Mathias Tegnér

Fru talman! I en tid av skjutningar, krig och klimatoro inser jag att skatteavtalet mellan Sverige och Tyskland kanske inte ligger "top of mind" för de flesta vare sig här i kammaren eller i Sverige. I så måtto är den här debatten om ett uppdaterat skatteavtal ingen kioskvältare. Jag vet det. Samtidigt tycker jag att frågan inte är oväsentlig.

Det är glädjande att ett enigt utskott har ställt sig bakom regeringens förslag till protokoll om ändring i avtalet mellan Sverige och Tyskland för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Det här är ett arbete som började under den tidigare S-ledda regeringen och nu avslutas under den SD-ledda regeringen. I grunden handlar det om att uppdatera gällande regler. Enigheten innebär också att skatteutskottet har ställt sig bakom regeringens förslag om att anta en lag om ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tyskland.

Det som är nytt och viktigt i denna uppdatering är arbetet mot internationell skatteflykt. I detta skatteavtal införs regelverk om nya internationella minimistandarder på skatteavtalsområdet som tagits fram inom ramen för det så kallade BEPS-projektet. För den som inte är bekant med BEPS är det OECD:s arbete mot bland annat skatteflykt och avancerad skatteplanering.

Därför framgår det allt tydligare i denna uppdatering att avtalet inte syftar till att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteundandragande eller skatteflykt. Det är inte en oviktig fråga. OECD bedömer att någonstans mellan 5 och 10 procent av de globala skatteintäkterna försvinner i avancerad skatteplanering.

I den årliga rapporten från Skatteverket konstaterade man 2021 att det totala skattefelet beräknas - det är så klart uppskattningar - till upp till 30, 40 eller 50 miljarder svenska kronor. Det är gigantiska summor. Det motsvarar till exempel hela Polismyndigheten, bara för att säga någonting om hur stort skatteundandragandet är.

Vi socialdemokrater prioriterar kampen mot skatteflykt. Tyvärr uppfattar vi att regeringen inte alltid gör det. Bland annat har man just tagit bort kravet att Skatteverket årligen ska rapportera om hur stort skattefelet faktiskt är.

I ljuset av detta tror jag att alla förstår att dessa skatteavtal tecknas för att förhindra att medborgare ska behöva betala skatt i två länder. Men de tecknas också för att förhindra just skatteflykt. Det perspektivet blir väldigt viktigt nu när vi talar om skatteavtalet mellan Sverige och Tyskland.

Vi socialdemokrater menar att vi kan se ett mönster. Vi kan se att regeringen och regeringsunderlaget säger att det är viktigt att prioritera kampen mot skatteflykt, men i praktiken har man till exempel lagt ned utredningen om den så kallade exitskatten. Det gjorde man i all tysthet i januari i år. Man har, som jag precis nämnde, tagit bort kravet på Skatteverket att rapportera skattefelet varje år. Slutligen minskar resurserna till Skatteverket, eller de ökar i varje fall inte i rimlig utsträckning för att kunna bekämpa skatteflykten.

Vad har då detta att göra med avtalet mellan Sverige och Tyskland, kanske någon säger. Jo, i flera debatter här i Sveriges riksdag har finansministern gett uttryck för att regeringen och regeringsunderlaget vill täppa till den lucka som finns i svensk skattelagstiftning, som ofta kallas för exitskatt. Det vill man göra just med skatteavtal.

Då inställer sig såklart en fråga. Nu håller vi på att uppdatera skatteavtalet mellan Sverige och Tyskland. Snart kommer en uppdatering av skatteavtalet mellan Sverige och Frankrike. Men frågan är: När kommer de andra skatteavtalen, de som är centrala för att kunna täppa till skatteluckorna? Det handlar om ett skatteavtal med Malta eller ett uppdaterat avtal med Cypern. Därom har vi inte hört någonting.

Herr talman! Därför vill jag å Socialdemokraternas vägnar yrka bifall till utskottets förslag i skatteutskottets betänkande 3, eftersom vi ställer oss bakom skatteavtalet mellan Sverige och Tyskland.

Jag vill också skicka med en fråga till kommande debattörer. Hur tänker regeringen och regeringsunderlaget på riktigt bekämpa skatteflykten? Det är den skatteflykt som finns och som enligt finansministern kan bekämpas i kommande skatteavtal, som vi hittills inte har sett någonting av.

(Applåder)

Herr talman! I juni och augusti i år gick Guatemala till presidentval. Det vet alla vi här i kammaren men få utanför. Alla vi som tror på och älskar demokrati, frihet, bekämpande av korruption, ordning och reda samt frihandel har skäl att glädjas åt att antikorruptionskandidaten Bernardo Arévalo från Movimiento Semilla valdes till president i Guatemala.

Då den sittande presidenten Alejandro Giammattei twittrade positivt om ett fredligt maktöverlämnande såg vissa det som positivt. Andra var mer skeptiska eftersom utvecklingen för demokratin i Guatemala är tydligt negativ. Många menar att det är de korruptas pakt, alltså en blandning av ekonomisk och politisk elit, som de facto styr landet. Denna elit kastade för ett par år sedan ut FN:s antikorruptionskommission och har också tvingat domare och åklagare som bekämpade korruption att gå i landsflykt.

Och just nu går det snabbt åt fel håll. En tyst kupp håller på att genomföras i Guatemala. I juli försökte - precis som Tomas Eneroth så förträffligt berättade - riksåklagaren Consuelo Porras, som är en del av de korruptas pakt, få partiet Movimiento Semilla förbjudet och förhindra Arévalo att delta i andra valomgången. Det som händer just nu är att samma riksåklagare har krävt att polis och militär ska stoppa de demonstrationer som nu genomförs. Detta har fått inrikesministern att avgå, för han har insett att detta kommer att sluta med ett blodbad. Då har riksåklagaren i stället gått till konstitutionsdomstolen, som bara häromdagen sa ja till begäran. Det finns alltså nu en tidsfrist som går ut i kväll, eller i natt svensk tid, där polis och militär kommer att skingra demonstrationerna. Därför har bland andra USA:s viceminister för Latinamerika gått ut och manat till lugn.

Regeringen och regeringsföreträdare har gett uttryck för vikten av goda transatlantiska relationer mellan Sverige och USA, och USA har i flera omgångar uttryckt att Sverige är en viktig part i Guatemala. Då blir naturligtvis min kompletterande fråga till statsrådet: Vad gör regeringen i en sådan här situation, när USA så tydligt uttrycker att Sverige har en roll att spela i Guatemala? Vad gör regeringen när situationen håller på att glida ur händerna på många av oss, och vad kan regeringen göra inom ramen för EU för att på riktigt stoppa den tysta kupp som pågår i Guatemala just nu?

Herr talman! Den kostnadskris som den höga inflationen har skapat slår nu stenhårt mot individer men också mot kommuner och regioner. Konkret hotar nu nedskärningar i välfärden, och det är till följd av den SD-ledda regeringens politik. Dessutom flaggar både blå kommuner och röda kommuner för eventuella skattehöjningar.

För mig är det uppenbart att de 13 miljarder som regeringen använde för att höja skiktgränsen, för att därmed sänka skatterna för dem som har mest, verkligen hade behövts i välfärden.

Min fråga till statsministern är: Är det rimligt att sänka skatten för de absolut rikaste i Sverige när man samtidigt för en politik som riskerar att innebära att låg- och medelinkomsttagare får höjda kommunalskatter?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det var härligt att vi kom tillbaka till skattepolitiken. Om man tittar på åren som gått sedan skattereformen ser man att det finns ett antal saker som har justerats. Det är riktigt att Socialdemokraterna i vissa avseenden har förändrat den skattereformen, exempelvis det som togs upp tidigare om att ta bort arvs- och gåvoskatt, som Liberalerna annars brukar lyfta upp som något positivt.

I grunden tror jag att det hänt väldigt mycket de senaste 30 åren. Därför skulle det vara bra med en bred skattereform. Det tror jag att många ser i Sverige. Vi socialdemokrater skulle definitivt vara beredda att samarbeta om en sådan.

Den typen av breda överenskommelser är ju kompromisser. Det tror jag att ledamoten Rönn känner till. Men om man ska kunna röra sig framåt i en sådan stor och bred skattereform tror jag att man också behöver titta ut över världen för att se vilka problem som finns där i dag. Då måste man kunna hantera att det i vissa avseenden säkert behövs sänkta skatter. Men man måste också kunna hantera att världen i andra avseenden har blivit extremt mycket mer orättvis än den var för 30 år sedan. Då behöver man våga adressera det också.

När ledamoten säger att Liberalerna alltid har stått för jämlikhet och frihet känner jag ändå att det finns ett behov av att titta på den politik som just nu förs av den regering som Liberalerna ingår i. Den politiken är nämligen inte jämlik och leder inte heller till frihet.

Fru talman! Jag tänkte nästan säga tack, ledamoten Rönn, för frågan.

Ledamoten sa i sitt anförande att hon inte förstod hur vi på första maj kan demonstrera mot orättvisor när vi har styrt så pass länge som vi har gjort. Dessutom konstaterade ledamoten att man inte ska lita på S. Med tanke på att Liberalerna under förra mandatperioden helt lämnade det man lovat och skrivit under på blir ju den typen av uttalanden lite anmärkningsvärda. Extra anmärkningsvärda blir de när ledande liberaler nu flyr partiet - jag tänker närmast på Cecilia Malmström - just för att Liberalerna faktiskt har lämnat lite av sin liberala själ.

Är det någonting man ska ta med sig från den här debatten och det politiska läget i Sverige är det väl: Lita inte på Liberalerna om du vill ha liberal politik! De har nämligen helt lämnat sin liberala själ och är nu en del av den högerpopulistiska rörelsen i Sverige. Det har också ert Europaparti konstaterat. Jag undrar hur länge ni kommer att få vara kvar där eftersom ni för en högerpopulistisk politik.

Anledningen till att socialdemokrater kan demonstrera på första maj är att vi demonstrerar mot orättvisor. Vi är som sagt ett frihetstörstande parti, och vi tycker inte att ett land som Sverige ska styras enbart av politiken. Sverige är en del av en öppen, globaliserad ekonomi, och allting som händer i Sverige påverkas inte av politiken. Då kommer vi alltid att vara i opposition mot orättvisor.

Jag skulle vilja att ledamoten förklarar: Hur kan man som liberal inte vara i opposition mot exempelvis att 70-80 personer äger hälften av resurserna här på jorden?

Fru talman! Tack, ledamoten Rönn, för frågan!

Vi delar en del åsikter kopplat till ledamotens senaste inlägg. Jag är definitivt av uppfattningen att den som kan jobba ska jobba. Jag är också av den uppfattningen att om fler går till jobbet blir det ett sätt att få ett samhälle att hänga ihop. Det är ett klassiskt socialdemokratiskt sätt att försöka minska klyftor.

Därför var det glädjande innan pandemin att vi hade den lägsta användningen av olika typer av trygghetssystem och sociala stödsystem sedan 70talet. Någonting hände i Sverige som gjorde att det var fler människor som sökte sig ut på arbetsmarknaden. Det är i grunden positivt.

Däremot är vi helt oeniga om huruvida regeringen satsar på utbildning. Min uppfattning är, med all respekt, att en lögn inte blir sann bara för att den upprepas. Jag hör hur kommuner från hela landet skriker efter ökade resurser.

Eftersom regeringen inte vill skjuta till mer resurser riskerar kommunerna att tvingas skära på centrala saker som skolan. Jag tror att det var ledamotens kollega Lotta Edholm som uppmanade sin egen hemkommun Stockholm att bryta mot lagen och sälja mark för att kunna satsa på skolan.

En rimligare politik hade varit att regeringen sköt till pengar till kommunerna så att de kunde satsa på skolan och välfärden. Ännu märkligare blir det när man konstaterar att regeringen har skurit i en del av de yrkesutbildningar som vi vet leder till arbete.

Vi är helt oeniga, ledamoten Rönn, när det gäller huruvida regeringen satsar på skola och utbildning. Men jag hoppas att vi gemensamt kan arbeta för en politik som leder till riktiga satsningar på utbildning. Det tror jag leder till tillväxt i framtiden.

Fru talman! Tack, ledamoten Rönn, för frågan!

Om vi börjar med förutsättningarna är i varje fall min uppfattning att om vi talar om totalen av den ekonomiska politiken kan man inte säga att vi har styrt under de senaste åtta åren. Vi har haft socialdemokratiskt ledda regeringar, vilket jag har välkomnat just för att man inte har varit i den typ av kaos som jag uppfattar att Sverige har varit i under tiden efter valet. Däremot har flera av budgeterna varit borgerliga budgetar. Under vissa perioder har vi också försökt att samarbeta, exempelvis med Liberalerna.

Delar av den här perioden har vi också sänkt skatterna, bland annat på initiativ från Liberalerna. Precis som jag inte tror att tillväxten bara studsar upp per automatik för att man höjer skatterna tror jag inte heller att den studsar upp när man sänker skatterna.

Jag hävdar att min uppfattning nog har gott stöd i den lilla forskning som finns när det gäller tillväxtens djupa bestämningsfaktorer. Det beror på vad man använder skatterna till. Det är vad som avgör huruvida tillväxten påverkas positivt eller negativt av skatterna.

Om man försöker sig på en exposé över världen och tittar generellt kan vi konstatera att länder med högre skattenivåer som är välfärdsstater generellt sett har en lägre arbetslöshet och en högre sysselsättningsnivå. Det är en del av förklaringen till den svenska arbetslösheten. Vi har en alldeles för hög arbetslöshet. Men vi har också en sysselsättningsnivå som är väldigt hög. Det tänker jag att ledamoten också känner till. Om vi på riktigt ska analysera den här frågan behöver vi se på arbetslöshet och sysselsättningsnivå ihop.

Fru talman! Jag delar ledamoten Vilhelmssons syn på att det finns problem när det gäller både hur resurser allokeras till idrotten och hur det ser ut.

Jag är, som sagt, ordförande för Stockholms Ishockeyförbund och vet att vi under de senaste tio åren har haft en ökning med 1 300 procent av lag i Stockholm som spelar dam- och flickishockey. Det finns alltså mycket positivt i utvecklingen när det gäller dam- och flickidrott och definitivt inom ishockeyn.

Nu är det inte det som jag ska prata om. Men jag vill bara konstatera att jag delar ledamoten Vilhelmssons syn på problemet, och det gjorde vi socialdemokrater också när detta hanterades. Däremot hade vi en lite annorlunda syn på hur vägen framåt ser ut.

Jag stannar med att konstatera att vi har sett lite olika på hur vägen framåt ser ut, men jag lovar att arbeta ihop med ledamoten Vilhelmsson för att försöka att lösa problemet. Vi har samma bild av problemet.

Fru talman! Det första jag tänker på är: rub it in, apropå att inte representera regeringspartier. Det känns ändå lite märkligt att inte representera regeringspartierna när man har varit ledamot sedan 2014. Men så kan det vara.

Jag kan börja med att konstatera att detta är svår materia. Det är, precis som ledamoten gav uttryck för, inte lagstiftningen som reglerar denna fråga, utan det handlar just om tolkning av lagstiftning.

I grunden kan man ha förståelse för de principer som Skatteverket har satt upp, det vill säga att man ska kunna beräkna värdet av sponsring. Det är då baserat på ett antal mer fasta variabler, exempelvis åskådare och så vidare. Så långt, så gott.

Sedan blir det problematiskt. Det vet jag själv. Här får jag passa mig eftersom jag har två olika roller. Men jag är ordförande för Stockholms Ishockeyförbund, som har verkat väldigt mycket för damishockey. Det är klart att när företagen väldigt tydligt uttrycker att det finns ett behov av sponsring av idrott för både killar och tjejer, män och kvinnor blir det problematiskt när det totala regelverket inte stöder denna inriktning. Så långt är vi helt eniga.

Sedan är frågan om rätt väg att gå är att försöka detaljreglera detta. Och den socialdemokratiska ingången var att detta är en fråga som är svår att detaljreglera, även om min uppfattning är att vi ser problemet. Där hoppas jag ändå att Skatteverket och andra aktörer ser detta problem och ser att företag vill sponsra både killar och tjejer. Det är inte samma sak som att sponsringen går över till gåvor. Det är inte detta det handlar om.

Fru talman! Först tre gånger historierevisionism: Först och främst var det borgerliga regeringar både under 70-talet och under 90-talet som agerade på ett orimligt sätt, vilket gjorde att de kriser som drabbade Sverige och världen drabbade vårt land hårdare än vad de annars skulle ha gjort.

Ledamoten nämnde arvs- och gåvoskatterna, som togs bort av en tidigare socialdemokratisk regering för att dessa skatter inte fungerade som avsett. Då kommer jag tillbaka till det som jag sa tidigare, nämligen att vi socialdemokrater aldrig kommer att stå bakom skatter som inte fungerar. Däremot kommer vi alltid att utveckla vår politik, för vi vet också att vi behöver ett samhälle som hänger ihop.

Det är samma sak när det gäller kapital. Naturligtvis behövs det kapital som kan investeras. Det ser också vi socialdemokrater. Ibland när man hör Moderaterna låter det som att Sverige har skatter som helt sticker ut i förhållande till resten av Europa. Men i många avseenden har vi väldigt konkurrenskraftiga skatter, vilket också har gjort att det finns god tillgång till kapital i Sverige. Exempelvis är Stockholmsregionen den plats i världen efter Silicon Valley som har flest enhörningar just beroende på en så välfungerande tillgång till riskkapital plus ett antal andra faktorer. Det är klart att vi också ser det.

Det som oroar mig är att Moderaterna inte ser hela bilden - att de inte ser att om det inte finns en politik för att samhället ska hänga ihop går samhället isär. Då mister människor tilliten, då ökar korruptionen och då bryter handelssystemen samman. Det är det som har hänt i Midwest i USA, och det var det som hände i Belgien när man röstade mot Ceta. Om man inte på riktigt har en idé om att hålla ihop samhället kommer man på sikt också att bryta tillväxten och få en urusel näringspolitik.

Fru talman! Tack, ledamoten Ahlstedt, för frågan hur det kommer sig att sänkta skatter inte leder till hög tillväxt.

Vi kan ju börja med att hålla oss till forskningen. Där är man tydlig när det gäller tillväxtens djupa bestämningsfaktorer: Det handlar om utbildning, infrastruktur och tillit, som över tid visar sig leda till tillväxt.

Problemet är att när man för en politik som gör världen mer och mer orättvis undergrävs förtroendet för samhället och för handel. Detta ser stora internationella organisationer som OECD, IMF och Världsbanken. De låter ju ibland som rödare sossar än jag, just för att de ser de här sambanden.

Om vi ska titta på tillväxtens djupa bestämningsfaktorer kan vi inte titta på enstaka år. Även det vet vi från forskning. Man kan inte titta på tillväxt per capita under en väldigt kort tid, framför allt inte när Sverige dessutom har haft en förändring av befolkningsstrukturen under de senaste åren. Det är inte ett rimligt sätt att försöka förstå hur man skapar tillväxt.

Jag skulle vilja skicka tillbaka frågan till ledamoten Ahlstedt. När forskningen så tydligt visar att det är andra variabler än skattenivåerna som leder till tillväxt, hur kommer det sig då att Moderaterna inte ser det som IMF, OECD och Världsbanken ser, nämligen att om samhället och världen inte håller ihop kommer både vårt frihandelssystem och tillväxten att bryta ihop, och då kommer vi inte längre att ha en öppen och fri värld?

Fru talman! I dag debatterar vi alltså skatteutskottets betänkande 12, vilket som vi redan har hört handlar om skattefrågor rörande företag, kapital och fastigheter.

I betänkandet behandlas många motioner och därmed en stor mängd förslag och frågor. På så sätt skulle man kunna debattera betänkandet hela dagen, men det ska vi såklart inte göra.

Vi socialdemokrater står bakom alla våra yrkanden i betänkandet, men för tids vinning yrkar vi bifall enbart till reservationerna 5 och 16.

Jag skulle till att börja med vilja säga någonting mer generellt om skatter, både företagsskatter och kapitalskatter, för att sedan beröra några av förslagen mer i detalj. Låt mig börja med det generella om skatter!

I jämförelse med många andra länder har Sverige en hög skattenivå. Mätt som exempelvis skattekvot, det vill säga totala skatteintäkter i förhållande till bnp, har Sverige en högre skattenivå än många länder - även om skattekvoten i dag är lägre än för ett par decennier sedan.

Med det sagt är det ibland problematiskt att prata om skatter i ett vakuum eftersom skatterna sällan har ett egenvärde. Skatter ska vara effektiva, det vill säga uppnå sitt syfte på bästa sätt, och de ska vara enhetliga, neutrala och likformiga. Skatterna ska aldrig vara högre eller mer omfattande än vad som behövs för deras syfte. Allt annat lika vill vi såklart betala så låga skatter som möjligt. Problemet är bara, fru talman, att "allt annat lika" inte existerar. Du kan inte både ha kakan och äta den. Därför kan skatter inte debatteras i ett vakuum - de finansierar ju det vi håller kärt i Sverige.

Vi socialdemokrater har alltid drivit en politik för att alla svenskar, oavsett bakgrund, yrke och inkomst, ska kunna välja sin egen väg i livet. På så sätt är vi ett frihetstörstande parti. Vår förste kongressvalde partiledare och förste statsminister, Hjalmar Branting, uttryckte det som att alla måste ges möjligheten att förverkliga sina bästa stämningars längtan.

Ett jämlikt och jämställt samhälle har varit en förutsättning för detta mål, och politik för full sysselsättning har varit ett medel - kanske det viktigaste instrumentet - för att närma oss just fria och jämlika individer i ett fritt och jämlikt samhälle. Denna politik för full sysselsättning har tillsammans med uppbyggnaden av den generella välfärdsstaten varit, och är alltjämt, en av grundpelarna i den svenska folkhemsmodellen.

Denna politik har också ett mycket starkt stöd i stora delar av den svenska befolkningen. Folkhemmet och välfärdsstaten hade varit omöjliga utan skatter. Folkhemmet och välfärdsstaten hade faktiskt varit omöjliga utan skattenivåer som överstiger dem i andra länder i Europa. Det är för att vi har olika ambitioner med staten.

Vi socialdemokrater ser alla fördelarna med den starka svenska modellen, där skattesystemet spelar en central roll i att främja jämlikhet genom att hjälpa till att omfördela rikedom och finansiera offentliga tjänster som trygghetssystem, utbildning och sjukvård - vilket är viktigt för att ge alla medborgare lika möjligheter. Därför kan vi som sagt inte diskutera skatter i ett vakuum.

Detta betänkande handlar delvis om skatterna på företagen i Sverige, som vi hörde i ett tidigare anförande. Om man tittar på internationella undersökningar ser man att utgångspunkten är att företag i Sverige har mycket goda förutsättningar och ramvillkor i förhållande till omvärlden. Sverige har i åratal prenumererat på tio-i-topp-placeringar i olika rankningar gällande konkurrenskraft, exempelvis OECD:s index.

Denna typ av index mäter saker som infrastruktur, hälsa och utbildning, högre utbildning och innovationskraft. Den som tror att Sveriges konkurrenskraft enbart handlar om och avgörs av en enstaka skattesats här - eller, som vi hörde i tidigare anförande, flera skattesatser både här och där - misstar sig alltså. Här är vi tillbaka i att det är det som skatterna finansierar som är så oerhört viktigt för Sverige, och i detta fall är det också viktigt för svensk konkurrenskraft.

Sverige har historiskt visat - och med en framtida ny regering kommer vi också att visa - att Sverige är en kunskapsintensiv nation som ligger i framkant när det gäller innovation, digitalisering och grön innovation. Ska vi fortsätta att ligga i framkant behöver vi en handlingskraftig politik, och där skiljer partierna sig åt. En handlingskraftig politik för grön innovation åstadkoms inte genom sänkta skatter utan snarare genom att vi gör vårt samhälle starkare.

I detta betänkande har vi socialdemokrater inga förslag till förändringar av skatter på företagande, men totalt sett har vi en progressiv politik för ett bra näringsklimat i Sverige. Det vi vill på detta område är att 3:12-reglerna fortsatt ska utredas så att de är balanserade. Syftet med skattereglerna för fåmansföretag är att vi ska ha neutrala skatteregler, det vill säga neutrala mellan att vara anställd och att vara företagare, och i det avseendet beklagar vi regeringens tilläggsdirektiv kopplat till den pågående utredningen. Som jag nämnde tidigare, fru talman, yrkar vi bifall till reservation 5.

Fru talman! Om jag tillåts vill jag göra en liten utvikning kring vad som inom forskning ibland kallas tillväxtens djupa bestämningsfaktorer, det vill säga vad som på sikt - över tid - leder till tillväxt. Forskningen är inte alltid entydig, men det finns några faktorer man alltid brukar peka på. Det är saker som utbildning, infrastruktur, tillit och låg korruption. Statistiskt vet vi att exempelvis både tillit och låg korruption brukar vara kopplat till mer jämlika samhällen.

Varför nämner jag då detta i en debatt om företagsskatter? Jo, precis som att vissa skatter kan vara tillväxthämmande kan även sänkta skatter vara tillväxthämmande om de slår mot faktorer som leder till tillväxt.

Just nu har vi en regering som uppenbarligen inte ser hur vanligt folk har det och som dessutom prioriterar ned saker som utbildning och infrastruktur. Man väljer aktivt att minska tilliten i samhället genom att helt bortse från det man lovade i valet. Man tar också steg i auktoritär riktning, med Orbán som förebild, vilket på sikt troligen leder till korruption. Ett exempel är den stoppade insynen i elstödet, och det finns många andra exempel. Dessa steg läggs samman till en riktning som är fel också om man vill skapa ett bättre företagsklimat.

Vi socialdemokrater ser de naturliga samband jag nämner, alltså vad som leder till långsiktig tillväxt, men det verkar inte regeringen göra. Som lök på denna företagarfientliga lax riskerar man dessutom att erodera stödet för frihandel i vårt land. Frihandeln är ju det mest centrala för ett litet, exportberoende land som Sverige. Innan krisen sysselsatte exportindustrin 1,4 miljoner svenskar, och nästan halva vår bnp kommer från exporten. Därför måste vi i alla sammanhang värna frihandeln.

Det fungerar på samma sätt här: Vi vet från historien att man minskar stödet för frihandel om man urgröper trygghetssystemen och utbildningssystemen. Genom att hota tryggheten lyckas regeringen på så sätt hota även stödet för frihandeln, vilket på lång sikt kommer att vara extremt skadligt för det svenska näringsklimatet.

Här står alltså en viktig strid i svensk politik. Frågan är om vi ska värna handeln, som är betydligt viktigare än enskilda eller många skattesänkningar, exempelvis bolagsskatt, 3:12-regler och bankskatt, som vi hörde i tidigare inlägg. Ibland undrar man om det ska finnas några skatter kvar efter att en borgerlig regering har styrt.

Jag menar att det är viktigt, riktigt och nödvändigt att föra en politik som håller ihop landet om vi på sikt vill ha ett stöd för frihandel, EU:s inre marknad och tillväxt. Om vi vill skapa full sysselsättning är det den typen av politik som behövs. I stället, fru talman, har vi en regering som inte ser dessa samband. Det gör mig orolig.

Dagens regering för en politik där man sänker skatterna för de rikaste - för övrigt inte för företagen; det finns ju inte ett förslag på sänkningar för företagen, även om man pratar om det. I stället vill man sänka skatter för de rikaste individerna. Samtidigt eroderar man det som har skapat det goda svenska näringsklimatet, och då är frågan hur det svenska näringsklimatet kommer att se ut om ett antal år.

Jag ser att tiden rinner iväg, så jag ska bara säga några väldigt korta ord om skatter på kapital. Då behöver vi zooma ut lite grann, eftersom ojämlikheten ökar i världen och har gjort så i decennier. En busslast av världens rikaste personer äger lika mycket som halva jordens befolkning tillsammans. Samma sak gäller faktiskt vårt eget land: fem personer äger mer än fem miljoner svenskar.

Just nu uppger tre av tio ensamstående med en lön under 35 000 kronor i månaden att de inte kan sätta näringsrik mat på bordet till sina barn. Jag tycker att det behöver sjunka in: Tre av tio ensamstående kan inte sätta näringsrik mat på bordet till sina barn!

Då är det uppenbart att Sverige behöver en annan politik, en politik som minskar klyftorna. För att klara det behöver vi inte lägre skatter utan kanske i vissa avseenden faktiskt högre skatter för att göra någonting åt de ökande klyftorna och den ökande ojämlikheten. Men i stället har vi en regering som med kirurgisk precision har sänkt skatten för de rikaste, lagt ned utredningar som skulle kunna göra Sverige mer rättvist och nu remitterar ytterligare skattesänkningar för de absolut rikaste.

Här behöver de som har det bäst också bidra mest, och det är därför vi socialdemokrater vill utreda en beredskapsskatt. Det var något som vi också pratade om i valet och som skulle kunna finansiera de ökande behoven i försvaret och samtidigt frigöra resurser för exempelvis dem som har det allra tuffast. Med en beredskapsskatt som betalas av dem som har allra mest i Sverige blir Sverige lite rättvisare. Det är synd att den svenska högern inte ser det.

Avslutningsvis, fru talman, är vi socialdemokrater alltid beredda att delta i diskussioner om en stor och bred skattereform. Det skulle vara bra för Sverige. En sådan måste såklart ha som utgångspunkt att Sverige även framåt ska vara ett framgångsrikt, progressivt och rättvist land. Det står i bjärt kontrast till den politik som förs av regeringen, som just nu sänker skatterna för de rikaste med ökad ojämlikhet som resultat.

Tyvärr leder det till ökad orättvisa och faktiskt också ett sämre företagsklimat, och det är dåligt. Det är dåligt för Sverige, det är dåligt för Europa och det är faktiskt dåligt för världen, eftersom Sverige historiskt har varit ett föredöme i de här frågorna.

Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet! Om jag börjar med den första frågan kopplat till enprocentsmålet kan vi backa tillbaka till 90talskrisen. Vid den tidpunkten minskade det svenska biståndet, och Socialdemokraterna valde, precis som man sagt nu, att principiellt stå bakom enprocentsmålet och sakta men säkert röra sig tillbaka till det. Det kommer vi att göra igen, om vi får chansen att styra.

När det gäller ramarna för Guatemala hade den förra regeringen en långsiktig ram som var betydligt större än de ramar som finns i dag. Dessutom finns det i regleringsbrevet andra typer av skrivningar som resonerar om huruvida vi över huvud taget ska ha något bistånd till Guatemala. Det skulle vara katastrofalt om det avskaffades.

Jag delar statsrådets syn att det är viktigt med fria och öppna marknader och att handel kan bidra positivt. Men det finns ett antal grundförutsättningar för att detta ska kunna ske: en rimlig rättsstat, antikorruption och transparens. När ett land som Guatemala så snabbt går åt fel håll finns det inget som tyder på att handeln i sig skulle bidra till att skapa en fri och öppen marknad.

För att sammanfatta: Min poäng med denna interpellationsdebatt var att visa på konsekvenserna av en biståndsneddragning. Jag är rädd för att det som ministern tidigare har nämnt om att ta krafttag mot den organiserade brottsligheten riskerar att falla sönder när man vidtar denna typ av åtgärder mot ett land som Guatemala; man riskerar att skapa ytterligare en failed state i Centralamerika.

När denna typ av nedskärningar har kommenterats har det låtit som att det inte har genomförts någon ordentlig analys av konsekvenserna. Jag hoppas att det förs en rimlig diskussion framåt kring kopplingarna mellan bistånd och organiserad brottslighet och narkotikakarteller.

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret!

Ja, principiellt har Socialdemokraterna en annan uppfattning när det gäller biståndet. Vi står fortfarande bakom enprocentsmålet, vilket är en skillnad jämfört med den nuvarande regeringen. Det är jag säker på att statsrådet känner till. Sedan är det ju så att vi befinner oss i en svår ekonomisk situation, men på sikt är Socialdemokraternas definitiva uppfattning att vi ska komma tillbaka till enprocentsmålet. Där skiljer vi oss åt, och det är naturligtvis helt okej.

När det gäller smuggelvägar delar jag delvis statsrådets syn på dem. Som det ser ut i dag går en stor del av kokainsmugglingen från Colombia och även Ecuador till exempelvis hamnen i Antwerpen.

Samtidigt vet vi ju att smuggelvägarna förändras snabbt. I en situation där Guatemala som det sista landet i Centralamerika som haft någon form av stabilitet helt faller sönder och blir ytterligare en failed state är risken uppenbar att smuggelvägarna förändras.

När det gäller limiter är det naturligtvis så att den situation som vi har befunnit oss i de senaste åren har påverkat hur mycket av biståndet som kan betalas ut och i vilken riktning biståndet går.

Däremot tror jag att det är viktigt att långsiktigt stå bakom den strategi som är lagd för Guatemala, för står man inte bakom den är risken väldigt stor att landet blir ytterligare en failed state.

När det gäller handel och bistånd har jag min bild från den resa jag gjorde ihop med andra parlamentariker härifrån riksdagen som gick till både Colombia och Guatemala. När vi pratar om ett land som Colombia är det uppenbart att det finns goda möjligheter för utökad handel, som kan leda till positiva effekter för både Sverige och ett land som Colombia.

När vi däremot pratar om ett land som Guatemala, som snarare snabbt är på väg åt fel håll, är det mycket svårare att se hur handel ska leda till en positiv utveckling. Vi träffade utrikesministern, som pratade väldigt mycket om vikten av handel. Det är inte uppenbart att handel med exempelvis Guatemala skulle leda till att landet går i en annan riktning. Delar av de grupper som faktiskt behöver motverkas gynnas nämligen av handeln i ett land som Guatemala, som delvis kontrolleras av narkotikakarteller med tentakler även ut i mer legitima företag i samhället. Utökad handel med Guatemala behöver alltså inte ge en positiv effekt i dag.

När det gäller utvecklingen i Guatemala har svenskt bistånd, precis som statsrådet nämnde, gått till exempelvis den internationella kommissionen mot straffrihet, CICIG. Detta har lett till ett tryck på de grupper i landet som det behöver sättas tryck på. Jag tror att vi båda känner till att den tidigare presidenten, Otto Pérez Molina, 2015 tvingades avgå just på grund av den korruptionsbekämpning som det svenska biståndet var med och finansierade.

Detta är essensen i denna interpellation. Om vi nu drar bort biståndet till Guatemala riskerar det att få kraftigt negativa effekter. Jag undrar igen om regeringen analyserat detta när man valde att skära ned på biståndet till Guatemala.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att tacka statsrådet Forssell för svaret.

Ja, det har väl inte undgått någon att den nya regeringen kraftigt dragit ned på biståndet i allmänhet och stödet till Guatemala i synnerhet.

Jag har ställt en fråga kopplad till effekten av biståndsneddragningen till Guatemala. I det här fallet har jag frågat om de mer specifika effekterna på organiserad brottslighet och tillgången på narkotika i Europa och Sverige.

Den nya regeringen har som sagt en annan syn på bistånd än den tidigare S-regeringen. Det finns naturligtvis ideologiska och principiella aspekter på det, men i detta fall har jag försökt fokusera på handfasta, konkreta effekter av den kraftiga neddragningen av biståndet till Guatemala.

För att ta frågan om organiserad brottslighet som utgångspunkt har jag tagit fram en debattartikel som statsrådet skrev förra året i sin dåvarande roll som rättspolitisk talesperson. Den handlar om att ta krafttag mot den organiserade brottsligheten. Det är en bra artikel som jag delar många av intentionerna med.

Det jag funderar på är hur den ambition som statsrådet beskriver i debattartikeln går ihop med det faktum att man är beredd att göra biståndsneddragningar som uppenbarligen underlättar för narkotikakarteller i Latinamerika. För mig är det nämligen uppenbart att transaktionskostnaderna för att transportera narkotika till Europa är avgörande för kampen mot organiserad brottslighet.

Jag noterade i Dagens Nyheter en intervju med Belgiens justitieminister, som heter Vincent Van Quickenborne och är liberalkonservativ. Han argumenterar för Belgiens strategi för att stoppa den organiserade brottsligheten, som är att slå mot den lönsamma narkotikahandeln som passerar hamnen i Antwerpen. Det hänger liksom ihop med tanken att transaktionskostnader är viktiga när man bekämpar organiserad brottslighet.

I det här fallet är jag rädd för att när man gör en så kraftig neddragning av biståndet till Guatemala ökar risken att Guatemala ska bli en så kallad failed state, som andra länder i Centralamerika redan är. Det riskerar att underlätta möjligheten att transportera narkotika, bland annat kokain, till Europa och till Sverige.

Jag har febrilt letat i beslutsunderlagen kopplade till biståndsneddragningen efter en analys som täcker in risken att Guatemala blir ytterligare en failed state i Latinamerika och hur det skulle påverka organiserad brottslighet här i Sverige.

Därför är min fråga återigen: Har regeringen inte analyserat hur slakten av biståndet till Guatemala kan komma att påverka den organiserade brottsligheten och tillgången på narkotika i Europa och Sverige?

Fru talman! Jag tackar finansministern för det korta svaret.

Det gläder mig att finansministern genuint verkar vilja bekämpa skatteflykt. Men som jag uppfattar det görs inget i praktiken åt detta problem.

Det är riktigt att vi nu har haft två interpellationsdebatter i ämnet, men jag menar att det är rimligt att debattera detta. Det framstår som att regeringen när man lade ned utredningen om exitskatt hade andra förslag för att lösa problemet. Men sanningen är att när finansministern talar om de åtgärder regeringen vidtar är det åtgärder som den förra regeringen redan hade påbörjat och som inte adresserar detta problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så länge det antingen inte är tydligt vad regeringen tänker göra för att lösa detta problem eller regeringen är tydlig och säger att detta inte är ett problem för regeringen kommer jag att fortsätta att ställa frågan till finansministern. Antingen är det inte ett problem att det pågår skatteundandragande nere på Stureplan av orealiserade kapitaltillgångar när personer flyttar ur landet eller så är det ett problem. Om det är ett problem måste regeringen meddela vad man tänker göra för att åtgärda detta problem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret, även om jag blir lite förvånad när finansministern frågar varför jag inte lyckades påverka Magdalena Andersson eller Mikael Damberg. Sanningen är att båda dessa arbetade hårt med frågan. Först gavs direktiv till Skatteverket att komma med förslag på området, och när det sedan visade sig finnas problem med det förslaget tillsattes en utredning. Det var ett klokt agerande för att just täppa till detta hål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som är svårt att förstå är att regeringen lägger ned denna utredning utan att ha ett alternativ.

Man behöver sätta frågan i ett perspektiv. Vi befinner oss i en värld där ojämlikheten ökar och har gjort så i decennier. En busslast med världens rikaste personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. Vi har en ekonomi som präglas av the winner takes it all. I en sådan ekonomi blir det extra viktigt att se till att de som lyckas väl med företagande och väljer att sälja sitt företag också ska betala skatt på sin reavinst.

Historiskt har vi varit eniga om att det är så här vårt system ska fungera. Nu verkar det som att finansministern tycker att detta inte längre gäller, vilket är förvånande.

Som jag sa delar jag och Socialdemokraterna finansministerns åsikt att det fanns problem med Skatteverkets förslag från 2017. Förslaget remitterades och fick kritik, vilket gjorde att den förra regeringen, i all sin vishet, övergav det förslaget och tillsatte en utredning.

Men bristerna i Skatteverkets förslag är inte ett skäl att lägga ned den så kallade exitskatteutredningen. Återigen: Länder som Danmark, Norge, Tyskland, Holland, Frankrike, Spanien och Kanada har denna typ av regelverk.

En välavvägd exitskatt skulle innebära en intäkt till staten på 1-2 miljarder som skulle vara extremt viktiga i det ekonomiska läge vi befinner oss i.

Faktum kvarstår: Denna typ av skatteundandragande pågår just nu. Jag noterade strax innan vi gick in här att de kritiserade seminarier som beskriver hur dessa avancerade och aggressiva skatteupplägg går till fortfarande pågår nere på Stureplan. Seminariet i mars var fullsatt, och det finns fortfarande platser kvar på aprilseminariet om det är någon i finansministerns närhet som är intresserad av att veta hur detta går till.

Frågorna kvarstår: Hade ni ingen plan när ni lade ned utredningen? Eller är detta inget problem för regeringen? Varje gång finansministern talar om de åtgärder regeringen vidtar är det ingen åtgärd som adresserar detta problem.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Svantesson för svaret.

Bakgrunden till den här interpellationen är att regeringen valde att lägga ned den så kallade exitskatteutredningen i januari i år. Därför har jag tidigare interpellerat till finansministern om vilka andra åtgärder som regeringen avser att vidta.

Exitskatteutredningen tillsattes alltså, för den som inte har koll, för att undersöka möjligheten att täppa till ett hål i våra skatteregler som gäller personer som flyttar från Sverige med orealiserade kapitaltillgångar. I praktiken handlar det om ägare av framgångsrika företag värderade till 10 miljoner eller mer som vill sälja bolaget och flytta - och gärna göra det utan att betala skatt på reavinsten.

Historiskt sett har det funnit enighet om att den typen av transaktioner ska beskattas i Sverige. Riksdagen var enig 1983, när tioårsregeln infördes. Finansministerns moderata företrädare Anders Borg drev igenom förändringar av tioårsregeln för ett decennium sedan, när det visade sig att den inte fungerade eller hade problem.

Det som jag uppfattar som anmärkningsvärt i dag är att regeringen trots att man vet att tioårsregeln har kraftiga problem väljer att inte göra något åt det.

Både Riksrevisionen och Skatteverket har konstaterat att dagens regler inte fungerar, att det finns hål i Sveriges skatteregler och att den så kallade tioårsregeln inte fungerar.

I den förra interpellationsdebatten berättade finansministern att regeringen tar arbetet med skatteflykt på allvar och att man exempelvis arbetar med det som kallas Dac, vilket är ett administrativt samarbete och informationsutbyte på skatteområdet drivet av EU. Det här är viktigt och bra. Men man kan inte hantera problemen med den nuvarande tioårsregeln genom att arbeta med Dac-reglerna, och det vet finansministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare förklarade finansministern att regeringen arbetar med att uppdatera skatteavtal. Det är också viktigt och bra.

Men om regeringen inte lyckas uppdatera alla skatteavtal med alla länder, vilket är omöjligt, kan inte heller uppdateringar av skatteavtal stoppa denna typ av aggressiv skatteplanering. Det vet finansministern.

Det enda sättet att täppa till detta hål är att utreda nya skatteregler. Men denna utredning har finansministern valt att stoppa - eller som Dagens industri uttryckte det: skrota i all tysthet.

Den typ av regler som utreddes i den så kallade exitskatteutredningen är inte särskilt konstiga. I många länder - Danmark, Norge, Tyskland, Holland, Frankrike, Spanien och Kanada - finns denna typ av särskilda skatteregler när fysiska personer med orealiserade kapitalvinster flyttar ur landet.

Därför kvarstår min fråga till finansministern. När ni nu har lagt ned utredningen, vad tänker ni göra för att täppa till detta hål i regelverket?

Är finansministerns bedyranden att regeringen tar kampen mot skatteflykt bara en läpparnas bekännelse? Ni är ju inte beredda att ge Skatteverket nya direktiv, och ni har lagt ned utredningen. Vad vill regeringen göra?

Eller är aggressiv skatteplanering inget problem för Sveriges högerkonservativa regering?

Herr talman! Skatteutskottets utlåtande nummer 23 som vi nu ska debattera handlar om subsidiaritetsprövning av rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning. I EU kallas delar av detta arbete för DAC, och det handlar om administrativt samarbete mellan EU:s medlemsstater mot skattebrott.

Detta är ett viktigt arbete för att rätt ska vara rätt, för att alla medborgare och företag ska göra rätt för sig. Det är oerhört viktigt för sammanhållningen i vårt land och i Europa, ja faktiskt för sammanhållningen globalt, helt enkelt för att upprätthålla tillit mellan oss människor. I grunden kommer detta förslag från ett internationellt samarbete, under OECD:s vingar, mot skattefusk.

Förslaget till förändringar som vi debatterar i dag kallas ibland DAC 8 och handlar om administrativt samarbete kopplat till beskattning av kryptotillgångar. Lite byråkratiskt sagt kan ett harmoniserat ramverk och därmed EU-gemensamma regler om rapporteringsskyldighet och informationsutbyte gällande kryptotillgångar förhindra skatteflykt.

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning

Enklare uttryckt är vi socialdemokrater positiva till att stora digitala plattformar, såsom Google, ska ha skyldighet att rapportera vinster som individer och företag gör i exempelvis bitcoin.

Då detta inte är en behandling av själva direktivet utan en subsidiaritetsprövning är frågan alltså om det är något som EU ska göra eller besluta om.

Vi socialdemokrater menar att arbetet mot skatteflykt och skattefusk är oerhört prioriterat. Redan 2016 fattade den dåvarande regeringen beslut om ett 10-punktsprogram mot skatteflykt. Den S-ledda regeringen arbetade effektivt och intensivt med dessa frågor.

Tyvärr har inte den nya högerkonservativa regeringen visat samma vilja att bekämpa skatteflykt. Jag tänker på nedläggningen av exitskatteutredningen, jag tänker på hanteringen av ny kupongskatt och jag tänker på Skatteverkets minskade ram för arbetet mot just skatteflykt.

Utöver detta har regeringen, som alla här i kammaren vet, med kirurgisk precision sänkt skatten för de rikaste och lagt ned andra utredningar som skulle kunna göra Sverige mer rättvist.

Herr talman! Kort sagt är vi socialdemokrater positiva till administrativt samarbete kring skatteflykt. Det är också ett arbete som svårligen kan göras nationellt. Därför är vår subsidiaritetsinvändning enbart partiell, och den gäller alltså sanktionerna enligt direktivet.

Vi är glada över att riksdagens partier är eniga i denna fråga, och det är också glädjande att alla partier i Sveriges riksdag står bakom detta arbete i EU. Det vi har en invändning emot är utformningen av sanktionssystemet för de digitala plattformar som bryter mot informationsplikten. Vi menar att utformningen av sanktionssystemet måste göras på ett sätt som gör att varje medlemsstat kan styra nivåerna, precis som att beskattningsrätten är en nationell kompetens.

Eller som det står i utlåtandet: "Sammanfattningsvis anser utskottet att medlemsstaten är mer lämpad att avgöra hur sanktionssystemet bör utformas och att det faller inom varje medlemsstats kompetens att utforma de sanktioner som ska vara tillämpliga vid överträdelser av nationella regler som antagits i enlighet med direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning."

Den fråga som vi behandlar i dag är alltså inte vår principiella hållning till förslagen i DAC 8 som helhet utan vår partiella invändning mot att EU vill styra sanktionsnivåerna.

Principiellt är vi socialdemokrater positiva till det mycket viktiga direktivet och arbetet mot skatteflykt. Detta arbete framstår som extra viktigt när man spanar ut över världen, där ojämlikheten ökar snabbt och har gjort så i decennier. En busslast av världens rikaste personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. I vårt eget land äger fem personer mer än 5 miljoner svenskar.

För Sveriges, för Europas och för världens sammanhållning behöver rätt vara rätt. Rätt måste vara rätt, och här är arbetet mot skatteflykt oerhört viktigt.

Alltså: Det är viktigt, det är riktigt och det är nödvändigt med kraftfullt arbete mot skatteflykt. Därför är vi socialdemokrater positiva till DAC, administrativt samarbete mot skatteflykt. Däremot ska avgiftsnivåerna, precis som skatterna, beslutas nationellt.

Med detta sagt har vi, tillsammans med resten av utskottet, en partiell subsidiaritetsinvändning. Ergo, herr talman, yrkar jag bifall till skatteutskottets förslag i utlåtande 23.

(Applåder)

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Det är bra att regeringen arbetar vidare med den gamla regeringens arbete inom ramen för OECD och EU. Det är bra att man inte har lagt ned utredningen om momsfusk, men faktum kvarstår: Undandragandet av skatt på detta område fortsätter.

Jag noterade tidigare i dag att de kritiserade seminarierna om hur detta går till fortsätter. Jag kan inte upplägget perfekt, men det handlar om att man överlåter det svenska bolaget till underpris till ett brevlådeföretag i Malta eller Cypern. Det är alltså transaktioner inom ramen för EU, och detta kommer inte att lösas av det arbete som finansministern hänvisar till eftersom olika länder har möjlighet att, efter att överlåtandet har skett, ha olika beskattning på den utdelning som görs från brevlådeföretaget i Malta eller Cypern.

Om finansministern är intresserad av utformningen kan jag säga att jag noterade att de kritiserade seminarierna fortsätter på Stureplan. Redan i morgon, klockan 18-20, är nästa seminarium i Ålandsbankens lokaler. Tyvärr är det fullbokat, men nästa seminarium går av stapeln redan i april - om finansministern har tålamod att vänta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi socialdemokrater har stått upp för att skapa arbete och tillväxt genom en politik som främjar handel och tillväxt. Miljoner av svenskar går till jobbet tack vare vår exportindustri. För oss är det, precis som finansministern hänvisar till, extremt viktigt att Sverige har bra regler som leder till att jobb och tillväxt skapas i vårt land. Men det är inte genom att göra de fattiga fattigare eller att ta bort jakten på skattefusk som vi skapar tillväxt i Sverige.

Jag har skrivit en bok om detta som jag hade tänkt lämna över till finansministern, men nu glömde jag den i bänken. Jag lovar att jag ska skriva ytterligare en interpellation till finansministern, och då ska jag ge ett exemplar av boken till finansministern.