Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Jag vill också uttrycka min tacksamhet för det stora engagemang som finns här i riksdagen och som vi verkligen har sett i dag.

Som ni vet, vilket har lyfts fram i debatten och jag vill passa på att beröra snabbt, är motverkande av den iranska regimens destabiliserande agerande i Mellanöstern och globalt också ett direkt svenskt och europeiskt säkerhetsintresse.

Regeringen tar frågan om skydd för personer i Sverige som riskerar att utsättas för hot, övervakning eller trakasserier från den iranska regimen på största allvar. Säkerhetspolisen har ett tydligt uppdrag att motverka utländsk underrättelseverksamhet och att reducera säkerhetshotande verksamhet som riktar sig mot individer. Regeringen för en mycket intensiv dialog med alla myndigheter som har detta skydd som uppgift.

Tillsammans med EU och likasinnade fortsätter vi att överväga alla tillgängliga verktyg som kan användas för att sätta press på den iranska regimen.

Jag vill avsluta med att tacka interpellanterna och alla de 13 debattörerna för en väldigt viktig och bra debatt om hur vi tillsammans kan hjälpa och stötta det modiga iranska folket. Jag vill också tacka alla er som har kommit hit i dag för att lyssna och visa ert stöd. Jag vill verkligen förmedla att den starka enighet som finns här är vår kanske främsta styrka om vi ska påverka också internationellt.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag nämnde tidigare har trycket på Irans regim varit högt under lång tid, men det är alldeles uppenbart att det måste öka ytterligare.

Statsministern och jag själv har varit mycket tydliga i våra kommentarer om regimens agerande i samband med den senaste tidens demonstrationer. När Utrikesdepartementet kallade upp den iranska ambassadören den 14 januari var budskapet klart och tydligt: Sveriges regering fördömer regimens brutala agerande mot fredliga demonstranter. Vi kommer att fortsätta att använda alla bilaterala kontakter vi har för att framföra vårt krav på respekt för mänskliga rättigheter. Vi gör detta också för att visa att omvärlden följer utvecklingen noga och att omvärlden ställer krav. Vi vänder inte bort blicken.

Jag hade inget hemligt möte i FN, Daniel Riazat. Det var så öppet att det till och med sändes på iransk tv, även om man blurrade mina bara ben. Efter mötet var jag också tydlig med att mötet hade ägt rum och att jag hade framfört mycket tydliga krav på den iranska utrikesministern, inte minst på att Ahmadreza Djalali ska släppas fri.

Vårt arbete genom EU och FN och samarbetet med likasinnade länder fortsätter. Sverige driver på för att göra det omöjligt för den iranska regimen att ignorera kraven på förändring. Vi fortsätter att tillsammans med likasinnade använda alla verktyg i verktygslådan.

Jag hoppas innerligt att vi kommer att besluta om nya sanktioner nästa vecka på rådsmötet, som är på torsdag, Håkan Svenneling. Det brukar vara på måndagar. Vi arbetar nu aktivt med kollegorna för att vinna gehör för förslagen. Jag är tacksam över alla kontakter som ni har i europeiska länder och som kan hjälpa till att driva på.

Jag vill lyfta fram ett annat exempel där Sverige är pådrivande. Det handlar om nedskjutningen av flight PS752, som var en fruktansvärd tragedi, med 176 döda, varav 17 hemmahörande i Sverige. Offrens familjer förtjänar rättvisa. Vi kräver att Iran tar sitt fulla ansvar för nedskjutningen. Därför har regeringen tillsammans med Kanada, Ukraina och Storbritannien startat två fall mot Iran inför Internationella domstolen, ICJ. Målet med processerna är naturligtvis att Iran ska ställas till svars.

Ett annat exempel är det som Jacob Risberg nämnde, att vi har begärt en extra session i MR-rådet. Det är ytterligare ett sätt att lyfta fram den väldigt allvarliga situationen i Iran. Apropå Jacob Risbergs fråga är vi beredda att ställa oss bakom alla initiativ som syftar till att ställa Iran till svars.

Sveriges diplomatiska arbete är uthålligt och konsekvent. Vi söker ständigt nya vägar att sätta press på den iranska regimen. Det gäller också tillgången till internet. Nedsläckningen är oerhört allvarlig. Det handlar dels om människors möjligheter att kommunicera, dels om vår möjlighet att följa vad som faktiskt händer på marken i Iran.

Vi står upp för mänskliga rättigheter och för det iranska folkets rättmätiga krav på frihet och värdighet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är otroligt fint att se det enorma engagemang som finns här i riksdagen och som också tar sig uttryck här på läktaren. Det är en stor styrka att vi är så enade här i Sverige och i Sveriges riksdag. Det är något som jag önskar att jag hade sett i större utsträckning i andra länder. Det är någonting som vi verkligen ska dra nytta av, för då blir också Sveriges röst mycket starkare.

Mycket som händer i världen nu får en att dra slutsatsen att EU måste bli ännu starkare och agera ännu mer enat, och det gäller också i den här frågan. Sverige driver verkligen på för att EU ska ha en kraftfull och samordnad Iranpolitik, och jag håller verkligen med om att det inte räcker med bara fördömanden.

Det är just därför som Sverige tillsammans med ett fåtal länder är medförslagsställare till ett nytt sanktionspaket som riktar sig mot ytterligare individer och enheter kopplade till regimens brutala repression av demonstrationerna. Vi vill naturligtvis att EU snabbt ska besluta om detta. Det är också därför vi är drivande inom EU för att man ska terrorlista IRGC. Det, Azadeh Rojhan, är alltså att vara drivande i EU.

Frågan om att lista Islamiska revolutionsgardet under EU:s terrorismsanktionsregim är någonting som Sverige har drivit länge i EU-kretsen, och det är som sagt en enorm styrka att det finns enhällighet här i riksdagen. Vi har lyft det gång på gång på expertnivå, på utrikesministermöten och på allra högsta nivå på Europeiska rådet.

Som bekant kräver listning enhällighet bland medlemsstaterna. Sverige för en dialog med andra länder för att vi ska nå just dit. Vi tror och hoppas att den senaste tidens händelser kommer att få fler länder att stödja vår hållning. Vi kommer att fortsätta det här arbetet tills vi lyckas.

Jag vill också understryka att EU tidigare vidtagit skarpa åtgärder mot Iran. Över 230 individer och 40 enheter är redan sanktionslistade för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive flera med koppling till just IRGC. IRGC är också föremål för sanktioner under regimen för landets kärntekniska och missiltekniska program.

Alireza Akhondi undrade om jag har träffat mina ministerkollegor i EU. Svaret är: Ja, det har jag. Självklart fortsätter jag att driva den här frågan. Sverige kommer att fortsätta vara drivande för en tydlig och konsekvent linje, som jag inledde med att säga. Vi accepterar inte att Iran destabiliserar regionen, förtrycker sin befolkning och stöder terrorism. EU:s svar måste vara samlat, skarpt och kompromisslöst.

Nima Gholam Ali Pour undrade var regeringen står. Svaret på den frågan är glasklart: Vi står bakom alla de modiga män och kvinnor i Iran som slåss för sin frihet.

(Applåder)

Fru talman! Alexandra Völker har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att aktualisera frågan om att terrorlista Islamiska revolutionsgardet i EU och för att öka pressen på den iranska regimen.

Håkan Svenneling har frågat mig om jag och regeringen avser att kalla upp Irans ambassadör med anledning av den iranska regimens agerande i samband med den senaste tidens demonstrationer och hur vi avser att verka för utökade sanktioner mot ansvariga personer i regimen och Islamiska revolutionsgardet. Han har även frågat mig om vi avser att bryta de avtal som tecknades mellan Sverige och Iran 2017 samt vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka skyddet för personer i Sverige som riskerar att utsättas för hot, övervakning eller trakasserier från den iranska regimen.

Regeringen fördömer det dödliga övervåld och de storskaliga, godtyckliga frihetsberövanden som har skett i protesternas spår. Vi står bakom den iranska befolkningen som utövar sina mänskliga rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfriheten. Detta har vi kraftigt markerat till Iran, inklusive när den iranska ambassadören kallades upp till Utrikesdepartementet den 14 januari.

Situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Iran har länge varit mycket allvarlig, särskilt när det gäller situationen för kvinnor och personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter. Sverige har själva, i EU och tillsammans med andra likasinnade länder konsekvent fördömt de iranska myndigheternas kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. Det har skett i uttalanden och i direkta samtal med iranska företrädare, inklusive på ministernivå.

Med anledning av det dödliga våld mot demonstranter och de godtyckliga frihetsberövanden som ägt rum måste trycket på den iranska regimen öka ytterligare. Sverige är därför drivande för att EU ska införa nya sanktioner mot regimföreträdare som varit inblandade i repressionen den senaste tiden. Vi vill se att nya sanktionslistningar antas redan till nästa utrikesministermöte i slutet av januari.

Regeringen har under en längre tid verkat för att lista Irans islamiska revolutionsgarde, IRGC, under EU:s sanktionsregim mot terrorism. Det är en linje som även en enig riksdag har ställt sig bakom i sitt tillkännagivande från maj 2023. Regeringen har lyft frågan både i Europeiska rådet, i EU:s utrikesministermöten och på expertgruppsnivå. Den senaste tidens händelser kommer förhoppningsvis att ge nytt momentum i frågan, som jag också kommer att lyfta vid EU:s nästa utrikesministermöte.

Regeringen tar frågan om skydd för personer i Sverige som riskerar att utsättas för hot, övervakning eller trakasserier från den iranska regimen på största allvar. Säkerhetspolisen har ett tydligt uppdrag att motverka utländsk underrättelseverksamhet och att reducera säkerhetshotande verksamhet som riktas mot individer. Regeringen har en nära dialog med berörda myndigheter för att säkerställa att dessa hot hanteras effektivt.

När det gäller de icke-bindande överenskommelser som slöts med Iran 2017 av den socialdemokratiska regeringen vill jag understryka att överenskommelserna inte var juridiskt bindande avtal utan enbart avsiktsförklaringar. På grund av den negativa utvecklingen i Iran har mycket begränsat samarbete skett inom ramen för dessa överenskommelser sedan de slöts. Regeringen har inga planer på att återuppta eller främja ekonomiska relationer som kan gynna den iranska regimen.

I detta anförande instämde Jan Ericson (M).

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka för en viktig debatt.

Jag vill också peka på det faktum att handel är helt nödvändigt för ett litet och exportberoende land som Sverige. Vi får inte bortse från den aspekten. Det ger oss också bättre möjligheter att tala direkt med de länder som vi handlar med, inklusive Förenade Arabemiraten.

I en sådan dialog kan vi också lyfta svåra frågor, där vi inte är överens, vilket både jag och andra svenska regeringsföreträdare flera gånger har gjort. Vi har framhållit att Förenade Arabemiraten måste avstå från att direkt eller indirekt förvärra den sudanesiska konflikten och agera konstruktivt för att nå en fredlig lösning.

Det krävs också att regionala aktörer, både enskilda stater och organisationer, gör gemensam sak för en vapenvila och för att fred ska uppnås – allt för att sätta stopp för världens värsta humanitära kris.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig inledningsvis komma tillbaka till den förfärliga situation som råder i Sudan. Det vi bevittnar är en svält- och flyktingkris av helt ofattbara proportioner.

Vi har de senaste månaderna med stor oro tagit emot förfärliga rapporter från al-Fashir om allvarliga och omfattande övergrepp på och våld mot civila efter RSF:s övertagande av staden. Laglöshet tycks råda, och frågan om ansvarsutkrävande har med all rätt hamnat i det internationella samfundets fokus.

Sverige och EU har varit mycket tydliga gentemot de stridande parterna med att de enligt internationell humanitär rätt är skyldiga att skydda civila.

EU har också sanktionslistat flera företag baserade i Förenade Arabemiraten med anledning av deras roll i kriget i Sudan. Det rör sig bland annat om företag som har underlättat finansieringen av olika väpnade grupper i konflikten. Det handlar om företag som har slussat pengar och fordon till RSF för att möjliggöra fortsatt krigföring och företag som hanterar och för ut guld från Sudan eller är aktiva inom gruvnäringen i landet.

Alla stater har ett ansvar för att agera i enlighet med folkrätten och för att FN:s vapenembargo efterlevs. EU verkar för att embargot ska breddas till att omfatta hela Sudan.

Som världens tredje största bilaterala givare av humanitärt stöd till Sudan gör Sverige skillnad för den hårt ansatta civilbefolkningen. Vårt bidrag går bland annat till livräddande livsmedelsbistånd, hälso- och sjukvård, vatten, sanitet och skydd av människor på flykt.

Myndigheten ISP är självständig, vilket är väl bekant. ISP fattar självständiga beslut, dock efter ett mycket rigoröst regelverk som naturligtvis också ständigt utvärderas. Som jag sa i mitt första inlägg har både jag och statsrådet Dousa haft kontakt med våra motparter i Förenade Arabemiraten och framfört vår oro. Exakt vad som mer har sagts i dessa samtal kan jag inte gå in på.

Fru talman! Inför varje svensk exportaffär som inbegriper krigsmateriel bedöms det om det finns försvars- eller säkerhetspolitiska skäl ytterst knutna till svensk försvarsförmåga för att få tillstånd att genomföra affären. Varje sådan exportaffär genomgår en rigorös prövning, som utförs av Inspektionen för strategiska produkter, som jag nämnde i mitt förra inlägg.

Samtliga utförselärenden redovisas dessutom för Exportkontrollrådet, där alla åtta politiska partier i riksdagen finns representerade. Tillståndsprövningen sker också i enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt om fastställande av regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel samt FN:s vapenhandelsfördrag.

Alla mottagare måste lämna ett slutanvändarintyg på den krigsmateriel som exporteras från Sverige. Det finns ett strikt förbud mot att överföra materiel till tredje land.

Låt mig än en gång understryka att det inte finns några uppgifter om att svensk krigsmateriel som exporterats till Förenade Arabemiraten eller Saudiarabien använts i Sudan. Försvarsmaterielexporten till Förenade Arabemiraten har under de senaste åren framför allt bestått av det luftburna radarsystemet Global Eye, som nyss nämndes. Det är som sagt ett flygburet radarspaningssystem. Det bär ingen beväpning, och det används för luftrumsövervakning och sjöövervakning.

Några tillstånd för export av svensk krigsmateriel har inte beviljats för vare sig AT4, alltså pansarskott, eller någon annan krigsmateriel. Pansarskotten AT4 har tidigare tillverkats på licens i andra länder, det vill säga bortom svensk kontroll.

För att förhindra att vapen säljs vidare måste som sagt alla mottagare lämna ett slutanvändarintyg på all materiel. Den får alltså inte överföras till andra utan tillstånd från Sverige.

Fru talman! Håkan Svenneling har ställt frågor till mig om svensk vapenexport till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Svenneling har frågat på vilken grund jag gjort ställningstagandet att export till företag baserade i Förenade Arabemiraten inte ska inkludera företag som handlar med krigsmateriel. Han har också frågat om jag avser att ta ytterligare initiativ i frågan inom EU. Han har även frågat huruvida jag avser att verka för ett stopp av svensk vapenexport till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, och om inte, vad skälen till detta är.

Inbördeskriget i Sudan har skapat världens nu största humanitära kris med ett närmast obeskrivligt lidande. Cirka 30 miljoner människor är i nuläget i behov av humanitär hjälp. Utvecklingen i Sudan har också en negativ effekt på hela regionen med ökad instabilitet och flyktingströmmar som konsekvens. Sverige bidrar med stort humanitärt stöd till Sudan för att minska lidandet hos civilbefolkningen.

Regeringen och EU har vid flera tillfällen uppmanat alla externa aktörer, inklusive Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, att avstå från att direkt eller indirekt förvärra situationen i Sudan, och i stället agera konstruktivt och koordinerat för att nå en fredlig lösning på konflikten. Sverige var drivande inom EU för att sanktionslista företag baserade i Förenade Arabemiraten för deras inblandning i kriget i Sudan. Vi ser kontinuerligt över behoven av ytterligare listningar.

Sverige har goda relationer med både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. De inkluderar både handelsutbyte och politisk dialog, även i frågor där vi har olika syn. Både jag och handels- och biståndsminister Dousa har under det senaste året lyft fram inbördeskriget i Sudan med våra emiratiska motparter och framfört regeringens ståndpunkter. Vi ser positivt på att den så kallade Quad-gruppen, där både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien ingår, gemensamt verkar för att få ett slut på inbördeskriget i Sudan.

Sveriges försvarsindustri och krigsmaterielexport är nödvändiga för Sveriges förmåga att upprätthålla ett trovärdigt försvar. Export av svensk krigsmateriel prövas utifrån ett strikt regelverk som riksdag och regering har lagt fast. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) är tillsyns- och tillståndsmyndigheten för krigsmaterielexport. Myndigheten gör en helhetsbedömning i varje enskilt ärende och fattar självständiga beslut.

Exporten av krigsmateriel till Förenade Arabemiraten har de senaste åren framför allt bestått av det luftburna radarsystemet Global Eye. Det används både för luftrumsövervakning och sjöövervakning och bär ingen beväpning.

Det finns inga uppgifter om att svensk krigsmateriel som exporterats till Förenade Arabemiraten eller Saudiarabien används i Sudan.

Fru talman! Upprinnelsen till kriget är mycket enkel, och den förstår de flesta. Den var att Ryssland helt utan provokation angrep, anföll och startade ett krig mot Ukraina. Ryssland är inte intresserat av diplomati, och det är därför vår tvåpunktsplan med ökat stöd till Ukraina och ökad press på Ryssland ligger fast.

Jag är otroligt stolt och tacksam över att 97 procent av svenska folket står bakom både det militära och det humanitära stödet till Ukraina. Jag kan bara beklaga att Elsa Widding inte är en av dem.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt oss tala om de frysta ryska tillgångarna.

Det här är alltså Rysslands krig, och därför ska Ryssland också betala. Regeringen välkomnade därför kommissionens förslag. Låt mig understryka, som jag också sa i mitt svar och med tanke på Elsa Widdings påstående, att EU-kommissionen bedömde att förslaget var i enlighet med folkrätten.

Sverige ville tillsammans med flera länder gå vidare med förslaget, men vi kunde inte nå enighet om de garantier som Belgien krävde. I det läget enades i stället 25 medlemsstater om gemensamma europeiska lån till Ukraina. Vi säkrade Ukrainas finansiering för de kommande två åren, vilket är det absolut viktigaste. Men det står också klart att det inte räcker.

Jag och regeringen menar att frågan om de frysta ryska tillgångarna måste aktualiseras igen. Det är det mest rättvisa, både för Ukraina och för europeiska skattebetalare. Jag är stolt över Sveriges stora stöd. Jag önskar att fler länder i Europa kunde leverera på samma nivå. Men när de inte gör det måste också de frysta ryska tillgångarna tas.

Jag är stolt över att Sveriges bistånd bidrar till att samhället i Ukraina kan fungera, att löner och pensioner kan utbetalas och att sjukhus kan fortsätta rädda liv. På så sätt bidrar vi till Ukrainas motståndskraft och därmed till hela Europas.

Det går väldigt fort med de här orimliga påståendena, men det är uppenbart att vi står långt från varandra i många delar. Det kom en rad frågor här som jag inte tycker att det finns någon mening med att bemöta.

Fru talman! Det skeende som mest sannolikt skulle leda till att människor tvingas fly vårt land är om vi låter Ryssland vinna kriget mot Ukraina. Hur det kriget slutar kommer att ha ett avgörande inflytande på vår säkerhet under generationer framöver.

Det är tydligt att Ukraina länge har varit villigt att förhandla om en rättvis och hållbar fred. Ryssland har inte visat några som helst tecken på att man är intresserad av det, och då är det naturligtvis helt meningslöst att lyfta luren och ringa Putin.

Ryssland fortsätter i stället att angripa civila mål, inklusive energiinfrastruktur och sjukhus. 2025 var det dödligaste året för civila i Ukraina sedan 2022. Det är mot den här brutala verkligheten som regeringens politik måste ses, och jag är glad att det finns så starkt stöd bland svenska folket för just den här politiken.

Vi kan inte förändra Putins målsättningar, men vi kan förändra hans kalkyl. Varje sanktionspaket försvagar den ryska ekonomin, och det påverkar i sin tur rysk krigsförmåga. Vi vet att det fungerar. Förra året minskade de ryska energiintäkterna med 25 procent. Regeringen arbetar därför systematiskt för att stärka sanktionerna och för att täppa igen de kryphål som ger ryska intäkter.

Inför nästa sanktionspaket har Sverige och Finland nyligen lagt fram förslag på tre ytterligare åtgärder: för det första ett maritimt tjänsteförbud som kan minska Rysslands energiintäkter, för det andra ett totalt stopp för EU:s export av lyxvaror till Ryssland och för det tredje begränsningar av EU:s import av rysk gödsel.

Den snabbaste vägen till fred är att Ryssland drar tillbaka sina trupper. Det är mycket enkelt. En fred som bygger på att Ukraina tvingas kapitulera skulle inte vara en fred. Det vore en belöning för aggression, och det skulle sätta hela den europeiska säkerhetsordningen på spel – och även svensk säkerhet.

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig på vilket sätt Sverige hjälper Ukraina att uppnå fred, förutom genom militärt stöd. Hon har även frågat om jag har gjort en analys av svenska folkets vilja att bidra med ytterligare skattemedel med tanke på förekomsten av korruption i Ukraina. Vidare har Elsa Widding frågat mig vilken analys som regeringen har gjort av förutsättningarna att använda den ryska valutareserven, då hon menar att detta skulle strida mot internationell rätt.

Först och främst stöder Sverige Ukrainas ansträngningar för att uppnå en rättvis och hållbar fred grundad i folkrätten, inklusive FN-stadgan. Vi är tydliga med att det är upp till Ukraina att avgöra vilka villkor som är acceptabla för en sådan fred. Respekt för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet är grundläggande utgångspunkter för Sverige. Territorium får inte erövras med våld. Regeringen för en nära och löpande dialog med Ukraina samt med europeiska och transatlantiska partner om vägen framåt.

Så länge Rysslands anfallskrig mot Ukraina pågår har regeringen en tvåpunktsplan: mer stöd till Ukraina och mer press på Ryssland. Sedan Rysslands fullskaliga invasion har Sverige bidragit med sammanlagt 111 miljarder kronor i såväl militärt som civilt stöd. Det militära stödet till Ukraina är centralt för Ukrainas förmåga att försvara sig mot Rysslands aggression. Det civila biståndsfinansierade stödet bidrar till ett fungerande samhälle och är grundläggande för Ukrainas motståndskraft.

Ryssland har eskalerat anfallen mot civila och civil infrastruktur trots pågående fredsförhandlingar. Sverige arbetar hårt för att öka trycket på Ryssland genom sanktioner. Sverige driver därför inom EU förslag om utökade restriktioner mot sektorer som bidrar till Rysslands finansiering av kriget samt förslag om listningar av individer och företag som möjliggör Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

Svenska folkets vilja att stödja Ukraina är mycket stark. Av den senaste Eurobarometern från december 2025 framgår att 97 procent av svenskarna håller med om att EU bör bidra med finansiellt och humanitärt stöd till Ukraina. Detta är den högsta siffran bland alla EU-länder.

Stödet till Ukraina är inte bara en investering i Ukrainas framtid, säkerhet och existens utan också i vår egen säkerhet och framtid. Det ligger i Sveriges och Europas intresse att fortsätta att stödja Ukraina så länge som det krävs.

I samtal med Ukraina understryker regeringen Sveriges stöd till Ukraina på dess väg mot EU-medlemskap, vilket kräver fortsatta reformer. Sverige arbetar därför aktivt med reformstöd till Ukraina, bland annat i arbetet mot korruption. Att Ukrainas oberoende antikorruptionsmyndigheter kan utreda också personer runt den högsta statsledningen är ett tecken på framsteg.

Den svenska regeringen och EU-kommissionen bedömde att förslaget om att använda de frysta ryska centralbankstillgångarna för ett så kallat reparationslån till Ukraina var förenligt med folkrätten. Regeringen ville gå vidare med detta förslag, men till slut enades medlemsstaterna om en annan inriktning. Det viktigaste är att Ukraina får det stöd som landet behöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag och regeringen står verkligen upp för internationell rätt, även nu när det blåser runt den. Det har kanske aldrig varit viktigare att göra det. Om man frågar Håkan Svenneling kanske han säger att regeringen inte gör det, men om man frågar valfritt land runt om i världen är jag övertygad om att svaret blir att Sverige är en väldigt tydlig röst för just internationell rätt. Det kanske är det viktigaste.

Vi är också väldigt engagerade i Syrien, och precis som Håkan Svenneling sa handlar det om människorna där. Jag har själv träffat många företrädare, inte minst för olika kvinnoorganisationer, för att diskutera om vi är på väg mot den inkluderande övergång som vi verkligen vill se. Det finns en unik möjlighet nu i Syrien, men det är fortfarande en mycket svår situation som vi behöver följa och naturligtvis också stötta så att det går i rätt riktning.

För att återgå till Turkiet är Sverige en av få bilaterala givare som fortsätter att ge stöd till turkiska civilsamhällesorganisationer som arbetar för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Även där är vi väldigt aktiva på jämställdhetsområdet, där vi har en hög kompetens och ett gott anseende.

Vårt partnerskap som allierade ger oss numera också utökade möjligheter att kommunicera våra ståndpunkter direkt till Turkiets representanter, parallellt med vårt viktiga biståndssamarbete. Det är väl känt att jag och Håkan Svenneling har olika syn på Natomedlemskapet, men jag är övertygad om att det ökar vår säkerhet och också stärker vår dialog med andra allierade.

Vi kommer att fortsätta att verka för en fredlig utveckling i Turkiet och för att etniska och religiösa minoriteters rättigheter ska respekteras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Sedan drygt ett år tillbaka pågår ett omtag i den kurdiska frågan i Turkiet under parollen Ett terrorfritt Turkiet. Den nya processen har hittills resulterat i vissa framsteg. PKK har uppgett att man kommer att hörsamma uppmaningen från grundaren och lägga ned sina vapen, upplösas och dra sig tillbaka från Turkiet. Man har också visat på konkreta handlingar i enlighet med detta. Sverige fördömer all form av terrorism och ser givetvis positivt på att PKK har deklarerat att man nu ska upplösas.

Sverige är också en drivande kraft för att främja demokrati och mänskliga rättigheter internationellt, inklusive fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter för personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter. Dessa frågor kommer att fortsätta att vara en hörnsten i vår politik.

Under hösten har som sagt en kommission tillsatts i Turkiet för att behandla den kurdiska frågan, och företrädare för kommissionen och även andra turkiska parlamentariker har träffat PKK-ledaren i fängelset. Jag välkomnar denna process, som givetvis först och främst är en inrikespolitisk angelägenhet för att hantera en svår och komplex utmaning som Turkiet står inför.

Sverige och EU följer utvecklingen nära, bland annat genom dialog med politiska företrädare från flertalet partier, och det återstår att se vad kommissionens arbete konkret kommer att mynna ut i.

Vi följer med oro situationen i nordöstra Syrien, där strider pågått mellan regeringsstyrkor och den kurdiska grupperingen SDF de senaste veckorna.

Det är välkommet att den syriska övergångsregeringen och självstyret i nordöstra Syrien nådde en överenskommelse både den 18 och den 20 januari, och vi uppmanar givetvis parterna att efterleva överenskommelsen.

Sverige och EU fortsätter att i samtal med den syriska övergångsregeringen understryka vikten av ett inkluderande Syrien som är säkert för alla, inklusive personer som tillhör religiösa eller etniska grupper och minoriteter – så även kurder.

Det är dock för tidigt att säga något om vilka konsekvenser denna utveckling kan få för fredsprocessen.

Fru talman! Utvecklingen i Turkiet under senare år har inneburit omfattande gripanden av oppositionspolitiker, däribland som nämnts den tidigare partiledaren för det prokurdiska partiet, Selahattin Demirtaş. Människorättsförsvarare, civilsamhällesrepresentanter, journalister och affärsmän har också gripits. Vi ser med oro på denna utveckling som väcker frågor om respekten för mänskliga rättigheter och om demokratins tillstånd i Turkiet.

I EU-kommissionens årliga granskningsrapport om Turkiet, som publicerades i november 2025 och som jag tidigare nämnde, beskrivs flera uppmärksammade fall i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, även kallad Europadomstolen. Turkiet har i domstolen fällts för kränkningar av rättigheter enligt Europakonventionen. Det rör bland annat de långa processer som pågår för att frige Demirtaş.

Europarådet har mänskliga rättigheter och demokrati som grundpelare, och Turkiet har som medlem i Europarådet åtagit sig att efterfölja Europadomstolens domar i mål som rör det egna landet. När frågan om verkställighet av domarna har kommit upp i Europarådets ministerkommitté har Sverige konsekvent ställt sig bakom uppmaningarna till Turkiet att respektera domarna och att också frige Demirtaş.

Det är allvarligt att Turkiet inte har verkställt dessa domar. Vilken roll den nyinrättade parlamentariska kommissionen kan få för att främja frigivningen av oppositionsföreträdare som en del av omtaget i den kurdiska frågan återstår att se.

Som sägs i svaret är Sverige mycket tydligt här samtidigt som vi betonar vikten av att fortsätta samarbetet med Turkiet, inte minst när det gäller att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, som i alltför stor utsträckning bedrivs från just Turkiet.

Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder i EU för att sätta press på Turkiet i syfte att garantera en fredlig utveckling, om jag har för avsikt att uppmana Turkiet att följa beslut från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och andra internationella organ som skyddar rättsstatens principer, om jag har uppmanat eller kommer att uppmana Turkiet att frige politiska fångar samt om jag har vidtagit eller kommer att vidta några konkreta åtgärder för att skydda och stötta civilsamhällesorganisationer, fria medier och människorättsförsvarare i Turkiet.

Sverige ställer sig bakom EU:s ordförandeskapsslutsatser från den 16 december 2025 om behovet av att värna demokrati, rättsstatens principer och grundläggande rättigheter i Turkiet. Vi delar oron som uttrycks i slutsatserna med anledning av den senaste tidens gripanden av och åtal mot demokratiskt valda företrädare i Turkiet. Regeringen anser att dessa gripanden är oförenliga med demokratiska principer.

Samtidigt ser vi positivt på att terroristorganisationen PKK deklarerat att organisationen upplöses och att Turkiets regering har tagit steg mot att föra en dialog med det prokurdiska DEM-partiet. Det är viktigt att denna process sker på ett fredligt sätt och med demokratiska medel.

Regeringen fortsätter att lyfta vikten av respekt för demokrati och mänskliga rättigheter inom EU, i Europarådet och i andra internationella forum med grund i de internationella åtaganden som Turkiet har gjort, bland annat som medlem i Europarådet och OSSE.

Turkiet är en allierad inom Nato och en viktig säkerhetspolitisk aktör. Det förhindrar inte Sverige att fortsätta reagera när Turkiet inte lever upp till sina internationella åtaganden eller underlåter att implementera Europadomstolens beslut.

Sverige har sedan många år en väl etablerad roll som bilateral biståndsgivare inom främst områdena mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet i Turkiet. Merparten av stödet går till civilsamhällesorganisationer och FN-organ som arbetar med dessa frågor.

Fru talman! Det är en mycket allvarlig anklagelse att regeringen inte skulle leva upp till de åtaganden som vi har enligt beslut från internationella domstolar. Jag önskar att Jacob Risberg hade ytterligare ett inlägg så att han kunde lägga ut orden om vad det handlar om, för det känner jag inte till över huvud taget.

Men för att återgå till frågan: När det gäller export av krigsmateriel bedöms i varje fall om det finns försvars- eller säkerhetspolitiska skäl, ytterst knutna till svensk försvarsförmåga, för att få tillstånd att genomföra den. Det är alltså ISP som gör en genomgående helhetsbedömning i varje enskilt ärende. Tillståndsprövningen sker också i enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt om fastställande av regler för kontrollen av export av militärteknik och krigsmateriel samt FN:s vapenhandelsfördrag. Alla mottagare måste lämna ett slutanvändarintyg för all materiel från Sverige.

Samarbetet med Förenade Arabemiraten kring radarspaningsflygplanet Global Eye bidrar till att stärka Sveriges försvarsförmåga, inte minst vårt luftförsvar, som är helt avgörande i dag – det ser vi varje dag på olika håll i världen. Global Eye är alltså ett radarspaningsflygplan som inte bär någon beväpning. Det är mycket osannolikt att den typen av radarsystem skulle hamna i orätta händer i Sudan.

Låt mig än en gång understryka att det inte finns några uppgifter om att svensk krigsmateriel skulle användas i Sudan. Det är viktigt.

Diskussionen lär fortsätta. Jag vill tacka för kvällens debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När det gäller handel med Förenade Arabemiraten och andra länder generellt är regeringens linje tydlig: Handel ger Sverige och EU bättre möjligheter att främja våra intressen och värderingar. Jag ser fram emot att diskutera den fruktansvärda situationen i Sudan och vad EU kan göra för att sätta mer press på både parterna och dem som på olika sätt bidrar till krigföringen i Sudan. Det är en viktig diskussion.

Alternativet till handel är att man isolerar länder och att vi isolerar oss själva. Då är det svårt att få till en konstruktiv dialog, diplomati och politiska överenskommelser. Det är så himla lätt att bara säga: ”Vi ska visa att vi verkligen inte accepterar detta. Vi ska stänga ned vår ambassad. Vi ska inte ha något med det här landet att göra.” Men jag är helt övertygad om att det inte är så man förändrar hur andra länder agerar. Man måste ha en dialog. Den kan vara tuff och ärlig när man har den typ av relation som vi har med Förenade Arabemiraten. Vårt utbyte ger oss möjlighet att också lyfta svåra frågor där vi inte är överens, och det har både jag och bistånds- och utrikeshandelsministern gjort i år.

Låt mig understryka att det inte stämmer att regeringen inte sätter press. Det gör både vi och EU, inte minst genom sanktioner. Det ligger i alla länders, även UAE:s, intresse att få ett slut på det här fruktansvärda inbördeskriget. Låt oss nu hoppas att den medling som kvartetten, det vill säga USA, UAE, Egypten och Saudiarabien, bedriver når resultat. Våldet i Sudan måste få ett slut.

Fru talman! Det är svårt att beskriva lidandet i Sudan. På drygt två och ett halvt år har kriget skapat världens just nu största humanitära kris, och det är fler som lider av hunger i Sudan än i resten av världen sammantaget. De senaste veckorna har regeringen med mycket stor oro tagit emot fruktansvärda rapporter från al-Fashir om våldet mot civila efter RSF:s övertagande av staden. Det tycks råda fullständig laglöshet. Därför är det med all rätt som frågan om hur det internationella samfundet kan utkräva ansvar nu väcks.

Låt mig förtydliga mitt svar, eftersom Jacob Risberg uppenbarligen inte var alldeles nöjd med det svar jag gav. Sverige och EU har varit mycket tydliga gentemot de stridande parterna med att de är skyldiga att skydda civila i enlighet med internationell humanitär rätt. Vi har också varit tydliga mot externa aktörer, inklusive Förenade Arabemiraten, om att avstå från att direkt eller indirekt förvärra konflikten.

EU har också sanktionslistat flera företag som är baserade i just Förenade Arabemiraten för deras inblandning i kriget i Sudan. Här har Sverige varit drivande. Det rör sig bland annat om företag som har underlättat finansieringen av olika väpnade grupper i konflikten.

Alla stater har ett ansvar för att agera i enlighet med folkrätten och för att FN:s vapenembargo efterlevs. Sverige och EU kommer att fortsätta verka för att embargot efterlevs och för att det breddas för att gälla hela landet, vilket också lyftes fram i EU:s nyligen antagna rådsslutsatser om Sudan.

Som världens nu femte största givare av humanitärt stöd till Sudan gör Sverige skillnad för den hårt ansatta civilbefolkningen. Sveriges bidrag går bland annat till livräddande livsmedelsbistånd, hälso- och sjukvård, vatten och sanitet och till skydd av människor på flykt. Samarbetet med Unicef har bidragit till att över 100 000 personer har fått tillgång till rent dricksvatten.

Jag har i andra sammanhang beklagat det låga intresset för situationen i Sudan, både hos medier och från politiskt håll. Ur det perspektivet är Jacob Risbergs engagemang för Sudan mycket glädjande och mycket välkommet. Intresset för kriget i Sudan har tidigare varit alldeles för lågt även här i riksdagen.

Fru talman! Jacob Risberg har ställt frågor till mig om svensk vapenexport till Förenade Arabemiraten. Risberg har frågat vilka krav regeringen har ställt på Förenade Arabemiraten vad gäller landets roll i konflikten i Sudan och export av krigsmateriel i strid med FN:s vapenembargo. Han har också frågat om regeringen avser att ta beslut om att avsluta vapenexporten till UAE.

Inbördeskriget i Sudan har skapat världens nu största humanitära kris med ett närmast obeskrivligt lidande, och cirka 30 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp. Utvecklingen i Sudan har också en negativ effekt på hela regionen med ökad instabilitet och flyktingströmmar som konsekvens.

Sverige bidrar med stort humanitärt stöd till Sudan för att minska lidandet hos civilbefolkningen.

Regeringen uppmanar alla externa aktörer, inklusive Förenade Arabemiraten, att avstå från att direkt eller indirekt förvärra den sudanesiska konflikten och att i stället agera konstruktivt och koordinerat för att nå en fredlig lösning på konflikten. FN:s vapenembargo mot Sudan måste följas. Alla stater har ett ansvar för att agera i enlighet med folkrätten.

Sverige har välfungerande relationer med Förenade Arabemiraten, inklusive genom återkommande politisk dialog och handelsutbyte. Både jag och handels- och biståndsminister Dousa har under året lyft upp inbördeskriget i Sudan med våra emiratiska motparter och framfört regeringens ståndpunkter. Vi ser positivt på att den så kallade Quadgruppen, där Förenade Arabemiraten ingår, gemensamt verkar för att få ett slut på inbördeskriget i Sudan.

Sveriges försvarsindustri och krigsmaterielexport är nödvändiga för Sveriges förmåga att upprätthålla ett trovärdigt försvar. Export av svensk krigsmateriel prövas utifrån ett strikt regelverk som riksdag och regering har lagt fast. Inspektionen för strategiska produkter, ISP, är tillsyns- och tillståndsmyndigheten för krigsmaterielexport. Myndigheten gör en helhetsbedömning i varje enskilt ärende och fattar självständiga beslut.

Exporten av krigsmateriel till Förenade Arabemiraten har de senaste åren framför allt bestått av det luftburna radarsystemet Globaleye. Det används för både luftrumsövervakning och sjöövervakning och bär ingen beväpning.

Det finns inga uppgifter om att svensk krigsmateriel används i Sudan.