Merit Frost Lindberg

Fru talman! Ekonomiskt fri blir man som sagt genom att skaffa sig en egen försörjning, inte genom bidragsberoende. Det är just det den här regeringen har jobbat efter. Den grupp som står allra längst bort från arbetsmarknaden är utrikes födda kvinnor. De kan mycket mer än vad Socialdemokraterna kommunicerar att ni tror om dem.

Vi har satsat oerhört mycket på att nå just de här grupperna. Vi satsar på utbildning, yrkesvux, språkinlärning och läsfrämjande insatser och försöker hitta nya vägar att nå dessa kvinnor, till exempel genom öppna förskolan. Detta är en av de absolut viktigaste grunderna för att utrikes födda, som har blivit den nya tidens hemmafruar, ska komma i arbete.

Det är också en av de grupper som vi kommer att nå med den bidragsreform som vi nu kommer att genomföra. Ledamoten står och flinar – jag tycker att det vittnar om ett ganska dåligt debattklimat.

Jag tycker att det finns en nedlåtande inställning mot utrikes födda kvinnor. Vi har, som jag nämnde, gjort en resa i Sverige där vi förändrade de ekonomiska incitamenten. Det var faktiskt många som tvingades ut då. Om man kommer från ett annat land med andra värderingar – som de vi hade i Sverige för 100 år sedan – är det inte en självklarhet att man direkt kommer i arbete. Där behövs det stöd, och det ger vi på många plan. Vi kommer på flera sätt också att göra mottagandet flexiblare för kvinnorna när det gäller föräldraledighet och så vidare. Men det behövs också ekonomiska incitament för det, och det är något vi nu genomför.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet nästan inte vad jag ska säga, för jag häpnar över ledamotens fråga: varför vi inte har prioriterat välfärdens kvinnor.

Jag bor i Stockholm. Där ser vi hur Socialdemokraterna har styrt. Det är ett tydligt skyltfönster, som ni själva konstaterat, för hur ert styre skulle se ut. Här har vi inte gynekologer att gå till. Vi har inte ätstörningsvård. Man tar bort förutsättningarna för just de välfärdsföretag som kvinnor har startat. Är det att satsa på välfärdens kvinnor? Jag förstår faktiskt inte över huvud taget vad ledamoten pratar om.

Vet inte du vad som pågår i Stockholm? Det är ett skandalöst angrepp på inte bara välfärdens kvinnor utan på kvinnor överlag och alla de patienter som inte kan få vård. Anorexivården är bara ett exempel – där har man tagit bort en hel verksamhets möjligheter att hjälpa barn. Jag vet nästan inte ens vad jag ska svara på den här frågan.

När det gäller välfärdens kvinnor har jag varit ute och träffat många av dem och pratat om arbetsmiljö, till exempel. Ingen av dem pratar om arbetstidsförkortning som en möjlighet. Det är en sak när det handlar om produktion; där kanske man kan spara in genom att använda andra maskiner eller dra in på administration eller så. Men de här kvinnorna jobbar ju inte med sådana saker. De jobbar med människor, och många av dem går redan på knäna. Det de efterfrågar är inte kortare arbetstid, för då måste någon annan göra jobbet, utan att ha en flexiblare arbetsmiljö, att få ha synpunkter på sina scheman och att ha bättre verktyg att jobba med. Det finns jättemycket man kan göra för att måna om välfärdens kvinnor, men arbetstidsförkortning, som Socialdemokraterna är inne på, är definitivt inte en sådan sak.

Men återigen: Jag skulle gärna vilja få en kommentar tillbaka från ledamoten om hur situationen ser ut i Stockholm nu, både för välfärdens kvinnor och för alla de patienter som drabbas – kvinnliga patienter.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag kommer att avhandla jämställdhet och diskriminering.

När min pappa var elva år tvingades han att släppa ut sin älskade hund på gatan, vind för våg, och ta farväl av sina mor- och farföräldrar som var för gamla och sjuka för att kunna fly. Sedan började flykten bort från stridsvagnar, artilleri och döda människor utan att man kunde veta vad som väntade eller om man ens skulle överleva.

Att behöva fly från krig gör något med människor. Det skapar sår i familjer som alltid finns kvar. Jag, tillsammans med många andra generationens invandrare, bär detta arv med oss.

För de människor som kommer till Sverige finns möjlighet till en ny början. Mottagandet i dag ger en grund för det, och det fortsätter att förbättras hela tiden. Men den början som jag talar om kan bara ske genom ett gemensamt åtagande. Sveriges lagar och regler ska följas av alla, de som är födda i Sverige och de som är utrikes födda. De åtaganden som det innebär att bygga upp och få del av vår gemensamma välfärd är ett ansvar för var och en. Värderingar om människors lika värde och jämlikhet har inget som helst utrymme för kompromiss.

Jag är evigt tacksam för att Sverige när min familj flydde kriget i Ungern öppnade dörren och erbjöd skydd och möjlighet till nytt liv. Men jag fick också lära mig hemifrån att med detta kom ett stort ansvar även för oss. Vi skulle inte heller bara nöja oss med att vara tacksamma, utan vi skulle göra saker och ting så bra att Sverige blev tacksamt för oss.

Mina farföräldrar började båda arbeta inom ett par månader, och de slet hårt hela sina yrkesliv. De lärde sig svenska. Min farmor blev dessutom framstående i sitt yrke och lade en ny grund inte bara för sig själv utan också för andra kvinnor. Hon är min förebild. Att få vara en del av hennes jämlikhetsresa har betytt allt för mig. Jag hade varit en helt annan i dag om jag inte hade fått vara med om det.

Jag vill att alla barn, flickor och pojkar, ska få se sin mamma, syster, farmor och mormor forma sina egna liv efter det som de drömmer om. Jag vet att det kommer att lägga grunden för vad de också kommer att tro är möjligt för dem själva.

Jag är glad att den moderatledda regeringen med samarbetspartier nu genomför en bidragsreform med aktivitetskrav och bidragstak. Det är inte bara en reform för hårt arbetande människor, utan det är också den största jämställdhetsreformen på årtionden. Den kommer att träffa många utrikes födda kvinnor.

Den jämställdhet vi har i Sverige i dag har inte kommit från ingenstans, utan den är ett led i flera väl genomtänkta reformer såsom utbyggd föräldraförsäkring och barnomsorg. Det handlar inte minst om att vi tog bort sambeskattningen. Den reform som har fått allra störst påverkan på kvinnors ekonomiska egenmakt är den där vi gjorde om skattesystemet så att kvinnors lönearbete fick ett betydligt större ekonomiskt värde.

Det var tufft på 70-talet för många kvinnor att klara den här resan, eftersom många aldrig hade arbetat. De hade inte utbildning, kvalifikationer och erfarenhet. Arbetsgivare tvekade, men kvinnorna klarade det. Vi vet det, för vi har facit: Sverige är i dag ett av världens mest jämställda länder.

Det är samma resultat som vi strävar efter den här gången, men nu genom att förändra bidragssystemet. Det ska vara för dyrt att vara hemmafru. Det ska vara en svunnen tid när våra bidragssystem var riggade så att man lika gärna kunde vara hemma som att arbeta. Det är nu de utrikes födda kvinnornas tur, för det är de som är nutidens hemmafruar. Det finns ingen som helst anledning att tro att de inte har samma förmåga att klara den här resan.

Den moderatledda regeringen med samarbetspartier har tagit krafttag på alla plan när det gäller att skapa ett mer jämställt Sverige. Åtgärderna är utspridda över flera olika budgetområden. Jag ska nämna några exempel från just utgiftsområde 13: ökade medel mot prostitution och människohandel, ökade och permanentade bidrag för att stötta tjej- och kvinnojourer, medel till en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck och permanent förstärkning av kommuners och regioners arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Dessutom kommer det jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor att förtydligas när det gäller vilka våldsformer och grupper som omfattas. Vi lägger dessutom till ett sjunde, nytt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra för att tydliggöra att det här området behöver särskild uppmärksamhet, egen styrning och tydliga mål.

Av alla råd som jag fick av min farmor är det i alla fall ett som jag har följt utan undantag. Hon sa många gånger till mig: Var alltid ekonomiskt självständig – det är den enda vägen till frihet.

Och det är just detta som sätter fingret på skillnaden mellan regeringens och oppositionens politik. Medan vi tror på kvinnor och gör förändringar som ska göra att de blir självständiga och får ekonomisk egenmakt genom jobb och egen försörjning har oppositionen ingen tilltro till kvinnors förmåga utan understöder i stället ett bidragsberoende.

Nej, oppositionen – vi kvinnor kan, vill och ska, och ni får faktiskt inte stå i vägen.

(Applåder)

Fru talman! Det problem som jag försöker lyfta fram är att Socialdemokraterna inte har talat om hur de tänker finansiera detta. Här i dag ger ledamoten exemplet att det är bankerna som ska finansiera det, men detta framgår ju inte för väljarna.

Om man ändå ska tro att satsningen håller sig till det som Socialdemokraterna själva har räknat ut, alltså 5 miljarder, vilket inte är särskilt sannolikt med hänsyn till att många andra faktorer kommer att påverkas av detta – men låt oss ändå säga att det skulle hamna där som jämförelse: Det är i nivå med hela den jämställdhetsbudget som vi pratar om här i dag. Men man har alltså inte sagt ett ord om hur man ska finansiera detta. Det är de kvinnor som vi i stor utsträckning pratar om här i dag, de ensamstående, som också kommer att få vara med och betala. Jag tycker att det är ohederligt att stå och säga att man ska genomföra en så stor sak utan att nämna ett enda ord om hur det ska finansieras.

Jag vill också passa på att få klarhet i en annan sak. Det har gjorts stora kommunikationssatsningar från Socialdemokraterna om arbetstidsförkortningen. Jag har pratat med många människor som jobbar i vården, som Socialdemokraterna har riktat sig till när det gäller detta, som undrar: Vad är det vi ska spara in på för att förkorta arbetstiden? Någon besparing måste ju ske. Är det de gamla man ska duscha snabbare, eller ska man prata fortare som lärare?

Jag vet inte. Men efter att Socialdemokraterna har varit ute och slagit på stora trumman och fått många väljare att tro att detta är något man går till val på landar det, som jag har förstått det, ändå i att det bidde ingenting – mer än att frågan ska lösas mellan parterna. Det är ju egentligen där vi moderater också står, så på det sättet gläder det mig att Socialdemokraterna har landat där.

Jag skulle helt enkelt bara vilja få bekräftat från ledamoten att Socialdemokraterna släpper frågan om arbetstidsförkortning och landar precis som vi har gjort.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande! Jag håller verkligen med om många delar av det du säger, och vi månar om samma grupper i samhället. Vår verklighetsbild skiljer sig dock åt på flera plan och också våra lösningar.

Jag har en fråga. Det här är en budgetdebatt, och när man gör en budget vill man helst ha allt. Om jag går in i en affär vill jag köpa det mesta, om jag har obegränsade resurser. Det som är jobbigt när man gör en budget eller handlar är att man måste prioritera och välja utifrån de medel man har.

Ledamoten nämnde karensavdraget i sitt anförande. Socialdemokraterna har också haft en presskonferens där de var mer än tydliga med att detta är något som man ska gå fram med. Karensen är djupt orättvis och ska bort, säger Magdalena Andersson. Att man vill ta bort karensen står också i betänkandet, visserligen ganska kortfattat. Jag uppfattar att det är något som man avser att gå vidare med och som man går till val på.

Ledamoten pratade om det som Socialdemokraterna har lagt i budgeten, men där finns faktiskt ingenting för just karensavdraget. Det är noll.

Jag har en fråga till ledamoten. Enligt Socialdemokraternas beräkningar kommer det att kosta 5 miljarder kronor. Enligt många andra organisationers beräkningar blir det snarare uppemot 40 miljarder kronor, med hänsyn till sjuklönekostnader och produktionsbortfall. Men om vi ändå förlitar oss på Socialdemokraternas kostnad, vilka nedskärningar eller skattehöjningar avser man att göra för att finansiera detta?

Fru talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer.

När jag växte upp var Förintelsen för mig något ofattbart grymt. Jag trodde aldrig att jag som vuxen skulle se detta hat sprida sig igen, allra minst här i Sveriges riksdag.

När jag talade här i kammaren i går om antisemitism och Hamaskopplingar skapade det mycket starka känslor hos både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Och vet ni, det tycker jag är bra. Det är riktigt, riktigt bra. Reaktion är precis vad vi behöver.

Det måste bli slut på ett tyst accepterande. Antisemitism finns uppenbarligen här i riksdagen. Jag undrar: Vilka bryr sig? Vilka reagerar? Vi behöver komplettera det pågående arbetet med ett mycket aktivt arbete här i Sveriges riksdag. Varje parti måste ta ställning och stå upp för de egna värderingarna. Hur ser justitieministern på detta?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att frågan ska röra ministerns ansvarsområde.)

Herr talman! Jag vill nog ändå mena att antisemitism, rasism och kontakter med Hamas handlar om just de här ämnena.

Jag konstaterar återigen att vi har en utbredd antisemitism här i Sveriges riksdag. För mig är det chockerande och skrämmande.

Jag skulle vilja ha svar på: Vilka partier är beredda att kraftfullt stå upp mot detta, och inte bara tyst låta detta ske och peka finger åt Sverigedemokraterna?

Det handlar om att kraftfullt ta ställning mot detta i förhållande till alla partier. Det finns inget parti som ska komma undan med detta, inte Sverigedemokraterna och inte Vänsterpartiet.

Jag tycker inte heller att man kan säga att man tar ställning mot rasism och antisemitism om man sedan samarbetar med partier som stöder sådana grupperingar och har ledamöter som står för sådana värderingar.

Min fråga är: Är Centerpartiet tillsammans med Moderaterna berett att stå upp för mänskliga rättigheter, kvinnors jämlikhet och allas frihet?

Herr talman! Tack, ledamoten, för talet, som innehöll flera bra delar!

Det jag vill ta upp är vad den moderatledda regeringen står för och står upp för. Det är jämlikhet och allas lika värde, inte någonting annat.

Vi försvarar inga uttryck av rasism eller antisemitism oavsett var de kommer ifrån. Det gäller oavsett om de kommer från Vänsterpartiets håll, SD:s håll eller någon annanstans ifrån. Det vill jag med tydlighet klargöra.

Det jag konstaterade var att de uttryck som vi har sett från SD som på något vis har närmat sig rasism eller antisemitism har partiet, utifrån vad jag har sett, kraftfullt tagit avstånd från, och man har uteslutit medlemmar.

Det jag också konstaterade var att i Vänsterpartiet har det varit på motsatt sätt. Den antisemitism som vi har sett har tvärtom fått ett utbrett stöd i partiet. Det är faktiskt en väsentlig skillnad.

Jag menar att vi kraftfullt ska motverka och bekämpa all form av rasism och antisemitism. Men det måste gälla alla partier och inte bara ett. Hittills har det varit ett mycket stort fokus på ett av riksdagspartierna medan andra har fått fritt spel att låta sådana onda krafter verka utan att det har ifrågasatts.

Det är vad jag efterfrågar. Jag menar att det är dags för varje parti att stå för sina egna värderingar och sluta att peka på någon annan hela tiden.

Min fråga till ledamoten är: Ser ledamoten inga problem med den antisemitism som vi ändå tydligt har sett i Vänsterpartiet och det breda stöd som finns för detta och med att samarbeta med ett sådant parti?

Herr talman! Det här är ju ett betänkande där både diskriminering, rasism och antisemitism ingår som delar att prata om.

Ledamoten gör nu precis det som jag kritiserar. Hon försöker hela tiden rikta blickarna mot någon annan än sig själv och pekar hela tiden på SD; det är precis det ledamoten gör här igen. Varför kan inte Vänsterpartiet någon gång bara stå för sina egna värderingar och det som faktiskt sker här?

Det som ledamoten sa om att det aldrig har uttryckts någon antisemitism eller funnits kopplingar till Hamas stämmer ju inte heller. Det är ju inte sant – vi ser fler och fler exempel. Man demonstrerar under Hamasflaggor. Man uttryckte att det nu äntligen blir frihet för det palestinska folket i samband med massmordet i Israel. Det finns otaliga exempel. Jag tycker att det är beklämmande att det här tystas ned och att man faktiskt inte fullt ut står för den politik och de värderingar som man har i Vänsterpartiet.

Det har varit tyst om det här alldeles för länge bland flera partier. Centern är stolt över att partiet inte vill samarbeta med SD av värderingsskäl. Samtidigt har Centern stött partier som Vänsterpartiet, som har en tydligt utbredd antisemitism i sitt parti. Jag förstår inte hur ledamoten kan stå här och förneka detta. Det har till och med lyfts fram av partiledningen att man har ett ärende att hantera där det råder mycket olika uppfattningar inom partiet. Det är ju ändå en verklighet som vi alla har tagit del av.

Jag tycker att den situation vi har här i riksdagen är skrämmande. Jag hoppas att fler partier är beredda att börja prata om det här och agera.

Herr talman! Ja, vad ska man säga? Antisemitismen är vida spridd här i riksdagen. Det måste väl ändå även ledamoten kunna konstatera.

Jag nämnde historien då jag tycker att den alltför ofta glöms bort, medan andra partiers historia ständigt tas upp. Jag tycker att det är en lite märklig situation. Men det allra mest allvarliga är det som pågår här och nu. Som jag sa tidigare är skillnaden – åtminstone utifrån på vad jag har sett från Sverigedemokraterna, utan att ha insyn i vare sig ert parti eller deras, Ciczie Weidby – att Sverigedemokraterna ändå har tagit avstånd från saker som har kommit upp. Det har de gjort kraftfullt och snabbt, och medlemmar har uteslutits.

I Vänsterpartiet är det ju faktiskt tvärtom. Medlemmar och partiföreträdare här i riksdagen som uttrycker grov antisemitism får ett brett stöd från hela partiet, eller i alla fall från väldigt stora delar av partiet. Det sker här och nu. Är inte det någonting som ledamoten ser som allvarligt och som väldigt obehagligt? Jag menar att det är ett hot mot vår demokrati, och det pågår nu.

Herr talman! Jag håller med om att det är en väldigt svår situation i Sverige i dag. Vi har som sagt haft den högsta inflationen på årtionden, och hela konjunkturen – inklusive allt som har funnits att hantera från USA:s sida – har varit extrem. Jag känner verkligen med alla människor som har det väldigt tufft i Sverige i dag.

Ledamoten tar upp bostadsbidraget. Det var ett tillfälligt bidrag, som vi har tagit bort. Det är alltid en avvägning mellan prioriteringar – det är det politiken handlar om – och det kommer att följas hur det här slår. Men det är också här skillnaderna blir tydliga gällande hur vi ser på hur livet ska bli bra för ensamstående. Det är inte genom att vara beroende av bidrag.

Ledamoten nämner också skattefrågan. Vi har sänkt skatten; det är en av alla delar vi har jobbat med för att måna om de här grupperna. Ledamoten pratar om människor som har pengar, men vi har sänkt skatten för vanliga människor, som sjuksköterskor och lärare. Är det de rika människorna, menar ledamoten? Vi har sänkt skatten för vanliga människor med vanliga yrken.

Sedan vill man alltid göra mer, men vår prio har som sagt varit den akuta situationen med hög inflation. Det gynnar alla, inte minst de utsatta grupperna, att vi har bekämpat den. Vi har också lyckats få ned bensinpriset, och de grupper som har vanliga yrken har fått en rejäl skattesänkning. Sedan jobbar vi såklart på flera sätt för att få ut människor i arbete. Det är nämligen många av de människorna som har det väldigt tufft.

Jag tycker att det är lite förmätet av ledamoten att stå här och prata. Hur väl fungerar det i Stockholm? Skatterna är höjda, SL-korten är fördyrade och trafiken fungerar inte. Är det en jämlik ekonomisk situation? Är det någonting ni är stolta över, Sofia Amloh?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Eftersom det var en slutreplik får vi inte svar på de frågorna – i alla fall inte just nu.)

Herr talman! Det gläder mig att ledamoten tar upp den här gruppen människor. Jag är själv uppvuxen med en ensamstående mamma som trots heltidsarbete fick städa på kvällarna. Jag fick börja bidra till familjens hushåll tidigt, vilket just då var ganska betungande. Jag vet alltså väldigt väl hur svårt det är att växa upp i en familj med små ekonomiska resurser som aldrig räcker till.

Detta är också en av de grupper som den här regeringen verkligen har velat prioritera. Vi tog över en situation med EU:s nästan högsta arbetslöshet och en svindlande hög inflation – högre än Sverige sett på många år. Det vi framför allt har prioriterat är att få ned inflationen eftersom den drabbar de här grupperna allra hårdast. Det har alltså varit vår absolut största prioritet.

Det finns många delar av den ekonomiska politiken där våra partier skiljer sig åt. Jag konstaterar att vi verkligen månar om samma grupp men att vi har helt skilda synsätt på vägen framåt och hur man gör situationen bättre. Moderaterna tror på att människor ska ha frihet och självständighet och inte behöva vara beroende av bidrag, medan Socialdemokraterna alltid vill gå bidragsvägen.

Vi pratar om en politik för hela Sverige, men när jag tittar på Stockholm – som Socialdemokraterna har konstaterat är Sveriges skyltfönster – tycker jag att det blir väldigt tydligt hur den ekonomiska politiken där slår mot just ensamstående kvinnor. Man har höjt skatterna, och man höjer priset på SL-kortet samtidigt som turerna förändras och blir sämre. Det drabbar just de kvinnor som inte har råd med bil.

Vi har sänkt skatterna och på så vis gjort det lättare för de här grupperna att klara sig och leva på sin egen ekonomi. Stockholm är ett tydligt exempel på hur illa det går när Socialdemokraterna tar över styret.

Herr talman! Som jag konstaterade har utskottet i betänkandet valt att avstyrka motionerna. Ledamoten drar långtgående slutsatser av Sverigedemokraternas önskningar om ändringar. Du får ta den diskussionen med Sverigedemokraterna. Som jag sa: Motionerna som behandlas i betänkandet avstyrks. Vi samarbetar i de områden där vi får igenom vår politik. När jag nämner värderingar kan det alltid råda olika åsikter om hur en lagstiftning i diskrimineringslagen ska formuleras för att den på bästa sätt ska skydda. Jag har inte haft anledning att ifrågasätta grunderna i Sverigedemokraternas önskan om jämställdhet och diskriminering. De får själva svara för just de ändringar de önskar där. Jag ser inte att det är att jämföra med frågan om antisemitism och grundläggande värderingar.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag påminner återigen om att vi inte använder ”du” som tilltal i kammaren.)

Herr talman! Ledamoten undrade hur jag ser på vårt samarbete. Vi driver ju vår politik i den moderatledda regeringen. Jag lyfte precis fram ganska grundläggande frågor som det är viktigt att vi börjar prata om och adressera här inne.

Varje parti får givetvis ansvara för sina egna värderingar och sin egen politik. Jag har inte insyn i vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Jag önskar inte heller ha det av denna anledning. Men den skillnad jag ändå kan se är att Sverigedemokraterna i de fall det har uppkommit situationer har agerat omgående och kraftfullt och tagit avstånd, medan Vänsterpartiet sluter upp bakom antisemitism. Det är ju en avsevärd skillnad.

Utskottet har konstaterat att diskrimineringslagstiftningen fungerar i dess nuvarande form. Lagar kommer alltid att behöva ses över och kunna uppdateras, men Sverigedemokraternas motion får stå för dem. Den har som sagt inte tagits med i detta betänkande i form av några ändringar.

I övrigt vill jag gärna ställa en fråga tillbaka till ledamoten. Hur ser du på de delar jag precis har lyft upp när det gäller antisemitism, diskriminering, jämlikhet och så vidare i Vänsterpartiet? Är det någonting som ledamoten vill beröra på något vis – genom någon reflektion eller någon tanke? Hur rimmar detta med demokrati här i Sveriges riksdag?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag konstaterar att det tal som jag precis hade om jämställdhet, där jag nämnde antisemitism och Hamaskopplingar, skapade upprörda känslor. Socialdemokraterna pratade om gungning här i riksdagen, och Vänsterpartiet tog mycket illa vid sig.

Jag tycker att det är bra. Om det inte är en början till en förändring är det åtminstone en reaktion, och det är precis vad vi behöver. Det måste vara slut på tyst accepterande. Jag säger: Antisemitism sprids här i riksdagen. Antisemitism är vida utspritt här i riksdagen. Är det någon som bryr sig? Är det någon som reagerar? Det här är inte ens en vanlig debatt längre.

Jag kommer att fortsätta prata. Jag tänker inte vara tyst.

Regeringen bedriver arbetet för jämställdhet och mot diskriminering brett. Men i de här tiderna finns det särskild anledning att betona vikten av det arbete som bedrivs för att bekämpa antisemitism och stärka judiskt liv här i Sverige.

När jag växte upp fick man lära sig om Förintelsen. För mig var det något ofattbart grymt. Det var nästan omöjligt att förstå att detta faktiskt hade inträffat. Jag trodde aldrig – aldrig – att jag i mitt vuxna liv skulle få se det hatet sprida sig igen – i vår tid, i vårt land. Allra minst trodde jag att det skulle ske här i Sveriges riksdag.

Den 7 oktober 2023 inträffade en massaker som inte bara skakade hela Mellanöstern utan också hela vår moraliska världsbild. Över 1 200 människor mördades brutalt av Hamas i Israel. Kvinnor och barn våldtogs, lemlästades och brändes levande. Gamla och barn togs som gisslan. Det var inte krig. Det var ett antisemitiskt, bestialiskt massmord – den värsta massakern på judar sedan Förintelsen.

Trots detta har vi hört vänsterröster relativisera och prata om folkrätt och till och med frihet – knappt ett ord om våldtäkterna, tortyren och gisslan. För tydlighetens skull: Hamas är inte en frihetsrörelse. Det är en antisemitisk terrororganisation som har ett enda mål, nämligen att förinta Israel.

Men det här mönstret är inte nytt. Vänsterpartiet har aldrig gjort upp med sin ideologiska historia, som har lett till död och tortyr för över 100 miljoner människor. Det finns en kultur där antisemitism inte bara tolereras utan också ursäktas.

När en riksdagsledamot återigen spred grov antisemitisk propaganda tog det bekymrande lång tid innan partiledningen agerade, och när det väl skedde visade det sig att riksdagsledamoten fick ett stort stöd. Sedan dess har fler vänsterpartister blivit avslöjade med liknande agerande. Det här är chockerande. Det är skrämmande.

Hos Socialdemokraterna ser vi faktiskt liknande tendenser. När en av deras ledamöter deltog i en Hamaskopplad konferens blev han försvarad av sin partiledare, som angrep statsministern i stället. Det finns en rad exempel på hur antisemitism har tystats ned och relativiserats inom partiet – i ungdomsförbundet, kommuner och externa kontakter utomlands.

Samtidigt vill Centerpartiet gärna framstå som ett moraliskt alternativ som inte samarbetar med SD. Men de ser inga som helst problem med att ge inflytande till ett parti med rötter i kommunismen – en ideologi som gång på gång har visat sig oförenlig med demokrati, öppenhet och individens frihet. Det krävs nolltolerans mot högerextremism – det är gott så. Men vänsterextremism och antisemitism kan tydligen tolereras.

Det måste bli ett slut på detta hyckleri och denna selektiva antirasism. Det går inte att gömma sig bakom SD längre, utan alla partier måste tillämpa samma moraliska måttstock och genom handling stå upp för sina egna värderingar.

Att tiga är att ge extremismen legitimitet. Det är dags för alla partier som alltför länge har stått och tryckt bakom hörnet och pekat på någon annan att kliva fram.

(Applåder)

Fru talman! I fråga om Skatteverket och skatt på prostitution sa jag inte att det är de prostituerades ansvar. Det är det givetvis inte.

Återigen: Det är inte ett nytt problem, utan det fanns även på Socialdemokraternas tid. Det hade alltså kunnat lösas även under deras ledning om det var en enkel sak att göra.

Vi tittar som sagt på detta. Det är absolut en situation som vi alla vill komma åt. Men att ändra ett regelverk och samtidigt öppna upp för att det ska utnyttjas än mer av kriminella aktörer är inte heller en lösning. Jag tycker att det är ganska onödigt att ställa de två mot varandra; det var nämligen inte det jag sa.

Vi kommer att återkomma i den frågan. Det är ett arbete som pågår och som jag absolut kan garantera att vi vill komma till rätta med.

Lämnaprogrammet är ett arbete som pågår. Flera myndigheter har fått i uppdrag att se över hur man kan förbättra alla de delar som vi i dag har. Man försöker paketera det som ett program just för att kunna titta på helheten. Vi har i dag väldigt många olika instanser som ska hjälpa kvinnor, och det finns risk för att saker faller mellan stolarna.

Det som ledamoten tar upp kan mycket väl vara saker som behöver komma till i det här programmet. Det är som sagt ett pågående arbete. Men att försöka skapa en helhet av det tror jag är ett ganska bra arbetssätt. Då är det också lättare att se vilka delar som fattas. Vi vet i dag att det är flera steg som behöver tas. Att kvinnor ska kunna lämna en relation är verkligen avgörande, tror jag, för att vi ska kunna förbättra deras trygghet, frihet och möjlighet att i slutändan leva ett tryggt och säkert liv.

Fru talman! När det gäller tonläget vet jag inte riktigt vad som krävs i den här kammaren eller i riksdagen över huvud taget för att få våra oppositionspartier att reflektera över och reagera på den situation vi befinner oss i. Jag är personligen chockad och skrämd av att se utvecklingen gällande både antisemitism och hur man stöttar organisationer med koppling till Hamas. Det finns ingenting i det som är förenligt med jämställdhet och människors lika värde.

Jag sa för övrigt inte att Centerpartiet hade kopplingar till de organisationerna, men jag sa att ni stöttar och samarbetar med partier som gång på gång har visat sig ha sådana kopplingar. En av mina följdfrågor till ledamoten blir: Ser du inga som helst problem med detta, Helena Vilhelmsson?

När det gäller Skatteverket och skatt på prostitution har vi haft frågan uppe tidigare. Jag har även då bekräftat att det är en oerhört beklaglig situation, som jag tror att alla tycker är absurd. Det har att göra med skatteregelverket, som fanns under både Socialdemokraternas tid och vår tid, och att Skatteverket har börjat agera i fråga om detta. Det är något som vi tittar på. Jag kan garantera att den moderatledda regeringen kommer att ändra på detta regelverk, om det går att göra utan att öppna upp för att kriminella aktörer utnyttjar det. Det är en fråga som jag gärna återkommer till.

När det gäller sexuell utsatthet ser vi ändå små tecken på förbättringar. Det är positivt. Men jag sa också att det inte finns någon anledning att känna sig nöjd. Den situation vi har i Sverige i dag gällande både mäns våld mot kvinnor och flickors utsatthet för sexuellt våld och så vidare är fullständigt oacceptabel.

Lämnaprogrammet är en helhet, och där tittar vi på boendet. Det är ett arbete som pågår. Jag återkommer gärna till det.

Fru talman! De här förändringarna görs som sagt just för att komma åt den fruktansvärda situation som vi har kunnat se exempel på, att kriminella aktörer har kunnat driva de här boendena. Vi har också sett flera andra behov av att höja kvaliteten.

Det är givetvis jätteviktigt att vi månar om de ideella krafter som finns och som i många fall gör ett jättefint och viktigt arbete för att skydda och stötta våldsutsatta kvinnor och barn. Det kommer vi att följa noga. Vi har som sagt gett flera myndigheter i uppdrag att titta på och följa utvecklingen utifrån de förändringar som har gjorts. Men förändringar behöver ändå göras. Vi har också tillfört medel för att man ska kunna höja sin kvalitet utifrån att kravet höjs just för ideella aktörer, så att de i de fall det behöver kompletteras också ska kunna göra det.

Jag ser alltså kombinationen av alla seriösa aktörer som jobbar med detta. Det är viktigt att de finns kvar.

Vi följer såklart hur många som placeras. I dag är det färre aktörer och boenden, men det är samtidigt fler platser. Det finns ett stort behov av att fortsätta säkra tillgången.

Det finns också ett väldigt stort behov av att säkra stadigvarande boende; tanken är att det här ska vara en tillfällig lösning. Det är också något som vi har gett kommunerna i uppdrag att jobba aktivt med.

Det finns många delar i det här som vi kommer att fortsätta följa noga, och vi månar om alla olika delar. Men i dag fungerar det så att privata aktörer är en del av detta, och tillsynsansvaret är givetvis samma när det gäller dem.

Fru talman! Du säger att det inte är klokt att jag talar om grundläggande värderingar i riksdagen. Vet du, jag är faktiskt rädd. Den antisemitism och de kopplingar till oerhört obehagliga organisationer som riksdagens ledamöter har visat, och som har försvarats av en bred uppslutning i Vänsterpartiet, är skrämmande. Det är ett hot mot vår demokrati, och det kommer jag att fortsätta att tala om i riksdagen så länge hatet sprider sig. Vi kommer aldrig att komma till rätta med kvinnors lika värde och frihet så länge detta får försiggå i riksdagen.

Det är skrämmande hur en ledamot från Vänsterpartiet säger till mig att det jag lyfter upp är galet. Har ni ingen självkritik? Har ni ingen självkritik?

När det gäller frågan om skyddat boende genomför vi nu en reform som ska stärka skyddet för kvinnor och barn samt förbättra kvaliteten hos de aktörer som tillhandahåller verksamheterna. Det har inte fungerat på bästa sätt hittills, och vi har sett flera exempel på hur kriminella aktörer har drivit dessa hem. Det ska givetvis inte ske, och det är just därför de förändringar som vi har genomfört ska träda i kraft. Vi tillför också extra medel så att ideella aktörer kan höja kvaliteten i arbetet. Vidare finns det också flera uppdrag, inte minst till myndigheter, till exempel Statskontoret, som ska följa detta, utvärdera och säkra att kvaliteten höjs och att vi håller undan de oseriösa aktörer som i dag har fått verka på dessa områden.

Jag säger återigen att det råder en skrämmande situation i riksdagen i dag, och jag tror att vi kommer att vara tvungna att prata mer om detta framöver.

Fru talman! Jag konstaterade i mitt tal att det långtifrån finns anledning att vara nöjd. Vi ser den verklighet vi lever i när det gäller mäns våld mot kvinnor. Vi kämpar med alla medel för att motverka våldet.

Socialdemokraterna satt vid makten i åtta år, och det är den verkligheten vi har tagit över från er. Det är ju i och för sig positivt att ni har ett stort förtroende för Moderaternas förmåga att lösa allt på två år som ni inte lyckades lösa under er långa tid. Om ni tror att en kriskommission varit en snabb lösning borde den väl ha varit på plats. Vi ser inte en kriskommission som en lösning på alla problem gällande mäns våld mot kvinnor, men vi är mer än öppna för samarbete och samverkan och för att stå enade i detta arbete.

Vi jobbar steg för steg, det vill säga förändrar och stärker lagstiftningen i frågor om trygghet och skydd mot hedersvåld mot flickor, kvinnor och barn. Vi har jobbat med förebyggande åtgärder. Nu handlar det också om att jobba med ett lämnaprogram. Ni är mer än välkomna att delta i alla delar av arbetet. Det är just det jag efterfrågar från Socialdemokraterna. Men det krävs att vi utan undantag, utan grumliga aktörer vid vår sida, gemensamt står upp för flickors och kvinnors rättigheter. Jag ser inte det i dag, men det skulle vara mycket välkommet.

(Applåder)