Rebecka Le Moine

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Då tänker jag ta statsministern på orden och lita på hans besked i stället för på vice statsministerns - gott så.

Sedan vill jag också säga att det kanske inte handlade om klimat eller naturrestaurering, men inget sker ju i ett vakuum när man tillsätter poster på det här sättet. Allt har en kontext, och jag tycker därför att frågan ändå var relevant.

I övrigt hoppas jag att detta kommer att bli en snabb process, som många har understrukit. Jag hoppas att det blir ett samarbete som söker sig mot mitten. Jag tror också att det kommer att bli avgörande för den klimat- och miljöomställning som måste genomföras.

Jag tycker också att regeringen ska vara så öppen som bara är möjligt gentemot EU-nämnden. Om man menar att man ska återkomma först när det finns ett ja eller ett nej att ta ställning till och ge besked kring menar jag att det finns mer potential.

Fru talman! Tack till statsministern för återrapporten!

I samband med EU-valet framgick det tydligt att klimatet var en av de absolut viktigaste frågorna för alla de väljare som valde det parlament som kommer att jobba med frågorna under de kommande fem åren. Där kommer skogen att spela en nyckelroll, både för biologisk mångfald och för klimatfrågan.

EU har tagit många bra initiativ. Till min stora glädje har bland annat restaureringslagen röstats igenom, trots regeringens starka motstånd i frågan. EU har också tagit initiativ som handlar om att på sikt faktiskt fasa ut kalhyggen. Detta har väckt väldigt starka reaktioner från den svenska regeringen.

Strax före valet besökte Ursula von der Leyen Sverige för att träffa statsministern, vice statsministern och även skogsindustrins företrädare och prata om skog utifrån den svenska kalhyggesmodellen. I en artikel i Aftonbladet frågar en journalist om statsministern på något sätt villkorar stödet för Ursula von der Leyen med att hon ska lyfta fram fördelar för Sverige i skogsfrågan, varpå statsministern svarar att stödet inte är villkorat; Ursula von der Leyen bedöms på egna meriter. Men vice statsministern bryter in och menar att det måste bli en ordförande som går i en skogsvänlig och Sverigevänlig riktning i dessa frågor.

Min fråga är: Är detta en fråga som är så pass viktig för statsministern och regeringen att man på något sätt har med den i beräkningarna och vill använda inriktningen för skogspolitiken framöver som villkor för vem man vill se som ordförande?

Fru ålderspresident! I sitt förra inlägg nämnde Romina Pourmokhtari att man har jobbat med miljömålen och om jag inte hörde fel också att man har uppnått dem. Då är min fråga: Vilka miljömål är det regeringen menar att man har uppnått? Detta är väldigt viktigt.

Det andra gäller detta med siffrorna. Jag får helt enkelt be Romina Pourmokhtari och hennes medarbetare att återigen titta på de siffror som finns i budgeten. Det kan man göra, och lägga fram tydliga jämförelser. Ta alltså gärna en kik på dem igen!

Förra mandatperioden gjorde vi en skogsutredning, som målade upp det som kallas för Sveriges eller Europas Amazonas - fjällskogarna. Det är ett enormt område. För att se till att detta inte bara blir önsketänkande måste man också svara upp med finansiering. Vi lade därför fram en budget, med en långsiktig plan, på sammanlagt 14 miljarder kronor. Dessa pengar blev det aldrig något av. De rycktes undan när Centerpartiet valde att stödja Sverigedemokraternas budget i stället. Dessa skogar har alltså tyvärr än i dag inte fått något skydd. Det är otroligt angeläget att miljöministern ser till att accelerera det här skyddet för att faktiskt skydda Sveriges Amazonas, som nu avverkas i väldigt snabb takt.

Sedan noterar jag att miljöministern tycker att det är härligt att sitta vid makten och tycker att det är något man kan njuta av. Jag får väl unna henne det. Men jag skulle inte vilja vara i miljöministerns skor med tanke på det parti man har gjort sig beroende av och hur de också använder sin makt för att förpesta hela diskussions- och debattklimatet, inte minst på sociala medier. Allting har sitt pris, men det är inte ett pris som jag hade varit bekväm med att betala.

Fru ålderspresident! För er som inte sett debatten från början eller har anslutit lite senare kan jag berätta att jag ifrågasatt regeringens implementering, kan man säga - att man inte har tagit fram den här nationella strategin. Där har jag nog trampat på en öm tå - därav det höga tonläget.

Jag skulle vilja säga att man kan skilja på sak och person. Jag tror nog säkert att miljöministern har ett personligt engagemang i detta. Problemet är att regeringen inte agerar på det. Det jag berättigat utgår från, som opposition, är att det inte kommer fram någon nationell strategi och att det inte kommer fram tillräckliga medel och finansiering.

På tal om finansiering pratar miljöministern varmt om 3 miljarder kronor. Man kan jämföra detta med senaste gången Miljöpartiet fick igenom sin satsning; då var det 6 miljarder. Det handlar alltså om en halvering. Detta har fått väldigt stora konsekvenser.

Jag får många samtal från markägare som ringer mig med gråten i halsen och säger: Jag hade ingått det här avtalet om min vackra, skyddsvärda skog - jag vill bara skydda den. Man har inventerat och kommit fram till en deal, men sedan finns inte pengarna. Vad ska man göra? Människor tvingas att sälja sina gårdar och avsluta ett långt kapitel mot sin vilja för att pengarna inte finns där.

Det är detta som är väldigt paradoxalt. Man säger sig vilja värna markägare. Man pratar sig varm för dessa frågor, men man drar aktivt ned. Första året var det 70 procent, men på totalen har man nu jämfört med senaste gången vi satt och förhandlade halverat det här stödet.

Sedan blir jag lite fundersam när miljöministern säger att man pratar internationellt om de fantastiska miljömål vi har på området. Men faktum är att vi inte har något etappmål för biologisk mångfald, utan det löpte ut 2020. Sedan har man från myndighetsvärlden påtalat detta och sagt att vi behöver någon typ av förlängning och konkretisering när det gäller vad vi egentligen ska jobba med, vad som är vår målsättning. Detta är alltså oerhört brådskande.

Fru ålderspresident! Ett av de åtgärdsmål som regeringen och miljöministern själv är väldigt stolta över och har skrivit under på är att 30 procent av värdefulla och representativa ekosystem ska skyddas. Detta kräver att man också kan svara upp med finansiering.

Jag frågade riksdagens utredningstjänst hur det går med att införliva detta. Hur går finansieringen? Svaret jag fick var att i bästa fall, om man är väldigt optimistisk, kommer det att gå från 15,5 procent till 17,7 procent till 2030. Vi ska alltså 2030 vara uppe i 30 procent. Den samlade areal som i allra bästa fall, väldigt optimistiskt räknat, kommer att skyddas till det årtalet är alltså mycket mindre än den areal värdefull natur som kommer att kalavverkas.

Fru ålderspresident! Skyddstakten är ungefär 20 gånger lägre än avverkningstakten i Sverige. Det finns varken plan eller finansiering från regeringen och inte heller, tror jag, någon genuin vilja. Kanske finns den, fru ålderspresident, hos miljöministern själv, men i så fall delas den inte. Den ger nämligen ingen utväxling som vi kan ta del av.

Fru ålderspresident! Eftersom regeringen har valt att inte arbeta aktivt med det här över huvud taget tänkte jag berätta lite mer i detalj vad det faktiskt innebär. Det globala biodiversitetsavtalet är nämligen inte bara en kommunikation eller en deklaration, utan det var motsvarigheten till Parisavtalet för naturen, med det övergripande målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Det handlar om att stoppa utrotningen, skövlingen, det systematiska dödandet och förgörandet av naturen - och detta till 2030.

Avtalet innehåller fyra långsiktiga mål som beskriver de tillstånd som ska uppnås senast år 2050. Mål A handlar om tillståndet för all biologisk mångfald. Mål B handlar om hållbart nyttjande och mål C om en rättvis fördelning. Mål D handlar om att alla typer av resurser för genomförandet av ramverket ska vara tillgängliga för världens alla länder. Det finns också 23 åtgärdsmål som specificerar vad som behöver göras fram till 2030, fru ålderspresident.

Tanken med detta var att varje land skulle ta fram en nationell plan och strategi, en NBSAP, för hur man ska implementera dessa mål. Dessa nationella planer ska innehålla nationella mål som adresserar eller bidrar till vart och ett av de olika målen i den globala planen. De ska också innehålla konkreta åtgärder, strategier och styrmedel, och de ska innehålla en nationell övervakning med översyn och utvärdering av hur man uppnår målen.

Den nationella strategin, med nationella mål och åtgärder, ska tas fram innan COP 16, som äger rum i oktober i år. Det finns förslag från Naturvårdsverket som redovisades i november förra året, men sedan dess har ingenting hänt, fru ålderspresident. Bollen ligger hos regeringen.

Fru ålderspresident! Regeringens track record att leverera sent och tunt verkar hålla i sig på miljöområdet. Sedan avtalet slöts har regeringen ägnat sig åt att sänka miljöanslag och lägga enormt mycket energi på att stoppa restaureringslagen. Man har motarbetat omställningen till hyggesfritt och låtit avverkningen av fjällskogarna accelerera. Man har drivit på för ett överfiske i Östersjön och jobbat för ett mer intensivt ålfiske. Man har jobbat och jobbar i hela EU för att sänka skyddet av varg, lo, björn med flera hotade arter.

Med det här i åtanke ska man kanske se det som en framgång att miljöministern i alla fall inte förnekar biodiversitetsavtalets existens. Det är helt enkelt ett pinsamt stort glapp, fru ålderspresident, mellan å ena sidan fina ord och berättigat höga ambitioner och mål och å andra sidan det tillstånd som Sveriges natur befinner sig i och den inriktning som regeringen har valt för naturpolitiken.

Fru ålderspresident! Det är också skamligt med tanke på att Sverige är ett av världens rikaste länder. Genom miljöministern har vi, tillsammans med länder som har mycket sämre förutsättningar än vi, skrivit under på att vi ska klara målen. Ändå klarar regeringen inte att ta fram den nationella planen. Min fråga till miljöministern är: När kommer Sverige att kunna presentera sin nationella strategi?

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att ta fasta på det som miljöministern sa om att förbereda oss på ett maktskifte. Jag delar helt och hållet den förhoppningen, och jag kan ge vallöften som jag hoppas att andra vid detta tänkbara maktskifte kan ställa sig bakom, det vill säga att fortsätta med de viktiga satsningarna och gärna accelerera dem.

Jag skulle också gärna se att man tar fram en strategi för restaurering som inte bara är knuten till våtmarker utan som också täcker in andra naturtyper. Det är ungefär samma vinn-vinnsituation som vi skulle kunna hitta för andra naturtyper. Jag vet att ramarna handlar om våtmarkerna, men låt oss i så fall - om vi vill ha en effektiv miljöpolitik och naturpolitik - ge ett skydd för de gamla skogar som finns kvar i Sverige, inte minst fjällskogarna.

Fru ålderspresident! Miljöministern nämnde problematiken med ryckighet och benämnde kontinuitet som avgörande. Det är därför otroligt viktigt att få på plats restaureringslagen, så att man vet vilka målsättningar som gäller och vilka arealer man måste skala upp till, samt en strategi för att nå dit. Detta gäller inte minst en långsiktig finansiering, oavsett val och maktskiften.

Jag vill ge ett medskick, nämligen att fortsätta att driva denna entusiasm för våtmarker i hela EU och att ta med detta till förhandlingsborden, i stället för propaganda och myter från diverse industrier som bara ser risker. Det finns otroliga möjligheter. Jag skickar med detta och önskar lycka till.

Fru ålderspresident! Det är väldigt trevligt att lyssna på den här debatten med enighet kring hur otroligt viktigt det är att vi återställer natur, och inte minst våtmarkerna, där det finns en fantastisk vinn-vinneffekt när det gäller biologisk mångfald, klimatet, klimatanpassning för att tackla övergödning och att skapa mer resiliens i våra landskap.

Detta är en del av restaureringsarbetet. Visst vore det fantastiskt om det fanns långsiktighet inte bara i Sverige utan i hela EU, så att flera länder kan gå samman med en gemensam strategi, en gemensam ambition, gemensamma mål och en gemensam lagstiftning om att reparera 20 procent av den mest skadade naturen.

Det här är faktiskt inte bara en önskedröm, utan det är naturrestaureringslagen. Den har varit snubblande nära att bli verklighet, fru ålderspresident. Tyvärr har Sveriges regering lagt sin politiska kapacitet, sitt krut, på att förhindra att den blir verklighet.

Ja, det finns en enighet. Gemene man tycker nog att detta låter väldigt klokt. Man ser naturkrisen, man ser artkrisen och man ser att vi måste vidta effektiva miljöåtgärder, effektiv miljöpolitik och långsiktiga strategier. Ändå lägger Sveriges regering sin kraft på att lobba och hitta ohederliga allianser för att skjuta ned det här lagförslaget.

Fru ålderspresident! Jag sitter i EU-nämnden. När vi fick ett skriftligt underlag inför godkännandet av restaureringslagen framkom det att Sveriges regering hade lyckats övertyga Ungern om att motsätta sig detta. Jag försöker förstå hur detta har kunnat hända. Det är någonting som inte har skett i offentlighetens ljus, utan man vet helt enkelt inte vad det är som har skett bakom kulisserna.

Vi har en miljöminister här som talar sig varm för våtmarkerna, men Sveriges regering sätter alltså stopp för den här lagstiftningen som skulle få otroliga effekter, inte bara i Sverige utan i hela EU. Det är dessa våtmarker vi pratar om, men i mycket större skala och utan ryckigheten och i stället med en långsiktighet.

Jag har pratat med personer som har jobbat med de här lagstiftningarna, och jag har till slut fått till mig att det bedöms att Ungern är lättare att påverka i denna fråga än Sverige. Sverige har investerat sitt fulla politiska kapital i att snacka ned den här lagstiftningen och se till att den aldrig förverkligas.

Det paradoxala är att man kan läsa i kommunikation från Liberalerna och Liberalernas EU-parlamentariker att man välkomnar det här lagförslaget.

Fru ålderspresident! Jag är nog inte ensam om att vara otroligt förvirrad och om att vilja ha tydliga svar från miljöministern. Hur ställer man sig till restaureringslagen?

Herr talman! Just nu pågår kosläpp runt om i landet. Lyckliga kor tar sina glädjeskutt och glädjesprång, och det kan bevittnas av många. Men 1 500 kor har inte fått ta dessa glädjesprång, utan de har fått vara instängda i 18 månader som en del av ett cyniskt experiment. Går det att öka produktionen genom att stänga in kor? Det verkar som att regeringen också går i dessa tankar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Kosläppen och betesrätten är något att vara stolt över och bland det svenskaste vi har i det här landet. Nu är frågan, som jag ställer till landsbygdsminister Peter Kullgren: Kommer man att välja att driva på för att exportera betesrätten till hela EU och faktiskt höja djurvälfärden i EU, eller kommer man i stället att gå vägen där man tar bort lagen om betesrätten och sänker djurvälfärden i hela Sverige?

Fru talman! I den här debatten diskuterar vi djurpolitik. Det är en fråga som engagerar, inte minst i mitt eget parti.

Vi i Miljöpartiet bygger vår politik på tre solidariteter: solidaritet med alla människor, både nu och i framtiden, solidaritet med naturen och solidaritet med djuren. Vi menar att djuren ska ha rätt till sina liv, till bra liv, oavsett nytta för oss människor. Djuren ska inte få finnas till enbart för vår skull.

Fru talman! Vår ideologi är dock långt ifrån avspeglad i verkligheten. I det sätt som vi människor har valt att agera på dominerar idén att människan står över alla andra. Som ett slags Guds skapelse har vi tagit oss rätten att reducera ekosystem till resurser och djur till enheter. Detta övertramp har vi inte bara råkat göra här och var, utan vi har satt det i system.

Vi har satt förtrycket av icke-mänskligt liv i system för att systematiskt krama ur pengarna ur livet - både individerna och livets väv som bär upp ekosystemen, djur efter djur, art efter art. Det blir så när vi i grunden tillämpar kapitalism som dominerande sätt att organisera ekonomin i kombination med ekonomisk tillväxt.

Vi omvandlar effektivt levande ekonomi till död ekonomi, och den döda ekonomin har krav på sig att växa för varje år. Resultatet är att 97 procent av jordens biomassa på land utgörs av domesticerade däggdjur som vi människor äter. Bara 3 procent utgörs av de vilda djuren. Resultatet är att 75 procent av jordens landyta har omvandlats för att vi ska kunna odla mat, också åt de djur som vi i vår tur äter. Ändå, fru talman, finns det en utbredd hunger i världen.

Resultatet är att vi lever både i en artkris och en klimatkris, med stora risker för kommande pandemier på grund av vårt sätt att producera föda för människor. Det är oetiskt, det är ineffektivt och det kommer att kosta mycket.

Vi måste tänka om. Kanske är det inte via mer konstgödsel, mer bekämpningsmedel och fler och större djurindustrier som vi löser hungern. Vi behöver jobba med naturen i stället för emot den, och i detta ingår delar som regenerativt jordbruk, att öka och gynna det småskaliga, lokalproducerade och ekologiska samt att göra ett proteinskifte där växtbaserat kan få bli norm.

Fru talman! Kanske är det någon här i kammaren eller någon som lyssnar som har hört nyheten att den vanligaste fågeln i Sverige, lövsångaren, har minskat i antal. Det är inte första året det sker, utan det har hänt många år i rad. Men faktum är att det inte är den vanligaste fågeln i Sverige, utan det är kycklingen.

Varje år avlivas över 100 miljoner kycklingar, och det är bara ett av många skrämmande exempel på att naturen krymper och de vilda djuren blir allt färre samtidigt som exploateringen och industrialiseringen expanderar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Vi har precis haft påskledigt, och många har säkert dekorerat sina hem med små söta kycklingar som pyntas omsorgsfullt. En prydnadskyckling får mer och större omsorg än en levande kyckling.

Fru talman! Kycklingindustrin har inte mycket med god djurhållning att göra. Det är en industri som inte tar hänsyn till att varje kyckling är en levande och kännande varelse. Den genomsnittliga svenska kycklingfabriken har ungefär 100 000 kycklingar per uppfödningsomgång, vilket är högre än genomsnittet i de flesta andra EU-länder. De svenska kycklingarna föds upp i industriella processer utan möjlighet att träffa sina mödrar eller andra vuxna individer.

Majoriteten av producenterna i Sverige är medlemmar i Svensk Fågel, som tillåter en mycket högre täthet av kycklingar - upp till 25 kycklingar per kvadratmeter. Det är alltså trängre än för de hönor som sitter i bur inom äggindustrin och liknar de förhållanden som kycklingar har i andra länder.

Fru talman! Kycklingens liv ser ut så här: Efter att de har blivit kläckta sorteras de döda och skadade kycklingarna vanligtvis ut för avlivning, och detta gör man delvis för att undvika kannibalism på grund av att det råder brist på föda.

Den absolut största majoriteten av de kycklingar som föds upp i Sverige är avlade för att växa extremt snabbt, så kallade turbokycklingar. Från det att de föds lever de med konstant smärtsam växtvärk, för att kunna ge maximalt till köttproduktion. För kycklingen innebär detta förstås stor smärta, sjukdom och förtida död.

Fru talman! En svensk studie från 2007 visar att ungefär 90 procent av kycklingarna hade nedsatt rörelseförmåga, vilket antyder att de har smärta och svårigheter att gå på grund av sin tunga kropp och snabbväxande natur. De svenska turbokycklingarna lever sina liv i enbart 35 dagar innan de slaktas. Många kycklingar dör dock före den åldern, om man nu kan kalla 35 dagar ålder, på grund av sjukdom, stress och benproblem.

Transporterna av de kycklingar som överlevt är också en dödsfälla, där cirka 150 000 kycklingar dör varje år i Sverige, vilket är högre än för andra djurslag. Om kycklingen överlever transporten är det dags för slakt. Då bedövas de antingen med el eller med koldioxid. Om de ska bedövas med el hängs de upp och ned vid fullt medvetande och doppas i ett elbad. Detta är obehagligt och smärtsamt, och det innebär också en stor risk för att kycklingarna inte får den bedövning som de ska ha enligt lag.

Nu har vi bara pratat om kycklingarna, men föräldrarna till turbokycklingarna lider av samma biologiska fängelse. För att de inte ska dö i förtid får de leva med konstant hunger, alltså systematisk svält.

Fru talman! Jag ska nu gå över till äggen. Det äts rekordmånga ägg under påsken. Trots att den djurskyddslag som antogs av riksdagen 1988 innehöll ett tydligt krav på att inga hönor ska sitta i bur efter 1998 sitter i dag fortfarande cirka 200 000 hönor i bur i Sverige. Ytan per höna är mindre än de A4-ark där våra anföranden ryms. Hönan kan inte sträcka ut sina vingar ordentligt.

Fru talman! Det behöver inte vara så här. Framtida generationer kommer antagligen att läsa om detta med fasa i historieböckerna. Det går att föda upp kycklingar utan detta enorma lidande. Detta är en extremavel som måste förbjudas. Det finns alternativa raser. Dessutom måste kycklingarna få större utrymme och möjlighet till utomhusvistelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Vad gäller burhållning av djur måste det till ett totalförbud. Samma saker som man har argumenterat för tidigare här vad gäller mink måste också gälla för hönorna.

Fru talman! Jag kommer nu att övergå till en punkt inom djurpolitiken där det har rått enighet inom svensk politik fram till mycket nyligen, då regeringens senaste budget lades fram. Det handlar om de plågsamma djurförsöken. Djurförsök är ett föråldrat och riskfyllt sätt att ta fram mediciner, läkemedel och andra produkter, och därför har 3R-center jobbat med att fungera som ett nav, sprida information och främja forskning utan djurförsök. Den nuvarande regeringen har dock valt att i sin budget slopa den statliga finansieringen, och antalet personer som jobbar med detta har minskats från tolv till tre anställda.

År 2021 rapporterades 243 009 djurförsök i Sverige enligt EU:s definition, som innefattar de mest grava fallen, alltså särskilt lidande för djur. Det är svårt att ta in att det handlar om så många djurförsök där särskilt lidande ligger bakom. Jag måste tro, fru talman, att varken forskare, företag eller politiker egentligen vill utsätta djur för onödigt lidande. Det hoppas jag. Det är därför viktigt att övergå från djur som testmodeller till andra mer träffsäkra modeller som inte innebär ett stort lidande.

Fru talman! Djurpolitik är ofta ett lågt prioriterat ämne i rikspolitiken. När det tas upp är det på grund av olika skandaler som seglar upp. Då ger politiker och partier lite förvånat och yrvaket kommentarer, gång efter gång. Vi har hört flera sådana fall. Det har handlat om kamphundar, turbokycklingar med mera. För Miljöpartiet behövs inga skandaler för att vi ska veta att djurskyddet är en fråga som måste prioriteras högre. Vi blir inte förvånade, och vi glömmer inte bort skandalerna. Vi ser det för vad det är: ett systemfel.

Miljöpartiet ser godtyckligheten och olikheten vad gäller tillsyn av djurskyddet i Sverige, och det är därför som vi verkar för en djurskyddsmyndighet. Den skulle få ett tydligt uppdrag att verka för förbättrad djurvälfärd genom bland annat regelutveckling och att öka kunskapen om djurskydd och djurhållning. I dag är det Jordbruksverket som är ansvarig myndighet, men djurskydd är mer än enbart en jordbruksfråga. Djurskydd bör behandlas som en fråga i sin egen rätt, och därför bör djurskyddsfrågorna för viltlevande djur såväl som för djur som hålls av människan samlas under en ny djurskyddsmyndighet.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga något om de vilda djuren. I 1 kap. 2 § djurskyddslagen anges att lagen enbart avser djur som hålls av människan. Det betyder - och det här är det inte så många som känner till - att de vilda djuren i dag inte omfattas av lagen. Den rör villkor för försäljning, skada och transport. Här har andra länder som Norge, Storbritannien, Finland och Polen kommit mycket längre. Miljöpartiet menar att vi också bör jobba för att inkludera de vilda djuren i den svenska djurskyddslagen.

Djurskydd

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)

Fru talman! Jag har väldigt svårt att föreställa mig att Miljöpartiet aktivt skulle ha stoppat betesrätten. Jag tycker att vi ska se och prata om detta som en rättighet och inte bara som ett krav, för det handlar ändå om levande varelser. I språket hör man nyanser och skillnader i värderingar.

Det är som sagt väldigt fina ord. Sverigedemokraterna har en hög svansföring, men ändå använder de väldigt mycket av sin djurpolitik och sitt talarutrymme till att sikta in sig på halalslakt. Vad tänker Sverigedemokraterna om de 200 000 hönor som sitter i bur? Vad tänker Sverigedemokraterna om den extrema avel som gör att kycklingar får leva hela sitt liv med extrem växtvärk innan de slaktas? Det handlar om 100 miljoner varje år. Vad tänker Sverigedemokraterna om att det finns individer som är inomhus under hela sitt liv? LRF har fått igenom ett undantag om att kor får vara inomhus i 18 månader.

Är det rätt att lägga allt sitt krut på att prata om halalslakt när det finns reella och väldigt allvarliga djurskyddsproblem i Sverige? Jag tycker att det visar hur genomskinligt Sverigedemokraternas engagemang för djurpolitik är.

Fru talman! Det är, som sagt, förvillande lika ord och bilder som används för att beskriva djurpolitiken. Jag tycker att det målas upp en bild som nästan skulle kunna komma från en reklamkampanj. Det låter som att det är så fantastiskt bra i Sverige. Det enda problemet är att resten av världen inte har samma standarder.

Jag kan hålla med om att vi har kommit långt vad gäller antibiotika och i många andra delar, men det viktiga är ju att vi hela tiden ligger på och driver på för att föra djurvälfärden framåt.

Det pågår nu en utredning som handlar om att stärka konkurrenskraften för livsmedelsproducenter och om ett stärkt djurskydd. Det som oroar mig med detta är att betesrätten pekas ut som en börda för konkurrenskraften. Jag trodde att vi i denna kammare var hyfsat överens om att svenska livsmedel och svensk djurvälfärd är någonting vi ska vara stolta över och att vi ska försöka hitta framkomliga politiska vägar för att stärka konkurrenskraften utan att försvaga djurskyddet.

Att djur under större delen av sina liv inte får lov att vistas utomhus är inte förenligt med ett naturligt beteende. Min fråga är därför om Sverigedemokraterna står upp för betesrätten.

Fru talman! Det finns ju tid att samtala vidare och utröna vad man kan vara överens om. I grund och botten är det som framförs väldigt positivt.

Det tidigare replikskiftet handlade ju egentligen om halalslakt. Från Sverigedemokraternas sida engagerar man sig mycket för djuren, men det är just med anledning av att detta med halalslakt är viktigt. Det var intressant att lyssna på.

Men mot bakgrund av den debatten tänker jag på möjligheter till ursprungsmärkning. Det är ju ett reellt problem. Som konsumenter har vi möjlighet att välja ekoägg, ekokött och så vidare, men när det handlar om färdigmat eller mat på restaurang har vi inte möjligheten att göra sådana medvetna val.

Vi i Miljöpartiet har drivit att man ska ha ursprungsmärkning hela vägen. Jag tror att det skulle kunna vara ett sätt som inte blir alltför förvirrande att helt enkelt ge konsumenterna möjlighet och makt att välja det som de tycker är viktigt även när de äter på restaurang.

Hur ser Socialdemokraterna på det förslaget?

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som har anförts av Socialdemokraterna. Mina inlägg är kanske inte lika förutsägbara.

Jag tycker att det är viktigt att verkligen prioritera de här frågorna framöver. Nu har vi en regering där engagemanget kanske inte når riktigt så långt som det skulle behövas.

Vi i Miljöpartiet är väldigt stolta över vad vi har åstadkommit tillsammans vad gäller djurskyddsfrågorna, men det finns mer att göra. Därför är jag nyfiken, och det är av nyfikenhet jag nu frågar hur Socialdemokraterna ställer sig till antibiotikaskatt. Det är en skatt som skulle kunna bidra till att stimulera till mer växtbaserat och till att det kött som ändå konsumeras i Sverige ska vara svenskproducerat. Man skulle kunna lägga skatt på kött som inte når upp till de krav som svenska folket förväntar sig av djurhållning i Sverige. Detta är min fråga.

Socialdemokraterna har också engagerat sig mycket i frågor om kamphundar med mera. Det sades i anförandet en hel del om bristande kontroller. Det är jag och Miljöpartiet de första att instämma i. Det är en genomgående trend att kontrollerna brister, och det drabbar djuren. Därför är jag också nyfiken på att höra hur Socialdemokraterna ställer sig till en djurskyddsmyndighet, alltså en myndighet som inte ligger under Jordbruksverket utan samlar kompetens och kan göra kontroller på ett mer systematiskt och rättvist sätt.

Fru talman! Jag blir lite konfunderad. Detta är ett område där vi politiker kanske inte ska bestämma hur forskare egentligen ska gå till väga för att utföra sin forskning och ta fram mediciner, utan det är upp till forskarna.

3R-center har funnits för att samla information, ta fram best practice och hjälpa alla forskare som är ganska beroende av en historia och som av vana är inne på att forska med hjälp av djur. Det har varit ett väldigt viktigt nav. Jag tror att det är det som ledamoten hänvisar till när hon säger att mycket görs. Det har gjorts tack vare de personerna, som har hjälpt forskare i hela landet att hitta bättre, mer träffsäkra, billigare och effektivare metoder som inte går den förlegade omvägen via ett djur, en omväg som inte på något sätt hjälper oss att ta fram effektiva mediciner och produkter.

3R-center är det navet. Det är de som kan forskningen och rådgivningen bättre än vi politiker kan. Det är de som kan peka i rätt riktning.

Detta är inte bara fråga om effektivitet och att ligga i framkant i forskningen. Vi har också ett EU-krav på oss, och Sverige halkar efter. Grunden till det är att regeringen - jag vet inte om det var av illvilja eller om det var ett misstag, att man helt enkelt inte såg att pengarna behövde skjutas till - inte har sett till att pengarna finns där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Det är alltså fina ord. Men pengarna för att hjälpa alla dessa forskare att komma över trösklarna och sätta igång med mer effektiv forskning är undandragna. Det ansvaret vilar på regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Fru talman! Detta är en djurpolitisk debatt. I sådana debatter låter de olika partierna ofta förvillande lika varandra. Enigheten i svensk politik har till stor del handlat om plågsamma djurförsök. I den frågan har vi varit överens mellan de olika blocken, och partier har gång på gång motionerat i riksdagen om att det måste läggas mer resurser på att fasa ut de plågsamma djurförsöken.

Många känner inte till att vi i Sverige har så pass många djurförsök som är så graverande att de klassas som plågsamma. Det är en ganska sträng definition av lidande. År 2021 var det alltså 243 009 djurförsök. Det är nästan svårt att ta in det enorma lidandet bakom denna stora siffra.

Jag tror att det har varit så stor enighet i frågan, i alla fall till nyligen, på grund av att det är dyrt, förlegat och riskfyllt att använda djur som modell för människor. Vi skiljer oss nämligen åt extremt mycket. Det har visat sig att nio av tio av de produkter och mediciner som man fått grönt ljus för när man testat på djur sedan inte fungerat för människor.

Min fråga till ledamoten är helt enkelt: Varför väljer regeringen att slopa och mer eller mindre lägga ned 3R-centers arbete för att fasa ut de plågsamma djurförsöken?

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Vi håller inte med varandra i sak vad gäller jordbruksfrågorna. Frihandelsavtalen som regeringen talar sig mycket varm för är på hundratals, ibland tusentals sidor. Statsministern nämnde i ett tidigare inlägg att man har sönderreglerat jordbrukssektorn, och det är precis det man gör med de här frihandelsavtalen. Bönder behöver resilienta ekosystem mer än väldigt komplicerade frihandelsavtal som inte är skrivna för att underlätta deras sak.

Min nästa fråga handlar om eldupphör, vilket är någonting som FN:s säkerhetsråd kräver. Är regeringen beredd att driva på för att pausa EU:s associeringsavtal tills Israel lever upp till FN:s resolutioner?

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Jag ska börja med att lite plikttroget återupprepa några av de punkter som jag i form av opposition brukar ta upp. Det gäller naturligtvis ekocidfrågan, där jag hade som ett medskick att försöka ta med sig den åtminstone i fikapauser och i korridorerna. Det vore intressant att höra om det fanns någon typ av ordväxling i den frågan, även om den formellt sett inte stod på dagordningen.

Det andra gäller de kryphål som finns. EU har importerat rysk energi för mer än 200 miljarder euro, och Sverige har importerat för drygt 1 miljard svenska kronor. Detta är något som vi snabbt måste åtgärda. All import av rysk energi måste stoppas. Vi måste sluta att finansiera detta fruktansvärda krig.

Jag skulle också vilja ägna mitt anförande åt jordbruksfrågan. Precis som föregående talare tror jag att det finns stor enighet i riksdagen och i den svenska opinionen i allmänhet om att vi ligger i framkant vad gäller miljö, natur och djurvälfärd. Det finns saker vi som skulle kunna göra mycket bättre, men jag tycker att vi ska se på detta med stolthet och också som en konkurrensfördel.

Det är en svår situation för bönderna, som står för den stora risken när mat produceras. Hittills har politiken gått ut mycket på att minimera risken för dem som investerar, och 80 procent av jordbruksstödet går till de största jordbrukarna i EU. Är statsministern och regeringen intresserade av att titta på en omfördelning för att stötta de mindre och mellanstora jordbrukarna?

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Wykman. Det är en fråga som har formulerats av min praoelev Noam Petrisson, som lyssnar på oss från läktaren, och den handlar om det hotade och fridlysta lodjuret. Det är Sveriges mest älskade djur, som behöver ett stärkt skydd men som nu jagas för sin päls skull.

Fru talman! Både jag och en stor majoritet av svenska folket skulle hellre se vilda lodjur leva i fred i naturen än se deras päls uppsatt på väggen. Nu verkar dock regeringen, i motsats till svenska folkets vilja, för att minska lodjurets skydd i hela EU.

Min fråga är: Vad tycker statsrådet om troféjakt på hotade djur?

Fru talman! Min fråga går också till landsbygdsministern och berör ämnet skog. Vi har precis fått direktiv till en ny skogsutredning som ensidigt fokuserar på produktionen.

Sverige har under alla år klarat de mål som är uppsatta för produktion men har aldrig klarat de mål som är uppsatta för miljö. Jag och många med mig undrar vad regeringen och landsbygdsministern ämnar göra för att ge goda förutsättningar för alla skogsägare som är mer intresserade av lönsamhet än av kalavverkning. Jag vill ha svar på hur regeringen och landsbygdsministern tänker gynna alla som är mer intresserade av lönsamhet, för den är väldigt låg i skogsbruket för enskilda samtidigt som stora bolag gör miljardvinster på bekostnad av landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Jag hör inte att jag får några nya besked. Det är ändå någon typ av tydlighet för alla som har en stor förväntan. Detta är inte vilken fråga som helst, utan detta har en otroligt stark koppling till det fruktansvärda krig som vi alla fördömer.

Jag ska också kommentera andra områden som har tagits upp. När det gäller jordbruket, som var en av punkterna, refererade statsministern till att det handlar om hårdare regleringar och om att miljölagstiftningen har gått för långt. Jag vill bara säga att det absolut inte är hela bilden. Det handlar om att människor inte får betalt för det som de producerar och att pengarna försvinner till mellanhänder.

Jag måste också nämna Gaza och Mellanöstern. Statsministern sa att man har blivit tvingad att stoppa biståndet till UNRWA. Men det är ett val som statsministern och hans regering har gjort. Man har inte blivit tvingad.

Vi vill gärna veta vad regeringen tänker göra för att få slut på det enorma lidandet i detta krig.