Andreas Carlson

Fru talman! Johan Andersson har frågat mig om jag är beredd att sätta tidsgränser för överklagandeprocessen i planärenden för att på så sätt underlätta för etableringar av nya anläggningar. Johan Andersson har också frågat mig om jag är beredd att medverka till att se över processen för delgivning av beslut, det vill säga en gräns för hur lång tid som ges för att hämta ut ett beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen anser att tillståndsprocesserna behöver kortas och bli effektivare och mer förutsebara. Planprocesserna ska förkortas, och reglerna i bland annat plan- och bygglagen (2010:900) och miljöbalken ska förenklas betydligt.

Bygglovsutredningen har i sitt slutbetänkande, utöver de förslag som man framfört beträffande processen för bygglov, föreslagit en översyn av de processuella bestämmelser som styr överprövningen av avgöranden enligt det plan- och byggrättsliga regelverket. Utredningens förslag bereds nu i Regeringskansliet.

Regeringen har också tillsatt en utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken. Den har bland annat fått i uppdrag att utreda hur handläggningstiderna kan förkortas i samband med överklagande. Uppdraget omfattar även beslut enligt plan- och bygglagen. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2024.

Fru talman! Jag konstaterar i denna interpellationsdebatt att vi är överens om att Arlandas konkurrenskraft behöver stärkas. Jag konstaterar också att det inte verkar finnas någon insikt om det egna ansvaret för den våta filt som jag menar att den förra regeringen lade över flygets konkurrenskraft och Arlandas utveckling. Rapporten om en färdplan för Arlanda, som man sa att man skulle ta fram, rann ju ut i sanden.

Jag noterar inte heller något svar om resepolicyn. Men jag räknar med att Isak From kan vara med och sprida den möjlighet som finns för att både stärka konkurrenskraft och påskynda omställningen genom att möjliggöra för att i biljetten köpa till biobränsle och genom ha ett färdmedelsneutralt sätt att förhålla sig i resepolicyn. Regeringskansliet har ändrat resepolicyn så att den är färdmedelsneutral. Jag välkomnar om andra vill göra det och om Isak From vill bidra till det på olika sätt.

Just omställningen i flyget är viktig att påskynda, bejaka och undanröja hinder för. Branschen driver det själv i hög hastighet. Regeringen har också tydliggjort i klimathandlingsplanen att det är prioriterat och att den inhemska produktionen av biobränsle behöver öka, för både luftfartens och sjöfartens behov. Regeringen arbetar alltså med detta.

Fru talman! För att sammanfatta: Vi har mycket att göra och har tillsatt samordnaren i syfte att stärka Arlandas konkurrenskraft och göra det lättare att ta sig till och från Arlanda. Samordnaren själv har varit inne på frågan om rullbana, även om det utifrån den uppdelning vi har i första hand är en fråga som hanteras av Swedavias styrelse och ledning.

Jag gläder mig åt engagemanget och hoppas att fler ska instämma i att luftfartens konkurrenskraft behöver stärkas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Isak From verkar lite bekymrad över luftfartens plats i inriktningsunderlaget från Trafikverket. Jag kan glädja Isak From med att den nu finns med från början, liksom sjöfarten. En av de tydliga nyheter som fanns i regeringens uppdrag till Trafikverket att ta fram inriktningsunderlaget var just att alla trafikslag skulle räknas in, även luftfarten och sjöfarten. Detta är en viktig del i inriktningsunderlaget och kommer att bli en viktig del i de fortsatta stegen, framför allt när de åtgärder ska planeras och beslutas som syftar till att stärka det svenska transportsystemet, få mer effekt i det och få det mer hållbart, tillförlitligt och robust.

Detta är en nyhet i förhållande till den tidigare regeringen. Jag hoppas att Isak From delar engagemanget för att luftfart och sjöfart nu ska inkluderas ännu mer direkt på ritbordet när man diskuterar och tar ställning till den nationella planen.

Här kommer Peter Normans samordningsuppdrag in. Samordnaren ska som underlag för sin analys använda resultatet från Trafikverkets pågående utredning avseende kapaciteten för landtransporter till och från Arlanda flygplats.

En sådan omständighet som funnits med i remissvaren till de två senaste nationella planerna, tror jag, men som sedan inte kommit med i planen är det faktum att när Förbifart Stockholm är färdigbyggd kommer det att vara trefiliga motorvägar i båda riktningarna under förbifarten medan befintlig E4 norr om Stockholm och upp till Arlanda är tvåfiliga motorvägar. Den förra regeringen hade möjlighet att ta detta i beaktande för att förbereda trafiken och undvika flaskhalsar när det kommer till pendlingskapacitet och resemöjligheter till och från Arlanda, men det fanns inte med.

Det finns alltså flera saker där det vore klädsamt med lite självrannsakan: Hade vi varit i ett bättre läge och Arlandas konkurrenskraft varit starkare om man hade vidtagit åtgärder och inte motarbetat flyget i åtta år, kanske till följd av uppgörelser med samarbetspartier i den dåvarande regeringen?

Det har legat en våt filt över flyget och luftfarten. Det har varit ett skambeläggande kring flygandet som på många sätt har bidragit till den tuffa situation som flyget och luftfarten har i dag.

I dag gläder jag mig över att vi verkar vara överens om att vi ska stärka konkurrenskraften för flyget. Att stärka den för Arlanda flygplats är viktigt, och det kan man inte göra utan resenärer. När jag är runt i landet, fru talman, och möter kommunala och regionala företrädare som lyfter fram hur viktig deras egen flygplats är blir jag ibland lite förvånad över att det i resepolicyerna finns tydliga skrivningar om att man inte i första hand ska välja flyget.

Det finns en Norrlandskommun som jag vill påstå är ett föredöme, nämligen Skellefteå kommun, som också inkluderar social hållbarhet i att möjliggöra resande med flyg. Man kan då köpa till extra biobränsle, exempelvis, och vara med i den omställning som sker.

Har Isak From några idéer kring hur vi skulle kunna få fler kommuner och regioner att vara med och bidra till omställningen och samtidigt stärka konkurrenskraften? Det skulle jag vilja passa på att fråga så här en bit in i denna interpellationsdebatt, fru talman.

Fru talman! Tack så mycket, Isak From, för frågorna!

Jag kommer inte i det här inlägget att gå in så mycket på förhållandet mellan ägare och styrelse och det operativa ansvaret. Isak From känner mycket väl till vad som gäller för ett statligt bolag och aktiebolagslagstiftningens ramar.

Låt mig vara väldigt tydlig med att det uppdrag som Peter Norman nu har fått av regeringen inte är ytterligare en fundera-på-utredning som ska rapportera 2025 och att det sedan ska tas vidare i en ny utredning. Det är jag mycket tydlig med. Detta är ett mer operativt uppdrag som ska ta vid från de iakttagelser och förslag som har lämnats i Arlandautredningen.

Det datum som finns 2025 är datumet för slutrapporten. Peter Norman arbetar i högt tempo, har jag förvissat mig om. Det kommer inte att förvåna någon om delar av redovisningen sker stegvis med tanke på karaktären på det uppdrag som Peter Norman nu har som samordnare.

Det gäller exempelvis frågan om konnektiviteten och tillgängligheten till Arlanda och den situation vi har i dag med pendlingsmöjligheter som är begränsade till och från Arlanda inte minst i kringområdet runt Arlanda. Det är en dyr kostnad att ta sig upp på Arlanda med den stationsavgift som finns.

Han ska också titta på andra åtgärder som kan behövas och i det arbeta mycket nära Trafikverket som kommer att komma med en redovisning. Syftet med alla dessa steg är att ha så mogna förslag att de ska kunna tas med och övervägas i den nationella planen. Det är verkligen att gå från utredning till verkstad. Det är i uppdraget. Ledamoten kan säkert läsa direktiven en gång till.

Fru talman! Jag har i interpellationssvaret pekat på att den förväntan jag har inte är en ny utredning utan att det nu är ett samordnaruppdrag som gäller. Interpellanten framför i interpellationen att Trafikverkets arbete med att se över Arlandas omkringliggande infrastruktur därför som tidigare regering framhållit bör påskyndas så att investeringar kan komma på plats så snart som möjligt.

Jag vill påminna Isak From om att den förra regeringen hade åtta år på sig att ta tag i infrastrukturbehoven för Arlanda flygplats, och ingenting hände. Trots att den socialdemokratiska regeringen arbetade fram en flygstrategi 2017, upprättade Arlandarådet samma år och framtvingade av ett tillkännagivande av Sveriges riksdag tillsatte Arlandautredningen 2022 var det ganska tomt på förslag som skulle möjliggöra de förstärkningar som ledamoten frågar efter. Arlandarådet arbetade även med en färdplan för Arlanda som rann ut i sanden.

Det är klart att Arlandas konkurrenskraft hade varit i ett bättre läge om mer hade gjorts under dessa åtta år. Men jag är glad över den samsyn som vi i dag verkar ha. Jag hoppas att den ska hålla i sig. Nu måste det vara slut på det aktiva motarbetandet av flyget som banat vägen för den situation vi har i dag och där Isak Froms parti i allra högsta grad är delansvarigt.

Man satt i regeringsställning under den tid man hade kunnat förbereda Arlanda och det svenska flyget för att vara bättre rustade i den situation vi har nu som är en tuff situation för Arlandas konkurrenskraft. Det är en tuff situation för det svenska flyget. Det är min ambition att vi gemensamt ska kunna ta oss ur detta och stärka flygets konkurrenskraft. Jag vill tacka Isak From för den samsynen.

Fru talman! Isak From har frågat mig om regeringen avser att ta några initiativ som svar på kraven om att förbättra Arlanda flygplats konkurrenskraft.

I en interpellationsdebatt den 9 december 2022 debatterade jag och Isak From kapacitetsbehoven för Arlanda flygplats. Jag ska inte upprepa allt jag sa vid det tillfället, men jag vill ändå understryka att jag tar frågan om Arlanda flygplats konkurrenskraft på fullaste allvar.

Nyligen genomförda studier visar dessutom med all tydlighet på att Arlandas tillgänglighet till omvärlden minskar och att flygplatsens attraktivitet, till exempel i förhållande till Köpenhamns flygplats Kastrup, också minskar.

I interpellationsdebatten i december 2022 tog Isak From upp frågan om behovet av att tillsätta en Arlandaförhandlare. Jag kan konstatera att regeringen har gått vidare med den frågan och före jul beslutade att tillsätta en samordnare för Arlanda flygplats konkurrenskraft.

Samordnaren har en mycket viktig uppgift framför sig att föra dialog med till exempel kommuner, regioner, statliga myndigheter och näringsliv för att identifiera och föreslå åtgärder som kan genomföras för ökad kapacitet och förbättrad tillgänglighet i transportsystemet till och från Arlanda flygplats.

Samordnaren ska rapportera till Regeringskansliet i maj 2025, och arbetet kommer att utgöra ett av flera viktiga underlag inför regeringens beslut om den kommande nationella planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026-2037.

Jag vill påpeka att samordnaren som underlag för sin analys bland annat ska utgå ifrån resultatet av Trafikverkets pågående utredning avseende kapacitet för landtransporter till och från Arlanda flygplats.

Swedavia AB driver och utvecklar Arlanda flygplats samt nio ytterligare flygplatser i Sverige i det nationella basutbudet. Bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, till exempel aktiebolagslagen. I aktiebolagslagen finns en uppdelning av ansvar mellan ägare, styrelse och ledning. Beslut om investeringar på Arlanda flygplats är, liksom andra frågor av operativ karaktär, ett ansvar för Swedavias styrelse och ledning att hantera inom ramen för sitt uppdrag.

Swedavias styrelse och ledning har, trots de negativa effekterna av pandemin, fortsatt att investera och utveckla bolaget, inklusive Arlanda flygplats. Till exempel öppnade den nya säkerhetskontrollen i terminal 5 sina portar i juni förra året.

Regeringen har det senaste året vidtagit åtgärder på luftfartsområdet, till exempel ett fördubblat statligt bidrag för icke-statliga flygplatser. En sådan åtgärd ger även positiva effekter för flygplatssystemet i dess helhet, även för Arlanda. Från regeringens sida är det viktigt att se till helheten. Den ena åtgärden utesluter inte den andra, utan det viktiga är att de åtgärder som vidtas hänger ihop i en helhet.

Jag kan konstatera att regeringen har vidtagit viktiga åtgärder för att förbättra förutsättningarna för Arlanda flygplats långsiktiga utveckling. Men vi behöver fortsätta. Det är också därför som regeringen samtidigt fortsätter det strategiska arbetet avseende luftfartens konkurrenskraft. I det sammanhanget är bland annat Arlandautredningens och flygplatsutredningens förslag fortsatt föremål för analyser och bedömningar. Jag har alltså all anledning att återkomma i frågan om Arlanda flygplats konkurrenskraft.

Fru talman! Jag uppskattar verkligen samtalet och diskussionen. Detta är en angelägen fråga. Det är inte tu tal om att Ostlänken är prioriterad för regeringen. Det finns en stor samsyn om detta.

Jag tackar för inspelen och hoppas att jag har kunnat ge svar, delvis även på andra frågor som har lyfts. Detta hänger ihop. Precis som Eva Lindh var inne på i sitt slutanförande finns det fler önskemål; det finns stora behov i stora delar av landet. Därför är det så viktigt att vi gemensamt och fokuserat tar tag i de problem som finns, steg för steg återtar eftersatt underhåll och steg för steg gör de investeringar som behövs på ett så smart och kostnadseffektivt sätt som möjligt för att underlätta för godstrafik och arbetspendling, så att vi kan stärka jobb och tillväxt i hela landet. Hela Sverige ska fungera. Man ska kunna lita på att tåget kommer fram i tid och att man kan åka och hälsa på nära och kära eller ta sig till arbetet i olika delar av landet oavsett var man bor.

Jag uppskattar den dialog vi har haft i dag kring just Ostlänken och den situation som ledamöterna uppmärksammat i Linköping.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Eva Lindh säger att jag svarade på många andra frågor. Jag ber om ursäkt, fru talman. Ledamöterna får möjligen skylla sig lite själva. Det var flera frågor som ställdes, och jag försökte svara på dem. Jag ska återkomma till den fråga som Eva Lindh upprepade med koppling till Södra stambanan.

Trafikverket konstaterade i sin redovisning i juni 2023 att de med de nya planeringsförutsättningarna ser att utformningen bör justeras så att ett mer integrerat system uppnås. Det innebär att de nya spåren för Ostlänken tydligare bör kopplas samman med Södra stambanan för att få ett bättre nyttjande av de båda banorna och ge bättre förutsättningar för den regionala trafiken. Man gjorde ett kompletterande ställningstagande i oktober 2023. Precis som jag var inne på går man för det första vidare med att avsluta planläggningen av delen Linköping-Sjögestad. För det andra har man i dialog med Linköpings kommun identifierat att man behöver säkerställa stabila planeringsförutsättningar för stadens utveckling och samtidigt möjliggöra en framtida fortsatt utbyggnad av spår västerut från Linköping. För det tredje ska man öka graden av integrering mellan Ostlänken och Södra stambanan genom att stationerna i Linköping och Norrköping utformas som integrerade stationslösningar. Alternativa lösningar och utformningar för att på bästa sätt möta den nya inriktningen kommer att utredas och samrådas i enlighet med lagstadgade planläggningsprocesser. Det är inom planläggningsprocessen som de slutliga lösningarna formas och beslutas, skriver man.

Trafikverket har det här uppdraget. Man arbetar enligt den lagstiftning och de lagstadgade planläggningsprocesser som finns. Vi kommer att ha stor anledning att återkomma inom ramen för revideringen av den nationella planen.

Jag vill ta upp några av de andra frågor som har lyfts. Att öka kapaciteten kan innebära att man bygger nya spår, men också att man nyttjar kapaciteten i den anläggning vi har på ett bättre och mer effektivt sätt. Det är en stor gåta för mig att man kunde halvera satsningen på ERTMS och digitalisering av signalsystemet. Det här är viktigt för systemets funktionalitet i stort. Det är enligt Trafikverket direkt systemhotande att göra den typen av kraftiga neddragningar. Med detta utbyggt skulle man kunna nyttja befintlig anläggning bättre och öka kapaciteten inom den befintliga järnvägen.

Det är också väldigt viktigt med underhåll. Vi behöver underhålla den järnväg vi har och använda den typ av smarta lösningar som Mattias Ottosson är inne på, till exempel koppling till hamnar. Det är just det som är bakgrunden till en av nyheterna i regeringens beslut angående inriktningsunderlaget: att man ska ha med sjöfarten och luftfarten redan från början när man tar fram inriktningsunderlaget. Jag menar att det finns stor potential att få ett mycket bättre fungerande och effektivare transportsystem som också är hållbart, robust och tillförlitligt om man ser till att synka de olika trafikslagen bättre än vad som gjorts tidigare. Det var därför regeringen beslutade att man ska lägga sjöfart och luftfart tillsammans med väg och järnväg på ritbordet från början när man tar fram inriktningsunderlaget. Detta tror jag att vi kommer att ha stor anledning att återkomma till.

Nu svarade jag, fru talman, på några ytterligare frågor. Men jag hoppas att Eva Lindh känner sig trygg med redogörelsen för Trafikverkets redovisningar av sitt arbete, som görs i enlighet med den lagstiftning som vi har i Sverige.

Fru talman! Jag tackar för interpellationen och engagemanget i den här frågan.

Låt oss börja med Ostlänken! Vi valde, som ledamöterna känner till, att avbryta planeringen för nya stambanor för höghastighetståg. Mattias Ottosson var inne på att Ostlänken är ett projekt som fanns med redan innan idén om och planerna för stambanorna för höghastighetståg kom, som en investering som skulle främja arbetspendling och godstrafik. Det är också regeringens prioritering när det kommer till järnvägsinvesteringar. Därför har arbetet fortsatt vad gäller Ostlänken.

Vad gäller de andra delarna som redan låg i planen - Lund-Hässleholm och Göteborg-Borås - gavs Trafikverket i uppdrag att se vad som behöver göras och vilka åtgärder som kan vidtas för att man ska kunna bygga dem på ett kanske mer kostnadseffektivt sätt, som ger mer infrastruktur för pengarna. Framför allt i Skåne som ligger längre fram i planeringen gick det att göra en hel del, exempelvis för att få plats med landanslutningen till Öresundsbron, som inte fanns med i den förra nationella planen inom nuvarande planperiod.

Ostlänken ligger tidigare i planeringen. Det är ett redan pågående projekt. Vissa delar har genomförts och andra har handlats upp eller är i det närmaste klara att handlas upp. Den kommunala planeringen längs sträckan har i hög grad anpassats till att projektet ska genomföras, precis som ledamöterna är inne på.

När det gäller underhåll, som Mattias Ottosson nämner, är ju järnvägsunderhållsskulden hela 91 miljarder kronor. Vägunderhållsskulden är 35 miljarder kronor. Riksrevisionen konstaterar att inteckningen i kommande planer med beslutet att avbryta planeringen av stambanor för höghastighetståg minskade med 163 miljarder kronor. Det är alltså uppenbart att om man hade fortsatt med den planeringen hade det varit ännu svårare i framtiden att planera att återta eftersatt underhåll.

En viktig del är att öka kapaciteten på den svenska järnvägen genom att digitalisera signalsystemet. Där finns ju ERTMS som delvis rullas ut, men den förra regeringen valde precis på slutet att halvera potten för detta i nationell plan, vilket enligt Trafikverket medför rent systemhotande risker. Riksrevisionen kritiserade också detta mycket kraftigt.

Införandet av ERTMS är en åtgärd som kan öka kapaciteten i befintlig anläggning genom att man kan trafikera på ett bättre, smartare och mer effektivt sätt - och också säkrare, med tanke på de möjligheter som ges med ett digitaliserat signalsystem.

När det gäller stationsläge och vidare planering från Ostlänken i Linköping och vidare vill jag uppmärksamma ledamöterna på att arbetet med att ta fram järnvägsplaner för Ostlänken är en lång process. Den tar flera år. Trafikverkets arbete med att ta fram järnvägsplanen för Ostlänken pågår. Myndigheten kommer att ta fram en ny, separat järnvägsplan för den nya stationen i Tannefors. I båda järnvägsplanerna kommer det att bli möjligt för alla berörda att komma in med synpunkter. Detta är ett arbete som Trafikverket genomför. De och den fysiska planeringen styrs av lagen om byggande av järnväg, som ledamöterna känner väl till.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att vidta generella åtgärder för att ge möjlighet för en anslutning från stationsläget i Linköping söderut mot Södra stambanan.

Regeringen vill att hela Sverige ska fungera, och satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik. Regeringen prioriterar upprustning av befintlig järnväg, bättre vägstandard och utbyggd laddinfrastruktur före investeringar i höghastighetståg. Behoven är stora, och en satsning på höghastighetsjärnväg riskerar att tränga undan andra nödvändiga investeringar. Regeringen avbröt därför arbetet med det kostsamma projektet gällande höghastighetsstambanor.

Ostlänken ingår i den nationella trafikslagsövergripande nationella planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022-2033. I och med regeringens beslut om att avsluta objektet Nya stambanor, utredning för kvarstående etapper, det vill säga de så kallade centrala systemdelarna, utgår sträckan Linköping-Sjögestad som ingick i detta objekt, det vill säga som inte var en del av Ostlänken.

Enligt Trafikverkets kompletterande ställningstagande om lokalisering för Ostlänken i Linköpings kommun kommer nu myndigheten i sin fortsatta planering av Ostlänken, i dialog med bland andra Linköpings kommun, säkerställa stabila planeringsförutsättningar för stadens utveckling samtidigt som en eventuell framtida fortsatt utbyggnad av spår västerut från Linköping inte omöjliggörs.

Fru talman! Jag vill tacka för interpellationen och möjligheten att samtala om detta viktiga stråk i det svenska järnvägsnätet.

Jag konstaterar att Peder Björk säger att han kanske inte hade förväntat sig ett konkret besked i dag. Mycket riktigt är det sällan så att vi prioriterar olika delar av infrastrukturen när vi står mitt i arbetet med en planrevidering eller att ett statsråd en fredagsförmiddag i Sveriges riksdag skulle peka på olika sätt, utan det är en ordnad process.

Vi har i snabbt tempo tagit fram och fått inriktningsunderlag från Trafikverket. Det går ut på remiss för att synpunkter ska inhämtas. Parallellt med detta kommer vi att ha infrastrukturen, den långsiktiga planeringen och inriktningen för den som en del av Tidöavtalet för att behandla övergripande principer. Det var också i detta sammanhang som jag sa att jag kommer att återkomma till riksdagen med en proposition senare i år.

Det är mycket riktigt som Peder Björk är inne på att det är först i nästa steg, efter propositionen och när åtgärderna beslutas, som olika åtgärder brukar ställas mot varandra. Men viktiga delar i propositionen kommer att handla om ramen. Det är ramen som på många vis sätter förutsättningarna.

Andra delar som ligger på bordet för diskussion är förstås möjligheterna att finansiera infrastruktur på andra sätt än tidigare. Det är en fråga som kommer att diskuteras. Där hoppas jag att vi också ska kunna uppnå en bred samsyn i Sveriges riksdag, så att vi får både mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag har gett ett besked om hur planarbetet och revideringen av den nationella planen ser ut. Vi har redan tagit emot inriktningsunderlaget, och vi arbetar i ett högt tempo med planrevideringen. Min ambition är, som jag sa, att komma till riksdagen i höst med en proposition med förslag på ramar.

Det som vi diskuterar nu i stor utsträckning är den nuvarande planen, som den förra regeringen tog fram. Vid den senaste planrevideringen 2022 lades det inte till några ytterligare etapper med dubbelspår utöver de två objekt som nu är med i gällande plan och som har funnits med sedan tidigare. Nu arbetar Trafikverket med genomförandet av dessa objekt.

Som Peder Björk var inne på är det långa ledtider i detta. Det hade förstås varit ännu lättare att ha en hög framdrift om det hade funnits med vid den förra planrevideringen. Nu gjorde det inte det, utan det ligger på bordet i det arbete med inriktningsunderlaget som vi nu har rivstartat. Detta är en del av Tidöavtalet, och det ska förhandlas om en inriktning och övergripande principer under våren parallellt med att vi inhämtar synpunkter från regioner och andra berörda runt om i landet.

Regeringen arbetar mycket målmedvetet med infrastrukturen i vårt land. Låt mig påminna om de prioriteringar som jag tog upp i mitt svar, fru talman. Regeringen kommer fortsatt att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt.

Det handlar alltså både om att värna det som vi redan har byggt och om att investera i ny infrastruktur där det behövs. Jag håller med Peder Björk om att vi behöver ha mer helhetstänk, ett holistiskt perspektiv, där det viktiga förstås är att se hela stråk. Om det blir för mycket fokus på olika etapper under lång tid blir nyttan av investeringarna på just dessa etapper inte fullt ut förverkligad innan hela stråket har byggts ut.

Det finns flera sådana exempel i andra delar av landet. Där behöver vi titta på genomförandet och vilka möjligheter infrastrukturen ger men också på vilka flaskhalsar som potentiellt byggs in.

Peder Björk lyfte fram flera områden som är vägledande för regeringens arbete: näringslivets behov, möjligheten till arbetspendling, att hålla ihop samhället och att man oavsett vilket trafikslag man väljer ska kunna resa tryggt och säkert för att hälsa på nära och kära i olika delar av landet. Här finns det, vill jag vara tydlig med, uppenbara problem med den svenska infrastrukturen.

Underhållsåtgärder har skjutits upp under lång tid, vilket gör att situationen på järnvägen och vägarna nu är mycket ansträngd. Detta leder till att det kommer att vara tuffa prioriteringar i arbetet med planrevideringen, men som jag sa kommer regeringens prioritet fortsatt att vara att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser. Detta innebär både att värna det vi har byggt och att bygga ny infrastruktur där det behövs.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Peder Björk för engagemanget i den här angelägna frågan. Precis som ledamoten är inne på, och som jag också sa i mitt svar, är detta en hårt trafikerad väg. Den är viktig för godstrafik liksom för arbetspendling, och sträckan är som sagt hårt trafikerad. Jag är väl medveten om de behov och önskemål som finns.

När det gäller planprocesserna har regeringen tagit det första steget. Vi har redan tagit emot inriktningsunderlaget från Trafikverket och skickat ut det på remiss, och vi inväntar och inhämtar nu synpunkter från olika delar av landet. Min ambition är att vi kommer att ha en hög framdrift i arbetet med tanke på hur stora behov som den svenska infrastrukturen har.

Under våren kommer vi att parallellt med detta förhandla om inriktning och övergripande principer inom ramen för Tidöavtalet. I höst kommer vi sedan att lägga fram ett förslag i en proposition på riksdagens bord, vilket kommer att innebära att riksdagen kan fatta beslut om ramarna.

I detta är det viktigt att se hur man kan jobba för att genomföra infrastrukturåtgärder snabbare än tidigare. Detta är något som jag arbetar med, och som vi arbetar med på departementet. Vi arbetar med att öka hastigheten för att få på plats de investeringar som behövs och att samtidigt få på plats underhållsåtgärder snabbare än i dag.

Detta leder till en stor utmaning med tanke på de kostnadsökningar som sker. Det är alltså viktigt att Trafikverket arbetar med kostnadskontroll för att vi ska ha råd med de åtgärder som behöver komma på plats. Det finns också möjlighet för medfinansiering från EU eftersom Ostkustbanan är en del av Scanmed-korridoren i TEN-T-nätverket. Regeringen är och kommer att vara mycket aktiv i att få medfinansiering från EU. Vi kan förstås också se över möjligheterna att få medfinansiering från Nato när vi blir medlemmar där.

Arbetet pågår alltså steg för steg i ett högt tempo. Vi är nu i det steget att inriktningsunderlaget är framme och ute på remiss. Regeringen arbetar för fullt med fokus på att stärka den svenska infrastrukturen för att underlätta för godstrafik och arbetspendling som stärker jobb och tillväxt i hela landet för att hela Sverige ska fungera.

Fru talman! Peder Björk har frågat mig hur jag arbetar för att säkerställa att ett fullt utbyggt dubbelspår på Ostkustbanan sträckan Gävle-Härnösand kan färdigställas senast år 2035.

Ostkustbanan är ett viktigt järnvägsstråk för såväl gods- som persontrafik. Den är, som interpellanten framför, också hårt trafikerad. Den 7 juni 2022 fastställde den tidigare regeringen den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022-2033. I planen ingår två objekt för utbyggnad för dubbelspår på Ostkustbanan, på sträckorna Gävle-Kringlan och Sundsvall C-Dingersjö.

Regeringen har påbörjat arbetet mot en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan. Behoven inom infrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det är viktigt att det görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag.

Regeringens prioritering kommer fortsatt att vara att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt. Det handlar alltså både om att värna det vi redan har byggt och om att investera i ny infrastruktur där det behövs.

Herr talman! Nej, Carina Ödebrink, jag kom inte till kammaren i dag med en spegel. Jag kom hit med ett interpellationssvar där jag pekar på flera åtgärder som regeringen har vidtagit när det gäller planeringsstimulans för småhus. Jag nämnde uppdraget till Boverket för att kartlägga byggbar mark för att få igång småhusbyggande och att ge en beskrivning och ett kunskapsunderlag kring vilka företag som står för byggandet och vilka småhus som byggs. Detta är en kartläggning som inte har gjorts tidigare, en kartläggning av byggbar mark som absolut kan bli ett mycket viktigt verktyg.

Jag har också, herr talman, i mitt svar pekat på det rotavdrag som vi nu höjer taket för och som kan rädda en del jobb i en mycket hårt utsatt sektor.

Jag har svarat på frågan om kompetensutveckling och de medel som avsatts för platser inom yrkeshögskola och yrkesinriktad vuxenutbildning. Det rör sig om tillförda medel på 1,7 miljarder kronor, herr talman.

I mitt interpellationssvar - ett papper, alltså, inte en spegel - redogjorde jag för bolånetakshöjningen och det uppdrag till Finansinspektionen som regeringen har gett samt för undantaget från amorteringskrav för nyproducerade bostäder.

Jag sa också i mitt svar, herr talman, att vi följer utvecklingen noga och inte utesluter ytterligare åtgärder. Vi är alltså inte klara. Men jag har svarat på de tre frågorna.

Vi har haft ett bra och givande meningsutbyte, och vi är i huvudsak överens om problembilden. Jag vill slutligen tacka för engagemanget och insikten om att det inte finns några enkla, snabba lösningar utan att det rör sig om en komplex problembild, men desto större anledning att arbeta i högt tempo med att steg för steg få en bättre fungerande bostadsmarknad. Tack för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Först konstaterar jag att mitt kroppsspråk tydligen noteras av kammarens ledamöter - att jag lägger huvudet på sned och att jag står med armarna i kors. Det må vara hänt, men man kan stå med armarna i kors och samtidigt presentera de åtgärder som vi har vidtagit. Och man kan samtidigt säga, precis som Johanna Haraldsson var inne på, att det behövs mer. Jag håller med om det. Vi är inte färdiga än. Vi håller på att steg för steg ta i kapp när det gäller eftersattheten i fråga om bostadsmarknadens reformbehov, som är påtaglig och som märks på ett mycket tufft sätt när vi inte längre har nollräntemiljö och högkonjunktur.

Det är klart att det är skillnad jämfört med i dag när det gäller antalet byggda bostäder, som Leif Nysmed är inne på. Men, herr talman, det är svårt att göra en politisk poäng av det, som han försöker göra. På samma sätt sa han det som jag citerade förra gången, att det var en regering som såg till att det byggdes. Vi får tacka regeringen för den högkonjunktur som hängde i och som faktiskt kanske började under alliansåren. Och vi får tacka regeringen för att man lade sig i penningpolitiken och lade sig på minusränta. Det finns en del utvärderingar om huruvida det var den mest framkomliga vägen; det lägger jag mig förstås inte i.

Men det låter väldigt mycket som att det bara var den förra regeringens förtjänst att det byggdes. Nu har vi inflation och lågkonjunktur, och då har Socialdemokraterna helt plötsligt en massa åtgärder för detta. Det hade varit klädsamt om de åtgärderna hade vänts till konkreta reformer för att ta tag i de strukturproblem som finns, inte minst när det gäller småhusbyggandet, om de fina orden om blandade upplåtelseformer hade lett till konkreta åtgärder för att korta ledtider, förenkla regelverk och motverka särkrav och för att se till att standardiserade processer, som man är så framgångsrik med i industrin i Jönköpings län, hade kunnat rullas ut för att få ett hållbart byggande. Den tiden fanns ju. Man missade den chansen, och i dag slår man sig för bröstet och menar att det var regeringens förtjänst att det var högkonjunktur och låga räntor.

Vi arbetar i ett mycket högt tempo med att steg för steg se till att man ska kunna efterfråga fler bostäder. Jag ska återkomma till några av de åtgärderna.

Jag vill också beröra Carina Ödebrinks jämförelse med pandemin. Ja, det är stor skillnad jämfört med under den krisen. Då hade vi inte den inflation som vi nu har; vi är fortfarande i en miljö med hög inflation. Jag tror inte att jag hörde Carina Ödebrink föreslå att man ska använda 100 miljarder i månaden för den här krisen - hon får gärna utveckla det. Men hade man gjort det och inte tagit ansvar genom en svagt åtstramande budget skulle inflationen riskera att eldas på, vilket skulle öka produktions- och finansieringskostnaderna och innebära en ännu tuffare situation för de företag som har belysts i denna debatt.

Regeringen har gett ett uppdrag till Finansinspektionen gällande bolånetaket - att kunna höja det från 85 till 90 procent. Detta kommer tillsammans med ett annat förslag som regeringen har tillsatt en utredning kring; det gäller hyrköp. Man ska kunna köpa en halv bostad och sedan successivt betala av den andra halvan. Det skulle innebära att fler kan ta steget in på marknaden för ägda bostäder och till att äga ett småhus - fler kan förverkliga sina boendedrömmar.

Utöver detta har vi också gett Finansinspektionen i uppdrag att undersöka undantag från amorteringskravet för nyproduktion. Och vi har en utredning som ser över makrobaserade tillsynsåtgärder; vi är förstås redo att vidta åtgärder när vi tar emot den. Detta är alltså utöver de andra åtgärder jag har varit inne på gällande mer byggbar mark i attraktiva lägen.

Det finns inga genvägar, utan det är viktigt att ta fram de reformer som krävs för att få en bättre fungerande bostadsmarknad.

Herr talman! Vad brukar man säga på tv? För nytillkomna tittare: Det har varit ett litet uppehåll i debatten som var föranledd av mina svar som jag gav på frågor ställda av ledamoten Ödebrink, och jag redovisade svaren före avbrottet för frågestunden. Därför tänkte jag ta upp några av de trådar som ledamöterna var inne på i de efterföljande inläggen.

Leif Nysmed hänvisade till att den förra regeringen såg till att det byggdes. Jag vill problematisera påståendet. Mellan 2015 och 2021 - och detta tog även Carina Ödebrink upp - byggdes fler bostäder än i dag. Detta är till stor del beroende av att vi var i en högkonjunktur med en nollräntemiljö. Att Leif Nysmed tar åt sig äran för detta och påstår att det var en regering som såg till att det byggdes är att ta på sig en mycket stor kostym, med tanke på att vi var i en högkonjunktur som höll i länge och med låga räntor.

Som svar på Carina Ödebrinks inlägg vill jag säga att inte under ett enda år nådde byggandet upp till Boverkets beräknade behov under de åren, trots högkonjunkturen och lågräntemiljön. Detta har att göra med - som ledamot Beckman var inne på - att det finns ett eftersatt reformbehov på bostadsmarknaden.

Jag skulle vilja mana till viss självrannsakan. Man kunde ha gjort mer för att vara bättre rustad för de så kallade sju svåra åren om man hade tagit tag i strukturproblem, om man hade tillgängliggjort byggbar mark i attraktiva lägen, om man hade kortat ledtider, om man hade förbättrat och förenklat regelverk som hade inneburit mer av standardiserat byggande. Detta är något som fortfarande uppfattas som kommunala särkrav, och det är något som har tagits upp av Mikael Eskilandersson.

Detta har vi steg för steg börjat att ta tag i. Det uppdrag till länsstyrelsen som Beckman hänvisade till handlar just om att vända på kuttingen, det vill säga att länsstyrelsen ska redovisa vilka åtgärder man har vidtagit för att öka bostadsbyggandet i samverkan med kommunerna.

Med detta sagt, herr talman, är det viktigt att ta steg för steg, åtgärd för åtgärd. Regeringen har vidtagit de åtgärder som vi hittills har presenterat. Men vi är inte färdiga, utan det krävs förstås mycket mer.

För löntagare och för företagare finns en huvudsaklig fiende, nämligen inflationen. Det är inflationen som till stor del har orsakat ökade produktions- och finansieringskostnader. Vi måste se till att inflationen fortsätter att gå nedåt enligt de prognoser som vi har sett. Då kommer det att finnas möjligheter till andra åtgärder i den verktygslåda som blir tillgänglig om konjunkturen biter sig fast på en låg nivå och arbetslösheten fortsätter att vara hög. Jag utesluter inte fler åtgärder som kan krävas i detta tuffa läge, och jag instämmer i problembeskrivningen som ledamöterna i kammaren gjort. Det absolut viktigaste är att fortsätta att dämpa inflationen och ta ansvar för ekonomin i ett svårt läge.

Herr talman! Som Leif Nysmed vet har det här stödet förlängts; det är någonting som vår regering har prioriterat. Vi har också förstärkt detta stöd, som för en barnfamilj kan innebära upp till 2 100 kronor extra per månad. Det här är ett mycket viktigt stöd för alla de barn i cirka 111 000 familjer som får bostadsbidrag.

Vi följer förstås utvecklingen, och frågan kan bli föremål för diskussion när vi tar fram den budget som ska gälla framöver. Jag utesluter inte att det kan krävas ytterligare åtgärder för de hushåll som drabbas allra hårdast när situationen är så pass tuff som den är. Det gäller i synnerhet dem med allra lägst marginaler och de barnfamiljer och barn som det berör. Vi får återkomma i frågan.

Herr talman! Tack för frågan, Markus Kallifatides!

Det stora problemet med bostadsmarknaden är att det inte finns en knapp att trycka på, en åtgärd att vidta, och så är problemet löst. Detta är ett problem som har byggts upp under mycket lång tid. Strukturella problem har tillåtits hämma utvecklingen och funktionaliteten på bostadsmarknaden väldigt länge. Regeringen tar nu tag i detta steg för steg.

Jag förstår att Markus Kallifatides är upptagen med de senaste ett och ett halvt åren. Men hans eget parti satt ju i regering i åtta år med låga räntor och högkonjunktur. Trots det nådde inte byggandet i Sverige under ett enda av de åren upp till det som Boverket varje enskilt år sa behövde byggas i Sverige.

Jag tackar för förväntningarna på den regering som nu har förtroendet, men att tro att vi på ett och ett halvt år skulle kunna lösa alla de problem som det egna partiet inte lyckades lösa på åtta år med högkonjunktur och låga räntor är inte riktigt passande i den här debatten, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Johanna Rantsi sätter verkligen fingret på en mycket angelägen fråga. Den utredning vars förslag vi tog emot tillsatte vi tidigt och med kort utredningstid, just med anledning av hur angeläget det är att stärka sjöfartens konkurrenskraft i Sverige. Ambitionen är tydlig från regeringen, och min ambition är mycket tydlig: Vi ska öka inflaggningen av svenska fartyg. Det är ytterligare viktigt, herr talman, i ett säkerhetspolitiskt läge där rådigheten över den svenska handelsflottan, som till stor del är flaggad utomlands, behöver öka.

Vi har aviserat att vi kommer att bereda förslagen i högt tempo. Det rör stämpelskatten och en översyn av tonnageskatten. Vi har aviserat att vi ska ta fram och bearbeta ett förslag om ett bareboatregister. Vi är måna om att öka kompetensförsörjningen i den svenska sjöfarten. Vi har också för första gången lagt med sjöfarten från början i uppdraget till Trafikverket i den långsiktiga nationella transportinfrastrukturplaneringen.

Herr talman! Det sker alltså mycket på sjöfartens område, och det kommer att ske mycket mer. Och tiden är knapp.

Herr talman! Tack så mycket, Mikael Larsson, för en väldigt relevant fråga!

När regeringen avbröt planerna för stambanorna för höghastighetståg gav vi Trafikverket i uppdrag att titta på just sträckan Göteborg-Borås och vad man kan göra för att få mer arbetspendling och förstärka godstrafik i regionen. Det kom tillbaka med ett antal förslag.

I den processen kom ett initiativ från regionen. Trafikverket har nu fått besked att det kan börja påbörja arbetet igen sedan pausen avbröts med regeringens beslut. Det kan nu ta det förslaget i beaktande, och då gäller bred samsyn.

Om man går vidare med ett förslag där alla är överens om att man kan tänka sig något som försenar byggstart, vilket en del pekar på med de initiativ som har kommit från regionen, kommer jag inte att lägga någon prestige i det. Däremot är det väldigt viktigt att det hålls inom den ram och tilldelning av medel som finns enligt de förslag som har funnits på bordet.