Andreas Carlson

Herr talman! Framför allt handlar det inte om att undvika liknande kritik utan om att ta vara på den expertis som finns.

Vi ska inte avsätta mindre pengar än vad som krävs för att vidmakthålla grundläggande funktioner i anläggningen, som ju Riksrevisionen kritiserade den förra regeringen för. Det var mycket skarp kritik, och detta har vi förstås tagit i beaktande när vi har sagt att vi behöver prioritera underhållet och att vi använder pengarna på ett ännu mer effektivt sätt för att få mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Maria Stockhaus är inne på en konkret fråga som flera har lyft fram i kammaren. För att anknyta till föregående frågeställare, ledamoten Lakso, finns det som jag sa goda anledningar till självkritik för alla sidor av svensk politik. Detta är ett exempel på det. Det fanns konkreta förslag för tio år sedan. Om man hade gått vidare med dem hade de i flera delar avhjälpt den situation som vi i dag har att hantera. Det här tycker jag manar till självkritik och eftertanke men också en hög takt i arbetet med att komma i kapp med underhållet. Underhållsbehovet har tillåtits växa som en snöboll man puttar på. Vi har nu på järnvägssidan en underhållsskuld som Trafikverket beräknar till 91 miljarder kronor.

Vi har gett Trafikverket i uppdrag att stärka arbetet med järnvägsunderhåll, öka sin beställarförmåga, samverka med underhållsentreprenörer och se till att använda ny teknik och nya innovationer. Uppdraget ska delredovisas nu i februari.

Herr talman! Först vill jag välkomna det sättet att se på den här för Sverige mycket allvarliga frågan. Man ska inte peka finger hit eller dit. Det finns goda anledningar till självkritik för alla i den här kammaren med tanke på hur detta har hanterats tidigare.

Det regeringen har gjort är att peka på att underhållet behöver prioriteras. Det krävs också nyinvesteringar, men de behöver ske på ett sätt som gör att de inte tränger undan nödvändiga investeringar i underhåll. Sedan behöver också underhållsarbetet vässas. Det handlar inte bara om mer pengar, utan vi behöver även få mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Jag tackar Linus Lakso så mycket för frågan. Jag ska i mitt svar redogöra för hur processen kommer att gå till när vi tar fram den proposition som kommer att läggas på riksdagens bord senare under hösten.

Vi tog emot inriktningsunderlaget från Trafikverket för drygt två veckor sedan. Trafikverket hade fått i uppdrag att titta på möjligheten till alternativ finansiering. Inriktningsunderlaget är nu utskickat på remiss. Vi kommer att inhämta synpunkter från olika aktörer, inte minst regionerna runt om i landet. Parallellt med detta kommer partierna i regeringen och samarbetspartiet till regeringen att förhandla om grundläggande principer och om inriktningen för den proposition som kommer att läggas på riksdagens bord. Jag vill inte föregripa den processen. Men med tanke på de uppdrag som vi redan har gett till Trafikverket att titta på alternativ finansiering, inte minst när det gäller investeringar som vi ser krävs i de norra delarna av landet men som uppenbart behövs i hela landet, kommer det att vara en fråga för fortsatt diskussion.

Herr talman! Tack för en angelägen fråga, Jimmy Ståhl!

Ingen ska kunna vara överraskad av att vi i Sverige vid den här tiden på året har vinterförhållanden. Mina förväntningar på tågoperatörer är mycket höga. Man ska kunna drifta tåg i ett läge med vinterförhållanden på den svenska järnvägen.

Bakom det som frågeställaren tar upp ligger andra stora problem som har tillåtits växa under alltför lång tid. En underhållsskuld har skjutits fram och puttats på som en snöboll som tillåtits växa. Det är förstås en stor del av problemet med vår järnvägsanläggning.

Jag tycker att situationen är otillfredsställande. Det krävs insatser. Regeringen har sedan dag ett pekat på att underhållet av järnvägen och vägnätet behöver prioriteras upp. Det gäller förstås även för att klara vinterförhållandena.

Herr talman! Jag tackar för frågan och engagemanget.

Ledamoten och jag har sedan händelsen mötts här i kammaren i interpellationsdebatter också om andra frågor. Utrymme för att prata om detta har definitivt funnits.

Låt mig säga det självklara: Händelsen på E22:an till följd av snöovädret den första veckan i januari är av största vikt att följa upp så att något liknande inte inträffar igen. Det sa jag redan vid händelsen. Det har också följts upp vid ett möte som statsrådet Carl-Oskar Bohlin har hållit med ansvariga myndigheter. Och Länsstyrelsen Skåne har initierat en oberoende utredning av detta för att dra lärdom, klarlägga och klargöra ansvar.

Regeringen verkar genom de myndigheter som har ansvar för det operativa arbetet. Det är den förvaltningsmodell vi har i Sverige. Man ska självklart kunna förvänta sig att samordning och ansvarskänsla präglar det arbete som görs vid en kris.

Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig vilka initiativ som jag avser att ta för att stötta trähusindustrin och Jönköpings län genom den akuta krisen, vilka åtgärder jag tänker vidta för att snabbt få igång byggandet av småhus och lägenheter samt om jag avser att inom mitt ansvarsområde agera för att regeringen ska göra insatser för arbetslösa samt för att säkra kompetensförsörjningen framåt i branschen.

Jag vill börja med att säga att jag delar Carina Ödebrinks bild av hur viktig trähusindustrin är, inte minst för Jönköpings län. Senast förra veckan besökte jag både Jönköping och Mullsjö, som också är den plats där mitt politiska engagemang startade. Jag har flera gånger besökt länet i egenskap av bostadsminister och fått ta del av flera av småhustillverkarnas beskrivning av läget. Jag är väl medveten om situationens allvar för såväl bostadsbyggandet som helhet som för trähusindustrin och för Jönköpings län i synnerhet.

Sverige befinner sig i ett besvärligt ekonomiskt läge där bostadsbyggandet har minskat kraftigt till följd av omvärldsfaktorer som bidragit till en hög inflation och högre räntor i Sverige och i omvärlden. Den höga inflationen och de högre räntorna har påverkat hushållens efterfrågan på bostäder samtidigt som de bidragit till höga produktions- och finansieringskostnader hos byggföretagen. Bostadsbyggandet har i hög grad påverkats av den svagare efterfrågan i ekonomin, och antalet påbörjade bostäder har minskat markant under 2023. Inflationen har under den senaste tiden fallit tillbaka, och centralbankerna bedöms påbörja sina räntesänkningar under 2024. På sikt kommer det att bidra till en återhämtning i byggbranschen, även om det kommer att ta tid. Regeringen genomför olika åtgärder för att dämpa effekterna och rädda jobb i byggsektorn.

En förutsättning för ökat småhusbyggande - och därmed byggandet av småhus i trä - är att det finns tillgång till planlagd mark. Efter regeringens förslag i budgetpropositionen för 2024 har det införts en stimulans till kommunerna för att öka utbudet av planerad mark för småhus. Stödet kommer att kunna sökas av kommunerna från och med april i år.

Regeringen har också gett Boverket i uppdrag att ta fram underlag för ökat småhusbyggande. I Boverkets uppdrag ingår att redovisa var det finns byggbar mark för småhus och bedöma hur lönsamt småhusbyggandet är. Det ingår även att beskriva var det byggs småhus av olika typer, vilka företag som står för byggandet samt i vilken utsträckning kommuner upplåter tomter för småhusbyggande.

Regeringen vill främja sysselsättningen inom bygg- och anläggningsbranschen så att det finns kompetent arbetskraft kvar inom byggsektorn när konjunkturen vänder. I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2024 ska taket för rotavdraget höjas tillfälligt, vilket bedöms öka efterfrågan på rotarbeten och främja sysselsättningen i bygg- och anläggningssektorn. Det är en åtgärd som gör skillnad när efterfrågan viker i bygg- och anläggningssektorn. De närmare villkoren framgår av en promemoria som nyligen remitterats och nu bereds av Regeringskansliet.

I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2024 har det avsatts medel för fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen. Syftet med båda satsningarna är att möta de fortsatt stora kompetensbehoven i hela Sverige, möjliggöra omställningen och främja matchningen på arbetsmarknaden. Totalt har regeringen tillfört 1 747 miljoner kronor, inklusive studiemedel.

Regeringen har gett ett uppdrag till Finansinspektionen att ta ställning till en höjning av bolånetaket från 85 till 90 procent. En höjning kan skapa större möjlighet för fler personer att äga sitt boende.

Regeringen har också gett Finansinspektionen i uppdrag att undersöka hur det undantag från amorteringskraven som kan ges för nyproducerade bostäder används i praktiken.

Regeringen följer noga utvecklingen på bygg- och bostadsområdet och utesluter inte att ytterligare åtgärder kan vidtas.

Fru talman! Precis som jag redogjort för kommer vi att återkomma till det. Vi kommer att ha anledning att återkomma till det.

Jag vill också säga i avslutningen att jag uppskattar Gunilla Svantorps engagemang för järnvägssträckningen Stockholm-Oslo. Vi hade förstås haft ett ännu bättre underlag redan nu om det här varit prioriterat tidigare, under den socialdemokratiska regeringen. Men nu står vi där vi står, och jag ser att vi har samsyn om det säkerhetspolitiska läget och att totalförsvarets behov behöver beaktas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga att vi har samsyn om hur man tittar på nyttan med investeringar. Också när det gäller att söka medfinansiering på EU-nivå och framöver på Natonivå handlar det om att se mer på stråk och mindre på enskilda etapper. Det är självklart så att man får ut nyttan av en investering när hela stråket är klart, inte när man bara investerat i enskilda etapper. Där har man stundtals ökat kapaciteten, men sedan finns det flaskhalsar inbyggda i systemet.

Det är det som ligger i begreppet när vi säger att vi ska vårda och förvalta de gemensamma resurser som vi har. Det kräver underhåll, men det finns också olika lösningar för att bygga bort flaskhalsar i järnvägsinfrastrukturen. Behoven är uppenbara för alla som färdas på järnvägen eller väntar på tåg som är försenade. Det behövs investeringar i svensk infrastruktur, och det behövs investeringar i underhåll av densamma på både väg- och järnvägssidan. Det är en prioritet för regeringen i det fortsatta arbetet, och jag ser fram emot fortsatt god dialog med Gunilla Svantorp och andra ledamöter i Sveriges riksdag under den processen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Regeringen arbetar målmedvetet med infrastrukturen i vårt land, och behoven är stora. Precis som Gunilla Svantorp är inne på prioriterar regeringen att förbättra den infrastruktur som finns och reparera där det behövs, det vill säga förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt. Det är inte enbart en fråga om underhåll, utan det handlar också om nyinvesteringar för att stärka det vi redan har.

Majoriteten av den järnvägs- och väginfrastruktur vi har i Sverige är den vi kommer att använda i framtiden. Den infrastruktur som kommer att användas för framtida bruk finns på plats redan i dag. Därför är det viktigt att ha förhållningssättet att vårda och värna den gemensamma resursen på bästa sätt.

När det gäller olika underlag har det tagits fram en förstudie. Där har man pekat på kapacitetsförstärkningar som ger kortare restider och som kan leda till ökat resande. Samtidigt har det pekats på att investeringskostnaderna är höga i projektet.

Gemensamma utredningsresultat och slutsatser analyseras nu i Regeringskansliet, och analysen kommer att fortsätta när processen med att ta fram den nationella planen går vidare. Här finns möjlighet för olika intressenter i regionerna, kommunerna och andra aktörer att lämna in sina synpunkter när inriktningsunderlaget är ute på remiss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att prioritera infrastruktur i sitt eget trafikslag men också för att se hur nyttorna för att optimera hela transportsystemet kommer på plats. Utvecklingen inom flyget sker med hög hastighet, där branschens eget mål är att inrikesflyget ska vara fossilfritt till 2030.

Även om spaden går i backen tidigt - mandatperioden är inte slut än - kommer nyttorna av investeringarna inte att vara fullt utvecklade till 2030. Det går inte att ställa något i nuläget mot något annat i framtiden, utan jämförelsen måste ske på liknande premisser. Jag kommer inte att ställa olika trafikslag mot varandra. Regeringen har agerat för att sträckan Stockholm-Oslo ska ingå i stomnätskorridoren på EU-nivå i TEN-T-nätet, och det är baserat på betydelsen av sträckan.

Analysarbete av de studier som har gjorts pågår, och vi har tagit emot ett inriktningsunderlag. Sedan kommer vi att fortsätta att titta på hur vi kan stärka infrastrukturen och vilka nyinvesteringar som behövs för att öka kapaciteten, inte minst ur ett totalförsvarsperspektiv och vårt stundande medlemskap i Nato. Det finns stora behov av att stärka infrastrukturen i öst-västlig riktning, som Försvarsberedningen har pekat på och som regeringen arbetar utifrån.

Fru talman! Låt mig börja med att svara på den första frågan som ställdes här.

Jag vill inte ställa olika trafikslag mot varandra på det sätt som jag uppfattar att ledamoten gjorde här. Det finns goda skäl att stärka konkurrenskraften för flyget och luftfarten, där det sker en omställning. Samtidigt ser vi ett behov av att göra investeringar och vidta underhållsåtgärder i järnvägsinfrastrukturen. Dessa behöver inte ställas mot varandra, och jag vill inte göra det. De steg som har tagits på just denna sträcka, med de utredningar som har gjorts av Jernbanedirektoratet och Trafikverket, står för sig själva. Det är viktigt att stärka robustheten och redundansen i den svenska transportinfrastrukturen på järnväg, oavsett jämförelser med andra trafikslag.

Den andra frågan var om man kan lita på vallöften. Den frågan får ställas till de partier som har ställt ut löftena, men jag pekade i mitt svar på att regeringen redan under sitt första år i regeringsställning agerade för att sträckan Stockholm-Oslo ska ingå i stomnätskorridoren Scanmed på TEN-T-kartan. I den allmänna riktlinje som antogs vid TTE-rådet lades Stockholm-Oslo till. Detta är viktigt i det fortsatta arbetet, för det innebär att sträckningen får ökat fokus eftersom kommissionen har utsett en koordinator för korridoren som driver på utvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ansökningar om finansiering från CEF-fonden, Fonden för ett sammanlänkat Europa, kan eventuellt prioritera detta och göra det i högre grad än om sträckan inte hade funnits med. För regioner och andra intressenter längs sträckan finns också möjlighet att delta i de korridorforum som koordinatorn arrangerar.

Det här visar ju att detta är en prioriterad sträcka. Samtidigt har vi den process vi har med ett inriktningsunderlag som nu har tagits fram, där Trafikverket har haft i uppdrag att beakta totalförsvarets behov. Jag tänkte använda den sista delen av mitt anförande till att beröra det som Gunilla Svantorp tog upp om den säkerhetspolitiska situationen i vårt direkta närområde.

Vår egen försvarsberedning i Sverige har ju pekat på behovet av att förstärka transportinfrastrukturen i öst-västlig riktning. Detta är något som jag har upprepat vid ett flertal tillfällen. Det gäller både denna och andra sträckor, från Norge, via Sverige och till Finland.

Detta är någonting som är viktigt att ta i beaktande när vi formar planeringen för den långsiktiga transportinfrastrukturen. Där har jag och regeringen gett besked.

Nu har vi tagit emot inriktningsunderlaget. Detta är ute på remiss, och vi ska analysera det hela. Regeringen kommer sedan att återkomma till riksdagen med ett förslag till proposition. Jag vet att ledamoten vet om att det är så det fungerar när man planerar transportinfrastruktur.

Jag skulle vilja att Gunilla Svantorp reflekterar lite grann över detta. Hon ger sken av att det skulle vara så enkelt som att man direkt efter ett val sätter spaden i backen och börjar arbeta, men det är inte så det fungerar när man bygger infrastruktur i något fall. Jag skulle gärna vilja höra Gunilla Svantorp utveckla hur hon själv ser att detta hade kunnat göras så att man från en dag kunde sätta spaden i backen och börja arbeta. Gunilla Svantorp vet ju att det inte är så enkelt.

Regeringen har dock prioriterat detta. Det ligger med i stomnätskorridoren. Nu inväntar vi förstås analyserna av och synpunkterna på inriktningsunderlaget för den fortsatta processen.

Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig hur jag arbetar för att säkerställa att spaden kommer i backen under mandatperioden för att bygga dubbelspår på delar av sträckan mellan Norges och Sveriges huvudstäder.

Transporter över gränserna har stor betydelse för jobb och tillväxt i de nordiska länderna. Sverige och Norge för dialog om behovet av att utveckla infrastrukturen för gränsöverskridande transporter. Detta behöver ske i dialog mellan departementen i de båda länderna samt mellan de myndigheter som ansvarar för transportsystemet i respektive land. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med alla mina nordiska kollegor och fortsätta dialogen för att utveckla våra gränsöverskridande transporter.

Behoven inom infrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det är viktigt att detta görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag. Jag vill i sammanhanget påminna om att regeringen har agerat för att sträckan Stockholm-Oslo ska ingå i stomnätskorridoren Skandinavien-Medelhavet i TEN-T. I den allmänna riktlinje som antogs vid TTE-rådet i december 2022 hade Stockholm-Oslo lagts till i korridoren.

Regeringens prioriteringar kommer fortsatt att vara att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt. Det handlar alltså både om att värna det vi redan byggt och om att investera i ny infrastruktur där det behövs.

Regeringen har påbörjat arbetet med en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Fru talman! I och med att detta var den tionde och sista interpellation jag besvarade i kväll är det här också mitt sista inlägg i kammaren för den här terminen.

Då vill jag, fru talman, också passa på att önska Åsa Karlsson, ledamöterna i kammaren, fru talmannen och alla medarbetare vid Riksdagsförvaltningen, som håller flitens lampa lysande in i det sista här i kväll, en riktigt god jul och ett gott nytt år. Vi ses säkert i en interpellationsdebatt framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! I det aktuella förvaltningsärendet har det gjorts en samlad bedömning. Jag vill inte kommentera det närmare än så.

När det gäller Skellefteå-Luleå har vi, som ledamoten också säger, gett Trafikverket i uppdrag att se vad man kan göra i form av tidigareläggning av viktiga infrastruktursatsningar i norr.

Sträckan Skellefteå-Luleå ingår i det uppdraget. Trafikverket har identifierat att den sträckan är möjlig att tidigarelägga. De har återkommit till regeringen med det uppdrag som vi gav dem att på egentligen väldigt kort tid föreslå åtgärder som kan göra att de kan skynda på olika nödvändiga investeringar i norr. Det förslaget har vi nu tagit emot och bereder och analyserar på Regeringskansliet.

Fru talman! Regeringen har den 7 december fattat beslut i ärendena som rör de sex överklagade järnvägsplanerna gällande Dåva-Skellefteå. Regeringen har avslagit överklagandena, och Trafikverkets fastställelsebeslut står därmed fast.

Detta är ett förvaltningsärende. Norrbotniabanan är ett stort projekt som berör många människor och många olika motstående intressen, såväl enskilda som allmänna. Det har därför varit viktigt att ärendena har beretts noggrant och omsorgsfullt.

Samtidigt är det förstås en prioriterad fråga och har varit ett prioriterat förvaltningsärende. Men jag vill understryka att det är just ett förvaltningsärende där regeringen är sista instans och där det med flera olika motstående intressen är viktigt med en omsorgsfull och noggrann process.

Jag har förståelse för att den situation som har uppstått har kunnat leda till en besvärlig situation, som ledamoten är inne på. Men det är viktigt och angeläget att de förvaltningsprocesser som vi har för den här typen av ärenden också följer de rutiner som finns, även om det förstås med det sagt har varit och är ett prioriterat ärende.

För ersättningsfrågor finns en reglerad process. Trafikverket kan nu påbörja den processen och lösa in berörda fastigheter. Om frivilliga överenskommelser inte kan nås avgörs de enskilda fallen i domstol.

Herr talman! Åsa Karlsson har frågat mig om jag avser att ge besked om tidsplanen angående hanteringen av överklagandena avseende Norrbotniabanan för att trygga kommunernas, regionernas, näringslivets och berörda fastighetsägares ekonomi samt ge besked om en tidsplan för när järnvägsplanerna gällande Dåva till Skellefteå kommer att vara beslutade.

Regeringen vill underlätta för arbetspendling och godstrafik för att stärka jobb och tillväxt i hela landet. I Norrbottens och Västerbottens län pågår en omfattande nyindustrialisering kopplad till fossilfri produktion och elektrifiering. Regeringen ser stora möjligheter för norra Sverige att leda den industriella revolutionen och bli en motor för gröna innovationer. Infrastrukturen i norra Sverige, där Norrbotniabanan är en viktig del, har en stor betydelse för både arbetspendling och godstrafik i regionen. Norrbotniabanan ingår i den nationella planen för transportinfrastruktur, och arbete pågår i olika skeden för olika etapper, där den första etappen Umeå-Dåva är under byggnation.

Jag kan meddela Åsa Karlsson att regeringen den 7 december beslutade i ärendena som rör de sex överklagade järnvägsplanerna avseende Norrbotniabanan. I besluten avslog regeringen överklagandena.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för de avslutande orden och för engagemanget.

Jag önskar ledamoten och övriga ledamöter i kammaren en god jul och att vi tillsammans kan ta oss an 2024, ett år som även det ser ut att bli tufft. Den här typen av dialog och samtal är viktiga för att vi gemensamt ska kunna ta ansvar i en svår tid för Sverige.

Att bekämpa inflationen kommer förstås fortsatt att vara viktigt, för om vi gemensamt misslyckas med det kommer situationen runt köksborden i Sverige att bli ännu tuffare. Det är en grundförutsättning för att vi ska få en bättre situation brett i vårt land. Därtill kan vi ha lite olika infallsvinklar när det gäller vad som är bästa vägen för att få en bättre bostadsmarknad i Sverige. Men jag tvivlar inte på engagemanget från någon av ledamöterna i kammaren, och för det vill jag rikta ett stort tack till er.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det stämmer, som Markus Kallifatides är inne på, att det är en mycket dyster situation i stora delar av världen. Jag vet egentligen inte vilken konflikt ledamoten hänvisar till som vi nyligen sett en fredlig lösning på. Tyvärr går mycket i den andra riktningen. Det är klart att det i det längre loppet även påverkar situationen här i Sverige.

Låt mig gå tillbaka till Denis Begics fråga om förväntningar. Jag kan kanske inte påverka Denis Begics förväntningar. Det som jag gav uttryck för var den retorik som ledamoten använder, herr talman. Det låter som att om regeringen tar tag i problemen får man fler bostäder byggda i Sverige, trots hög inflation och en lågkonjunktur, än vad den förra regeringen lyckades med under något av de enskilda år då det var en situation med brinnande högkonjunktur och pengar var nästan gratis. Det blir liksom en lite för enkel retorik.

Sedan förstår jag att förväntningarna kanske inte är så höga från ledamoten själv. Men från byggbranschen är förväntningarna höga på regeringen. De är höga på att vi ska genomföra de strukturreformer som många har sett ett behov av under väldigt lång tid. Problem har präglat bygg- och bostadsmarknaden vilket har påverkat bostadsmarknaden mycket negativt under lång tid.

Det råder i mångt och mycket en enighet och samsyn kring de åtgärder som vi ser behövs för att korta ledtider, förenkla byggregler och tillgängliggöra byggbar mark i attraktiva lägen. Däremot råder det delade meningar om införandet av kostsamma investeringsstöd, som vi har diskuterat tidigare här under kvällen, herr talman.

Bostadsbristen kan inte lösas med kostsamma subventioner med låg träffsäkerhet. Hyresgästföreningens egen undersökning visar att 40 procent av investeringsstödet gick till bostäder som ändå skulle ha byggts. Det motsvarar 10 miljarder kronor som hade kunnat gå till skolan, välfärden och andra satsningar som ledamöter i många andra sammanhang lyfter fram. Men man tar inte ansvar för vad man skulle gjort med det stora hål som man hade skapat i budgeten om man inte gjort som regeringen gör, nämligen avskaffa investeringsstöden på ett ansvarsfullt sätt.

Det stämmer att frågan om lagen om offentlig upphandling är ett förslag som föreslås i utredningen Sänk tröskeln till en god bostad och som bereds i Regeringskansliet.

Jag får frågan, herr talman, vilka åtgärder som jag ser framför mig och när verktygslådan skulle kunna användas om vi lyckas med den breda ambitionen att dämpa inflationen. Det kommer regeringen förstås att återkomma till. Det är ingenting som jag vill föravisera i den här interpellationsdebatten i kväll, utan vi står redo att vidta de åtgärder som krävs. Men det handlar till syvende och sist om att lyckas dämpa inflationen, att ta tag i de strukturproblem som präglar bostadsmarknaden i Sverige, att tillgängliggöra byggbar mark, korta ledtider och förbättra regelverk. Det är en prioritering som regeringen har haft sedan dag ett. Den kommer vi att fortsätta jobba med, så att bostadsmarknaden står bättre rustad för framtiden, och samtidigt dämpa effekterna här och nu med de åtgärder som vi har föreslagit.

Herr talman! Jag tackar för engagemanget och för frågorna.

Låt mig först gå in lite grann på Boverkets mål och antalet bostäder som behöver byggas i Sverige. Det är mycket riktigt så som Roger Hedlund påpekar, nämligen att inte under ett enda år med den socialdemokratiska regeringen, när pengarna var nästan gratis och det var brinnande högkonjunktur, lyckades man bygga lika många bostäder i Sverige som det fanns behov av enligt Boverket.

Den här kvällen står vi och har en interpellationsdebatt i kammaren, och på Denis Begic låter det nästan som att man har större förhoppningar och större förväntningar på att den borgerliga regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna ska kunna få ännu fler bostäder byggda i en tuff ekonomisk situation med hög inflation och en lågkonjunktur som ser ut att hålla i sig.

Det är klart att man kan förvänta sig, om man är väldigt optimistisk, att vi ska kunna ha fler bostäder byggda under det här året eller nästa år än Socialdemokraterna hade under högkonjunktur och när pengar var nästan gratis. Men det manar till viss självrannsakan. Det var nämligen så att det fanns strukturella problem på bostadsmarknaden även då som man inte fullt ut tog tag i.

Markus Kallifatides lyfter fram att nu ska det sättas in akuta åtgärder. Ja, men vi hade ju varit ännu bättre rustade i det här tuffa ekonomiska läget om man hade satt in ännu fler av rätt åtgärder för att korta ledtider, förbättra och förenkla regelverk, tillgängliggöra byggbar mark och få en bättre fungerande bostadsmarknad under de goda åren. Då hade vi varit bättre rustade i den mycket tuffa situation som vi är i just nu.

Inflationen är en orsak till det tuffa läge vi har. Det är mycket viktigt att ta ansvar för ekonomin och för budgeten, som då är svagt åtstramande. Det syftar ju till att dämpa inflationen.

Det är mycket riktigt så att om lågkonjunkturen biter sig fast men inflationen går ned finns det andra verktyg i verktygslådan som regeringen förstås är beredd att ta till om det skulle behövas. Regeringen är alltid beredd att agera.

Så till frågorna från Denis Begic om vad de olika satsningar som jag redogjort för skulle kunna innebära i antal bostäder.

När det gäller stimulanserna vill jag uppmärksamma kammaren på att detta handlar om planlagda bostäder. Det är ju kommunerna som sedan ser vilka möjligheter man har och i slutändan även byggbolag. Men de stimulanser som finns i den här budgeten skulle kunna bidra till planläggning av cirka 4 000 småhus under 2024 och cirka 5 000 småhus per år under 2025-2026.

Vidare uppskattas omvandlingsstimulansen kunna bidra till att drygt 133 000 kvadratmeter lokalarea omvandlas till boarea under 2024 och drygt 166 000 kvadratmeter per år omvandlas under 2025-2026. Antalet bostäder som det skulle kunna bidra till är förstås beroende av vilken storlek bostäderna får. Det jag svarar på här är ytan i kvadratmeter räknat.

Med det, herr talman, har jag gett svar på de frågorna.

Rotavdragstakhöjningens syfte är att vara en konjunkturåtgärd i en just nu utsatt sektor. Att rädda en del jobb i bygg- och bostadssektorn kan också rädda en del jobb i underleverantörsledet. Om man exempelvis renoverar och gör vissa åtgärder såsom att byta fönster för att få lägre energikostnader kan det vara en åtgärd som är konjunkturellt riktig i det här tuffa läget och räddar en del jobb.