Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat hur jag och Utrikesdepartementet har säkerställt konsulärt stöd till svenska medborgare i Gaza och vilka insatser som görs för kvarvarande svenska medborgare. Hon har även frågat vad som gjorts för att kontakta och bistå anhöriga efter dödsfall och vilka lärdomar jag och regeringen dragit av att svenska medborgare avlidit i Gaza utan att det efterföljts av stöd och uppföljning från svenska myndigheter.

Vidare har Delgado Varas frågat om jag avser att föreslå en översyn av krisberedskapen för evakuering i komplexa situationer samt om myndigheternas rutiner för hantering av svenska medborgare i krigsområden ska ses över, särskilt vad gäller folkbokföring och sociala förmåner.

Jag vill börja med att framhålla att Utrikesdepartementet i mer än ett decennium avrått från alla resor till Gaza. Ett avrådansbeslut är en signal om ett allvarligt säkerhetsläge där situationen kan vara mycket oberäknelig. Vidare är avrådan en signal om att det kan vara mycket svårt, i vissa fall omöjligt, att ge konsulärt stöd i området. Det vilar därför ett stort eget ansvar på de svenskar som valt att resa till Gaza trots avrådan.

Situationen i Gaza är fruktansvärd. Sedan Hamas terroristattack i oktober 2023 har Sverige genom konsulära insatser bistått över 630 svenska medborgare och personer med anknytning till Sverige att lämna Gaza. Det konsulära stödet ges i enlighet med lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd, som i första hand omfattar svenska medborgare bosatta i Sverige samt flyktingar och statslösa personer med hemvist i Sverige.

Utrikesdepartementet arbetar, i den mån det är möjligt, för att säkerställa konsulärt stöd till svenskar som är berättigade till detta. Det är lokala myndigheter som fattar beslut om vem som tillåts lämna Gaza, när det kan ske och på vilket sätt. Detta gäller samtliga länder med medborgare i Gaza. Sveriges möjligheter att påverka dessa beslut är mycket begränsade. Det kan finnas flera olika anledningar till att en individ inte kan lämna Gaza. En del av de svenskar som getts möjlighet att lämna Gaza har valt att inte resa ut.

Utrikesdepartementet och berörda utlandsmyndigheter följer utvecklingen. Säkerhetssituationen medför dock stora begränsningar för vilket stöd Utrikesdepartementet kan ge, och det är inte säkert att fler konsulära insatser kommer att vara möjliga.

Dödsfall i utlandet är särskilt känsliga ärenden som ställer höga krav på korrekt och rättssäker hantering. För att bistå anhöriga till svenska medborgare eller personer med anknytning till Sverige som avlidit i Gaza krävs dokumentation som intygar dödsfallet. På grund av rådande situation är det inte alltid nödvändig dokumentation finns tillgänglig, och utan sådan är det tyvärr mycket svårt att vidta åtgärder.

Fru talman! Kriget i Gaza är en humanitär katastrof. Utrikesdepartementet följer utvecklingen mycket noga, och det inkluderar att bevaka eventuella framtida möjligheter för utländska medborgare att också lämna området. UD uppskattar nu att ett mindre antal svenska medborgare fortfarande kan befinna sig i Gaza.

I sammanhanget vill jag lyfta fram att det görs konkreta insatser för att göra det möjligt för svenskar som befinner sig i Gaza att kunna lämna området. UD arbetar för att i den mån det är möjligt bistå svenskar som har uttryckt en önskan om att lämna Gaza och som fortfarande befinner sig där. Senast den 6 augusti i år genomfördes en insats där sex svenskar kunde lämna Gaza.

Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har Sverige hittills bistått 630 svenska medborgare och personer med anknytning till Sverige att lämna området. UD står också i kontakt med flera likasinnade länder, inte minst de nordiska, när det rör frågor om assisterade utresor. Våra utlandsmyndigheter står också i kontakt med lokala myndigheter och organisationer.

Som jag nämnde tidigare har en del av de svenskar som har getts möjlighet att lämna Gaza valt att inte resa ut. Det har faktiskt också förekommit att individer som har fått konsulär hjälp att lämna Gaza sedan har hört av sig när de befinner sig i Gaza igen och återigen vill ha hjälp med att lämna området.

Utrikesdepartementet arbetar för att i den mån det är möjligt bistå de svenskar som uttryckt en önskan om att lämna Gaza. Men jag vill avsluta med att återigen betona vikten av individens eget ansvar vid resor utomlands. UD har avrått från alla resor till Gaza i över ett decennium på grund av den osäkra och instabila säkerhetssituation som råder och svenska myndigheters mycket begränsade möjligheter att agera konsulärt i Gaza.

Som interpellanten är väl medveten om kan jag inte uttala mig om enskilda fall.

Fru talman! Jag vill återigen betona att UD har en stark och väl utvecklad beredskap för konsulära krissituationer. Denna har successivt utvecklats och förstärkts sedan flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 och har också visat sin kapacitet vid flera omfattande kriser under senare år. UD handlägger därtill dagligen många svåra och komplexa individuella ärenden där svenskar utomlands är nödställda, frihetsberövade eller avlidna.

Jag har stor förståelse för den fasansfulla situation som befolkningen i Gaza befinner sig i, liksom för den oro som många anhöriga här i Sverige känner. Ärenden som uppstår i en konflikt som denna är både hjärtskärande och mycket svåra. Men icke desto mindre ställer de samma krav på rättssäkerhet som andra ärenden. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte finns behov av en övergripande översyn av den konsulära krisberedskapen och handläggningen. En sådan gjordes av Riksrevisionen 2016, och UD:s konsulära krisberedskap konstaterades vara god.

Däremot har det, som jag tidigare nämnt, identifierats ett behov av att se över det konsulära regelverket, det vill säga de rättsliga ramarna för vilket stöd som kan ges till svenskar utomlands och också under vilka förutsättningar.

Tidigare i år tillsattes en utredning med uppdrag att analysera regleringen av den konsulära verksamheten och föreslå hur den kan göras mer ändamålsenlig. Utgångspunkten är principen om individens ansvar för sin vistelse utomlands. Utredningen ska också beakta betydelsen av Utrikesdepartementets avrådan från resor och individens anknytning till Sverige.

Jag har inte undvikit någon fråga, men jag har konstaterat att jag inte kan kommentera enskilda fall. Ska jag svara mer generellt på de frågor som har lyfts av interpellanten kan jag konstatera att en medborgare inte har samma rättigheter som en person som inte är medborgare i Sverige. Om man inte vistas i landet ska man som huvudregel inte heller längre vara folkbokförd efter viss tid. Har man ett uppehållstillstånd på grund av att man har uppgett att man har behov av skydd ska man vara väldigt försiktig med att åka tillbaka till det aktuella landet, för det kan få konsekvenser.