Niels Paarup-Petersen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2. Det är kanske inte så överraskande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det svenska betygssystemet som det ser ut i dag är varken rättvist, rimligt eller rättssäkert. Det är där vi står just nu, och så kan vi inte ha det.

Låt oss börja med varför det inte är rättvist. I dag gäller olika principer för hur elever bedöms beroende på vilken nivå de är i skolan. Ligger du på ett A, B, C eller D bedöms du utifrån en princip. Ligger du på ungefär ett E eller F bedöms du utifrån en annan princip.

Ett barns kunskaper ska bedömas som en helhet om betyget ska bli ett A, B, C eller D - men om det ska bli ett E måste barnet uppfylla vartenda kunskapskrav som finns. Det betyder att om barnet i det ena fallet ligger på betygskriteriet A, i det andra på ett A och i det tredje på ett C kan det få ett B. Barnet behöver inte få ett C, där kunskaperna är som lägst. Men om barnets kunskaper ligger på A, A och F blir det ett F. Resten av kunskapen är alltså inte värd någonting över huvud taget om det är en liten bit som är ett F! Det är inte rättvist, men det är så det funkar just nu. Betygskriterierna är orättvisa.

Och varför är de inte rimliga? Jo, för att om du till exempel ska ha ett E i slöjd i nian kan du vara hur bra som helst på slöjdarbete - till och med bättre än en hantverkare som du kan hyra in för att göra i ordning ditt hus - men om du inte kan resonera kring hur arbetet har påverkat kvalitet, uttryck och miljö kan du inte få något E. Det är inte rimligt. Du kan vara hur bra som helst på praktiska ämnen, men om du inte kan resonera om hur det hänger ihop kan du inte få E och är inte tillräckligt bra enligt svensk skola. Det är så man uppfattar barnen i dagsläget; det är bara det resonerande och det teoretiska som har ett värde. Det är inte rimligt.

Och varför är det inte rättssäkert? Jo, för att det inte är kompetensen utan skolvalet som avgör vilket betyg du får, och det är på grund av betygsinflationen.

Vi ska inte bara prata om fristående skolor. Centerpartiet älskar fristående skolor, och jag tror att rätt många är medvetna om detta i denna kammare. Vi har fått många anklagelser under tidens lopp om att vi är för glada för dem, och ja - vi är jätteglada, för det är de som ser till att det fortfarande finns skolor ute på landsbygden på jättemånga ställen, och det är vi oerhört tacksamma för. De skapar också variation i städerna.

Skillnaden mellan resultaten på nationella prov och betygen var tidigare mycket tydligare i vissa typer av fristående skolor. I dagsläget är skillnaden mellan vad man får i de praktisk-estetiska ämnena och alla andra ämnen mycket större i vissa fristående skolor än i de kommunala. Det är ett faktauttalande och inte något som jag bedömer. Det är så det är.

Det kan vara så att barnen i fristående skolor helt enkelt är sjukt mycket bättre än andra på slöjd. Så kan det vara. Det är mycket sannolikt att barnen i de fristående skolorna är bättre på slöjd, särskilt som vi vet att vissa fristående skolor inte ens har slöjdsalar. De kan också vara mycket bättre på musik. Det finns vissa skolor där alla flickor får A i musik trots att alla flickor inte får det i Adolf Fredriks musikskola, som är den bästa musikskolan i Sverige.

Det känns som att det kan finnas vissa systematiska effekter här som måste tittas på och som vi måste kunna ta en ärlig och intellektuell diskussion om. Det är så här det faktiskt ser ut, och det är varken rättvist, rimligt eller rättssäkert. Därför måste vi ta en seriös diskussion om hur vi kan få ett säkrare betygssystem och nationella kunskapsmätningar som håller över tid. Då kan vi nämligen värdera det här på ett mycket bättre sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det är fantastiskt att regeringen tillsätter en utredning när man nu äntligen ska titta på detta. Det är jättebra. Men låt mig ändå säga att det enda vi har fått veta är att alla de saker som kommer upp gång på gång som eventuella bidragande orsaker till betygsinflationen ska man tydligen inte titta på. Moderaternas representant Josefin Malmqvist sa förut att det var fantastiskt att vi visste vad som står i utredningen innan den har kommit. Det är korrekt att vi inte vet det. Däremot har skolministern sagt saker. Skolministern har sagt att de här sakerna inte ska tittas på, och det är i alla fall vad jag bygger resonemanget på.

Jag tycker att det är synd när de här problematikerna finns att vi inte kan titta på hur det faktiskt ser ut och vilka konsekvenserna av det nuvarande betygssystemet är.

Det som vi vet, kopplat till nationella prov etcetera, är att regeringen har sagt att de nationella proven i årskurs 3 inte längre ska vara digitala. Detta är det enda vi verkligen vet i dagsläget. Jag vill jättegärna ha ett förtydligande gällande detta från några av regeringspartierna om det är möjligt att få en replik. Det går även att svara senare. Innebär detta att årskurs 3:s nationella prov ska fortsätta att hanteras precis som i dag? Det skulle jag jättegärna vilja veta. Det har inte riktigt varit tydligt. Det skulle vara väldigt bra att få veta detta, för det har ju effekter.

Det diskuterades om det är ett lika stort problem att elever i kommunala skolor får fel betyg som att elever i fristående skolor får det. Självklart är det ett precis lika stort problem, men det är inte ett lika utbrett problem - det är detta som är själva grejen. Det finns inte ett lika stort problem med överbetygsättning i kommunala och ideella skolor som i aktieägda fristående skolor. Enligt den statistik som finns, som vi har haft tillgång till, har det funnits en sådan diskrepans.

När det gäller nationella prov var diskrepansen större på vissa typer av fristående skolor - inte i alla typer men i vissa. Det har även förekommit i de praktisk-estetiska ämnena. Jag nämnde tidigare exemplet från Malmö - ungefär hälften av de fristående skolorna hade väldigt höga betyg i de praktisk-estetiska ämnena, medan omkring en tiondel av de kommunala skolorna hade det. Det kan vara så att barnen i de fristående skolorna i Malmö helt enkelt är fem gånger bättre i slöjd, musik och hemkunskap än barnen i de kommunala skolorna. Det är mycket möjligt - jag kan inte säga att det inte är så - men det känns ändå som att det även skulle kunna finnas andra förklaringar.

Man måste ju kunna titta på detta. När man nu ska utreda betygen borde man titta på de saker som vi i dagsläget bara kan spekulera om. Det skulle vara bra om vi kunde få svar, för då slipper vi de spekulationer från pajkastande vänsterfolk som Josefin Malmqvist talade om. Om vi kan titta på de här sakerna slipper vi detta - inget mer pajkastande vänsterfolk, bara fakta. Visst hade det varit gött? Då kan vi väl vara överens om detta? Vi breddar utredningen, så slipper vi allt det där. Underbart!

Utöver de grundläggande utmaningarna ser vi från Centerpartiet att de internationella kunskapsmätningarna, som Pisa, Pirls och Timss, fyller en viktig funktion för att man ska kunna följa kunskap över tid. Vi kan se att svensk skola - kommunal som den är och med massor av friskolor etcetera - levererar de bästa kunskaperna i läsförståelse i hela EU. Så är det också; detta är också en bild som man gärna får komma ihåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Svensk skola levererar fantastiska resultat men har en jätteutmaning när det gäller utanförskap eftersom Sverige har tagit emot många invandrare och eftersom det har varit svårt att ge dem den kunskap de skulle behöva i tid. Vi vill ha nationella kunskapsmätningar, så att man kan se detta.

Vi skulle också vilja att man utreder hur Sverige kan få digitala kunskapsmätningar kontinuerligt genom barnens skolgång, så att man kan följa barnens kunskapsutveckling.

Orsaken till att betyg är viktiga är ju att de är biljetten vidare i systemet. Men betygen, som de ges i dag, är inte på något sätt värdefulla när det gäller att värdera om barnen når de kunskaper som vi skulle vilja att de når. De har i praktiken inte den funktionen i svensk skola i dagsläget. Vi borde hitta andra saker som kan hjälpa till med detta, för det är det som är syftet med skolan. Skolans syfte är inte att minimera barns kunskaper till en siffra. Det är inte säkert att de får den kunskap de behöver. Vi måste titta på kontinuerlig digital kunskapsmätning för att nå detta.

Jag hoppas att de fina motioner som kommit upp i den öppna debatten om hur vi ska rösta gör folk nyfikna på att rösta på dem i morgon. Det skulle kunna göra att man kan utreda det hela och hitta vägar för att minska den administration för lärarna som de nationella proven och andra insatser faktiskt innebär. Det är därför det skulle vara väldigt intressant att höra hur regeringen tänker när det gäller nationella prov i årskurs 3 och hur man tänker ha dem framöver.

Med detta, herr talman, vill jag tacka för debatten. Jag hoppas på några svar från regeringen.

Herr talman! Jättebra, Patrick Reslow! Tack för det! Det var ett tydligt svar.

När utredningen ska tillsättas och så vidare blir det ju intressant att se vad man faktiskt ska titta på. Min uppfattning är likadan. Det är inte särskilt rimligt om man skulle göra så. Jag hoppas att man förr eller senare kan få ett tydligt svar från regeringen om detta också.

Lösningen att koppla nationella prov till betyg i de praktisk-estetiska ämnena fungerar alltså inte som ett sätt att stoppa betygsinflationen där.

Vi kan ta ett exempel från vår hemstad Malmö - den bör alltid lyftas fram i denna kammare så mycket det går. Det högsta betygspoäng som går att få är ju 20 poäng. Då har man fått högsta betyg i alla ämnen. Hälften av alla friskolor i Malmö hade 17 poäng eller mer av 20 i årskurs 9 i musik, bild och slöjd. Bland de kommunala skolorna var det en tiondel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Då kan man förstås anta att de fristående skolorna har fantastiska musikanter eller elever som är oerhört duktiga i slöjd. Det kan ju vara så att de har elever som är sjukt mycket bättre på slöjd, bild och musik. Men det kan också vara så att det finns en betygsinflation som har flyttat från de teoretiska ämnena till de praktisk-estetiska ämnena. Den stora betygsinflationen kan vara avgörande.

Barnen från den kommunala skolan kommer ju inte att komma in i teoretiska ämnen på grund av att de har lägre betyg i praktiska ämnen, medan elever från den fristående skolan kommer in. Det problemet är lika stort oavsett om det handlar om matte, bild eller något annat. Att koppla det till nationella prov kommer inte att lösa det. Vad vill Sverigedemokraterna göra då?

Herr talman! Jag uppskattade Patrick Reslows önskemål om en intellektuell diskussion kopplat till betygen, så jag tänker att vi ska försöka med en sådan.

Det som jag i grunden gärna vill veta är detta. Min uppfattning är att C och SD delar respekten för de praktiska ämnena och uppfattningen att det inte bara är det teoretiska som har ett värde här i världen. Alla människor ska utifrån sina förutsättningar kunna skapa sig en bra väg i livet, även om man inte är bäst på det rent teoretiska.

Jag ställde samma fråga till Fredrik Malm men uppfattade inte riktigt att jag fick ett svar. Anser SD att det är relevant att koppla betyg i praktiska och estetiska ämnen till de nationella prov som eleverna gör i teoretiska ämnen? Jag hoppas att det är en relativt tydlig fråga. Vi ser ju att det kan finnas skillnader. Det finns en risk för att det som elever som bara är bra på det praktiska eller estetiska kan inte riktigt värderas. Om man inte är redo att låta betygen i de praktiska och estetiska ämnena kopplas till nationella prov i teoretiska ämnen, hur tänker SD då gå in och göra saker kopplat till betygsinflation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Vi ser ju att betygsinflationen i stor utsträckning har flyttat över dit. Tidigare var det mycket i de teoretiska ämnena, men efter att det har blivit mer uppmärksamhet på detta kan vi se att det har flyttat över dit. Jag tror att Internationella Engelska Skolan och några andra tydligt pekades ut, för där var det stora skillnader. De pekades ut eftersom det var särskilt mycket där, men det finns i kommunala skolor också. Men det har minskat efter att man har blivit tydligare med detta med de nationella proven.

Nu har alltså mycket betygsinflation flyttat över till de ämnen där det inte finns nationella prov. Hur tänker SD i den frågan? Det skulle jag gärna vilja höra lite om.

Herr talman! Jag uppskattar att även Fredrik Malm anser att de som är bra på det praktiska men inte på det teoretiska också måste få ett kvitto på detta. Det är i grunden en väldigt rimlig och rättvis syn. Skolan är väldigt kopplad mot det teoretiska, och de barn som faktiskt inte har jättebra teoretiska förmågor men fantastiskt bra praktiska förmågor har ju ingen annanstans att visa det än i dessa ämnen.

Om vi går vidare är det enda som utredningen får titta på när det gäller betygsinflationen kopplat till nationella prov. Utredningen får inte titta på ekonomiska incitament och inte heller på möjligheten till sanktionsavgifter eller att belöna skolor som tar ansvar för att anställa behöriga lärare. Detta får man inte titta på, även om det kanske skulle kunna vara något.

Antingen ska nationella prov i teoretiska ämnen avgöra betygen i de praktiska ämnena. Det är den ena möjligheten, annars kommer betygsinflationen att vara kvar där, och det är där den just nu är som störst. Eller ska de praktiska förmågorna inte räknas alls?

Hur ska vi göra? Jag fick inget svar på den frågan. Man kan inte koppla alla betygen till nationella prov och samtidigt säga att de praktiska ämnena ska räknas. Det går inte, för då är det de teoretiska ämnena som tar över. Men annars kommer man inte att kunna stoppa betygsinflationen i de praktiska ämnena.

Hur tänker regeringen här? Vi har inte kunnat få ett tydligt svar från ministern. Jag vill jättegärna ha ett tydligt svar på hur regeringen faktiskt tänker i dessa frågor, för det är svårt.

Herr talman! Jag instämmer fullständigt med Fredrik Malm i att det betygssystem och de ramar som finns i det skapar en orimlig och orättvis situation. Jag är väldigt glad för att det börjar närma sig en konsensus omkring det.

Jag tyckte att Fredrik Malm förklarade detta utmärkt. Det är människor som snuvas på sina platser. De har gjort sig förtjänta av platserna, har tagit till sig kunskap och har försökt jobba allt de kan. Sedan snuvas de på sina platser av andra som har gått på andra skolor där de får högre betyg. Det är inte en rimlig situation.

Ett annat problem med dagens betygssituation är att det inte är rättssäkert. Man kan inte med säkerhet veta bakgrunden till betygsättningen. Betygen är inte likvärdiga. De är inte rimliga. Då är frågan: Vad ska vi göra? Riksrevisionen har skapat en bra grund.

Ministern, som tillhör samma parti som Fredrik Malm, har varit ute och sagt att det ska vara en starkare förankring i nationella prov. Då är det en fråga man måste ställa sig utifrån den intervjun, som jag tror var i Dagens Nyheter. Det finns praktiska ämnen i skolsystemet, där det inte finns nationella prov. Där finns det jättemycket betygsinflation. Där lyfte skolministern möjligheten att det skulle kunna kopplas till resultatet i de teoretiska ämnenas nationella prov, och hon har även gjort det i utskottet.

Jag skulle jättegärna vilja ha ett svar från Fredrik Malm: Anser han att det är rimligt att koppla de praktiska resultaten till nationella prov i teoretiska ämnen?

Fru talman! Som skolministern sa tidigare är det en tuff situation i svensk skola just nu. Skolministern sa också, för några minuter sedan, att situationen påverkas av faktorer som vi inte kan bestämma över. Jag ska ge några exempel på hur det faktiskt ser ut.

Malmö fick 37 miljoner mer från staten 2020 än vad man fick året före. År 2021 fick man 74 miljoner kronor mer från staten än man fick året före. År 2022 fick man 60 miljoner kronor mer från staten än man fick året före. År 2023 fick man 58 miljoner mindre.

Åmål fick 2 miljoner kronor mindre i år än förra året. Kungsbacka fick 20 miljoner kronor mindre från staten till skolan än förra året. Ulricehamn fick 4 miljoner kronor mindre från staten än förra året. Sotenäs fick 10 miljoner kronor mindre från staten till skolan än året före.

Detta är nedskärningar från ministern. Skolan påverkas av faktorer som vi inte kan bestämma över, men några faktorer kan skolministern faktiskt bestämma över. Ändå väljer hon att inte göra det. Varför drar regeringen ned på svensk skola när läget är som tuffast?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

(Applåder)

Fru talman! Vid förra veckans frågestund var utbildningsminister Mats Persson i kammaren. Utbildningsministern ansåg inte att Sveriges skolor behövde regeringens stöd; kommunerna borde själva ta ansvar för finansieringen. Detta är rätt arrogant, kan man tycka.

Verkligheten är den att kommunerna ska bära kostnaderna för den höga inflationen, en kostnad de inte har orsakat själva. De ska ta kostnaderna för att få in de många nyanlända i skolan, en kostnad de inte har orsakat själva. De ska också ta kostnaderna när alla ukrainare ska få sfi, en kostnad de inte har orsakat själva. Medan regeringen jättegärna tar de fina rubrikerna om satsningar ska kommunerna i praktiken och i verkligheten ta den stora delen av fakturan. Regeringen skär dessutom själv i statens utbildningsbudget samtidigt som man klagar på att kommunerna inte satsar extra. Det är inte rimligt.

Sveriges elever och skolorna de går i kan inte leva på regeringens arrogans. De behöver pengar. Jag vill därför fråga finansministern om regeringen kommer att ta sitt ansvar för att förhindra den massuppsägning som nu riskerar att ske inom svensk skola.

Fru talman! Tack, Daniel Riazat, för en svår men också engagerad fråga!

Ledamoten har rätt i att Centerpartiet har försvarat valfriheten i svensk skola. Det kommer vi såklart att fortsätta göra. Min uppfattning är inte att vi har försvarat rätten att skövla skolorna, eller vad du nu sa. Däremot har vi kanske inte gjort tillräckligt mycket för att stoppa de avarter som finns. Det har vi nog inte gjort. Vi håller på och ser över hur vi kan göra det bättre framöver.

Ordentlig insyn i svensk skola och hur vi kan säkra att information om vad som händer, hur pengar rör sig etcetera måste bli mycket mer offentligt än i dag. Det kan jag lova att vi kommer att vara för.

Regeringen har nu, som en av få saker de har gjort, i ett av sina förslag först tagit bort offentlighetsprincipen ur utredningen och infört insynsprincipen. Men många sa då att man måste få veta vad offentlighetsprincipen innebär i praktiken i det här systemet. Då lade de tillbaka det i utredningen. Det var bra. Vi har alltså varit med om att tvinga tillbaka offentlighetsprincipen in i den utredning som nu pågår.

Jag hoppas på förståelse för att jag vill se vad utredningen som just nu är igång och som tillsattes av den tidigare regeringen kommer fram till. Den tittar på insynsprincipen och offentlighetsprincipen. Jag tycker att det är ganska rimligt att vi väntar på vad den säger innan jag ger ledamoten ett svar på en mycket relevant fråga om hur vi får adekvat insyn i skolan i Sverige.

Fru talman! Jag tror också att vi är överens i många av de frågor som är viktiga. Jag är också helt övertygad om att vi kommer att fortsätta ha rätt många skiljelinjer mellan den liberala synen och den socialistiska synen på både skolgång och mycket annat i livet. Det gläder mig också, för annars skulle jag bli orolig för mig själv.

Jag förstår absolut Daniel Riazats fråga. Vi har röstat nämligen nej här i kammaren till många förslag som hade kunnat göra skillnad. Om vissa sa vi till den tidigare regeringen: Om ni till exempel gör förändringar som innebär att små skolor får förutsättningar att överleva kan vi rösta för en ändrad resursfördelning. Den tidigare regeringen valde ändå att inte lägga fram ett förslag som tog hänsyn till de små skolorna. Det var synd. Vi hade kanske kunnat ta vissa steg.

Vi har röstat nej till många av förslagen. Nu när vi börjar förändra vår syn på ganska mycket och håller på att ta fram en ny skolpolitik ser vi att vi behöver se över några av de saker som vi har sagt nej till. Det kommer jag att vara ärlig med. Jag kan också säga att vi, i motsats till vad andra partier försöker få det att låta som, har hindrat förslag från att läggas fram. Det var en del av januariavtalet.

Jag har inget emot att ta ansvar för att vi har gjort det. Jag tycker att man ska ta ansvar för det man gör om man vill vara i den här kammaren. Vi har gjort saker som jag inte tycker var rätt. Men vi har gjort det, och jag står för det. Men jag tycker att vi ska göra annorlunda framöver. Det är verkligheten.

Jag hoppas att fler partier börjar säga: "Vi är redo att ta ansvar för det vi har gjort. Vi är redo att ta ansvar för svensk skola." Man måste sluta med den ansvarsflykt vi ser gång på gång, både när det gäller vad man har gjort och vad som behöver göras framgent.

Fru talman! Tack till kollegorna för att vi kan ha en bra debatt om skolans framtid! Det är trevligt att se åhörare i diverse åldrar som är här och lyssnar, och vi vet att det också sitter folk där hemma och lyssnar.

Det kan vara värt att påminna om att syftet med skolan är, och måste vara, eleverna. Ibland är det som att det blir väldigt mycket annat vi diskuterar här. Det är lite sorgligt, för fokus hamnar ganska ofta på fel saker. Jag ska komma in på några av dessa, fru talman, men jag börjar med att yrka bifall till reservation 6, så att jag inte glömmer det.

Om vi nu har fokus på eleverna - vad är det då vi behöver tänka på? Vi behöver se till att vi får ett betygssystem som faktiskt fungerar. Vi behöver få en resursfördelning in i svensk skola som är rimlig. Vi behöver ha valfrihet, men vi behöver också ha rimlighet. Det har vi inte i dag. Vi behöver se över reglerna för konfessionella skolor, vi behöver se över vem som kan vara huvudman och reglerna för det och väldigt mycket annat. Men allt måste alltid vara med eleverna i fokus.

Fru talman! Baserat på detta vill jag ta upp några av de saker som mina kära kollegor har tagit upp i dag.

Den första är statligt huvudmannaskap - Liberalernas eviga tillflykt i skoldebatter. Det finns inget annat. Man gör inte särskilt mycket i regeringen, men man kan alltid säga att det borde vara annorlunda i stället för att fokusera på den verklighet vi har.

Varför har kommunerna det svårt just nu? De har det jättesvårt ekonomiskt, och de har inte råd. Vi ser att man lägger ned skolor över hela landet, också där Liberalerna är med och styr. I Norrköping, till exempel, ska man lägga ned en massa skolor i juni. I Malmö, där Liberalerna styr, sparar man 200 miljoner kronor i budgeten. Så är det också i centerkommuner, för det är omöjligt för kommuner att få sin ekonomi att gå ihop just nu. Och vad väljer då regeringen att göra? Den väljer att fly sitt ansvar.

Men varför har kommunerna det svårt? Det är delvis på grund av migrationen. Det kom jättemånga människor, och de har kommit in i svensk skola. De är där nu, och det är jättemycket jobb med att säkra att så många unga människor får tillgång till svenska språket, att de får lära sig matte etcetera. De kommer från länder där de ofta inte har fått någon skolgång tidigare. Det är inte kommunerna som har bestämt hur stor migrationen ska vara.

Inflationen gör att det blir jättesvårt; den underminerar den kommunala ekonomin. Vem är det som har bestämt om den? Är det kommunerna som har ansvar för penningpolitiken och ekonomin i Sverige? Nej, det är det är det inte. Det är statens ansvar.

När det blir nyetableringar av fristående skolor, som har fri etableringsrätt, påverkas den kommunala ekonomin. Kan kommunerna påverka det? Nej, det kan de inte över huvud taget. Vem bestämmer över detta? Det gör staten.

Vad säger då staten när det här totalt gör att kommunerna har svårt att få ekonomin att gå ihop? Då säger staten - i alla fall under den här regeringen - att kommunerna måste sköta det här själva. Staten säger: Ja, vi har absolut orsakat detta, men det är inte vårt problem. Nu får kommunerna sköta det här!

Det är oseriöst. Det är att fly från sitt ansvar att stå här och säga att det hade varit så mycket bättre om staten hade haft ansvar för skolan. Det är inte ett seriöst svar på den utmaning som vi står med här och nu, där kommuner blöder pengar, lärare sägs upp, skolchefer lämnar sina jobb etcetera. Det är inte att ha Sveriges elevers bästa för ögonen. Det är att sätta talepunkter före elevernas bästa, och det är väldigt synd.

Vi vet att det var kommunerna som under den stora migrationsströmmen var inne och räddade situationen så att det faktiskt funkade trots allt. Staten kom in utan att ge några förutsättningar eller hjälpa till med planeringen. Nu står kommunerna där med alla kostnader, och staten med Liberalerna i spetsen säger: Vi vill inte hjälpa till. Det är inte rimligt.

Men låt oss då prata om finansiering. Vad skulle man ha kunnat göra? Enligt Liberalerna är problemet de enskilda kommunernas prioriteringar. Jag skulle säga att det också är den enskilda regeringens prioriteringar. Man väljer att prioritera noll kronor rakt ut till svensk skola.

I Centerpartiets budget har vi lagt in en behörighetsmiljard där det kommer ut pengar till alla skolor som har tagit ansvar genom att anställa behöriga lärare. Vi har satsat 300 miljoner på de små skolorna, för det är de som läggs ned just nu. När regeringen med Sverigedemokraternas goda minne ser till att en massa små skolor runt om i Sverige måste läggas ned för att kommunerna inte har råd att ha dem kvar ser vi från Centerpartiet, som alltid har värnat landsbygden, till att satsa pengar där de behövs och tar därmed ansvar för att det ska finnas skolor i hela Sverige. Vi lägger också 5 miljoner kronor till kommunerna för att dessa just nu inte har pengar.

Det är så här man måste samarbeta och ta ansvar för svensk skola om man vill se till att elevernas bästa är i fokus.

Men låt oss gå tillbaka och se vad regeringen faktiskt levererar. Det enda vi vet i dagsläget är att man eventuellt kommer att leverera en utredning. Sedan vet vi att man vill införa angiverilagar. I en situation där Sveriges skolor har det jättesvårt, där lärare måste sägas upp och där attraktiviteten i att vara lärare kanske inte är den bästa vill man göra det ännu svårare att vara lärare och stå upp för sina elever. Det är inte att sätta elevernas bästa först.

Fru talman! Jag vill också prata lite om digitaliseringen, som har varit uppe i flera inlägg och som är en fråga som påverkar eleverna väldigt mycket. I dagsläget har svensk skola regler som säger att i lågstadiet, i mellanstadiet och i högstadiet måste eleverna lära sig att läsa och skriva på dator. Det står digitala läroverktyg, men i verkligheten betyder det dator generellt.

Vad gör då regeringen? Jo, man skriver arga debattartiklar. Regeringen har ansvar för hur svensk lag ser ut och har alla möjligheter att göra regelförändringar, men man har inte gjort något. Man skriver arga debattartiklar. Arga debattartiklar förändrar inte någonting i svensk skola. De förändrar eventuellt Liberalernas självbild, vilket kanske kan vara trevligt, men de gör ingen faktisk skillnad.

Centerpartiet har föreslagit att det ska vara frivilligt att använda digitala verktyg i lågstadiet. Det är Centerpartiets politik. Vi anser också att man ska tillsätta en läromedelsnämnd som går igenom vilka läromedel som är bra så att särskilt de obehöriga lärarna, som det finns massor av ute i svensk skola, får stöd i valet av läromedel.

Vi har också sagt att eleverna ska ha lagstadgad rätt att faktiskt ha läromedel. Vi kanske kan tycka att det ibland har varit för mycket digitala läromedel, även om de ibland är perfekta och underbara, men väldigt många har inte ens läromedel alls. Att lagstadga den rätten har vi också lagt fram förslag om. Regeringen har inte lagt fram förslag om någonting över huvud taget. Däremot har man lagt fram debattartikel på debattartikel.

Det enda vi vet som någon i regeringen har gjort när det kommer till digitalisering är att Lotta Edholm, som nu är skolminister, 2012 satsade på att alla Stockholms barn skulle få Ipadar i skolan. Vi vet också att hon har satsat på skolplattformen, som är det största, dyraste och mest misslyckade digitaliseringsprojektet i svensk skola. Det är de två avtrycken som har gjorts av Lotta Edholm när det kommer till digitalisering av skolan och faktiska förändringar. Allt annat är bara debattartiklar och ord.

Det är dags för regeringen att inse att man måste ta ansvar och samla oss övriga partier och säga: Vad kan vi faktiskt göra på den här punkten? Kan vi lite snabbt se till att få igenom i riksdagen att man inte ska behöva skriva och läsa på datorer i lågstadiet, till exempel? Jag är rätt säker på att vi kan få igenom det. Det är reella förändringar. Jag hoppas att vi snart börjar se en regering som tar ansvar och gör faktiska förändringar. Det är generellt dags för oss här i kammaren att höja oss lite och börja ta ansvar.

Det finns ett annat område där detta behöver göras. Oavsett skola och skolform måste vi se till att alla barns rätt till skolgång är uppfylld. För mig gör det ingen skillnad vilken skola man har valt. Vissa här inne vill bara fokusera på de fristående skolorna. Vissa här inne vill bara fokusera på muslimska fristående skolor. För mig är det helt avgörande att säga: Oavsett vilken skola du går på måste den vara bra.

Det är också avgörande att säga: Det kan inte vara så att några skolor får undantag bara för att de tillhör en viss religion, att vi ska låta bli att titta på skolor som är kommunala etcetera - absolut inte! Jag har sett hur illa det kan vara på kommunala skolor i Malmö, till exempel. Det vet jag kollegor i kammaren som också har gjort.

Oavsett skola kan det inte heller vara okej att vi har skolor som delar upp eleverna efter kön och har könsseparerad undervisning. Det har vi skolor i Sverige som gör - helt oacceptabelt! Vi har också skolor där man förnekar vetenskap, fru talman. Det är oacceptabelt. Vi har skolor där man förbjuder relationer mellan eleverna. Det är oacceptabelt.

Detta sker på kristna skolor, och det sker på muslimska skolor. För mig är det fullständigt likgiltigt. Den här typen av religiös hjärntvätt är inte okej, oavsett om den sker på en kristen eller muslimsk konfessionell skola eller om den sker på en kommunal eller fristående skola. Det kan inte vara acceptabelt. Det måste vara elevens rätt som är det avgörande. Därför måste vi skapa regelverk som funkar och som gör skillnad i verkligheten, så att vi inte fortsätter se en massa partier här i kammaren som sätter talepunkter före elever.

Jag hoppas att vi här i kammaren snart kan få fler partier som är med och tar ansvar och gör faktiska förändringar så att Sveriges elever får en bättre skolgång. Jag hoppas också att vi kan få lite spetsigare debatter här i kammaren.

Fru talman! Om man vill göra någonting åt ett problem är det överlag bra att göra det på ett sätt som är möjligt. Det vill jag ge som ett generellt tips. Det förslag som Sverigedemokraterna lägger fram är inte möjligt att genomföra. Detta har utretts. Det är naturligtvis inte jag som har utrett det. I samband med att januariavtalet lades fram undersöktes det om det var möjligt med ett förbud mot nyetablering av muslimska friskolor - och religiösa friskolor över huvud taget. Det var det inte, för det skulle differentiera mellan olika typer av religioner.

Då är svaret från Sverigedemokraterna att det är viktigare att kunna säga "muslimsk" än att göra någonting åt de problem som finns i vissa skolor i Sverige. Det kan man tycka om man är populist, men inte om man faktiskt vill göra saker. Detta har utretts. Ledamoten påstår att han vill ändra de delar i grundlagen som utgör hinder. Hindret är religionsfriheten.

Jag tycker att detta är anmärkningsvärt. Vi står här i Sveriges riksdags kammare i en skoldebatt. Då säger Sverigedemokraterna att de för att lyckas vill riva upp religionsfriheten i grundlagen de kommande två mandatperioderna i stället för att lägga fram förslag om hur man kan se över regler etcetera. Sverigedemokraterna säger: Vi vill riva upp religionsfriheten i grundlagen. Det är så mycket viktigare att säga "muslimsk" än att säga att det finns problem i både muslimska och kristna friskolor och att vi därför måste göra någonting åt de konfessionella skolorna.

Det är så mycket viktigare att bara säga "muslimsk" att Sverigedemokraterna är redo att riva upp religionsfriheten. Det är ju absurt. Hur har vi kommit så här långt? Hur kan man ta så lätt på den absolut mest grundläggande svenska värderingen: att vi styrs via lag och att grundlagen skapar grunden för alla människors lika rättigheter i det här samhället? Jag förstår inte hur man kan ta så lätt på den frågan bara för att kunna säga coola saker i talarstolen.

Fru talman! Jag vill ställa ett par frågor till ledamoten från Sverigedemokraterna om de konfessionella skolorna. Vi ser båda att det finns några utmaningar med hur det funkar i dag. Vi ser gång på gång att finns problem runt omkring i landet. Man separerar pojkar och flickor, man förbjuder relationer, man sätter Gud över vetenskap etcetera på dessa skolor, även om man egentligen inte har lov att göra det.

Man kan se detta i både kristna och muslimska fristående skolor. Därför är det lite speciellt att bara inrikta sig på den ena av dessa två typer av skolor. Men en större fråga för mig är varför Sverigedemokraterna vill bortse från den nog absolut mest grundläggande svenska värderingen, nämligen att landet styrs via lag. Vår grundlag är grunden för vårt samhälle. Grundlagen är den mest grundläggande svenska värderingen, och den är jättetydlig. Man får inte stifta lagar som bara gäller den ena. Det var också därför som det förslag som Liberalerna fick in i januariavtalet om att stoppa etableringen av nya friskolor inte kunde godkännas på grund av vad det skulle innebära. Det var några religioner som skulle få ha friskolor och andra som inte skulle få ha det. Det var jättetydligt. Det är klarlagt.

Då undrar jag hur det kommer sig att Sverigedemokraterna i och med detta förslag fullständigt vill bortse från grundlagen även om de vet, i alla fall om de har läst på, att det som de lägger fram förslag om är grundlagsvidrigt eftersom de då går mot det svenskaste som vi över huvud taget har, nämligen att vi alla är lika inför lagen, att det finns religionsfrihet och att det är grundlagen som styr detta land.

Fru talman! Det är korrekt att jag är orolig, för jag vill få saker gjorda. Så är det. Vi har kanske lite olika tidsuppfattning, för jag menar att har man varit igång i ett halvår har man inte precis börjat. Man kan väl få de första hundra dagarna på sig att komma igång, bilda sina departement och så vidare - men inte ett halvår. Det handlar om stora reformer, men ni har inte ens tillsatt utredningar. Där är vi nu.

Jag kräver inte att de färdiga svaren ska ligga på riksdagens bord i morgon. Men jag förväntade mig att frågorna om vad som ska utredas hade varit hyfsat klara efter ett halvår - inte minst med tanke på att Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade affischer över hela vår gemensamma stad om att de var överens, hade koll på läget och skulle sätta bollen i rullning så fort de kom in.

Men inget är färdigt, och det händer ingenting i de för svensk skola avgörande frågorna om pengar, skolval etcetera.

Det är klart att kommunerna har svårt att hitta pengar. Staten bestämmer ju, och med dagens system kan kommunerna inte vara med och påverka hur skolsystemet ska se ut. Detta kostar, och så säger staten att det är dåligt att kommunerna inte har koll på pengarna. Detta är Moderaterna med och stöttar utan att vilja göra något åt det här och nu.

Allt skjuts på framtiden. Någon gång kommer det kanske en friskoleutredning. Kanske blir den färdig precis före valet, och då kommer vi än en gång att stå med en diskussion om vad vi ska göra. Då blir det åter en valfråga, och ledamoten vet att valtider är jättedåliga tider för att skapa långsiktiga reformer.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Manouchi för att hon påminde Liberalerna om att det är deras kommunalråd som styr i Malmö och tillsammans med Socialdemokraterna skär ned 200 miljoner kronor på skolan.

Det var utmärkt att behovet av svenska i förskola och skola lyftes fram av ledamoten. Det är jätteviktigt att fokusera på det. Hur ser Moderaterna på detta i den pedagogiska omsorgen? Den försvinner ofta i debatten. Hur tänker man sig kunna garantera att de barn som växer upp i Sverige har svenska som primärt och grundläggande språk i den dagliga verksamheten inom pedagogisk omsorg, förskola och skola? Kan jag få Moderaternas löfte att det svenska språkets status ska skärpas i förskola och skola?

Jag har haft nöjet att debattera med ledamoten i många år, även i Malmö, och nu låter det lite som allt åt alla. Skolan ska göra massor, och det är massor av löften. Samtidigt ges inga pengar. Det blir som en blandning av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, och det är sällan där jag uppfattar att Noria Manouchi står.

Om vi ska få till en förändring nu, kan vi inte få kammaren att samlas kring de nödvändiga skolreformerna? Ledamoten var tydlig med att det var dåligt att S inte levererade snabbare, och nu har Moderaterna möjligheten att se till att regeringen levererar snabbare. Vi är redo att träffas efter denna debatt och sätta igång. Är Moderaterna också det?

Fru talman! Jag tolkar detta som att jag inte behöver vara orolig, men det är jag nog ändå.

Det var väldigt roligt att Fredrik Malm sa att ni inte ens har kommit till Mångsbodarna, inte ens har kommit iväg från startfältet i Sälen. Det är väl lite det som är problemet, för inför valet lät det lite som att ni stod precis före målfältet i Mora. Det lät som "vi är överens; vi har gemensamma Tshirtar på oss, och det är eventuellt vi som springer runt med vikingahjälmar och syns på tv och svarar på roliga frågor".

Men så är det ju inte. Ni har ju inte ens vallat skidorna! Det är det som är problemet. Då går det jättelångsamt. Och det är ett problem, för detta brådskar.

Vi ser just nu över hela Sverige hur skolor läggs ned - i Norrköping, i Linköping, i småkommuner, överallt - på grund av att den här regeringen väljer att inte stötta skolan särskilt mycket. Man tar inte hänsyn till den utveckling i svensk ekonomi som faktiskt pågår. Man talar om att ta ansvar för utbildning, men på alla statliga områden drar man ned; man drar ned på YH etcetera. Så att staten skulle vara en garant för pengar är verkligen inte sant.

Utmaningen är att medan man står här och pratar om att man kommer att göra något har man som sagt efter ett halvår inte ens kommit med utredningsdirektiv. Och vi vet fortfarande inte vad regeringen faktiskt anser om skolpengen, om ägarprövning, om tillsyn eller om köer. Vad kommer detta att landa i?

Detta kommer återigen att vara en fråga som ligger precis före valet, med den oerhört korkade politiska diskussion vi får då, i stället för att vi sätter oss ned och kommer överens om skolpeng etcetera. Skolpeng är en fråga om pengar, så det skulle vi kunna göra rätt snabbt här och nu. Så när bjuder regeringen in till samtal?

Fru talman! Jag kan börja med att instämma i ledamoten Fredrik Malms kritik av den socialdemokratiska regeringen, som inför valet faktiskt hade möjlighet att få till förändringar men valde att låta bli eftersom det var en god valfråga att ha - precis som Liberalerna, Moderaterna med flera lät bli att komma överens om energifrågorna för att ha en trevlig valfråga. Man kan säga att ni lyckades bättre med att vinna valet på de frågorna.

Jag hoppas att vi kan få till en seriös diskussion och ta lite ansvar för den långsiktiga utvecklingen i svensk skola. Då vill jag börja med att säga att också vi har ett delansvar i att det inte har gjorts så många reformer. Det var det här med S på slutet, absolut, men under JA-tiden innan var det inte så att vare sig Centerpartiet, Liberalerna eller övriga borgerliga eller semiborgerliga partier var jättepositiva till förändring. Det måste vi också ta på oss. Vi har stoppat de reformer som varit på förslag. Men det fanns ett fönster, och det valde sossarna att inte se. Det är väldigt synd.

Nu säger ni att ni ska göra en friskolereform, den största reformen, och det är jättebra. Men vi vet ju inte vad den är. Vi har lagt utredningar, säger Fredrik Malm. Nej, det har ni inte. Ni har sagt att ni i framtiden kommer att lägga en utredning som ska ta alla de saker som är jätteproblem och komma fram till en friskolereform. Men ni har varit igång i ett halvår, och det ligger inte ens ett utredningsdirektiv till den utredning som redan är igång, tillsatt av Socialdemokraterna och den regeringen. Det är bara att lägga ett tilläggsdirektiv, men inte ens det har ni lyckats göra på ett halvår. Det är inte imponerande om ni vill ha en reform som faktiskt gör skillnad på det här området.

Vad ska Liberalerna göra med kön? Vad ska ni göra med finansieringen? Vad ska ni göra med tillsynen etcetera? Hur ska vi få till ett valsystem som faktiskt fungerar?

Det är ju inte så att de tre partierna i regeringen och stödpartiet i dagsläget är överens i de här frågorna. Vi vet fortfarande inte vad ni vill. Ni pratar om att ni vill göra stora reformer, men vad vill ni faktiskt göra?

Fru talman! Om ledamoten Malm inte har koll på vem som utbildar lärare kan jag berätta att det är lärarhögskolan, som ligger under statligt ansvar. Det har framförts kritik mot brister i lärarutbildningen, vilket också framgår på samma sida i betänkandet.

Nej, vi har nog inte tillräckligt med lärare för detta. Därför behöver vi utreda om detta är en bra idé eller inte. Men i motsats till Fredrik Malm och resten av Tidölaget vill vi undersöka om det är en bra idé. Vi vill kolla om det är något som är vettigt. Det kanske det inte är. Farligare än så är det inte.

Det kanske är en dålig idé. Då genomför vi inte detta. Svårare än så är det inte.

Vi vet att modersmålsundervisning inte är bra. Men dem som tar lång tid på sig att lära sig svenska kan man hjälpa genom att de också får matematikundervisning på ett annat språk. Det är sannolikt inte så dåligt.

Skillnaden när det kommer till de nyanlända och de personer som inte kan svenska är att vi försöker hitta lösningar som gör att svensk skola blir så bra som möjligt för dem. Därför satsar vi också mer pengar på just behöriga lärare, vilket ledamoten konkret lyfter fram. Vi satsar ju pengar på att få fler lärare. Vi satsar på behöriga lärare. Vi satsar allt vi kan för att säkra att svensk skola bemannas av bra och duktiga lärare.

Vi försöker se vilka alternativ det finns för att modersmålsundervisningen ska gå bättre för att säkra att de barn som finns här - de kommer att stanna här, oavsett vad Sverigedemokraterna tycker - faktiskt lär sig svenska språket så snabbt som möjligt. Om vi har lagt fram några idéer som inte är perfekta behöver vi inte genomföra dem. Det avgörande är effekten.

Vi är ödmjuka nog att säga: Låt oss ta det som är bäst oavsett vem det kommer ifrån!

Fru talman! Jag får tacka för frågan. Vi konstaterar än en gång att Liberalerna inte fokuserar så mycket på den politik som faktiskt ska föras, regeringens politik, utan tar upp en enskild kommittémotion - det är ett särskilt språkbruk här i riksdagen.

Syftet framgår av motionen: Vi måste stärka nyanlända barns utbildning och se till att de snabbare lär sig svenska. De behöver möta elever som har svenska som modersmål, etcetera.

Vi är helt överens om att det är helt avgörande att alla barn som går i svensk skola lär sig svenska så snabbt och så bra som möjligt. Men regeringen har ju tillsatt en utredning om modersmålsundervisning, för att det inte funkar i dag. Det är vi överens om. Det funkar inte som det är i dag - det är inte tillräckligt bra. Vi är fullständigt överens om att det finns problem med modersmålsundervisningen. Och vi vill öka närheten till svenska språket.

Men okej, låt oss säga så här: Det kanske är en dålig idé. Då gör vi så att jag river sönder förslaget. Bort med det! Det är inte viktigt för mig. Jag kan kasta bort det. Det är inte avgörande för mig att vi gör så. Det helt avgörande är att barnen lär sig svenska snabbare. Om det kan åstadkommas med andra förslag är jag helt öppen för detta.

Det är jättebra att man utreder modersmålsundervisning. Låt oss titta på vad man kommer fram till är de bästa sätten! Detta är de förslag som har lagts; vi är öppna för andra också. Det avgörande är att vi kommer vidare så att barn som kommer hit lär sig svenska snabbare.

Detta är vår prioritering - och att skolan faktiskt funkar överlag, och då behövs det mer pengar in. Och Fredrik Malm och regeringen drar ned på pengarna till svensk skola. Det är ändå kärnan i det vi pratar om här i dag.

Låt oss alltså glömma det här förslaget! Låt oss ta bort det - inget problem över huvud taget - och i stället titta på hur vi gör detta bättre! Och då behövs mer resurser till svensk skola.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 23. Sedan står vi såklart bakom all vår politik.

I dessa dagar är det vårändringsbudgettider. Alla partier håller på och överväger vad som behöver satsas extra mycket på i år för att säkra att till exempel skolan får de extra satsningar som behövs.

Låt mig säga att för Centerpartiet är det jättetydligt att Sveriges lärare behöver ökat fokus här och nu. När vi nu diskuterar lärare och elever är det väldigt passande, kan man tycka.

Därför har vi satsat på en behörighetsmiljard. Orsaken till det är att vi i grunden har en ekonomisk modell i svensk skola, en skolpengsmodell, som är dysfunktionell. Vi har pratat om det här i kammaren jag vet inte hur många gånger, och vi vill jättegärna börja ta tag i den frågan.

Tyvärr är det så att regeringen gång på gång på gång bara skjuter detta framför sig. Det händer fortfarande ingenting. Man har suttit i ett halvår, och man har inte ens fått igång en utredning. På varenda fråga som handlar om friskolor svarar man bara att det kommer i den där utredningen som kanske kommer någon gång. Det hjälper inte Sveriges lärare nu.

Vi vill att behöriga lärare ska belönas. Det förefaller tyvärr inte vara särskilt viktigt för regeringen. Men de huvudmän och de skolor som tar stort ansvar i det svenska skolsystemet måste belönas. Anställer man behöriga lärare i stället för obehöriga tar man en större utgift på sig, och det bör belönas. Man tar mer ansvar.

Andra som tar stort ansvar är de som säkerställer att det finns skolor över hela landet, för om hela ska landet ska leva måste det också finnas skolor i hela landet. Det är helt avgörande för Centerpartiet. Därför satsar vi också 300 miljoner kronor på de små skolorna. Regeringen satsar ingenting.

Vi vill också se en satsning på det som det kommer diskussioner och många ord om från regeringen, både här i kammaren just nu och varenda dag på Twitter och i debattartiklar etcetera: att det digitala är ett problem i skolan.

Ja, det är utmaningar med det. Och vi lägger fram förslag. Det är ett tips till regeringen: Det är bättre att lägga fram förslag än att skriva debattartiklar och twittra om man vill ha saker gjorda. Det kan vara ett hett tips för framtiden.

Vi har lagt fram förslag om att införa en läromedelsnämnd som kan säkerställa att alla läromedel i svensk skola faktiskt kollas igenom av duktiga människor som kan säga att det här bra, och det här dåligt.

Sedan är det självklart Centerpartiets utgångspunkt att läraren i klassrummet själv får avgöra, oftast tillsammans med rektor, vilka läromedel läraren ska använda. Regeringen vill gärna gå in i klassrummet och bestämma precis vilka läromedel som ska användas till vad. Det tror inte vi på.

Vi vill också lagstifta om rätten till läromedel, för ett större problem än att de är digitala är att de ofta inte finns. Det digitala är etta eller nolla. Jag kan säga att det är det också om man har läromedel eller ej. Det är rätt mycket ja eller nej. Om man inte har läromedel är det trots allt ett större problem än om de är digitala.

Vi vill också ta bort kravet på att läsa och skriva digitalt i lågstadiet. Det här kan regeringen gärna göra med detsamma; det kräver inte särskilt mycket.

Det här är konkreta förslag. Regeringen kan ta dem, men man föredrar att skriva debattartiklar. Det gör ingen faktisk skillnad. Det är hårda ord, men de gör ingen skillnad. Det är där vi står just nu.

Vi hörde Fredrik Malm, min kära kollega och utbildningsutskottets ordförande, säga att vi ska gräva där vi står. Där vi står just nu är i en otroligt tuff ekonomisk situation för Sveriges kommuner. Svensk skola har det jättesvårt. Och tyvärr får vi konstatera att regeringen väljer att göra - ingenting. Ingenting görs från regeringens sida. Regeringen gräver inte - den står bara still. Och jag skulle gissa att man inte ens vågar svara på frågan om varför man inte satsar några pengar på skolan. Man vet ju att det är sant; man gör ingenting.

Man säger att skolan primärt är ett kommunalt ansvar. Ja, det är den, som tur är. Staten satsar ju inte på den. Regeringen har möjlighet att satsa just nu men gör inte det. Är den bästa förklaringen till att skolan ska vara statlig att staten inte satsar? På de områden där staten har ansvar, som yrkeshögskolan, drar man ned.

Vi har jätteproblem. Vi saknar pengar till omställningsstudiestödet. Jag vet att alla regeringspartierna, som är samlade på samma bänk här just nu, var på möte med Saco senast i dag och fick veta att det saknas pengar till omställningsstudiestödet. Det funkar inte. Folk står i kö; de kan inte börja på utbildningar. Låt oss titta i budgeten - hur mycket pengar var det? Ingenting! Detta är verkligheten. Det är alltså svaret på varför det skulle vara bättre om staten tog över skolan. De områden där det skärs ned absolut mest när det gäller utbildning är regeringens, inte kommunernas.

Låt mig läsa ur budgetmotionen som regeringen lade fram i höstas. Ni kan hitta detta på sidan 16 i budgetmotionen, om ni vill. I budgeten för 2022, som bland andra Centerpartiet röstade för, med vånda, är beloppet 95 473 000 000. Det är rätt mycket pengar, 95 ½ miljard ungefär. I den budget som Liberalerna och övriga nu har lagt fram är beloppet 94 992 000 000, det vill säga mindre än 95 miljarder. Det är en halv miljard mindre i budgeten 2023 än det var i den budgetmotion som lades fram 2022. Detta står alltså i regeringens egen budget, på sidan 16. Det är bara att läsa på!

Då säger Liberalerna här: Det är historiskt. Även utbildningsministern sa det här tidigare: Detta är historiskt. I den tidigare budgeten för 2022 pekade man också ut vad som skulle göras 2023. Det som den gamla regeringen lade fram för 2023, som vi röstade för, låg 300 miljoner kronor högre på utbildningsområdet än det som denna regering nu har lagt fram i sin budget. Det är historiskt.

Vad är det som är historiskt? Jo, det är sannerligen historiskt att Liberalerna drar ned på satsningarna på svensk skola. Det är säkert första gången Folkpartiet/Liberalerna har skurit ned på pengarna till svensk skola; det skulle jag gissa.

Det som är helt otroligt, enligt mig, är att Liberalerna inte bara dansar efter en främlingsfientlig pipa, är tysta när regeringen överväger att massövervaka hela samhället, höjer skatten på arbete, hindrar gårdsförsäljning och inte är liberaler - det visste vi ju - utan nu också skär i svensk skola och i hela utbildningsväsendet. Liberalerna är ju inte ens folkpartister längre! Det är där vi är i dagsläget. Det är en skam.

Vi har hittills i debatten hört saker som att anmälningsplikt och angiveri är något hypotetiskt, enligt Kristdemokraterna, som inte ens vågar säga vilka ingångsvärden man har för den utredning som ska tillsättas. Man kan inte svara på frågor om utredningen; det förstår jag, för den finns inte än. Men det finns ju ingångsvärden. Utredningen måste få veta vad den ska komma fram till. Man skulle kunna skriva i utredningsdirektiven att ingångsvärdet är att lärare inte ska ha denna skyldighet. Det kan man säga här i talarstolen, om det är det man tycker. Men det vågar man inte säga, för man tycker säkert inte det.

Det är enligt Sverigedemokraterna en bisak att alla lärare ska ändra sin syn på de elever som sitter framför dem i klassrummet. De ska inte bara se dem som barn och som kärl som ska fyllas med kunskap. De ska inte bara se dem som personer som de ska ta hand om och trösta om de gråter. De ska också se dem som personer som de ska ange för samhället för att de ska kunna kickas ut från samhället. Det är inte en bisak för Sveriges lärare, vilket facket är jättetydligt med.

Detta är verkligheten; det är där vi står just nu. Det är där vi gräver. Regeringen gräver just nu en stor grop under svensk skola.

Fru talman! Jag kan på sätt och vis förstå ledamotens ovilja att svara på frågan. Det är ingen skön fråga att få.

Att frågan ska utredas kan jag förstå, men det är fråga om en djupt grundläggande moralisk uppfattning. Det är inte en utredning som avgör rätt och moral. Det är frågan om synen på lärarnas uppgift och roll, vilken typ av människor som blir lärare. Det måste kristdemokrater som har skrivit under avtalet ha haft en uppfattning om. Det framgår av avtalet att utgångspunkten är att detta ska täcka in lärare.

Men de kanske inte ska göra detta - vem vet. Om vi klagar tillräckligt mycket kanske de undantas. Det kan vi hoppas.

Som utgångspunkt måste man ändå förvänta sig att när man anser att det är rimligt att ta med detta i ett avtal, om man inte sätter gränserna här, måste man ha tänkt att det ändå kan köpas. Om det inte är så måste man ha tänkt över frågan.

Därför vill jag ännu en gång ställa en fråga till ledamoten. Anser ledamoten att det är rimligt att läraren ska vara lärare och samtidigt vara en snitcher? Det är en enkel fråga.

Jag beklagar att det var engelska ord, som vi inte får använda. Jag tror att det heter tjallare eller något sådant. Jag får lära mig svenska ordentligt!