hundar. I stället bör det förebyggande arbetet mot rovdjursskador stärkas och ersättningen förbättras vid förlust av tamdjur. Vi anser att licensjakt på lodjur ska upphöra.

Jag yrkar bifall till reservation 5 i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Vänsterpartiet har två reservationer i betänkandet, och jag tänkte redogöra för dem.

Den första gäller skyddet av jordbruksmark. Åkermarksarealen fortsätter att minska i Sverige. Samtidigt ökar exploateringen av jordbruksmark, det vill säga att man bygger på marken eller använder den på ett sätt som gör att det inte går att odla där igen.

Det främsta skälet till att åkermarksareal försvinner är att marken inte längre brukas och att den växer igen. Samtidigt måste Sverige stärka sin självförsörjning av livsmedel. De ökade klimatförändringarna innebär därutöver att den odlingsbara marken försvagas globalt sett, vilket medför ett ökat ansvar för oss i Sverige att bidra till den globala livsmedelsförsörjningen.

Herr talman! Naturvårdsverket bedömer att det med de styrmedel som är beslutade eller planerade inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Förutsättningarna för att långsiktigt bevara jordbruksmarkens produktionsförmåga bedöms vara otillräckliga. Tillståndet för många av odlingslandskapets arter och naturtyper är dessutom dåligt eller ogynnsamt. Det är viktigt att stärka den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

Den höga takten när det gäller exploatering av bördig åkermark, inte minst i södra Sverige, är mycket bekymmersam och är inte förenlig med ett långsiktigt tänkande om hållbar livsmedelsförsörjning.

Även utredningen om en ny livsmedelsberedskap konstaterar i sitt betänkande Livsmedelsberedskap för en ny tid att jordbruksmarken bör skyddas bättre. Nya nationella styrmedel krävs för att minska exploateringen av jordbruksmark i kommunerna. Vi i Vänsterpartiet anser att regeringen behöver komma med förslag till en nationell målsättning för bevarande av bördig åkermark för att motverka just exploatering av åkermark.

Herr talman! Den andra reservationen gäller vattenkraften. Vattenkraften har en viktig roll för vår förnybara energiförsörjning, och det finns stora värden i att ha en stark vattenkraftsproduktion. Den behöver dock harmoniseras med hänsyn till vår biologiska mångfald och våra nationellt uppsatta miljömål.

Vi i Vänsterpartiet har därför under lång tid föreslagit att kraftverksbolagen ska vidta åtgärder för att stärka den biologiska mångfalden i de reglerade vattendragen. Vi har sett positivt på att vattenverksamhet prövas enligt miljöbalken.

Den nuvarande regeringen valde dock under inledningen av mandatperioden att pausa omprövningarna av vattenkraften. Den 1 juli 2025 återupptog man omprövningarna men med en sänkt ambition i miljöanpassningen. Tyvärr försvagar det möjligheterna att anpassa vattenkraften till våra ekosystem i enlighet med riksdagens antagna miljömål och EU:s ramdirektiv för vatten och biologisk mångfald.

Vi anser därför att omprövningarna av vattenkraft bör återupptas med de ursprungliga kraven på att införa moderna miljövillkor för den gamla vattenkraften. Målet för EU:s vattendirektiv är att Sveriges vattenförekomster ska ha god status senast 2027.

Herr talman! En viktig åtgärd för miljön skulle vara att införa krav på ett visst konstant vattenflöde genom vattenkraftsturbinerna så att vattendragen inte torrläggs. Krav på en så kallad minimitappning genom turbiner skulle kunna innebära stora vinster för arter som har strömmande vatten som livsmiljö.

I Umeälven har forskare uppskattat att en sådan åtgärd endast skulle medföra en halv procents förlust per år av vattenkraftsproduktionen. Vi i Vänsterpartiet anser därför att krav på så kallad minimitappning vid befintliga och nya vattenkraftverk bör införas i syfte att förhindra torrläggning av vattendrag.

Slutligen yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Tack så mycket, Anders Karlsson, för frågan!

Jag tror att vi behöver fatta politiska beslut för att fasa ut det här. Man har fasat ut detta med framgång i Norge, och vad jag har förstått har inte konsumentpriset ökat i någon betydlig grad. Just när det gäller turbokycklingar dör ju också en väldig massa kycklingar i transporter och på grund av de problem de har med sina kroppar i och med att de är för tunga. De kommer upp i två kilo på den här korta tiden.

I programmet Uppdrag granskning berättade man att det var en mycket lättare hantering i Norge och inte lika mycket svinn, som de sa, i och med döda djur. Jag tror att det går att få ekonomi i det här, men det gäller att branschen tar ansvar och ändrar förhållandena.

Herr talman! Att ta sitt husdjur till veterinären är dyrt, och det har blivit allt dyrare de senaste åren. Veterinärkostnaderna har ökat i hela landet, men de skiljer sig samtidigt åt beroende på var i Sverige man bor. Priserna måste ned, och de måste bli mer likvärdiga i landet.

Vi i Vänsterpartiet anser att även familjer och andra med lägre inkomster ska kunna ha husdjur utan att bli ruinerade när djuret behöver veterinärvård. Att ha husdjur ska inte behöva vara en klassfråga.

Herr talman! Djurens välmående är en grundläggande värdering i vårt samhälle. Att våra djur ska få leva under förhållanden som respekterar deras naturliga behov och beteenden är viktigt för de flesta av oss.

År 2019 fick Sverige en ny djurskyddslag. Den nya lagen innehåller framför allt tydliga skrivningar om vad som anses vara ett naturligt beteende för ett djur som hålls i fångenskap och att djuren ska ges möjlighet att agera utifrån det beteendet. Den här lagen är vi stolta över, och Sverige är med den på många sätt ett föregångsland inom EU.

Alla partier här är överens om att vi behöver verka på EU-nivå för ett bättre djurskydd i hela EU. Men trots en stark lagstiftning förekommer köttproduktion i Sverige som strider mot den.

Herr talman! Före jul kom avslöjanden i medierna om att miljontals grisar varje år plågas vid slakt. I otäcka bilder fick vi se hur grisar lider när de slaktas med koldioxid som bedövningsmetod. Jag tänker inte gå in på för många detaljer i lidandet, men det är en utdragen kvävning som sker.

Den här metoden sker i strid med vår djurskyddslagstiftning. Det är både viktigt och brådskande att ändra detta, att forska mer och att använda slaktmetoder som minskar stress och lidande för djuren.

Jag yrkar därför bifall till reservation 8 i betänkandet, som handlar om åtgärder mot detta.

Herr talman! I dag pågår tyvärr ett systematiskt djurplågeri i flera av Sveriges kycklingfabriker som även det strider mot vår djurskyddslagstiftning. Kycklingen är vår vanligaste fågel. Årligen föds över 100 miljoner kycklingar upp för slakt. Kycklingen som vi köper i matbutiken är framavlad för att växa sig stor på väldigt kort tid. Det är så kallade turbokycklingar, och de utgör 98 procent av alla kycklingar som föds upp i Sverige.

Kartläggningar visar på stora brister i hur dessa djur hanteras. Det är problem med klämda vingar och huvuden, problem med hög dödlighet i transporter och problem med frätskador från avföring och uppfläkt hud ned till muskulaturen.

För några veckor sedan kom SVT:s Uppdrag granskning med reportaget Älskade kyckling. Det är en uppföljning på ett reportage som heter Kycklingens pris, som för två år sedan avslöjade det systematiska lidandet för dessa turbokycklingar i den svenska kycklingindustrin.

De här kycklingarna och föräldradjuren, det vill säga avelsdjuren, har smärta inavlad i sina kroppar. De växer så snabbt att deras ben inte bär, och föräldradjuren hålls på svältkost för att inte dö av sin egen genetik. Detta resulterar i de otäcka bilder vi fick se i Uppdrag granskning.

Herr talman! Etologen Per Jensen har följt kycklingbranschen i många år och säger så här i programmet: Det här är det mest akuta djurskyddsproblemet vi har i Sverige. De här typerna av djuruppfödning och djurproduktion har passerat de biologiska gränserna för länge sedan.

Det är alltså problem både med uppfödningen av turbokycklingar och med uppfödningen av avelsdjuren, det vill säga föräldradjuren till slaktkycklingarna. Svensk kycklingindustri köper in snabbväxande så kallade grandparents från avelsföretag i Storbritannien för att fortsätta aveln på svenska anläggningar, där äggen från grandparentsdjuren kläcks för att få fram föräldradjur som i sin tur föder slaktkycklingarna.

Aveln sker alltså i flera led, även i Sverige. I Sverige ska svensk djurskyddslagstiftning gälla. Jag citerar ur den: ”Det är förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för föräldradjuret eller avkomman.”

Det här är ett systematiskt djurskyddsproblem och inte enstaka fall av avarter. Det sker i strid med djurskyddslagen.

Herr talman! Det finns ett brett väljarstöd för att Sverige borde lagstifta mot att föda upp snabbväxande kycklingraser. Hela 69 procent av väljarna vill se ett förbud. De förväntar sig helt enkelt en högre nivå av svensk djurvälfärd.

I en rapport från 2024 framkommer även att mer än var fjärde kommun säger att de kommer att använda sig av möjligheten att välja bort turbokycklingar redan vid nästa upphandling. Men som det ser ut i dag blir det svårt, när nästan hela kycklingproduktionen består av turbokycklingar.

Avslutningsvis, herr talman: Min förhoppning är att vi, alla partier, ska kunna komma överens om att sätta stopp för uppfödning av turbokycklingar och övergå till en produktion av mer långsamväxande raser.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för det förklarande svaret, men jag är inte enig med ledamoten. Jag tycker att regeringen skulle kunna ändra på det här beslutet. Som ledamoten nämnde har Norge gått före, men det gäller även Danmark, där man har infört nya regler.

Det finns en rapport från 2024 som visar att mer än var fjärde kommun i Sverige säger att man kommer att använda sig av möjligheten att välja bort turbokycklingar redan vid nästa upphandling. Men då är problemet att det nästan inte finns några långsamväxande kycklingar. 99 procent av de kycklingar som köps in i dag är turbokycklingar.

Om man benar ned den undersökning som jag talade om kan man se att det är hela 61 procent av Kristdemokraternas väljare som vill se ett förbud mot turbokycklingar.

Min fråga är igen: Kan ledamoten kanske knacka på hos landsbygdsministern och prata med honom så att han ändrar sig?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

För inte så länge sedan debatterade jag med landsbygdsminister Peter Kullgren, ledamotens partikollega, om ett problem vi har inom svensk kycklingproduktion. Det pågår tyvärr i flera av Sveriges kycklingfabriker ett systematiskt djurplågeri som strider mot vår djurskyddslagstiftning. Det gäller uppfödandet av snabbväxande kycklingsorter, så kallade turbokycklingar. Dessa kycklingar är framavlade för att växa sig stora på så kort tid som möjligt. Det innebär ett stort lidande både för slaktdjuren och för föräldradjuren.

Jag ställde frågan till landsbygdsministern om han var beredd att göra något åt problemet på nationell nivå. Tyvärr fick jag svaret att han inte tänkte göra det.

Nu har det kommit en färsk undersökning som visar att 69 procent av väljarna vill se ett förbud mot så kallade turbokycklingar. Min fråga till ledamoten är om han kan tänka sig att få vår landsbygdsminister att ändra åsikt.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag förklarade i mitt förra inlägg hur det ser ut med oligopolet, som vi tycker måste brytas upp på något sätt om man inte ser till att sänka priserna eller öka matkronan till de svenska producenterna. Jag har ju inte sagt att kraven ligger på bönderna, att de ska sälja billigare. Jag pratade om livsmedelsgrossisterna, framför allt de tre stora, och deras livsmedelsbutiker. Där tycker jag att ledamoten är lite slarvig och får det att låta som att vi ska ställa orimliga krav på sänkta priser i produktionsledet i Sverige. Det stämmer absolut inte.

Herr talman! Det var ju bra att ledamoten tog upp detta. Vi tycker ju att vi måste få till stånd en sänkning av matpriserna. Det finns i dag 700 000 människor som lever i fattigdom. Som har sagts här tidigare i debatten är det många familjer och många äldre som inte har råd med näringsriktig mat i dag.

Vänsterpartiet anser även att oligopolet i Sverige är ett jätteproblem. I Sverige har vi tre stora matjättar som också äger grossistledet. Här skulle vi ha önskat att regeringen kunde gå in med lite kraftfullare åtgärder, för oligopolet behöver brytas upp om man inte gör något åt de höga matpriserna. För små producenter är detta ett problem.

Herr talman! I dag debatterar vi livsmedelspolitik.

Klimatkrisen, höga energipriser och höga matpriser påverkar svenska bönder, konsumenter och vår livsmedelsproduktion negativt. Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden kan stärka vår nationella självförsörjning av livsmedel. Kretsloppen måste värnas, och ett småskaligt och variationsrikt jordbrukslandskap behöver finnas i större omfattning.

En ökad självförsörjningsgrad gör oss bättre rustade vid kriser och extremväder och kan även minska vårt importberoende. Livsmedelsberedskapen behöver stärkas, och vi behöver stärka produktionen av hållbar mat.

Herr talman! På tre år har matpriserna stigit med nästan 25 procent, vilket drabbar många hushåll hårt. Men tyvärr verkar regeringen stå lite handfallen.

Samtidigt som hushållen får räkna slantarna för att ha råd med bröd och smör gör matjättarna rekordvinster. Detta är förstås helt oacceptabelt. För att komma till rätta med det här behövs lagstiftning som skulle kunna sänka matpriserna. Marknaden behöver faktiskt fungera som den är tänkt. Detta skulle hjälpa hushållen men även svenska matproducenter, där många befinner sig i ett pressat läge.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet ser en ekologisk livsmedelsproduktion som en viktig del av en mer hållbar livsmedelsproduktion och en omställning av samhället på ekologisk grund. Ekologisk odling innebär ofta minskad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel, vilket bidrar till en rikare biologisk mångfald och bättre vattenhantering. Detta är viktigt. Det bidrar även till en bättre beredskapsförmåga.

Herr talman! Det finns dessutom all anledning att uppmuntra till offentlig upphandling som styr mot att mer ekologisk mat serveras på skolor, äldreboenden och sjukhus. Vi vill helt enkelt se mer lokalproducerat och mer ekologiskt på tallriken.

Mycket behöver göras för att vi ska kunna halvera matsvinnet till år 2030. Bland annat behöver bäst före-märkningen förbättras. Forskningen föreslår att återförsäljare i högre utsträckning ska sänka priset på produkter när bästföredatumet har gått ut, och då med en information om vad ”bäst före” egentligen betyder. Detta skulle skapa möjligheter för människor att köpa bra mat till lägre pris i stället för att maten ska slängas. Matförpackningar skulle också kunna utformas så att de i ökad utsträckning förhindrar matsvinn i hushållen.

Vi i Vänsterpartiet vill att regeringen ska se över lämplig reglering inom livsmedelsindustrin för att stödja konsumenter och hushåll när det gäller att minska matsvinnet.

Herr talman! Vi behöver öka både produktionen och konsumtionen av livsmedel med låg klimatpåverkan. Ett bra sätt är att öka produktionen av växtbaserade proteingrödor.

Förändrade matvanor kan bidra till ökad efterfrågan på svenska livsmedel, som har förhållandevis låga klimatutsläpp. Klimatpolitiska rådet ser stora synergieffekter när det gäller kost som är bra för människors hälsa och kost som är bra för klimatet. För att nå målen ser man ökade behov av incitament till förändrade kostvanor.

Vi i Vänsterpartiet instämmer med Klimatpolitiska rådets rekommendationer till regeringen i dessa frågor. Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder som bidrar till att öka efterfrågan på hälsosamma livsmedel med låg klimatpåverkan.

Herr talman! Klimatpolitiska rådet har även konstaterat att det i regeringens livsmedelsstrategi finns ett tydligt mål om att livsmedelsproduktionen ska öka, men man specificerar inte hur det ska gå till. Man slår fast att en ökad livsmedelsproduktion behöver vara förenlig med beslutade klimat- och miljömål. Rådet har i en tidigare analys visat att det är möjligt att förena livsmedelsproduktion med minskad klimatpåverkan utan att göra avkall på andra miljömål.

Vi i Vänsterpartiet instämmer i den kritik som Klimatpolitiska rådet framför och anser att regeringen skyndsamt bör följa rådets rekommendationer. Regeringen behöver få i uppdrag att förtydliga hur livsmedelsstrategins mål om en ökad livsmedelsproduktion ska uppnås inom ramen för våra klimat- och miljömål.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation nummer 17.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Man kanske kan formulera frågan så här: Hur mycket ekologiskt tål Sverige? Den uppgift som i alla fall jag har fått är att 50 procent skulle kunna vara ekologisk produktion i Sverige utan att det riskerar vår matproduktion. Det är svaret på den frågan.

När det gäller att marknaden måste få styra hur mycket ekologiskt vi ska ha förstår jag var Kristdemokraterna står. Då är man inte för att satsa på det här från statens sida med olika stöd och styrmedel.

Vi i Vänsterpartiet vill se mer ekologiskt på våra tallrikar. Ett bra sätt är till exempel att främja mer ekologiskt i den offentliga upphandlingen. Det vore väldigt bra och väldigt viktigt. Men vi budgeterar även för omställningsstöd när man vill gå över till ekologiskt.

Nu är det så att Sverige är rätt ensamt om det här i EU. Inom EU ökar andelen ekologiskt. Statistik visar att den ekologiska andelen av den europeiska detaljhandeln ökade med 4,1 procent under 2024, och både marknadsdata och handelstrender pekar på att ekologiskt fortsätter att stärka sin position. Men i Sverige minskar andelen.

Jag tycker faktiskt att det är anmärkningsvärt dåligt. Det krävs insatser i hela livsmedelskedjan för att produktionen och konsumtionen av ekologiska livsmedel ska öka.

Jag undrar om Kristdemokraterna tänker göra någonting för att öka andelen ekologiska livsmedel i Sverige.

Herr talman! Tack, Magnus Oscarsson, för anförandet!

Jag tänkte prata lite om ekologisk produktion av livsmedel. Den har under lång tid kombinerat matproduktion och minskad miljöpåverkan. Ekologisk produktion bidrar även till att stärka Sveriges beredskap i händelse av kris eller krig. Det beror också på att man inte använder bekämpningsmedel eller konstgödsel i ekologisk produktion. Det ökar Sveriges självförsörjningsförmåga eftersom importbehovet av både bekämpningsmedel och konstgödsel då minskar. Ekologisk odling kan också vara mer motståndskraftig mot klimatförändringar och därmed bidra till att trygga matproduktionen.

Trots de här fördelarna har den ekologiska arealen i Sverige minskat de senaste åren. Min fråga till ledamoten är: Varför vill inte Kristdemokraterna, som sitter i regeringen, satsa mer på ekologisk produktion av livsmedel?

Herr talman! Skogen är en av våra viktigaste resurser. Jag som bor i Dalarna sedan lång tid tillbaka vet verkligen hur betydelsefull den är. Skogen är livsmiljö för en mängd olika arter och genererar en rad ekosystemtjänster utöver att lagra kol och producera råvaror.

Vi i Vänsterpartiet anser inte att det svenska skogsbruket i sin helhet i dag är att betrakta som tillräckligt hållbart för att nå våra klimatambitioner och bevara en hög biologisk mångfald. Vår inställning är att produktionsmålen behöver vara underställda miljö- och klimathänsynen.

Om vi ska uppnå ett hållbart skogsbruk kan inte råvaruförsörjningen vara styrande för hur våra skogar brukas. Naturens gränser med bevarade ekosystem och biologisk mångfald måste vara ramen för hur skogarna nyttjas. Inom dessa ramar bör ett hållbart brukande förse oss med råvaror och energi som bland annat kan ersätta fossil energi och råvaror med stor klimatpåverkan.

Att vi på ett hållbart sätt använder vår skogsråvara är avgörande för att vi ska kunna möta såväl klimatkrisen som utarmningen av den biologiska mångfalden. Dessa kriser måste lösas tillsammans.

Herr talman! Det är ett steg i rätt riktning att regeringen nu går vidare med förslag om förbättrade villkor för skogsägare för beskattning av skog. Men vi instämmer med Miljöpartiets reservation i ärendet om att tidsfristen på ett naturvårdskonto bör motsvara löptiden på naturvårdsavtalet.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Nu tog jag även upp ett EU-land i mitt exempel i mitt förra anförande, nämligen Danmark, som ligger före Sverige på det området. Det gäller även Nederländerna och Frankrike, och såvitt jag vet är alla dessa tre länder medlemmar i EU. Därmed faller ministerns resonemang lite, tycker jag.

En annan viktig del är länsstyrelsernas bristande insyn i kycklingindustrin. Det finns rapporter som visar att det görs inga eller ytterst få fysiska kontroller på Sveriges största kycklingslakterier, trots att miljontals kycklingar slaktas där varje år. Hur ska en vettig tillsyn genomföras om man inte gör fysiska kontroller i tillräcklig grad? Vi i Vänsterpartiet har budgeterat 100 miljoner kronor mer än regeringen för att kunna ge resurser för ökade djurskyddskontroller.

Jag har några avslutande frågor till ministern. Svenska konsumenter har rätt att veta vad de betalar för och vad de äter. Tror ministern att konsumenter vill betala för en uppfödning som ser ut på det här sättet? Tror ministern att konsumenten tycker om att äta sin kyckling när den vet att kycklingen kommer från en produktion som är så illa att djur till och med kan äta upp varandra levande?

Jag tycker att ministern ska fundera på det och ta sitt ansvar och förbjuda uppfödning av turbokycklingar i Sverige. Som det ser ut nu strider det mot svensk djurskyddslagstiftning.

Fru talman! Jag tackar för svaret från ministern, men jag är inte helt nöjd.

Jag ska ta upp några delar.

Landsbygdsministern svarar att slaktkycklingsaveln bedrivs utifrån ett internationellt perspektiv där avelsurvalet inte sker i Sverige. Förvisso är riktningen på aveln redan bestämd när svensk kycklingindustri köper in snabbväxande så kallade grandparents från avelsföretag i Storbritannien. Där ligger också det första felet – att vi tillåter att de köper in just snabbväxande kycklinghybrider. Men sedan fortsätter aveln på svenska anläggningar, där äggen från grandparents-djuren kläcks för att få fram föräldradjur som i sin tur värper ägg som blir slaktkycklingar. Aveln sker alltså i flera led, även i Sverige. Och i Sverige gäller svensk djurskyddslagstiftning, som säger: Det är förbjudet att utföra avel med en sådan inriktning att den kan medföra lidande för föräldradjuret eller avkomman.

Aveln innebär alltså att lidandet är inbyggt i de här kycklingarnas snabbväxande kroppar. Detta är därför ett systematiskt djurskyddsproblem och inte enstaka fall av avarter. Och detta strider mot djurskyddslagen.

Fru talman! Norge har gått före oss. Redan 2023 föreslog Norges djuretiska råd ett förbud mot snabbväxande raser, som Ross 308, det vill säga samma turbokyckling som vi har här i Sverige. Det norska rådet anser att det inte är förenligt med deras djurskyddslagstiftning att fortsätta med den här typen av djurhållning. Därför kan man undra: Vad är det som hindrar landsbygdsministern från att se till att djurskyddslagen följs genom att förbjuda avel av snabbväxande kycklinghybrider även i Sverige? Norge har lyckats köpa in långsamväxande raser. Varför skulle inte Sverige kunna göra det?

Fru talman! Vidare uttrycker landsbygdsministern att han inte har sett någon anledning att agera nationellt i en fråga där de största vinsterna finns att göra på EU-nivå. Jag tycker att det är bra att regeringen flera gånger har uttryckt stöd för översynen av EU:s djurskyddslagstiftning. Men som ansvarig minister för Sveriges djurskydd har man mer makt. Jag tycker även att man har skyldighet att göra mer än gemensamma inspel till EU-kommissionen. Vad är det som hindrar ministern från att arbeta på både nationell nivå och EU-nivå för att Sverige ska kunna vara i framkant i stället för att, som nu, halka efter sina grannländer?

Norge har gått före genom att sätta ett slutdatum för uppfödandet av turbokycklingar. I Danmark finns en bred politisk överenskommelse om att snabbväxande kycklingar ska fasas ut från all statlig upphandling, och den danska regeringen ska verka för ett förbud mot turbokycklingar på EU-nivå. Det är fullt möjligt att agera på nationell nivå i andra länder. Varför inte även i Sverige?

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Den här debatten handlar om de svåra missförhållanden som finns i Sveriges kycklingindustri. Kycklingen är vår vanligaste fågel i landet. Årligen föds över 100 miljoner kycklingar upp för slakt. Den kyckling som vi köper i matbutiken är framavlad för att växa sig stor på väldigt kort tid. Det är så kallade turbokycklingar.

Fru talman! Statistik från Livsmedelsverkets djurskyddskontroller visar att minst 56 000 kycklingar utsatts för smärta, stress eller för tidig död fram till slakt. Det mest utbredda problemet är frätskador under kycklingarnas fötter. Det är turbokycklingar, det vill säga snabbväxande kycklingar, som utgör 98 procent av alla kycklingar som föds upp i Sverige. De löper även högre risk att dö under transport än mer långsamväxande raser.

Fru talman! I går släppte SVT:s Uppdrag granskning reportaget Älskade kyckling, som är en uppföljning av reportaget Kycklingens pris som för två år sedan avslöjade det systematiska lidandet i den svenska kycklingindustrin för turbokycklingar.

De här kycklingarna och föräldradjuren, det vill säga avelsdjuren, har smärta inavlad i sina kroppar. De växer så snabbt att deras ben inte bär dem. Föräldradjuren hålls på svältkost för att inte dö av sin egen genetik, vilket resulterar i de otäcka bilder vi har fått se i Uppdrag granskning på kycklingar som till och med äter varandra levande.

Fru talman! Etologen Per Jensen, som har följt kycklingbranschen i många år, säger i programmet: Det här är det mest akuta djurskyddsproblemet vi har i Sverige. De här typerna av djuruppfödning och djurproduktion har passerat de biologiska gränserna för länge sedan.

Ändå, fru talman, har inget hänt på två år. Trots avslöjandena har inga åtgärder vidtagits, varken från kycklingföretagen eller från politiken. Vi i Vänsterpartiet anser att det är helt oacceptabelt att missförhållandena i svensk kycklingindustri har fått fortsätta utan att några åtgärder har vidtagits.

Jag upprepar mina två frågor som jag ställde i interpellationen. Avser ministern att vidta nationella åtgärder, och i så fall vilka, med anledning av missförhållandena inom den svenska kycklingindustrin? Avser ministern att vidta åtgärder, och i så fall vilka, för att förbjuda avel av snabbväxande kycklingraser i Sverige?

Fru talman! Det behövs ett starkt jordbruk om vi ska klara livsmedelsförsörjningen likaväl som det behövs ett starkt jordbruk inom naturens ramar för att vi ska klara klimatomställningen. Att prata om jordbrukets utmaningar är inte att vara kritisk till jordbrukandet som sådant, utan tvärtom. Det är de facto så att dagens jordbruk ger stora klimatutsläpp, och det driver på klimatförändringen.

Fru talman! Detta behöver vi göra någonting åt tillsammans. Om vi inte tar tag i de problem som finns mellan jordbruk, klimat och biologisk mångfald kommer vi att göra oss själva en otjänst. Skulden ligger inte hos enskilda jordbrukare, utan skulden ligger hos oss tillsammans, vi som har varit med och skapat ett system för jordbruket som i längden inte är ekologiskt hållbart.

Fru talman! Att vi behöver ett jordbruk och en livskraftig livsmedelsförsörjning är inget att hymla med. Men det vi behöver är ett jordbruk inom naturens gränser. Vi ser nu början av vad som händer när vi inte håller oss inom naturens gränser och ramar. Förra året var det varmaste året som någonsin uppmätts globalt och det första året som passerade 1,5 graders uppvärmning över förindustriell nivå. I norra Sverige var det rekordvarmt under juli månad, och extremväder drabbar oss oftare, med både torka och häftiga skyfall. Därför är det så viktigt att vi minskar utsläppen av växthusgaser men även brukar jorden på ett hållbart sätt så att vi får en robusthet i ekosystemet.

Vi i Vänsterpartiet har tidigare lagt fram en rad förslag för att minska utsläppen från jordbruket. Bland annat vill vi öka det statliga stödet till ett fossiloberoende jordbruk genom exempelvis biopremier för att öka andelen biodrivmedel inom jordbruket. Vi har också föreslagit att öka anslaget till Klimatklivet för att ge utrymme för investeringar i el från biogasproduktion, konvertering av spannmålstorkar, produktion av biokol och elektrifiering av arbetsfordon och anläggningar.

Fru talman! Det behöver tas fram en strategi för jordbrukets klimatomställning tillsammans med alla inblandade. I Klimatpolitiska rådets årsrapport 2025 konstateras att det finns potential att minska jordbrukets klimatpåverkan men att den befintliga politiken inte tar vara på denna potential så att jordbruket kan bidra till klimatmålen. Av rådets utvärdering av jordbrukspolitiken framgår att det saknas både riktning och tydlig målbild för att minska jordbrukets klimatpåverkan.

Troligtvis har detta bidragit till att politiken för att åtgärda problemet är så outvecklad.

Om jordbruket i ökad utsträckning bidrar till klimatmålen stärks på sikt konkurrenskraften i och för jordbruk, enligt rådet.

Det kommer att ställas högre krav på klimatvänlig livsmedelsproduktion, och för att nå klimatmål för EU och Sverige till 2040, 2045 och 2050 behöver utsläppen minska även inom jordbrukssektorn.

Fru talman! Genom att genomföra klimatåtgärder på kort sikt säkras svensk livsmedelsproduktion på lång sikt.

Klimatpolitiska rådet konstaterar att Danmark, Finland och Frankrike har antagit kvantifierade utsläppsmål för att minska jordbrukets totala klimatpåverkan. Rådet rekommenderar att även Sverige tar fram en målbild och strategi som är så konkret och tydlig som möjligt och som i möjligaste mån beskriver hur jordbruket ska bidra till att nå de kort- och långsiktiga klimatmålen.

Fru talman! Strategin bör beskriva både hur arbetet mot målet ska styras och vilka huvudsakliga styrmedel som ska användas för att säkerställa att målet nås. En viktig lärdom från andra länder är vikten av förankring genom brett samarbete med många olika aktörer.

Rådet konstaterar vidare i rapporten att det i regeringens livsmedelsstrategi finns ett tydligt mål om att livsmedelsproduktionen ska öka men att det inte specificeras hur det ska gå till. Man fastslår att en ökad livsmedelsproduktion dock behöver vara förenlig med beslutade klimat- och miljömål.

Klimatpolitiska rådet har i en tidigare analys visat att det är möjligt att förena livsmedelsproduktion med minskad klimatpåverkan utan att göra avkall på andra miljömål. En målbild för jordbruket bör därför vila på samstämmighet mellan produktionsmål, klimatmål och miljömål för att minska utsläppen.

Vi i Vänsterpartiet delar den kritik Klimatpolitiska rådet framför och anser att regeringen skyndsamt bör följa rådets rekommendationer. Vi vill att regeringen tar fram förslag på målbild och strategi för jordbrukets klimatomställning och gör det i nära samverkan med jordbrukare och aktörer från hela livsmedelskedjan, civilsamhället, forskare och myndigheter.

Slutligen yrkar jag bifall till reservation nummer 13.