Herr talman! Jacob Risberg har frågat mig varför jag och regeringen har ändrat Sveriges position i frågan om Västsahara, om jag har tagit initiativ till en analys av hur Sveriges position om Västsahara förhåller sig till folkrätten och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Han har även frågat om jag avser att agera för att västsaharierna ska få rätt till självbestämmande och rätt till ett eget land i hela det västsahariska territoriet.

Vidare har Lotta Johnsson Fornarve frågat mig om orsaken till att jag och regeringen har övergett den tidigare linjen när det gäller Västsahara, om jag och regeringen stöder Internationella domstolen i Haags beslut angående västsahariernas grundläggande rätt till sitt eget land samt om jag och regeringen tar avstånd från Marockos illegala ockupation av Västsahara.

Genom den resolution som FN:s säkerhetsråd antog i oktober 2025 om Västsahara befinner vi oss i ett nytt läge, där en möjlig lösning på den långvariga och svårlösta konflikten är inom räckhåll.

Resolutionen markerar ett skifte genom att den framhåller Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar och en bredare FN-process, som leds av FN:s sändebud för Västsahara: Staffan de Mistura.

Efter 50 år av konflikt och humanitär kris är en hållbar lösning mer än välkommen. Sverige vill vara med och bidra till en sådan lösning. I ljuset av FN-resolutionen uttrycker Sverige därför stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar mellan parterna.

Sveriges folkrättsliga position står fast. Vi ger vårt fulla stöd till FN-sändebudets arbete för att få till stånd en hållbar och rättvis politisk lösning inom ramen för den FN-ledda processen. En sådan lösning måste vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.

Vi har haft samtal med både Polisario och Algeriet där vi tydliggjort vår position. Vi uppmanar parterna att engagera sig i förhandlingarna och bidra konstruktivt för att finna en lösning i enlighet med säkerhetsrådsresolutionen.

Genom denna positionsförflyttning sällar vi oss till en bred majoritet av andra EU-länder, inklusive våra grannländer Danmark och Finland, som redan tidigare intagit en liknande position.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Jag tackar också Jacob Risberg för att han precis som jag har reagerat på det här uttalandet om Västsahara.

Jag beklagar verkligen djupt att Sveriges regering nu har ställt sig på ockupationsmaktens sida och gett sitt uttryckliga stöd till Marockos autonomiplan för Västsahara och anser att planen är en trovärdig grund för förhandlingar. Det är ett allvarligt avsteg från Sveriges tidigare hållning i Västsaharafrågan. Sverige har tidigare konsekvent stått upp för internationell rätt och västsahariernas rätt till självbestämmande.

Jag undrar om regeringen verkligen har sett och erhållit den marockanska planen i dess helhet. Om inte kan man fråga sig hur regeringen kan ställa sig bakom den.

Om Marockos autonomiplan ska utgöra basen för förhandlingarna betyder det att västsaharierna i Afrikas sista koloni berövas rätten till självbestämmande och självständighet. En avkolonialiseringsprocess som startade på 1960-talet med stöd av FN:s generalförsamling har skjutits i sank efter decennier av arbete. Det betyder att en långvarig ockupation lönar sig. Är det så vi ska se på internationell rätt? Ska vi ge en brutal ockupationsmakt rätt?

Det är uppenbart att regeringen inte har efterfrågat västsahariernas svar på Marockos plan. Polisario, som är västsahariernas legitima representant, förkastar autonomiplanen, eftersom den utesluter självständighet som alternativ och förutsätter marockansk suveränitet över territoriet. Västsaharierna förvägras därmed rätten att själva besluta om sin framtid. Det här skulle vara ett enormt svek mot det hårt drabbade västsahariska folket.

Västsahara har ockuperats illegalt av Marocko sedan 1975 – mot FN:s vilja och mot beslut av Internationella domstolen i Haag. Västsahara är erkänt av FN som ett icke självstyrande territorium. När Spanien drog sig tillbaka 1975 annekterade Marocko territoriet, trots ett rådgivande yttrande från Internationella domstolen som bekräftar det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Efter år av konflikt beslutades 1991 om eldupphör och en FN-ledd folkomröstning baserad på en tydlig överenskommelse där Västsaharas folk skulle få välja sin framtid. På grund av Marockos sabotage och förhalningstaktik har den folkomröstningen ännu inte fått äga rum. Men det är fortfarande den enda internationellt överenskomna lösning som finns.

I den ockuperade delen av Västsahara utsätts västsaharierna för förföljelser och ett enormt förtryck. Begränsningarna av yttrandefriheten och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är mycket omfattande. Västsaharas naturresurser exploateras utan folkets samtycke. En stor del av befolkningen har tvingats fly ut till Saharas öken, där de fortfarande lever under mycket svåra förhållanden.

Att regeringen stöder Marockos förslag innebär att den bortser från den allvarliga situation som råder och riskerar att legitimera en pågående ockupation. Jag vill höra varför Sverige avviker från sin tidigare linje när det gäller synen på Västsahara och folkrätten. Jag vill veta om Sveriges regering står bakom beslutet i Internationella domstolen i Haag om Västsaharas rätt till självbestämmande. Jag vill få svar på om utrikesministern tar avstånd från Marockos brutala ockupation av Västsahara. Jag vill även veta hur regeringen konkret tänker arbeta för västsahariernas rätt till självbestämmande.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag förstår definitivt att skiftet från regeringen kommer utifrån den säkerhetsresolution som kom i oktober. Det råder det över huvud taget ingen tvekan om.

Vi vet också att det är USA som har drivit igenom resolutionen. Det var det land som redan 2020, under Trumps första mandatperiod som president, erkände Västsahara som en del av det marockanska territoriet. Där finns redan en tydlig syn på hur konflikten ska lösas. Jag tycker inte att det är någonting bra att gå efter.

Det är säkerhetsrådet som ska tolka FN-stadgan, och man ska följa det. Men det åsidosätter inte på något vis internationell rätt. Säkerhetsrådet kan säga vad det vill, och det kommer att bli en rättslig spänning kring det. Men det finns fortfarande saker som gäller.

Folks rätt till självbestämmande och ett förbud mot annektering är jus cogens, det är tvingande folkrätt oavsett vad FN:s säkerhetsråd säger. Tolkningen vad gäller Västsahara försvinner inte bara för att säkerhetsrådet gör en annan typ av yttrande.

Sedan har vi också Europeiska domstolens yttrande. Det är direkt bindande för Sverige som medlemsland i EU. Vi måste följa domstolens yttrande. Där var man så pass tydlig att man till och med rev upp ett avtal, något som domstolen aldrig har gjort tidigare, just på grund av västsahariernas rätt till sitt eget land och till sina egna resurser. Det var någonting som EU-kommissionen hade åsidosatt.

Sedan lutar man sig mot FN-stadgan. Det är klart att det är vad vi ska göra. Det är vad vi måste återkomma till, förutom all annan internationell rätt. Där har vi kapitel 11, som handlar just om icke självstyrande territorier.

FN-stadgan kom till under den tid då det fortfarande fanns gott om kolonier. Man visste om det. Det handlade om: Hur avkoloniserar vi dessa områden?

År 1963 fördes Västsahara upp på listan över de områden som skulle avkoloniseras. Spanien hade en plan för när man skulle lämna det. Men marockanerna följde inte det, utan de gick in och ockuperade landet.

Det som är intressant att höra är att man hela tiden talar om Marockos autonomiplan. Man säger också att västsaharierna har rätt till självbestämmande. Ser man då framför sig ett självbestämmande under marockansk suveränitet, eller ser man slutmålet som en västsaharisk stat?

Det är en enorm skillnad. Det är just suveräniteten som domstolarna har varit väldigt tydliga med. Den har inte Marocko över Västsahara.

Västsaharierna har rätt till sitt eget territorium, och de har rätt till sina egna resurser. De har rätt till självbestämmande inom det territoriet. De har helt enkelt rätt till en egen stat.

Att bara säga att västsaharierna har rätt till självbestämmande duger inte. Det går inte i linje med det som Internationella domstolen har sagt om att Marocko inte har suveränitet över västsahariska territoriet.

Herr talman! Sverige är en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Efter mer än 50 år av konflikt skulle en politisk lösning på Västsaharafrågan som är förenlig med folkrätten och FN-stadgan vara extremt positiv för stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i regionen och för att minska lidandet hos civilbefolkningen. Sverige ger därför sitt fulla stöd till FN och Staffan de Mistura för att leda denna process, vars uttryckliga mål är en lösning i överensstämmelse med FN-stadgan.

Som framgår av resolutionen i FN:s säkerhetsråd är autonomiplanen en trovärdig grund för förhandlingar. Målet för förhandlingarna är att nå en lösning som accepteras av parterna, som är förenlig med FN-stadgan och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande – som vi står bakom. Balansen mellan parters positioner och marockansk kontroll respektive västsahariskt självbestämmande är sannolikt den viktigaste delen nu för de förhandlingar mellan parterna som FN ska leda.

Flyktingar från Västsahara har bott i läger nära den algeriska staden Tindouf i södra Algeriet sedan 1975. Genom åren har Sverige bidragit till verksamheten genom kärnstöd till flera FN-organ på plats. Vi kan vara stolta över att vi är en av de största givarna av kärnstöd till FN:s flyktingorgan UNHCR, FN:s livsmedelsprogram World Food Programme och FN:s barnfond Unicef, som alla bedriver verksamhet i de västsahariska flyktinglägren.

Dessutom har regeringen nära kontakt med FN:s sändebud de Mistura för att säkerställa maximalt politiskt stöd för att komma framåt i frågan. Jag träffade honom själv ganska nyligen. Vi undersöker också olika möjligheter att ge ytterligare stöd till FN:s och de Misturas arbete med Västsaharafrågan. Det är oumbärligt för att parterna ska nå en lösning.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve verkar fortfarande inte ha noterat att säkerhetsrådet har antagit en resolution i frågan i oktober. Jacob Risberg tycker uppenbarligen att man ska bortse från den här säkerhetsrådsresolutionen. Min fråga till Jacob Risberg blir då naturligtvis vilka andra resolutioner han tycker att man ska bortse från.

Herr talman! Jag har verkligen noterat säkerhetsrådets resolution 2797, som beskriver Marockos autonomiplan som trovärdig och genomförbar. Om Sverige antar det här ramverket riskerar man att underminera decennier av FN:s arbete för det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Det går helt enkelt inte ihop att ställa sig bakom både autonomiplanen och västsahariernas rätt till självbestämmande.

Sveriges stöd för Marockos autonomiplan innebär ett betydande avsteg från Sveriges historiska linje och innebär att Sverige nu ger politiskt stöd till ett förslag från den marockanska ockupationsmakten, trots att Västsahara, enligt FN, är ett icke-självstyrande territorium med rätt till självbestämmande. Det kan vi aldrig komma ifrån!

Jag vill fortfarande höra varför Sverige avviker från sin tidigare linje. Jag vill även veta om Sveriges regering står bakom beslutet i Internationella domstolen i Haag om Västsaharas rätt till självbestämmande. Jag vill ha ett tydligt svar på det. Jag vill även få svar på om utrikesministern tar avstånd från Marockos brutala ockupation av Västsahara.

Jag vill uppmana regeringen att lyssna på det västsahariska folket, som i över 50 år har utsatts för en av världens mest brutala ockupationsmakter. Det västsahariska folket, genom sina representanter Polisario, förkastar Marockos plan och kräver sin självklara rätt till självbestämmande. Det borde också vara en självklarhet för Sveriges regering.

Det minsta man kan begära från regeringen i den svåra situation som nu råder är att vi ger ett direkt stöd i form av bistånd till de västsahariska flyktingarna i Saharas öken i en situation när läget är svårare än någonsin. Tyvärr har jag fått uppgift om att det stöd som i dag finns via Oxfam kommer att dras in.

Sverige har historiskt sett försvarat avkolonialisering och internationell rätt. Genom att prioritera autonomiförslaget som utgångspunkt för förhandlingar riskerar Sverige att undergräva sin trovärdighet och försvaga den FN-ledda processen. Kräv i stället att den utlovade folkomröstningen kommer till stånd!