Niels Paarup-Petersen

Fru talman! Som ledamoten säger pratar vi alla med fack och arbetsgivare. Vi pratar också med myndigheter. Det är korrekt att det inte funkade optimalt till en början, och det är väl ingenting som någonsin funkar optimalt i denna värld, känns det som. Men jag undrar fortfarande: Systemet funkar inte optimalt, och då tänker ledamoten att det blir bättre av att inte ge myndigheten de pengar som de säger att de behöver för att göra det bättre. Det har jag lite svårt att förstå.

CSN bad om 250 miljoner, och ni har gett dem 60 miljoner, tror jag. Det är ändå ett spann. Om man inte tycker att det fungerar optimalt men vill att det ska bli bättre kan man ju lyssna på myndigheten och ge dem det som de anser att de behöver. Det är en möjlighet; det gjorde Centerpartiet i alla fall.

Den andra delen gällde fribeloppet. Det är ingen hemlighet att jag ursprungligen kommer från ett litet grannland. Där har vi något som heter studentmedarbetare, det vill säga studenter som jobbar medan de pluggar, och de som jobbar medan de pluggar har den bästa genomströmningen av alla.

Jag har undersökt det. En undersökning som jag själv har gjort och fått betalt för har visat detta. Om du jobbar med någonting som är relevant ökar det förståelsen för ditt blivande yrke, för dina kurser etcetera och därmed genomströmningen. Om man bara jobbar på Ica finns det en risk, absolut. Då kan det bli så att det kan förlänga. Men det ger också ett bidrag till ekonomin.

Jag tror inte, återigen, att Sverige gick sönder under pandemin när vi öppnade upp för att slopa inkomstprövningen, så jag skulle än en gång vilja uppmana till att göra det även framgent.

Fru talman! Det var härligt att höra Fredrik Malm prata om innovation, omställning etcetera kopplat till studiestöden. Jag är lite osäker på de precisa orden, men det var i den riktningen i alla fall. Det är bra! Centerpartiet har ju varit extremt drivande i att få till ett omställningsstudiestöd som ger människor möjlighet att ställa om, utveckla sig, utbilda sig och få nya jobbmöjligheter och bidra till svensk tillväxt. Det är gott!

Problemet är bara att regeringen har gett för lite pengar till det, och det har CSN varit väldigt tydliga med. Jag skulle därför gärna vilja höra lite hur Fredrik Malm ser på att regeringen inte riktigt följer upp på de fina orden.

Jag är även intresserad av en annan bra sak som Fredrik Malm sa - det kan ledamoten ta med sig - och det är att det blir bättre förutsättningar gällande fribeloppet. Under pandemin avskaffades fribeloppet helt. Det tyckte Centerpartiet var en bra idé, fru talman, och Centerpartiet vill gärna att det fortsätter så. Det var ju inte så att världen gick under när fribeloppet slopades under pandemin. Det gick faktiskt rätt så bra. Varför ska vi hindra studenter från att jobba medan de studerar när de på så sätt kan få arbetslivserfarenhet, inkomst och bättre förutsättningar för att faktiskt komma in på arbetsmarknaden?

Dessa två frågor skulle jag jättegärna vilja höra lite mer om: Är Fredrik Malm intresserad av att öka pengarna till omställningsstudiestödet? Skulle Fredrik Malm vara intresserad av att även slopa inkomstprövningen?

Fru talman! Låt mig börja med att svara på statsrådets fråga. Centerpartiets politik är tydlig. Vi vill att man ska utreda hur man får den bästa politiken kopplat till kriminalisering. Det är frågan. Därför vill vi ha en förutsättningslös utredning. Det finns många olika syner på kriminalisering, från långt åt ena sidan till långt åt andra. Det vi vill se är en förutsättningslös, evidensbaserad utredning som slår fast vad konsekvenserna är med nuvarande lagstiftning och om det skulle bli bättre med en annan lagstiftning. Det är en rimlig utgångspunkt.

Jag uppskattar statsrådets vilja att diskutera detta i kammaren, men om man utesluter en bred utredning och säger att det är något som pågår i forskningssamhället och inte ska ligga på regeringens bord innebär det vissa begränsningar. Som vissa vet har jag ett förflutet i ett annat land, och Fredrik VII av Danmark sa, i min fria översättning: Således kan ingen annan utom vi enbart ha förmågan att bedöma vad som är till statens och folkets sanna gagn och bästa. Det betydde att ingen annan skulle bidra med kunskap, och det handlade om yttrandefriheten för den danske kungen. Men nu handlar det om hur vi skapar den bästa politiken kopplat till kriminalisering av narkotika eller inte, och trots en viss öppenhet låter regeringen lite som den där gamle kungen: Det är bara regeringens sak; det ska inte komma en utredning med svar. Detta är inte riktigt förtroendeingivande. Men jag hoppas att regeringen kan vara lite mer öppen framgent.

Fru talman! Jag konstaterar igen att statsrådet har rätt i en hel del av det han säger. Det är en oerhört komplex fråga, och jag tänker inte göra det lätt för mig. Det är ingen tvekan om att alla förändringar kan ha effekter åt flera olika håll. Det kan mycket väl vara så att användningen av narkotika skulle öka vid en avkriminalisering. Men det skulle också kunna leda till mindre missbruk, bättre vård, färre dödsfall och andra positiva effekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom det är så komplext är det väl vettigt att låta en utredning titta på det. Utredningar är ju till för att hantera komplexa frågor och hitta den bästa lösningen. En utredning kan ta hänsyn till hela komplexiteten, har tid på sig och kan skriva om det på 700-1 000 sidor. Därefter kan man komma fram till vilket som är bäst för Sverige.

Jag förstår därför inte varför utgångspunkten för regeringen och statsrådet är att säga nej till att titta på detta. Sverige har haft samma politik i många år, och kanske har det lett till att vissa skademinimerande insatser har fördröjts och försvårats med lidande som följd, vilket statsrådet själv nämnde. Om statsrådet ser denna konsekvens av nuvarande lagstiftning är det väl rimligt att man, precis som socialutskottet bad om, helt förutsättningslöst ser över lagstiftningen. Det är detta jag och Centerpartiet vill. Det ska inte vara som med vissa av regeringens utredningar där man i förväg kommer fram till ett svar, utan man ska förutsättningslöst titta på om detta är den bästa politiken för så lite lidande som möjligt och de bästa vårdinsatserna. Utifrån det statsrådet själv säger förstår jag inte varför han inte vill göra detta. Det låter väldigt märkligt.

Jag skulle jättegärna vilja veta varför regeringen och statsrådet inte vill veta mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett utmärkt svar!

Jag kan börja med att säga att det är mycket i den senaste utredningen som är bra, till exempel ökade informationsinsatser och ökat stöd. Vi ser också tydligare regler omkring LARO, vilket kan göra mycket nytta om det blir bra. Det har också skett - eller är i alla fall på väg att hända - något annat positivt, nämligen förbättringen av tillgången till naloxon. Detta är mycket positivt, och jag är tacksam för att Läkemedelsverket har tagit nya steg framåt där. Jag kan nu sätta en bock vid en motion i riksdagen; det är inte alltid man kan göra det!

Det finns alltså jättemycket positivt. Debatten här i dag handlar dock specifikt om kriminaliseringen av narkotikaanvändning för eget bruk - naturligtvis inte om försäljning etcetera. Den senaste utredningen hade inte i uppdrag att titta på detta, men utredaren har ändå sagt att regeringen borde se över de straffrättsliga påföljderna. Den 7 december var justitieministern i kammaren och fick frågan om man inte borde se över avkriminalisering och hur man gör det bäst för ett förbättrat kunskapsläge. Justitieministern sa nej tack till detta. Jag tycker att det kan vara värt att här tydligt fråga statsrådet, som ansvarar för vårdfrågor etcetera, hur han ser på det.

Hur ser det egentligen ut? Utredaren bakom Vi kan bättre! säger att man borde se över hur det ser ut med straffsatserna. Man kanske inte borde ha dem över huvud taget. Folkhälsomyndigheten har länge efterfrågat en översyn och sagt att man borde utreda kriminaliseringen och se om den faktiskt har fått de effekter som vi önskade. FN:s högkommissarie säger i allmänhet att man av olika skäl borde se över kriminalisering.

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi presenterade den 28 november en rapport om kriminaliseringens effekter. Enligt rapporten har kriminaliseringen varit dyr, skadlig och ineffektiv. Detta är inte saker som vi överlag tycker beskriver lagstiftning som vi vill ha kvar.

Riksåklagaren och Brå framförde redan när kriminaliseringen infördes att den inte riktigt levde upp till det sätt på vilket vi vanligtvis ser människor enligt svenska straffrättsliga principer.

The Lancet, som är en av världens mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter, eller publikationer, beskrev senast att kriminalisering har visat sig vara skadlig och ineffektiv när man undersökt detta på internationell nivå gällande användning för eget bruk.

Andra länder har valt en annan väg. Många länder tittar just nu på om krig mot droger och kriminalisering är det bästa sättet att säkra ett litet bruk och små skadeverkningar av narkotika. Den svenska regeringen - både den tidigare och den nuvarande - är väldigt skeptisk till att göra en utredning av kriminaliseringen, trots att det aldrig under dess snart 40 år har utretts om den faktiskt har fått de effekter som man önskade att den skulle få.

Avslutningen på statsrådets svar var mycket bra, fru talman. Ju mer kunskap vi har, desto bättre beslut kan vi fatta. Men det gäller tydligen inte i denna fråga. Det är därför jag undrar om vi inte skulle kunna få till en utredning om huruvida kriminaliseringen av narkotika faktiskt har haft de effekter för samhället som vi vill ha.

Fru talman! Jag tror inte heller på mirakel, men jag trodde trots allt att jag skulle få svar på båda mina frågor. Vi får hoppas att det kommer ett svar i den sista rundan på principfrågan om nivåer och olika sätt att bedöma elever på.

I svaret som vi har fått från statsrådet nu är det tydligt att man vill sänka kraven för att över huvud taget få betyget E. Man vill hålla fast vid ett flummigt betygssystem och vägrar skapa ett seriöst finansieringssystem inklusive sektorsbidrag som säkrar finansieringen av skolan. I så fall kan man prata om andra saker man vill göra, men om man inte vill ta tag i de tre grejerna blir det ju märkligt ändå.

När det gäller lågstadiet är jag helt överens med statsrådet om att det är otroligt viktigt att barnen lär sig de mest basala färdigheterna redan vid tidig ålder. Det är också därför vi i vårt skolprogram har satsat på språkfokusering, ökat läsande etcetera. Statsrådet säger att det inte hjälper om man låter elever komma in om de inte har de rätta kunskaperna. Det kan jag hålla med om. Men många av kunskaperna har de ju - det är bara det att de kanske inte har alla kunskaper.

Det har aldrig någonsin varit så här i Sverige förut. När statsrådet själv gick i skolan var det möjligt att komma in trots ettor och tvåor. Det fanns ingen hård gräns. I Norge finns den inte. Det behöver alltså inte vara på det sättet. Det är klart att du har hjälp av att få en framtidsmöjlighet! I dagsläget får du veta att om du har ett F i svenska kan du skita i resten, för du kommer inte vidare. Det är klart att du har hjälp av att få veta att det finns en möjlighet för dig framåt oavsett vad du har lyckats med hittills - fortsätt bara göra ditt bästa. Det måste vara det vi tror på framöver.

Om vi ska vänta fyra år till är det 4 000 ungdomar till som går ut skolan i utsatta områden utan en framtidsmöjlighet. Det kan inte vara samhällets, riksdagens och regeringens svar.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet!

Vi är överens om mycket av det som statsrådet nu lyfte upp. Det är bra att läroplaner ska utredas och ses över. Men det hjälper inte nu. Det är jättebra att när utredningen någon gång blir klar ska det vara fokus på färdigheter etcetera. Men det hjälper inte nu. Det är problemet.

Självklart ska vi inte släppa in personer på nationella program som de inte har färdigheter för att klara av. Man kan lösa det delvis genom antagning på meritpoäng etcetera, som man gör i många andra länder.

När statsrådet själv gick i skolan fanns det ingen hård godkäntgräns. Utredaren i Betygsutredningen till exempel hade några ettor. Han hade sannolikt varit utesluten från att gå i dagens gymnasieskola, men han har blivit kunnig nog för att utreda själva betygssystemet. Det kanske inte är ett helt säkert system vi har i dagsläget när det gäller att utesluta vem som är lämpad eller inte. Mognad etcetera kan också påverka.

Det som vi specifikt vill se nu är att man måste kunna komma in på ett yrkesprogram utan att välja till högskolebehörighet även utan att klara den hårda gränsen för godkänt. Det måste vara möjligt att göra på kort sikt, omedelbart. Det måste gå att göra något åt de problem som finns där ute just nu.

Över 1 000 ungdomar bara i våra utsatta områden går varje år ut praktiskt taget utan framtidsmöjligheter. Det är de som rekryteras till gängen. Om man vill ta gängkriminaliteten på allvar och göra något åt den rekryteringen måste man också ge alternativ. I dagsläget gör vi inte det. Det finns i stort sett inget alternativ över huvud taget för de ungdomarna. Det är kanske det dummaste vi gör som samhälle.

Det görs jättemycket just nu. Regeringen lägger fram många förslag, som hårdare tag etcetera. Centerpartiet är med på det mesta av det. Men vi måste också stoppa nästa generation. Det räcker inte att spärra in några. Vi måste också stoppa nya från att komma in. Som det är nu har vi en modell som medvetet utesluter unga människor från en legal framtidsmöjlighet. Det är oerhört dumt tänkt.

Vi kan prata även om många andra delar när det gäller vad vi behöver satsa på i skolan. I dagsläget försämrar regeringen arbetsvillkoren för lärarna med diverse konstiga inspel om angiverilagar och mycket annat. Man underminerar ekonomin för skolorna med mera. Och samtidigt vill man göra det svårare att komma in på lärarutbildningen. Det skapar sannolikt inte fler lärare eller bättre förutsättningar på sikt för fler av ungdomarna i skolor där det är extra svårt att rekrytera lärare.

Det ska sägas att jag inte är det minsta tveksam när det gäller Lotta Edholms intentioner för att skapa en bra skola. Men om vi vill göra något på kort sikt, något som faktiskt fungerar och något som gör skillnad kan vi inte fortsätta vänta. Vi måste göra någonting nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför vill jag fråga statsrådet igen: Skulle det inte vara möjligt att redan till nästa år öppna upp våra yrkesutbildningar, så att de som inte väljer högskolebehörighet kan komma in på meritpoäng i stället för att leva upp till den hårda godkäntgränsen? Det är väldigt enkelt. Det har utretts tidigare, och det har varit så tidigare. Det gav möjligheter framåt.

Vi vet att de som inte klarar skolan och som inte får något alternativ i dag i högre omfattning blir gängkriminella. När Brå intervjuade gängkriminella som hade kommit in i det som unga hade över hälften haft problem att fullfölja grundskolan. Det är dem vi pratar om. Det är över 1 000 personer som går rakt ut i gängens armar, för de är de enda som tar emot dem med öppna armar. Samhället pushar bort dem. Det är dumt.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Som statsrådet korrekt sammanfattar det skulle jag gärna vilja veta hur statsrådet ser på, och om hon kommer att jobba för, dels att ändra dagens ordning där elever bedöms utifrån olika principer beroende på hur duktiga de är i skolan, dels att göra insatser för minska utslagningen. I den sista delen har jag fått svar, även om jag kanske inte är fullt nöjd med dem. Men i den första delen har jag faktiskt inte ens fått ett svar.

Enligt de principer som i dagsläget gäller för elever i svensk skola bedöms du som en hel människa om du klarar dig bra skolan. Dina bra sidor och de saker du är lite sämre på vägs samman, och så kan du sammanlagt få kanske ett C eller ett D i betyg. Men har du det svårt i skolan och ligger vid ett E är det din absolut sämsta prestation som avgör att du inte kommer över E.

Det är inte rimligt att elever i samma klass bedöms utifrån helt olika principer beroende på hur duktiga de är. Självklart ska de ha olika betyg; det är inget konstigt. Men att det är olika principer är faktiskt inte rimligt. Jag skulle gärna vilja ha ett svar från statsrådet om hur hon ser på detta och hur hon tänker agera.

Den andra delen gällde utslagningen. Vi har ett stort problem med att väldigt många elever i svensk skola inte klarar skolan som den ser ut i dag - det visar Pisa, det visar Pirls och det visar mycket annat. Vi har samma grupp, gång på gång, som vi har svårt att lyfta i svensk skola. I vissa undersökningar är det de som inte pratar svenska hemma, i andra är det de med minst en utlandsfödd förälder. Men det är basalt sett samma grupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta vet vi. Vi ser det gång på gång. Ändå fortsätter det att vara så.

Av statsrådets svar kan jag konstatera att man funderar på att sänka kraven för att få ett E. Det kan ju vara ett sätt att hantera det på. Statsrådet säger också att det inte i sig är ett problem att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat. Det är vi helt överens om. Problemet är konsekvenserna av det, för dessa är i dag att du inte har någon framtid.

Vi har satt upp ett mål som när det infördes var tänkt att täcka kanske 3-5 procent av befolkningen. I verkligheten täcker det nu 14-15 procent av befolkningen. Svårighetsgraden har också ökats genom att vi har ändrat från mycket konkreta krav på den ska få ett E till mycket diffusa krav. Man ska till exempel kunna redovisa komplicerade orsakssamband bara för att få ett E.

Det stora problemet är att när du inte får ett E utan kanske ett F i svenska, matematik, engelska eller andra ämnen får du inte lov att plugga vidare. Din väg framåt är stängd. Du kan eventuellt gå det individuella programmet, men där vet vi att bara 20-30 procent klarar sig.

Detta är en utslagning som regeringen medvetet accepterar genom att inte vilja ändra på konsekvenserna av att inte nå upp till behörighetsgränsen som den ser ut i dag. Det är ett problem.

Centerpartiet har konstaterat, i en minirapport som vi lägger ut i dag, att det bara i våra utsatta områden är över tusen elever som varje år går ut utan behörighet - tusen elever för vilka det bästa alternativet till en inkomst är att gå med i ett kriminellt gäng därför att staten, samhället och skolsystemet säger: Ni ska inte plugga vidare, för det får ni inte. Det är en absurd samhällsmodell och betygsmodell som vi har.

Regeringens politik skapar det bästa rekryteringsunderlaget för gängen, som det ser ut just nu. Så kan vi inte ha det. Det är dags att se över systemet och att öppna upp yrkesprogrammen även för personer som inte har behörighet till gymnasiet.

Fru talman! Det borde såklart vara min kollega Mikael Larsson som var här. Då hade det blivit såväl mer kompetens som mer välartikulerade uttalanden och en mer välklädd herre här i talarstolen. Men han har tyvärr fått förhinder. Därför tar jag detta.

I den tid vi nu befinner oss i med krig i Europa och oroligheter på andra håll i världen blir utgiftsområde 6 ett av de absolut viktigaste utgiftsområdena i statens budget.

Fru talman! Rysslands krig i Ukraina fortsätter alltjämt, och Sverige är mitt i en pågående upprustning av totalförsvaret. Centerpartiet vill såklart vara och är en konstruktiv röst när det gäller att öka försvarsanslagen till minst 2 procent av bnp för att höja svensk försvarsförmåga och krigsdugligheten i krigsförbanden samtidigt som vi ska nå upp till Natos målsättningar i enlighet med det som överenskommits i Vilnius 2023.

Det är dock viktigt att skilja på tvåprocentsmålet och den rapportering som vi gör till Nato och vad vi faktiskt får ut av en höjning av den egna försvarsförmågan. ÖB skriver i sitt råd att man förväntas nå målet om 2 procent till 2028. Centerpartiet står bakom överenskommelsen från den 16 mars 2022, som samtliga åtta partier står bakom. Där råder ingen tvekan.

Fru talman! Vi i Centerpartiet lägger i vårt budgetförslag 100 miljoner mer på krigsförbanden än regeringen då vi ser att det är viktigt att öka möjligheten för försvaret att utvecklas framåt. Alla förbandsgrenar - armén, flygvapnet och marinen - behövs och ingår i ett gemensamt system. Med Sveriges läge i Europa och mycket vatten runt om oss kommer marinen att vara viktig för att fortsätta skydda Sverige. Men vår marin kommer också att betyda mycket ur ett Natoperspektiv.

Det är dock viktigt att Sverige, samtidigt som nationell tillväxt i Försvarsmakten sker, också ska kunna gå i bräschen för att det militära stödet till Ukraina ska fortsätta. Försvarets förmågehöjning är dock nödvändig och viktig och ska inte urholkas av beslut att också stödja Ukraina. Centerpartiet anser därför att återanskaffning av materiel till vår egen försvarsmakt för det som går till Ukraina ska ligga utanför den nationella försvarsbudgetens ramar.

Fru talman! Den nödvändiga och kraftiga upprustningen av det militära försvaret måste följas av ytterligare upprustning på det civila försvaret, på att skapa ökad motståndskraft i samhället i stort. Centerpartiet anser att kommunerna har en nyckelroll i den civila beredskapsplaneringen, inte minst vad gäller befolkningsskyddet. Kriget i Ukraina har visat att tillgängliga och säkra skyddsrum är av mycket stor vikt för att civilbefolkningen ska vara så trygg det bara går om bomberna faller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvar och samhällets krisberedskap

För att kommunerna ska ha möjlighet att genomföra den ambitionshöjning och den upprustning av det civila försvaret som omvärlden kräver anser Centerpartiet att ytterligare 50 miljoner kronor behöver tillföras kommunernas arbete. Då kan de anställa fler med beredskapskompetens och genomföra fler övningar och utbildningar med tjänstemän, politiker och andra aktörer. Centerpartiet gör också bedömningen att ytterligare 50 miljoner kronor behövs 2024 för att säkra medborgarnas trygghet i ett civilt försvar genom ytterligare förstärkningar av befolkningsskyddet och skyddsrummen.

Vi kan dock inte få ett starkare civilt försvar om inte fler samhällsområden stärker sin beredskapsplanering, sin motståndskraft och sin robusthet. I det pågående kriget i Ukraina har Ryssland vid upprepade tillfällen genomfört såväl cyberattacker som fysiska attacker mot till exempel energisektorn. Den behöver nu stärkas upp i Sverige, bland annat genom MSB. Motståndskraften måste stärkas rejält, och diskrepansen mellan hotbild och vår verkliga förmåga måste minska.

Det är också viktigt att regeringen i sitt fokus på att ge FRA ansvaret tar med den oro man kan känna och som kommer oss alla till del när det gäller att FRA:s förmåga att informera brett tidigare har visat sig vara begränsad.

Jag vill också lyfta fram de gröna näringarna som en viktig del av totalförsvaret. Sveriges bönder och deras möjligheter att verka också i ett civilt försvar är otroligt viktiga under störda förhållanden och behöver stärkas.

Fru talman! Försvarsberedningen jobbar nu med sin rapport om det civila försvaret. Det kommer att vara en viktig rapport för att stärka totalförsvaret. Även den rapport om det militära försvaret som kommer i april kommer att vara viktig för försvaret av Sverige. Centerpartiet är aktiva i beredningen och kommer att vara det även framåt.

Fru talman! Avslutningsvis: I betänkandet finns ett särskilt yttrande från Centerpartiet. Därför avstår vi från ställningstagande i omröstningen.

Slutligen vill jag önska god jul och gott nytt år.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Detta är en fråga till energi- och näringsminister Ebba Busch som representant för hela regeringen.

Regeringsunderlagets största parti, Sverigedemokraterna, tycker att religiösa symboler eller rent av symboler som bara kan tolkas som att de har koppling till religion ska förbjudas och tas bort - i alla fall om det är en religion de inte tycker om.

Sverigedemokraterna anser också att det ska vara förbjudet att bygga byggnader för religiösa ändamål - om det handlar om en religion de inte tycker om, alltså.

Min fråga till statsrådet är hur regeringen ser på dessa förslag.

Herr talman! Det var mycket prat, men frågan kvarstår. Hade ni accepterat att en saudisk huvudman som hade förbud mot regimkritik etcetera i sina skolor skulle etablera sig i Sverige? Jag hoppas att svaret är nej. Det hade det varit från oss. Och detta bör gälla åt båda hållen. Tycker man att det är rimligt att en skolhuvudman står för denna typ av skolor i grunden, eller vill man att skolor ska fungera enligt demokratiska värderingar?

Vi vill att kraven ska skärpas när det gäller att alla huvudmän ska leva upp till skollagens krav på demokratiska värderingar. Håller skolministern med?

Herr talman! Det finns en skolhuvudman i Saudiarabien som tillämpar slöjtvång och förbud mot regimkritik och som, såklart, som man har där, har könssegregerade skolor och dessutom lite koranundervisning - påtvingad, såklart. Detta är en skolhuvudman som också har skolor i Sverige.

Vad säger då statsministern om detta? Det har han ingen uppfattning om. Det är jättemärkligt. Hur är detta möjligt? Själva grunden för svensk skola är det demokratiska uppdraget, så hur kan regeringen inte ha en uppfattning om att det finns skolhuvudmän som samtidigt driver skolor där regimkritik är olagligt och som tydligen inte ställer upp hela vägen på den demokratiska grunden för svensk skola?

Centerpartiet är tydligt. Kunskapsskolan, som det handlar om i det här fallet, får faktiskt välja: Vill man följa den svenska skolmodellen eller den saudiska modellen? Man kan inte tycka att båda två är rimliga. Håller ministern med?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för att jag fick svar för min uppföljande fråga, även om jag inte fick svar på mina ursprungliga frågor. Nu har jag ännu fler frågor till Liberalerna framöver.

Det påstods att vi säger nej till verktygen. Vi säger inte nej till informationsplikten i de gamla utredningarna; det har vi aldrig gjort. Vi har inte sagt att vi inte kan leva med att Skatteverket och andra myndigheter informerar. Det är inget problem för oss. Det vi har sagt är att vi vill ha ett tydligt och specifikt undantag för dem som jobbar med barn och sjuka. Det tar ni bort, och ert enda skäl är att ni vill se hur det blir. Men så gör man inte. Man tar inte med saker i en utredning bara för att det är kul. Det funkar inte så. Man gör det för att man vill uppnå något, och ni vill att detta ska bli av. Åtminstone vill några av partierna det. Det är lite oklart om Moderaterna vill det. Att KD vill det är jättetydligt. De vill att lärare ska anmäla barn. SD vill detsamma; det har de sagt. Detta är problemet.

Om ministern vill ha en annan debatt än den som förs och med fokus på andra saker så gör om direktiven! Gör tilläggsdirektiv och återinför undantaget så har vi bara en debatt om resten! Det är hur lätt som helst för regeringen att fixa.

Vi är som sagt öppna för att Skatteverket och andra informerar. Vi i Centerpartiet är stolta över att vi införde att papperslösa har rätt till akutsjukvård med mera, och vi kommer att fortsätta att kämpa för det. Jag är glad över att ministern påpekade att Stefan Olsson inte har rätt.

Jag har en sista fråga som jag gärna vill ha svar på. Ska informationsplikten även gälla medarbetare hos fristående aktörer? De är nämligen inte med i utredningen som det nu ser ut. Om vi skapar denna skillnad mellan offentligt och fristående blir det ännu mer crazy i skolsystemet än det redan är.

Fru talman! Jag ifrågasätter inte på något sätt Maria Malmer Stenergards existens eller närvaro. Däremot är det synd att det statsråd jag har ställt min fråga till inte svarar på den eftersom den är specifikt riktad mot hennes egna uttalanden och hennes eget arbete, inte migrationsministerns arbete. Därför är det svårt för migrationsministern att svara.

Svaret på min interpellation har ungefär lika mycket substans som en spettekaka, det vill säga inte mycket. Det är problemet när en fråga lämnas över till en minister som inte har förutsättningar - inte på grund av kompetensen - att säga något om Lotta Edholms insatser på området.

Låt mig övergå till själva grundfrågan. Ett ja ska såklart vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej - och ett svar på en fråga bör vara ett svar på en fråga. Det borde vi vara ense om.

Vi är helt överens om att ett ja innebär att du kan stanna i Sverige, men om du har fått ett nej ska du lämna landet. Vi är helt överens i frågan. Vi vill bekämpa skuggsamhället. Skuggsamhället måste bekämpas, men det betyder inte att man måste ha ett angiverisamhälle. Det är två olika saker. Det går att göra mycket, och vi är med på många grejer. Och vi fortsätter gärna att samtala med regeringen om många andra frågor för att bekämpa skuggsamhället. Det tror jag att ministern vet.

Då är vi tillbaka till att statsrådet inte vill föregripa resultatet av utredningen. Men det var det ni gjorde, och det är därför vi står här. Den tidigare regeringen tillsatte en utredning, och där fanns undantag. Men ni säger att ni inte vill ha dem, och det är att föregripa utredningen. Det hade kommit ett svar från en utredning som föreslog undantag. Sedan tog ni bort undantaget. Sådan är verkligheten just nu, det vill säga ni föregrep utredningen.

I den gamla utredningen stod det specifikt att personer som jobbar inom vård eller utbildning inte ska ha informationsplikt, anmälningsplikt eller vad den ska kallas. När man tar bort ett sådant undantag gör man det av en anledning, sannolikt inte bara av nyfikenhet. Det är hela grejen, och det är därför vi står här. Det är därför folket surrar ute på gatorna, och det är därför lärarna och vårdpersonalen är oroliga.

Ni har medvetet sagt att lärare och vårdpersonal inte ska ha undantag. Det är orsaken till att vi står här. Ni tog bort undantaget. Då handlar det inte bara om att ni inte vill föregripa utredningen, utan ni har aktivt, medvetet och - förhoppningsvis - genomtänkt tagit bort undantaget.

Då frågar vi oss varför. Men statsrådet säger att vi får se, och det är inte ett särskilt vettigt svar. Det är klart att ni gjorde det av en anledning.

Jag romantiserar inte skuggsamhället, och jag har inte hört någon annan göra det heller. Det finns säkert filmer att titta på om man vill ha sådant, men det gör inte vi. Den enda anledningen till att man tar bort ett undantag är om man i grunden tycker att plikten ska införas. Det är utgångspunkten för debatten.

Stefan Olsson säger att Moderaternas linje är att det var ett misstag att ta bort informationsplikten för lärare. När man tog bort den var det för att man införde en rätt till utbildning och vård för papperslösa. Som jag förstår Moderaternas linje numera - eftersom Moderaterna vill återgå till tiden före 2013 - ska rätten till vård och skola tas bort för papperslösa. Det är en tydlighet som vi uppskattar från Moderaterna; den har vi inte sett tidigare. Nu förstår vi hur det hela hänger ihop.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för ett svar där substans, innehåll och allt som skulle kunna utgöra faktiska svar på frågor om anmälningsplikten är lika närvarande som skolminister Lotta Edholm är i denna debatt - det vill säga inte alls.

Detta är lite konstigt - låt mig läsa ur min interpellation: "Inga barn ska tvingas stanna hemma vid skolstarten i höst av rädsla för att bli avvisade från Sverige." Så skrev Lotta Edholm själv när hon var skolborgarråd. Det är alltså Lotta Edholms ord. Min fråga till Lotta Edholm var därför om hon faktiskt hade för avsikt att följa det hon själv sagt och verka för att stoppa införandet av en plikt för skolpersonal att anmäla barn som lever i Sverige utan tillstånd. Det är detta som är min interpellation, kort och koncist. Den är specifikt kopplad till om skolminister Lotta Edholm tänker arbeta för lärarna och eleverna, i linje med vad hon tidigare sagt sig stå för, eller inte - en enkel fråga, kan jag tycka.

Men var är Lotta Edholm? Lotta Edholm är inte här. I den offentliga debatten är det Fredrik Malm som får stå ut med spott och spe för Liberalernas svek i denna fråga. Här i kammaren är det i stället en moderat minister som kommer. Hur är detta möjligt? Skolministern infinner sig inte ens i kammaren utan lämpar över frågan om sitt eget arbete och sina egna ord på migrationsministern.

Sverigedemokraterna är tydliga. De vill att skolpersonal ska inkluderas. De har inte svårt för att säga det; de har sagt det. Kristdemokraterna har sagt det i debattartiklar i tidningar i Skåne, till exempel. Men Liberalerna kan inte säga det. Den moderata ministern säger att hon inte kan säga det - hon vill inte föregripa utredningen. Det är detta som är problemet: att vissa av partierna som är involverade i detta samarbete kan säga vad de vill, jätteklart och tydligt. Varför är det då inte möjligt för till exempel ministern att säga det?

Min fråga är alltså, återigen: Kommer Lotta Edholm att kämpa för Sveriges lärare och elever eller inte? Kommer hon att acceptera anmälningsplikten i skolan eller inte? Det är detta jag vill ha svar på. Men skolministern har inte modet att komma hit till kammaren och svara. Det är faktiskt rätt respektlöst.

Men den stora frågan är egentligen hur den moderata migrationsministern skulle kunna svara på i vilken riktning Lotta Edholm tänker jobba - jag förstår att det är svårt - eller hur Liberalerna tänker göra. Har Liberalerna ingen egen inriktning och inget de står för längre, kan man undra. Är det bara Moderaterna som talar för dem? Det är en fråga värd att ställa i dag. Men det är inte en fråga vi kommer att få svar på här i dag.

Det svar jag har fått på interpellationen är att migrationsminister Malmer Stenergard inte vill föregripa utredningen. Det är väl utmärkt i teorin. Utmaningen är dock som sagt att hon är beroende av partier som har föregripit den och är tydliga. Men jag kan lugna migrationsministern - jag kräver inget svar på vad utredaren kommer fram till, för det kan såklart ingen veta.

Jag har i stället en annan fråga, eller två, till ministern som ändå är här. Liberalerna påstår att barnkonventionen hindrar att lärare skulle kunna få en plikt att anmäla barn, och vad som kommer att stå ligger ju ändå på den närvarande ministerns bord. Jag vill därför ställa två frågor som helt säkert kan besvaras med ja eller nej, och jag hoppas att ministern tar sig tid att faktiskt svara i nästa inlägg.

För det första: Är det korrekt att barn som går i svensk skola utvisas från landet i dag, trots att vi har barnkonventionen som lag? Min uppfattning är att så är fallet. Nästa fråga: Har migrationsministern något underlag som indikerar att barnkonventionen skulle hindra anmälning av barn när den inte hindrar utvisning av barn? Också det är en fråga som kan besvaras med ja eller nej.

Herr talman! Min partiledare ställde precis frågan om ett nationellt avhopparprogram för barn, ett tyvärr nödvändigt förslag. Jag uppskattar ändå statsministerns öppna inställning till förslaget.

Förutom ett avhopparprogram när det gäller gäng behöver vi också ett tydligare arbete som hindrar inhoppen till gängen. Precis som statsministern sa måste vi satsa på det som vi vet gör skillnad. Det som vi verkligen vet gör skillnad är skolan.

Då undrar man ju; regeringen har minskat pengarna till skolan. Man förhalar beslut som faktiskt kan göra skillnad, så att resurserna i skolan går dit där de faktiskt behövs, i stället för till skolägare som inte ens levererar den skolgång som barnen har rätt till.

Vad leder regeringens politik till just nu? Jo, den leder till att de barn som har svårast att lyckas i skolan, och sedan kommer till gängen, förlorar sitt stöd. Socialpedagogerna sägs upp. De lärare som ska lotsa dem genom skolan får hitta nya jobb.

Jag vill fråga statsministern: Varför ser regeringen inte till att det faktiskt sker förbättringar för svensk skola nu?

Herr talman! Det var ett mycket bra besked. Det var inte ett tydligt nej, som jag önskat, men typ ett nej.

Kristdemokraterna förutsätter att regeringen kommer att utreda alternativ till att förankra allt i nationella prov. Vi har ju fått indikationer från skolministern om att man inte vill utreda det, och därför är frågan intressant.

Kan jag förvänta mig att Kristdemokraterna säkerställer att den utredning som ska titta på betygsinflationen kommer att titta på annat än bara förankring i nationella prov?

Herr talman! Jag tackar Josefin Malmqvist för ett bra svar. Precis som jag sa till Sverigedemokraterna uppskattar jag att ni säger att nationella prov inte ska användas för att förankra betygen i praktisk-estetiska ämnen. Men då står vi ju kvar utan något svar på hur vi ska stoppa betygsinflationen, om den nu bara kan ligga i praktisk-estetiska ämnen - om det inte kommer andra svar. Det hade därför varit bra att titta på annat än bara de nationella proven. Jag hoppas att de övriga regeringspartierna kan övertyga skolministern, som har sagt att utredningen inte ska titta på annat, om att hon har fel. Det skulle vara bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det var jättebra att regeringen tillsatte en utredning om lärarnas administrativa börda, och vi har tidigare förespråkat en sådan. Men om de praktiska besluten här och nu går i motsatt riktning väger det nog lite tyngre än eventuella framtida beslut baserade på en utredning.

Vad man tydligt sa när man införde detta betygssystem var att betygen inte är gjorda för att fungera som urvalsinstrument eftersom de inte kommer att vara likvärdiga och jämförbara mellan skolor. Därför vore det relevant att titta lite bredare på hur vi ska göra. Det är inte helt lätt. Men nu har vi det så här och måste kunna föra en intellektuell och ärlig diskussion om att vi har en utmaning i att betygssystemet inte fungerar för det vi diskuterar mest om att det ska användas till.

Jag tackar för en bra och öppen diskussion om detta; det uppskattar jag. Jag hoppas att vi kan fortsätta så.

Herr talman! Jag tackar Josefin Malmqvist, som var snäll och tog replik. Eftersom vi tidigare fick veta att hela oppositionen bara ägnade sig åt pajkastning är jag glad för att jag och Josefin Malmqvist kan ha en ordentlig diskussion. Min uppfattning var inte att vi ägnade oss åt det utan att det var konkreta frågor och en intellektuell diskussion med Sverigedemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Om man håller kvar de nationella proven för årskurs 3 som analoga prov utan central rättning är det - jämfört med hur det var tänkt - en stor och kraftig, kan man väl säga, ökning av den administrativa bördan på Sveriges lärare i årskurs 3. Våra lågstadielärare kommer att ha oerhört mycket mer administration. Just nu sitter lärarna på helgerna med stora högar och går igenom nationella prov.

Regeringen har sagt att man vill minska administrationen för lärarna. Den tar ju jättemycket tid. Detta är något som skulle kunna minskas, men det är så viktigt att eleverna inte får förutsättningar att göra proven digitalt. De kan inte göras digitalt. I stället ligger bördan på lärarna; det är viktigt att hålla fast vid det.

Jag är inte säker på att detta är en rimlig värdering. Jag förstår att man får värdera olika saker, men jag är inte säker på att denna bedömning landar rätt i en tid när lärarna har det oerhört tufft.

Den andra delen gäller relevansen i att koppla betygen i de praktisk-estetiska ämnena till nationella prov i teoretiska ämnen. Det skulle vara intressant att höra hur Josefin Malmqvist och Moderaterna ser på den frågan. Bör man göra det eller inte?