Fru talman! Niels Paarup-Petersen har frågat mig om jag kommer att arbeta för att ändra betygssystemet så att utslagningen minskar och om jag kommer att arbeta för att alla elever ska bedömas enligt samma principer.

Jag instämmer i att vi har stora utmaningar i svensk skola i dag. Det är ett mycket stort problem att så många som 15 procent av eleverna som avslutar grundskolan inte når behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan. Skolsystemet behöver fungera bättre än i dag så att alla elever får de bästa förutsättningar att klara skolan och få med sig de kunskaper de behöver för att kunna försörja sig själva.

Problemet är inte att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat i betygssystemet utan att man inte tillräckligt tidigt identifierar de barn som behöver mer stöd för att nå kunskapsmålen. Regeringen satsar därför på fler speciallärare, på särskilda undervisningsgrupper och på att skapa bättre förutsättningar för tidigare insatser.

Det är också nödvändigt att vi ser över dagens kursplaner och betygskriterier. Eftersom det finns en stor variation när det gäller kognitiva förutsättningar inom respektive skolforms målgrupp behöver de kunskapsmässiga krav som ställs, särskilt för betyget E, vara rimliga sett i relation till hela skolformens målgrupp.

Vi behöver ha en tydligare kunskapsinriktning i kurs- och läroplanerna med ett starkare fokus på fakta och ämneskunskaper och bättre anpassning efter barns kognitiva utveckling och skilda förutsättningar. Genom sådana ändringar kan fler elever få med sig godkända betyg från grundskolan.

Det är även viktigt att alla elever får betyg som speglar deras kunskapsnivå, och av den anledningen har regeringen tillsatt en utredning som ska utreda hur betyg och meritvärden kan bli mer likvärdiga och mer rättvisande spegla elevernas ämneskunskaper. Utredningen ska redovisa sina förslag senast den 21 februari 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behövs också nya vägar i gymnasieskolan. Dagens nationella program är inte tillgängliga eller anpassade för alla elever. Utredningen om fler vägar till arbetslivet (U 2022:03) har här ett brett och viktigt uppdrag att föreslå åtgärder för att lösa problemen med den stora utslagningen av elever och ge fler elever en gymnasieutbildning som leder till ett arbete. Utredaren ska enligt direktiven bland annat lämna förslag på förändringar för att elever som haft svårt att nå målen i grundskolan ska ges bättre möjligheter att förbereda sig för arbetslivet. I juli i år fick utredaren ett tilläggsdirektiv att bland annat lämna förslag om nya valbara gymnasiala yrkesutbildningar - yrkesskola - som kan ge elever en snabbare etablering på arbetsmarknaden.

Regeringen arbetar intensivt för att förbättra skolan och skolsystemet. De utredningar jag nämnt är viktiga i sammanhanget, men det görs också bland annat satsningar för att förbättra tillgången till nya läromedel, öka tillgången till speciallärare, stärka språk, läs- och skrivutvecklingen samt genomföra satsningar på lovskola också i lägre årskurser.

Vi vill också förbättra situationen för lärare. En utredning är tillsatt för att göra en bred översyn av hur förskollärares och lärares administrativa börda kan minskas så att mer tid kan läggas på undervisning, och en satsning föreslås för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med stora utmaningar.

Vi behöver en trygg och bra skola med fokus på kunskaper och tydliga förväntningar. Det är bra för alla och särskilt för de barn och ungdomar som behöver skolan allra mest.

Fru talman! Tack till Niels Paarup-Petersen, som lyfter en mycket viktig diskussion!

Frågan är dessutom extra relevant i tider som dessa. Just nu sliter nämligen tiotusentals lärare med betygsättningen i grundskolan inför terminsbetygen, som ska sättas och delas ut till eleverna om bara några få dagar. Det är en tid då vi svart på vitt kan se att likvärdigheten inte är så bra som den behöver vara i ett land som Sverige. Rapport efter rapport fortsätter att belysa att jämlikheten och likvärdigheten i skolan inte är tillräckligt bra. Betygssystemet är en del av det som cementerar denna olikvärdighet, och den konstruerade utslagsgränsen mellan E och F är en av anledningarna.

Det finns nämligen all anledning att tro att betygssystemets konstruktion har en effekt på barns och ungas mående. Det är en aspekt som inte lyftes upp särskilt mycket i debatten tidigare, men den psykiska ohälsan bland barn och unga i vårt land är betydligt högre än i jämförbara länder i Norden, övriga Europa och världen.

Det finns skäl att tro att det är mer provtung betygssättning som leder till detta. Det ökar stressen och pressen på svenska elever. Det står helt i strid med de reformer som vi är ganska överens om i den här kammaren. Det handlar om ämnesbetyg och att kunna väga samman betyg för just A till D, men det gäller inte för betyget E.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som sagts tidigare slås 15 procent av våra barn i grundskolan ut varje år i övergången mellan grundskola och gymnasieskola. Jag håller med ledamoten Paarup-Petersen om att just den gruppen är en guldgruva för de kriminella gängen när de ska hitta nästa rekrytering.

Det är tyvärr bara en konstruerad utslagning av elever. Den har skapats genom införandet av ett betygssteg för underkänt. Den infördes med det målrelaterade betygssystemet. Men det var inte tanken med systemet från början, när vi införde det en gång i tiden. Det skulle nämligen bara vara en liten andel som inte skulle klara det godkända betyget.

Detta kommer att medföra fortsatt stora utslagningar. Men det finns faktiskt lösningar. Flera utredningar har tittat på det, men tyvärr har regeringen stängt dörren för dem. Utredningen om fler vägar till arbetslivet, som ministern tidigare pratade om, hade faktiskt möjlighet att utreda detta fram till i våras då skolministern och regeringen brutalt stängde dörren. Man får inte utreda huruvida det skulle gå att förändra betygssystemet och F-betygets konstruktion.

Inte heller när regeringens egen betygsutredning för att komma till rätta med likvärdigheten tillsattes fanns det med någonting om att utreda gränsen mellan F och E. Vi kommer alltså att år efter år gå med ett konstruerat utslagningssystem utan att försöka lösa problemet.

Jag fortsätter därför, liksom Niels Paarup-Petersen, att fråga: Hur tänker regeringen lösa den här frågan?

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet!

Vi är överens om mycket av det som statsrådet nu lyfte upp. Det är bra att läroplaner ska utredas och ses över. Men det hjälper inte nu. Det är jättebra att när utredningen någon gång blir klar ska det vara fokus på färdigheter etcetera. Men det hjälper inte nu. Det är problemet.

Självklart ska vi inte släppa in personer på nationella program som de inte har färdigheter för att klara av. Man kan lösa det delvis genom antagning på meritpoäng etcetera, som man gör i många andra länder.

När statsrådet själv gick i skolan fanns det ingen hård godkäntgräns. Utredaren i Betygsutredningen till exempel hade några ettor. Han hade sannolikt varit utesluten från att gå i dagens gymnasieskola, men han har blivit kunnig nog för att utreda själva betygssystemet. Det kanske inte är ett helt säkert system vi har i dagsläget när det gäller att utesluta vem som är lämpad eller inte. Mognad etcetera kan också påverka.

Det som vi specifikt vill se nu är att man måste kunna komma in på ett yrkesprogram utan att välja till högskolebehörighet även utan att klara den hårda gränsen för godkänt. Det måste vara möjligt att göra på kort sikt, omedelbart. Det måste gå att göra något åt de problem som finns där ute just nu.

Över 1 000 ungdomar bara i våra utsatta områden går varje år ut praktiskt taget utan framtidsmöjligheter. Det är de som rekryteras till gängen. Om man vill ta gängkriminaliteten på allvar och göra något åt den rekryteringen måste man också ge alternativ. I dagsläget gör vi inte det. Det finns i stort sett inget alternativ över huvud taget för de ungdomarna. Det är kanske det dummaste vi gör som samhälle.

Det görs jättemycket just nu. Regeringen lägger fram många förslag, som hårdare tag etcetera. Centerpartiet är med på det mesta av det. Men vi måste också stoppa nästa generation. Det räcker inte att spärra in några. Vi måste också stoppa nya från att komma in. Som det är nu har vi en modell som medvetet utesluter unga människor från en legal framtidsmöjlighet. Det är oerhört dumt tänkt.

Vi kan prata även om många andra delar när det gäller vad vi behöver satsa på i skolan. I dagsläget försämrar regeringen arbetsvillkoren för lärarna med diverse konstiga inspel om angiverilagar och mycket annat. Man underminerar ekonomin för skolorna med mera. Och samtidigt vill man göra det svårare att komma in på lärarutbildningen. Det skapar sannolikt inte fler lärare eller bättre förutsättningar på sikt för fler av ungdomarna i skolor där det är extra svårt att rekrytera lärare.

Det ska sägas att jag inte är det minsta tveksam när det gäller Lotta Edholms intentioner för att skapa en bra skola. Men om vi vill göra något på kort sikt, något som faktiskt fungerar och något som gör skillnad kan vi inte fortsätta vänta. Vi måste göra någonting nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför vill jag fråga statsrådet igen: Skulle det inte vara möjligt att redan till nästa år öppna upp våra yrkesutbildningar, så att de som inte väljer högskolebehörighet kan komma in på meritpoäng i stället för att leva upp till den hårda godkäntgränsen? Det är väldigt enkelt. Det har utretts tidigare, och det har varit så tidigare. Det gav möjligheter framåt.

Vi vet att de som inte klarar skolan och som inte får något alternativ i dag i högre omfattning blir gängkriminella. När Brå intervjuade gängkriminella som hade kommit in i det som unga hade över hälften haft problem att fullfölja grundskolan. Det är dem vi pratar om. Det är över 1 000 personer som går rakt ut i gängens armar, för de är de enda som tar emot dem med öppna armar. Samhället pushar bort dem. Det är dumt.

Fru talman! Som jag har beskrivit förut tror jag att den viktigaste satsningen vi kan göra är att förändra innehållet i läroplaner och kursplaner så att de blir mer anpassade efter hur små barns hjärnor utvecklas. Då får fler möjlighet att uppnå målen, till exempel att lära sig läsa och skriva tidigt.

Jag anser att lågstadiets absolut viktigaste uppgift är att lära små barn att läsa. Det finns ingen uppgift som är viktigare. När ungefär 25 procent av 14-15-åringarna inte kan läsa på en sådan nivå att de förstår innebörden av det de läser har de såklart väldigt svårt att lyckas i andra ämnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Niels undrade om vi inte bara kan släppa in elever utan godkända betyg - eller tillräckligt många godkända betyg, när man behöver godkänt i sju ämnen för att komma in - på nationella yrkesprogram. Jag menar att det inte skulle hjälpa dessa elever. Man ska inte tro att det gör att de plötsligt får alla dessa kunskaper. Problemet är ju att de inte har dem sedan tidigare. De har inte de grundläggande kunskaperna med sig. Att då sitta i samma klassrum som elever som faktiskt har det tror jag inte hjälper dem. Jag tror att utslagningen från gymnasieskolan då sannolikt ökar snarare än minskar.

Vi har nu gett utredningen tilläggsdirektiv att se över möjligheterna till en mer utpräglad yrkesskola i Sverige, där elever som inte har fullgoda betyg skulle kunna ta sig in och där det finns en betydligt större flexibilitet än i systemet vi har i dag. Det är ju egentligen lite märkligt att vi tycker att alla yrkesprogram ska vara tre år långa, alldeles oavsett vad det är för ett yrkesprogram. Vi borde ha en större flexibilitet, och det tror jag att vi kan åstadkomma med yrkesskola. Då blir diskussionen inte heller lika sårig som den är just nu.

Man ska inte göra sig en illusion av att de här eleverna försvinner bara för att man tar bort betyget F. Jag tror tyvärr inte att det på något mirakulöst sätt löser problemen om de kan komma in på gymnasieprogram som de saknar kunskaper för att gå. Vi behöver göra mycket mer genomgripande reformer och framför allt sätta in stöd mycket tidigare än vad vi gör i svensk grundskola i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Niels säger nu att de elever som går gymnasieskolans introduktionsprogram inte har några framtidsmöjligheter. Jag skulle säga att det är ganska hård kritik mot alla de människor som jobbar i vårt skolsystem för att ge de eleverna framtidsmöjligheter. Själva tanken med introduktionsprogrammet är ju att man ska hämta in de kunskaper man behöver för att gå över till ett nationellt program.

Jag tror inte att lösningen på problemet i svensk skola är att säga till alla elever att det inte spelar någon som helst roll vilka kunskaper man har från grundskolan när man ska in i gymnasieskolan. Man behöver inte anstränga sig eller läsa sina läxor, för man kommer in på ett nationellt program i alla fall. Det är klart att de eleverna också kommer att slås ut från gymnasieskolan, för sanningen är att kunskapskraven är ganska höga. Vi ska ändra kunskapskraven. Vi ska inte sänka dem utan ändra dem, men de kommer ändå att vara höga.

Skillnaden mot när jag gick i skolan för ungefär tusen år sedan och hade 1-5-betygssystemet var att mängder av elever aldrig gick till gymnasieskolan. De gick direkt till industrin och fick jobb där. De jobben finns inte i samma utsträckning i dag som de gjorde på den tiden, så man ska inte göra sig en illusion om att bara vi tar bort F-betyget kommer inga elever att slås ut.

Det system vi har är i grund och botten oerhört generöst, skulle jag säga, då vi ger elever fyra år att lyckas i gymnasiet i stället för tre. Men det grundläggande problemet är att vi inte har satt in insatser tillräckligt tidigt för att de här eleverna till exempel ska lära sig att läsa ordentligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.