Mikael Dahlqvist

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt svar!

Det är förstås alltid enkelt att vara i opposition, men nu när man har hamnat i regeringen ser man kanske att situationen är mer komplicerad än vad man trodde. Med tanke på debatten under förra mandatperioden efterlyser jag med flera kanske en större ödmjukhet inför svårigheterna. Tyvärr möttes vi då av retoriken att den förra regeringen var för långsam, för seg och så vidare. Det kanske är en erfarenhet som ledamoten kan ta med sig inför framtiden att det är lite skillnad på att styra och att inte styra landet.

Jag ser fram emot de särskilda pengar som ni har lovat. Det är många i Sverige som väntar på dem.

Jag ska bara kort ställa ytterligare en fråga, fru talman. Det här med glesbygdsapotek kommer jag att ta upp i mitt anförande. Det är ett sorgebarn, men jag vill ställa en fråga där. Vi tycker att det är jättebra att ni utreder det här med farmaceutsortiment, att man som patient kan ha möjlighet att få tillgång till fler läkemedel. Men min enkla fråga är: Hur tänker ledamoten Jesper Skalberg Karlsson lösa situationen i glesbygden, där vi inte har farmaceuter? Om den här reformen genomförs, vilket jag är övertygad om att vi kommer att ställa oss bakom, hur ser vi till att man i inlandet i Sverige där det inte ens finns apotek får ta del av denna tillgänglighetsreform, om jag får kalla den så?

Fru talman! Ledamoten Jonsson tog i ett tidigare inlägg upp en stor del av den fråga jag hade tänkt ställa till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson om avsättning av resurser för medicinsk behandling av sällsynta diagnoser.

När jag lyssnade på ledamotens anförande lät det storstilat: Vi har lagt om kursen! Om man använder en sådan terminologi, fru talman, får man också stå till svars för vad som har skett med den kursändringen.

Ledamoten kan inte läggas till last vad hans partikamrater tidigare sagt i dessa debatter, men Moderaterna har varit oerhört tydliga med att de när de kom till regeringsmakten skulle avsätta pengar särskilt för särläkemedel, fru talman. Det lämnades också på förslag av utskottet två tillkännagivanden till regeringen förra mandatperioden i den riktningen, det sista för bara drygt ett år sedan. Där lyfte bland annat de nuvarande Tidöpartierna att vi skulle avsätta pengar särskilt till den gruppen.

Min fråga till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson blir då följande: När kommer den här pengapåsen? Regeringen har styrt ett år, och nu börjar vi vilja ha leveransbesked.

Fru talman! Tack, ännu en gång, Acko Ankarberg Johansson, för ditt svar! Jag vet att sjukvårdsministern har ett stort engagemang i frågan. Vi har kamperat ihop tidigare i socialutskottet i många år, så jag tvivlar inte på engagemanget. Vi har väl lite olika syn på hur vi ska nå målet.

Jag nämnde i mitt första anförande att personalen är sliten efter pandemin, fru talman. Det är klart att det återspeglar sig i en fortsatt tuff arbetsmiljö. Där tycker vi lika. Och det är klart att det finns en hel del att göra inom hälso- och sjukvården när det gäller styrning och ledningsfrågor. Det handlar inte alltid bara om ekonomiska resurser. Det håller jag med om. Det handlar också om styrning och ledning. Det kanske också handlar lite grann om hur man fördelar administrativ och patientnära vård.

Det handlar om att kunna uppnå ett bra schema, fru talman. Nu riskerar vi stora varsel inom hälso- och sjukvården, och då kan det bli färre medarbetare. Det är klart att färre medarbetare inte kommer att medföra en minskad arbetsbörda för de befintliga medarbetarna. Om vi ska få tillbaka alla medarbetare som tyvärr har lämnat vården handlar det bland annat om att höja statusen. Då måste vi se till, precis som när det gäller äldreomsorgen, att man får skälig lön, bra arbetsmiljö och bra villkor. Därför är generella statsbidrag viktiga.

Avslutningsvis, fru talman: När det gäller fördelningen av pengar till det generella systemet är det klart att den förra socialdemokratiska regeringen annonserade en högre summa. Men skillnaden är också att vi är beredda att ompröva, speciellt nu när vi ser hur den ekonomiska utvecklingen ser ut.

Fru talman! Tack än en gång för svaret, statsrådet Ankarberg Johansson!

Jag delar sjukvårdsministerns uppfattning att det är bra att vi har strategiska anvisningar specifikt för cancersjukvården. Vi vet att detta med regionala centrum betyder mycket. Vi vet att en nationell strategi betyder mycket. Vi vet också att de standardiserade vårdförloppen har varit en fantastisk utveckling. Det är vi helt överens om.

Men, fru talman, det är inte detta som min interpellation handlar om. Min interpellation handlar om det läge som vi befinner oss i nu, ett läge som är akut för Sveriges kommuner och regioner. Då hjälper det inte om man skjuter till statsbidrag för att till exempel öka vårdplatserna, för de slukas av ett svart hål.

Min kollega Yasmine Bladelius nämnde ju Skåne. Jag kan också ta Värmland som exempel på hur akut läget är. Värmland är ett ganska litet län med 280 000 invånare. I år pekar prognosen på minus 700 miljoner för sjukvården i Värmland, och nästa år blir underskottet 1,3 miljarder. Vi har tre sjukhus i länet, och underskottet motsvarar hela verksamheten vid mer än ett av dem. Så allvarligt är läget, och så snabbt har det gått.

Jag vill också ännu mer framhålla vikten av hur allvarligt läget är och fylla i det som ledamoten Bladelius tog upp om Skåne. Jag har nämligen tagit del av en skrivelse från Regionsamverkan Sydsverige, där bland annat Region Skåne ingår. Den skickades nyligen till Finansdepartementet för att påvisa hur akut det ekonomiska läget är. Där skriver man: I nuvarande situation behövs det tillfällig finansiell hjälp från staten för att mildra den akuta ekonomiska krisen om inte den höga inflationen ska ge långsiktiga kvardröjande negativa effekter på regionernas förmåga att leverera hälso- och sjukvård. Vidare skriver man att det behövs ekonomiskt stöd i form av generella statsbidrag för att hantera den kortsiktiga kostnadschock - ja, så skriver man - som orsakas av den snabba prisutvecklingen.

Som jag tolkar detta, fru talman, kommer det att gå ut över vården. Det kommer naturligtvis att påverka tillgängligheten, och köerna kommer att öka.

När det gäller hur mycket pengar man prioriterar från olika partier och från regeringen kan vi konstatera att vi har lika budget när det gäller riktade statsbidrag. Det har sjukvårdsministern fullständigt rätt i. Däremot har vi fördubblat anslaget när det gäller generella välfärdspengar. Det är faktiskt drygt 6 miljarder mer än vad regeringen lade i höstas. Ni väljer att prioritera en skattesänkning för dem som har höga inkomster. Det gäller alltså den statliga skattesatsen. Detta kan justeras. Det handlar bara om politisk vilja. Det är klart att man kan justera med olika styrmekanismer.

Jag har ställt ytterligare en fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Håller du med mig om problembilden när det gäller den kommande välfärdskrisen, givet det svåra ekonomiska läge som tornar upp sig? Avser regeringen att komma med besked om huruvida man avser att förstärka statsbudgeten när det gäller regioner och kommuner?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Acko Ankarberg Johansson!

Vi har en svår situation inom hälso- och sjukvården, med ökande väntetider och bristande tillgänglighet i hela landet. Vi har nyss gått igenom en global pandemi som naturligtvis har medfört att vården har fått koncentrera sig på att ta hand om covidsjuka patienter. Detta medför såklart i sin tur undanträngningseffekter för andra patientgrupper. Personalen har gjort fantastiska insatser men är sliten efter pandemin. Köerna till cancersjukvården är inget undantag trots att sjukvården har prioriterat att ge livsviktig vård så snabbt som möjligt under pandemin.

Fru talman! Anledningen till dagens debatt är att visa att köerna till vissa behandlingar är oacceptabelt långa. Tyvärr dör patienter i väntan på vård. Enligt sjukvården har långa väntetider i vissa fall påverkat patienters möjlighet att bli friska. Jag påstår därför att situationen är ytterst allvarlig.

En grundförutsättning för att jobba bort köer och öka tillgängligheten är att det finns resurser, vilket inte är fallet nu. I en ekonomirapport från SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, för maj månad - den är bara någon vecka gammal - kan man läsa att den ekonomiska utmaningen för Sveriges kommuner och regioner blir alltmer påtaglig. Det svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i just nu, med hög inflation, stigande räntekostnader och kraftigt ökande pensionskostnader, återspeglas hos kommuner och regioner, precis som i den enskildes plånbok.

Redan i år förväntas de flesta regioner göra underskott. Detta är anmärkningsvärt, fru talman, med tanke på det historiska anslag som den förra regeringen gav, speciellt under pandemins slutskede, och de stora överskott som då fanns i Sveriges kommuner och regioner. Resultatet väntas falla med 50 miljarder i år, och för nästa år ser det ännu dystrare ut.

Vi ser redan nu att kommuner drar i handbromsen för att klara det ekonomiska läget. I förrgår rapporterades om att skolan i många kommuner i Sverige tvingas till kraftiga nedskärningar, bland annat i Göteborg. Detta kommer självklart att påverka regionerna, som ansvarar för sjukvården. Man tvingas att dra i handbromsen rejält.

Tyvärr kan jag inte se att regeringen avser att öka statsbidragen till kommunerna och regionerna. Min fråga till Acko Ankarberg Johansson är därför: Ser ministern något problem med krisen inom cancersjukvården? Det jag ser här och nu är att köerna är alldeles för långa och att alltför många får vänta.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anna Tenje.

I en rapport som Kommunal har gjort, Personal som lämnar, kan vi läsa att mer än varannan som jobbar inom äldreomsorgen inte vill fortsätta att göra det. Arbetet anses vara för fysiskt och psykiskt påfrestande. Av dem som i dag arbetar i äldreomsorgen tror sig 46 procent vara kvar där om tre år. Denna rapport har gjorts kontinuerligt de senaste åren, och siffrorna blir bara sämre och sämre.

De vanligaste orsakerna man anger är naturligtvis psykisk och fysisk belastning och att man inte kan tillgodose omvårdnads- och vårdbehovet hos de äldre. Dessutom tycker man att arbetstiderna inkräktar för hårt på den sociala tiden med familjen och så vidare.

Min fråga till statsrådet Anna Tenje är därför: Hur ser du som ansvarig minister på de alarmerande siffrorna i den rapport som Kommunal har presenterat?

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för ditt svar! Jag vet inte om det är utredningar som den nya regeringen behöver göra. Jag ska säga till ledamoten att det är pengar som saknas, och därför hade vi socialdemokrater i vår budgetmotion dubbelt så mycket pengar till välfärden. Vi ser nu att bland annat hälso- och sjukvården börjar skrika efter resurser. Vi gav enormt mycket resurser till välfärden - historiska resurser.

Min fundering handlar väl mer om hur reformtempot kommer att bli med den nya regeringen. Jag ser fram emot att se det.

Sedan kan jag upplysa ledamoten om att den utredning som ligger till grund för propositionen i dag inte kom de sista tre månaderna. Den kom redan före pandemin, 2018. Så nog har den socialdemokratiska regeringen varit förutseende ibland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Herr talman! Jag skulle vilja ställa den fråga som jag inte riktigt fick svar på: Hur tänker sig ledamoten att man snabbt ska få kontroll och ordning på svensk hälso- och sjukvård när det gäller platsbrist, brist på personal och så vidare när man inte ger de resurser som behövs?

Herr talman! Eftersom ledamoten Jesper Skalberg Karlsson i sitt anförande tog sig friheten att tala om mycket annat än dagens ämne tänker jag också ta mig friheten att repetera lite grann ur ledamotens anförande.

Den nya regeringen levererar, säger ledamoten. Ja, det är väl tur att den förra regeringen har kommit med så mycket utredningar att den nuvarande regeringen har något att leverera. Man kan ju vara lite ödmjuk. Jag konstaterar att dagens betänkande har kommit till tack vare den socialdemokratiskt ledda regeringen, bland annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Jag tycker att man ska ha en ödmjuk inställning till marknaden. Jag tror på ett samhälle där vi har både marknad och statlig kontroll. Marknaden är bra i många delar; exempelvis är detta med vaccinationsframtagningen en fantastisk resa. Men samtidigt vet vi att marknaden inte är vår bästa tjänare.

Jesper Skalberg Karlssons tidigare regeringskollegor var ju med och avreglerade apoteksmarknaden. Det skulle bli så fantastiskt bra, sa man. Ja, en del saker har blivit bättre. Det har ledamoten rätt i, men nu får ju en ny tappning av samma regering med stöd av Sverigedemokraterna komma tillbaka och säga: Oj då, vi måste införa lagerhållningsskyldighet igen! Det var precis detta som försvann när man införde marknadskrafter.

Min fråga till Jesper Skalberg Karlsson är: Hur ska regeringen kunna leverera sådan fantastisk välfärd och sjukvård som du sa i ditt anförande när ni inte ger ekonomiska resurser?

Fru talman! Min första fråga till Johnny Svedin var: Varför agerar inte SD mer aktivt och lägger skyndsamt fram fler förslag när det gäller sjukvårdens krisberedskap?

Dina partikamrater och företrädare för SD kom med denna kritik mot oss, den förra socialdemokratiskt ledda regeringen, under förra mandatperioden. De tyckte att vi agerade alldeles för långsamt och för lite. Nu har Johnny Svedin och hans kollegor chansen att skynda på processen. Min fråga var alltså: Varför agerar ni inte på fler punkter som utredningen föreslår?

Det är uppenbart, fru talman, att regioner och kommuner ska ha ett förråd - ett katastrofförråd. Så stod det tidigare, och så står det även i dag. En region hade det, och fyra kommuner hade det. Det räckte i fyra veckor som längst. Det här är en akutpunkt. Det är jättebra att vi bygger läkemedelsförråd och att staten tar ansvar för det. Det är bra att vi säkrar upp hur sjukvård ska bedrivas och så vidare. Men vi har grundproblemet kvar; vi har regionerna och kommunerna kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Min fråga är alltså: Varför vill ni inte gå fram med skarpa förslag även på detta område?

När det gäller personalens skyddsutrustning har Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna inte samma åsikt. Uppenbarligen har vår expertmyndighet Arbetsmiljöverket gjort en annan bedömning. De anser att detta behöver skrivas in för personalens säkerhet och trygghet.

Fru talman! Under pandemin, exempelvis, var det samma arbetsmiljöansvar för arbetsgivarna. Men det följdes inte fullt ut. Många vittnade om otillräcklig skyddsutrustning och fara i sin arbetsmiljö.

Jag hoppas som sagt att Sverigedemokraterna ändrar uppfattning om vårt förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Fru talman! Ledamoten Johnny Svedin anklagar i sitt anförande slentrianmässigt den förra regeringen för att den varit passiv och gjort alldeles för lite.

Jag minns väl den förra mandatperioden när företrädare för Sverigedemokraterna stod i kammaren, dock inte Johnny Svedin, och sa att ni agerar alldeles för långsamt och för lite.

Nu har Johnny Svedin och Sverigedemokraterna förutsättningen att agera snabbt. Då kan man fundera på varför man ska avvakta med en hel del av utredningens förslag.

Det finns en del förslag i betänkandet som behandlas i dag som jag tycker är bra, fru talman. Men man kan fundera på Sverigedemokraternas retorik. Gäller inte den när det är stödparti åt regeringen? Det är min första fråga, Johnny Svedin.

Den andra frågan gäller att Sverigedemokraterna ofta säger att de är arbetarnas parti. Nu har Sverigedemokraterna chansen att stödja Socialdemokraternas lagförslag när det gäller det som Arbetsmiljöverket anser. De har yttrat sig i sitt remissvar att de vill ha ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen om att skydda sjukvårdspersonalens hälsa och säkerhet. Tillägget ska gälla skyddsutrustning.

Men Sverigedemokraterna röstade nej till vårt förslag. Min fråga till Johnny Svedin är därför: Varför står ni inte bakom arbetstagarnas situation?

Fru talman! Dagens betänkande handlar om hälso- och sjukvårdens beredskap inför allvarliga händelser i fredstid och vid höjd beredskap.

Med pandemin i färskt minne och det pågående kriget i Ukraina upplever vi alla hur sårbart vårt samhälle är. Det är framför allt nu som var och en av oss inser hur beroende vi är av samhällets insatser och resurser. Marknadsekonomiska företeelser som lager på hjul, eller just in time, förenklar inte heller lagerhållningen av sjukvårdsprodukter när kriser slår sönder logistiken.

Sverige är ett importberoende land. En allvarlig fredstida kris, som pandemin, eller ett krig medför stora eller långvariga behov av att ha lager av produkter. Om krisen eller kriget berör många länder - kanske till och med globalt, som under pandemin - blir det svårt att köpa in material eftersom alla länder behöver exempelvis skyddsutrustning.

Men redan före pandemin agerade den förra S-ledda regeringen genom att tillsätta flera utredningar som skulle komma med hållbara och skarpa förslag som förbättrar Sveriges förmåga till uthållighet vid extraordinära händelser. Redan 2018 fick Åsa Kullgren ansvaret för att utreda hälso- och sjukvårdens beredskap. Utredningen är omfattande och består av tre betänkanden. En del av dessa förslag finns med i dagens proposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Fru talman! Regeringen föreslår att sjukvårdsprodukter ska skrivas in i lagen där det bedrivs hälso-och sjukvårdsverksamhet. Det är bra att det tydliggörs vilka krav som ska ställas för att öka bland annat patientsäkerheten och kvaliteten.

Arbetsmiljöverket har i sitt remissvar uttryckt att man stöder förslaget men anser att lydelsen i 5 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen bör kompletteras med tillägget "och skydda sjukvårdspersonalens hälsa och säkerhet".

Vi socialdemokrater delar Arbetsmiljöverkets uppfattning. Utbrottet av covid-19 visade på behovet av ökad tillgång till sjukvårdsutrustning inte endast ur ett patientperspektiv utan också ur ett arbetstagarperspektiv. Vi anser att Arbetsmiljöverkets formulering är en bra och tydlig markering av betydelsen av sjukvårdens försörjningsberedskap också ur ett arbetstagarperspektiv. Vi anser att riksdagen bör ställa sig bakom det som står i 5 kap. 2 § och lägga till Arbetsmiljöverkets förslag till text.

Fru talman! Under de senaste åren har antalet restnoterade läkemedel ökat. Bristen på läkemedel är alltså inte enbart kopplad till pandemin. Om ett läkemedel som är kritiskt för behandling av allvarligt sjuka patienter av något skäl inte finns tillgängligt på den svenska marknaden uppstår snabbt mycket stora risker för personers liv och hälsa.

I propositionen föreslås att det införs dels en lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek, dels en leveransskyldighet för partihandlare gentemot sjukhusapotek. Innan avregleringen av apoteksmarknaden hade Apoteket AB en sådant uppdrag, och nu föreslås att företaget återfår kravet på lagerhållningsskyldighet.

I dag finns krav på läkemedelsföretag att minst två månader innan meddela Läkemedelsverket om försäljning av ett läkemedel upphör tillfälligt eller permanent. I dag får Läkemedelsverket inte tillräcklig information, vilket gör det svårare för verket att förebygga brist på läkemedel.

Här delar vi regeringens uppfattning och anser därför, i enlighet med utredningen och regeringens bedömning, att möjlighet till sanktionsavgifter bör införas. Samtidigt vill vi flagga för att sanktionsavgifter innebär risker.

Det är viktigt att avgifterna kan användas på ett flexibelt sätt i förhållande till aktörernas storlek och ekonomiska situation men samtidigt att avgifterna är tillräckligt stora för att få avsedd effekt.

Läkemedel säljs på en marknad med starka ekonomiska aktörer och intressen. Ett sanktionssystem byggt kring sanktioner vid bristande information i fråga om enskilda artiklar kan påverka företagens agerande och därmed i vilken utsträckning de väljer att tillhandahålla vissa av dessa artiklar och mediciner. Det finns alltså en uppenbar risk att vissa företag försöker skydda sig från risken att drabbas av sanktioner genom att helt enkelt erbjuda ett mindre sortiment.

Även risk för överrapportering är uppenbar då man hellre rapporterar en gång för mycket än för lite på grund av risk för vite.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Läkemedelsindustriföreningen, Lif, och Föreningen för Generiska läkemedel och Biosimilarer, FGL, har i remissyttranden varnat för att en möjlig sanktionsavgift på 100 miljoner innebär en risk för att läkemedel försvinner från den svenska marknaden.

Mot bakgrund av de farhågor som framförts anser vi socialdemokrater att regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att följa effekterna av den nya lagstiftningen och löpande se över behovet av justeringar.

I grunden är förslagen bra och kommer säkert att öka förmågan att tillhandahålla läkemedel, men de kommer inte lösa problemet med restnoterade läkemedel. Det är ett allvarligt samhällsproblem som jag anser att regeringen måste göra betydlig mer för att lösa.

Fru talman! Regeringen anför att arbetet med att stärka hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap måste bedrivas med ett långsiktigt perspektiv och göras i flera steg. Även om långsiktighet är av vikt vill vi framhålla att detta arbete måste göras så snart det är möjligt.

Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap har lämnat en rad förslag som behöver tas vidare. Det gäller inte minst förslagen om kommuners och regioners skyldighet att hålla lager, vilket Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har framfört i sitt remissvar. Det behövs en grundläggande lagerhållning i regioner och kommuner för att minska hälso- och sjukvårdens sårbarhet när det gäller sjukvårdsprodukter.

Vi anser att det är viktigt att regeringen tar detta vidare och lägger fram skarpa förslag.

Jag står bakom samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation nummer 1.

(Applåder)

(forts. § 15)

Fru talman! Tack, Christian Carlsson, för svaret!

Trots att det är väldigt tydligt i lagstiftningen i dag - det finns flera lagar som reglerar arbetsgivaransvaret när det gäller trygga och säkra arbetsplatser och en bra arbetsmiljö - brast ju detta, vilket vår egen expertmyndighet, Arbetsmiljöverket, var väldigt tydlig med i sin utvärdering. Även Riksrevisionen har tittat på detta.

Det som Christian Carlsson säger är riktigt: Sjukvårdsprodukter och personlig skyddsutrustning innefattas. Detta är bra; vi delar den uppfattningen. Men vad är det som skapar extra säkerhet här? Förslaget från oss socialdemokrater innebär att vi vill ändra på lagstiftningen och lägga till den del som handlar om personalens perspektiv.

Jag tackar Christian Carlsson för svaret. Jag hör att Christian Carlssons och regeringens avsikt är att gå fram med ytterligare ett skarpt förslag. Vi kommer dock att ha en reservation i den frågan framöver.

Fru talman! Jag tackar Christian Carlsson för hans anförande från talarstolen.

Socialdemokraterna håller i grunden med om mycket av det som står i den proposition som regeringen lägger fram och som vi ska ta ställning till här i kammaren. Det var dessutom den förra S-ledda regeringen som tillsatte denna utredning via Åsa Kullgren. Det är en väldigt ambitiös och gedigen utredning.

Det jag tänker fråga Christian Carlsson om, fru talman, är en sak som vi socialdemokrater tycker är viktig att lyfta fram och till och med lagstadga om i hälso- och sjukvårdslagen. Det gäller sjukvårdsprodukter och den del som handlar om personlig skyddsutrustning.

Vi vet, tyvärr, hur det såg ut under pandemin. Det var fullständig katastrof i fråga om tillgång till skyddsutrustning, speciellt i början av krisen, både inom hälso- och sjukvården, inom äldreomsorgen och inom omsorgen. Jag vågar påstå att det var mest problematiskt inom omsorgen, för den var tyvärr väldigt lågt prioriterad. Trots att regionerna och kommunerna har ansvar för att ha vissa beredskapsförråd fanns det inte tillräckligt.

Nu lyfter man in dessa frågor, och det är bra. Däremot, fru talman, tycker vi att Arbetsmiljöverket, statens egen expertmyndighet, har en poäng när myndigheten vill att man tydliggör detta med personlig skyddsutrustning genom att lägga till "och skydda sjukvårdspersonalens hälsa och säkerhet". Man ska alltså se till både patientperspektivet och arbetstagarna.

Varför säger Christian Carlsson och KD nej till detta förslag?

Fru talman! Tack, ledamoten Carita Boulwén, för ditt svar! Jag fick ju egentligen inget svar på frågan jag ställde. Min fråga var väldigt enkel: Hur tillför ni mer resurser till äldreomsorgen?

Sedan kanske Carita Boulwén har missat den tidigare regeringens satsningar. Det är historiska satsningar som gjordes på välfärden. Det handlar om miljardbelopp. Tack vare dessa satsningar finns det ett visst överskott i regioner och kommuner, som nu håller på att ätas upp. Men redan i slutet av detta år och under nästa år kommer man i kommunerna att tvingas till antingen rejäla skattehöjningar eller nedskärningar.

Carita Boulwén påstår att Socialdemokraterna inte har satsat på välfärden. Jag skulle vilja be henne att fundera på var hon har fått de uppgifterna från.

Min fråga kvarstår: Hur tänker regeringen tillsammans med samarbetspartiet SD se till att öka resurserna? Det behövs mer. De äldre blir fler, och konkurrensen om personalen ökar. Kan ledamoten ge något förslag för att råda bot på detta i nästkommande budget?

Fru talman! När jag lyssnar på Carita Boulwéns anförande tycker jag att hon låter precis likadant som samtliga regeringspartiers företrädare här i kammaren i dag: Vi ska ha en äldreomsorg i världsklass, personalen är vår viktigaste resurs, vi behöver stärka kvaliteten och så vidare. Jag delar den uppfattningen. Jag instämmer i stort sett i det mesta som sagts från talarstolen hittills under denna debatt.

Men vi kommer alltid till den fråga som jag saknar: Hur ska man finansiera allt man önskar? Regeringen valde tillsammans med SD i sin budget att sänka skatten för de mest högavlönade i detta land. Dessa pengar - miljarder - kunde ha gått till exempelvis äldreomsorg.

Vi vet att äldreomsorgen och kommunerna börjar gå på knäna. Vi vet att det är en enorm kompetensbrist. Ska man få mer personal måste man förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren. Man måste öka bemanningen och satsa på utbildning. Allt detta kostar pengar.

Fru talman! Min enkla fråga till ledamoten Carita Boulwén är: Hur ska ni finansiera alla era önskedrömmar?

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Dan Hovskär, för svaret!

Det är glädjande att ledamoten delar uppfattningen att det behövs mer pengar till äldreomsorgen. Jag tvivlar inte heller på ledamotens vilja och intention. Sedan måste ju ledamoten få med sig sitt eget parti och framför allt regeringen på den här resan.

Vi befinner oss i en extremt extraordinär situation. Först kom pandemin för ett par år sedan. Vi kanske fortfarande dras lite grann med pandemins effekter, fru talman. Sedan kom kriget i Ukraina. Nu har vi dessutom fått inflation, tvåsiffrig, och räntorna är på väg upp.

Det här innebär att framför allt kommunerna, som i första hand ansvarar för äldreomsorgen i vårt land, börjar gå på knäna. Vi kommer att se en betydande resursbrist redan under hösten, tror jag, och säkert under nästa år.

Socialdemokraterna har i sin budgetmotion för det här budgetåret som sagt fördubblat anslaget jämfört med regeringens när det gäller pengar till den generella välfärden.

Min fråga till ledamoten Dan Hovskär är om regeringen verkligen kommer att prioritera upp äldreomsorgen och ge de resurser som krävs. Vi ser ju redan i samarbetsavtalet mellan partierna som styr regeringen, Tidöavtalet, många andra reformer som kostar oerhört mycket pengar. Finns det pengar över till äldreomsorgen?

Fru talman! Tack, ledamoten Dan Hovskär, för anförandet! Jag noterade att ledamoten pratade mycket om kvalitet och om att det behövs mer personal, framför allt sjuksköterskor.

I mitt anförande lyfte jag också fram behovet av resurser, framför allt resurser för att skapa möjligheter att lösa kompetensförsörjningen. Vi socialdemokrater har i vår budgetmotion föreslagit dubbelt så mycket pengar till välfärden.

Häromdagen fick vi gemensamt i utskottet en föredragning av Riksrevisionens rapport om lex Sarah och lex Maria, som beskriver missförhållanden inom vård av och omsorg om äldre. Vården av och omsorgen om äldre har stora utmaningar. De personer som får insatser inom äldreomsorgen är sjukare i dag än för tio år sedan. En övergripande slutsats i rapporten, fru talman, är att statens insatser är otillräckliga. Där är staten, framför allt regeringen, ytterst ansvarig.

Min fråga till ledamoten Dan Hovskär är om ledamoten instämmer i min problembeskrivning.

Fråga nummer två är om ledamoten som regeringsföreträdare kommer att se till att mer resurser avsätts specifikt för äldreomsorgen i kommande budget.

Fru talman! Dagens betänkande handlar om äldreomsorgsfrågor i stort. Cirka 40 motionsyrkanden från allmänna motionstiden ska debatteras och senare beslutas om.

Glädjande är att vi blir allt piggare och äldre i vårt land. Medellivslängden har ökat stadigt i Sverige under de senaste årtiondena. Enligt prognoser kommer antalet personer över 80 år att öka med nästan 50 procent till 2031. Allt fler klarar att ha ett aktivt liv och jobba längre. Det är en framgång för vårt välfärdssamhälle. Samtidigt kommer det att ställa stora krav på vårt lands äldreomsorg.

Fler äldre med större behov kommer att kräva mer resurser och mer personal, och det i en situation när man redan i dag ser stora svårigheter för verksamheterna att rekrytera. Personalförsörjningen är och kommer att bli en än större utmaning under åren som kommer. Det krävs ett nytt synsätt inom äldreomsorgen där personal uppvärderas och kompetens premieras. Under alltför lång tid har äldreomsorgspolitik handlat om att effektivisera genom att pressa personal hårdare med allt mindre uppskattning. Den tiden måste vara över nu.

Fru talman! Den förra, S-ledda regeringen påbörjade satsningar för att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Det handlade om ny lagstiftning och om resurser. Den socialdemokratiska regeringen införde genom budgetpropositionen 2021 ett sektorsbidrag på äldreomsorgens område som omfattade cirka 4 miljarder kronor per år och som skulle fördelas specifikt på äldreomsorgens område och gå till insatser som höjer kvaliteten.

Socialdemokraterna införde också ett äldreomsorgslyft på cirka 2 miljarder kronor per år. Vi säkrade titeln undersköterska och såg till att äldre med hemtjänst fick rätt till en fast omsorgskontakt. Vi införde en nationell anhörigstrategi samt ett nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg på Socialstyrelsen. Jag vågar säga att mer hände inom den nationella äldreomsorgspolitiken än vad som hänt på de senaste decennierna, men det är inte nog. Det var bara en början.

Fru talman! Jag vill lyfta fram några saker i vår kommittémotion som vi socialdemokrater vill införa.

Den förra regeringen tillsatte 2020 en utredning med uppdrag att föreslå en särskild äldreomsorgslag. Vårt syfte var att säkra långsiktiga förutsättningar för svensk äldreomsorg samt säkra tillgången till god medicinsk vård. I somras lämnade utredaren över sitt betänkande Nästa steg - ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer med förslag på en äldreomsorgslag med särskilda bestämmelser om vård och omsorg för äldre.

Jag utgår från att regeringen skyndsamt kommer tillbaka till riksdagen med skarpa förslag. Det är viktigt. Framtidens äldreomsorg kan inte vänta.

Fru talman! Vi socialdemokrater yrkar också på att Äldreomsorgslyftet förlängs. Det är en satsning som verkligen levererar! Den statliga satsningen initierades 2020 och syftar till att höja kompetensen i äldreomsorgen, stärka vårdpersonalens position samt bidra till kommunernas kompetensförsörjning. Det är en miljardreform som ger ny och befintlig personal möjligheter att utbilda eller vidareutbilda sig på betald arbetstid.

Äldreomsorgslyftet fyller på och breddar kompetensen. Under 2021 påbörjade över 6 000 personer utbildningen till vårdbiträde eller undersköterska. Över 2 000 av dem avslutade studierna med godkända betyg, och förhoppningsvis jobbar de nu inom äldreomsorgen. Personalen är vår viktigaste resurs. Men i regeringens budgetdokument står det att reformen upphör den 31 december i år.

Fru talman! Redan innan pandemin såg vi socialdemokrater stora brister inom äldreomsorgen, och de tydliggjordes under pandemin. Jag har i mitt anförande hittills berört bristen på kompetens och resurser. I Coronakommissionens rapport konstateras också brister i samordningen mellan regioner, kommuner och stat. Det krävs stora förändringar i styrningen av äldreomsorgen, inklusive den medicinska vården.

Jag tror att en kommande äldreomsorgslag kommer att lösa en del av problemen, framför allt genom att den medicinska kompetensen höjs på särskilda boenden och i hemtjänsten. Men även här pekar Coronakommissionen tydligt på behovet av högre bemanning, ökad kompetens och rimliga arbetsförhållanden - helt enkelt bättre villkor inom äldreomsorgen. Det kommer att förbättra personalkontinuiteten, som i sin tur ger bättre kvalitet och ökad trygghet för de äldre.

Fru talman! Sammanfattningsvis är äldreomsorgen en viktig fråga för samhället, och den måste tas på allvar. Mer resurser och personal behövs för att erbjuda de äldre en värdig och trygg vård och omsorg på ålderns höst. Det behöver skapas en äldreomsorg som tar hänsyn till den enskildes behov och önskemål - en omsorg som verkligen möter de äldres behov. Det är viktigt att regeringen inte drar ned på reformtakten. Ta vid där vi socialdemokrater slutade, och fortsätt arbetet med att stärka den svenska äldreomsorgen!

Socialdemokraterna står bakom samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation 16 under punkt 8, Förlängning av Äldreomsorgslyftet.

Fru talman! Jag tackar för ditt svar, ledamoten Höglund. Äldreomsorgslyftet är en succé, påstår jag. Lyssnar man på de fackliga parterna, SKR, det vill säga Sveriges kommuners och regioners eget förbund, pensionärsorganisationer med flera får man höra att det är en succé. År 2021 påbörjade 6 000 personer utbildning till undersköterska eller vårdbiträde. Av dessa har 2 000 blivit färdiga. Vi får hoppas att de flesta börjar inom äldreomsorgen.

Fru talman! Vi har haft en pandemi, och man kan förstå att det har varit lite problem i och med att det har varit fokus på andra frågor. Men som sagt, ledamoten Malin Höglund, har jag fått en helt annan beskrivning av Äldreomsorgslyftet. Jag blir lite förvånad av att ledamoten inte tycker att det har varit en succé. Min fråga blir, fru talman, till ledamoten: Kan du ange vilka referenser och källor du har när du säger att Äldreomsorgslyftet har problem?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande. Jag hörde att hon tog upp kompetensförsörjningen och att den är en utmaning.

I SKR:s personalprognos kan man se att det behövs enormt många fler medarbetare till kommuner och regioner under de kommande tio åren. Totalt behöver man anställa cirka 410 000 personer fram till 2031. Tittar man samtidigt på demografin ser man att antalet personer över 80 år ökar med nästan 50 procent under den här tidsperioden. Det kommer enligt SKR:s egna siffror att innebära att man behöver anställa drygt 30 procent mer personal under samma period.

Hur ställer sig ledamoten till en förlängning av Äldreomsorgslyftet efter 2023?