Andreas Carlson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Katarina Luhr har frågat mig om jag tänker ta några initiativ i linje med de 14 uppmaningarna i färdplanen för bygg- och anläggningssektorns omställning till fossilfrihet, om det finns några specifika åtgärder i handlingsplanen som jag ser som extra angelägna och hur jag i så fall tänker hantera dessa.

Den gröna omställningen går hand i hand med konkurrenskraft och tillväxt. Bygg- och anläggningssektorns färdplan för fossilfri konkurrenskraft är därför ett viktigt initiativ för att samla branschen i omställningen mot en fossilfri ekonomi. Den uppdaterade planen visar att branschen gör framsteg och att ytterligare åtaganden tas av aktörer i hela värdekedjan. Regeringen genomför och bereder flera åtgärder i linje med de uppmaningar som branschen presenterar i färdplanen.

Till exempel ser regeringen över regelverket kring hantering av jord- och bergmassor med utgångspunkt i förslag som lämnats av Naturvårdsverket. Syftet är att främja en effektiv användning av schaktmassor genom att öka resursutnyttjandet och minska transportbehovet.

Efter regeringens förslag i budgetpropositionen för 2024 har marknadsintroduktionsstödet för miljöarbetsmaskiner, inklusive elektriska arbetsmaskiner, förstärkts för att påskynda omställningen till fossilfrihet. Regeringen fortsätter också att satsa på utbyggnaden av laddinfrastruktur i hela landet. Naturvårdsverket har dessutom fått i uppdrag av regeringen att analysera behovet av åtgärder för att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbetsmaskiner. Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2025.

I regeringens klimatpolitiska handlingsplan bedömer regeringen att kravet på klimatdeklaration för byggnader bör utvidgas för att uppfylla de krav som kan komma att följa av EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda. Fler byggnadsdelar och processer bör omfattas samtidigt som den administrativa bördan begränsas. Vidare remitteras för närvarande Boverkets förslag på gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan.

Jag delar branschens bedömning att det finns betydande resurs- och klimatfördelar med att optimera och omvandla det befintliga byggnadsbeståndet. Det kan också vara mer ekonomiskt genomförbart i en lågkonjunktur eftersom det inte kräver en lika stor investering som nyproduktion från grunden gör. Regeringen inför därför en planeringstimulans för omvandlingar från lokaler till bostäder i syfte att öka kommunernas ekonomiska incitament att planlägga för att möjliggöra fler omvandlingar.

Till sist vill jag poängtera att regeringen delar branschens bedömning att en säkrad tillgång till fossilfri el och effektiva tillståndsprocesser är avgörande för den gröna omställningen. Regeringen lämnade nyligen över en energipolitisk inriktningsproposition till riksdagen där energipolitiken läggs om för att möta ett ökande elbehov på kort, medellång och lång sikt samt för att säkra en trygg energiförsörjning och effektiv klimatomställning.

Regeringen vill ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag, vilket är grundläggande för en tillförlitlig elproduktion. Regeringen bedömer särskilt att ny kärnkraft behövs för att tillgodose framtidens elbehov och för att öka leveranssäkerheten i elsystemet. För att göra miljötillståndsprocesserna enklare och mer effektiva avser regeringen att genomföra delar av de förslag som lämnats av Miljöprövningsutredningen. Därtill har regeringen tillsatt en ny utredning om förenklade och förkortade tillståndsprocesser enligt miljöbalken. Regeringen har också nyligen överlämnat en proposition med lagförslag som syftar till att bidra till en tydligare och snabbare process för att förnya, förstärka och bygga ut elnät.

Fru talman! Jag vill instämma i tacket. Tack för engagemanget! Ledamoten behöver inte vänta till på måndag, utan det finns redan åtgärder som Trafikverket kommer att arbeta med i det uppdrag som har delredovisats till regeringen. Trafikverket arbetar nu för högtryck för att stärka punktligheten och framkomligheten, så att man ska kunna lita på järnvägen. Uppdragen kommer att delredovisas i juni och oktober. Parallellt med det arbetar vi nu med att ta fram en inriktning och kommer att lämna en proposition till riksdagen i höst vad gäller just ramarna och inriktningen framöver.

Man ska vara ödmjuk inför att det här är ett problem som har byggts upp under lång tid. Därför kommer det inte att vara gjort i en handvändning att vända decennier av nedprioritering av nödvändigt underhåll. Det kommer att ta tid att vända och åtgärda. Men det är viktigt nu att politiken tar sig samman och inte skjuter på nödvändigt underhåll.

Därför är jag så glad över det engagemang som ledamoten och många andra i Sveriges riksdag visar, fru talman. Också branschen, olika sektorer, regionerna - alla ser ju att det bristande underhållet får de typer av konsekvenser som ledamoten har tagit upp i interpellationen. Därför är det så angeläget att åtgärda det, så att man ska kunna lita på järnvägen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för engagemanget.

Jag noterar önskan om en beredning för att se åtgärderna. Det viktigaste är ju att åtgärderna syns ute i verkligheten, så att man kan lita på tåget igen. Det är därför som vi har lagt i högsta växeln och i arbetet med uppdraget till Trafikverket att ta fram inriktningsunderlaget är glasklara med att det nu är viktigt att prioritera upp underhållet. Det har också motsvarat förväntningarna i det uppdrag som Trafikverket har levererat. I inriktningsunderlaget är återtagande av eftersatt underhåll med i alla scenarier.

Ledamoten frågar på hur lång tid underhållsskulden ska betalas av. Det beror på vad beslutet sedan kommer att landa i här i riksdagen. Jag kan inte föregripa det. Remisstiden pågår fortfarande, så synpunkterna inhämtas. Jag har den här veckan haft remissmöten med alla regioner i landet och med en stor del av näringslivets och civilsamhällets aktörer, som har fått ge inspel på processen och arbetet framåt. Klart är att behoven är mycket stora. Och alla instämmer i vad ledamoten och jag lyfter fram här i kammaren i dag, fru talman, nämligen att underhållet behöver prioriteras.

Det som Trafikverket själva skriver i inriktningsunderlaget är att av den stora skulden på 92 miljarder bedömer man att man bara kan beta av 12 miljarder om året med de metoder som man nu använder för att samtidigt kunna hålla trafik öppen för arbetspendling och godstrafik. Det är i det ljuset man ska se det uppdrag som regeringen har gett till Trafikverket att stärka beställarförmågan och öka underhållet. Det ska inte ska påverka tid i spår på samma sätt som det gör i dag, utan man ska kunna jobba med effektiva banarbeten. Det finns goda exempel på detta även i svenska företag och i andra länder i EU som vi noga följer och som vi har gett Trafikverket i uppdrag att ta intryck av och faktiskt omvandla i praktiken.

Vad får det för konsekvenser här och nu? Precis som ledamoten pekar på finns ju problemen i dag, i år. Därför har det varit väldigt angeläget för mig att efterfråga ett arbete som inte ligger långt fram i tiden utan ger effekt så snabbt som möjligt. Trafikverket pekar i delredovisningen av regeringens uppdrag på ett par åtgärder, exempelvis strategiska växelbyten och reservdelsberedskap. Detta är inte minst kopplat till de stora städerna i Sverige, för om det korkar igen där påverkar det stora delar av landet. Det visade sig även i det här uppdraget hur ett stopp i Borlänge får konsekvenser hela vägen från Malmö upp till Malmbanan. Det är ju ett sammanhållet system. Därför är det viktigt att ha en ökad operativ förmåga nu. Anläggningstillförlitligheten behöver öka redan på kort sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av de förbättringsförslag som Trafikverket pekar på kommer att ta tid att implementera. Detta är problem som har byggts upp under lång tid, så man behöver arbeta med det som är långsiktigt viktigt men också med det som kan ge effekt redan i år och på kort tid. Därför är det så viktigt med samverkan i branschen och med aktörerna. Det ligger mycket tydligt utpekat i arbetet.

Det är inte bara infrastrukturen i sig som orsakar de förseningar som vi har sett. Under en tioårsperiod är det järnvägsföretagen själva som står för cirka 30 procent av förseningarna. Andelen förseningar på grund av olyckor och tillbud har varit nästan lika hög, cirka 26 procent, och infrastrukturen står för 21 procent. Vi behöver jobba med alla de här delarna för att man ska kunna lita på tåget i Sverige.

Fru talman! Jag vill tacka Anna Lasses för engagemanget. Det är uppenbart att mer behöver göras för att säkra järnvägen och stärka framkomligheten, tillförlitligheten och robustheten. Precis som jag sa i det svar som jag nyss läste upp gör regeringen här flera olika saker. Vi har varit väldigt tydliga i det beslut som låg till grund för Trafikverkets inriktningsunderlag med att underhållsskulden nu ska börja betalas av. Vi måste ta igen eftersatt underhåll. Detta är något som har prioriterats ned under decennier, oavsett regeringarnas politiska färg. Nu gäller det att ta ansvar för att vi ska ha en bättre fungerande infrastruktur på järnvägssidan och vägsidan framöver. Underhållsskulden på järnväg är, precis som ledamoten säger, över 90 miljarder kronor. I uppdraget har Trafikverket haft med detta. De har i alla scenarier som de presenterat, oavsett vilken ramnivå riksdagen slutligen kommer att besluta om, tagit med att återta eftersatt underhåll. Det är en förutsättning och en grundsten i det fortsatta arbetet med den nationella planen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att avbryta arbetet med stambanor för höghastighetståg, har Riksrevisionen i sin granskning konstaterat, minskade inteckningen i framtida investeringar med 162 miljarder kronor. Jag menar att det var ett nödvändigt beslut för att ha möjlighet att prioritera exempelvis underhållet och andra trimningsåtgärder och investeringar som kan höja funktionaliteten på kort sikt, så att vi snabbare får en järnväg man kan lita på i Sverige. Detta om den nationella planen.

När det gäller det uppdrag som vi har gett till Trafikverket - det kallas ibland punktlighetsuppdraget och handlar om att stärka robusthet och tillförlitlighet redan nu - har man delredovisat det som jag läste upp. Här handlar det om flera saker. En del handlar om att öka innovationsgraden och lärandet, att använda digitala hjälpmedel och att inte bara få mer pengar till underhåll utan också mer underhåll för pengarna. Det handlar om att skapa attraktivare affärer för Trafikverket som kund och för leverantörerna och att utveckla incitament när det gäller tillförlitlighet, så att exempelvis underhåll som påverkar tid i spår ska vara en viktig faktor när man skriver kontrakten.

Allt detta låg på bordet när alliansregeringen satt vid makten. Då tillsatte den dåvarande infrastrukturministern och regeringen en utredning som syftade till ökad koll på anläggningen och förbättrat underhåll, så att man skulle kunna underhålla mer utan att påverka exempelvis arbetspendling och godstrafik.

Den utredningen skrevs av. Man vidtog inte alla de åtgärder som låg till grund för utredningen. Flera av dem har regeringen nu plockat upp. Det handlar om att få mer pengar till underhåll men också mer underhåll för pengarna. Allt detta jobbar vi nu med, och vi har gett Trafikverket i uppdrag att jobba med det även i väntan på en ny nationell plan.

Jag håller med om att det här är angeläget, och det är något som är högt prioriterat. Det som ledamoten lyfte fram, att det fanns 750 miljoner kronor som i praktiken inte kunde omvandlas till underhållsåtgärder utan gjorde mer nytta på vägsidan, annars hade de brunnit inne, synliggör att det behöver bli en ännu högre och bättre produktion av underhållet. Det är väldigt angeläget och någonting som vi följer noga.

Fru talman! Anna Lasses har frågat klimat- och miljöministern hur hon och regeringen ser på det som beskrivs i interpellationen och hur hon arbetar inom sitt område för att se till att det inom en snar framtid åter blir lättare för resenärer att välja det klimatsmarta tåget i första hand.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Inledningsvis vill jag framhålla att ett välfungerande, långsiktigt hållbart och tillförlitligt transportsystem där alla trafikslag utvecklas och bidrar till de transportpolitiska målen är en förutsättning för att hela Sverige ska fungera. En utgångspunkt för regeringens politik är därför att de olika trafikslagen inte ska ställas mot varandra - tvärtom kompletterar de varandra. Det är genom effektiva transporter som vi uppnår ökad och fungerande intermodalitet, där det enkelt och kostnadseffektivt går att sömlöst transportera sig i landet.

Anna Lasses beskriver en situation för vissa tågresenärer som inte är acceptabel. En väl fungerande infrastruktur är viktigt för att säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för såväl medborgarna som näringslivet i hela landet. För regeringen är det därför prioriterat att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt. Regeringen prioriterar upprustning av befintlig järnväg, och satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik.

Behoven inom den svenska transportinfrastrukturen är stora, och underhållet är eftersatt. Det har under många år inte genomförts tillräckligt med underhåll av vägar och järnvägar, vilket har bidragit till det uppdämda behov som nu är för handen.

Därför gav regeringen i augusti förra året Trafikverket i uppdrag att redovisa åtgärder för att stärka järnvägsunderhållets genomförande och järnvägstrafikens robusthet, tillförlitlighet och punktlighet (LI2023/03037). Trafikverket ska bland annat redogöra för de åtgärder som vidtas för att stärka sin beställarkompetens och förmåga att planera och genomföra järnvägsunderhåll. Uppdraget redovisades den 12 februari, och Trafikverket kommer även att lämna ett par uppföljande rapporteringar i juni och oktober 2024. Jag kommer att följa Trafikverkets arbete.

Regeringen har också påbörjat arbetet med en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Herr talman! Jag uppskattar att Lars Isacsson lyfter upp just infrastrukturens betydelse för jobb och tillväxt. Att det är ett tillväxthinder att vi har brister i vår infrastruktur är uppenbart.

Det är därför regeringen pekar så tydligt på just jobb och tillväxt som faktorer som ska stärkas med de infrastrukturinvesteringar som behöver göras, och i det avseendet är underhållet centralt. Det bristande underhållet lyfts ju också fram av näringslivet som ett tillväxthinder. Jag har mycket god kontakt med branschorganisationer i näringslivet och företagare som lyfter fram detta.

Det gläder mig att ledamoten för vidare detta till mig här i dagens debatt. Det finns många andra sätt att lyfta fram det till regeringen än via interpellationsverktyget. Min partikamrat i Kristdemokraterna Mathias Bengtsson missar inte några tillfällen att lyfta fram det som ledamoten lyfte fram här i dag, nämligen behoven i Dalarna. Det finns stora behov i hela landet med tanke på att detta är så eftersatt.

Det är därför det blir en viktig diskussion hur stor ramen ska vara för infrastrukturpropositionen och hur mycket alternativ finansiering som kan komma in så att fler får vara med och finansiera infrastruktur. Jag har ju sagt i den här debatten att det behövs mer pengar till underhåll. Det behövs mer pengar till infrastruktur i stort, och vi behöver få mer infrastruktur och mer underhåll för pengarna.

Då behöver vi titta på möjligheter till alternativ finansiering där det har varit förhållandevis stängt för det tidigare. Med tanke på de stora behov vi har och den begränsade ekonomiska ram vi kommer att ha behöver vi här ha ett förhållningssätt som öppnar för nya sätt att genomföra projekt och nya sätt att finansiera projekt för att det inte ska bli flaskhalsar i den tillväxt som vi nu ser och som ledamoten har lyft fram i den här debatten. Jag delar det engagemanget.

Låt oss nu gemensamt se till att beta av underhållsskulden och göra de investeringar som krävs!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag sa i en tidigare debatt att infrastrukturen antingen är en flaskhals eller en möjliggörare för den nyindustrialisering vi ser. Det var i samband med en interpellation om norra Sverige, men denna utveckling ser vi ju i stort sett i hela landet. Därför är detta väldigt angeläget också utifrån en grundplattform av en verksamhet som har varit på plats, i det här fallet i Ludvika, i många år men där vi nu ser en ytterligare utveckling och expansion. Där behöver förstås infrastrukturen hänga med för att möjliggöra den tillväxt och det jobbskapande som industrin står för. Det är därför regeringens prioritering på infrastrukturområdet handlar om just arbetspendling och godstrafik för att stärka jobb och tillväxt i hela landet.

Jag är väl insatt i den specifika situation som ledamoten lyfter upp. Jag har själv träffat Hitachis vd på departementet och fått situationen beskriven för mig. Jag tror att ledamoten har full respekt för att jag inte kan föregripa den process som nu är igång med arbetet med nationell plan, men som regeringen tidigare har visat med sitt agerande är vi beredda att fatta beslut för att skynda på åtgärder och se hur vi kan möjliggöra infrastruktursatsningar och, om det behövs, tidigarelägga dem för att inte sätta käppar i hjulet för utvecklingen. Detta är ett bra exempel på det.

Jag har inga nya besked i dag. Däremot är detta också ett tydligt exempel på att infrastrukturen antingen är en flaskhals eller en möjliggörare. Det är därför man behöver ha fokus på detta och ha med det vid bordet när man tittar på infrastrukturplaneringen och prioriteringarna framöver.

När det gäller Trafikverkets upphandlingar, som ledamoten lyfter, är det en del av den genomlysning som nu sker inom myndigheten och som Trafikverket själva har initierat. Som statsråd välkomnar jag förstås att man själv tittar på hur man kan underlätta för fler att vinna kontrakt och göra det enklare att upphandla infrastrukturprojekt. Det är också någonting som kan gynna små och medelstora företag, till exempel sådana som är lokalt förankrade. Det blir ett effektivare och mindre administrativt tungt sätt att hantera viktiga infrastrukturåtgärder, vilket i sig kan skynda på processer. Detta är någonting som jag välkomnar.

Myndigheten har själv pekat på stora effektiviseringsvinster och att man skulle kunna använda de medel som frigörs till just vägar och järnvägar i stället för administrativa processer. Detta motsvarar i storleksordningen 600 miljoner kronor per år, enligt Trafikverket. Förhoppningsvis svarar det på den fråga som ledamoten skjuter in i debatten.

Låt mig dock återgå till grundfrågan vilka besked jag vill ge till dem som börjar ge upp tanken på att resa med tåg och till svensk industri när det gäller att kunna lita på tåget för sina viktiga transporter. Svaret är: Nu tar vi tag i det basala behovet av ett fungerande underhåll av järnvägen, något som har varit eftersatt i decennier. Vi kan lämna frågan om vems fel det är att situation är som den är och snarare gemensamt se till att prioritera detta framåt. Det är min fasta övertygelse att vi kommer att behöva göra det. Då handlar det som sagt om både mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en angelägen fråga. Det är ju där det sitter; arbetsmetoderna behöver bli betydligt bättre. Det behöver bli ett effektivare underhåll med mindre påverkan på trafiken.

Under många av de år som underhållet har nedprioriterats har debatten fastnat vid underhållsbudgeten - om det ska vara mer pengar till underhåll eller inte. Det har varit för lite pengar till underhåll. Det kan vi konstatera när underhållsskulden på vägsidan är ungefär 35 miljarder och på järnvägssidan hela 91 ½ miljard kronor. Det är overkliga men beskrivande summor. Det är lätt att se att detta är ett stort problem i stora delar av landet när man har tillåtit att underhållsskulden har vuxit som en snöboll - och detta oavsett färg på regering, som Lars Isacsson är inne på.

Den förra alliansregeringen med Catharina Elmsäter-Svärd tillsatte dock en utredning som inte bara skulle handla om storleken på budgeten utan också om vad man får för pengarna. Vi måste få mer underhåll för pengarna. Utredningen, med en utredare som är ledande expert på området i Sverige, kom fram till att man behöver räkna in påverkan på trafiken i större utsträckning. Upphandlingarna bör konstrueras på ett sådant sätt att man skriver kontrakt som innebär en så liten påverkan som möjligt på trafiken i övrigt. Exempelvis ska arbetspendling och godstrafik vara vägledande och väga tungt när man upphandlar underhållet.

Ledamoten frågar vad det är för innovativa arbetsmetoder det handlar om. Det finns svenska operatörer som kan underhålla nattetid och sedan gå ur spår för att man ska kunna fortsätta trafikera. Då påverkas inte pendlingstrafik och godstrafik. Sedan kan operatörerna gå tillbaka och vidta underhållsåtgärder. På så sätt kan man rusta upp järnvägen mycket bättre och snabbare utan att det stör trafik i spår.

Detta är en av de frågor som jag har lagt mycket tid på. Jag har samlat aktörer och samlat branschen så att man inte ska fortsätta att skälla på varandra i medierna utan i stället komma framåt gemensamt. Det ligger nu i uppdraget till Trafikverket att man ska samarbeta och samverka med de aktörer som är berörda.

Det handlar alltså om att utveckla arbetsmetoder, att ha ändamålsenliga underhållsavtal och att eftersträva långsiktiga och stabila planeringsförutsättningar för verksamheten, precis som jag sa i mitt svar och som Lars Isacsson citerade.

Jag kan även konstatera att den största delen av den bristande punktligheten mätt i störningstimmar står järnvägsföretagen själva för. Därefter kommer olyckor och tillbud. På tredje plats kommer infrastrukturen. Detta framgår av den delredovisning av punktlighetsuppdraget som Trafikverket har gjort. Av den anledningen är det viktigt med ett samarbete i branschen där man inte pekar finger åt varandra utan gemensamt tar sig samman för att uppnå ökad punktlighet. Då måste underhållet ske på ett betydligt mer effektivt sätt.

En underhållsentreprenör som var med vid ett av mötena beskrev det som att underhållet behöver ske mer som formel 1-depåstopp. Det kanske är en liknelse som haltar något, men tanken bakom är att det ska vara väl planerat och snabbt utfört med så liten påverkan som möjligt på trafiken. Min ambition, de uppdrag vi har gett till Trafikverket och det vi sagt när vi har samlat branschen går också i den riktningen: Underhållsåtgärder behöver vara bättre planerade och snabbare genomförda och ha liten påverkan på trafiken. Då kan fler lita på tåget, och det kan gynna både arbetspendling och godstrafik i hela Sverige.

Vi kan peka finger bakåt, men framåt är min ambition att vi nu ska ta tag i underhållet så att vi får mer pengar till underhåll men också mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Lars Isacsson har frågat mig vilka besked jag har till alla pendlare som börjar ge upp tanken på att resa med tåg och vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att svensk industri ska kunna använda järnväg för sina viktiga transporter.

En väl fungerande infrastruktur är viktig för att säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för såväl medborgarna som näringslivet i hela landet. För regeringen är det därför prioriterat att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt. Regeringen prioriterar upprustning av befintlig järnväg, och satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik.

Behoven inom den svenska transportinfrastrukturen är stora, och underhållet har sedan en längre period tillbaka i tiden varit nedprioriterat. När inte tillräckligt med underhåll av vägar och järnvägar har genomförts har underhållsskulden vuxit kraftigt.

Regeringen gav i augusti förra året Trafikverket i uppdrag att redovisa åtgärder för att stärka järnvägsunderhållets genomförande och järnvägstrafikens robusthet, tillförlitlighet och punktlighet (LI2023/03037). Trafikverket ska bland annat redogöra för de åtgärder som vidtas för att stärka sin beställarkompetens och förmåga att planera och genomföra järnvägsunderhåll. Uppdraget redovisades den 12 februari, och det kommer även att ske ett par uppföljande rapporteringar i juni och oktober 2024. Jag kommer att följa Trafikverkets arbete.

En viktig faktor för ett effektivt underhåll av järnvägen är att Trafikverket tillsammans med branschen arbetar med att utveckla ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av verksamheten. För att främja detta behöver aktörerna bland annat utveckla innovativa arbetsmetoder och ändamålsenliga underhållsavtal och eftersträva långsiktiga och stabila planeringsförutsättningar för verksamheten.

Regeringen har inlett arbetet med en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag. Detta uppdrag redovisade Trafikverket i januari, och det kommer nu att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Herr talman! Jag har nu gett svar på det några gånger nu. Regeringen har inte vidtagit några åtgärder som syftar till att lyfta ut Norrbotniabanan från planen.

Sedan finns det som ledamoten är inne på mycket stora behov. Underhållet lyfts fram i slutanförandet. Någonting som jag var inne på som hastigast är att det är oerhört angeläget att binda ihop landet för att hela landet ska fungera. Man behöver inte färdas många mil på vägarna för att se att behoven är stora. Man ser det på järnvägen som till stora delar är över hundra år gammal med stora underhållsbehov.

Det gäller att få allt detta att gå ihop med de investeringsbehov som finns och de beredskapshöjande åtgärder som behövs, inte minst i väst-östlig riktning. Försvarsberedningen har pekat på att det behöver förstärkas, och vårt Natomedlemskap understryker det.

Det var ett viktigt och angeläget beslut som regeringen fattade att avbryta planerna för stambanor för höghastighetståg. Det minskade inteckningen av nationella planen med 163 miljarder. Hade vi inte fattat det beslutet hade den här frågan och många andra frågor kunnat ses i ett annat ljus.

Nu har vi tagit ansvar för att kunna göra de prioriteringar som behövs för att både återta eftersatt underhåll och göra nödvändiga nyinvesteringar där det behövs för att framför allt underlätta för arbetspendling och godstrafik.

Jag ser fram emot den fortsatta dialogen. Den pågår nu i beredningen av inriktningsunderlaget där alla kommer till tals. Alla regioner, kommuner och, föreställer jag mig, många andra kommer att komma in med remissvar. Det kommer också att bli tillfälle för remisskonferenser.

Det är en mycket angelägen och viktig process där jag uppmuntrar alla regioner och kommuner att försöka att se lite längre än den egna gränsen för att se vad hela Sverige gynnas av för att bygga ihop landet och underlätta för att vi ska få en transportinfrastruktur som är både hållbar och robust och som gör att man kan lita på infrastrukturen oavsett var man bor i landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! SCB är den statistikmyndighet som finns till förfogande. Trafikverket får förlita sig på den information som finns i det underlag som har tagits fram. Med det sagt innebär inte det att det är den enda parametern man tittar på.

Nu är inriktningsunderlaget ute på remiss. Det kommer att vara remisskonferenser där jag kommer att träffa företrädare för regioner och kommuner. Det kommer att finnas goda möjligheter att ge sina synpunkter på inriktningsunderlaget.

Jag har redan noterat synpunkter i den riktning som Åsa Karlsson ger uttryck för i den här debatten. Jag har själv varit i Skellefteå och träffat företrädare för kommunen som beskriver det precis på samma sätt som Åsa Karlsson gör i debatten.

När det kommer till principer som ska gälla för infrastrukturpropositionen är det någonting som nu är en del av Tidöavtalet. Där kommer vi i samarbetspartierna att förhandla övergripande principer och inriktning för infrastrukturpropositionen. Då kan det finnas andra aspekter.

Jag har tidigare lyft fram exempelvis beredskap och redundans som något som inte alltid per definition är samhällsekonomiskt lönsamt. Det är kanske inte lönsamt att bygga två broar för att så att säga ha en i reserv. Men det kan vara en aspekt som behöver vägas in.

Det som Riksrevisionen lyfter fram, och det som vi kommer att återkomma med i en skrivelse till riksdagen, är att det behöver finnas en transparens om de överväganden som görs. Det kommer vi förstås bland de andra delarna i Riksrevisionens rapport att ha som ett underlag för arbetet med att ta fram den nya nationella planen.

Låt mig också säga att de steg som regeringen har tagit mellan planrevideringarna, exempelvis uppdraget att snabba på för norra Sverige, ger en inriktning för vad regeringen ser för potential i norra Sverige.

Det är uppenbart att den beskrivning som ledamoten gör för Skellefteå inte är den enda. Regeringen ser stora möjligheter för norra Sverige att leda den nya industriella revolutionen och bli en motor för innovationer, nya jobb, tillväxt och också komponenter som är avgörande för att vi ska lyckas med omställningen.

Då är infrastrukturen antingen en flaskhals eller en möjliggörare för det. Det kommer såklart att vara en viktig del när vi gör de överväganden som behöver göras med tanke på att kostnaderna är stora, behoven många och resurserna begränsade.

För att återkomma till svaret på frågorna finns alla etapper med i gällande nationella plan. Regeringen har inte vidtagit några åtgärder för att lyfta ut Norrbotniabanan från planen. Det hoppas jag ska ge svar på de frågor som ledamoten har ställt, fru talman.

Fru talman! Jag konstaterade i mitt interpellationssvar att alla etapper av Norrbotniabanan är med i den nu gällande nationella infrastrukturplanen. Jag konstaterade också att regeringen inte har vidtagit någon åtgärd som syftar till att lyfta ut Norrbotniabanan ur den nationella infrastrukturplanen. Det är snarare så att regeringen skyndar på åtgärder för att möjliggöra nyindustrialisering i norra Sverige. Där är arbetspendling och godstrafik viktiga ledord för regeringens prioriteringar och arbete.

Jag redogjorde också för arbetet med att ta fram den nya nationella planen för infrastruktur. Inriktningsunderlaget pekar på att det är stora kostnader som det handlar om i infrastrukturen framöver. Bara för att ta sig an underhållsskulden och bygga Norrbotniabanan och sträckorna Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm behövs det ytterligare 15 procent, det vill säga ungefär 150 miljarder mer, jämfört med det så kallade nollalternativet, som är befintlig nationell plan. Det är stora kostnader förknippade med infrastruktur i Sverige. När det gäller Norrbotniabanan fattas ungefär 25 miljarder kronor eftersom den ligger utanför nuvarande plan, det vill säga efter år 2033.

Jag kan inte föregripa den process som nu är igång. Beslutet om ramarna förfogar riksdagen över, och propositionen kommer att läggas fram under hösten. Därför kan jag inte, fru talman, göra några utfästelser gällande enskilda projekt. Det hoppas och tror jag att ledamoten förstår.

Mitt tydliga svar på ledamotens fråga är alltså att alla etapper av Norrbotniabanan är med i den nu gällande nationella infrastrukturplanen och att regeringen inte har vidtagit några åtgärder som syftar till att lyfta ut någon del av Norrbotniabanan ur den nationella infrastrukturplanen. Men den nationella infrastrukturplanen är till stora delar intecknad. Kostnaderna överstiger den befintliga nationella planen, vilket gör att det kommer att föras en diskussion om hur stor ramen ska vara och vilka andra åtgärder och kostnadseffektiviseringar som kan göras.

Som jag har lyft fram i tidigare interpellationsdebatter, fru talman, pekar Riksrevisionens rapport på att beslutet att avbryta planeringen för nya stambanor för höghastighetståg i de centrala delarna mellan Borås, Linköping och Hässleholm har minskat inteckningen i nationell plan med 163 miljarder kronor. Det har förstås gjort att den överintecknade delen av befintlig nationell plan minskat, vilket möjliggör andra prioriteringar som inte hade varit möjliga om vi hade haft dessa 163 miljarder intecknade i de projekten, fru talman.

I övrigt kommer vi förstås som svar på Riksrevisionens rapport att återkomma med en skrivelse som kommer att bli föremål för debatt här i Sveriges riksdag. Men beskedet jag har gett som svar på frågorna hoppas jag ska vara lugnande: Regeringen har inte vidtagit någon åtgärd som syftar till att lyfta ut någon del av Norrbotniabanan, och alla etapper finns med i den nu gällande infrastrukturplanen.

Fru talman! Åsa Karlsson har frågat mig om jag tycker att det var fel att Norrbotniabanan lyftes in i den nationella infrastrukturplanen eller om jag anser att Norrbotniabanan bidrar till samhällsnyttan och utifrån det tänker ta några initiativ samt om jag och regeringen har för avsikt att verka för att Norrbotniabanan ska byggas i sin helhet från Umeå till Luleå.

När det gäller den första frågan kan jag konstatera att alla etapper av Norrbotniabanan finns med i den nu gällande nationella infrastrukturplanen. Regeringen har inte vidtagit någon åtgärd som syftar till att lyfta ut Norrbotniabanan ur den nationella infrastrukturplanen.

När det gäller den andra frågan vill jag påminna om att regeringen vill underlätta för arbetspendling och godstrafik för att stärka jobb och tillväxt i hela landet. I Norrbottens och Västerbottens län pågår en omfattande nyindustrialisering kopplad till fossilfri produktion och elektrifiering. Regeringen ser stora möjligheter för norra Sverige att leda den nya industriella revolutionen och bli en motor för gröna innovationer. Infrastrukturen i norra Sverige, där Norrbotniabanan är en viktig del, har en stor betydelse för både arbetspendling och godstrafik i regionen.

Regeringen har påbörjat arbetet mot en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Efter att riksdagen beslutat om propositionen, inklusive hur stor den tolvåriga ekonomiska planeringsramen ska vara, kommer regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för perioden 2026-2037. Det är först i denna del av processen som konkreta projekt och åtgärder utreds och analyseras.

Fru talman! Jag tackar Lars Isacsson, Inga-Lill Sjöblom och min kristdemokratiska partikamrat Mathias Bengtsson för engagemanget. Det som ledamöterna belyser är att det här inte är en partipolitiskt skiljande fråga. Vi har arbetat med frågan oavsett regering, och jag är glad att kunna presentera en efterlängtad lösning för 2024. Jag noterar ledamöternas löften om att återkomma. Jag har själv sagt i kammaren, fru talman, att jag ser fram emot att återkomma i frågan.

Jag vill understryka att det handlar om grunden för föreningslivet, som vi har varit inne på i den här debatten. Det är ofta fråga om mindre föreningar och mindre tävlingar. Jag har själv arbetat som sportjournalist på en mindre lokaltidning och följt en mindre cykeltävling och andra arrangemang där tillgången till det statliga vägnätet är en viktig del av tävlingsverksamheten. Jag har själv stor erfarenhet av engagemang i föreningslivet, och jag har stor respekt och stor förståelse för att det här är en angelägen och viktig fråga. Detta är något jag delar med övriga regeringen, och regeringen fattar förstås beslut kollektivt.

Jag ser fram emot att återkomma, som jag sagt några gånger i den här debatten. Men jag är också glad att regeringen har kunnat fatta beslut den här veckan om ändringen i regleringsbrevet och avisera att det nu finns medel i vårändringsbudgeten, som kommer att presenteras för riksdagen i närtid. Med det vill jag tacka för engagemanget och för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När man tittar ut genom fönstren i Riksdagshuset i dag känns midsommar avlägset, men det kommer snabbt. Därför är jag väldigt glad över att ge besked om de pengar regeringen fattade beslut om i går, nämligen 8 miljoner kronor som bedöms täcka kostnaderna och som också nämndes i Lars Isacssons inlägg, som gör att man undviker de avgifter som annars hade behövt tas ut.

Mitt svar på Inga-Lill Sjöbloms frågor är att utformningen kommer att likna den som gällde 2023 då Trafikverket avstod från att ta ut avgifter från ideella föreningar och organisationer upp till 150 000 kronor per arrangemang. Som jag sa tidigare gäller detta för hela 2024, alltså även retroaktivt för lopp som genomförts innan undantagsbeslutet fattades.

Jag har stor förståelse för att man frågar när det kommer besked kring den långsiktiga hanteringen av frågan. Jag har inte något sådant besked att ge i dag. Det besked som efterfrågats och som jag har gett gäller alltså för 2024, och det är ett positivt och efterlängtat besked. Det har även tagits emot av Riksidrottsförbundet. Jag har full förståelse för att det finns en förväntan på en långsiktig hantering.

I det arbete som bedrivs i Regeringskansliet ligger möjligheten för fler än Polismyndigheten att dirigera trafik. Det var ett av Trafikverkets förslag, och det skulle kunna vara en enkel lösning - kanske en av flera. Det utesluter inte att man ändå kan behöva kostnadstäckning med budgetmedel. Det ena utesluter inte det andra, men för att kunna komma tillbaka med besked om den långsiktiga hanteringen är det förslagen i Trafikverkets underlag som bereds.

Min ambition är förstås att civilsamhället ska ha långsiktiga förutsättningar. Vi vet alla hur viktigt föreningslivet är. Idrottsrörelsen är en enorm kraft i samhället, och precis som Inga-Lill Sjöblom var inne på handlar det ofta om lite mindre tävlingar och föreningar som inte har stora ekonomiska muskler. Den här typen av kostnader kan avgöra om man kan arrangera eller inte. Därför är det angeläget att få till en lösning, och därför är jag glad över att kunna presentera beslutet som regeringen fattade i veckan och som kommer att ingå i vårändringsbudgeten. Jag ser fram emot att återkomma till riksdagen med besked om den långsiktiga hanteringen.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka ledamöterna för deras frågor och för engagemanget. Jag är precis som de angelägen om att få en långsiktig lösning på plats.

Jag vill tacka Lars Isacsson och Inga-Lill Sjöblom för att de väckt interpellationerna och också min partikamrat Mattias Bengtsson, som många gånger har tagit upp den här betydande frågan och legat på regeringen om att komma fram med en lösning. Jag är också glad över att kunna ge beskedet att regeringen i går fattade beslut om undantag för 2024 för att alla föreningar och organisationer tryggt ska kunna planera sitt lopp eller midsommarfirande.

Precis som Mathias Bengtsson kan jag konstatera att den tidigare socialdemokratiska regeringen kände till Trafikverkets ändrade arbetssätt redan i februari 2022. Jag noterar vidare att företrädare för den tidigare regeringen, interpellanternas eget parti, valde att inte göra något förrän i september 2022. Först då gavs Trafikverket i uppdrag att utreda frågan under sex månader. Myndighetens redovisning var dock inte tillfredsställande för att nå en långsiktig lösning. Därför gav regeringen Trafikverket ett nytt uppdrag som myndigheten redovisade i slutet av förra året, i oktober. Då hade budgetpropositionen redan presenterats för riksdagen. Nu aviserar vi att detta kommer att ingå i vårändringsbudgeten, vilket ju är nästa tillfälle för att skjuta till de 8 miljoner kronor som bedöms krävas för att kunna ge civilsamhället möjligheten att arrangera arrangemang på väg utan kostnad.

Jag tycker att engagemanget är bra och också insikten att detta är något som vi gemensamt behöver ta ansvar för, vilket tonen i debatten ger vid handen, fru talman. Det uppskattar jag.

För att underlätta ideella föreningars och organisationers arrangemang på statliga vägar föreslår alltså regeringen i vårändringsbudgeten att 8 miljoner kronor tillförs i Trafikverkets anslag. Undantaget kommer att gälla för hela 2024. Jag svarar alltså ja på Inga-Lill Sjöbloms fråga, det vill säga att undantaget kommer att gälla för lopp som genomförts tidigare under året före undantagsbeslutet, alltså retroaktivt för året.

När det gäller det fortsatta arbetet för en långsiktig lösning har regeringen, precis som tagits upp i debatten, gett Trafikverket i uppdrag att ta fram en sådan. Vi har nu fattat beslut om undantag för 2024 för att alla föreningar och organisationer tryggt ska kunna planera sina arrangemang.

Regeringen kommer att återkomma till hur den långsiktiga hanteringen av frågan kommer att se ut. I det arbetet ingår också de andra delar som Trafikverket redovisade, till exempel att underlätta för föreningar och civilsamhällen att själva kunna dirigera trafik genom exempelvis flaggvakter. Precis som Mathias Bengtsson är inne på vill föreningslivet självt vara en del av lösningen och kunna lösa detta på ett enkelt och bra sätt. Detta ingår i det arbete som nu bereds i Regeringskansliet.

Jag ser fram emot att återkomma till hur den långsiktiga hanteringen av frågan kommer att se ut. Men jag är också glad att kunna ge det positiva besked som efterfrågas i interpellationerna, och som ingår i vårändringsbudgeten, att det nu finns medel så att situationen för i år är löst. Jag och regeringen kommer sedan att återkomma för en långsiktig hantering.

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig dels vilket besked jag och regeringen har till de ideella föreningar som inte kan planera sin verksamhet på statlig väg, dels när föreningarna kan få ett besked om huruvida de blir tvingade att betala avgifter till Trafikverket för sina arrangemang samt om det är regeringens avsikt att skära ned i Sveriges folkhälsoarbete för att finansiera och kompensera Trafikverket.

Inga-Lill Sjöblom har frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att föreningar ska kunna få besked om vad som kommer att gälla i fråga om avgifter för föreningars skyltkostnader på statliga vägar.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Jag vill inleda med att understryka betydelsen av ett starkt och levande föreningsliv. Idrottsföreningar och andra ideella föreningar bidrar med många centrala värden för vårt samhälle, från att stärka folkhälsan och skapa glädje till att bygga gemenskap mellan människor. Att möjliggöra, där så är lämpligt, att statliga vägar kan användas av ideella föreningar som en del av ett arrangemang eller ett tävlings- eller motionslopp är därför en viktig fråga.

På samma sätt är det för denna regering viktigt att säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för såväl medborgarna som näringslivet i hela landet. För regeringen är det därför prioriterat att förbättra den befintliga infrastrukturen, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt.

Jag vill betona att jag och regeringen är medvetna om att det finns ett stort intresse för hur ideella föreningars och organisationers kostnader i samband med skyltning och andra åtgärder vid arrangemang på vägar framgent ska hanteras.

Regeringen har som de båda interpellanterna beskriver under 2023 gett Trafikverket rätt att avstå från att ta ut avgifter i enlighet med bestämmelser i väglagen. Detta var en tillfällig lösning som regeringen såg som nödvändig för att stötta de viktiga arrangemang som bedrivs av ideella föreningar och organisationer i väntan på att underlag för en mer långsiktig hantering arbetades fram.

Regeringen har också gett Trafikverket två uppdrag under 2023 i syfte att skapa lösningar som ger långsiktiga förutsättningar för såväl föreningslivet som Trafikverket.

Regeringen beslutade i går den 4 april att Trafikverket ska kunna avstå från att begära ersättning från ideella föreningar och organisationer för kostnader för arrangemang på statlig väg även under 2024. Med detta ges goda förutsättningar för Trafikverket att stötta arrangemang som planeras på statlig väg.

Fru talman! Jag har svarat på frågorna - det efterfrågas struktur och intresse. När det gäller struktur finns det lagar, förordningar och instruktioner. Det finns alltså en struktur, och det är självklart viktigt att myndigheterna följer den. När det gäller intresset har jag nämnt att detta är en fråga som lyfts i den dialog som Regeringskansliet och jag har med ansvarig myndighet.

Approach och attityd är förstås väldigt viktigt. I en tidigare debatt i ett liknande ärende med samma ledamot, fru talman, har jag lyft fram att jag som riksdagsledamot i min egen valkrets såg att en tidig dialog där man kunde reda ut frågor faktiskt var vägen framåt för att få en acceptans för ett projekt som många såg och ville ha men där det fanns en del synpunkter på själva genomförandet. Man kunde i alla fall tillgodose vissa delar bara genom att ha en god dialog, och det är därför det är så viktigt med en god dialog. Detta har jag redogjort för, och det kommer jag som minister förstås att fortsätta följa.

Jag tror att frågan om besöket i Vrena i den förra debatten, fru talman, handlade om vilken dag i augusti förra året jag ville komma. Det var uppenbarligen svårt att få till eftersom vi står här i dag, men låt oss se om vi kan titta på det igen. Min kalender medger inte att jag kan lova någonting på stående fot, men däremot uppskattar jag att ledamoten här i kammaren tar med sig den bild och beskrivning som finns i lokalsamhället så att vi här kan ha en god diskussion om det. Sedan får vi återkomma till hur myndigheter och staten, det offentliga, kan ha en så god och nära dialog med den lokala och regionala nivån som möjligt. Det är förstås mycket angeläget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Precis som Martina Johansson är inne på är det viktigt med dialog, även förstås mellan myndigheter och aktörer som är berörda. Detta är en stor anledning till att jag har ganska många dialogmöten och samverkansmöten även när det gäller järnvägsunderhåll.

När det kommer till väg- och järnvägsunderhåll hade jag ett möte så sent som för någon vecka sedan om hur man kan använda digitalisering och hur man kan effektivisera järnvägsunderhållet. Detta har vi haft flera möten kring så att fokus inte bara hamnar på pengadiskussionen utan på hur man faktiskt använder pengarna för att det ska bli så liten påverkan som möjligt.

Det är förstås viktigt att man i alla projekt arbetar för att minimera de störningar som uppkommer under byggtiden. Regeringskansliet har en löpande dialog med Trafikverket där den här typen av frågor diskuteras och när så är påkallat följs upp. Det är alltså en del av den myndighetsdialog som vi förstås har med Trafikverket löpande.

Som statsråd kan jag förstås inte uttala mig i ett enskilt ärende, men jag förutsätter att Trafikverket arbetar systematiskt enligt gällande regler med att få fram ett så tillförlitligt och komplett underlag som möjligt för att kunna fatta nödvändiga beslut. I det ingår att samråda med den allmänhet och de lokala organisationer som kan antas bli berörda.

Fru talman! I en situation där vi hade haft obegränsat med pengar i infrastrukturbudgeten hade jag haft väldigt lätt att hålla med ledamoten om att det väl bara är att lägga till 15 miljoner kronor så har man kanske löst problemet. Vi har dock, precis som ledamoten är inne på, inte bara det här fallet utan många exempel där stora, efterlängtade och viktiga infrastrukturprojekt under byggtiden får en påverkan på lokalsamhället. Det kan vara ett efterlängtat projekt, men det får en påverkan.

Skulle vi i varje sådant projekt bara lägga till de miljoner som krävs för att skapa den situation som i det här fallet kanske hade löst en del av problemen skulle vi inte ha råd med andra viktiga saker. Då hade vi kanske behövt skjuta på ett brobyte på andra ställen.

Jag vill alltså problematisera resonemanget om att det inte är så mycket pengar. Vad det är värt kan vi diskutera när vi diskuterar ramen för infrastrukturbudgeten där regeringen kommer att återkomma med ett förslag till riksdagens bord i höst.

Redan i inriktningsunderlaget som har presenterats visas att innevarande nationell plan är kraftigt övertecknad, vilket ju är en rest från den förra regeringen. Det är något som vi nu får hantera. Därför lägger vi mycket fokus på kostnadskontroll och på att varje projekt måste hållas inom ram. Även förhållandevis små pengar blir stora eftersom det finns många olika projekt som behöver finansiering.

Jag vill alltså inte på något sätt invända mot resonemanget om att det lokala engagemanget är viktigt, men jag vill problematisera synen på att 15 miljoner kronor inte skulle vara så mycket. Det är ganska mycket pengar, och det är viktigt att de prioriteras i en samlad process där man också ser att detta kan få konsekvenser för andra viktiga infrastrukturprojekt.

Detta var dock, som jag var inne på, inte huvudanledningen, utan det var också så att trafiken skulle ha letts om via ett villakvarter, enligt information som jag har. Som jag har sagt går jag inte in på detaljer i ett enskilt ärende, men det är utifrån den redovisning som jag har fått från Trafikverket som jag svarar på ledamotens fråga och engagemang.

Med det sagt är jag den största vän av mer dialog och av mer fokus på att den lokala nivån ska bli synlig - att man ställer enskilda intressen mot allmänna och viktar dem för att få så liten påverkan som möjligt. Detta är en viktig diskussion eftersom vi har många stora och viktiga projekt även framöver.

Fru talman! Låt mig inleda med att tacka för engagemanget. Dialog och samråd och att vara lyhörd för den lokala nivån är förstås angeläget, och enligt sin instruktion ska Trafikverket ha väl fungerande rutiner, arbetssätt och samverkansformer som tillvaratar och möjliggör nationellt, regionalt och lokalt inflytande.

Trafikverkets arbete med att ta fram väg- och järnvägsplaner och genomföra projekt är reglerat i både lagar och förordningar, och därutöver ska Trafikverket ta hänsyn och förhålla sig till andra regelverk. Till dem hör exempelvis fyrstegsprincipen och överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner om gator, vägar, utformning med mera. Det är omfattande processer som inte sällan handlar om att göra rimliga avvägningar utifrån ett omfattande beslutsunderlag som rör både frågor av teknisk karaktär och enskilda och allmänna intressen. Regelverket och verktygen finns för att Trafikverket ska kunna fatta välgrundade beslut på det faktaunderlag som är relevant för det enskilda projektet.

Som statsråd ska jag inte uttala mig i ett enskilt ärende, men enligt den information jag har fått har Trafikverket haft stor förståelse för att brobytet påverkade vardagen för alla som bor eller har verksamhet i eller kring Vrena. Under tiden som den gamla bron revs och en ny byggdes upp försämrades av naturliga skäl tillgängligheten tillfälligt. I ett tidigt planeringsskede konstaterades att en tillfällig passage för bilar och lastbilar inte var lämplig eftersom det skulle innebära att trafik leddes in i villakvarter som inte är avsedda för det. Resultatet skulle bli en farlig trafikmiljö för familjerna i dessa villakvarter.

En tillfällig bilpassage skulle också ha kostat uppemot 15 miljoner kronor att bygga och drifta, och denna kostnad bedömdes inte vara samhällsekonomiskt lönsam i ett projekt med en totalkostnad på 40 miljoner kronor. I Sverige finns ett stort och ökande antal vägar i behov av underhåll, och det är därför extra viktigt att Trafikverket gör noggranna val så att våra gemensamma resurser används på bästa sätt och där de gör mest nytta.

Det är förstås viktigt med dialog och att hitta lösningar under byggtiden, och jag välkomnar Martina Johanssons engagemang. Trafikverket har informerat mig om att man precis som i alla liknande projekt noga utrett möjligheterna att maximera framkomligheten under byggtiden. Projektledningen hade från slutet av 2020 flera möten med kommunen, räddningstjänsten, Vrenabygdens Intresseförening och Vrena Vägförening för att fånga upp synpunkter. I oktober 2022 bjöd Trafikverket in alla intresserade till ett öppet hus. Inbjudan skickades till 1 200 mottagare utifrån de postnummerområden som finns i och i närheten av Vrena, och ett sjuttiotal kom till mötet.

Inför byggstarten hade Trafikverket en dialog med närboende och verksamheter i området för att man tillsammans skulle prata om hur man kunde få till positiva lösningar under byggtiden. För att underlätta för de boende i Vrena ordnade Trafikverket en tillfällig bilparkering på den västra sidan om bron och en lite mindre parkering på den östra sidan, och det fanns en gångpassage där man även kunde ta med cykel. Räddningstjänst kunde passera över järnvägen med utryckningsfordon utan att behöva köra via den utpekade omledningsvägen, och Trafikverket hade också en dialog med vägföreningen vars väg blev sönderkörd under byggtiden.

Ofta har man inget emot projektet i sig, utan det är efterlängtat. Men under byggtiden får det konsekvenser som ställer till det i vardagen. Men nu har Vrena en ny, säker bro över järnvägen för lång tid framöver. Den klarar dessutom tyngre fordon än den gamla.

Detta säger jag som en bakgrund, men det finns säkert all anledning att se hur man ännu bättre kan säkerställa god dialog och samråd vid denna typ av infrastrukturprojekt.