Maria Malmer Stenergard

Herr talman! Tack, Ludvig Aspling, för den uppföljande frågan! Det är precis som Ludvig Aspling pekar på: Regelverket är en sak, men om man inte säkerställer att det faktiskt efterlevs spelar inte regelverket så stor roll.

Vi vet hur skrupelfria arbetsgivare fortfarande utnyttjar människor på ett fruktansvärt sätt i Sverige i dag. Därför måste vi stärka våra myndigheter i deras arbete för att säkerställa att reglerna efterlevs. Vi får naturligtvis också ägna oss åt regelvård för att se till att vi hela tiden har ett regelverk som är ändamålsenligt. Vi är beredda att när som helst ändra det om det krävs.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ludvig Aspling, för denna angelägna fråga! Jag är glad för att regeringen och Sverigedemokraterna är överens i Tidöavtalet om att vi ska avskaffa spårbytet. Det borde ha gjorts för länge sedan.

Precis som Ludvig Aspling framhåller finns det ett flertal fall som visar hur regeln har utnyttjats. Man kan till och med se att detta leder till att människor söker sig till Sverige för att söka asyl när syftet egentligen är att arbetskraftsinvandra. Det innebär, förutom att man missbrukar asylsystemet, att det blir en sammanblandning. Tanken är att om man kommer hit för att jobba ska man ha sitt tillstånd på plats redan innan man reser hit.

Vi har en pågående utredning. Den kommer att lämna sitt resultat senast den 31 januari, och därefter kommer regeringen att så snart som möjligt prioritera att lägga fram en proposition.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Parlamentet har nu tagit ställning. Det hela är under förhandling i rådet. Efter att vi väl har nått en rådsposition, som jag har förhoppningar om att vi kommer att göra under det svenska ordförandeskapet, blir det förhandling mellan parlamentet och rådet i så kallade triloger. Vi har alltså en lång väg kvar att gå. Vi är inte färdiga med förhandlingarna i rådet. Väldigt många pusselbitar ligger på bordet, och dem ska vi försöka foga samman.

Vad jag försöker säga här - jag känner dock att jag inte riktigt når fram - är att det inte handlar om en bestraffningsavgift, utan det här är ett sätt att konstatera att vi befinner oss i en europeisk union med yttre gränser. Det ligger i Sveriges allra största intresse att se till att vi får kontroll vid de yttre gränserna. Det är klart att alla medlemsländer inte befinner sig i samma situation som exempelvis Italien gör vid Medelhavet. Vi behöver därför självklart hjälpas åt att säkerställa att vi får kontroll vid yttre gräns.

Vi är helt överens om att vi inte ska ha en tvingande omfördelning av asylsökande, men vi behöver bidra för att säkerställa unionens säkerhet genom en säker yttre gräns. Det ligger sannerligen i Sveriges intresse. Och är det någonting som jag vet kommer att stå Sverige väldigt, väldigt dyrt är det om vi inte bidrar till kontroll vid EU:s yttre gräns.

Detta tycker jag att även Sverigedemokraterna ska tänka på i sin politik. Det är precis den situation vi hade 2015, när människor strömmade genom hela Europa för att komma till Sverige, som vi ska undvika genom de förhandlingar som vi nu driver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Kostnadsfrågan är naturligtvis något som följs mycket noga, men det går inte att se kostnaden för solidariteten helt isolerat, vilket jag försökte visa i mitt förra inlägg. Därför måste man se till politiken som helhet, och den politiken är under förhandling. Vi vet inte var det landar, så därför är det mycket svårt att göra en kostnadsberäkning. Men vi följer som sagt kostnadsfrågan mycket noga.

Nyckelordet i regeringens politik är hållbarhet, något som avspeglas både i de nationella reformer som vi tillsammans genomför och i de internationella samarbeten som Sverige medverkar i. Det man kan säga om dagens EU-gemensamma system är att det till stor del är fullständigt ohållbart.

En rimlig utgångspunkt är att den som kommer till unionen som huvudregel ska få sin sak prövad vid unionens gräns. I dag gäller näst intill motsatsen. En stor del av asylansökningarna lämnas in i medlemsstater som inte har yttre gräns, och det är naturligtvis en helt orimlig ordning. Många registreras aldrig när de korsar yttre gräns irreguljärt, och ett allt större antal personer befinner sig i skuggsamhällen runt om i EU:s medlemsländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har till följd av det stora migrationstrycket och de många sekundära förflyttningarna gränshinder som aldrig förr i unionen. Ett antal medlemsstater, kanske främst Österrike, Belgien och Nederländerna, befinner sig i en situation som ur ett svenskt perspektiv endast kan liknas vid den 2015. Trots upprepade försök har det inte gått att få dagens regelverk att fungera för att hantera dagens migration, och därför måste vi ha ett nytt regelverk.

I förhandlingarna om en ny lagstiftning arbetar regeringen utifrån tre primära utgångspunkter. För det första är det en förutsättning för vår medverkan att vi kan få ett minskat tryck till Sverige jämfört med vad vi kan nå med dagens regelverk. Det är helheten av reformen som då är central. För det andra måste man naturligtvis upprätthålla mänskliga rättigheter och grundläggande värdighet i mottagandet av asylsökande. För det tredje är en tvingande omfördelning av asylsökande inte aktuell. Även om Sverige har begränsade möjligheter att öppet driva sin linje nu som ordförande i ministerrådet delas motsvarande utgångspunkter av en mängd medlemmar i rådet.

Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag kan ta fram en kostnadsberäkning för den föreslagna solidaritetsmekanismen samt övriga bestämmelser. Jag har förstått att han menar det förslag som förhandlas i dag. Men det är alltså under förhandling, och det är mycket svårt för mig, om ens möjligt för någon, att göra beräkningar för något som ännu inte finns.

Herr ålderspresident! Som jag sa inledningsvis utgår förhandlingarna nu, under det svenska ordförandeskapet, från det tjeckiska konceptpapper som togs fram när Tjeckien var ordförande. Det är alltså inte samma förslag som det Nima Gholam Ali Pour hänvisar till, som kommissionen lade fram. Det är inte heller så att alla delar i mekanismen är färdigförhandlade. Då hade det varit lättare att veta vilka pusselbitar vi har att jobba med. Pakten är under förhandling.

En sådan analys som ledamoten efterfrågar skulle behöva innefatta ett stort antal bestämmelser - andra bestämmelser än bara solidaritetsmekanismen - som inte heller är färdiga. Inte minst skulle då obligatoriska gränsförfaranden behöva inkluderas. Om man får på plats robusta gränsförfaranden, vilket jag menar är helt centralt, det vill säga snabbspår vid yttre gräns för prövning av ansökningar där det är låg sannolikhet för att de beviljas, skulle nämligen antalet ogrundade ansökningar och den sekundära migrationen troligtvis minska kraftigt.

Analysen skulle också behöva beakta de stora fördelar som samtliga medlemsstater skulle dra av införandet av ett effektivt screeningförfarande för alla som passerar yttre gräns irreguljärt samt en ökad tillgång till information i databasen Eurodac.

Genom de reviderade mottagande- och återvändandedirektiven skulle medlemsstaterna även ges större utrymme i ett antal avseenden vad gäller att utforma sin asylhantering, vilket inte minst är relevant för Sveriges del. Det kommer också att påverka kostnadsbilden. Sammantaget gör jag alltså bedömningen att en sådan beräkning som Nima Gholam Ali Pour efterfrågar i dagsläget inte är möjlig att göra, men jag drar samtidigt slutsatsen att reformerna kommer att bidra till att inte bara minska inflödet till Sverige avsevärt utan också förbättra möjligheterna i mottagandet på en mängd olika sätt.

Förhandlingar är som bekant ett givande och ett tagande, och för att nå ett större ansvar vid yttre gräns kommer Sverige också att behöva bidra på något sätt till den solidaritet som förhandlas. Så länge helheten bedöms vara i linje med Sveriges målsättningar kommer regeringen naturligtvis att arbeta vidare för pakten.

Herr ålderspresident! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag har för avsikt att ta fram en kostnadsberäkning för hur den föreslagna migrations- och asylpaktens solidaritetsmekanism och övriga bestämmelser kommer att påverka statens budget samt om jag kommer att verka för att en ekonomisk analys ska ligga till grund för Sveriges förhållningssätt gentemot den föreslagna migrations- och asylpakten.

Inledningsvis vill jag betona att de nu pågående förhandlingarna bygger på ett konceptpapper som det tjeckiska ordförandeskapet tog fram. Det innebär bland annat att förslaget till solidaritetsmekanism har reviderats väsentligt i förhållande till det förslag som Nima Gholam Ali Pour hänvisar till, med större frihet för medlemsstaterna att välja vad de vill bidra med till den solidaritetspool som föreslås.

Att genomföra de beräkningar som Nima Gholam Ali Pour efterfrågar är utmanande av två skäl.

För det första är det mycket svårt att göra prognoser för hur många personer som kommer att söka asyl i EU - än mer så under ett nytt regelverk. Parallellt med solidaritetsmekanismen diskuteras utvidgade ansvarsregler och obligatoriska gränsförfaranden samt screening och registrering i Eurodac. Utfallet i samtliga dessa förhandlingar, särskilt de om gränsförfaranden, kommer att ha stor påverkan på framtida migrationstryck och behov av solidaritetsåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra är det förenat med stor osäkerhet att utifrån dessa prognoser beräkna hur mycket Sverige behöver bidra i form av solidaritet. Inte heller går det att i nuläget beräkna hur stor den solidaritetspool som föreslås kommer att bli.

Regeringens bedömning är att förslagen i migrations- och asylpakten som helhet sannolikt kommer att innebära en tydlig minskning av asyltrycket på Sverige. Detta skulle innebära lägre kostnader för asylprövning och mottagande jämfört med vad som vore fallet med det regelverk som gäller i dag, i linje med den målsättning för den svenska politiken som regeringen och samarbetspartiet enats om.

Herr ålderspresident! Till att börja med vill jag verkligen framhålla att det här inte är lätta frågor, men regeringen har landat i att det är nödvändiga åtgärder för att få bukt med skuggsamhället som tyvärr har tillåtits växa och inte minst för att människor inte ska fara illa. Det finns målkonflikter, och dem ska man erkänna. Därför är det viktigt att en utredning får jobba i lugn och ro och göra de svåra avvägningar som måste göras.

Jag är som sagt övertygad om att det behövs ett offentligt Sverige där samtliga myndigheter drar åt samma håll och där man gör vad man kan för att säkerställa att domstolsbeslut följs. Jag har stor respekt för de yrkesgrupper som känner oro för detta och upplever att det skulle vara väldigt svårt i deras yrkesroller. Det är därför regeringen tar frågan och behovet av en utredning på mycket stort allvar.

Mot bakgrund av att det är en sådan svår målkonflikt vill jag också tacka Frida Tånghag för att hon lyfter den här frågan i den här interpellationen, för jag tycker att det är viktigt att den debatteras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Nu blandas många olika begrepp ihop. Jag tror att vi måste reda ut det lite.

Återvandring handlar om personer som har tillstånd att vistas här men som känner att de inte kommer till sin rätt och därför vill återvända till sitt hemland. Det finns stöd att få för det. Men det gäller personer som har rätt att vistas här.

Om vi i stället pratar om personer som inte har rätt att vistas här är det bland annat personer som inte har legaliserat sin vistelse, det vill säga kommit hit utan att ge sig till känna. Det är i sig problematiskt, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv, vilket jag lyfte upp inledningsvis. Men det handlar också om personer som gett sig till känna, fått sin asylansökan prövad men fått beslut om att de inte har skyddsskäl.

Man ska inte blanda ihop det med personer som fått beslut om hinder för verkställighet, som Frida Tånghag också var inne på. Om man av olika skäl inte kan utvisas till exempelvis ett hemland finns det möjlighet att beviljas uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet. Då har man också rätt att vistas här i landet.

Det som informationsplikten tar sikte på är personer som inte har rätt att vistas här och som är en del av ett växande skuggsamhälle. Den här regeringen och samarbetspartiet kan inte bara stå bredvid och titta på medan det växer och människor far illa.

Jag och Frida Tånghag håller egentligen med varandra om en stor del av problembeskrivningen. Sedan landar vi i diametralt olika uppfattningar. Så är det kanske när man är moderat respektive vänsterpartist. Jag instämmer helt i Frida Tånghags beskrivning av att människor far väldigt illa i skuggsamhället. Men jag förstår inte slutsatsen när det gäller ett barn som har fått sina asylskäl prövade och där man har landat i att barnet inte har asylskäl. Varför ska myndigheterna då stötta en illegal uppväxt här i landet, i skuggsamhället? Är det verkligen för barnets bästa? Jag betvivlar verkligen det.

Jag tror att det absolut bästa för barnet är att man följer det beslut som har fattats i en rättssäker process av myndigheter, ofta även av domstol, och återvänder till det land som man ska utvisas till för att bygga upp ett nytt liv där. Föräldrarna har en mycket långtgående skyldighet att följa det beslutet, för att värna sitt eget barns bästa.

Herr ålderspresident! Frida Tånghag pratar om anmälningsplikt för offentligt anställda men verkar tyvärr varken ha läst Tidöavtalet eller lyssnat till mitt svar. Undantag från anmälningsplikten behöver utredas närmare, och det kommer att göras. Jag kan inte föregripa resultatet av denna utredning.

Det är ingen angiverilag. Det handlar om offentligt anställda som i sin tjänstemannaroll förväntas verka för att beslut fattade av domstol eller myndighet också efterlevs.

Frida Tånghag nämner till exempel socialsekreterare, och utan att föregripa utredningen förstår jag att det i deras yrkesutövning är en svår situation. Men samtidigt är det problematiskt när exempelvis socialtjänsten i Malmö väljer att betala ut försörjningsstöd till personer som inte har rätt att vistas här. Då sänder samhället de facto två olika signaler: En domstol eller myndighet säger att en person ska lämna landet medan en annan myndighet betalar för samma persons uppehälle här i landet. Därför tycker vi att det är viktigt att utreda hur man bättre kan säkerställa att myndigheter jobbar i samma riktning.

I allt lagstiftningsarbete ingår givetvis att säkerställa att det sker i enlighet med de internationella konventioner och den EU-rätt vi är bundna av. Det kommer vi givetvis att göra även i detta arbete.

Jag är övertygad om att det här inte är en lag som ingen vill ha, som Frida Tånghag säger. Vi är många som menar att den är nödvändig för att bekämpa skuggsamhället, som Vänsterpartiet dessvärre har varit med om att låta växa de senaste åren då Socialdemokraterna har suttit vid makten.

Vi måste komma ihåg att det inte ligger i någons intresse att ha ett skuggsamhälle. Vi får framför allt inte glömma bort att många, inte minst kvinnor och barn, far väldigt illa i skuggsamhället. Därför borde det, för alla som är demokratiskt aktiva, som jag ser det vara en självklarhet att försöka skapa ett regelverk som inte uppmuntrar och göder skuggsamhället, där så många far så illa.

Man glömmer ofta, vilket också framkommer i Frida Tånghags anförande, att det handlar om personer som i många fall har fått sin rätt till uppehållstillstånd här prövad i inte bara en utan flera instanser. I de fall myndigheter träffar på personer som inte har fått sin sak prövad kan man undra varför de personerna inte har försökt legalisera sin vistelse här. Är det kanske för att de har något att dölja? Alldeles oavsett är det bra när vi träffar på personer som vistas här illegalt, dels för att det kan innebära risker för Sverige och för enskilda, dels för att de människorna ofta riskerar att fara väldigt illa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har nu en regering som vågar se problemen och som vågar presentera lösningar, som inte alltid är bekväma men nödvändiga. Det som behövs är ordning och reda i migrationspolitiken. Sverige behöver få kontroll över vilka som befinner sig i landet. Ytterst är det en fråga om landets säkerhet.

Herr ålderspresident! Frida Tånghag har frågat mig om regeringen avser att gå fram med en lagstiftning trots den kritik från berörda yrkesgrupper som har beskrivits i interpellationen och om jag avser att gå vidare med en lagstiftning som enligt vad som beskrivs i interpellationen skulle riskera att göra offentligt anställda till lagbrytare.

För att skapa en hållbar asyl- och migrationspolitik prioriterar regeringen bekämpandet av det så kallade skuggsamhället. Målsättningen är att förhindra att personer vistas och lever i Sverige utan att ha rätt till det och att komma till rätta med de problem det medför.

Det är en fråga om förtroendet för svensk migrationslagstiftning, rättvisa och likhet inför lagen. Har man fått ett beslut som säger att man inte har rätt att stanna i Sverige ska det följas. Det är även viktigt att myndigheterna har kännedom om vilka som befinner sig i Sverige.

En rad åtgärder har vidtagits och ska vidtas för att öka återvändandet och motverka ytterligare framväxt av skuggsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En pågående utredning om åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten har bland annat i uppdrag att utreda och ta ställning till om informationsutbyte mellan myndigheter kan ske i större utsträckning än i dag för att stärka arbetet med verkställighet. Det är angeläget att ett utökat informationsutbyte kommer på plats.

Det pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram tilläggsdirektiv till utredningen, bland annat gällande frågan om informationsutbyte mellan myndigheter.

Utgångspunkten måste vara att våra myndigheter ska samarbeta med varandra, inte motarbeta varandra. Den som fått ett avlägsnandebeslut har haft möjligheten att få sitt ärende prövat i inte bara en utan flera instanser.

Som framgår av Tidöavtalet behöver undantag från informationsplikten, exempelvis för situationer inom sjukvården, utredas närmare, och jag vill inte föregripa resultatet av det arbetet.

Regeringen kommer att fortsätta att göra allt den kan för att komma till rätta med problemen med det växande skuggsamhället, och jag kommer att agera för att våra gemensamma åtaganden i Tidöavtalet efterlevs.

Herr ålderspresident! Regeringen är väl medveten om att vi här gör en avvägning mellan olika intressen, men vi ser också frågan ur ett bredare säkerhetsperspektiv. Som jag sa är Kosovo i dag det enda landet på västra Balkan utan viseringsfrihet, och fortsatt isolering innebär risker.

Ludvig Aspling tar upp problemet med att det finns länder som bryter mot viseringsregelverket. Jag delar helt uppfattningen att det har hänt alldeles för lite, och det är precis därför jag har initierat en förändring i ministerrådet. Jag är glad att det fanns en bred uppslutning bakom ett förändrat regelverk med mer effektiva möjligheter till suspendering av viseringsfrihet och att kommissionen har åtagit sig att ta fram ett sådant reformförslag. Detta är viktigt på riktigt.

Avslutningsvis: Nima Gholam Ali Pour sa inledningsvis att det bara finns ett parti som bryr sig om landets trygghet. Det stämmer inte. Det finns flera.

Även jag vill tacka för ett gott samarbete med samarbetspartiet för att genomföra de viktiga reformer Sverige behöver för en ökad trygghet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! När det gäller de risker som båda ledamöterna har lyft fram har jag absolut sagt att jag ser dem och att det har skett en avvägning där vi har landat i att fördelarna ändå väger upp. Det här är inte alltid enkla avvägningar, men det har alltså skett en avvägning.

När det gäller risken för illegal migration kommer vi, något försenat, att sjösätta Etias, som kommer att innebära registrering för viseringsfria personer som vill resa in i EU. Där kommer det också att ske en säkerhetsprövning. Detta är oerhört viktigt, och det är också någonting som har framförts i förhandlingarna om viseringsfrihet för Kosovo.

När det gäller risken för illegal arbetskraft har vi ett gemensamt och väldigt viktigt arbete i att komma åt skuggsamhället. Vi kommer att gå fram med många åtgärder som jag tror är nödvändiga av flera skäl. När det gäller den mer reglerade arbetskraftsinvandringen kommer vi att skärpa kraven väsentligt, vilket jag tror kommer att leda till en mer balanserad situation.

Jag konstaterar att risken för asylsökande är begränsad. Antalet asylsökande från Kosovo har minskat kraftigt under de senaste åren. Det senaste decenniet har vi sett en minskning med 90 procent. Migrationsverket bedömer också att risken är mindre jämfört med andra länder i närområdet eftersom Kosovo finns med på listan över säkra ursprungsländer. Migrationsverket är också tydligt med att återvändandet till Kosovo fungerar mycket bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag går tillbaka till den bredare bilden och vikten av att kunna både bevilja viseringsfrihet och hantera de risker som detta medför. Det pågår, som jag nämnde, ett reformarbete när det gäller den gemensamma viseringspolitiken i EU och Schengenområdet. Under det svenska ordförandeskapet i EU har jag initierat en diskussion med mina motsvarigheter dels om hur kraven för viseringsfrihet kan ses över och hur de löpande ska följas upp, vilket är viktigt, dels om hur suspendering av viseringsfrihet ska kunna ske på ett mer effektivt sätt när det uppstår behov.

Det svenska initiativet innebär att såväl beviljande som suspendering av viseringsfrihet ska kunna ske utifrån tydliga kriterier. I dag fattas beslut om viseringsförändringar i rådet helt och hållet utifrån politiska bedömningar. Det har lett till mindre förutsägbarhet för tredjeland och stor tröghet när det väl behöver fattas tuffa beslut om att begränsa viseringsfrihet.

Regeringen har fått ett brett stöd från medlemsstaterna, och kommissionen har åtagit sig att presentera förslag på hur detta ska kunna genomföras. Jag är optimistisk när det gäller att nå en ordning där missbruk kan beivras betydligt snabbare och där underlaget för beslut i viseringsfrågor blir bättre.

De länder som är viseringsfria till Schengenområdet måste anpassa sin viseringspolitik till EU:s även efter att beslut har fattats. Detta har blivit tydligt inte minst vad gäller utvecklingen på västra Balkan.

Utöver en förbättrad uppföljning och suspenderingsmöjligheter kommer Etias, som jag nämnde, vid sitt ikraftträdande att förbättra möjligheterna att upptäcka säkerhetshot och irreguljär migration utan att viseringskrav införs. I frågan om Kosovo skulle dessa förändringar - Etias och en reformerad suspenderingsmekanism - ge oss bättre förutsättningar att hantera en situation som också förändras över tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! De risker ledamöterna tar upp, bland annat i form av brottslighet och narkotika, är naturligtvis sådana som måste tas på allvar. Regeringen medger att det finns en tydlig avvägning mellan olika intressen, och jag håller med interpellanterna om att det finns risker. Det är också därför Sverige och ett antal andra länder har varit avvaktande inför detta beslut, men regeringens bedömning - som till slut också delades av alla medlemmar i ministerrådet - är att fördelarna i fallet med Kosovo totalt sett överväger de risker som finns.

Det är en grundläggande utgångspunkt för den här regeringen att värna goda relationer och föra en aktiv politik i förhållande till länder i EU:s närområde. Att Kosovo närmar sig EU och i förlängningen våra grundprinciper om rättsstat och mänskliga rättigheter är någonting positivt. Att människor kan röra sig fritt är en framgång, och att förenkla handel och helt vanliga människors vardag är något som vi värnar. Viseringsfrihet är ett steg framåt i den mån riskerna inte växer sig alltför stora.

Jag vill också betona någonting som är väldigt viktigt här, och det är att regeringen ser frågan ur ett bredare säkerhetsperspektiv. Kosovo är i dag det enda landet på västra Balkan utan viseringsfrihet till Schengen. Fortsatt isolering riskerar att leda till ökade spänningar, vilket är särskilt problematiskt givet konfliktnivån och Kosovos omstridda ställning.

Bibehållet momentum i grannskapspolitiken, med ett stort fokus på rättsstatens principer, bidrar å andra sidan på sikt till ökad stabilitet, en starkare rättsstat och ökade möjligheter att långsiktigt förebygga och bekämpa organiserad brottslighet. Det är också faktorer som måste läggas i vågskålen när ett beslut ska fattas.

Att ta bort viseringskravet innebär dock som sagt vissa risker. För att bedöma och förebygga dem och för att tydligt driva på för rättsstatliga reformer har kommissionen upprättat färdplaner för vissa länders viseringsfrihet. Förslaget om viseringsfrihet för Kosovo presenterades 2016, och Kosovo har under åren vidtagit ett flertal åtgärder. Sedan 2018 har kommissionen gjort bedömningen att Kosovo har uppfyllt samtliga kriterier i den färdplanen.

Avslutningsvis vill jag betona vikten av att EU agerar trovärdigt mot tredjeland och står fast vid sina utfästelser. I detta fall har det funnits ett tydligt löfte från EU:s sida om viseringsfrihet under vissa förutsättningar. Att gång efter gång välja att backa från sådana löften när stater lever upp till krav som har ställts riskerar att gröpa ur förtroendet för EU:s relationer med tredjeland, och det är särskilt viktigt att EU är pålitligt när vi talar om länder i vårt grannskap som är en del av EU:s utvidgningsprocess.

Det var utifrån denna sammantagna bild som en bred majoritet i den här kammaren och hela ministerrådet ställde sig bakom beslutet att från årsskiftet bevilja Kosovo viseringsfrihet för kortare vistelser inom EU.

Herr ålderspresident! Ludvig Aspling har frågat EU-minister Jessika Roswall om hon ser några risker med att bevilja Kosovo viseringsfrihet och vad statsrådet planerar att göra för att motverka eventuella risker.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Kommissionen presenterade 2016 ett förslag om viseringsfrihet för kosovanska medborgare för kortare vistelse i Schengenområdet. I mars 2023 kom rådet och Europaparlamentet överens om att inkludera Kosovo på listan över länder vars medborgare är undantagna från krav på visering till EU. Viseringsfriheten för Kosovo träder i kraft den 1 januari 2024.

Dialogen för att ge Kosovo viseringsfrihet har således pågått under många år. Under den tiden har Kosovo vidtagit omfattande reformer enligt den vägkarta för viseringsfrihet som EU har tagit fram. Vägkartan innehåller kriterier knutna till migration och gränsförvaltning, dokumentsäkerhet, allmän ordning och säkerhet samt grundläggande rättigheter - områden där det identifierats tydliga behov av förbättring för att undantas från kravet på visering. Utöver kriterierna finns även skrivningar om samarbete kring återvändande. För att uppfylla kriterierna har Kosovo anpassat sin lagstiftning på dessa områden för att närma sig reglerna inom EU.

Riskanalys och riskhantering är centralt i förberedelsearbetet inför alla beslut om viseringsfrihet. Förberedelsefasen har varit längre och mer ingående för Kosovo än för många andra länder. För att nämna några exempel har Kosovo byggt ut sin gränsförvaltning, upprättat samarbetsavtal med Frontex och kunnat påvisa konkreta framsteg i arbetet mot organiserad brottslighet och korruption. Arbetet har motsvarat det som gjort att andra länder i regionen har beviljats viseringsfrihet, och regeringen har inte funnit anledning att avvika från den tidigare bedömningen.

Viseringsfrihet medför dock alltid en viss risk. En central del av att hantera den är att noga följa hur den utvecklas. Inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU har regeringen därför initierat en diskussion om att se över möjligheterna att utifrån objektiva grunder, snabbare och mer effektivt kunna vidta åtgärder för att upphäva viseringsfriheten om denna leder till oönskade konsekvenser. Möjligheten till snabbare agerande vid missbruk minskar riskerna med beviljandet av viseringsfrihet, samtidigt som fler kan åtnjuta de fördelar som den innebär för laglydiga medborgare.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Pontus Andersson!

Av Tidöavtalet framgår det paradigmskifte som måste ske och som ska ske när det gäller att bekämpa brott. Vi kommer att höja straffen och ge polisen bättre verktyg. Det kommer att leda till att fler kommer att åka fast och därmed hamna i fängelse, så trycket på fängelserna kommer att bli allt hårdare. Därmed ska vi titta på möjligheten som Pontus Andersson lyfter fram att begagna oss av fängelseplatser utomlands.

Det här är ett arbete som jag vet pågår på Justitiedepartementet. Jag vågar inte svara på exakt var i processen det ligger, men jag kan absolut be statsrådet Strömmer att återkomma snarast möjligt.

Fru talman! Jag tackar Caroline Högström för denna oerhört angelägna fråga. Den högkvalificerade och kvalificerade arbetskraftsinvandringen är prioriterad för den här regeringen. Vi är lika förfärade som företagen över hur man från den tidigare regeringens sida tillät handläggningstiderna att bara bli längre och längre.

Därför var en av de första åtgärder vi vidtog att i regleringsbrevet till Migrationsverket ge instruktioner om att korta handläggningstiderna. Vi gav också ett främjandeuppdrag som innebär att de nu har möjlighet att skapa en helt ny organisation för internationell rekrytering av kvalificerad och högkvalificerad arbetskraft. Det pågår nu ett arbete med att ta fram den nya organisationen hos Migrationsverket, och jag tror att det kommer att göra väldigt stor skillnad. Därmed ser jag att vi också kommer att kunna få bättre service till företagen, såväl i Västmanland som i övriga Sverige. Det här är helt avgörande för om svenska företag ska kunna fortsätta konkurrera om de skarpaste hjärnorna.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Frida Tånghag för frågan. Det är förstås en mycket låg nivå, och många lever under väldigt svåra ekonomiska förhållanden i Sverige i dag. När det däremot gäller ersättningen till asylsökande har regeringen generellt inga planer på att höja den. Vi har dock planer på att avskaffa EBO, enskilt boende. Det innebär att alla ska bo på ett anläggningsboende i någon form där det förutom tak över huvudet också tillhandahålls mat. Jag tror inte att nivåfrågan blir lika angelägen då.

Fru talman! Tack, Mauricio Rojas, för frågan! Det låter som smärtsam men nödvändig läsning. Jag är väldigt glad över att Mauricio Rojas lyfter fram frågan om skuggsamhället, eftersom regeringen prioriterar att arbeta med den.

I skuggsamhället far människor otroligt illa, inte minst flickor och barn. Det är viktigt att upprätthålla legitimiteten i hela asylsystemet, och den bygger ju på att de som kommer hit ska ha tillstånd och att de som får nej på sin asylansökan också återvänder. Här är problemen mycket stora.

Jag besökte Danmark i måndags och träffade min motsvarighet, migrationsministern. De jobbar på ett helt annat sätt när det gäller mottagandet. De asylsökande har mycket närmare kontakt med myndigheterna, tack vare ett ordnat boende - alltså inget enskilt boende, EBO. Danska myndigheter har mycket bättre kontroll på vilka som vistas i landet. Vi har väldigt mycket att lära av dem, och regeringen har mycket på gång.

Fru talman! Vi jobbar väldigt intensivt med pakten nu för att få till stånd en rådsposition i de allra svåraste delarna. Men i pakten ingår även andra delar som till exempel handlar om regelverket kring varaktigt bosatta och det så kallade kombodirektivet, som är ett kombinerat tillstånd för arbete. Det finns också talangpartnerskap. Alla dessa delar syftar till att skapa lagliga vägar in i Europa och kan vara ett komplement till den samlade migrationspolitiken. Vi får nog all anledning att återkomma till detta.