Fru ålderspresident! Rebecka Le Moine har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen tänker vidta för att påskynda skyddet av värdefull natur och implementera biodiversitetsavtalet i Sverige.

Det 15:e partsmötet för konventionen om biologisk mångfald hölls i Montreal i december 2022, och utfallet blev ett nytt ramverk som är ett viktigt politiskt åtagande för hela 2020-talet.

Det så kallade Kunming-Montreal-ramverket, som antogs under partsmötet, innehåller globala mål som syftar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Förlusten av biologisk mångfald är en ödesfråga för vår planet, och det faktum att förhandlingarna om ett nytt globalt ramverk gick i mål är en betydelsefull milstolpe i att stoppa och vända den negativa utvecklingen.

I Sverige finns många naturreservat och nationalparker som skyddar oersättliga naturvärden. Många av områdena behöver skötas effektivt så att naturvärden bevaras och utvecklas, ekosystemtjänster vidmakthålls och fler livsmiljöer skapas för våra svenska arter och så att områdena blir tillgängliga för besökare. Allemansrätten, som gör det möjligt för alla att röra sig fritt i naturen, är någonting som regeringen vill värna.

Regeringen fortsätter att arbeta aktivt för att återställa natur. Våtmarker har betydelse för arbetet med klimatet, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft. Regeringen vill utveckla arbetet och har därför beslutat om en långsiktig satsning på återvätning av dikade torvmarker, vilket rätt genomfört är en kostnadseffektiv klimatåtgärd som kan hjälpa oss att lösa både förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen.

Det fortsatta arbetet med våra nationella miljömål bidrar i hög grad till att uppfylla avtalets mål. Miljömålsberedningen har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ta fram förslag till en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som bidrar till att uppfylla Sveriges åtaganden för naturvård och biologisk mångfald samt upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn, LULUCF. Uppdraget ska redovisas senast den 2 december 2024.

Slutligen, fru ålderspresident, vill jag framhålla att regeringen under 2024 satsar totalt nästan 3 miljarder kronor på skydd och skötsel av värdefull natur och ytterligare 1 miljard på åtgärder för havs- och vattenmiljön. Regeringen avser att aktivt vidta åtgärder för att motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom att bevara särskilt känsliga arter och naturmiljöer, inte minst genom hållbara jordbruks, fiske- och skogsnäringar som kan bidra till att skapa miljö- och klimatnytta.

Fru ålderspresident! Vi hör här att ledamoten Le Moine säger att det bara är retorik och fina ord bakom det jag som miljöminister gör.

Låt mig för det första upplysa ledamoten Le Moine om att det inte är ett avtal utan ett ramverk. För det andra heter det inte NBSAB, som det lät som att ledamoten sa, utan NBSAP. Regeringen arbetar också för fullt med att lägga fram den nationella planen.

Regeringen, i form av mig, var på plats när ramverket antogs. Jag var personligen utsedd av vår EU-grupp att tillsammans med min tyska kollega från det gröna partiet leda EU:s röst i en del av förhandlingarna. Jag har ett stort engagemang i detta arbete, och jag kan bara beklaga att ledamoten väljer att argumentera för sin sak på det här sättet. I stället för att lyfta fram vad Miljöpartiet anser är vettig politik och mäta den mot det arbete regeringen gör påstår hon att regeringen bara ägnar sig åt retorik och fina ord gällande naturpolitiken och arbetet med att stoppa artutdöendet.

Som ledamoten säkert är väl medveten om är mitt parti Liberalerna väldigt uppskattat för sin starka miljöpolitik, fru ålderspresident, och det är något som vi traditionellt sett ofta har krokat arm med Miljöpartiet för att arbeta med. Men om ledamoten vill kraftmäta mot det arbete jag genomför, hävda att det bara är tomma ord och att regeringen bara försämrar allt det arbete som sker är det väl det jag får ägna mig åt att här bemöta, i stället för att diskutera hur politiken hade kunnat förbättras och utvecklas.

Den här regeringen, fru ålderspresident, satsar 3 miljarder på skydd och skötsel av värdefulla områden. Vi beslutar med jämna mellanrum om nya naturreservat och om utveckling av det skydd vi har både till havs och på land. Regeringen har upprättat ett arbete från Havs- och vattenmyndighetens sida med att på prov sätta upp en trålgräns längs Östersjöns kust, något som den tidigare regeringen inte lyckades med under sin långa tid vid makten. Man kom inte igång med att begränsa den trålning som sker i våra hav och vatten. Om Östersjön nu mår så illa kan jag ju undra hur det kommer sig att miljöpartistiska miljö- och klimatministrar inte lyckades komma åt trålningen under så många år.

Fru ålderspresident! Sverige har sedan länge bedrivit ett ambitiöst arbete på det här området. Vi arbetar för att skydda natur i hela vårt avlånga land, och vi arbetar även internationellt för att få fler länder att följa Sveriges exempel och upprätta miljömål som man kan följa upp samt bidra till att restaurera och behålla värdefull mark och natur både till havs och på land.

Sverige beslutade för 25 år sedan att upprätta miljömål, fru ålderspresident, och sedan dess har man arbetat vidare. Vissa av dessa miljömål är uppnådda och klara, och andra har vi en lång väg att gå för att lyckas med.

Det finns ett uppdrag som pågår, och vi behöver invänta Miljömålsberedningens betänkande, som kommer först i december. Skälet till att det inte går snabbare är helt enkelt att det var den förra regeringen som gav uppdraget. Detta är alltså en anledning till att det kommer att dröja med ett skyddsmål för land. Vi kommer helt enkelt att behöva vänta till december; det är ingenting som jag personligen kan påverka.

Vi arbetar alltså så snabbt vi kan, fru ålderspresident. Jag kan bara beklaga att ledamoten väljer att lägga vikt vid att ifrågasätta mitt engagemang i arbetet för biologisk mångfald, när jag exempelvis var på plats och såg till att det här ramverket, inte avtalet, blev så pass starkt som det blev.

Fru ålderspresident! Om ledamoten Le Moine menar allvar med att det faktum att jag inte ger tillräckligt mycket pengar för detta arbete innebär att jag inte är tillräckligt ambitiös och inte lyckas med det som ska genomföras undrar jag: Hur kommer det sig att den regering där Miljöpartiet hade ministerposten och var ett av två partier och därmed hade stor makt att påverka vad denna summa skulle landa på låg på - nu översätter vi från miljarder till miljoner, så nu får alla hänga med - 2 020 miljoner kronor 2020 medan den här regeringen 2023, när det är ekonomiskt väldigt tufft för Sverige och vi har hög inflation och lågkonjunktur, lyckas lägga 2 600 miljoner kronor, det vill säga 580 miljoner kronor mer än Miljöpartiet lade 2020?

Om vi i stället tittar på detta år, när vi vet att det har blivit lite lättare och lite mer utrymme i budgeten, ser vi att vi för 2024 lyckas lägga 2 882 miljoner kronor, det vill säga 862 miljoner mer än Miljöpartiet lade 2020. Hur kommer det sig att man påstår att det skett kraftiga nedskärningar när man bara jämför med de två senaste åren, när det börjar närma sig val och det är fullt i ladorna och möjlighet att gasa på i ekonomin?

Kanske vore det lite mer ansvarsfullt att konstatera att Sverige under lång tid har tagit stort ansvar för att kunna skydda och upprätthålla skötsel av våra skyddsvärda områden och att detta är ett arbete som fortgår. Ibland påverkas det av ekonomi eftersom inte alla partier som Miljöpartiet väljer att låna 100 miljarder för att lyckas genomföra allt man vill i sin hittepåbudget som inte blir verklighet.

I statsbudgeten tar vi ansvar för de marginaler som finns, och det gjorde även Miljöpartiet när man satt vid makten och inte bara stod i talarstolen som opposition utan satt vid makten och hade miljöministerposten. Då, 2020, satsade man 580 miljoner kronor mindre än den här regeringen gjorde 2023 och 862 miljoner kronor mindre än den här regeringen gör 2024.