Merit Frost Lindberg

Herr ålderspresident! Tonläget är högt därför att det är en skrämmande situation.

Kanske Centerpartiet inte sätter sig i en regering, men man kommer onekligen att stötta en regering. Vilken den regeringen blir har man nu klargjort.

Många personer har rensats bort från Vänsterpartiet tidigare på grund av högst tveksamma och skrämmande värderingar. Det har varit 24 personer i den här omgången. Några ytterligare finns i riksdagen.

Den reporter som granskade frågan kommunicerade också att om hon hade granskat bredare och lyft fram alla de förtroendevalda med Hamaskopplingar som har demonstrerat eller delat inlägg på sociala medier hade det blivit betydligt fler än de 24 personerna. Det här är ett utbrett skrämmande problem i ett parti som finns i riksdagen.

För mig är det här helt obegripligt. Att Centerpartiet kan stå här med hedern i behåll och prata jämställdhet samtidigt som man har tagit ställning för en regeringssida med detta som grund är för mig hyckleri. Jag kommer aldrig att förstå hur ledamoten, som har en hög svansföring och ett stort engagemang i frågorna, kan försvara Centerpartiets hållning.

Herr ålderspresident! Ingen lagstiftning i världen, inga nya delmål, myndighetsuppdrag eller reformer, kommer att räcka för att vi ska få jämställdhet i Sverige så länge allt det arbete vi gör får fortsätta undermineras av odemokratiska och kvinnofientliga krafter.

Ett värderingskrig pågår i Sverige, och jag menar bestämt att Centerpartiet har tagit sida i detta krig i och med att man förordar Socialdemokraternas Magdalena Andersson till statsminister tillsammans med det vänsterparti som vi vet kommer att bli en del av den regeringen. Så allierar man sig med en vänsterextremistisk politik.

På något sätt lyckas Centerpartiet hela tiden nästla sig ur att man faktiskt har intagit denna position, att man har tagit ställning och valt sida. Vi vet alla att det inte finns någon mitt. Den position som Centerpartiet låtsas om finns inte.

Det finns två sidor i kriget, och det är för mig obegripligt hur Centerpartiet och ledamoten kan prata om jämställdhet, inte minst i fråga om de hedersrelaterade områdena, och samtidigt stötta en regering tillsammans med Vänsterpartiet. Jag skulle gärna vilja ha svar från ledamoten eftersom jag inte fick det nyss. Hur går det ihop med grunden i jämställdhetsarbetet?

Fru ålderspresident! Svaret är ja. Jag tror absolut att vi skyddar de här tonåringarna med dessa åtgärder. Det förvånar mig om ledamoten är nöjd med hur det har fungerat hittills.

När det gäller kvinnor och medianlöner är det så att vi har en del undantag för flera yrken som domineras av kvinnor. Jag är faktiskt inte alls säker på att det här kommer att resultera i att just kvinnor drabbas.

Det finns alltid något man kan förbättra. Det här med tonårsutvisningar har varit en fråga där vi verkligen velat komma till rätta med problemen. De resultat som vi har sett har aldrig varit de som de allra flesta moderater önskat. Jag anser ändå att vi har gjort det vi kunnat för att göra det bättre. Det är inte vår önskan att tonåringar som sköter sig ska utvisas. Det vill jag vara väldigt tydlig med. Jag blir väldigt illa berörd av det. Som sagt har jag själv en bakgrund som andra generationens invandrare. Min pappa skulle ha varit en av dem som utvisats. Detta är alltså en fråga som har berört mig starkt personligen.

Jag tycker inte att ledamotens svar är tillräckligt när det gäller de extremistiska krafter som verkar i vårt land. De verkar i stor utsträckning i ett parti som finns här i riksdagen. Centerpartiet säger att man inte vill bilda regering med det partiet, men den konstellation som man pratar om är ju inte verklig. Det finns ingen möjlighet till ett mittenalternativ. Om det blir ett regeringsskifte kommer Vänsterpartiet att kräva att få sitta i regering – det är uppenbart för oss alla. Det är verkligheten. Det arbete som vi gör har ett väldigt litet värde så länge vi låter de här obehagliga, för mig väldigt skrämmande krafterna få fortsätta att spridas.

Jag har inte hört en enda röst från Centerpartiet som säger emot detta. Det hörs ingenting – inte en enda upprörd röst. Jag har svårt att förstå det, med tanke på det engagemang jag ser i andra frågor från ledamoten.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågorna. De gällde områden som kanske egentligen inte riktigt hör hit. Men jag kan hålla med om att de ändå är lite relaterade.

Nej, detta med förvar av 13- och 14-åringar skulle Moderaterna inte ha drivit igenom för länge sedan. Men med den utveckling som skett har vi varit tvungna att göra någonting. Det handlar givetvis inte om att fängsla ungdomar utan att vidta andra åtgärder. Det handlar nämligen också om att skydda dem från de kriminella aktörerna. Vi vet allihop att dessa har kunnat rekrytera ungdomar fritt inne på de boenden som har funnits. Ungdomarna ska få ett ordnat återgående till samhället och ordnad rehabilitering. Det handlar alltså framför allt om att måna om de här ungdomarna och skydda dem.

Utvisningarna av tonåringar är ett resultat dels av en lagstiftning från 2016, dels av att regeringen tagit bort det här med ömmande skäl, något som missbrukades i väldigt stor utsträckning och som heller inte omfattade så många av de tonåringar som nu har utvisats. Det som regeringen har gjort nu är att återställa åtminstone en del av detta, så att sådana här utvisningar inte ska kunna ske igen. Ingen i den här regeringen har velat utvisa tonåringar på det sätt som har skett.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten. Jag tycker kanske inte att Centerpartiets jämställdhetspolitik överlag imponerar, men jag har respekt för ledamotens eget arbete och höga röst i de här frågorna. Jag vet att det finns ett stort engagemang. Men jag förstår inte hur det rimmar med samarbete med Vänstern och de obehagliga kvinnofientliga krafter som finns som grund i det partiet. Jag förstår inte varför ledamoten inte använder sin starka röst för att motverka detta.

Fru ålderspresident! Jag håller som sagt med ledamoten om att det här är en jätteviktig fråga. Kvinnojourerna är ju oerhört viktiga. De måste fungera, och de måste vara utspridda över hela landet.

Det jag kan tycka är lite tråkigt och lågt är att Vänsterpartiet aldrig missar ett tillfälle att slå mot privata aktörer. Problemet ligger inte i att det finns privata aktörer. Flera av dem är väldigt viktiga och utgör en viktig del av detta arbete. Det är inte driftsformen som är det viktiga här, utan det viktiga är att det finns tillgång till skyddat boende för utsatta kvinnor och barn.

Återigen: Den här reformen kom till av goda skäl. Den följs upp löpande och kommer att följas upp ytterligare. Ett stort ansvar ligger dock på kommunerna, för det är de som sköter upphandlingen och väljer vilka de sluter avtal med. Denna fråga kan inte helt och hållet skötas härifrån, utan reformen måste också implementeras fullt ut. Först då kommer vi att kunna se hur reformen har fallit ut och vilka justeringar som måste göras.

Jag kan bara bekräfta att detta är en jätteviktig fråga för regeringen. Den följs noggrant, och vi kommer inte att låta eventuella brister finnas kvar. Detta kommer att fortsätta utvecklas.

Som jag konstaterade spelar all den kraft vi lägger på jämställdhetsarbetet egentligen inte så jättestor roll. Jag tror att vi är överens om att vi vill ha ett gott skydd för kvinnor och barn, men samtidigt står ledamoten här och representerar ett parti som fullständigt underminerar det arbete som vi gör. Hamaskopplingar är vida utbredda i Vänsterpartiet. Vi har precis tagit del av ytterligare rapportering, och den granskande reportern säger att detta hade varit ännu mer utbrett om man inte hade gjort en så snäll granskning och i stället tittat på alla dem som deltog i demonstrationer.

Jag konstaterar att all kraft vi lägger ned kommer att vara förgäves om vi tillåter representanter för Vänsterpartiet att fortsätta sprida sin kvinnofientlighet och underminera detta arbete.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag tackar Maj Karlsson för frågan.

Detta är ju en väldigt viktig fråga. Den här reformen initierades under den förra regeringen och implementerades under den nuvarande regeringen. Syftet med reformen var väldigt viktigt. Ett av huvudskälen var att få bort kriminella aktörer, som faktiskt hade ganska goda möjligheter att verka i denna sfär. Det handlade även om att säkerställa att det finns boenden som är likvärdiga i kvalitet och nivå över hela landet, om att stärka våldsutsatta personers rättigheter och om att stärka barnperspektivet. Detta är alltså en viktig reform, och intentionerna bakom den är väldigt goda.

Även jag hör om de problem som finns, och de oroar mig. Jag håller med ledamoten om att det inte fungerar fullt ut i dag. Reformer och ny lagstiftning behöver ju ofta justeras och finslipas. Detta gäller en mycket viktig reform som rör människors skydd, och det är oerhört viktigt att vi verkligen följer det här. Vi har gett Statskontoret i uppdrag att granska hur reformen har fallit ut, och vi följer detta noga.

Det handlar dock inte bara om att lagstiftningen ska vara rätt. Jag är faktiskt inte säker på vad det är som felar. Det handlar ju också om att lagstiftningen måste implementeras rätt och fullt ut. Här har kommunerna ett ansvar, för det är de som – ganska självständigt – sköter upphandlingarna. Vi har tillfört stöd och medel, och jag skulle i stor utsträckning vilja bolla tillbaka implementeringen till kommunerna. Som jag sa följer vi den här frågan noga.

Jag ställde en ganska tydlig fråga om jämställdhet överlag till ledamoten, men jag fick ingen kommentar till den. Det skulle jag gärna få.

Fru ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Jag har så många gånger gått hem med nycklarna hårt hållna i handen. Det är sorgligt att erkänna att jag än i dag anpassar min väg hem efter tiden på dygnet, och jag är inte ensam om det. Jag är svidande trött på att vi kvinnor, flickor och barn inte kan få leva våra liv i trygghet och frihet. Det måste få ett slut.

Regeringens nya nationella strategi markerar något viktigt. Kvinnor och barn får nu äntligen ett människovärde, och brottsoffrets rättigheter – inte förövarens – står nu i fokus. Den som utsätter andra för våld ska mötas av konsekvenser. Det ska straffa sig att skada kvinnor och barn. Brottsoffer ska få upprättelse och en känsla av att deras liv betyder någonting. Inte minst ska brottsoffer och samhället skyddas från förövare.

Det är slagen och sparkarna som dödar, men ofta är det eftervåldet som hindrar kvinnor från att lämna en destruktiv relation. Det kan handla om kontroll över bankkonton och bostad, och en del förövare använder barnen som ett maktmedel. När en kvinna väl har fattat det oerhört svåra – och också farliga – beslutet att lämna måste samhället sluta upp.

I den nationella strategin lyfts ekonomiskt våld och eftervåld för första gången fram som centrala delar. Flera myndigheter har fått i uppdrag att samverka för att identifiera, motverka och förebygga den här typen av kontroll. I januari inrättade regeringen även Rådet för kvinnofrid, som samlar politiker, myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhället.

Flera lagskärpningar har också genomförts. Det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta har stärkts. Föräldrabalken har förändrats så att barnets skydd väger tyngre i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Skyddat boende har blivit en egen insats i socialtjänstlagen, i syfte att stärka våldsutsattas och barns rättigheter samt tydliggöra kommunernas ansvar. Kontaktförbuden har stärkts, och användningen av fotboja har utökats.

Från den 1 juli kriminaliseras också psykiskt våld, och då omfattas uttryckligen ekonomisk kontroll och manipulation. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål. Straffen för hedersbrott har skärpts, och fokus läggs på förebyggande arbete – inte minst i skolan.

Ingen lagstiftning i världen, inga nya delmål, inga myndighetsuppdrag och inga reformer kommer dock att vara tillräckliga så länge jämställdhetsarbetet undermineras av odemokratiska och kvinnofientliga krafter.

Fru ålderspresident! Det pågår ett krig i Sverige – ett värderingskrig om synen på kvinnan och alla människors lika värde. På den ena sidan står de värderingar som har byggt vårt land starkt: demokrati, jämställdhet och individens självklara rätt att forma sitt eget liv. På den andra sidan står krafter som vill begränsa friheten, kontrollera kvinnor och underordna individen kollektivet.

Islamistiska rörelser hör till de mest konsekventa motståndarna till jämställdhet. Deras samhällsvision bygger över huvud taget inte på jämställdhet utan på segregation, kontroll och underordning. Därför kan islamism, antisemitism eller annan extremistisk ideologi aldrig relativiseras i en jämställdhetspolitik värd namnet.

Återigen har vi sett hur Vänsterpartiet, det vill säga Socialdemokraternas nära samarbetspart, har tvingats hantera ett flertal fall av Hamassympatier och antisemitism bland sina företrädare. Företrädarna med sådana åsikter är konstaterat många och finns till och med här i riksdagen. Partiledaren verkar inte tycka att det är ett stort problem. Inte heller Socialdemokraterna eller något annat oppositionsparti verkar skrämmas av detta, utan de står alla tysta.

Det är allvarligt och skrämmande att dessa farliga krafter tillåts infiltrera vår demokratis innersta kärna och underminera hela grunden i jämställdhetsarbetet. Jämställdhet handlar ytterst om värderingar, och om vi menar allvar med jämställdheten måste vi försvara de värderingar som gör frihet möjlig.

Den moderatledda regeringen leder oförtrutet arbetet framåt, och vi kommer inte att vika en tum i det värderingskrig som pågår. Vilka övriga partier som kompromisslöst står bakom kampen för demokrati, jämställdhet och människors lika värde är däremot högst oklart i dag. Jag tycker att det vore rimligt om svenska folket fick svar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jodå, den här regeringen håller många tankar i huvudet. Vi tog över den högsta inflationen från den tidigare regeringen, och inflationen slår allra hårdast mot dem som är ekonomiskt utsatta, så det har varit vår prioritet att bekämpa den. I övrigt är ju vår linje att kvinnor just ska bli självständiga, och det blir man inte genom bidrag utan genom att ha ett arbete att gå till.

Det är också så de allra mest utsatta kvinnorna, som lever i hederskulturer, kan ha möjlighet att komma bort från den strukturen, nämligen genom att gå till en arbetsplats – att gå till ett annat sammanhang. Det har varit den här regeringens absoluta prioritet, och vi ser att vårt arbete har fått resultat: Barnfattigdomen minskar, och fler kommer nu i arbete. Det här stärker inte minst kvinnorna.

Den här regeringen har också kombinerat lagstiftning. Vi har skärpt lagstiftningen så att det nu är straffbart att köpa sexuella handlingar på distans – detta var också ledamoten inne på. Upprepade grova sexualbrott kan ge livstids fängelse, och återfallsförbrytare ska kunna hållas inlåsta. Vi har precis röstat igenom den historiska straffreformen, som också handlar om kriminella nätverk, vilka har en direkt koppling till människohandel.

Jag undrar hur ledamoten kan stå här och prata om jämställdhet samtidigt som ledamotens parti har en nära samarbetspartner i Vänsterpartiet, där det finns tydliga och utbredda krafter som jobbar mot jämställdhet. Det är islamistiska rörelser med segregation, kontroll och underordning som samhällsgrund.

Detta underminerar ju helt och hållet allt det arbete vi gör. Vi filar på straff och kvinnors ekonomiska självständighet, men hela det arbetet undermineras av detta. Det handlar om krafter som Socialdemokraterna sannolikt kommer att sitta i regering med om man får möjlighet. Hur rimmar det med jämställdhetsarbetet? Det undrar jag.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för anförandet! Flera delar av det innehöll kritik mot det nuvarande arbetet. Å ena sidan vill man ha mer straffskärpningar, men å andra sidan är straffskärpningar inte det enda.

Jag får påminna ledamoten om att den här regeringen tog vid efter åtta år av socialdemokratiskt regeringsstyre. Det var åtta år av senfärdighet. Man valde i vanlig ordning att inte gå lika långt som Moderaterna när det gäller att skydda kvinnor och barn. Man ville inte bredda lagstiftningen mot hedersrelaterat våld i den utsträckning som vi föreslog, och det tog hela fyra år efter riksdagens tillkännagivande innan riksdagen kunde rösta om att göra hedersbrott till en egen brottsrubricering. Man valde inte heller att gå lika långt gällande straff för våldtäkt och sexuella brott som Moderaterna föreslog.

Jag undrar varför man under sin egen regeringstid inte valde att gå vidare med alla de förslag som Moderaterna då hade.

Herr talman! Det var väl ändå så att man förändrade en hel del på Arbetsförmedlingen. Det man lade ut fungerade heller inte bättre utan blev bara dyrare. Det återställer vi nu.

Det var också många av de viktiga lokalkontoren med kontakter för dem som är långtidsarbetslösa och behöver extra stöd som försvann, vilket den här regeringen nu också försöker återställa.

Ledamoten pratade också om ekonomisk jämställdhet. Det är ett område som det är oerhört viktigt att vi fortsätter att utveckla.

Den här regeringen har försökt titta på föräldraförsäkringen och till exempel utökat antalet dubbeldagar för att den ska bli mer flexibel och för att det ska bli lättare också för ensamstående att pussla i sin vardag.

Vi vet ju att det framför allt är när man bildar familj som kvinnors och mäns löner går åt skilda håll. Jag kan inte låta bli att konstatera att en pusselbit i detta som vi inte pratar om alls här i dag är männens ansvar i detta. Men det kan vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

Den här regeringen har gjort flera delar. Föräldraförsäkringen är en del. Vi ser över pensionssystemet och tittar på om det kan finslipas för att det ska bli mer jämlikt också på sikt.

Företagande vill jag också gärna nämna, för det är någonting som vi har lagt mycket fokus på. Kvinnor har ju inte bara lägre löner; de äger mindre och driver färre företag. Vi har gett flera uppdrag till Tillväxtverket för att hjälpa kvinnor att starta, driva och äga företag. Vi har också tittat på delen om kapital och finansiering eftersom vi vet att en ytterst liten del av kapitalet när det gäller företagsstarter går till kvinnor. Vi har haft rundabordssamtal.

Vi har ju försökt täcka in alla dessa områden. Är det något som ledamoten inte tycker att vi får med i detta? Jag tycker att vi har lyckats pricka in det mesta.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag blev faktiskt lite förvånad av det ledamoten sa om att regeringen fokuserar på administrativt arbete i stället för på handling. Jag tänkte nämligen precis samma sak när jag läste motionen från Centerpartiet om att analysera effekterna av integrationsinsatser ur ett jämställdhetsperspektiv.

Jag tänker att det är helt uppenbart att vi har problem med både jämställdhet och integration och att de är nära kopplade till varandra. Arbetslösheten för utrikes födda kvinnor är ju tre gånger högre än för inrikes födda, och de står allra längst bort från arbetsmarknaden. Vi är överens om det, men jag tycker inte att regeringen fokuserar på administration och inte heller att den ska göra så mer. Vi har redan analyser och fakta; det är handling som är det viktiga.

Jag tycker nog att det finns skäl för lite självreflektion i Centerpartiet här. Nu när vi jobbar väldigt hårt med att stötta just de utrikes födda kvinnorna har den här regeringen fokuserat på att både skapa incitament och ställa krav för arbete. Där har Centerpartiet kämpat emot när det gäller både hårdare språkkrav kopplade till bidrag och att på andra sätt ställa krav.

Men vi har också jobbat vidare med stöd. Jag vill påminna om att Centerpartiet var den drivande parten i att montera bort just de delar av Arbetsförmedlingen som de här grupperna behöver så väl, nämligen tillgänglighet, stöd och lokal närvaro. Det försöker den här regeringen nu bygga tillbaka för att kunna kombinera incitament med stöd till utrikes födda kvinnor för att förbättra både integration och jämställdhet.

Hur ser ledamoten på detta? Är inte detta just handling? Är det inte detta som är vägen framåt i stället för ännu mer analys?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag delar bilden att detta är en relevant fråga, och jag blir själv väldigt illa berörd av tanken på att det tas ut skatt av prostituerade. Jag kan inte tänka mig att det är meningen att det ska vara så.

Det här är ju inte en ny fråga. Det är inte så att den nuvarande regeringen har förändrat skattelagstiftningen, utan den här skattelagstiftningen såg ut som den gör också under den förra regeringens tid och även innan dess. Det som har hänt är i stället att Skatteverket plötsligt har begärt skatt från en prostituerad. Det är väldigt olyckligt och någonting som jag tror att ingen av oss vill ska ske.

Det här är en fråga som man har tittat på, och det är komplicerat att ändra i strafflagstiftningen utan att samtidigt öppna kryphål för kriminella att kunna tvätta pengar. Jag delar dock helt uppfattningen att detta är osmakligt och att tanken med skattesystemet absolut inte är att det ska funka på det här sättet. Hos mig personligen skapar det många olika frågetecken om prioriteringar, inte minst hos Skatteverket.

Det här är en fråga som jag själv inte har släppt. Jag har i dag inget svar på exakt hur detta kan åtgärdas, men jag vill gärna få möjlighet att återkomma till frågan.

Herr talman! Ledamoten behöver kanske lite undervisning i ekonomi.

Jo, jobbskatteavdraget har faktiskt gynnat låginkomsttagare och kvinnor. Det vill jag upplysa om. Utöver det har regeringen vidtagit en lång rad åtgärder just för att gynna kvinnor. För min egen del är just den ekonomiska politiken den enda vägen som kommer att kunna ge underlag för den välfärd som ledamoten talade om i sitt förra inlägg.

Anledningen till att jag själv är moderat är att jag vet att den ekonomiska politik som vi för är det enda sättet att skapa ekonomisk tillväxt. Vi behöver företag, och vi behöver människor som arbetar. Det är så vi får in skatter för att försörja människor som behöver mer stöd eller som inte kan jobba. Det är så vi får in skattemedel till skolor och sjukvård. Den ekonomiska politik som vi för är grunden för välfärden.

Socialdemokraterna ser bidrag till kvinnor som den enda vägen till jämställdhet, medan vi moderater menar att det handlar om jobb och självständighet. Om vi sänker skatten så att man kan leva på sin lön behöver man inga bidrag. Det är en mer värdig väg till jämställdhet än den som Socialdemokraterna och oppositionen ser framför sig.

Återigen: Jobbskatteavdraget har varit en del i att stärka både ensamstående och, inte minst, barnfamiljer, som i dag har på totalen över 5 000 kronor mer i plånboken än när vi tillträdde. Detta har vi åstadkommit trots att vi har bekämpat inflationen och trots att vi har haft krig och handelshinder att övervinna – utöver, som sagt, det stora underskott med arbetslöshet och inflation som vi fick ta över från Socialdemokraterna när vi tillträdde.

Herr talman! Tack till ledamoten för frågan!

Jag vill ändå påstå att regeringen har uträttat rätt mycket inte minst när det gäller de hedersvåldsutsatta, detta till skillnad från oppositionen som under lång tid till och med förnekade att våldet existerade.

Om vi ska prata om den ekonomiska politiken har det varit en oerhört viktig prioritering. Vi tog över en inflation på uppemot 10 procent, hög arbetslöshet och så vidare. Det var ett rent krisläge när regeringen tillträdde, men detta har vi lyckats vända trots alla utmaningar med krig, handelstullar och annat som regeringen har fått hantera förutom det vi ärvde.

Den ekonomiska jämställdheten är absolut prioriterad. Vi har inte bara förändrat kring dubbeldagarna utan även tittat på bodelningsprocesser. Vi har också lämnat uppdrag till Tillväxtverket, eftersom en del av ojämställdheten handlar om kvinnligt företagande och ägande. Där pågår nu flera uppdrag för att kunna stötta detta bättre. Vi har också jobbat med fokus på finansiering och kapital och även samverkan för att kunna stötta kvinnor i det. Som jag nämnde ser vi också över pensionssystemet utifrån ett jämställdhetsperspektiv, och det finns även flera andra uppdrag.

När det gäller jobbskatteavdraget vill jag upplysa ledamoten om att det till väldigt stor del kommer just kvinnor med låga inkomster till del, till skillnad från Socialdemokraternas förslag som är att höja barnbidraget, något som i samma utsträckning skulle gå till dem som tjänar allra bäst. Det är inte ett särskilt smart fördelningspolitiskt sätt att nå just de som har det som tuffast. Skattesänkningarna har däremot gynnat de vanliga barnfamiljerna och även de ensamstående i större utsträckning än de allra rikaste.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.

Sverige är i dag ett av världens mest jämställda länder. Det är ingen slump utan resultatet av decennier av reformarbete och utbyggnad av välfärden. Det har gjort det möjligt och lönsamt för kvinnor att komma ut i arbetslivet. Men framför allt har vi generationer av starka och modiga kvinnor att tacka för detta – kvinnor som har gått före och kämpat för rösträtt, utbildning, arbete och ekonomiskt oberoende. De kvinnorna förändrade inte bara våra samhällen i grunden, våra livsvillkor, utan också våra normer och värderingar.

Det var väldigt länge sedan vi nöjde oss med att vara hemmafruar och beroende av männen – med begränsad frihet. Vi kvinnor vet att vi är värda mer. Vi kan bättre. Vi kräver vår rätt, och det är bra. Det är precis som det ska vara. Vi får aldrig, aldrig backa tillbaka. Jämställdheten ska fortsätta utvecklas och förbättras för alla kvinnor i vårt land. Därför fortsätter regeringen att genomföra konkreta reformer:

Antalet dubbeldagar i föräldraförsäkringen har ökats; och de kan överlåtas till anhöriga. Det görs historiska satsningar på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Pensionssystemet ses över ur ett jämställdhetsperspektiv. För utrikes födda kvinnor har regeringen presenterat en höjd etableringsersättning och ett individualiserat barntillägg för att öka incitamenten för arbete.

Inte minst genomför regeringen en bidragsreform med aktivitetskrav. Den som inte arbetar ska inte stanna innanför hemmets fyra väggar utan få lära sig svenska och utbilda sig och på olika sätt få stöd i att göra sig mer anställbar. Det är en avgörande jämställdhetsreform, inte minst för utrikes födda kvinnor.

Jag tror ärligt talat att de riksdagsledamöter som sitter här inne nu, oavsett parti, faktiskt vill ha ett jämställt Sverige. Jag tror att vi vill mot samma mål. Skiljelinjen handlar om hur vi vill uppnå det. Den moderatledda regeringen har en stark tilltro till kvinnors förmåga och understöder jämställdhet genom jobb. Vi sänker skatterna så att man ska kunna leva på sin lön, medan Socialdemokraterna och oppositionen tror att kvinnor klarar sig bäst genom bidrag.

Men hur mycket tanken på att kedja fast kvinnor i bidragsberoende än kliar i min kropp – det gör den verkligen – finns det något som skrämmer mig mer. Samtidigt som vi fortsätter att fila när det gäller föräldraförsäkring och löneskillnader och argumentera om huruvida jobb och sänkt skatt eller bidrag är rätta vägen framåt finns det krafter i vårt land som verkar i en helt annan riktning. Det är en riktning mot ett samhälle där kvinnor förväntas underordna sig männen, där rätten att vara den man är och älska vem man vill inte existerar och där individens frihet helt får stå tillbaka för gruppen och förtrycket.

Tusentals unga i Sverige lever under hedersförtryck. Och vi ser att negativa attityder bland unga mot hbtqi-personer har ökat kraftigt – från 3 procent 2013 till hela 15 procent 2026. Notera att det inte är en ökning bland unga överlag! Detta är en inställning som finns hos framför allt unga killar – killar i miljöer där religion och konservativa normer styr vardagen.

Regeringen har sedan den tillträdde agerat med kraft mot hedersförtrycket. Ett nytt sjunde jämställdhetspolitiskt delmål har införts. En handlingsplan är under framtagande, och flertalet lagskärpningar har implementerats.

Men det räcker inte med lagstiftning. Arbetet mot hederskultur kräver en orubblig kompass. Varje gång vi fattar ett beslut måste vi ställa oss frågan: Kommer det här beslutet att stärka individens frihet, eller riskerar det att befästa kontroll och ofrihet?

Den här linjen måste genomsyra hela samhället. Det gäller skola, kommuner, myndigheter och alla instanser som dagligdags träffar våra medborgare, barn och unga.

I Stockholm har vi sett hur den rödgröna majoriteten har öppnat för lösningar som går i helt motsatt riktning. När man inför separata badtider för män och kvinnor går politiken i praktiken hederskulturens ärenden. Problematiska situationer skapas också i förskola och skola, till exempel när personal enligt föräldrars instruktion tvingar tillbaka slöjan på den lilla flickan när hon slitit av sig den för att kunna leka. Då blir samhällets företrädare i praktiken bärare av det förtryck som barnet ska skyddas från.

Vi har även sett alltför många exempel på att instanser som socialtjänst och domstolar, som ska skydda hedersutsatta, har förminskat fara och förtryck, vilket har orsakat de utsatta mycket lidande och ibland till och med kostat dem livet. Och när viktiga beslut i rätt riktning togs, som när Jämställdhetsmyndigheten ändrade policy till att inte använda bildmaterial där minderåriga personer bär slöja i syfte att undvika att bidra till att normalisera eller främja situationer där flickor diskrimineras eller förtrycks, fick vi ta del i medierna av att detta ifrågasattes av vissa anställda.

Jag måste tyvärr konstatera att arbetet mot hederskultur fortfarande hindras av en kulturrelativistisk syn där allvaret tonas ned eller bortförklaras och hänsyn till förklaringsmodeller väger tyngre än skyddet för den enskilda människans frihet. Kärnan i problemet med det kulturrelativistiska synsättet är just att det inte leder till tolerans utan tvärtom: Det leder till att samhället börjar kompromissa med sina mest grundläggande värderingar.

(Applåder)

Herr talman! Verkligheten visar tyvärr någonting annat. Bara i Stockholms stad valde det rödgröna styret att fortsätta stödja studieförbundet Ibn Rushd, trots att det fanns kända brister kopplade till demokrativillkor och att det även kunde visas på kopplingar till islamistiska nätverk.

Det här var någonting som fortsatte trots att Moderaterna tryckte på och tryckte på. Socialdemokraterna ville fortsätta med det här bidraget ända tills Folkbildningsrådet till slut drog in statsbidragen. Motvilligt, när det inte längre gick att försvara, gick man med på att stoppa det.

Som jag konstaterade har man också röstat nej i riksdagen till att låta göra en extern granskning av studieförbunden, när Moderaterna föreslog det.

I övrigt konstaterar jag att Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet, ett vänsterparti som har sin grund i kommunismen. Det finns exempel på exempel bland Socialdemokraterna på företrädare som har olämpliga kopplingar, inte bara i Stockholm. Vi har också sett det i Göteborg och i ungdomsförbunden. Men det finns även hos samarbetspartnern Vänsterpartiet. Det finns till och med riksdagsledamöter som har antisemitiska kopplingar och som skickar ut uttalanden.

Jag undrar hur Socialdemokraterna kan upprätthålla sin trovärdighet i kampen mot antisemitism när Socialdemokraterna samarbetar med ett parti där företrädare återkommande kritiseras för antisemitiska uttryck och där skattepengar till och med har gått till projekt kopplade till organisationer som själva uppgivit att de deltagit i terrorattacker.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag konstaterar att vi i mångt och mycket är överens om målsättningen, nämligen att vi ska ha ett jämlikt Sverige. Däremot finns det stora skillnader när det gäller hur vi vill uppnå det målet.

Men medan vi pratar om löneskillnader och jämlikhet finns det också krafter i vårt land som idogt arbetar för att skapa ett helt annat samhälle i Sverige och dra oss tillbaka närmare 100 år i tiden. Vi har sett alltför många exempel på att föreningar och organisationer som har en kvinnofientlig och diskriminerande islamistisk agenda har kunnat breda ut sig i Sverige och till och med få offentliga bidrag.

Detta är ett stort problem, som även har lyfts fram som ett säkerhetsproblem från Säpos håll. Regeringen har agerat kraftfullt mot detta för att offentliga medel inte ska kunna gå till dessa aktörer, som ju helt kommer att förändra världsbilden om vi pratar om jämställdhet i Sverige. Vi har stärkt demokrativillkoren för bidrag. Stödet till trossamfund har setts över etcetera.

Socialdemokraterna har däremot fått kraftig kritik för både kopplingar till och samverkan med organisationer som dessa. Man röstade också nej till en extern granskning av studieförbunden när Moderaterna lade fram förslag om det.

Jag undrar alltså: Hur kan Socialdemokraterna hävda att de står upp för jämställdhet när de i praktiken accepterar och i vissa fall till och med finansierar verksamheter som brister i respekt för kvinnors grundläggande fri- och rättigheter?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för förtydligandet. Eftersom ledande socialdemokrater går ut väldigt starkt i frågan om arbetstidsförkortning och uttryckligen hotar med lagstiftning om inte parterna kommer överens är det väldigt bra att vi får ett klargörande om var Socialdemokraterna står i frågan, så att inte någon väljare luras att tro att detta kommer att ske per automatik om Socialdemokraterna kommer i regering. Så är det uppenbarligen inte.

Jag tackar för förtydligandet och hoppas att Socialdemokraterna som organisation kanske kan samla sig om en lite mer enhetlig kommunikation.

Jag vill ställa en fråga, när vi nu pratar om att man månar om arbetstagarna. Varför har man inte talat om hur avskaffandet av karensavdraget ska finansieras? Jag vet att ledamoten inte har någon mer replik, men jag skickar med frågan till Socialdemokraterna. Jag tycker nämligen inte att det är hederligt att gå ut med en sådan stor reform – det är alltså 5 miljarder, nästan lika mycket som hela jämställdhetsbudgeten – utan att säga hur den ska finansieras. Man nämner den i budgeten, men man har inte sagt hur den ska finansieras eller redovisat detta på något annat sätt.

Om man menar allvar med sina förslag, som då ska gynna arbetstagare, tycker jag att det är rimligt att man talar om hur de ska finansieras. Vad ska man prioritera bort, eller vilka skatter ska höjas? Om man som väljare inte får tydliga konsekvensbeskrivningar kan man faktiskt inte skapa sig en egen uppfattning om vad man tycker om politiska förslag. Ledamoten vet likaväl som jag att resurserna har en viss begränsning och att allt som bekostas i budgeten måste finansieras.

Jag skickar med ledamoten att det vore hederligt med ett förtydligande för väljarna om hur detta ska finansieras.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tänker att ledamoten kanske ändå inte lyssnade på hela anförandet, för jag nämnde också flera av de saker som har förbättrats för arbetstagare. Vi har infört stärkt omställningsstudiestöd. Att heltid ska vara norm har förtydligats i lagen om anställningsskydd. Vi har infört en snabbare övergång till tillsvidareanställning vid tidsbegränsade anställningar. Företrädesrätten vid återanställning har också förbättrats.

Jag räknade i mitt anförande upp några exempel på hur man har förbättrat lagstiftningen. Sedan konstaterade jag att jag personligen inte känner igen mig i Socialdemokraternas beskrivning av att det är fruktansvärt att vara arbetstagare och att företagen är giriga entiteter som bara utnyttjar arbetskraften.

Jag har själv jobbat i nästan alla branscher, både med enklare och med mer kvalificerade arbetsuppgifter. Jag har blivit väl bemött och väl behandlad. Jag vänder mig emot den beskrivning av arbetsgivarna som görs.

Större delen av dem som är anställda i Sverige är anställda i små och medelstora företag. Det är människor som har startat dessa företag. Att ett företag växer är inte synonymt med att man som företagare tappar goda grundläggande värderingar. Jag vänder mig mot den bilden utifrån mina egna erfarenheter av nästan alla branscher.

Verkligheten för företagare är att de i väldigt stor utsträckning själva tar ut en ganska låg lön men jobbar sju dagar i veckan och sena kvällar. De är väldigt måna om sin personal.

Ledamoten fick alltså några exempel. I övrigt har vi också stärkt många möjligheter på arbetsmarknaden att höja sin kompetens och få fler valmöjligheter som anställd. Det är bara några av de delar vi har jobbat med.