Herr ålderspresident! Frida Tånghag har frågat mig om regeringen avser att gå fram med en lagstiftning trots den kritik från berörda yrkesgrupper som har beskrivits i interpellationen och om jag avser att gå vidare med en lagstiftning som enligt vad som beskrivs i interpellationen skulle riskera att göra offentligt anställda till lagbrytare.

För att skapa en hållbar asyl- och migrationspolitik prioriterar regeringen bekämpandet av det så kallade skuggsamhället. Målsättningen är att förhindra att personer vistas och lever i Sverige utan att ha rätt till det och att komma till rätta med de problem det medför.

Det är en fråga om förtroendet för svensk migrationslagstiftning, rättvisa och likhet inför lagen. Har man fått ett beslut som säger att man inte har rätt att stanna i Sverige ska det följas. Det är även viktigt att myndigheterna har kännedom om vilka som befinner sig i Sverige.

En rad åtgärder har vidtagits och ska vidtas för att öka återvändandet och motverka ytterligare framväxt av skuggsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En pågående utredning om åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten har bland annat i uppdrag att utreda och ta ställning till om informationsutbyte mellan myndigheter kan ske i större utsträckning än i dag för att stärka arbetet med verkställighet. Det är angeläget att ett utökat informationsutbyte kommer på plats.

Det pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram tilläggsdirektiv till utredningen, bland annat gällande frågan om informationsutbyte mellan myndigheter.

Utgångspunkten måste vara att våra myndigheter ska samarbeta med varandra, inte motarbeta varandra. Den som fått ett avlägsnandebeslut har haft möjligheten att få sitt ärende prövat i inte bara en utan flera instanser.

Som framgår av Tidöavtalet behöver undantag från informationsplikten, exempelvis för situationer inom sjukvården, utredas närmare, och jag vill inte föregripa resultatet av det arbetet.

Regeringen kommer att fortsätta att göra allt den kan för att komma till rätta med problemen med det växande skuggsamhället, och jag kommer att agera för att våra gemensamma åtaganden i Tidöavtalet efterlevs.

Herr ålderspresident! Frida Tånghag pratar om anmälningsplikt för offentligt anställda men verkar tyvärr varken ha läst Tidöavtalet eller lyssnat till mitt svar. Undantag från anmälningsplikten behöver utredas närmare, och det kommer att göras. Jag kan inte föregripa resultatet av denna utredning.

Det är ingen angiverilag. Det handlar om offentligt anställda som i sin tjänstemannaroll förväntas verka för att beslut fattade av domstol eller myndighet också efterlevs.

Frida Tånghag nämner till exempel socialsekreterare, och utan att föregripa utredningen förstår jag att det i deras yrkesutövning är en svår situation. Men samtidigt är det problematiskt när exempelvis socialtjänsten i Malmö väljer att betala ut försörjningsstöd till personer som inte har rätt att vistas här. Då sänder samhället de facto två olika signaler: En domstol eller myndighet säger att en person ska lämna landet medan en annan myndighet betalar för samma persons uppehälle här i landet. Därför tycker vi att det är viktigt att utreda hur man bättre kan säkerställa att myndigheter jobbar i samma riktning.

I allt lagstiftningsarbete ingår givetvis att säkerställa att det sker i enlighet med de internationella konventioner och den EU-rätt vi är bundna av. Det kommer vi givetvis att göra även i detta arbete.

Jag är övertygad om att det här inte är en lag som ingen vill ha, som Frida Tånghag säger. Vi är många som menar att den är nödvändig för att bekämpa skuggsamhället, som Vänsterpartiet dessvärre har varit med om att låta växa de senaste åren då Socialdemokraterna har suttit vid makten.

Vi måste komma ihåg att det inte ligger i någons intresse att ha ett skuggsamhälle. Vi får framför allt inte glömma bort att många, inte minst kvinnor och barn, far väldigt illa i skuggsamhället. Därför borde det, för alla som är demokratiskt aktiva, som jag ser det vara en självklarhet att försöka skapa ett regelverk som inte uppmuntrar och göder skuggsamhället, där så många far så illa.

Man glömmer ofta, vilket också framkommer i Frida Tånghags anförande, att det handlar om personer som i många fall har fått sin rätt till uppehållstillstånd här prövad i inte bara en utan flera instanser. I de fall myndigheter träffar på personer som inte har fått sin sak prövad kan man undra varför de personerna inte har försökt legalisera sin vistelse här. Är det kanske för att de har något att dölja? Alldeles oavsett är det bra när vi träffar på personer som vistas här illegalt, dels för att det kan innebära risker för Sverige och för enskilda, dels för att de människorna ofta riskerar att fara väldigt illa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har nu en regering som vågar se problemen och som vågar presentera lösningar, som inte alltid är bekväma men nödvändiga. Det som behövs är ordning och reda i migrationspolitiken. Sverige behöver få kontroll över vilka som befinner sig i landet. Ytterst är det en fråga om landets säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Nu blandas många olika begrepp ihop. Jag tror att vi måste reda ut det lite.

Återvandring handlar om personer som har tillstånd att vistas här men som känner att de inte kommer till sin rätt och därför vill återvända till sitt hemland. Det finns stöd att få för det. Men det gäller personer som har rätt att vistas här.

Om vi i stället pratar om personer som inte har rätt att vistas här är det bland annat personer som inte har legaliserat sin vistelse, det vill säga kommit hit utan att ge sig till känna. Det är i sig problematiskt, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv, vilket jag lyfte upp inledningsvis. Men det handlar också om personer som gett sig till känna, fått sin asylansökan prövad men fått beslut om att de inte har skyddsskäl.

Man ska inte blanda ihop det med personer som fått beslut om hinder för verkställighet, som Frida Tånghag också var inne på. Om man av olika skäl inte kan utvisas till exempelvis ett hemland finns det möjlighet att beviljas uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet. Då har man också rätt att vistas här i landet.

Det som informationsplikten tar sikte på är personer som inte har rätt att vistas här och som är en del av ett växande skuggsamhälle. Den här regeringen och samarbetspartiet kan inte bara stå bredvid och titta på medan det växer och människor far illa.

Jag och Frida Tånghag håller egentligen med varandra om en stor del av problembeskrivningen. Sedan landar vi i diametralt olika uppfattningar. Så är det kanske när man är moderat respektive vänsterpartist. Jag instämmer helt i Frida Tånghags beskrivning av att människor far väldigt illa i skuggsamhället. Men jag förstår inte slutsatsen när det gäller ett barn som har fått sina asylskäl prövade och där man har landat i att barnet inte har asylskäl. Varför ska myndigheterna då stötta en illegal uppväxt här i landet, i skuggsamhället? Är det verkligen för barnets bästa? Jag betvivlar verkligen det.

Jag tror att det absolut bästa för barnet är att man följer det beslut som har fattats i en rättssäker process av myndigheter, ofta även av domstol, och återvänder till det land som man ska utvisas till för att bygga upp ett nytt liv där. Föräldrarna har en mycket långtgående skyldighet att följa det beslutet, för att värna sitt eget barns bästa.

Herr ålderspresident! Till att börja med vill jag verkligen framhålla att det här inte är lätta frågor, men regeringen har landat i att det är nödvändiga åtgärder för att få bukt med skuggsamhället som tyvärr har tillåtits växa och inte minst för att människor inte ska fara illa. Det finns målkonflikter, och dem ska man erkänna. Därför är det viktigt att en utredning får jobba i lugn och ro och göra de svåra avvägningar som måste göras.

Jag är som sagt övertygad om att det behövs ett offentligt Sverige där samtliga myndigheter drar åt samma håll och där man gör vad man kan för att säkerställa att domstolsbeslut följs. Jag har stor respekt för de yrkesgrupper som känner oro för detta och upplever att det skulle vara väldigt svårt i deras yrkesroller. Det är därför regeringen tar frågan och behovet av en utredning på mycket stort allvar.

Mot bakgrund av att det är en sådan svår målkonflikt vill jag också tacka Frida Tånghag för att hon lyfter den här frågan i den här interpellationen, för jag tycker att det är viktigt att den debatteras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.