Niels Paarup-Petersen

Fru talman! Det var ett anförande som öppnade för lite frågor - vi får se om vi hinner med alla som dök upp i huvudet.

Vi börjar med frågan om ojämlikheten. Att lösningen på problemet med ojämlikheten i svensk skola skulle vara statligt huvudmannaskap bygger på tanken att om staten tar över något fungerar det sjukt mycket bättre. Det blir likadant över hela landet. Det är därför det är lika många poliser över hela landet. Det är därför Sis-hemmen är fantastiska i hela landet. Det är så det funkar, nämligen. Arbetsförmedlingen finns överallt. Så är det: Staten är sjukt bra på att leverera jämlikhet över hela landet. Det ser vi verkligen när det gäller försvaret, över hela landet. Staten har ju aldrig sparat på det heller.

Det är så här det ser ut. Staten är sannolikt den sämsta huvudman vi har för någon som helst verksamhet. När Patrick Reslow började i riksdagen och jobbade för Moderaterna drog man ned hela polisutbildningen. Det är så staten tar hand om sitt ansvarsområde. Är detta seriöst? Nej. Man ser inte kommuner som en dag vaknar upp och känner: Nej, vi ska inte ha några lärare eller några skolor här längre - vi lägger ned hela området. Det händer inte. Men det är så staten agerar. Staten är inte en särskilt seriös aktör.

Vi ser också att de partier här inne som säger att staten ska ta över är de som sparar på skolan. De som vill ha kvar kommunaliseringen är de som ger mer pengar. Jag tycker att detta är värt att ta med sig. Det är de som säger att staten ska styra skolan som från riksdagen lägger sig i vad som sker i klassrummet. Jag vill inte det. Jag tror inte att jag vet något om hur man bäst undervisar ute i klassrummet. Det tror jag att lärarna, professionen, och vetenskapen bäst tar hand om. Det gäller även hur man bäst lär barn med två språk allt de ska lära sig i skolan - med modersmål eller på annat sätt.

Om man vill ha statligt huvudmannaskap - att alla pengar ska vara statliga - måste man också kunna svara på frågan: Ska en elev i Sollefteå kosta lika mycket som en elev i Malmö? Ska de ha mer eller mindre? Hur skapar man denna jämlikhet jämfört med i dag?

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Malm.

Det finns mycket bra i några av utredningarna som nu ska presentera sina resultat. Jag hoppas mycket på betygsutredningen och på den nya yrkesinriktningen, som ska vara lika lång men ha färre poäng. Jag hoppas att vi ska kunna komma överens där och hitta vägar framåt så att de som i dag slås ut i svensk skola ska kunna lyckas genom att få vägen till ett jobb. I dagsläget är utslagningen enorm. 20 000 elever slås ut varje år på grund av att svensk skola är katastrofal på det området.

Då kommer vi tillbaka till att vi ser att regeringen inte satsar på skolan i praktiken. Rent ekonomiskt satsar de inte på skolan. Det är klart att det gör skillnad om man har pengar till att göra saker eller inte. Man kan säga jättemycket saker och fina grejer man vill göra, men om det inte finns pengar ute på golvet hjälper det inte.

Jag förstår att Fredrik Malm kommer att säga att det är ett kommunalt ansvar. Och det är det. Men staten har dragit ned på sin andel av finansieringen till svensk skola över tid. Det ansvaret måste man ta. Och det är faktiskt bara regeringen som kan göra det. Andra partier här i riksdagens kammare lyckas ju hitta mer pengar till skolan än regeringen gör.

När vi nu har en så stor utslagning tycker jag att det är lite sorgligt att regeringen inte har en högre ambition att satsa på att det finns pengar för att se till att de kan få tidigt stöd etcetera.

Ja, det finns saker som är på gång. Men det är 20 000 elever som slås ut varje år, om vi inte gör någonting nu. Centerpartiet har sagt att man borde låta dem gå vidare på meritpoäng till de yrkesprogram som redan finns; det öppnar upp för att många av dem skulle kunna gå vidare redan nu. Om man inte gör någonting nu är det om tre år 60 000 som går ut utan att ha en framtid. Vi ser hur det ser ut. De blir arbetslösa, och vi får ökad kriminalitet etcetera.

Det finns fortfarande inte något svar från regeringen på vad vi ska göra på kort sikt för att lösa det. Jag hoppas fortfarande på lite mer svar från Fredrik Malm och Liberalerna.

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för genomgången av hela utbildningsutskottet!

Det finns mycket som är jättebra och som ledamoten Malm och jag är överens om att det behöver satsas på. Det handlar om läsning och mycket annat.

Det finns en läskris - sannolikt flera. En av dem är nog regeringens oförmåga att läsa statistik. Vad gäller hur skolresultaten faktiskt ser ut är det så att nästan oavsett vilken vi tittar på av de undersökningar som har kommit senaste tiden ligger Sverige i topp - om man sorterar fram dem som pratar svenska hemma, vill säga. Det är viktigt att ha med sig om vi ska lösa problemen i svensk skola, för det finns många att ta av. Ett av dem är den enorma utslagningen.

Vi tittar på vad regeringen faktiskt gör. Det är fint att man säger många saker, men i verkligheten handlar det också om vad man gör - och det är inte att satsa på skolan. Jag tror att samtliga partier på oppositionssidan i dagsläget satsar mer på skolan än vad Liberalerna får till i regeringen.

Vi ser att pengar går dit där de inte gör någon skillnad. Det läggs en massa pengar på akutskolor, som kan vara bra på vissa ställen. Men om man kräver att det ska vara akutskolor som pengarna läggs på går det inte att lägga dem på det som faktiskt behövs. Det finns inget förtroende för att professionen vet bäst själv och faktiskt kan värdera vad pengarna ska läggas på. Det är därför vi i Centerpartiet vill ha ett sektorsbidrag i stället för alla de riktade statsbidragen.

Jag vill gärna höra från ledamoten Malm om Liberalerna är redo att ha lite bredare samtal om hur vi når gruppen som verkligen är ett problem och som vi inte lyckas lyfta: de svagpresterande eleverna. Hur gör vi så att de kan gå från dagens stopp, där de får en dörr i ansiktet, till att få ett jobb? Vad vill ledamoten Malm och Liberalerna göra för att stoppa utslagningen i svensk skola?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tackar så jättemycket för svaret.

Jag har inte påstått att det är stillestånd. Jag har bara sagt att vi kanske inte leder. Det är lite skillnad.

Detta rör frågor kopplade till sådant som hur vi använder offentliga data och vilka öppna modeller vi ska ha. Det är massor av tekniska frågor, såklart. En fråga som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är skolan, som över huvud taget inte var med i rapporten. När vi pratar med regeringen är det en ganska öppen fråga om AI över huvud taget ska användas ordentligt där.

Men jag kommer tillbaka till frågan om samförstånd. Ska vi träffas brett i riksdagen och se om vi kan ta Sverige fram till en ledarplats inom AI?

Herr talman! Min fråga går till digitaliseringsministern.

Vi har precis haft en AI-kommission som har presenterat sin rapport med 75 förslag till den svenska regeringen om hur man kan utveckla AI i det här fina landet. Det kan bidra till förenkling av vår vardag med olika tjänster, och det kan bidra till förbättring av vår produktivitet, också där med olika tjänster. Det kan också vara en förutsättning för att vi över huvud taget ska kunna konkurrera med resten av världen.

I dagsläget sitter Sverige inte i förarsätet - det kan vi konstatera, och det konstaterar också kommissionen. Det kanske är Kina och USA med flera som sitter i förarsätet. Vi kanske ligger lite mer i bakluckan och dunsar med längs vägen, och det kanske inte är riktigt där vi vill vara.

Det AI-kommissionen efterfrågar är ledarskap och politiskt samförstånd. Därför vill jag fråga digitaliseringsministern: När kommer regeringen att visa lite ledarskap och bjuda in till samtal för att nå politiskt samförstånd på området?

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1.

Vi är alla i kammaren överens om att styra upp detta med skolbiblioteken så att de finns. Det ska inte bara stå i skollagen att de borde finnas, utan de ska faktiskt finnas. Vi har sett massor av skolor som borde ha skolbibliotek men som inte har det. Det har förekommit olika exempel i debatten, och jag har själv ett favoritexempel: en fondtapet med böcker på. Men de är lite svåra att ta ut och läsa. Det finns alltså stora skillnader.

Det är bra att det händer något nu, för det har varit på gång länge. De flesta partier har varit för detta ett tag, och vissa partier har ändrat sig den senaste tiden när det gäller hur det ska regleras. Det är jättebra. Visst kan vi stå här och försöka göra en stor grej av vem som har sagt vad först, men det är inte det som är det väsentliga för eleverna, utan det är att de får skolbibliotek där de kan läsa, få stöd och utveckla sin läsförmåga och läslust. Detta tar vi ett steg mot i dag, och det är jättebra.

Det finns dock vissa saker som Centerpartiet tycker skulle kunna vara ännu bättre. En sak är att det är otydligt när man kan få undantag från det grundläggande kravet på ett bemannat skolbibliotek. Man kan få det om man har ovanligt få elever. Men var fjärde svensk skola har färre än 100 elever. Det är alltså inte ovanligt att en skola har färre än 100 elever. När är då antalet ovanligt litet? Är det vid 3, 20 eller 50 elever? Det vet vi inte. Detta spelar roll för ett föräldrakooperativ som har en skola med kanske 50 elever. Har skolan normalt många eller ovanligt få elever? Det vet varken vi eller de. Vilka krav ställs på den skolan, och vilka sanktioner riskerar skolan att få? Det är inte heller tydligt. Det är en utmaning när det är så diffust formulerat, så det är viktigt att det blir klart och tydligt vad som gäller, oavsett om det gäller fristående skolor eller kommunala skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta skolbibliotek

Konsekvenserna är som sagt oklara. Om det inte blir några konsekvenser när man bryter mot lagen är det inte säkert att folk följer lagen. Tidöpartierna är ju i allmänhet ganska tydliga med att lagen ska följas och att det annars blir konsekvenser. Men i detta fall är konsekvenserna inte tydliga, vilket är en utmaning. Vad händer? Stänger Skolinspektionen skolan, eller får skolan böter? Det vet vi inte, för det framgår inte. Det är inte tillräckligt tydligt.

En annan sak, och det är det största praktiska problemet, är ekonomin. Kommunernas ekonomi är ganska pressad, och det kommer att bli värre eftersom vi får fler äldre, vilket ökar kommunernas kostnader. Kommunerna behöver ju också finansiera skolan. Ibland har vi ministrar här i kammaren som klagar på att kommunerna inte gör sitt jobb, och visst kan man tycka att kommunerna inte alltid gör rätt. Men denna reform beräknas enligt SKR kosta omkring 2 miljarder. Regeringen skickar med 0,4 miljarder. Det saknas alltså 1,6 miljarder. Var ska kommunerna ta de pengarna?

Jag hörde ledamoten Svärd säga att regeringen satsar jättemycket pengar på skolan, men vi kan konstatera att många partier satsar ännu mer. Om inrättande och bemanning av skolbibliotek leder till att lärare måste sägas upp är det inte bra. Det kan vi väl vara överens om. En utmaning är att regeringen gång på gång kräver saker av kommuner och fristående skolor men inte finansierar sina krav och samtidigt klagar på att kommunerna inte levererar tillräckligt bra. Det är inte seriöst. Regeringen måste därför börja skicka med de pengar som behövs för att reformerna ska kunna genomföras. Först då blir det seriöst. Det är min och Centerpartiets uppfattning.

Jag utgår från att regeringen nästa år har med lite extra pengar i budgeten så att man på riktigt kan säga att detta har genomförts av regeringen och inte av kommunerna.

Ledamoten Svärd pratade om sin tid i skolan och hur han nyttjade skolbiblioteken. Jag tillbringade också en del tid på skolbibliotek, även om mycket av tiden ägnades åt att spela kort. Men det fanns bibliotekarier som kunde hjälpa till att hitta böcker, uppmana till läsning med mera, vilket betydde mycket. Jag gillar tanken, och jag hoppas att vi tillsammans kan fortsätta jobba med detta och även följa upp att det blev som det är tänkt.

Detta är dock bara en liten del av skolan. Sett till totalen är svensk skolas största utmaning den enorma utslagningen. I dag kom en utredning med några svar, och skolbiblioteken kan kanske hjälpa till, vilket vore jättefint. Men varje år lämnar 20 000 elever grundskolan utan möjlighet att gå vidare till gymnasiet. Det är den utslagning vi har i dagsläget. Regeringens svar på vad vi ska göra åt det på kort sikt är ingenting. Utredningen som kom i dag, Fler vägar till arbetslivet, föreslår sådant som ligger kanske tre fyra år framåt i tiden. Då har ytterligare 60 000 elever kastats ut i samhället utan möjlighet att komma in på en utbildning. Vi måste få till en förändring nu. Det är extremt avgörande.

Låt mig avsluta med att prata om vikten av läsförståelse. Det är viktigt att vi i talarstolen säger saker som är korrekta. Ledamoten Riazat och jag kanske läser olika böcker, men om man vill lösa klimatkrisen och rädda klimatet åt våra barn och barnbarn är det bra att skogen nyttjas och inte bara står där. Vi kan alltid diskutera hur, men att tro att klimatet kan räddas utan att ta ned träd i skogen är att inte vara ordentligt påläst. Det tycker jag att man kan ta med i denna debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta skolbibliotek

Jag tackar för en givande debatt. Det har varit roligt att höra de olika inläggen. Tack allihop för att vi tillsammans har tagit detta ett steg vidare! Det är mycket bra.

Herr talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Mats Persson.

Det är ju så att vi har en arbetslöshet på 8 ½ procent i Sverige, och den ökar. Det är såklart kul att statsrådet hade vänner som kunde ge honom ett nytt jobb när han förlorade det gamla, men så är det ju inte för alla i det här landet.

Regeringen använder ofta inflationen som ursäkt för hur det ser ut, men man hade ju kunnat sänka till exempel arbetsgivaravgifterna och genom det kunnat sänka inflationen, som Konjunkturinstitutet föreslog och som vi har föreslagit. I stället höjde man arbetsgivaravgifterna och inflationen, så det går inte att använda som förklaring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Är regeringen snart redo att faktiskt bidra till att också vanligt folk kan få nytt jobb? Man kan till exempel sänka kostnaden för att anställa, sänka arbetsgivaravgifterna och skattebefria de första tio anställda, som vi har föreslagit. Vi måste få till en arbetsmarknadspolitik som gör att det inte bara är Mats Persson som får jobb med regeringens arbetsmarknadspolitik. När är regeringen redo att leverera?

(Applåder)

Fru talman! Jag har förtroende för utredaren. Jag har också haft förtroende för de forskare, lärare med flera som sagt det här förut. Det har inte Liberalerna haft. Det är lite synd, för om de haft det hade vi varit på en annan plats i dag.

Frågan är fortfarande om ni ska ta bort det här. Kan vi få ett löfte från regeringen att ni kommer att ta bort den hårda godkäntgränsen, eller kan vi inte det? Det är en relativt konkret fråga, tycker jag.

Jag är glad att vi kan ha en diskussion också, men jag skulle vara ännu gladare om vi kunde få till faktisk förändring som stoppar den helt förödande utslagning som vi har i svensk skola i dag och som förstör barns och ungdomars liv.

Fru talman! Dagens betygssystem är bland det mest demoraliserande som finns i Sverige. Det är godtyckligt, skadligt och korrumperande och emotionellt stötande. Det är dessutom oklart vad det egentligen är som betygsätts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är inte jag som säger detta; det är Magnus Henrekson, som är betygsutredare. Han säger samma sak som andra betygsutredare har sagt, som forskning har sagt och som massor av lärare har sagt gång på gång: Ta bort den hårda godkäntgränsen i skolan! Den hårda godkäntgränsen leder till att 20 000 elever slås ut ur skolan varje år.

L har hindrat den här förändringen. Nu har man ändrat sig, säger man. Det är jättebra, men det är bara på papperet. Vi har erbjudit majoritet i den här kammaren för att ta bort den hårda gränsen som skapar utslagning, men L säger nej.

Jag har frågat förut om regeringen vill ta bort den hårda godkäntgränsen. Jag har frågat skolministern. Jag har frågat hennes chef utbildningsministern. Men jag får inte något svar på om regeringen tänker ändra detta. Ändå säger L nej till den majoritet som finns i denna kammare.

Vad är skolministerns svar i dag till Sveriges barn och ungdomar? Kommer regeringen att ta bort den hårda godkäntgränsen eller inte?

Fru talman! Vi har redan fått en utmärkt förklaring av ämnet stoffträngsel av min kollega Fredrik Malm. Vi har ju en sådan i våra kalendrar också, så jag ska helt kort säga att vi från Centerpartiets sida stöder regeringens proposition.

Jag ska gå på pappaledighet efter jul, och det tar ett tag tills vi ses igen. Jag kommer att sakna er, men jag kommer också att hoppas på att ni vill ge mig en liten julklapp. Kan ni inte under det kommande halvåret lite snabbare lösa det som ligger i korten i dag och se till att de elever som slås ut och inte har en chans att ta sin utbildning får bättre möjligheter? Då skulle jag bli extra glad när jag nu får lov att vara hemma med min lilla unge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre anpassad undervisningstid i grundskolan, specialskolan och sameskolan

Med det önskar jag er alla och hela kansliet en god jul. Vi ses om riktigt länge!

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 4.

Jag är väldigt glad för att regeringen har lyssnat på Centerpartiet när det kommer till de förslag som vi ska debattera i dag. Vi är överens om att det ska bli tydligt i skollagen vad läromedel, böcker etcetera är, så att man slår fast att eleverna faktiskt har rätt till det också. Denna andra del är extremt viktig.

Men det är något jag saknar. Den läromedelsutredning som tillsattes av den förra regeringen handlar om att också säkra att läromedlen håller en bra kvalitet. Därför borde det införas en central granskningsnämnd. Det är något vi också har lagt förslag om.

Från början pushade vi för alla tre förslagen, och vi kunde konstatera att regeringen efter ett tag började lyssna och tog till sig i alla fall två av dem. Det är hur som helst bättre än noll. Sedan hoppas jag förstås att regeringen också tar till sig den sista delen och inrättar en central granskningsnämnd, för det finns många problem med hur läromedel ser ut.

Det kan vara svårt för en enskild lärare, särskilt för obehöriga lärare ute i landet, att avgöra vad som är bra läromedel eller inte. Vi har till exempel haft läroböcker som tagits fram av kommunistregimen i Kina. De har använts runt om i landet. Det hade kanske varit bra om en modersmålslärare i kinesiska hade kunnat se var det finns bra läromedel. Då hade en bok som är utgiven av kommunistregimen fått dåligt betyg. Det hade hjälpt lärarna ute i Sveriges avlånga land om de hade kunnat få stöd när det gäller att se vilka läromedel som är bra eller inte. Jag hoppas att regeringen tar upp detta förslag senare.

Vi är helt överens om att det är bra med bra läromedel. Det är inte så konfliktfyllt att vara överens om det. De kan vara fysiska - och dem behövs det mer av i svensk skola - eller digitala. Men när man ser ogenomtänkta it-satsningar, till exempel de satsningar som Lotta Edholm har genomfört i Stockholm, med noll pedagogisk strategi men till en kostnad av 2 miljarder kronor ungefär, förstår man att det behövs en tydlighet om vad som är bra läromedel.

Nu kommer vi tillbaka till några av de saker som har sagts här i dag. Till exempel säger Liberalerna att det är för lite satsningar. Det kan vi vara överens om när det kommer till de fysiska läromedlen. Då är det ett problem att man med det sätt man har lagt upp den aktuella satsningen på lär kommunerna att de inte ska satsa på böcker om de inte får statsbidrag. Om de själva satsar på sådant som är bra för skolan och regeringen plötsligt kommer på att kommuner måste ha satsat på sådant innan de kan få statsbidrag får de inte mer pengar, medan de kommuner som inte själva har satsat får statsbidrag. Det är nog inte den bästa vägen framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Vi kan se på Linköping, Eskilstuna och Göteborg. Det är många kommuner där man faktiskt säger upp lärare. Om dessa kommuner ska få pengar från staten för att få skolan att fungera måste de lyssna på regeringens krav att pengarna ska användas till just läromedel och inte till att exempelvis behålla de lärare som nu sägs upp. Det är en utmaning.

I Göteborg ska 500 tjänster tas bort. Kommunen har fått 100 miljoner mindre i statsbidrag. Det är klart att detta hänger ihop. Regeringen tycker i alla fall att det är viktigt att Göteborg förvägras pengar till läromedel eftersom de har satsat på läromedel själva de senaste åren, men Göteborg får inga medel för att behålla lärarna. Det är en utmaning.

Men man kan inte bara kalla allt för satsningar. Det handlar också om vad de faktiskt innehåller. Man kan konstatera, som min kära liberala kollega, herr Malm, sa, att man inte alltid från regeringens sida kan kompensera för inflationen. Nej, det kan man kanske inte. Men de som faktiskt ska betala för lärare, lokaler, böcker, mat etcetera kan ju inte välja. Den faktiska kostnaden ökar ju med inflationen. När man inte ökar de statliga bidragen på olika områden med inflationen innebär det faktiskt en sänkning.

I praktiken har regeringen sedan den tillträtt dragit ned på den svenska skolan. Det är klart att det får effekter ute på golvet. Även om man säger att man satsar är det inte någon satsning.

Vi har fått flera frågor i dag om varför vi anser att detta är ett straff. Jag anser inte denna satsning vara ett straff. Jag tycker att det är fantastiskt att man är tydlig med att läroböcker är bra och att man förmår kommuner att satsa på läroböcker. Men anledningen till att det ändå lite kan kallas för ett straff för vissa kommuner är att dessa pengar har tagits från annat håll. Man har inte satsat extra på skolan, utan man har tagit pengar från andra konton. Man har sett till att skolan totalt sett får mindre pengar från regeringen, och en del pengar som redan fanns i andra satsningar på skolan lägger man nu över på läroböcker. Det blir alltså mindre pengar till andra saker.

Man kan tala om fungibilitet, som min gode kollega herr Malm, ordförande i utbildningsutskottet. Fungibilitet innebär att man kan byta ut saker mot varandra. De är så att säga utbytbara, som två mynt till exempel. Där är det skit samma om man har det ena eller det andra, för det är ingen skillnad.

Men på detta sätt är det inte med böcker och lärare. Böcker och lärare kan man inte bara byta ut mot varandra. Man kan inte ta bort en lärare och lägga in en lärobok och tycka att det har samma värde. Så funkar det inte. Dessa två satsningar är inte fungibla. De kan stärka varandra, och det är jättebra att ha både bra lärare och bra läroböcker. Men när man, som nu, tar bort pengar från lärare samtidigt som man satsar på läromedel kan det få negativa effekter. Det tror jag är väldigt viktigt. Det är detta som den här regeringen gör. Man drar ned på skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Grundförslaget från regeringen är utmärkt när det kommer till dagens proposition. Vi är för. Vi hade önskat att man hade varit lite mer ambitiösa. Jag önskar att man framöver kan vara lite mer ambitiös när det kommer till finansieringen av skolan, så att den faktiskt kan klara sig. Just nu sägs det upp lärare över hela Sverige.

Centerpartiet satsar 5 miljarder kronor mer än regeringen. Jag hoppas att vi framöver kan få en mer ambitiös regering på skolområdet.

Herr talman! Ja, vi kan vara överens om att detta är pengar som ska gå till läromedel. Jag tror också att vi kan vara överens om att ett läromedel utan en lärare är ganska värdelöst. Det är detta vi ser runt omkring, och det är det som är risken när man ger riktade statsbidrag som hela tiden rör sig mellan många olika saker. Det är därför vi vill ge ett sektorsbidrag och dessutom fylla på med 5 miljarder mer än regeringen. Det är just för att det kan se väldigt olika ut runt omkring i Sverige.

Lektionen från regeringen till alla Sveriges kommuner är verkligen att har du satsat på något som regeringen i efterhand kommer på är viktigt kommer du inte att få några pengar. Om du däremot har satsat på saker som regeringen inte tycker om kommer du att få pengar. Det är ändå så det i praktiken blir.

Nu pratas det om att permanenta detta, och vi får väl se hur kriterierna då ser ut. Annars gäller det just nu för kommunerna att för tusan låta bli att lägga några pengar på läroböcker så att de är säkra på att få dem i framtiden. Denna typ av incitamentsstrukturer klagar alla skolor och lärare över - det är extremt ryckigt när det gäller hur man får pengarna.

I praktiken sägs lärare upp just nu. Jag kan förstå om kommuner som har satsat på läromedel säger att de jättegärna skulle vilja säkra att deras lärare blir kvar. Och så ser de att de statsbidrag som tidigare gavs i stöd för exempelvis lärare nu dras bort för att andra kommuner, som inte har satsat på läromedel, ska få pengar.

Det är klart att detta påverkar incitamentsstrukturen på ett ganska dåligt sätt. I slutändan är det dags att vi får sektorsbidrag så att vi säkrar att pengarna används där de verkligen behövs och att man kan ta hänsyn till de lokala förutsättningar som råder.

Jag hoppas att ledamoten kan hålla med om detta.

Herr talman! Det var många fina ord, kan man säga, från ledamoten. Inte minst de sista tycker jag jättemycket om, herr talman: att handlingar betyder mer än ord.

Då hjälper det inte så mycket att man står i talarstolen och säger att man i regeringsställning satsar på skolan när det i verkligheten är så att man har dragit ned på skolan. Det handlar återigen om ord versus handling. Regeringen har faktiskt, om man tar hänsyn till inflation och sådant, som de som sitter där ute och köper böcker, betalar hyra etcetera måste göra, dragit ned på svensk skola under de två år den har lagt fram budgetar. Detta kan ändå vara värt att ha med.

Sedan är vi överens om att det finns förbättringsmöjligheter i Malmö, där Liberalerna ansvarar för skolan och drar ned på den. Jag är glad att vi där har ett bra samarbete när det gäller att stärka budgeten för skolan; det är väldigt bra.

Men i andra kommuner är Moderaterna med och styr, bland annat i Eskilstuna. Där får man inga pengar till läromedel för att det har satsats för mycket på läromedel. Nu behöver man säga upp lärare, och det vill man gärna undvika. I stället för att säga upp lärare fokuserar man på att behålla de lärare man har, och då kan man inte fortsätta att satsa lika mycket på läromedel. Och då får man inga pengar från regeringen. Eftersom regeringen har tagit bort pengar från andra satsningar för att satsa pengar på läromedel är verkligheten för Eskilstuna kommun, där Moderaterna är med och styr, att man har mindre pengar.

Så ser det även ut i många andra kommuner, typiskt de som har satsat mycket på läromedel. Jag vill fråga ledamoten Manouchi: Tror ledamoten att det är en bra lektion för kommunerna att de ska låta bli att satsa på läromedel om inte staten ger riktade statsbidrag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Fru talman! Vi är överens om att det är viktigt att satsa på läromedel. Jag vill dock påpeka att det faktiskt var ledamoten Malm som ställde lärare mot läromedel i ett tidigare anförande. Jag vill ändå ha det på sin plats.

Vi är överens om hur viktigt det är att satsa på läromedel. Jag saknar en sista ambition: Läromedelsutredningen nämnde att rätten till läromedel skulle in i skollagen, men vi har fortfarande inte någon central granskningsnämnd. Detta är något som vi från Centerpartiet också har lagt förslag om, så där hoppas jag att vi kan komma vidare.

När vi tidigare lyfte detta uttalade Fredrik Malms partiledare Johan Pehrson att Skolinspektionen i stället ska gå runt på skolorna och titta på alla böcker. Sett till att Skolinspektionen har begränsade förutsättningar och redan nu har rätt svårt att nå alla de skolor som de skulle behöva nå tror jag att det är lite svårt att gå runt och kolla om alla läromedel är bra eller om det står konstiga saker om det kinesiska styret i dem.

Jag hoppas att vi kan få till en central granskningsnämnd eftersom vi delar ambitionen om att vi ska ha bra och många läromedel i skolan.

Jag vill komma tillbaka till att det är bra att vi satsar på läromedel. Men det får inte vara så att de kommuner som har gjort mest för att få fler läromedel straffas, för så är det i dag. I alla verksamheter gäller att om man under en period på fem år har satsat väldigt mycket på en sak kanske man behöver satsa väldigt mycket på en annan sak. Men den biten är ju helt borta.

Det är jättebra att Liberalerna var med om att få igenom bra läromedelssatsningar i Göteborg. Men det gör man ju också på många andra ställen. Kanske ser man på en landsbygdsskola eller en förortsskola ett behov av att satsa på lärare först och främst, nu när regeringen har dragit ned på pengarna på skolan. Men då får man ett straff.

Fru talman! Apropå det replikskifte som precis ägde rum tänkte jag nämna att det i en rubrik från januari 2023 står att Göteborg, som är rödgrönt, lägger mest pengar på läromedel i hela Sverige. Det kan vara värt att ha med sig när man försöker komma med enkla konklusioner i talarstolen.

Vad händer då om man lägger mycket pengar på läromedel? Jo, i regeringens nya satsning får man inga pengar. Alla de kommuner som inte har lagt pengar på läromedel belönas medan de kommuner som har lagt pengar på läromedel straffas. Det är konsekvensen av hur bidraget är utformat. Inte bara Göteborg utan Linköping, Eskilstuna och andra kommuner som verkligen har satsat på läromedel och alltså gjort det vi alla vill får inga pengar eftersom de redan har satsat. Fredrik Malm är absolut övertygad om att det absolut bästa för Eskilstunas, Linköpings och Göteborgs elever är läroböcker. Men det kan också vara så att några lärare är på väg att sägas upp och att det är där pengarna behövs.

Malm är orolig för att det ska anställas lärare i stället för att köpas böcker, men det kanske är bra att det också anställs lärare. Det kan i alla fall jag tycka. Jag är inte så orolig för att det anställs lärare på Sveriges skolor. Jag är orolig för att de sägs upp, för det är det vi ser just nu. Om en skola anser att den behöver behålla en lärare i stället för att satsa ännu mer på läroböcker vet skolan nog bättre än ledamoten Malm vad den behöver lägga pengarna på.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och hänvisar även till Centerpartiets särskilda yttrande.

Debatten har handlat ganska mycket om omställningsstödet och den möjlighet fribeloppet ger studenter att tjäna egna pengar. Låt mig sammanfatta diskussionen.

När det gäller omställningsstödet har vi en situation där många människor i vårt land skulle vilja lämna en bransch där de inte ser någon framtid och gå in i en bransch där det behövs folk, men det kan de inte göra eftersom regeringen inte har gjort sitt jobb. Det är inte bra, för det leder till ökad arbetslöshet och att människor sitter fast i yrken utan framtid.

För samhället är det helt avgörande att vi i hög takt fortsätter att få ut kompetens till framtidsyrken i stället för till dåtidsyrken. Då måste regeringen förstå hur viktigt det är att satsa på att få basala saker som omställningsstudiestödet att fungera. Jag hoppas att regeringen nu tar med sig att man måste bli lite bättre på det, vilket även Svenskt Näringsliv har varit tydligt med.

Idén kring fribeloppet är lite lustig. För att du ska kunna få studiestöd ska staten bestämma hur mycket du får tjäna. Det finns ingen grundläggande orsak till det att det måste vara så. Det är alltid bra att människor med kompetens kan bidra så mycket de kan till att utveckla vår ekonomi.

Vi få borgerliga partier som är kvar tror att kakan kan bli större. Vi tror inte att det bara finns ett visst antal jobb och när de är tagna finns det inga fler. Vi tror att när någon tar ett jobb utvecklas företaget, vilket ger fler jobb. Därför är varenda människa som kan vara ute och jobba något positivt. Att studenter jobbar och lär sig mer om sitt blivande yrke är fantastiskt viktigt, för då blir de ännu bättre och förstår mer av den arbetsmarknad de ska ut på i framtiden.

Jag hoppas därför att regeringen ser över även detta. Det är bra att det har blivit bättre förutsättningar, men staten vill fortfarande begränsa människors rätt till inkomst. Jag förstår inte varför det måste vara så. Jag tror ändå att det finns en potential i den borgerliga tanken att människor ska kunna utnyttja sin fulla potential, och det kan den borgerliga delen av regeringskonstellationen ta med in i arbetet.

Jag hoppas att vi kan stärka kompetenslinjerna med hjälp av omställningsstudiestödet och se till att CSN gör allt för att säkra människors utvecklingsmöjligheter. Jag hoppas att vi också kan se till att unga människor får alla möjligheter att bidra till samhället som över huvud taget är möjligt.

Till sist: Jag önskar alla dem jag inte träffar på tisdag en god jul och er andra en trevlig helg.

Fru talman! Jag ska bli lite mer Centerpartiet så att det blir tydligare.

"I den mån det är möjligt" är ju ett lite diffust svar. Jag hoppas förstås på ett bättre svar, nämligen "ja, vi tänker hålla våra löften". Man kanske ska låta bli att avge löften om man är osäker på om man kan hålla dem.

Jag fick frågan hur Centerpartiet tänkte lösa att det kom många fler ansökningar. Vi lade ju till en halv miljard i vår budgetmotion för att det skulle kunna hanteras. Men det gjorde inte regeringen. Det är en utmaning att vi har en i teorin moderatstyrd regeringen som kan hitta pengar till bidrag men inte till omställning. För mig avviker detta från Moderaternas politiska syn, så hur kommer det sig att nu finns pengar till bidrag men inte till omställning och nya jobbmöjligheter?

Fru talman! Jag skulle såklart aldrig någonsin få för mig att kritisera andra partier, så jag tänker bara läsa upp vad andra säger.

Svenskt Näringsliv säger så här om regeringens hantering av omställningsstudiestödet:

Det är uppenbart att regeringen får underkänt. Det är svårt att se någon legitim ursäkt. Många aktörer har mycket som behöver komma på plats. Inte minst parternas egna trygghetsorganisationer har gjort sitt jobb. Det är förvånande att regeringen inte har klarat av att leverera. Det är mycket upprörande - människor har rätt att förvänta sig att de reformer som regeringen har utlovat blir av. För enskilda individer kan detta få jättestora konsekvenser. Först går du och funderar på att studera. Du pratar med din familj, din chef och dina kollegor. Ditt företag har ställt om och tagit in en vikarie för dig. Du är beredd. Så blir det nej - för att regeringen inte levererar det som man har lovat.

Detta är verkligheten. Man är dessutom väldigt orolig för hur det ska bli 2024, eftersom CSN har förvarnat om att det kan bli problem.

Jag tror att Fredrik Malm sa att det inte alltid går att leverera allt till alla. Ledamoten Hänel Sandström var också inne på att man såklart gärna hade velat göra mer. Jag vet att denna regering på många områden har haft en lite annan uppfattning, men jag är fortfarande av uppfattningen att man ska hålla de löften som man ställer ut. Jag skulle därför vilja fråga Marie-Louise Hänel Sandström från Moderaterna: Finns det någon möjlighet att ni 2024 faktiskt kommer att leverera det som ni har lovat?

Herr talman! Jag hör att regeringen anser att det är helt avgörande att man kan argumentera om språkbruk i Sverige och Norden för att få lov att gå på gymnasiet. Vi har föreslagit att det i stället ska vara meritvärde, det vill säga den samlade insatsen man gör som ska värderas i stället för den hårda gräns som det är nu.

Men innan regeringen ens har hunnit göra någonting på detta område kommer 100 000 ungdomar att gå ut utan behörighet, varav 5 000 i våra utsatta områden. Då står gängen där med öppna armar, och samhället har stängt dörren. Frågan är då: Är det farligast för Sverige med fler på gymnasiet eller fler hos gängen?

Herr talman! I dag är det 15 procent som inte får tillgång till gymnasiet för att de inte lever upp till behörigheten. Det ökar arbetslösheten och kriminaliteten och leder till sämre mående. Det är sannolikt inte bra för vare sig Sveriges ekonomi eller individen.

Betygsexperter, betygsutredare, lärare etcetera är överens om att vårt dysfunktionella betygssystem är en väsentlig orsak till detta. Jag kan ge ett exempel. För att få E måste man kunna resonera om språk och språkbruk i Sverige och Norden. Missar man detta betygskrav får man F. Får man ett F kommer man inte in på gymnasiet. Så ser det ut.

Anser finansministern att 15 procent inte bör ha tillgång till gymnasiet eller att det är bra för svensk ekonomi att det är omöjligt att bli till exempel elektriker, byggarbetare, vård- och omsorgsarbetare eller frisör om man inte lyckas resonera tillräckligt bra om språkbruk i Sverige och Norden?