Herr talman! Linnéa Wickman har frågat mig hur jag och regeringen inom FN80-processen avser att säkerställa att Sverige står upp för att FN:s normativt viktiga mandat, särskilt inom jämställdhet, kvinnors rättigheter och SRHR, inte försvagas till följd av budgetnedskärningar eller organisatoriska förändringar.

Linnéa Wickman har vidare frågat hur jag och regeringen arbetar konkret för att eventuella sammanslagningar eller omstruktureringar av FN-organ, såsom UN Women och UNFPA, inte ska leda till urholkade mandat, minskad självständighet eller försvagad kapacitet när det gäller att bedriva normativt och operativt arbete som ökar jämställdheten.

Linnéa Wickman har även frågat vilka tydliga positioner Sverige driver i FN tillsammans med likasinnade länder för att säkerställa att mänskliga rättigheter, jämställdhet och SRHR fortsatt behandlas som kärnuppdrag i ett eventuellt reformerat FN-system.

Linnéa Wickman har också frågat hur jag och regeringen säkerställer att civilsamhällets organisationer och andra relevanta aktörer ges möjlighet till insyn och dialog i arbetet med att ta fram Sveriges ståndpunkter i FN80-processen.

Avslutningsvis har Linnéa Wickman frågat hur regeringen och jag bedömer riskerna för att omfattande nedskärningar inom FN-systemet kan få oproportionerliga konsekvenser för rättighets- och jämställdhetsarbetet i världen och vilka åtgärder regeringen i så fall avser att vidta för Sverige som medlemsstat.

Sverige försvarar folkrätten och den regelbaserade världsordningen, inklusive FN:s viktiga normativa mandat och de mänskliga rättigheterna. Jämställdhet och kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är tydliga prioriteringar i regeringens utrikes- och biståndspolitik.

Omvärldsförändringarna, Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och humanitära kriser har drabbat enskilda individer och länder svårt. FN som organisation och dess finansiering och verksamhet har också påverkats.

Regeringens uppfattning är att budgetära, administrativa och verksamhetsmässiga reformer är nödvändiga för att FN:s mandat fortsatt ska kunna genomföras effektivt. Regeringen välkomnar därför FN:s generalsekreterares reforminitiativ FN80.

Sverige står tydligt upp för FN:s normativa mandat i diskussionerna om FN80. Sverige hade under 2025 centrala roller som ordförande för UN Women och vice ordförande i femte utskottet i FN:s generalförsamling, som förhandlar om FN:s budget.

Det är en prioritering för regeringen att reformerna leder till att FN:s normativa mandat och kapacitet att främja mänskliga rättigheter och jämställdhet – inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och kvinnor, fred och säkerhet – skyddas.

Vad gäller generalsekreterarens förslag att genomföra en analys av en möjlig sammanslagning av UN Women och FN:s befolkningsfond UNFPA har Sverige framhållit att målet måste vara att skydda FN:s mandat, verksamhet och finansiering på jämställdhets- och SRHR-områdena.

Regeringen har, inklusive genom olika departement och utlandsmyndigheter, löpande dialog med representanter för civilsamhället. Inte minst vad gäller mänskliga rättigheter, jämställdhet och SRHR är civilsamhällets erfarenheter av FN på landsnivå viktiga för FN80-processen. Sverige har också, tillsammans med en bredare krets likasinnade länder, framfört vikten av att civilsamhället inkluderas till FN:s generalsekreterare och andra FN-representanter involverade i reformprocessen.

Jag välkomnar särskilt ett fortsatt nära samarbete med representanter för det svenska civilsamhället, som har värdefulla erfarenheter och kompetens att dela med sig av.

Herr talman! Tack till Linnéa Wickman för en oerhört angelägen interpellation!

Sedan regeringen tillträdde har vi varit glasklara med att jämställdhet är ett genuint svenskt kärnvärde. I en alltmer turbulent omvärld, där det globala motståndet mot jämställdhet och mänskliga rättigheter ökar, fortsätter vi att stå upp för världens kvinnor och flickor. Det gör vi inte bara för att det är rätt och rättvist utan också för att det vi gör i dag lägger grunden för kommande generationer. Jag kommer aldrig att acceptera ett nytt normaltillstånd där döttrar har mindre rättigheter än vad deras mammor haft.

Bristande jämställdhet är skadligt. I värsta fall kan det till och med innebära döden för kvinnor och flickor. Det är livsviktigt att kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter försvaras. Varje människa ska ha rätt att själv bestämma över sin framtid och att göra sina egna val.

Att värna och främja dessa normer och principer är en central uppgift för hela utrikesförvaltningen. Det genomsyrar också utrikespolitiken. De senaste åren har detta arbete blivit svårare men därför också än mer angeläget.

Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna är dagligen engagerade i FN:s normativa och operativa organ. Vi är tydliga med var vi står. Vi arbetar med likasinnade inom FN-systemet för att försvara etablerade normer och överenskommelser. Alla länder i FN-organisationen måste bidra till att skapa ett samarbete och system som använder tillgängliga resurser såväl effektivt som ansvarsfullt.

När det gäller just de båda olika organisationerna pågår det nu en diskussion. Jag hade förmånen att själv göra ett fältbesök i Jordanien precis före jul tillsammans med chefen för UN Women, Sima Bahous. Vi diskuterade den här saken. Jag konstaterar att det viktiga är att uppdragen kvarstår. Sedan är kanske inte själva organisationen, hur man väljer att rent faktiskt organisera detta, det avgörande. Det handlar just om att vara så effektiv som möjligt. Det här är en del av den större FN80-reformprocessen, som jag tror är helt nödvändig för att bibehålla FN:s legitimitet i en värld där det blir allt större konkurrens och också ett större ifrågasättande av FN.

FN är viktigare än någonsin, och då måste man kunna leverera på de mandat man har. Det ska bli intressant att se vad man kommer fram till i den här genomlysningen och vad man kommer att lägga fram för förslag. Men vi kommer att stå upp för att de viktiga uppdragen ska stå kvar.

Herr talman! Jag tänkte först beröra biståndssidan lite. Sverige är en av de mest generösa givarna av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Under mandatperioden har regeringen reformerat biståndet för att täcka de mest kritiska behoven och regeringens huvudsakliga prioriteringar med fokus på ett starkt stöd till Ukraina.

I en tid av svåra avvägningar och nödvändiga omprioriteringar på grund av nya säkerhetshot och humanitära kriser prioriterar regeringen fortsatt UN Women och UNFPA. I december 2025 ingick regeringen nya fleråriga avtal med UN Women och UNFPA. Avtalen tydliggör Sveriges politiska och finansiella stöd samt våra förväntningar på organisationerna.

Sveriges stöd främjar jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt – som också har varit ett fokus under vårt ordförandeskap – samt motverkar mödradödlighet och könsrelaterat våld. Genom vårt engagemang bidrar Sverige till att förverkliga kvinnors och flickors rätt att bestämma över sina egna liv och kroppar. De senaste åren har regeringen utöver omfattande kärnstöd till organisationerna stöttat UN Womens verksamhet i Ukraina och UNFPA:s livräddande humanitära verksamhet i Gaza, Sudan och Ukraina.

Genom aktivt deltagande i organisationernas styrelser har vi också bidragit till nödvändiga reformer för kostnadsbesparingar och ökad effektivitet på landsnivå. Det är regeringens övertygelse att jämställdhet och mänskliga rättigheter, inklusive SRHR, är förutsättningar för att människor och samhällen ska nå sin fulla potential.

Så till Linnéa Wickmans fråga. I den diskussion som nu pågår har vi poängterat att det är viktigt att ta hänsyn till att mandaten har olika fokus, precis som Linnéa Wickman har varit inne på. UN Women har fokus på jämställdhet och på kvinnors rättigheter och egenmakt. UNFPA har däremot fokus på SRHR för alla individer och på befolkningsfrågor.

Nästa steg är att FN ska presentera ett mer konkret förslag baserat på en analys av möjligheter och risker med en sammanslagning. Vi kommer att få ta del av FN:s analys och förslag och kommer då att kunna ta ställning till innehållet och vägen framåt. Det gör jag gärna också i dialog med riksdagen.

Sverige kommer att vara aktivt engagerat i uppföljningen av utvärderingen av FN:s generalsekreterares reformförslag, bland annat i UN Women och i UNFPA.

Det är också värt att notera att både UN Women och UNFPA är aktivt engagerade i andra viktiga pågående FN-reformer. Båda organisationerna har till exempel genomfört reformer för ökat samarbete och för att minska överlappningar inom FN:s utvecklingssystem. Organisationerna har också tagit beslut om att flytta verksamhet från dyra New York till Nairobi, vilket är kostnadsbesparande och främjar effektivitet och även bättre resultat på landsnivå.

Herr talman! Linnéa Wickman frågar om röda linjer. Jag skulle säga att hela världen blinkar rött. Arbetet för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter går ju tillbaka i många delar av världen. Jag är väldigt tacksam över att Sverige står så enat och starkt i sin röst för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter. Det är verkligen en röst vi måste använda oss av.

Det är viktigt att visa ledarskap, och det har vi verkligen gjort som ordförande för UN Women. Under det här året har det varit lite speciellt eftersom man har antagit en flerårig plan för verksamheten framåt. Där har vi kunnat vara med och sätta en tydlig svensk prägel, som jag också tror att det finns starkt stöd för i riksdagen.

Att investera i mänskliga rättigheter och jämställdhet är ett effektivt sätt att bidra till en fredlig, rättvis och demokratisk global utveckling. Sverige kan såklart inte enskilt försvara den regelbaserade världsordningen, full respekt för de mänskliga rättigheterna och global jämställdhet. Vi måste verka tillsammans med andra likasinnade i Norden, i EU och runt om i världen inom FN och andra internationella organisationer. Vi måste nog också skapa de nya koalitioner och samarbetsformer som de nya tiderna kräver.

Regeringen kommer därför fortsatt att söka partnerskap med representanter för såväl civilsamhälle som näringsliv. Som utrikesminister är det mitt uppdrag att värna Sveriges utrikespolitiska intressen, och jämställdhet är ett kärnvärde för oss och ett tydligt sådant intresse. Jämställdhet är både ett mål och ett medel för demokratisk ekonomisk utveckling. I grunden är det fråga om att tillvarata alla människors fulla potential.

Jag vill tacka så jättemycket för den här väldigt viktiga debatten och ser fram emot att återkomma till riksdagen för fortsatt diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.