Herr talman! Azra Muranovic har frågat vilka ytterligare internationella initiativ jag avser att ta för att stärka trycket på Ryssland att stoppa bortföranden och tvångsdeporteringar av ukrainska barn samt möjliggöra återförening av barn med sina familjer. Hon har också frågat om regeringen avser att initiera eller stödja en särskild internationell samordningsmekanism med mandat att systematisera, koordinera och stärka samarbetet med Ukraina kring återförandet. Vidare har Azra Muranovic frågat hur jag avser att säkerställa transparens och uppföljning av de svenska stödinsatserna i Ukraina. Slutligen har hon frågat hur jag avser att verka för att Sveriges stöd tydligare ska inkludera långsiktig, barnrättsbaserad återanpassning och rehabilitering.

Ryssland har olagligen deporterat eller tvångsförflyttat tiotusentals ukrainska flickor och pojkar. Varje siffra representerar ett barn som ryckts bort från sin trygghet och vars liv har påverkats för alltid. Vi har nioåriga Katya från Cherson. Vi har tonåringarna Oleg och Yevhen som sänts till militärläger. Vi har elvaåriga Sasha som under stridigheterna i Mariupol skiljdes från sin mamma och som senare räddades av sin mormor. Ukrainska barn har adopterats och getts nya namn och ryska pass.

Vi måste verka för att dessa barn återförenas med sina familjer och ges rehabilitering samt för att de ansvariga bakom brotten ställs till svars. Regeringen gör detta på två sätt: genom stöd till Ukrainas arbete med att identifiera, dokumentera och återföra barnen samt genom att öka trycket på Ryssland.

Sverige arbetade nära Ukraina för att ta fram den resolution som antogs i FN:s generalförsamling i december och som kräver att Ryssland säkerställer ett omedelbart, säkert och ovillkorat återbördande av de ukrainska barn som tvångsförflyttats eller deporterats. Senast häromveckan tog jag vid en informell diskussion tillsammans med EU:s utrikesministrar och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter upp vikten av att FN:s MR-kontor har en aktiv roll i att bidra till utredningar, ansvarsutkrävande och effektiv samordning i frågan om de bortförda barnen.

Ukrainas önskemål bör vara vägledande för vårt arbete. Sverige ger i dag stöd för att stärka Ukrainas nationella samordning för identifiering, återföring och återintegrering av bortförda barn.

Jag vill också nämna sanktioner som ett av de mest effektiva instrumenten för att öka trycket på Ryssland. EU antog i oktober nya sanktioner mot individer som är involverade i olaglig deportering och indoktrinering av ukrainska barn. Fler sådana listningar behöver antas.

För Ukraina är återvändandet av de bortförda ukrainska barnen en prioriterad fråga i fredsförhandlingarna. När barnen återvänder måste de ges stöd och tid för att läka. Därför ger Sverige stöd till Ukrainas utveckling av integrerade barnskyddssystem. Barnets rättigheter måste alltid vara i fokus för vårt arbete.

Svenskt stöd följs upp enligt gängse rutiner, inklusive bedömningar av korruptionsrisker, för att säkerställa att resurserna används effektivt och når de barn och familjer som är i störst behov av stöd.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Sverige gör mycket men att inga ansträngningar är tillräckliga innan alla barn har återvänt.

Herr talman! Jag tackar interpellanten Azra Muranovic och statsrådet för interpellationsdebatten. Det är viktigt att vi håller de ukrainska barnen i fokus när det gäller kriget i Ukraina.

Det finns krigsbrott, och sedan finns krigsbrott som syftar till att utplåna ett folk. Bortförandet av de ukrainska barnen är ett sådant brott. Det är inte en bieffekt av kriget, utan det är en medveten statligt organiserad politik. Precis som statsrådet har redogjort för har tusentals barn förts bort av Ryssland. De ansvariga ska självklart ställas till svars.

Som särskilt sändebud för OSSE:s parlamentariska församling, med uppdrag att arbeta med frågan om de ukrainska barnen, möter jag löpande dem som arbetar med frågan på marken. I november hade jag ett längre möte med företrädare för Socialstyrelsen och Ukrainas centrala myndigheter, Coordination Center for Family Upbringing and Child Care Development, inom ramen för presidentinitiativet Bring Kids Back.

Budskapet till Sverige var mycket tydligt. Det handlar inte bara om att få hem barnen, utan det handlar om vad som möter dem när de kommer tillbaka. Ukrainas första Child Rights Protection Centre öppnades i Kiev 2023. I dag finns flera runt om i landet. 1 037 barn har redan fått stöd, och fler center planeras, bland annat i Charkiv. Ukraina har också etablerat barnahusverksamhet, liknande den vi har i Sverige.

Behoven är enorma. Vi fick berättat för oss om två barn, fyra och sex år gamla, som inte kände igen sin mamma när de återförenades efter att hon hållits fången av rysk militär i över två år.

Barn utsätts för indoktrinering, militarisering och systematisk påverkan – under formativa år i ett barns liv. Återintegrering är ett långsiktigt avancerat socialt arbete som kräver individuella handlingsplaner, psykologiskt stöd, sociala insatser, rättsligt stöd och fungerande boenden.

Här efterfrågar Ukraina något mycket konkret från länder som Sverige, nämligen kompetensutbyte, myndighetssamverkan och riktad finansiering. Sverige gör en hel del, och det är en styrka att vi i Sveriges riksdag är helt eniga när det gäller stödet till Ukraina.

Herr talman! För att barn över huvud taget ska kunna återvända måste de först hittas. Här spelar Yale Humanitarian Research Lab en helt avgörande roll. Genom satellitdata, öppna källor och avancerad analys kan de kartlägga läger, institutioner och platser där barn hålls. Det är helt avgörande för att kunna återföra barnen och dokumentera bevis för framtida åtal, och det är vidare en del av den rättsliga processen om ett pågående krigsbrott. Utan denna dokumentation försvåras möjligheten att ställa de ansvariga – skyldiga – till svars. Yales arbete har, som vi vet, försvårats med anledning av att USA:s administration helt dragit undan finansieringen.

Jag vill ställa en fråga till statsrådet: Hur ser det aktuella läget ut när det gäller finansieringen av Yales viktiga arbete?

Herr talman! Det är viktigt att vi har denna debatt. Vi måste prata om hur det ser ut på fältet. Precis som utrikesministern lyfte fram i sitt svar är det viktigt att Ukrainas önskemål ska vara vägledande och att Sverige stöder Ukrainas nationella samordning. Det är naturligtvis helt rätt utgångspunkt.

Om man tittar på återförandeprocessen på fältet framkommer att det finns komplexa nätverk. Familjer får ofta själva navigera mellan de olika organisationerna och myndigheterna för att få hjälp. För en förälder som försöker att få hem sitt barn spelar det egentligen ingen roll vilken organisation som har ansvaret. Det som betyder något är att barnet kommer hem och får hjälp.

I dag bedrivs arbetet genom flera parallella spår, nämligen ukrainska myndigheter, internationella organisationer, civilsamhälle och olika statliga initiativ. Många otroligt viktiga insatser görs, men bilden som återkommer är att arbetet blir fragmenterat och att ansvaret riskerar att falla mellan stolarna. Det här är absolut ingen kritik mot enskilda aktörer, utan det jag försöker beskriva är en konsekvens av hur komplex situationen är. Och det leder fram till min nästa fråga.

Utrikesministern gav i sitt svar uttryck för att de insatser som görs i dag inte är tillräckliga och inte kan vara tillräckliga förrän barnen är tillbaka. Jag kan bara hålla med om det. Men jag undrar vad utrikesministern tänker om den roll Sverige kan ha som pådrivande för att ytterligare stärka internationell koordinering av Ukrainas arbete. Vilken roll kan Sverige ha för att se till att återförening kan ske snabbare och familjer inte lämnas att själva bära ansvaret för att hitta vägar att få hem sina barn?

Herr talman! När det gäller Yale och Humanitarian Research Lab, som Carina Ödebrink tog upp, har vi diskuterat det i kammaren tidigare. Vi är väl medvetna om organisationens stora finansiella utmaningar. Men i nuläget kan labbet som sagt fortsätta sitt arbete med hjälp av privata donationer, och det har fortfarande inte kommit in någon ansökan till UD om medel. Om det gör det kommer vi naturligtvis att ta ställning till den.

En av de största utmaningarna i arbetet med att återföra barnen är att vi har att göra med en aggressiv och manipulativ motpart. Ryssland vägrar lämna information om barnen. De obstruerar i återbördandeprocesser, och de blockerar humanitärt tillträde. Ryska makthavare bär det största ansvaret för dessa brott och måste ställas till svars.

Sverige är synnerligen pådrivande. Vi arbetar aktivt för ansvarsutkrävande för Rysslands aggression och de brott som begås. Det sker genom både politiskt och finansiellt stöd till ansvarsutkrävande genom Internationella brottmålsdomstolen, ICC, genom FN, EU och OSSE, som har ett jätteviktigt uppdrag, samt genom civilsamhällesorganisationer.

År 2023 utfärdade ICC en arresteringsorder mot president Putin och mot barnrättskommissionär Lvova-Belova med hänvisning till olagligt bortförande och tvångsförflyttning av barn. Men till dess att rättvisa är skipad och barnen har återvänt är det nödvändigt med fler sanktionslistningar för att stoppa övergreppen. Ingen som har varit involverad i att med tvång ta ett ukrainskt barn från sitt hem ska kunna undgå konsekvenser.

I oktober välkomnade regeringen ett nytt EU-kriterium som gör det möjligt att sanktionslista individer och aktörer som deltar i att olagligt deportera och tvångsförflytta barn eller i indoktrineringen. Det finns rapporter som tyder på att sanktionerna redan har gett effekt i Belarus.

Herr talman! Jag håller verkligen med Azra Muranovic. Det var också därför vi blev bestörta när vi först såg utkastet till 28-punktsplan, som innebar att man faktiskt förhandlade bort ansvarsutkrävande av Ryssland. Det får inte ske. De måste hållas ansvariga för de vedervärdiga brott som de har begått. Där håller jag verkligen med. Vi kommer att stå upp för det i varje läge. I de bilaterala dialoger vi har framför vi också tydligt att det är ett krav som man inte kan förhandla bort.

Avslutningsvis vill jag nämna biståndet, som också har kommit upp här. Det civila stödet till Ukraina uppgår till cirka 21,6 miljarder. Det är en summa som självklart gör att det krävs noggrann granskning. Vi verkar för transparens genom krav på tydlig rapportering också från partnerorganisationer. Det är viktigt att de pengar vi ger verkligen gör skillnad för barn och andra i Ukraina.

En del av Sveriges bistånd går också till att stärka det ukrainska rättsväsendet i syfte att öka transparensen och minska korruptionen. EU-integration är en tydlig drivkraft för reformerna, och Sverige fortsätter att vara en pådrivande röst i detta arbete.

Jag vill tacka för debatten. Jag är otroligt tacksam för det stora stöd för Ukraina som finns i Sverige och i den här kammaren och för att frågan om de bortförda barnen, som kanske är det allra värsta brott som begås under det här kriget, också fortsätter att stå högt på dagordningen. Stort tack!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.