Sofia Amloh

Fru talman! Jag tror faktiskt att det är ganska många med mig som tror att ett extra barnbidrag i januari månad hade spelat roll. Jag är rätt övertygad om det.

Att statsrådet står här och säger att det inte hade spelat någon roll, att det inte hade varit värt något utan att det hade varit någonting ute i periferin eller i marginalen är ett väldigt borgerligt synsätt.

Jag tycker att det är synd att vi har en regering som inte kan se att det hade spelat roll för de ensamstående kvinnorna som försöker få detta att gå ihop och som känner en panik när de inte har några pengar när det är flera dagar kvar innan de får några nya då de ska köpa mat och en rad andra saker. Det är noll kronor på kontot. Då hade barnbidraget spelat roll.

Fru talman! Sedan säger statsrådet att man har ett särskilt fokus och att man presenterar en massa förslag på vad man gör åt den ekonomiska situationen. Man har ett särskilt fokus på utrikes födda kvinnor. Det är åtgärden, att man har ett särskilt fokus och en plan som man ska konkretisera. Jag tror att det är dags att börja göra det. Sedan kan man ganska snabbt börja agera. Det är det som jag lite grann är ute efter.

Fru talman! Jag kan återigen konstatera att jämställdhetsministern inte har prioriterat kvinnor, trots att vi vet att det är de som drabbas hårdast i en kris. När man inte gör det väljer man också att acceptera att kvinnor och barn ska ta den största smällen i den ekonomiska krisen. Det tycker jag är djupt sorgligt.

Fru talman! Jag kan hjälpa statsrådet med det uppdrag som har lämnats till olika myndigheter, framför allt när det gäller den analys som Jämställdhetsmyndigheten skulle göra av bostadssituationen. Det finns inga bostäder. Det byggs inga bostäder av den här regeringen. Det är ganska enkelt att svara på den frågan. Och det kommer definitivt inte att gynna kvinnor som behöver lämna en destruktiv relation.

Men den här debatten handlar om att denna regering inte bedriver någon ekonomisk jämställdhetspolitik. Och jag har precis visat på en rad olika konsekvenser av att kvinnor just nu systematiskt är djupt ekonomiskt utsatta.

Statsrådet har sagt flera gånger att hon följer frågan och tycker att den är viktig. Det är dags för jämställdhetsministern att kliva ned från läktaren, komma ut ur kommentatorsbåset och börja agera och inte bara följa frågan.

Fru talman! En av de mest kvinnodominerade sektorerna är sjukvården och omsorgen. Den här regeringen är skyldig till att det just nu pågår en välfärdsslakt runt om i vårt avlånga land. Nästan alla regioner tvingas att lägga varsel. Och i min egen region, Sörmland, avsäger sig cheferna arbetsmiljöansvaret för att det är bortom kontroll.

Vi socialdemokrater vill satsa mycket mer på välfärden och sjukvården. Vi socialdemokrater föreslog ett extra barnbidrag. Men denna regering och jämställdhetsministern sa nej. Vi socialdemokrater föreslog ett extra studiebidrag. Men det sa denna SD-ledda regering också nej till.

Bankerna tar ut vinst efter vinst. Sammantaget uppskattas att bankerna tar ut övervinster på 90 miljarder kronor. Vi socialdemokrater föreslog en bankskatt på deras övervinster. Men vet ni vad, denna regering sa nej.

Politik är att prioritera, och ni har inte prioriterat kvinnor och deras ekonomiska situation.

Fru talman! Nu är det tomt på sparkontot, om det nu fanns något. Och det är tomt i plånboken. Man har sålt det man har på Blocket eller på Tradera, och man har pantsatt de ärvda smyckena. Ändå har man just nu inte råd att betala hyran eller att köpa mat till sina barn.

Vi har aldrig sagt att vi kräver att hushållen ska kompenseras fullt ut. Det som vi säger är att inflationsbekämpningen inte får kosta hur mycket som helst. Och vi har framför allt sagt att den inte får kosta de särskilt utsatta. Hur fattiga och hur skuldsatta ska kvinnor i Sverige bli innan jämställdhetsministern agerar i stället för att analysera och kommentera verkligheten?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret, men det är ett par saker i svaret som jag får huvudbry av och som jag tycker blir otydliga och aningen märkliga.

Statsrådet säger att finansiella kunskaper är oerhört viktiga för att man ska kunna fatta välinformerade beslut gällande sparande och kapital, som i dag är ojämställt fördelat. Ja, det ligger nog en del i det. Men det är inte de finansiella kunskaperna som har varit avgörande för en majoritet av kvinnor som i dag känner en oro över att kunna lämna en relation med en man som de inte längre vill leva med. Det har inte varit de finansiella kunskaperna som har varit avgörande när det gäller att kunna lämna relationen eller inte.

Jag tycker att det är ett svar som lägger ansvaret på den enskilda kvinnan. Det är då kvinnan som inte har sparat tillräckligt eller som inte har gjort rätt eller kloka ekonomiska val när det gäller sparande, och det är det som har satt henne i denna ekonomiska situation.

Det är ett svar och en förklaring av ett samhällsproblem som är både verklighetsfrånvänt och snuttifierat. Det är aningen fräckt, även för en borgerlig politiker, att beskriva situationen så.

Det fick mig att tänka på Ebba Busch. Hon twittrade för några år sedan om att kvinnor med låga pensioner skulle göra andra val i livet.

Fru talman! Statsrådet säger i sitt svar att inflationen behöver bekämpas och att inflationen slår hårt mot svenska hushåll i allmänhet och i synnerhet mot de särskilt utsatta hushållen med små eller inga marginaler. Bland de särskilt utsatta hushållen finns ensamstående kvinnor med barn.

Jag håller helt med. Det är därför jag har kallat statsrådet till kammaren för att ha just denna debatt. Men det som sägs i svaret är att det görs viktiga finansiella avvägningar.

Vi nås av rapport efter rapport om att en tredjedel av alla vuxna i Sverige har svårt att betala löpande utgifter som hyra och mat. Kronofogden visar på historiskt höga skuldsättningar bland svenska folket, och kvinnor sticker ut. Två av tre ensamstående föräldrar - det är huvudsakligen kvinnor - har inte råd att låta sina barn gå i en organiserad fritidsaktivitet. Sex av tio kvinnor känner oro över sin ekonomiska situation och över om de klarar av att flytta till eget boende vid en separation eller skilsmässa.

Statsrådet är mig - och många med mig - svaret skyldig. Tycker jämställdhetsministern att det är rätt finanspolitiska avvägningar som är gjorda när konsekvenserna ser ut på detta vis?

Varför gör ni inget för att de särskilt utsatta hushållen, ensamstående kvinnor med barn, inte ska ta den här smällen i denna tuffa ekonomiska kris? Att kvinnor inte kan lämna en relation eller ett äktenskap för att de inte kan vara ekonomiskt självständiga i Sverige är under all kritik. Om man inte agerar på det som ansvarig minister ska man vara försiktig med orden.

Det är inte trovärdigt, eller för den delen värdigt, att säga att regeringen står bakom delmålet om ekonomisk jämställdhet när det är kvinnor som straffas med er politik.

Herr talman! Det handlar inte om att vi, med våra frågor, inte skulle respektera remissinstanserna, remisstiden eller de processer som detta kräver. Här har vi fullständig samsyn. Jag tänker att den här debatten inte handlar om det.

Men nu är detta gjort, och förslagen ligger där. Då kvarstår frågan: Vad tänker regeringen göra? Jag tycker inte att det har framgått hittills. Det är väl dessa svar som statsrådet fortfarande är skyldig oss.

Jag kanske ska vända på frågan. Hur viktig är den här prioriteringen? Är det precis så som interpellanten tidigare redogjorde för? Hur är det när man får chansen att sänka skatten? Är det då fortfarande prioriterat att se till att gravida kvinnor kan få möjlighet att inte förlora för mycket i inkomst? Eller kommer skattesänkningen att gå först igen? Det handlar snarare om detta.

Menar statsrådet att detta är högt prioriterat? Då behöver man också visa att annat kan få stå tillbaka i prioriteringarna för att detta ska kunna bli verklighet.

Min fråga kvarstår: Kommer vi att kunna se faktiska förslag som läggs på riksdagens bord under nästa år?

Herr talman! På tal om utredningen kan vi konstatera att gravida i dag har sämre möjligheter att beviljas sjukpenning. Det var ju därför den tidigare regeringen tillsatte den utredning som nu har kommit med dessa förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är just som interpellanten har beskrivit: Vid besvär i samband med graviditet hänvisar man till att det handlar om det normala livsförloppet. Det bygger på tolkningar från 1940-talet. Det har hänt väldigt mycket sedan dess när det gäller synen på gravida kvinnor och möjligheten att vara arbetsför.

Utredningen föreslår bland annat höjd ersättning för gravida som inte kan arbeta och pekar på möjligheten att ge alla graviditetspenning de sista dagarna före förlossning. Det är ju många kvinnor som förlorar inkomst på grund av att de är gravida, och så kan vi inte ha det. Just därför föreslår utredningen att det ska gå att få graviditetspenning fram till dagen före förlossningen. I dag upphör rätten till graviditetspenning tio dagar före beräknad förlossning.

I samband med att utredningen presenterades våren 2023 sa statsrådet Tenje att det är högt prioriterat att se till att kvinnor kan fortsätta att arbeta under graviditeten. Jag kan inte annat än hålla med. Men jag blir ändå bekymrad när jag ser propositionslistan, där regeringen visar planeringen för kommande lagförslag under 2024, för där finns inget om detta med. Det finns inget som är i enlighet med utredningens förslag, inte ens någon liten del av det.

Det ska alltså gå ett helt år utan att regeringen lägger fram förslag om ändringar här. Ska vi alltså vänta oss att inget händer på det här området - att regeringen inte ens klargör att gravida har samma rätt som dem som inte är gravida?

Jag tycker inte att man ska säga att något är högt prioriterat om man inte kan visa det i handling. Är det prioriterat eller inte för regeringen att göra något, och varför görs det ingenting under 2024?

Fru talman! Den här regeringen sa nej till extra barnbidrag. Den här regeringen sa nej till ett extra studiebidrag. Den här regeringen säger nej till att beskatta bankernas övervinster.

Fru talman! Nu är det tomt på sparkontot och i plånboken. Nu har man sålt det man kan sälja, och nu har man pantsatt det man kan sätta i pant. Ändå har man inte råd att betala vare sig mat eller hyra. Den oron och den paniken tror inte jag att man förstår om man inte har varit där själv.

Vi har aldrig sagt att vi kräver att hushållen ska kompenseras fullt ut. Det vi säger är att inflationsbekämpningen inte kan få kosta hushållen hur mycket som helst. Hur djup ska barnfattigdomen bli? Hur fattigt och skuldsatt ska svenska folket bli innan finansministern agerar? De frågorna kvarstår.

(Applåder)

Fru talman! Hela förra året hörde vi hur tufft det var för hushållen, och precis som vi har beskrivit och fortsätter att beskriva har matpriserna ökat och räntorna och hyrorna dragit iväg. Under hela förra året vittnade människor om att de vände ut och in på sina plånböcker och sina sparkonton, och nu efter jul och nyår nås vi av rapporter om att en tredjedel av alla vuxna i Sverige har svårt att betala löpande utgifter som hyra och mat.

Fru talman! I förra veckan rapporterade Kronofogden att nya nivåer av krediter har uppmätts. Svenskarnas skulder har nått historiska nivåer, dessutom i en generation som är uppfostrade att spara först och köpa sedan - men det går inte i dagens Sverige. Vi nås av dessa katastrofala nyheter samtidigt som bankerna tar ut otroliga övervinster, vars storlek är oerhört svår att få grepp om.

Organisationen Sveriges Makalösa Föräldrar berättar att endast en av tre ensamstående föräldrar har råd att låta sina barn delta i en organiserad fritidsaktivitet. Sex av tio kvinnor känner oro över att de av ekonomiska skäl inte kan separera eller skilja sig.

Hur menar finansministern att hon stöttar de svenska hushållen under rådande kris? Jag tror att få upplever att finansministern gör detta. Jag håller med om att inflationen ska bekämpas, men det kan väl inte få kosta människor hur mycket som helst. Konsekvenserna sträcker sig bortom inflationsbekämpningen. Ökade ekonomiska klyftor och försämrad folkhälsa är förluster som inte hämtas hem per automatik för att inflationen går tillbaka. Det är samhällskonsekvenser som är så långtgående att de borde få även en moderat finansminister att skruva på sig. Var går gränsen för finansministern? Hur fattiga ska svenskarna bli innan finansministern överväger att agera?

(Applåder)

Fru talman! Vi är överens om lägesbilden. Där håller jag helt med statsrådet. Och den har vi på olika sätt beskrivit här i kammaren nu. Men det skulle uppskattas om statsrådet kan redogöra sakligt för varför man väljer att göra den prioritering som nu är viktig och på vilken grund som man nu väljer bort Kambodja.

Det som jag hör från statsrådet är att han upprepar argument, och jag tror att det kanske mest är för hans egen skull och inte för att sakligt och med respekt för denna diskussion redogöra för grunden och argumenten för att man väljer bort Kambodja i detta fall. Det är det som egentligen behöver förtydligas i denna debatt. Och det skulle verkligen uppskattas om vi kunde få reda på argumenten och grunden för att man nu väljer bort Kambodja.

Fru talman! När jag såg att denna interpellationsdebatt skulle hållas i kammaren ville jag ta tillfället i akt och delta, dock kanske inte så sent som det blev just i kväll.

År 2016 och 2017 fick jag den fantastiska möjligheten att jobba och verka i Kambodja tillsammans med civilsamhället och svenska företagsrepresentanter och fackföreningar. När jag var där såg jag det som kanske betydde allra mest och som var starkast för att man skulle se det kambodjanska folket, nämligen deras brutala historia med ett folkmord som var som ett öppet sår. Man kunde se i den demografiska kurvan att det saknades en generation på grund av detta folkmord och hur detta har präglat deras sätt att vara och bemöta varandra och synen på vad som behöver göras. Det var otroligt närvarande.

Jag såg också hur de svenska företag jag mötte var ganska präglade av hur det fungerar i Sverige med den svenska modellen, vilket H & M ändå är. Jag tycker att det finns mycket att göra när stora multinationella företag etablerar sig runt om i världen, men bland andra H & M ville samarbeta med fackföreningarna. De ville inte ha strejker, utan de ville komma till förhandlingsbordet därför att det gynnade produktiviteten.

Vi kunde också, precis som mina kollegor har beskrivit, se hur strejker och inskränkningar av mänskliga rättigheter skedde dagligen och hur skört det var. Det är inte så många år sedan, men vi såg under denna sköra tid att det fanns ett hopp och en kraft, även om demokratin var ytterst hotad, och att ganska mycket kunde hända om man gjorde mer.

Handelspolitiken är viktig för Sverige. Vi vet att svenska företag har fått många rubriker utifrån hur den har skötts utomlands, och biståndspolitiken spelar en stor roll för att den ska kunna gynna svenska företag så att svenskar här hemma i Sverige kan känna att det är tryggt att köpa kläder som är tillverkade exempelvis i kambodjanska fabriker.

Men nu väljer regeringen att släppa handeln och ta bort biståndet. Det gör mig otroligt ont att vi inte kan verka för att stabilisera det läge som krävs rent säkerhetspolitiskt i relationen till Kina. För det var precis detta vi såg. Jag hörde så många gånger, på så många fabriker från så många fackföreningar att om det bara inte är Kina som äger en fabrik finns det potential eller hopp för mänskliga rättigheter. Men vi såg hur de vann mark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behövs just en sådan motståndskraft för att skapa stabilitet i regionen. Det är av yttersta vikt för varje svensk att detta också görs, så jag förstår faktiskt inte riktigt varför man väljer att göra det man gör, framför allt inte just nu.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen gick ut hårt: Man började med att i sin första budget inte ens vara i närheten av de statsbidrag som SKR, det vill säga kommuner och regioner, skickat skarpa och tydliga signaler om att de var i behov av. Region Sörmland brände hela sitt sparkonto, och regeringens partikamrater i Region Sörmlands styre - moderater och kristdemokrater - vädjade, bönade och bad om mer pengar. De behövde hjälp att överleva. Regeringen och statsrådet vägrade lyssna till de rop på hjälp som kom från så många håll.

Regeringen väljer åter, i budgeten för år 2024, att inte ge regionerna ens i närheten av det som sjukvården är i behov av. De beskrivningar och vittnesmål som vi i dag är budbärare för är verkligheten. Det är en verklighet som de borgerliga styrena är oförmögna att hantera.

Konsekvenserna kommer inte att stanna vid det vi beskriver i dag. När varslen genomförs under året kommer varenda sörmlänning att drabbas på något sätt.

Fru talman! Bankerna gör övervinster på uppskattningsvis 90 miljarder. Den här regeringen tycker att detta är rimligt - man vill inte göra något åt det utan låter det passera. Region Sörmlands underskott är 1 200 miljoner kronor, vilket motsvarar 4 000 kronor per sörmlänning. Det är svårt att försvara bankernas övervinster inför sörmlänningarna.

Vad tänker regeringen göra? Tänker man lämna regionerna ensamma?

(Applåder)

Fru talman! I Sörmland fanns det nästan 1 miljard på sparkontot när det socialdemokratiska styret både i regionen och nationellt lämnade över till SD-regeringen respektive det borgerliga styret i Sörmland. Detta kapital brände man dock upp på knappt nio månader. I december fick man låna pengar för att få ihop till löner.

Jag vet att regeringen säger att det inte går att göra något åt detta eftersom inflationen ska bekämpas först. Ja, absolut! Vi ska bekämpa inflationen. Men jag påstår att det inte är bra, varken för inflationen eller för sörmlänningarna, när regionen behöver skuldsätta sig för att ha råd med löner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En vecka efter att SD-regeringen presenterat budgeten för 2024 insåg det borgerliga styret i Region Sörmland att dess vädjan till regeringen inte hade hörsammats. Resultatet blev massvarsel på 700 medarbetare. Och det kommer inte att stanna där.

Får inflationen och lågkonjunkturen skörda precis vilka offer som helst? Finns det ingen bortre gräns för den här regeringen?

I Sörmland lägger man ned vårdcentraler och distriktssköterskemottagningar. Man kan inte räkna upp vare sig löner eller andra kostnader under detta år. På vilket sätt menar SD-regeringen att man inte lämnar regionerna i sticket? Statsbidragen som regeringen lägger räcker helt uppenbart inte på långa vägar. I Region Sörmland avsäger sig cheferna sitt arbetsmiljöansvar för att situationen är bortom kontroll.

Fru talman! Detta är konsekvenserna av ett inkompetent styre i Sörmland och en regering som är beredd att slakta svensk sjukvård. Vad krävs för att statsrådet ska sluta titta på? Även om inflationen går tillbaka kommer Region Sörmland att stå ensamma kvar på slagfältet och försöka skrapa ihop resterna efter regeringens svek. Skadan sker nu, och den kommer inte att lagas med automatik för att inflationen går tillbaka eller för att räntorna backar.

Sjukvårdsministern och regeringen kan välja att agera i dag, i morgon eller vilken dag de vill genom att lägga fram en extrabudget eller en ändringsbudget. De kan välja att göra någonting åt detta och inte lämna regionerna åt sitt öde.

Frågan kvarstår: Tänker regeringen ta några initiativ för att åtminstone undvika att regionerna behöver säga upp vårdpersonal?

(Applåder)

Fru talman! Vi har fått till oss att det finns en rad färdiga förslag som den socialdemokratiska regeringen lämnade över till den här regeringen på Arbetsmarknadsdepartementet. De är färdigutredda. Det finns en rad förslag att börja agera på. Strategin finns, liksom en rad åtgärder och utredningar, precis som interpellanten redovisade tidigare. Ändå är det enda vi hör från statsrådet att man med full kraft ska göra någonting åt detta.

Jag undrar vad man menar när man säger "med full kraft". Vi ser ju inga förslag på riksdagens bord. Det kom en propositionslista där regeringen annonserar vad man ska göra under året och den här terminen. Där finns inte något av de här förslagen med.

Tar regeringen itu med både det förebyggande och det mer akuta arbetet med full kraft, med tanke på hur många som dör ute på Sveriges arbetsplatser? Tusentals människor blir sjuka av jobbet. Regeringen tar itu med det genom att lägga fram tomma propositions- och förslagslistor. Jag tycker att det verkar ganska lamslaget.

Vet regeringen vad de vill göra i de här frågorna? Vet statsrådet vad hon vill? Det är väldigt okonkret. Jag tycker att det är dags för regeringen och statsrådet att bli konkret. Vad ska göras? Vad vill hon? När händer det?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill först kommentera den del i statsrådets svar som beskriver den mörka utvecklingen i slutet av förra året angående antalet dödsolyckor, som då var väldigt stort. Även detta år har börjat mörkt i och med att vi redan har dödsolyckor på våra arbetsplatser. Statsrådet anger att hon därför har kallat till sig arbetsmarknadens parter för att lyssna in vilka åtgärder de ser behövs för att stärka det förebyggande arbetet.

Att det krävdes denna utveckling för att biträdande arbetsmarknadsministern skulle kalla till sig parterna, att man inte har gjort det tidigare - hela strategin bygger ju väldigt mycket på de här delarna - och att det är på grund av denna utveckling man nu väljer att vilja samtala med parterna tycker jag är rätt anmärkningsvärt. Att man gör det är dock bra. Jag tycker att det ska vara en stående punkt i schemat och på dagordningen om man är statsråd på departementet för arbetsmarknad.

Fru talman! I går hade vi en partiledardebatt i kammaren där statsrådets statsrådskollega på samma departement, Johan Pehrson, i replikskiftet med Magdalena Andersson kom in på den strategi vi har i dag. Statsrådet har här i dag själv sagt att den är bra och att man tänker fortsätta jobba efter den, vilket vi har sett som jättebra. Johan Pehrson hävdade dock i gårdagens partiledardebatt att denna strategi med anledning av den utveckling vi sett den senaste tiden behöver revideras kraftigt.

Min fråga till statsrådet är: Är det strategin som är felet, eller är det att man inte jobbar tillräckligt hårt med att genomföra de åtgärder som måste till för att man ska leva upp till strategin? Ska fokus ligga på åtgärder för det förebyggande arbetet för att förbättra arbetsmiljön och leva upp till arbetsmiljöstrategin eller på själva strategin? Tycker statsrådet att strategin är bra och att man ska arbeta vidare med den efter 2025, eller tycker hon att strategin inte är tillräckligt bra?

Fru talman! Vi har under det senaste halvåret och året haft ett flertal debatter i denna kammare som sätter ljuset på dessa problem för att försöka uppmärksamma regeringen ännu mer på dem och för att sätta en sådan dagordning. I dag är ännu en sådan dag då vi har möjlighet att ta denna debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vara väldigt konkret med min fråga till statsrådet: Varför lade ni ned utredningen om behovsprövad arbetskraft? Varför har det varit ganska svårt för regeringen att ta in den kunskap som parterna besitter i en rad frågor? Man tillsätter ett arbetsmarknadspolitiskt råd utan en enda part från arbetsmarknaden, där den kanske absolut största kompetensen finns om hur det ser ut på svensk arbetsmarknad, inte minst rörande arbetslivskriminaliteten.

Jag håller helt med om att det inte bara är Arbetsmiljöverket som behöver agera. Det är därför jag nu nämner parterna. Men även andra myndigheter behövs i detta arbete. Det visar vi med bland annat dessa a-krimcenter.

Det finns kanske en möjlighet nu, med tanke på att statsrådet säger att denna regering vill ta krafttag. Jag vet inte riktigt vad krafttag betyder i den bemärkelsen. Men vi kanske kan se det i de regleringsbrev som nu skrivs till en rad myndigheter och att man också pekar på arbetslivskriminaliteten i dessa regleringsbrev. Men jag kan bara stå här och hoppas, och så får vi se efter jul och nyår vad dessa regleringsbrev innehåller.

Mina frågor är: Varför lade ni ned utredningen om behovsprövad arbetskraft? Kommer vi att se mer resurser till Arbetsmiljöverket? Och kommer vi att se något i regleringsbreven?

Fru talman! Det är svårt att ha den här debatten i kammaren i dag utan att påtala de dödsolyckor som har inträffat den senaste veckan. Det är så fruktansvärt och ofattbart och så totalt oacceptabelt. Samtidigt är det otroligt bra att det uppmärksammas, att det kommer upp på dagordningen och att det syns i medierna - att det syns, påtalas och sätter tryck i de här frågorna, för det är så otroligt nödvändigt.

Det som hände i förra veckan är inte en tillfällighet. Det är så många människor som dör varje år på sitt arbete - på grund av att de går till jobbet. Detta är en utveckling som vi har sett på svensk arbetsmarknad under en längre tid. Det var därför vi i den socialdemokratiska regeringen tillsatte och påbörjade arbetet med att få till a-krimcentren, för vi behövde se en myndighetssamverkan.

Det är bra att den här regeringen fortsätter det. Men jag har ändå frågor om vad den här regeringen tänker göra för att fortsätta att hålla uppe arbetet mot arbetslivskriminalitet. I kombination med att vi ville att dessa center skulle växa fram runt om i landet hade vi parallellt tillsatt en utredning om att behovspröva arbetskraftsinvandringen, vilket också är en viktig del i arbetet för att få ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Den behovsprövningen kastade dock den här regeringen i papperskorgen ganska snabbt. Jag beklagar verkligen att den här regeringen gjorde det, för det hade varit viktigt att vi hade haft den vid det här laget och att den hade kommit med förslag på det här området.

Vi socialdemokrater ser att det behövs fler inspektioner. Det säger den här regeringen att den också vill ha, men man finansierar inte fler inspektioner. Man tar från andra delar, men jag vet inte vilken del av arbetsmiljön och Arbetsmiljöverket man ska ta det från. Vi tycker att det behövs mer resurser för att göra fler inspektioner.

Samtidigt har man, som min kollega tidigare sa, stoppat rekryteringar för att man inte hade råd att ha fler inspektörer. Det tycker jag också är otroligt olyckligt. Jag hoppas verkligen att den här regeringen ser över detta framöver.

Detta är en utveckling som bygger på djupt kriminella nätverk där man fuskar för att tjäna mer pengar - för det är till syvende och sist vad det handlar om. Det krävs stora insatser från samhället för att få rätsida på detta, och det krävs att det prioriteras väldigt högt. Det är alltså bra att det finns på dagordningen och att det synliggörs. Jag hoppas att vi fortsätter se till att det blir lika synliggjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har haft min pappa i byggbranschen i över 35 år, och i morse sa jag till honom att jobba försiktigt. Det har jag sagt i många år. Han har sett mycket av den utveckling som varit under en längre tid.

Min fråga till statsrådet är: Är ni beredda att ge Arbetsmiljöverket mer resurser så att de kan göra fler inspektioner?

Fru talman! Ja, självklart måste hela samhället hjälpa till. Civilsamhället, alla delar av samhället, behöver ha fokus på barns och ungas hälsa och den psykiska hälsan.

Vi socialdemokrater gjorde en rad saker i regeringsställning. Flera av dem tror jag att den här regeringen inte hade något emot utan också såg som bra.

Vi gjorde bland annat satsningar på tjänsten som man ska ringa till när man mår dåligt, det vill säga larmtjänsten. Vi inkluderade i den nationella strategin över 20 myndigheter. De är med här, för det är så många delar av samhället som behövs.

Civilsamhället gör otroligt mycket varje dag för den psykiska hälsan och mot den psykiska ohälsan bland många människor.

Men faktum kvarstår, och det finns hur många undersökningar och hur mycket forskning som helst som visar på, att det som gör absolut störst skillnad för att sluta de hälsoklyftor vi har är att sluta de ekonomiska klyftorna. Det syns överallt; det är otroligt tydligt att de stora ekonomiska klyftorna spelar roll. Vi ser att det spelar roll vad man föds in i för levnadsvillkor. Om man har uppförsbacke eller nedförsbacke spelar stor roll. Det kan vi inte bortse från.

De svar vi hittills fått av statsrådet visar inte på några förslag på hur man ska komma till rätta med de ekonomiska klyftorna. Vi säger i politiken att vi ska hålla armlängds avstånd, men den här regeringen verkar hålla armlängds avstånd från samhällsproblemen. Det är för mig besvärande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! God hälsa är bland det första de flesta människor önskar sig och sina nära. De som är sjuka önskar sig god hälsa. Det är få saker som är så viktiga i livet än att må bra och vara frisk. Vi mäter och tar statusen på ett lands välstånd bland annat utifrån hur befolkningen mår.

Fru talman! När jag föddes på 80-talet sades det att det fanns en sak som inte kunde köpas för pengar, nämligen en god hälsa. Men i dag tvivlar jag på om det verkligen inte går att köpa en god hälsa för pengar. Det kanske inte gör det, men det är inte långt ifrån. De ekonomiska klyftorna är överlägset de största orsakerna till de stora hälsoklyftorna i dag. Det är helt avgörande om dina föräldrar är hög- eller låginkomsttagare eller var i landet du bor för vilka levnadsvillkor du föds in i. Den geografiska skillnaden behöver långt ifrån vara stor. Ibland är det bara en cykelbana eller några tunnelbanestationer som gör skillnad i flera levnadsår. Ekonomiska och sociala villkor spelar i dag en roll för hur länge du lever. Hälsoeffekterna speglas direkt i den yttersta konsekvensen, alltså antalet levnadsår.

Organisationen Makalösa Föräldrar presenterade en rapport i förra veckan om hur den ekonomiska situationen ser ut för ensamstående föräldrar - nästan uteslutande ensamstående mammor. Bara en tredjedel har råd att ge sina barn organiserade fritidsaktiviteter. I undersökningen, särskilt riktat till statsrådet, framgår att det kanske inte är fritidskortet som kommer att göra den största skillnaden för dem.

Att regeringen nu med ena handen ökar på de ekonomiska klyftorna med sin ekonomiska politik, och därigenom region efter region lägger varsel efter varsel, och med andra handen inför ett fritidskort, innebär enbart ett litet plåster på ett stort sår. Det är inte gott nog för våra barns och ungas psykiska hälsa.

På vilket sätt prioriteras barns och ungas psykiska hälsa när regionerna går igenom den ekonomiska slakten? På vilket sätt kommer 1,6 miljarder att spela roll när kommuner och regioner har över 30 miljarder i prognosen för nästa år?

Herr talman! Jag vill nämna det som jag sa i mitt första anförande, nämligen att vi har ett otroligt hårt och tufft samhälle. Det är ett samhälle där det ställs höga krav, där vi ska prestera, lyckas och leva upp till ideal. Här är det väldigt många som behöver hjälpas åt för att vi ska få ett samhälle som är varmare och inkluderande, och där vi ser varandra mer som medmänniskor oavsett om vi är olika. Om någon väljer att vara på ett sätt och om någon annan väljer att vara på ett annat sätt behöver vi ändå se varandra.

Detta behöver finnas i skolan. Om vi inte kan börja med våra barn blir det väldigt svårt att se hur vi ska kunna ändra på detta i samhället i övrigt. Det måste finnas en vuxenvärld som kan möta upp detta.

Andra frågor som ligger på regeringens bord handlar om att vi har ett stort antal våldsbrott som i hög grad riktas mot kvinnor. Jag vet att jämställdhetsministern jobbar med detta.

Här ser man just vilka insatser som behöver göras för barn och unga för att de ska hitta rätt när det gäller de relationer som de har till varandra.

Min fråga kvarstår därför. Hela samhället behöver jobba med just de könsnormer som vi blir intvingade i. Hur ska statsrådet se till att dessa frågor finns med i arbetet även i skolan, och framför allt när det kommer till genuspedagogiken och annan pedagogik där vi behöver prata om dessa frågor? Kommer detta att finnas på schemat? När det kommer till just genuspedagogiken är det någonting som Sverigedemokraterna faktiskt inte vill ha kvar. De vill inte prata om könsnormer. Det är därför på tiden att statsrådet svarar på frågan: Kommer det att finnas med, och kommer det att utvecklas?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för att denna debatt äger rum i kammaren i dag, för det är många som berörs av psykisk ohälsa eller psykisk hälsa. Framför allt är det viktigt att den här debatten handlar om barn i skolan.

Förutom barnen, som är direkt drabbade när de inte mår bra och har en tillvaro som de inte trivs med och som får dem att må direkt dåligt om dagarna, vill jag lyfta fram dem som finns runt omkring barnen, inte minst föräldrar och syskon. Att känna sig så otillräcklig som man gör när ett barn mår dåligt och man har svårt att nå dem är olidligt.

I dag har vi ett samhälle med otroligt höga krav på alla. Det är krav på att vi ska prestera, det är krav på att vi ska vara otroligt lyckade och det är krav på starka ideal, på många platser i detta samhälle. Det handlar om hur vi ska se ut och hur vi ska vara för att vara rätt - ett ideal som är väldigt smalt och som få människor får plats i. När man inte lever upp till detta ideal - när man inte är rätt - blir man fel också indirekt. Detta får människor, framför allt barn som inte har verktygen för att hantera detta, att må väldigt dåligt.

Denna debatt, herr talman, handlar om att barn ska få möjlighet att lära sig att förstå sig själva och få verktyg för att hantera sin psykiska hälsa. Det är precis som när vi lär oss vilken kost som är rätt, vilket också spelar stor roll, eller hur viktigt det är att röra på sig och att skolan skapar förutsättningar för detta. Det borde kanske göras i större utsträckning än i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men även när det kommer till den psykiska hälsan är det otroligt viktigt att få verktyg för att förstå sig på sina egna känslor - vad ska jag göra i den här situationen, varför känner jag så här och varför mår jag på det här sättet?

Många gånger kan kraven och känslorna ta sig olika uttryck beroende på om det är flickor eller pojkar. Vi ser att både flickor och pojkar mår väldigt dåligt men att detta kan ta sig olika uttryck. Då behöver vi bemöta flickor och pojkar med medvetenhet och stor kunskap om vilka könsnormer som styr samhället, hur det är att vara pojke och vilka ideal som gäller för det och vilka ideal som gäller för flickor.

För att kunna möta barnen i detta är det otroligt viktigt att vi har sådan kunskap och medvetenhet om vilka könsnormerna är, hur de ser ut och hur de ter sig men också att vi fortsätter att ha en kanske ännu mer utvecklad genuspedagogik, framför allt när det kommer till detta.

Flickor och pojkar behöver ha samma rätt och möjlighet att hitta dessa verktyg. Hur tar man sig igenom en sömnlös natt? Hur gör man när motionen tryter? Då behöver man hitta relationer till varandra och förhålla sig till sociala medier.

Jag ser inte att det i statsrådets svar förekommer könsnormer eller genus eller hur det ter sig på olika sätt för flickor och pojkar. Min fråga till statsrådet är: På vilket sätt ska detta spela roll i skolan när det kommer till att sätta ord på och hantera den psykiska ohälsan i skolan?

Fru talman! Socialdemokraterna är också emot allt våld. Det finns nog inget parti i den här kammaren som är emot våld mer än något annat. Men när det gäller samhällsstrukturer och att synliggöra det största samhällsproblemet är det de 85 procenten vi ska fokusera på att komma åt. Vi måste se till att en kvinna inte dör var tredje vecka. Vi måste tala om problemet.

Ni vill bredda målet och säga att allt våld är fel. Men hela jämställdhetsarbetet och jämställdhetsfrågan handlar ju om maktförhållandet mellan män och kvinnor. Jag undrar, eftersom jag inte har hört något om det och ledamoten kanske kan få ett annat tillfälle att beskriva det, inom vilket delmål kvinnor är överrepresenterade i sin maktutövning eller har en mycket starkare ställning i samhället. Inom vilket av delmålen finns det? Jag tror egentligen att vi är helt överens, för det finns inte.

Det är alltid männen som har dragit vinstlotten. Det gäller alla sex delmål. Det visar på strukturen, och det är just den vi talar om.

Den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället är våldet, och det drabbar i väldigt hög grad kvinnor. Det tycker vi socialdemokrater att vi ska adressera och komma åt.