Herr talman! Ryssland testar oss och vår sammanhållning. Vi i Sverige är mycket säkrare nu än vad vi var innan vi var medlem i Nato. Nato agerade också starkt och resolut efter de allvarliga kränkningarna av polskt luftrum.
Ryssland sprider också mycket desinformation. Det är hela tiden viktigt att lyfta fram vad dess narrativ är, hur felaktigt det är och hur viktigt det är att öka stödet till Ukraina.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar Stefan Olsson för frågan.
Jag åker mycket riktigt i helgen till New York för FN:s högnivåvecka. Jag har med mig tre prioriteringar från Sveriges sida. Det handlar om jämställdhet och om respekten för internationell rätt, som minst sagt är satt under press. Men det allra viktigaste är att samla globalt stöd för Ukraina.
Precis som Stefan Olsson nämnde visar kränkningarna av polskt luftrum hur allvarligt hotet från Ryssland är inte bara mot Ukraina utan mot hela Europa. Därför är det så viktigt att vi vid våra möten samlar stöd för Ukrainas sak. Vi behöver öka stödet. Vi behöver framför allt öka trycket på Ryssland. Vi får inte tappa fokus på det. Jag är lite rädd att man tenderar att göra det och prata mer om vem som pratar med vem om fredssamtal och annat. Det är naturligtvis viktigt. Men vi måste fortsätta att hålla blicken på bollen.
(Applåder)
Herr talman! Vi har från svensk sida valt att lägga handelspolitiken i EU:s händer. Så har det varit länge, och det ingår så att säga i konceptet. Även sanktionsregimer ligger på EU-nivå, och vi har inte någon nationell möjlighet att sanktionslista till exempel enskilda ministrar. Det är egentligen bra, för vi är övertygade om att det ger större effekt om vi går tillsammans med andra. Därför är det också viktigt att vi nu arbetar i EU för att sätta mer press på både Hamas och den israeliska regeringen.
(Applåder)
Herr talman! Det råder inga som helst tvivel om att situationen i Gaza är helt fruktansvärd. Det är också därför som regeringen är en av världens största givare av humanitärt stöd till Gaza. Det är också därför som vi har krävt att man ska sätta mer press på både Hamas, som bär ett oerhört ansvar för den allvarliga situationen, och på Israels regering, som måste följa den internationella humanitära rätten.
Jag är glad att vi har drivit EU framför oss och att kommissionen nu har lagt fram ett förslag som länderna kommer att behöva ta ställning till. Vi tycker att det är viktigt att man går vidare med förslag om att sanktionslista enskilda israeliska ministrar men också pausa handelsdelen i associeringsavtalet.
Vi noterar detta med seglatsen till Gaza och följer det mycket nära. Vi försöker alltid bistå svenska medborgare när de har behov av det. Men jag vill också påminna om att vi har haft en avrådan från resor till Gaza i över tio år.
(Applåder)
Fru talman! Jag vill avslutningsvis tacka för den här viktiga debatten. Jag tycker alltid att det är väldigt trevligt att debattera med Jacob Risberg.
Jag vill verkligen framhålla att Sverige stöder Serbiens EU-närmande, men vi ställer samtidigt höga krav. Serbien måste leverera i fråga om de reformer som krävs för att nå ett EU-medlemskap och som studentrörelsen i Serbien också kräver. Tyvärr ser vi en utveckling i snarast motsatt riktning. När utvidgningen diskuteras i EU-sammanhang för Sverige därför fram att vi ser mycket allvarligt på det krympande demokratiska utrymmet och uteblivna reformer i Serbien.
President Vučić behöver genom konkreta reformer visa att Serbiens målsättning fortsatt är ett EU-medlemskap och inte anklaga väst för att iscensätta färgrevolutioner.
Sveriges ambassad träffar regelbundet civilsamhälle och opposition i Serbien. EU:s nya delegationschef i Serbien är dessutom svensk och en väldigt duktig diplomat. Vi hörs, syns och märks i Serbien – mer än de allra flesta. Och det råder ingen tvekan om att vi ställer krav därför att vi också bryr oss.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Fru talman! Sverige driver inom EU att höga krav ska ställas på demokratiska reformer i alla kandidatländer, inklusive Serbien. Jag kan försäkra Jacob Risberg om att detta är en fråga som ofta diskuteras i rådskonstellationen, där man också uttrycker en mycket djup oro över utvecklingen i Serbien.
Utrikesdepartementets ambassadör för mänskliga rättigheter besökte Serbien i våras för dialog om de här frågorna med bland annat företrädare för den serbiska regeringen och för civilsamhället. Serbien behöver agera skyndsamt för att värna de grundläggande fri- och rättigheterna i landet, för att påskynda rättsstatsreformer och för att säkerställa att medier kan arbeta fritt utan trakasserier från myndigheterna.
Regeringens kontroll över medier är redan i dag omfattande. Det rapporteras nu även om försök att ta kontroll över och tysta några av de sista oberoende medieaktörerna i Serbien. Om utvecklingen när det gäller att begränsa fria medier fortsätter riskerar landet att stå inför en situation utan oberoende journalistik.
Sverige har under lång tid stöttat Serbiens reformarbete för att främja landets EU-närmande. Regeringens fokus just nu är att stödja insatser riktade mot civilsamhället och oberoende medier i landet för att stärka demokrati, rättsstatens principer och yttrandefrihet. Det behövs nog särskilt nu efter neddragningar av amerikanskt bistånd, som har inneburit att civilsamhällets organisationer i Serbien har fått allt svårare att verka. Sverige ser ett fortsatt behov av stöd till civilsamhället i olika former.
Slutligen vill jag nämna det som Jacob Risberg tog upp om korruptionen i Serbien. Den är ett stort hinder för både demokrati och investeringar, och detta är ett område där Serbien måste visa konkreta resultat. Sverige har också stöttat insatser för att öka transparensen och rättssäkerheten.
Fru talman! Jag tackar för den här viktiga interpellationen.
Respekten för demokrati, för yttrande- och samlingsfrihet och för rättsstatens principer är helt grundläggande för ett land som dels är ett kandidatland till EU, dels är en part till Europakonventionen. Just därför är det oförsvarligt att president Vučić kallade de Europaparlamentariker som den 5 september besökte Novi Sad för att stödja demonstranterna och deras krav på reformer för avskum.
Det är oroväckande att Vučić, som alltså leder ett kandidatland till EU och som bör verka för att tillämpa de grundläggande reformer som krävs för ett EU-medlemskap, lägger skulden på demonstranterna för bristen på framsteg. Demonstranternas krav på att de politiska institutionerna ska respektera grundlagen är fullt legitima, och presidentens påstående om en färgrevolution finansierad från väst saknar naturligtvis helt och hållet grund.
President Vučić har de senaste månaderna besökt både Ryssland och Kina och har vid båda tillfällena träffat Vladimir Putin. I våras besökte han Moskva i samband med den så kallade segerdagen, den 9 maj. Det var något regeringen reagerade starkt på. Medan Moskva firade kriget den 9 maj firade Europa freden. Valet borde ha varit enkelt.
Vårt budskap till alla kandidatländer, inklusive Serbien, är glasklart. Relationerna med Ryssland kan inte fortgå som vanligt på grund av Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina. Serbien behöver nu välja väg.
Jag tycker nog att Jacob Risberg är lite orättvis i sin kritik. Jag tycker inte att regeringen har varit relativt tyst i sin kritik mot Serbien – tvärtom. Det är inte så många regeringsföreträdare som väljer att resa till Serbien och framföra sin mycket tydliga kritik, men det valde Jessica Rosencrantz att göra. I samband med det uttalade hon sig också öppet mycket kritiskt.
Fru talman! Jacob Risberg har frågat mig hur jag och regeringen ser på den senaste utvecklingen i Serbien, inklusive rapporterna om polisbrutalitet, vad regeringen gör för att visa solidaritet med de serbiska studenterna och demokratirörelsen samt vilka initiativ Sverige tar inom EU för att säkerställa att unionen agerar för att stärka den demokratiska utvecklingen i Serbien.
Regeringen är bekymrad över den pågående politiska utvecklingen i Serbien. Landets tydliga demokratiska tillbakagång och rapporter om våld och polisbrutalitet mot fredliga demonstranter är särskilt oroande. Regeringen ser allvarligt på den press som Serbiens regering och myndigheter nu utövar mot journalister, civilsamhälle och akademi – något som har tilltagit under de pågående demonstrationerna. Sådana inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter är oförenliga med de åtaganden Serbien har gjort som kandidatland till EU.
Regeringen har i flera sammanhang uppmanat regeringen i Serbien att fullt ut respektera mötes- och yttrandefriheten och framhållit vikten av mediernas oberoende. Sverige har under en lång tid bidragit med bistånd till civilsamhällesorganisationer och oberoende medier i Serbien, i syfte att främja demokratisk utveckling, stärka rättsstatens principer och en öppen samhällsdebatt.
I april besökte EU-minister Jessica Rosencrantz Belgrad. Där träffade hon företrädare för den serbiska regeringen, civilsamhället och oppositionen. Under besöket uttryckte hon Sveriges oro över situationen i Serbien. I sitt möte med president Vučić lyfte EU-ministern särskilt den serbiska regeringens hårdhänta agerande mot demonstranterna. Det är av största vikt att serbiska myndigheter fullt ut respekterar demonstranternas yttrande- och mötesfrihet och inte utövar våld mot fredliga demonstrationer.
Sverige stöder Serbiens EU-närmande, men regeringen i Belgrad behöver skyndsamt uppvisa politisk vilja att genomföra de demokratiska reformer som förväntas av ett EU-kandidatland.
Fru talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten för att han tar upp denna viktiga fråga, som verkligen tål att debatteras. Jag välkomnar att det finns ett starkt engagemang i riksdagen och i Sverige för det iranska folkets fri- och rättigheter.
Det är viktigt att omvärlden också fortsätter att uppmärksamma det som sker i Iran. Sverige fortsätter att bidra till ett starkt internationellt tryck mot Iran. Vi gör det genom direkta diplomatiska kanaler och kritisk dialog, genom EU, där Sverige fortsätter att verka för en kraftfull och enad Iranpolitik, inklusive kraftiga sanktioner, och genom FN-systemets olika mekanismer. Målet för allt vi gör är att påverka situationen och åstadkomma en verklig förändring för människor i Iran.
Jag tycker att den här debatten bygger på en felaktig premiss. Den bygger på att det skulle finnas en motsättning mellan att ha kontakter med och att vara tuff mot Iran. Så är inte fallet.
Sverige kommer att fortsätta sätta press på den iranska regimen. Vi kommer att fortsätta verka för ett hårt sanktionstryck. Vi kommer att fortsätta verka för att ansvar utkrävs för de kränkningar av mänskliga rättigheter som regimen begått och begår. Och vi kommer att säga precis vad vi tycker direkt till Iran.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Fru talman! Jag vill vara mycket tydlig med att Sverige har en regelbunden dialog med olika aktörer som kämpar för att det iranska folkets mänskliga rättigheter ska respekteras, inklusive civilsamhällets organisationer. En värdefull arena för detta är FN, där det finns flera forum och mekanismer. Där kan Sverige tillsammans med likasinnade och i dialog med bland annat exiliranska civilsamhällesorganisationer regelbundet hålla Iran ansvarigt.
Det handlar bland annat om den årliga resolutionen i FN:s generalförsamling om mänskliga rättigheter i Iran, FN:s specialrapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Iran och den oberoende utredningsmekanism som har i uppdrag att utreda händelser i Iran och också möjliggöra ansvarsutkrävande, vilket är viktigt.
Ett annat exempel är att både statsministern och kulturministern träffade Taghi Rahmani, make till fredspristagaren Narges Mohammadi och själv en framstående regimkritiker, för att diskutera situationen i Iran i samband med att han å Narges vägnar mottog Nobelpriset.
Jag vill också lyfta fram att det finns goda skäl att upprätthålla en dialog, inte minst när det rör konsulära fall. Även om vi avskyr att Iran tillfångatar svenska medborgare behöver vi göra allt i vår makt för att de ska släppas fria, och det gör den här regeringen.
Fru talman! Till att börja med är det när det gäller Nima Gholam Ali Pours hänvisning till Venezuela viktigt att understryka att Sverige erkänner stater som sådana och inte regeringar.
Med detta sagt är utvecklingen i Iran naturligtvis djupt oroande. Det finns stora brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter, och fredliga demonstrationer slås hårdhänt ned. Alla de som trots dessa hinder står upp för demokrati, frihet, jämlikhet och jämställdhet förtjänar givetvis Sveriges fulla stöd.
Sverige och EU har därför återkommande markerat tydligt mot Irans repression, till exempel genom skärpta sanktioner mot dem som på allvarliga och systematiska sätt kränker mänskliga rättigheter i Iran eller för den iranska regimens räkning. De som begår eller möjliggör sådana handlingar ska få sina tillgångar frysta, och de ska stoppas från att resa in i EU; de är inte välkomna här. Regeringen fortsätter också att verka för EU-enighet för att lista Islamiska revolutionsgardet, IRGC, under EU:s sanktionsregim mot terrorism.
När det sedan gäller frågan om diplomatiska kontakter är ett viktigt område Irans kärntekniska program. Sverige och EU har varit mycket tydliga med att Iran aldrig kan tillåtas utveckla eller anskaffa kärnvapen. En förhandlingslösning är det bästa och mest hållbara sättet att hantera den frågan, och vi uppmanar till återupptagna sådana förhandlingar. Där spelar också EU och de stora europeiska länderna en väldigt viktig roll.
Sedan vill jag understryka det som Sara Gille sa om dödsstraffet. Det är omänskligt och oåterkalleligt, och Sverige tillsammans med övriga EU fördömer dess tillämpning under alla omständigheter. Utvecklingen i Iran vad gäller dödsstraffet är mycket oroande. Vi lyfter detta både i våra bilaterala samtal med iranska företrädare, i EU-uttalanden och inom FN-systemet. Detta är en fråga som vi naturligtvis följer mycket nära.
Slutligen vill jag kommentera Sara Gilles påpekande om iransk säkerhetshotande verksamhet i Sverige. Att statliga aktörer, i det här fallet Iran, enligt Säpos bedömning bedriver säkerhetshotande verksamhet är mycket allvarligt och naturligtvis helt oacceptabelt. Regeringen har framfört detta till Iran vid upprepade tillfällen, även på politisk nivå. Vi för också en dialog om dessa frågor med våra allierade och partner inom EU och Nato.
Vi bedriver också ett fortsatt oförtrutet arbete för att Ahmadreza Djalali ska släppas fri av humanitära skäl.
Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig hur jag och regeringen ser på utvecklingen i Iran och dess påverkan på Sveriges och EU:s relationer med den iranska regimen, vilka åtgärder Sverige vidtar för att förstärka dialogen med den iranska oppositionen samt huruvida jag och regeringen överväger att, i likhet med hanteringen av Venezuela, stödja en demokratisk opposition.
Som regeringen har konstaterat i flera tidigare interpellationssvar, och även i svar på riksdagsfrågor, fortsätter situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Iran att vara mycket allvarlig. Vi har till exempel sett en oroväckande ökning av antalet dödsstraff under det senaste året och en hårdnande repression på många områden i spåren av både demonstrationerna efter Jina Aminis död 2022 och konflikten med Israel. Samtidigt bär Iran ett stort ansvar för den negativa utvecklingen både i Mellanöstern och för säkerhetsrisker i väst.
Regeringen lyfter regelbundet den allvarliga situationen i Iran – inte minst för kvinnor och flickor samt etniska och religiösa minoriteter – i bilaterala kontakter på olika nivåer, inklusive i mina samtal på utrikesministernivå.
Tillsammans med övriga EU och internationella partner fortsätter Sverige att verka för ett starkt internationellt tryck, som effektivt motverkar repressionen och stöder individers och människors legitima krav på respekt för sina mänskliga rättigheter.
Fru talman! Jag tror att jag i mina tidigare inlägg har redogjort ganska ingående för hur UD arbetar konsulärt när det gäller personer som sitter fast i Gaza. Jag konstaterar att det finns en ganska stor åtskillnad mellan mig och Lorena Delgado Varas i synen på individens eget ansvar. Jag konstaterar att Utrikesdepartementet gör vad vi kan för att bistå svenska medborgare och andra med anknytning till Sverige men att det är mycket svårt och att det vilar ett mycket stort individuellt ansvar på någon som väljer att i strid med rådande avrådan ändå resa till ett visst område. Detta är något jag försöker framhålla, för det kan leda till ohyggligt mycket lidande. Det finns en anledning till att vi har en så tydlig avrådan.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Fru talman! Jag vill återigen betona att UD har en stark och väl utvecklad beredskap för konsulära krissituationer. Denna har successivt utvecklats och förstärkts sedan flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 och har också visat sin kapacitet vid flera omfattande kriser under senare år. UD handlägger därtill dagligen många svåra och komplexa individuella ärenden där svenskar utomlands är nödställda, frihetsberövade eller avlidna.
Jag har stor förståelse för den fasansfulla situation som befolkningen i Gaza befinner sig i, liksom för den oro som många anhöriga här i Sverige känner. Ärenden som uppstår i en konflikt som denna är både hjärtskärande och mycket svåra. Men icke desto mindre ställer de samma krav på rättssäkerhet som andra ärenden. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte finns behov av en övergripande översyn av den konsulära krisberedskapen och handläggningen. En sådan gjordes av Riksrevisionen 2016, och UD:s konsulära krisberedskap konstaterades vara god.
Däremot har det, som jag tidigare nämnt, identifierats ett behov av att se över det konsulära regelverket, det vill säga de rättsliga ramarna för vilket stöd som kan ges till svenskar utomlands och också under vilka förutsättningar.
Tidigare i år tillsattes en utredning med uppdrag att analysera regleringen av den konsulära verksamheten och föreslå hur den kan göras mer ändamålsenlig. Utgångspunkten är principen om individens ansvar för sin vistelse utomlands. Utredningen ska också beakta betydelsen av Utrikesdepartementets avrådan från resor och individens anknytning till Sverige.
Jag har inte undvikit någon fråga, men jag har konstaterat att jag inte kan kommentera enskilda fall. Ska jag svara mer generellt på de frågor som har lyfts av interpellanten kan jag konstatera att en medborgare inte har samma rättigheter som en person som inte är medborgare i Sverige. Om man inte vistas i landet ska man som huvudregel inte heller längre vara folkbokförd efter viss tid. Har man ett uppehållstillstånd på grund av att man har uppgett att man har behov av skydd ska man vara väldigt försiktig med att åka tillbaka till det aktuella landet, för det kan få konsekvenser.
Fru talman! Kriget i Gaza är en humanitär katastrof. Utrikesdepartementet följer utvecklingen mycket noga, och det inkluderar att bevaka eventuella framtida möjligheter för utländska medborgare att också lämna området. UD uppskattar nu att ett mindre antal svenska medborgare fortfarande kan befinna sig i Gaza.
I sammanhanget vill jag lyfta fram att det görs konkreta insatser för att göra det möjligt för svenskar som befinner sig i Gaza att kunna lämna området. UD arbetar för att i den mån det är möjligt bistå svenskar som har uttryckt en önskan om att lämna Gaza och som fortfarande befinner sig där. Senast den 6 augusti i år genomfördes en insats där sex svenskar kunde lämna Gaza.
Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har Sverige hittills bistått 630 svenska medborgare och personer med anknytning till Sverige att lämna området. UD står också i kontakt med flera likasinnade länder, inte minst de nordiska, när det rör frågor om assisterade utresor. Våra utlandsmyndigheter står också i kontakt med lokala myndigheter och organisationer.
Som jag nämnde tidigare har en del av de svenskar som har getts möjlighet att lämna Gaza valt att inte resa ut. Det har faktiskt också förekommit att individer som har fått konsulär hjälp att lämna Gaza sedan har hört av sig när de befinner sig i Gaza igen och återigen vill ha hjälp med att lämna området.
Utrikesdepartementet arbetar för att i den mån det är möjligt bistå de svenskar som uttryckt en önskan om att lämna Gaza. Men jag vill avsluta med att återigen betona vikten av individens eget ansvar vid resor utomlands. UD har avrått från alla resor till Gaza i över ett decennium på grund av den osäkra och instabila säkerhetssituation som råder och svenska myndigheters mycket begränsade möjligheter att agera konsulärt i Gaza.
Som interpellanten är väl medveten om kan jag inte uttala mig om enskilda fall.
Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat hur jag och Utrikesdepartementet har säkerställt konsulärt stöd till svenska medborgare i Gaza och vilka insatser som görs för kvarvarande svenska medborgare. Hon har även frågat vad som gjorts för att kontakta och bistå anhöriga efter dödsfall och vilka lärdomar jag och regeringen dragit av att svenska medborgare avlidit i Gaza utan att det efterföljts av stöd och uppföljning från svenska myndigheter.
Vidare har Delgado Varas frågat om jag avser att föreslå en översyn av krisberedskapen för evakuering i komplexa situationer samt om myndigheternas rutiner för hantering av svenska medborgare i krigsområden ska ses över, särskilt vad gäller folkbokföring och sociala förmåner.
Jag vill börja med att framhålla att Utrikesdepartementet i mer än ett decennium avrått från alla resor till Gaza. Ett avrådansbeslut är en signal om ett allvarligt säkerhetsläge där situationen kan vara mycket oberäknelig. Vidare är avrådan en signal om att det kan vara mycket svårt, i vissa fall omöjligt, att ge konsulärt stöd i området. Det vilar därför ett stort eget ansvar på de svenskar som valt att resa till Gaza trots avrådan.
Situationen i Gaza är fruktansvärd. Sedan Hamas terroristattack i oktober 2023 har Sverige genom konsulära insatser bistått över 630 svenska medborgare och personer med anknytning till Sverige att lämna Gaza. Det konsulära stödet ges i enlighet med lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd, som i första hand omfattar svenska medborgare bosatta i Sverige samt flyktingar och statslösa personer med hemvist i Sverige.
Utrikesdepartementet arbetar, i den mån det är möjligt, för att säkerställa konsulärt stöd till svenskar som är berättigade till detta. Det är lokala myndigheter som fattar beslut om vem som tillåts lämna Gaza, när det kan ske och på vilket sätt. Detta gäller samtliga länder med medborgare i Gaza. Sveriges möjligheter att påverka dessa beslut är mycket begränsade. Det kan finnas flera olika anledningar till att en individ inte kan lämna Gaza. En del av de svenskar som getts möjlighet att lämna Gaza har valt att inte resa ut.
Utrikesdepartementet och berörda utlandsmyndigheter följer utvecklingen. Säkerhetssituationen medför dock stora begränsningar för vilket stöd Utrikesdepartementet kan ge, och det är inte säkert att fler konsulära insatser kommer att vara möjliga.
Dödsfall i utlandet är särskilt känsliga ärenden som ställer höga krav på korrekt och rättssäker hantering. För att bistå anhöriga till svenska medborgare eller personer med anknytning till Sverige som avlidit i Gaza krävs dokumentation som intygar dödsfallet. På grund av rådande situation är det inte alltid nödvändig dokumentation finns tillgänglig, och utan sådan är det tyvärr mycket svårt att vidta åtgärder.
Fru talman! Till att börja med vill jag säga att Utrikesdepartementet när det är möjligt alltid bistår med konsulär hjälp till svenska medborgare. Jag vill dock vara mycket tydlig med att det sedan mer än tio år råder en fullständig avrådan från alla resor till Gaza. Detta är någonting som jag uppmanar svenska medborgare att ta hänsyn till.
Slutligen tänkte jag uppehålla mig vid den mycket allvarliga anklagelse som Lorena Delgado Varas har riktat mot mig och regeringen vid flera tillfällen i den här debatten, nämligen att regeringen skulle ha rättfärdigat folkmord. Det är en synnerligen allvarlig anklagelse.
Det är precis denna typ av retorik som spär på hat, hot och polarisering, som över huvud taget inte hör hemma i det svenska samtalet och debatten. Men jag antar att jag inte har mer att vänta mig av någon som också har gillat hat riktat mot mig på sociala medier. Det verkar som om antisemitism, hat och terrorromantik går hand i hand.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Fru talman! Jag tänkte först att vi skulle uppehålla oss vid begreppet folkmord. Det stämmer mycket väl, som Lorena Delgado Varas framhåller, att vi har en skyldighet att förebygga och förhindra folkmord. Det är också därför som Sverige är EU:s näst största givare av humanitärt stöd till Gaza. Det är också därför som vi sätter press på den israeliska regeringen att leva upp till internationell humanitär rätt.
Men sedan går Lorena Delgado Varas vilse. Det är alltså inte regeringar runt om i världen som är domstolar i folkrättsfrågan. Sveriges regering har som praxis – detta går långt tillbaka och har gällt även under socialdemokratiskt ledda regeringar som har stötts av Vänsterpartiet – att inte uttala sig i folkmordsfrågan förrän en domstol har gjort det. Det tar ofta lite tid, för det är komplicerad bevisning. Det tycker jag att man ska ha respekt för. Det tänker vi fortsätta att ha från den här regeringens sida. Men vi har som sagt en skyldighet att förebygga och förhindra att folkmord sker.
När det sedan gäller frågan om bosättningar tycker jag att jag var mycket tydlig i mitt förra inlägg. Jag vill bara framhålla att vi i den här regeringen samarbetar mycket väl. Den ståndpunkt som jag uttrycker i kammaren och som vi driver i EU är helt gemensam för samtliga regeringspartier. Så var det inte i den förra, socialdemokratiskt ledda regeringen, där man bara hade bestämt sig för en sak, nämligen att man skulle ha makten tillsammans. Man förmådde inte driva igenom några beslut att tala om, och många av sina budgetar fick man inte igenom. Men vi samarbetar mycket bra, och det är bra för Sverige.
Fru talman! Regeringen har en klar linje i relation till kriget i Gaza och till konflikten mellan Israel och Palestina. Den katastrofala humanitära situationen för civilbefolkningen i Gaza måste lindras, och den internationella humanitära rätten måste respekteras. Gisslan måste friges omedelbart och ovillkorligen. Det krävs en vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna. En hållbar fred kan, som jag sa i den tidigare debatten, bara bygga på en framförhandlad tvåstatslösning.
Det här är den linje vi driver, också i EU. Regeringen har presenterat egna förslag och ställt sig bakom andras. EU-kollegor talar nu om det så kallade svenska initiativet om att införa sanktioner mot extremistiska ministrar som driver på för den illegala bosättningspolitiken och aktivt motverkar en framförhandlad tvåstatslösning. Jag tycker att det är ganska tydligt. Det är också ett tydligt kvitto på en klar och tydlig politik.
Jag ser med stor oro på den allvarliga utvecklingen på Västbanken. Detta inbegriper Israels utökade militära operationer, som inneburit att tusentals människor har tvingats lämna sina hem, men också den fortsatta expansionen av israeliska bosättningar och demoleringen av palestinska hem. Jag tog själv upp frågan med Israels utrikesminister vid mitt senaste besök i mars, då jag också besökte bosättningarna, eller rättare sagt området Västbanken.
Regeringen vill också se beslut om ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare som utför våldsdåd mot civila. Besluten kräver enhällighet i EU, varför det ibland tar längre tid än vi skulle önska. Tyvärr går det inte alls alltid, och det är frustrerande. Det är också därför vi går fram med åtgärder som bara kräver kvalificerad majoritet. Även detta är svårt att uppnå, och det är också frustrerande.
Apropå Jacob Risbergs frågor svarar jag för regeringens politik i den här kammaren. Det är det jag har kallats hit för – ingenting annat.
Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om Sveriges trovärdighet och handlingsutrymme i utrikespolitiken gentemot Israel och Palestina, om vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att säkerställa att svensk utrikespolitik baseras på folkrätten och om regeringens arbete för att få till stånd sanktioner mot extremistiska ministrar och bosättare i Israel.
Situationen i Gaza är katastrofal – vi var inne på det också i den förra debatten. Det civila lidandet måste få ett slut.
Regeringens politik är, och fortsätter att vara, baserad på folkrätten. Respekten för folkrätten inklusive den internationella humanitära rätten måste säkerställas – av alla parter.
Regeringens hållning är mycket tydlig. Sverige ligger i framkant inom EU när det gäller åtgärder för att sätta press på den israeliska regeringen för att förbättra den katastrofala humanitära situationen och respektera internationell humanitär rätt. Sverige har tagit initiativ till att föreslå EU-sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar som driver på en illegal bosättningspolitik och aktivt motverkar en tvåstatslösning. Vi stöder ytterligare sanktioner mot extremistiska bosättare. Sverige vill att EU fryser handelsdelen i EU:s associationsavtal med Israel.
Samtidigt måste trycket på Hamas öka, inklusive genom ytterligare sanktioner, vilket regeringen återkommande också lyfter inom EU. Vi har efterlyst förslag från kommissionen om hur denna press kan intensifieras. Hamas bär ett tungt ansvar för situationen. Sverige fortsätter framhålla att gisslan i Gaza måste frisläppas villkorslöst och omedelbart. Hamas måste avväpnas och upplösas och kan inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza. Att också regionens länder nu tydligt ställer sig bakom dessa krav är viktigt och välkommet.
Regeringen vill, tillsammans med övriga EU, se en omedelbar vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna. En hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en förhandlad tvåstatslösning.