Maria Malmer Stenergard

Herr talman! Till skillnad från vänsterpartierna handlar mitt fokus som utrikesminister om att värna Sveriges och svenskars säkerhet. Att folkrätten respekteras ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse, och det har jag varit väldigt tydlig med. Jag har av det skälet också varit tydlig när det har stått klart att USA:s agerande har stridit mot folkrätten, som i Venezuela, eller när den amerikanska administrationen varit hotfull i sin retorik mot Danmark och Grönland.

Vi kan konstatera att vi ser en amerikansk administration som agerar oberäkneligt och att dess stundtals splittrande retorik undergräver tilliten mellan Europa och USA, precis som jag sa här tidigare.

Jag kommer att fortsätta vara tydlig när den amerikanska administrationens agerande skadar Sveriges eller för den delen våra gemensamma intressen. Men jag tänker inte uttrycka mig i affekt bara för att Håkan Svenneling vill det. Hur jag uttrycker mig kommer alltid att ha utgångspunkten i vad som är bäst för Sverige. Det är min absoluta skyldighet, framför allt.

Relationen till USA kommer att fortsätta vara viktig oavsett administration – relationen är god till exempel mellan företag. Det var därför regeringen, till skillnad från Socialdemokraterna, inte valde sida i fråga om det amerikanska presidentvalet. USA är avgörande för svensk och europeisk säkerhet, och USA är Sveriges näst största exportmarknad. Därför fortsätter vi att värna den transatlantiska länken och den bredd av kontaktytor som finns mellan Sverige och USA – detta är mycket större än bara administrationen.

Framöver behöver vi helt klart ett starkare Europa där vi tar ett större ansvar för vår egen säkerhet, konkurrenskraft och framtid. Det ser Sverige, och vi agerar därefter. Men vägen dit går inte genom att skapa splittring utan genom att samla inte minst de länder kring Östersjön som vänstersidan totalt negligerade när de satt i regering.

Men jag kan passa på att fråga Håkan Svenneling varför han inte vill knyta närmare band med Mercosurländerna.

(Applåder)

Herr talman! Förlåt, men jag förutsatte förstås att Morgan Johansson lyssnade på mitt anförande här tidigare. Där var jag väldigt tydlig med att vi vill införa ytterligare sanktioner mot extremistiska bosättare och också mot israeliska ministrar som driver på för bosättningarna. Detta är ytterst konkret, och vi kommer att fortsätta arbeta för att samla det stöd som krävs i EU.

Kriget i Gaza är en av de utrikespolitiska frågor som har rört upp mest känslor här i Sverige. Jag tror inte att man kan se det isolerat från vad som händer på Västbanken. Det är inte konstigt att det rör upp känslor – det handlar om allt från Hamas massmord, som krävde över 1 200 människors liv, till den fruktansvärda situation vi har sett och fortfarande ser i Gaza. Kriget har inneburit ett enormt mänskligt lidande.

Jag förstår att vänstersidan har ett intresse av att använda den här konflikten som ett inrikespolitiskt slagträ, men jag kommer inte att gå den vägen. Jag tänker behålla mitt fokus där det hör hemma: på att minska lidandet och på att sätta press på såväl Israel som Hamas att efterleva fredsplanen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Morgan Johansson, för frågan! Regeringen ser extremt allvarligt på utvecklingen på Västbanken, vilket jag också tog upp i mitt anförande. Det handlar också om den fortsatta expansionen av israeliska bosättningar och om bosättarvåldet.

Även jag har tagit del av uppgifter om att det blir allt svårare för kristna på Västbanken. Detta är något som jag själv tog upp med Israels utrikesminister när jag träffade honom på plats i Israel.

Sverige fördömer Israels senaste beslut, som syftar till att öka Israels kontroll över Västbanken. Beslutet undergräver tvåstatslösningen, strider mot folkrätten och försvårar de pågående fredsansträngningarna.

Regeringen har tillsammans med flera andra länder fördömt de israeliska planerna på att godkänna omfattande utbyggnader av bosättningar på Västbanken, inklusive i det så kallade E1-området. Vi uppmanar Israel att upphäva E1-bosättningsplanen.

Regeringen har varit och kommer att förbli tydlig med att bosättningarna och bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Och i min värld innebär det inte att man smyger ut saker när man lägger ut dem på X, för det har en tendens att nå ganska många människor.

Avslutningsvis vill jag nämna detta med export av krigsmateriel. Jag tror att Morgan Johansson är väl medveten om att inget nytt tillstånd har utfärdats efter den 10 oktober 2023. Det är ISP som hanterar tillståndsgivningen.

Vi har av tradition en mycket stram syn på export av krigsmateriel till Israel. Den export det handlar om gäller i praktiken följdleveranser av sådan materiel som inte klassades som krigsmateriel vid den tidpunkt då avtal ingicks.

Låt mig ställa en motfråga till Morgan Johansson. Från vänstersidan hör jag mycket om Israels ansvar, men jag hör väldigt lite om vad man vill göra åt Hamas. Det skulle jag gärna vilja höra mer om.

(Applåder)

Herr talman! Lana Tjornohorska var journalist, hbtq-aktivist, konstnär – och drönarpilot. Hon hade inte behövt strida, men som så många andra ukrainare kunde hon inte bara se på medan nära och kära drabbades av Rysslands anfallskrig. På nyårsdagen i år delade hon en mandarin med sin vän Ignatius. Han skämtade om att han skulle berätta för världen om den söta tjej han delat en mandarin med. Tio minuter senare dog Lana i hans armar, efter att ha träffats av en rysk drönare. Nu gör Ignatius det han sa att han skulle göra: Han berättar för världen om Lana. När jag träffade honom för några veckor sedan bad han mig att tänka på Lana när jag tänker på Ukraina och på alla dem som liksom Lana har gett sina liv för Ukraina och för ett fritt, demokratiskt Europa.

Herr talman! Vi befinner oss i en brytningstid. Den säkerhetspolitiska arkitektur, de internationella spelregler och den fria handel som har gjort länder som Sverige trygga och rika utmanas. Vi ser allvarliga brott mot folkrätten. Regeringen möter den här utvecklingen med klarsyn och handlingskraft.

I sin första regeringsförklaring talade statsministern om att utrikes- och säkerhetspolitiken behövde omorienteras för att möta de hot som Sverige och Europa står inför. Sverige skulle bli medlem i Nato, öka stödet till Ukraina, reformera biståndet och fördjupa samarbeten i vårt närområde. Regeringen har levererat på alla dessa punkter, eftersom vi har prioriterat dem. Utrikes- och säkerhetspolitik handlar om att vilja, men lika mycket om att välja. Vi har valt att värna Sveriges och svenskars säkerhet.

Herr talman! Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har snart pågått lika länge som första världskriget. Hur kriget slutar kommer att påverka säkerheten i Europa i minst en generation framåt. Stödet till Ukraina förblir därför regeringens främsta utrikespolitiska uppgift.

Vi stöder Ukrainas ansträngningar i de förhandlingar som nu pågår tillsammans med europeiska och amerikanska partner. Vi är redo att ta ansvar om en överenskommelse kan nås. Utöver omfattande stöd står Sverige då berett att bidra till en multinationell återförsäkringsstyrka.

Så länge den ryska aggressionen pågår står Sverige dock fast vid vår tvåpunktsplan: mer stöd till Ukraina och ökad press på Ryssland. Stödet till Ukraina är en moralisk plikt och en investering i Europas säkerhet, självständighet och framtid.

Förra året var Sverige enligt Kielinstitutet tillsammans med Norge och Danmark de länder i världen som gav störst militärt stöd till Ukraina i förhållande till bnp. Det samlade svenska stödet – det militära stödet och biståndet – räddar liv och stärker Ukrainas motståndskraft.

Jag vill tacka för den breda uppslutning som finns i den här kammaren för Ukrainas sak. Det är ett svenskt styrkebesked, som sänder en tydlig signal till omvärlden att Sverige stöder Ukraina så länge som det krävs.

(Applåder)

Herr talman! Vi vet att Rysslands målsättningar sträcker sig bortom Ukraina. Sverige och Europa behöver ställa in sig på en långvarig, långtgående konfrontation med Ryssland. Tillsammans med våra allierade och partner ska vi motverka Ryssland från en styrkeposition.

Natos avskräckning och kollektiva försvar är bärande pelare i motverkanspolitiken. Sveriges medlemskap i Nato gör vårt land säkrare. Vi står inte ensamma i en orolig tid. Vårt överordnade intresse som allierad är att upprätthålla den politiska och militära trovärdigheten i Natos artikel 5.

Nu står Nato inför ett skifte där Europa kommer att ta ett betydligt större ansvar för sin egen säkerhet. Sverige är berett att ta sitt ansvar i det skiftet. Det har vi visat under vår första tid som allierad genom omfattande bidrag på marken, till sjöss och i luften kring Östersjön, i nordområdena och längs Natos östra flank. I maj står Sverige värd för Natos utrikesministermöte i Helsingborg, där man nästan dagligen kan se skuggflottefartyg passera på sin väg mot mindre nogräknade köpare som göder den ryska krigskassan.

Sveriges militära närvaro i Lettland är av påtaglig betydelse. Nu har vi även axlat ansvaret som ramverksnation för Natos framskjutna närvaro i Finland, som visar på den ökade vikten av säkerhet i Arktis och nordområdena. Sverige kommer också att bidra med stridsflyg till Natooperationen Arctic Sentry. Arbetet med att ta fram en ny Arktisstrategi pågår.

Herr talman! Sverige och USA förenas av släktband sedan generationer tillbaka. USA och Europa binds också samman av världens två mest integrerade ekonomier och av världens främsta försvarsallians. USA är avgörande för svensk och europeisk säkerhet och välstånd, men Europas relation med USA går nu in i en ny era.

Det är uppenbart att USA alltmer agerar på ett sätt som är förtroendeskadligt och som strider mot Europas värderingar om globalt samarbete och internationell rätt. Låt mig därför betona det som är självklart: Sverige kommer inte att kompromissa om våra grannländers territoriella integritet. Det är bara Danmark och Grönland som bestämmer i frågor som rör Danmark och Grönland.

Det bilaterala samarbetet med USA är fortsatt starkt. Vi har utvecklat samarbetet inom områden som försvar och rymd, och vi har öppnat generalkonsulat i San Francisco och Houston.

Nu när den transatlantiska länken är stadd i förändring måste vi stärka Europa. Regeringen utvecklar därför närmare relationer med allierade och partner i Sveriges närområde. Vi är drivande i det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet, som aldrig har varit djupare. Vi stärker det säkerhetspolitiska samarbetet mellan länderna kring Östersjön.

Att Polen valde Sverige som partner för att bygga upp sin ubåtsförmåga skapar nya möjligheter för och mellan våra länder. Det visar att svensk försvarsindustri är en viktig tillgång också för allierade och partner. Vi har även stärkt våra strategiska partnerskap med Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Kanada.

Herr talman! I den här brytningstiden finns vissa konstanter. En är Europeiska unionen – en värdegemenskap och Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform. I kriser har EU gång på gång visat sin samlade styrka. EU är vår bästa chans att fortsätta verka för demokrati, frihet och internationell rätt.

Sverige vill se ett mer geopolitiskt och handlingskraftigt EU. Den utrikes- och säkerhetspolitiska dimensionen behöver stärkas, och fler beslut behöver fattas med kvalificerad majoritet.

Sverige välkomnar den framväxande försvarsdimensionen inom EU. Unionen spelar en allt viktigare roll för att stärka försvarsindustrin, den militära rörligheten och den civila beredskapen i Europa.

EU är avgörande för ett kraftfullt och långsiktigt stöd till Ukraina och för motverkanspolitiken mot Ryssland. Sverige är drivande i EU för sanktioner mot den ryska skuggflottan, för att minska Rysslands energiintäkter och för att använda de frysta ryska tillgångarna till förmån för Ukraina.

Sverige vill utöka sanktionerna mot Belarus till följd av den inhemska repressionen och landets stöd till den ryska aggressionen. Regeringen stöder det belarusiska folket på vägen mot ett fritt och demokratiskt Belarus.

Många länder knackar nu på EU:s dörr. De vill bli en del av det frihetliga Europa och av världens största inre marknad. Det ligger i vårt intresse att hjälpa kandidatländerna att närma sig unionen.

Regeringen driver på för ytterligare steg mot EU-medlemskap för Ukraina och Moldavien, som båda har gjort ett imponerande reformarbete. På västra Balkan gör Albanien och Montenegro stora framsteg.

Sverige beklagar djupt utvecklingen i Georgien, samtidigt som vi är fast beslutna att fortsätta stödja de demokratiskt och europeiskt sinnade krafterna i landet.

Regeringen fortsätter stödja demokratisk utveckling i Armenien och välkomnar Armeniens ansträngningar för närmare samarbete med EU.

Herr talman! Utvecklingen i Mellanöstern ger skäl till både hopp och oro. Säkerhetsrådsresolutionen som godkände den amerikanska fredsplanen för Gaza bekräftar det stora internationella stödet för fred i regionen. Det är avgörande att civila skyddas, att humanitär hjälp släpps in obehindrat och att ett meningsfullt palestinskt deltagande i återuppbyggnaden av Gaza säkerställs. Hamas måste avväpnas och kan inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza.

Den allvarliga utvecklingen med ökning av bosättningar och bosättarvåld mot civila palestinier på Västbanken måste få ett slut. Sverige fortsätter att verka för ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare, liksom mot extremistiska israeliska ministrar som driver på den illegala bosättningspolitiken.

På sikt behövs en framförhandlad tvåstatslösning baserad på folkrätten. Det är den enda hållbara lösningen för att israeler och palestinier ska kunna leva i fred, frihet och demokrati, sida vid sida.

Iran och dess ombud är försvagade, men Iran bär fortsatt ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i regionen och för säkerhetsrisker i väst.

Situationen i Iran är fruktansvärd. Regeringen fördömer det omfattande dödliga våldet mot fredliga demonstranter i Iran och de storskaliga, godtyckliga gripanden som har skett i de senaste protesternas spår. Vi står tydligt bakom de modiga iranska kvinnor och män som utövar sin yttrande- och mötesfrihet.

Sverige välkomnar att EU har enats om att terroristlista Islamiska revolutionsgardet. Det är en fråga Sverige har drivit länge, med stöd av en enig riksdag.

I Syrien har Assadregimens fall inneburit en möjlighet för den syriska befolkningen att äntligen forma sin framtid. Sverige är tydligt med förväntningarna på övergångsregeringen: att alla syrier behöver inkluderas i bygget av det nya Syrien. Kvinnors och etniska och religiösa gruppers deltagande måste säkerställas.

Vi förväntar oss att rättigheterna för etniska och religiösa grupper – däribland kurder, kristna, alawiter och druser – respekteras. Sverige kommer fortsatt att lyfta vikten av ansvarsutkrävande för de brott som har begåtts både nu och tidigare i Syrien. Sverige och EU ökar sitt stöd när det nu trots det sköra läget finns bättre förutsättningar för en ljusare framtid för Syriens befolkning, inklusive möjlighet att efter hand återvända hem.

Herr talman! Asien och Oceanien är den del av världen där den största ekonomiska tillväxten förväntas ske. Säkerheten i Asien och Europa blir alltmer sammanlänkad. Vi stärker samarbetet med Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland – alla viktiga partnerländer till Nato. Vi fördjupar dialogen med Aseanländerna, och vi utvecklar vårt partnerskap med Indien. Genom handelsavtalet och partnerskapet inom säkerhet och försvar mellan EU och Indien inleds en ny era av samarbete.

Kina är världens näst största ekonomi och en ledarnation inom forskning och teknisk utveckling, samtidigt som landet har ett auktoritärt styre och växande geopolitiska ambitioner. Vi bejakar dialog och samarbete med Kina där det är möjligt och i linje med våra intressen och värderingar, till exempel för att främja handel på lika villkor och hantera klimatfrågan. Vi fortsätter att påtala överträdelser mot mänskliga rättigheter tillsammans med övriga EU. Sveriges relation till Kina är och ska fortsatt vara förankrad i en europeisk strategi.

Kinas agerande mot Taiwan inger oro, och hot om militärt våld är oacceptabla. Kinas möjliggörande av Rysslands krig i Ukraina har en direkt negativ effekt på Sveriges och Europas säkerhet.

Herr talman! Globala utmaningar kan inte lösas enbart med våra allierade eller närmast likasinnade. Tillsammans med likasinnade länder i Asien, Afrika och Latinamerika som bryr sig om och upprätthåller gemensamma institutioner och spelregler kan vi skapa en kraft som inte konkurrerar utan förenar.

En reform av FN:s säkerhetsråd är angelägen. Sverige står bakom en mer rättvis representation från alla kontinenter i säkerhetsrådet och kommer att verka för fler permanenta och icke-permanenta medlemmar. Möjligheten till veto bör begränsas.

Det har snart gått 65 år sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom. Sverige fortsätter att stödja FN:s utredning som syftar till att klarlägga omständigheterna kring hans död.

Inom handelspolitiken verkar Sverige för att försvara den regelbaserade ordningen och upprätthålla EU-enighet. Överenskommelserna om frihandelsavtal mellan EU och Indien samt mellan EU och Mercosur är framgångar för frihandeln globalt. Att Mercosuravtalet skyndsamt kan träda i kraft är ett svenskt intresse som vårt regeringsunderlag står bakom. Jag kan bara beklaga att stora delar av oppositionen motarbetar avtalet i en tid då vi behöver knyta fler, inte färre, band med resten av världen.

Ambitionsnivån för vårt främjande har höjts markant, med viktiga resultat inte minst vad gäller exporten av försvarsmateriel. Vi ser ett ökat behov av internationella samarbeten i skärningspunkten mellan teknik, innovation, handel och säkerhet. Det är viktigt att minska de sårbarheter som följer med ensidiga ekonomiska beroenden. Det är bara en växande ekonomi som gör det möjligt att rusta försvaret och ha beredskap i bistrare tider. En stark svensk ekonomi bygger säkerhet i en osäker tid.

Herr talman! Biståndsstrategin för Ukraina är den enskilt största landstrategin någonsin. I år ökar regeringen biståndet till Ukraina till minst 10 miljarder kronor.

Samtidigt fortsätter Sverige att vara en generös givare till världens mest utsatta. Det gäller inte minst Sveriges humanitära bistånd och stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Från Gaza till Sudan och Ukraina fortsätter Sverige att göra skillnad där de humanitära behoven är som störst.

Sverige har ett av världens mest generösa klimatbistånd. Genom Sveriges ordförandeskap i den gröna klimatfonden 2026 fortsätter vi att stötta det internationella klimatarbetet. Det är enbart genom globalt samarbete som klimatförändringarna kan bekämpas.

Herr talman! Jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik. Det är en fråga om mänskliga rättigheter och ett prioriterat område för Sverige i FN och för vårt bistånd. Under Sveriges ordförandeskap förra året stärktes UN Womens strategiska riktning. Sveriges arbete är viktigt för att stärka kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt. Svenskt bistånd ska bidra till ökad tillgång till vård för gravida och mödrar, allsidig sexualundervisning och åtgärder mot alla former av sexuellt och könsrelaterat våld. Det är en viktig del av vårt breda engagemang för global hälsa.

Herr talman! Den här mandatperioden har Johan Floderus, Saeed Azizi, Joakim Medin och Galina Krasnianskaja frigivits och fått återvända till Sverige. Dawit Isaak, Gui Minhai och Ahmadreza Djalali måste också återförenas med sina familjer.

Jag har som första svenska utrikesminister rest till Eritrea, vilket ska ses som en ny ansats till dialog om Dawit Isaaks fall och andra viktiga frågor för och mellan våra länder.

Jag har som första svenska utrikesminister på elva år besökt Kina, där jag lyfte Gui Minhais fall.

Vi har även en direkt dialog med Iran om de frihetsberövade svenskar som fortfarande väntar på att få återse sina familjer.

För oss är det inte ett alternativ att inte tala med andra när det handlar om svenska intressen och svenska medborgares säkerhet. Vi kommer inte att ge upp våra ansträngningar.

(Applåder)

Herr talman! Folkrätten, inklusive FN-stadgan, är en hörnsten i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. En värld där den starkes rätt går före folkrätten och där stormakter gör som de vill är inte den världsordning vi vill se.

Sverige står bakom internationella domstolars oberoende och integritet. Vi välkomnar inrättandet av en särskild tribunal för ansvarsutkrävande för Rysslands aggressionsbrott mot Ukraina.

Mänskliga fri- och rättigheter måste försvaras. Varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning och religion är en frihetsfråga. Kränkningar av religionsfriheten är ett växande globalt problem. Religions- och övertygelsefrihet är därför en integrerad del av Sveriges arbete för mänskliga rättigheter världen över.

Herr talman! Vi vet inte vad som väntar efter den här brytningstiden, men vi vet att vi behöver förhålla oss till en mer brutal värld. Vi behöver stå stadigt i våra värderingar men också navigera pragmatiskt utifrån vad som är bäst för Sverige. Säkerhet och lag och ordning i omvärlden, särskilt i vårt närområde, är nödvändigt för att svenskar ska kunna känna framtidstro och trygghet.

Hotet i öster och signalerna från väster är av helt olika natur, men svaret är detsamma: Vi behöver nyttja styrkan i svensk ekonomi, rusta vårt försvar och arbeta ännu närmare tillsammans med våra allierade och partner. Vi behöver bygga globala partnerskap som gör oss både säkrare och ekonomiskt starkare. Vi behöver fortsätta stödja Ukraina och aldrig glömma Lana och alla dem som slåss för både sin egen och vår framtid.

Ytterst handlar det om att värna Sveriges fred, frihet och säkerhet. Det finns ingen viktigare uppgift.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Helena Bouveng, Jan Ericson, Gustaf Göthberg och Marie-Louise Hänel Sandström (alla M), Erik Hellsborn (SD), Gudrun Brunegård (KD) samt Fredrik Malm (L).

Herr talman! Låt mig säga det igen: Ja, vi står bakom Internationella domstolens beslut.

Låt mig understryka den möjlighet som vi nu står inför: Äntligen finns ett momentum för att nå en lösning på en konflikt som har varat i fem decennier. Sverige vill vara med och bidra till en sådan lösning och främja förutsättningar för samhällsutveckling och stabilitet. Den rörelsen bekräftas av den nya säkerhetsrådsresolutionen och av att även EU nu har antagit en gemensam ståndpunkt i Västsaharafrågan som speglar denna resolution.

Det här handlar inte om att välja sida utan om att stötta arbetet för att komma vidare. Det viktiga nu är att stötta den FN-ledda processen och Staffan de Misturas arbete för att uppnå en ömsesidigt accepterad lösning, där FN-stadgan respekteras och det västsahariska folkets rätt till självbestämmande också tillgodoses.

Inom ramen för den här processen utgör Marockos autonomiplan en trovärdig grund för förhandlingar. Den marockanska autonomiplanen behöver preciseras och uppdateras, något som Marocko också har lovat. Vi förväntar oss att Marocko levererar på detta löfte, vilket jag har framfört till min utrikesministerkollega direkt. Vi ser fram emot att ta del av Marockos uppdaterade förslag till autonomiplan och andra konstruktiva bidrag från parterna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Sverige är en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Efter mer än 50 år av konflikt skulle en politisk lösning på Västsaharafrågan som är förenlig med folkrätten och FN-stadgan vara extremt positiv för stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i regionen och för att minska lidandet hos civilbefolkningen. Sverige ger därför sitt fulla stöd till FN och Staffan de Mistura för att leda denna process, vars uttryckliga mål är en lösning i överensstämmelse med FN-stadgan.

Som framgår av resolutionen i FN:s säkerhetsråd är autonomiplanen en trovärdig grund för förhandlingar. Målet för förhandlingarna är att nå en lösning som accepteras av parterna, som är förenlig med FN-stadgan och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande – som vi står bakom. Balansen mellan parters positioner och marockansk kontroll respektive västsahariskt självbestämmande är sannolikt den viktigaste delen nu för de förhandlingar mellan parterna som FN ska leda.

Flyktingar från Västsahara har bott i läger nära den algeriska staden Tindouf i södra Algeriet sedan 1975. Genom åren har Sverige bidragit till verksamheten genom kärnstöd till flera FN-organ på plats. Vi kan vara stolta över att vi är en av de största givarna av kärnstöd till FN:s flyktingorgan UNHCR, FN:s livsmedelsprogram World Food Programme och FN:s barnfond Unicef, som alla bedriver verksamhet i de västsahariska flyktinglägren.

Dessutom har regeringen nära kontakt med FN:s sändebud de Mistura för att säkerställa maximalt politiskt stöd för att komma framåt i frågan. Jag träffade honom själv ganska nyligen. Vi undersöker också olika möjligheter att ge ytterligare stöd till FN:s och de Misturas arbete med Västsaharafrågan. Det är oumbärligt för att parterna ska nå en lösning.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve verkar fortfarande inte ha noterat att säkerhetsrådet har antagit en resolution i frågan i oktober. Jacob Risberg tycker uppenbarligen att man ska bortse från den här säkerhetsrådsresolutionen. Min fråga till Jacob Risberg blir då naturligtvis vilka andra resolutioner han tycker att man ska bortse från.

Herr talman! För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det helt avgörande att den regelbaserade världsordningen och folkrätten, inklusive FN-stadgan, upprätthålls. Det är Sveriges fasta övertygelse att folkrätten, inklusive FN-stadgan, utgör nödvändiga verktyg för att nå fredliga lösningar på konflikter i allmänhet. Det gäller även den långvariga konflikten i Västsahara.

Sveriges folkrättsliga position står fast. Sverige står helt och fullt bakom det västsahariska folkets rätt till självbestämmande, något som också har slagits fast av Internationella domstolen i Haag i sitt yttrande från 1975.

Det som interpellanterna helt verkar bortse från är den säkerhetsrådsresolution som antogs i oktober. Det brukar kanske inte vara läget. Det är vanligare att regeringen anklagas för att inte respektera FN-resolutioner. I det här fallet är det någonting som har hänt där som oppositionen väljer att helt bortse från. Det gör debatten lite svårare.

Resolutionen från oktober 2025 tillhandahåller ett ramverk för förhandlingarna och uttalar sig inte om en specifik lösning. Regeringen uttrycker sitt stöd för autonomiplanen som en del av en FN-ledd process som leds av FN:s sändebud för Västsahara Staffan de Mistura.

I linje med säkerhetsrådsresolutionen måste den lösning som framförhandlas vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad av parterna och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. De exakta formerna för detta är en fråga för parterna.

För övrigt var det endast Kina, Pakistan och Ryssland som avstod i omröstningen om resolutionen. Det är ett intressant sällskap som oppositionen sällar sig till här, får man konstatera.

I och med den positionsförflyttning som regeringen nu har gjort ställer vi oss på samma sida som våra närmast likasinnade. Vi är tillsammans med Finland, Danmark, Storbritannien, Frankrike, Estland, Polen, Nederländerna, Belgien, Tyskland och numera också EU.

Sverige står upp för folkrätten. Vi gör det överallt i världen oavsett geografisk kontext. Det kommer vi fortsätta att göra.

Jag tänker avsluta med att svara på de frågor som Jacob Risberg inte fick ställa för riksdagen.

Det viktiga här är att uppnå en ömsesidigt accepterad lösning där det västsahariska folkets rätt till självbestämmande tillgodoses. Det handlar nu om en FN-ledd process vars uttryckliga mål är att nå en lösning i överensstämmelse med just FN-stadgan. Det skiljer sig från situationen avseende Ukraina, där det inte finns någon motsvarande säkerhetsrådsresolution eller FN-process att luta sig mot.

Det västsahariska folket har, precis som den palestinska befolkningen, rätt till självbestämmande. FN har slagit fast denna rätt men har till skillnad från i fallet Palestina inte formulerat om slutmålet ska vara självständighet, autonomi eller integration.

Herr talman! Jacob Risberg har frågat mig varför jag och regeringen har ändrat Sveriges position i frågan om Västsahara, om jag har tagit initiativ till en analys av hur Sveriges position om Västsahara förhåller sig till folkrätten och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Han har även frågat om jag avser att agera för att västsaharierna ska få rätt till självbestämmande och rätt till ett eget land i hela det västsahariska territoriet.

Vidare har Lotta Johnsson Fornarve frågat mig om orsaken till att jag och regeringen har övergett den tidigare linjen när det gäller Västsahara, om jag och regeringen stöder Internationella domstolen i Haags beslut angående västsahariernas grundläggande rätt till sitt eget land samt om jag och regeringen tar avstånd från Marockos illegala ockupation av Västsahara.

Genom den resolution som FN:s säkerhetsråd antog i oktober 2025 om Västsahara befinner vi oss i ett nytt läge, där en möjlig lösning på den långvariga och svårlösta konflikten är inom räckhåll.

Resolutionen markerar ett skifte genom att den framhåller Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar och en bredare FN-process, som leds av FN:s sändebud för Västsahara: Staffan de Mistura.

Efter 50 år av konflikt och humanitär kris är en hållbar lösning mer än välkommen. Sverige vill vara med och bidra till en sådan lösning. I ljuset av FN-resolutionen uttrycker Sverige därför stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar mellan parterna.

Sveriges folkrättsliga position står fast. Vi ger vårt fulla stöd till FN-sändebudets arbete för att få till stånd en hållbar och rättvis politisk lösning inom ramen för den FN-ledda processen. En sådan lösning måste vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.

Vi har haft samtal med både Polisario och Algeriet där vi tydliggjort vår position. Vi uppmanar parterna att engagera sig i förhandlingarna och bidra konstruktivt för att finna en lösning i enlighet med säkerhetsrådsresolutionen.

Genom denna positionsförflyttning sällar vi oss till en bred majoritet av andra EU-länder, inklusive våra grannländer Danmark och Finland, som redan tidigare intagit en liknande position.

Herr talman! Jag håller verkligen med Azra Muranovic. Det var också därför vi blev bestörta när vi först såg utkastet till 28-punktsplan, som innebar att man faktiskt förhandlade bort ansvarsutkrävande av Ryssland. Det får inte ske. De måste hållas ansvariga för de vedervärdiga brott som de har begått. Där håller jag verkligen med. Vi kommer att stå upp för det i varje läge. I de bilaterala dialoger vi har framför vi också tydligt att det är ett krav som man inte kan förhandla bort.

Avslutningsvis vill jag nämna biståndet, som också har kommit upp här. Det civila stödet till Ukraina uppgår till cirka 21,6 miljarder. Det är en summa som självklart gör att det krävs noggrann granskning. Vi verkar för transparens genom krav på tydlig rapportering också från partnerorganisationer. Det är viktigt att de pengar vi ger verkligen gör skillnad för barn och andra i Ukraina.

En del av Sveriges bistånd går också till att stärka det ukrainska rättsväsendet i syfte att öka transparensen och minska korruptionen. EU-integration är en tydlig drivkraft för reformerna, och Sverige fortsätter att vara en pådrivande röst i detta arbete.

Jag vill tacka för debatten. Jag är otroligt tacksam för det stora stöd för Ukraina som finns i Sverige och i den här kammaren och för att frågan om de bortförda barnen, som kanske är det allra värsta brott som begås under det här kriget, också fortsätter att stå högt på dagordningen. Stort tack!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller Yale och Humanitarian Research Lab, som Carina Ödebrink tog upp, har vi diskuterat det i kammaren tidigare. Vi är väl medvetna om organisationens stora finansiella utmaningar. Men i nuläget kan labbet som sagt fortsätta sitt arbete med hjälp av privata donationer, och det har fortfarande inte kommit in någon ansökan till UD om medel. Om det gör det kommer vi naturligtvis att ta ställning till den.

En av de största utmaningarna i arbetet med att återföra barnen är att vi har att göra med en aggressiv och manipulativ motpart. Ryssland vägrar lämna information om barnen. De obstruerar i återbördandeprocesser, och de blockerar humanitärt tillträde. Ryska makthavare bär det största ansvaret för dessa brott och måste ställas till svars.

Sverige är synnerligen pådrivande. Vi arbetar aktivt för ansvarsutkrävande för Rysslands aggression och de brott som begås. Det sker genom både politiskt och finansiellt stöd till ansvarsutkrävande genom Internationella brottmålsdomstolen, ICC, genom FN, EU och OSSE, som har ett jätteviktigt uppdrag, samt genom civilsamhällesorganisationer.

År 2023 utfärdade ICC en arresteringsorder mot president Putin och mot barnrättskommissionär Lvova-Belova med hänvisning till olagligt bortförande och tvångsförflyttning av barn. Men till dess att rättvisa är skipad och barnen har återvänt är det nödvändigt med fler sanktionslistningar för att stoppa övergreppen. Ingen som har varit involverad i att med tvång ta ett ukrainskt barn från sitt hem ska kunna undgå konsekvenser.

I oktober välkomnade regeringen ett nytt EU-kriterium som gör det möjligt att sanktionslista individer och aktörer som deltar i att olagligt deportera och tvångsförflytta barn eller i indoktrineringen. Det finns rapporter som tyder på att sanktionerna redan har gett effekt i Belarus.

Herr talman! Jag tackar för en oerhört viktig debatt.

Det går inte att finna ord för att beskriva grymheten i brotten. Olaglig deportering och tvångsförflyttning utgör krigsförbrytelser och kan även utgöra brott mot mänskligheten. Handlingarna är ett av de tydligaste uttrycken för Rysslands systematiska försök att utplåna ukrainsk identitet genom att tvinga barnen att tala ryska och byta kultur och lojalitet.

Jag har tidigare i riksdagen nämnt högnivåmötet om de bortförda ukrainska barnen som arrangeras av EU, Ukraina och Kanada under våren. Mötet blir ett viktigt tillfälle att identifiera åtgärder, öka det politiska trycket och fördjupa samarbetet. Förberedelserna inför mötet intensifieras i detta nu.

Enligt ukrainska källor har cirka 2 000 barn återvänt. Det är alldeles för få, och det går alldeles för långsamt. Det råder enighet om att mer måste göras, att vi måste accelerera åtgärder där vi ser resultat och att vi måste genomföra FN-resolutionen från december. Svaret på Azra Muranovics fråga är att det inte görs tillräckligt, och det kan vi nog aldrig säga att det görs förrän alla barn har kommit hem. Men jag upplever ett enormt engagemang för frågorna. Också länder som kanske inte är så tydliga i sitt stöd för Ukrainas svåra situation uttrycker ofta ett stöd för arbetet att få tillbaka de bortrövade ukrainska barnen.

Att spåra och identifiera barnen är såklart ett första steg mot återförande. Sverige ger därför stöd till Ukrainas pilotmekanism för att identifiera de bortförda barnen. När barnen sedan återvänder är målet att varje barn ska växa upp i en trygg och familjebaserad miljö, vilket också vårt stöd till Unicef bidrar till.

Apropå Carina Ödebrinks fråga har regeringen gett i uppdrag till Socialstyrelsen att samordna Sveriges uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina inom socialpolitik och hälso- och sjukvård. Vi ser fram emot Socialstyrelsens förslag om hur detta uppdrag kan konkretiseras för att ytterligare bidra till ukrainska barns återintegrering och det så viktiga psykosociala stödet.

Herr talman! Azra Muranovic har frågat vilka ytterligare internationella initiativ jag avser att ta för att stärka trycket på Ryssland att stoppa bortföranden och tvångsdeporteringar av ukrainska barn samt möjliggöra återförening av barn med sina familjer. Hon har också frågat om regeringen avser att initiera eller stödja en särskild internationell samordningsmekanism med mandat att systematisera, koordinera och stärka samarbetet med Ukraina kring återförandet. Vidare har Azra Muranovic frågat hur jag avser att säkerställa transparens och uppföljning av de svenska stödinsatserna i Ukraina. Slutligen har hon frågat hur jag avser att verka för att Sveriges stöd tydligare ska inkludera långsiktig, barnrättsbaserad återanpassning och rehabilitering.

Ryssland har olagligen deporterat eller tvångsförflyttat tiotusentals ukrainska flickor och pojkar. Varje siffra representerar ett barn som ryckts bort från sin trygghet och vars liv har påverkats för alltid. Vi har nioåriga Katya från Cherson. Vi har tonåringarna Oleg och Yevhen som sänts till militärläger. Vi har elvaåriga Sasha som under stridigheterna i Mariupol skiljdes från sin mamma och som senare räddades av sin mormor. Ukrainska barn har adopterats och getts nya namn och ryska pass.

Vi måste verka för att dessa barn återförenas med sina familjer och ges rehabilitering samt för att de ansvariga bakom brotten ställs till svars. Regeringen gör detta på två sätt: genom stöd till Ukrainas arbete med att identifiera, dokumentera och återföra barnen samt genom att öka trycket på Ryssland.

Sverige arbetade nära Ukraina för att ta fram den resolution som antogs i FN:s generalförsamling i december och som kräver att Ryssland säkerställer ett omedelbart, säkert och ovillkorat återbördande av de ukrainska barn som tvångsförflyttats eller deporterats. Senast häromveckan tog jag vid en informell diskussion tillsammans med EU:s utrikesministrar och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter upp vikten av att FN:s MR-kontor har en aktiv roll i att bidra till utredningar, ansvarsutkrävande och effektiv samordning i frågan om de bortförda barnen.

Ukrainas önskemål bör vara vägledande för vårt arbete. Sverige ger i dag stöd för att stärka Ukrainas nationella samordning för identifiering, återföring och återintegrering av bortförda barn.

Jag vill också nämna sanktioner som ett av de mest effektiva instrumenten för att öka trycket på Ryssland. EU antog i oktober nya sanktioner mot individer som är involverade i olaglig deportering och indoktrinering av ukrainska barn. Fler sådana listningar behöver antas.

För Ukraina är återvändandet av de bortförda ukrainska barnen en prioriterad fråga i fredsförhandlingarna. När barnen återvänder måste de ges stöd och tid för att läka. Därför ger Sverige stöd till Ukrainas utveckling av integrerade barnskyddssystem. Barnets rättigheter måste alltid vara i fokus för vårt arbete.

Svenskt stöd följs upp enligt gängse rutiner, inklusive bedömningar av korruptionsrisker, för att säkerställa att resurserna används effektivt och når de barn och familjer som är i störst behov av stöd.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Sverige gör mycket men att inga ansträngningar är tillräckliga innan alla barn har återvänt.

Herr talman! Linnéa Wickman frågar om röda linjer. Jag skulle säga att hela världen blinkar rött. Arbetet för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter går ju tillbaka i många delar av världen. Jag är väldigt tacksam över att Sverige står så enat och starkt i sin röst för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter. Det är verkligen en röst vi måste använda oss av.

Det är viktigt att visa ledarskap, och det har vi verkligen gjort som ordförande för UN Women. Under det här året har det varit lite speciellt eftersom man har antagit en flerårig plan för verksamheten framåt. Där har vi kunnat vara med och sätta en tydlig svensk prägel, som jag också tror att det finns starkt stöd för i riksdagen.

Att investera i mänskliga rättigheter och jämställdhet är ett effektivt sätt att bidra till en fredlig, rättvis och demokratisk global utveckling. Sverige kan såklart inte enskilt försvara den regelbaserade världsordningen, full respekt för de mänskliga rättigheterna och global jämställdhet. Vi måste verka tillsammans med andra likasinnade i Norden, i EU och runt om i världen inom FN och andra internationella organisationer. Vi måste nog också skapa de nya koalitioner och samarbetsformer som de nya tiderna kräver.

Regeringen kommer därför fortsatt att söka partnerskap med representanter för såväl civilsamhälle som näringsliv. Som utrikesminister är det mitt uppdrag att värna Sveriges utrikespolitiska intressen, och jämställdhet är ett kärnvärde för oss och ett tydligt sådant intresse. Jämställdhet är både ett mål och ett medel för demokratisk ekonomisk utveckling. I grunden är det fråga om att tillvarata alla människors fulla potential.

Jag vill tacka så jättemycket för den här väldigt viktiga debatten och ser fram emot att återkomma till riksdagen för fortsatt diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tänkte först beröra biståndssidan lite. Sverige är en av de mest generösa givarna av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Under mandatperioden har regeringen reformerat biståndet för att täcka de mest kritiska behoven och regeringens huvudsakliga prioriteringar med fokus på ett starkt stöd till Ukraina.

I en tid av svåra avvägningar och nödvändiga omprioriteringar på grund av nya säkerhetshot och humanitära kriser prioriterar regeringen fortsatt UN Women och UNFPA. I december 2025 ingick regeringen nya fleråriga avtal med UN Women och UNFPA. Avtalen tydliggör Sveriges politiska och finansiella stöd samt våra förväntningar på organisationerna.

Sveriges stöd främjar jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt – som också har varit ett fokus under vårt ordförandeskap – samt motverkar mödradödlighet och könsrelaterat våld. Genom vårt engagemang bidrar Sverige till att förverkliga kvinnors och flickors rätt att bestämma över sina egna liv och kroppar. De senaste åren har regeringen utöver omfattande kärnstöd till organisationerna stöttat UN Womens verksamhet i Ukraina och UNFPA:s livräddande humanitära verksamhet i Gaza, Sudan och Ukraina.

Genom aktivt deltagande i organisationernas styrelser har vi också bidragit till nödvändiga reformer för kostnadsbesparingar och ökad effektivitet på landsnivå. Det är regeringens övertygelse att jämställdhet och mänskliga rättigheter, inklusive SRHR, är förutsättningar för att människor och samhällen ska nå sin fulla potential.

Så till Linnéa Wickmans fråga. I den diskussion som nu pågår har vi poängterat att det är viktigt att ta hänsyn till att mandaten har olika fokus, precis som Linnéa Wickman har varit inne på. UN Women har fokus på jämställdhet och på kvinnors rättigheter och egenmakt. UNFPA har däremot fokus på SRHR för alla individer och på befolkningsfrågor.

Nästa steg är att FN ska presentera ett mer konkret förslag baserat på en analys av möjligheter och risker med en sammanslagning. Vi kommer att få ta del av FN:s analys och förslag och kommer då att kunna ta ställning till innehållet och vägen framåt. Det gör jag gärna också i dialog med riksdagen.

Sverige kommer att vara aktivt engagerat i uppföljningen av utvärderingen av FN:s generalsekreterares reformförslag, bland annat i UN Women och i UNFPA.

Det är också värt att notera att både UN Women och UNFPA är aktivt engagerade i andra viktiga pågående FN-reformer. Båda organisationerna har till exempel genomfört reformer för ökat samarbete och för att minska överlappningar inom FN:s utvecklingssystem. Organisationerna har också tagit beslut om att flytta verksamhet från dyra New York till Nairobi, vilket är kostnadsbesparande och främjar effektivitet och även bättre resultat på landsnivå.

Herr talman! Tack till Linnéa Wickman för en oerhört angelägen interpellation!

Sedan regeringen tillträdde har vi varit glasklara med att jämställdhet är ett genuint svenskt kärnvärde. I en alltmer turbulent omvärld, där det globala motståndet mot jämställdhet och mänskliga rättigheter ökar, fortsätter vi att stå upp för världens kvinnor och flickor. Det gör vi inte bara för att det är rätt och rättvist utan också för att det vi gör i dag lägger grunden för kommande generationer. Jag kommer aldrig att acceptera ett nytt normaltillstånd där döttrar har mindre rättigheter än vad deras mammor haft.

Bristande jämställdhet är skadligt. I värsta fall kan det till och med innebära döden för kvinnor och flickor. Det är livsviktigt att kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter försvaras. Varje människa ska ha rätt att själv bestämma över sin framtid och att göra sina egna val.

Att värna och främja dessa normer och principer är en central uppgift för hela utrikesförvaltningen. Det genomsyrar också utrikespolitiken. De senaste åren har detta arbete blivit svårare men därför också än mer angeläget.

Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna är dagligen engagerade i FN:s normativa och operativa organ. Vi är tydliga med var vi står. Vi arbetar med likasinnade inom FN-systemet för att försvara etablerade normer och överenskommelser. Alla länder i FN-organisationen måste bidra till att skapa ett samarbete och system som använder tillgängliga resurser såväl effektivt som ansvarsfullt.

När det gäller just de båda olika organisationerna pågår det nu en diskussion. Jag hade förmånen att själv göra ett fältbesök i Jordanien precis före jul tillsammans med chefen för UN Women, Sima Bahous. Vi diskuterade den här saken. Jag konstaterar att det viktiga är att uppdragen kvarstår. Sedan är kanske inte själva organisationen, hur man väljer att rent faktiskt organisera detta, det avgörande. Det handlar just om att vara så effektiv som möjligt. Det här är en del av den större FN80-reformprocessen, som jag tror är helt nödvändig för att bibehålla FN:s legitimitet i en värld där det blir allt större konkurrens och också ett större ifrågasättande av FN.

FN är viktigare än någonsin, och då måste man kunna leverera på de mandat man har. Det ska bli intressant att se vad man kommer fram till i den här genomlysningen och vad man kommer att lägga fram för förslag. Men vi kommer att stå upp för att de viktiga uppdragen ska stå kvar.

Herr talman! Linnéa Wickman har frågat mig hur jag och regeringen inom FN80-processen avser att säkerställa att Sverige står upp för att FN:s normativt viktiga mandat, särskilt inom jämställdhet, kvinnors rättigheter och SRHR, inte försvagas till följd av budgetnedskärningar eller organisatoriska förändringar.

Linnéa Wickman har vidare frågat hur jag och regeringen arbetar konkret för att eventuella sammanslagningar eller omstruktureringar av FN-organ, såsom UN Women och UNFPA, inte ska leda till urholkade mandat, minskad självständighet eller försvagad kapacitet när det gäller att bedriva normativt och operativt arbete som ökar jämställdheten.

Linnéa Wickman har även frågat vilka tydliga positioner Sverige driver i FN tillsammans med likasinnade länder för att säkerställa att mänskliga rättigheter, jämställdhet och SRHR fortsatt behandlas som kärnuppdrag i ett eventuellt reformerat FN-system.

Linnéa Wickman har också frågat hur jag och regeringen säkerställer att civilsamhällets organisationer och andra relevanta aktörer ges möjlighet till insyn och dialog i arbetet med att ta fram Sveriges ståndpunkter i FN80-processen.

Avslutningsvis har Linnéa Wickman frågat hur regeringen och jag bedömer riskerna för att omfattande nedskärningar inom FN-systemet kan få oproportionerliga konsekvenser för rättighets- och jämställdhetsarbetet i världen och vilka åtgärder regeringen i så fall avser att vidta för Sverige som medlemsstat.

Sverige försvarar folkrätten och den regelbaserade världsordningen, inklusive FN:s viktiga normativa mandat och de mänskliga rättigheterna. Jämställdhet och kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är tydliga prioriteringar i regeringens utrikes- och biståndspolitik.

Omvärldsförändringarna, Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och humanitära kriser har drabbat enskilda individer och länder svårt. FN som organisation och dess finansiering och verksamhet har också påverkats.

Regeringens uppfattning är att budgetära, administrativa och verksamhetsmässiga reformer är nödvändiga för att FN:s mandat fortsatt ska kunna genomföras effektivt. Regeringen välkomnar därför FN:s generalsekreterares reforminitiativ FN80.

Sverige står tydligt upp för FN:s normativa mandat i diskussionerna om FN80. Sverige hade under 2025 centrala roller som ordförande för UN Women och vice ordförande i femte utskottet i FN:s generalförsamling, som förhandlar om FN:s budget.

Det är en prioritering för regeringen att reformerna leder till att FN:s normativa mandat och kapacitet att främja mänskliga rättigheter och jämställdhet – inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och kvinnor, fred och säkerhet – skyddas.

Vad gäller generalsekreterarens förslag att genomföra en analys av en möjlig sammanslagning av UN Women och FN:s befolkningsfond UNFPA har Sverige framhållit att målet måste vara att skydda FN:s mandat, verksamhet och finansiering på jämställdhets- och SRHR-områdena.

Regeringen har, inklusive genom olika departement och utlandsmyndigheter, löpande dialog med representanter för civilsamhället. Inte minst vad gäller mänskliga rättigheter, jämställdhet och SRHR är civilsamhällets erfarenheter av FN på landsnivå viktiga för FN80-processen. Sverige har också, tillsammans med en bredare krets likasinnade länder, framfört vikten av att civilsamhället inkluderas till FN:s generalsekreterare och andra FN-representanter involverade i reformprocessen.

Jag välkomnar särskilt ett fortsatt nära samarbete med representanter för det svenska civilsamhället, som har värdefulla erfarenheter och kompetens att dela med sig av.

Fru talman! ”Vi” kan inte se att regeringen står upp för folkrätten, säger Lorena Delgado Varas. Jag vet helt ärligt inte vilka ”vi” är i det påståendet, men jag uppmanar dessa människor att följa medierna någorlunda. Regeringen har nämligen varit väldigt tydlig med att säga att det här strider mot folkrätten.

Sverige är en stark försvarare av just folkrätten. Precis som jag har sagt tidigare är det helt avgörande för Sveriges säkerhet och för stabiliteten i omvärlden att en regelbaserad världsordning grundad på folkrätten, inklusive mänskliga rättigheter, upprätthålls. Det handlar om respekt för folkrättens regler i konflikter men också om stöd för grundläggande normer i FN:s och medlemsländernas vardag – i sjöfarten, i handeln och i det vardagliga arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Sverige står upp för folkrätten överallt i världen och i alla dessa sammanhang, och det kommer vi att fortsätta göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill återigen vara tydlig med att regeringen står upp för folkrätten. Vi gör det varje dag, och vi gör det överallt. Det är viktigare nu än någonsin. Vi ser med mycket stort allvar på de hot som har framförts från den amerikanska administrationen och som strider mot Grönlands och Danmarks territoriella integritet och suveränitet. Jag tror att den som har följt med i medierna de senaste dagarna möjligen också kan ha noterat detta.

Vi vänder blicken tillbaka mot det interpellationen handlar om, nämligen Venezuela. Jag vill understryka vikten av att det venezuelanska folket nu får bestämma sin framtid och sin väg framåt. Att respektera folkets vilja och nå en förhandlad, demokratisk och fredlig lösning är det enda sättet för Venezuela att återställa demokratin och lösa den pågående politiska, ekonomiska och humanitära krisen i landet.

Detta bör man också lyfta fram. Det här är ett folk som alltför länge har lidit under Maduros diktatur. Alltför många har tvingats att fly. Venezuela är fortfarande en diktatur, även om just den här diktatorn är borta. Vi måste fortsätta att stötta folket.

Vi följer utvecklingen noga genom vår ambassad i Colombia och i samråd med övriga EU-länder. EU fortsätter att ha kontakt med den venezuelanska oppositionen, med regionens länder samt med andra viktiga aktörer, såsom FN. Jag har själv pratat med María Corina Machado, och jag träffade förra året också Edmundo González i Peru, för att visa mitt stöd.

Sverige fortsätter också att verka för att rädda liv och minska lidandet hos det venezuelanska folket. Vi var den näst största humanitära givaren till Venezuela förra året. Vi var också den tredje största givaren till Colombia förra året, med ett stort fokus på de cirka 3 miljoner venezuelaner som har tvingats fly och som befinner sig i Colombia. Många av dem har en väldigt svår situation.

Fru talman! Det är väldigt intressant att det är just Lorena Delgado Varas som talar om att någon skulle vara selektiv, för jag har nog aldrig hört en så selektiv återberättelse av verkligheten som den vi precis fick höra.

Jag och regeringen förklarade i ett tidigt skede att det var svårt att se att det skulle finnas en folkrättslig grund för USA:s agerande mot Venezuela. Vi förklarade också att vi i FN:s säkerhetsråd ville höra USA berätta vilken grund man ansåg sig ha för ingripandet.

I säkerhetsrådet motiverade USA sitt ingripande i Venezuela framför allt genom att hänvisa till en pågående amerikansk brottsutredning och till uppgifter om narkotikahandel och inblandning av terrorism. Vi kunde därefter mycket tydligt konstatera att agerandet inte var förenligt med folkrätten. Detta är en ståndpunkt som både jag och regeringen tydligt har klargjort. De flesta av våra likasinnade agerade exakt likadant.

Låt mig vara väldigt tydlig med att folkrätten är en hörnsten i svensk utrikespolitik. Att den respekteras är, som jag sa inledningsvis, även ett långsiktigt säkerhetsintresse för Sverige. Vi vill inte se en värld där den starkes rätt går före folkrätten och där stormakter gör som de vill.

Vi befinner oss just nu i ett vägskäl. Vi måste bestämma om vi ska fortsätta stå upp för den internationella rätt som har tjänat inte minst små och medelstora länder så väl under så lång tid, eller om vi ska slå in på en annan väg – som jag tror är mycket farlig – och där jag är väldigt oroad över att stormakter just tar sig rätt på andras bekostnad.

Nu är det viktigare än någonsin att mycket tydligt göra sin röst hörd. Det gör den svenska regeringen.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag anser att USA:s militära angrepp på Venezuela är förenligt med FN-stadgan och folkrättens förbud mot användning av våld. Lorena Delgado Varas har vidare frågat om jag avser att fördöma bombningarna, angreppen mot civil infrastruktur och kidnappningen av Venezuelas president som brott mot internationell rätt samt hur jag och regeringen säkerställer att internationell rätt tillämpas konsekvent, även när brott begås av regeringens nära allierade.

Situationen i Venezuela har länge kännetecknats av våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sverige och EU har vid upprepade tillfällen konstaterat att Nicolás Maduro saknat legitimitet som president. Offentligt tillgängliga vallängder visade att oppositionskandidaten Edmundo González fick flest röster och vann presidentvalet 2024. Dessutom är Maduroregimen ansvarig för många fall av repression och övergrepp mot opposition, civilsamhälle och vanliga medborgare.

Att respektera det venezuelanska folkets vilja och nå en förhandlad demokratisk och fredlig lösning, ledd av venezuelaner, är det enda sättet att återställa demokratin i landet och lösa den pågående krisen.

Som regeringen tydligt har påpekat vid flera tillfällen de senaste dagarna har alla stater ett ansvar att respektera och agera i enlighet med folkrätten, oavsett eventuella andra politiska eller säkerhetspolitiska överväganden. Staters suveränitet och gränsers okränkbarhet hör till folkrättens grundprinciper.

Sveriges bedömning är att den amerikanska operationen mot Venezuela inte är förenlig med folkrätten. Jag och regeringen har vid flera tillfällen klargjort denna ståndpunkt.

Den regelbaserade världsordningen med folkrätten som grund är nödvändig och relevant. Den ger förutsägbarhet och stabilitet, som är en viktig förutsättning i relationen mellan stater även i oroliga tider. Den regelbaserade världsordningen bygger ytterst på att folkrätten respekteras och tillämpas konsekvent av alla stater. När regler åsidosätts eller tillämpas selektivt undergrävs förtroendet för det internationella systemet. Att folkrätten respekteras är ett långsiktigt säkerhetspolitiskt intresse för Sverige. Det är därför viktigt att markera när stater agerar i strid med den, precis som regeringen har gjort.

Vi kommer att fortsätta vårt arbete inom EU och tillsammans med våra globala partner för att värna en regelbaserad världsordning med folkrätten, inklusive FN-stadgan, som kärna.