Elin Söderberg

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är glädjande att höra klimat- och miljöministern säga att det inte finns några förslag från regeringen om att avskaffa klimatmål. Jag kommer givetvis fortsatt att följa detta. Det handlar om vad regeringens snabbutredning, som kommer att presenteras i morgon, säger och om hur regeringen kommer att agera och om vad regeringen kommer att säga även efter denna.

Ett tydligt klimatpolitiskt ledarskap med riktning och sektorsmål är oerhört viktigt för Sveriges klimatarbete framåt. Nu när utsläppen inom transportsektorn ökar så att vi i Sverige inte längre väntas nå vårt klimatmål inom transportsektorn, vårt etappmål, till 2030 och därmed inte heller vårt EU-åtagande för den icke-handlande sektorn till 2030 noterar vi att det leder till stora osäkerheter om vad som händer.

Kommer regeringen att se till att det blir höga kostnader för svenska skattebetalare genom att köpa utsläppsandelar från andra länder? Är det skogssektorn som ska överkompensera för ökad kolinbindning, för att använda flexibiliteter mellan sektorn för skog och mark och den icke-handlande sektorn av territoriella utsläpp? Eller är det jordbrukssektorn? Ska vi kraftigt minska animalieproduktionen i Sverige, detta i och med att utsläppen i jordbrukssektorn huvudsakligen består av djurs matsmältning och det är det alternativ vi har att jobba med när det gäller den icke-handlande sektorn om vi inte klarar av att minska utsläppen från transportsektorn och samtidigt ska nå vårt EU-åtagande?

Inför detta står vi som stora frågetecken i och med att regeringen bedriver en politik som ökar utsläppen inom transportsektorn och beställer en snabbutredning om hur EU:s politik ska påverka de svenska klimatmålen. Sedan kommer det läckor från Regeringskansliet huruvida utredningen kan leda till att regeringen avser att riva upp klimatmål.

Det behövs tydliga besked, ett tydligt politiskt ledarskap och därmed också utvecklade mål där vi tydliggör transportsektorns åtagande, jordbrukssektorns åtagande och att det faktiskt är summan av utsläpp över tid som avgör klimatpåverkan.

Från Miljöpartiets sida skulle vi vilja se en nationell koldioxidbudget, och det har vi varit tydliga med sedan valrörelsen. Det är viktigt att vi får besked om vad som gäller kring klimatmålen. Det vi har sett de senaste dagarna är ju olika åtgärder som regeringen lägger fram för att bädda för ett klimatmisslyckande. I höständringsbudgeten aviserar man att man vill använda utsläppsrätter från ETS-sektorn, alltså den handlande sektorn, för att täcka upp för ett klimatmisslyckande inom den icke-handlande sektorn, till exempel transporter och jordbruk. Det skulle potentiellt kunna kosta staten uppemot 6 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver tydlighet, och alla de företag som har skrivit under debattartiklar och klimatupprop behöver tydlighet. Vad gäller? Står regeringen bakom de nationella klimatmålen? Är regeringen beredd att presentera en klimatpolitik som faktiskt leder till att vi når klimatmålen, minskar utsläppen och skyddar oss från klimatrelaterade risker?

Fru talman! Sedan jag ställde min fråga till statsrådet verkar det om möjligt ha blivit ännu mer rörigt och osäkert om vad som egentligen gäller för de svenska klimatmålen. Regeringens snabbutredning har läckt till medierna. Ministerns departement menar att det som läckt är felaktigt. Vi får se vad som presenteras i morgon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom klimat- och miljöministern inte ger något svar på frågan jag skickat in - om regeringen står fast vid de nationella klimatmålen eller avser att avskaffa dem - läser jag mellan raderna att svaret är att regeringen med mycket hög sannolikhet kan komma att besluta om att riva upp delar av de nationella klimatmålen.

Detta skapar en stor oro och osäkerhet bland investerare, företag, kommuner, regioner och organisationer. Det är den oron som har lett till att först över 200 och senare närmare 400 företag under de senaste dagarna har skrivit under olika upprop med ett mycket tydligt gemensamt budskap: Riv inte upp blocköverskridande överenskommelser och, framför allt, behåll 2030-målet!

Vad är ministerns svar till alla dessa företag och organisationer som kräver att det svenska 2030-målet ska ligga kvar?

Fru talman! Min fråga rörde motiven bakom att regeringen avvecklar centrala myndigheters arbete med klimatanpassning samtidigt som vi befinner oss i en klimatkris. Flera svenska kommuner har bara i år upplevt allvarliga konsekvenser till följd av extremväder som översvämningar, ras och skred.

Klimat- och miljöministern hänvisar till att uppdragen finns kvar. Det är glädjande att höra, och jag hoppas att de kommer att finnas kvar i regleringsbrev och instruktioner även framöver. Men för att det ska bli någon verkstad behövs också personal som arbetar med dessa uppdrag. Därför ber jag klimat- och miljöministern att återkomma till riksdagen med en ändringsbudget där detta centrala arbete tilldelas resurser.

Som klimat- och miljöministern nämnde är det flera myndigheter som jobbar med klimatanpassning: SMHI, MSB, SGI, Boverket med flera. Alla myndigheter har fått uppdrag gällande klimatanpassning just för att de fyller centrala funktioner i det nationella arbetet med klimatanpassning. Det gör även MSB:s arbete med karteringar och riskhanteringsplaner och även länsstyrelsernas arbete med att samordna klimatanpassningen.

Jag har inte fått något svar från klimat- och miljöministern om motiven bakom att man avvecklar just dessa medel till just dessa myndigheters arbete med klimatanpassning. Därför kvarstår frågan: Vilka är motiven till att man avvecklar länsstyrelsernas och myndigheternas arbete med klimatanpassning i budgeten? En följdfråga är: Kommer vi att få se att ministern återkommer till riksdagen med en ändringsbudget, så att personal faktiskt kan få lön för att jobba med dessa uppdrag?

Fru talman! Jag känner till att det finns resurser för kommunerna att söka i regeringens budget, och det är bra. Där är vi inte oense.

Det denna interpellationsdebatt handlar om är just anslaget 1:10 inom utgiftsområde 20, för det är resurser som går till centrala myndigheters arbete med klimatanpassning. Att bara säga att det finns en massa myndigheter att tillgå för kommunerna är inte att respektera och se vad dessa myndigheter faktiskt har jobbat med. I beskrivningen av vad dessa anslag ska ha gått till framgår tydligt att det handlar om karteringar, konsekvensbedömningar och riskhanteringsplaner avseende flera olika typer av klimatrelaterade risker och att länsstyrelserna har arbetat med att samordna det lokala och det regionala klimatarbetet.

Länsstyrelsernas klimatanpassningssamordnare har till exempel upphandlat skyfallskarteringar för tätorter. Särskilt små kommuner på landsbygd och i glesbygd har inte resurser att upphandla denna typ av skyfallskarteringar. När länsstyrelserna har samordnat den typen av arbete så att kommunerna har underlag kan dessa sedan söka pengar från MSB för att göra insatser.

Men om det inte finns ett centralt arbete hos myndigheterna med att göra karteringar och riskhanteringsplaner eller med att samordna och stödja kommunerna har kommunerna inte förutsättningar att effektivt söka medel för effektiva klimatanpassningsåtgärder. Det är detta jag vänder mig emot, och jag vill verkligen få svar på vilka motiven är bakom att regeringen avvecklar centrala myndigheters arbete med klimatanpassning i budgeten. Det handlar inte om de pengar som finns tillgängliga för kommunerna att söka, utan det handlar om centrala myndigheters arbete med att samordna och leda klimatanpassning på lokal och regional nivå och ta fram karteringar, konsekvensbedömningar och riskhanteringsplaner avseende klimatrelaterade översvämningar, skyfall, ras, skred, värmeböljor och skogsbränder samt utveckla arbetet med samhällsskydd och beredskap med avseende på klimatets förändring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna typ av underlag behöver nämligen hela samhället för att kunna göra effektiva klimatanpassningsinsatser. Har vi inte den typen av karteringar och underlag, och har vi inte stöd i samordningen mellan kommunerna på lokal nivå och sakmyndigheterna på nationell nivå, får vi inte ett effektivt genomförande av klimatanpassningsarbetet i landet. Det är just dessa medel som regeringen har avvecklat i budgetpropositionen för 2024.

Jag undrar därför: Varför? Vilka är motiven bakom att regeringen avvecklar just centrala myndigheters arbete för klimatanpassning?

Fru talman! I budgeten för 2024 avvecklar regeringen medel till MSB för karteringar, konsekvensbedömningar och riskhanteringsplaner avseende klimatrelaterade översvämningar, ras, skred, värmeböljor och skogsbränder. Man avvecklar också medel för länsstyrelsernas uppgift att samordna det lokala och regionala arbetet med anpassning till ett förändrat klimat. Pengarna kunde även gå till kommuner för kunskapshöjande insatser inom områden där kommunen identifierat särskilt behov av klimatanpassning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är pengar som går till lön till de medarbetare på dessa myndigheter som har kompetensen och jobbar med de här frågorna i dag. Att medel avvecklas innebär att myndigheterna inte har pengar för att betala dessa tjänstepersoners löner. Vi står inför ett läge där vi riskerar att förlora otroligt central personal på länsstyrelserna och MSB, som har jobbat systematiskt med klimatanpassning.

Om regeringen ville att dessa uppdrag skulle fortgå och verksamheten fortlöpa när det gäller klimatanpassning på centrala myndigheter skulle man inte ha skrivit "avvecklar" i budgetpropositionen. Då hade man till exempel kunnat skriva att man flyttar medlen från utgiftsområde 20 till utgiftsområde 1 när det gäller länsstyrelserna för att stärka anslagen till länsstyrelsernas arbete med att samordna klimatanpassning. Men så såg inte budgeten ut. Det står klart och tydligt att man avvecklar medel till MSB och länsstyrelserna när det gäller klimatanpassning.

Om regeringen vill att dessa uppdrag ska fortgå måste regeringen omgående återkomma med en ändringsbudget där medel skjuts till så att myndigheterna kan betala lön till de personer som arbetar med dessa frågor. Risken är överhängande att myndigheterna nu förlorar personal och att det blir stora luckor i klimatanpassningsarbetet runt om i landet.

Min fråga lyder: Vilka är motiven bakom att regeringen valde att avveckla anslaget för klimatanpassning hos MSB och länsstyrelserna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan konstatera att det här egentligen inte är en debatt om reduktionsplikten specifikt. Det kommer en sådan senare i år, och jag ser fram emot att ta den.

Jag har inte heller vid något tillfälle under den här debatten sagt att reduktionsplikten nödvändigtvis måste höjas så att det är specifikt den som jag är försvarare av.

Det jag är försvarare av är en klimatpolitik som minskar utsläppen. Jag är beredd att lyssna på alla olika förslag för att minska utsläppen. Men om Sverigedemokraterna till exempel absolut vill ta bort reduktionsplikten skulle jag önska att Sverigedemokraterna presenterade en egen klimatpolitik som minskar utsläppen lika mycket som Miljöpartiets för att vi ska kunna debattera olika vägar till att nå klimatmålen, hur vi begränsar utsläppen och hur vi skyddar befolkningen från klimatrelaterade risker.

Jag har inte sett någon sådan klimatpolitik. Alla de förslag som presenteras såväl av Sverigedemokraterna i dag som av den sittande regeringen leder till ökade utsläpp och förvärrade klimatförändringar och därmed förvärrade klimatrelaterade risker.

För att klara omställningen i transportsektorn behöver vi jobba med alla de tre benen - ett transporteffektivt samhälle, ökad utbytestakt för fordonsflottan genom elektrifiering och att byta drivmedel även i den befintliga fordonsflottan - eftersom klimatarbetet är en kamp mot klockan.

Fru talman! Det är oerhört oroväckande att följa hur den nuvarande regeringen hanterar klimatfrågan. Vid budgetutspelen aviserade klimat- och miljöministern klimatsatsningar motsvarande 4 miljarder, men bara dagar senare aviserade regeringen skattelättnader på fossila drivmedel för över 6 miljarder. En större del av reformutrymmet gick alltså till att öka de fossila utsläppen, så varför påstår klimat- och miljöministern att regeringen ökar omställningstakten i transportsektorn?

Fru talman! Det är trevligt att det blir många inlägg i debatten. Då får vi möjlighet att förtydliga en hel del saker.

För oss i Miljöpartiet handlar klimatpolitiken om att skydda befolkningen från risk. Jag anser att ett av de absolut viktigaste uppdragen för en regering är att skydda hela sin befolkning från risker, oavsett om det handlar om yttre hot mot vår stat, inre hot eller i det här fallet klimatrelaterade hot.

Samtidigt ser vi en fantastisk potential att tillvarata de möjligheter som klimatomställningen innebär. Klimatomställningen är en fantastisk drivkraft för innovation, samhällsutveckling och bättre utveckling till ett hållbart samhälle med bättre luft, bättre livskvalitet, renare lokalmiljöer och trevligare stadsmiljöer samt bättre samhällsservice i lands- och glesbygd. Vi kan ta till vara omställningen för att bygga ett bra och hållbart samhälle i hela landet.

Det är mot den bakgrunden som jag anser att flera av inläggen i debatten behöver ses. Vad händer om vi inte levererar klimatpolitik - om vi, som regeringen gör, ökar utsläppen i transportsektorn, vilket innebär att vi inte når Sveriges åtaganden inom EU till 2030, och då inte heller det svenska klimatmålet för transportsektorn till 2030? Då bidrar vi till en förvärrad klimatförändring och därmed förvärrade klimatrelaterade risker.

Jag är öppen för att diskutera alla möjliga lösningar när det gäller klimatomställningen. Miljöpartiet har presenterat en lång rad förslag på klimatområdet i våra budgetmotioner i år och i fjol. När vi satt i regeringen jobbade vi med en lång rad åtgärder för att bygga ett mer transporteffektivt samhälle, för att få en omställning av fordonsflottan genom inte minst elektrifiering och för att få en omställning av drivmedel i den befintliga fordonsflottan - där reduktionsplikten var ett viktigt verktyg, men inte det enda.

Klimatpolitiken behöver genomföras med realism, och jag anser att det mest realistiska är att möta risker på ett adekvat sätt; vi ska hantera de klimatrelaterade risker och konsekvenser vi står inför. Då behövs en klimatpolitik som faktiskt minskar utsläppen.

Transportsektorn är också den sektor där det finns störst potential att minska utsläppen i närtid. Det är summan av utsläpp över tid som avgör vår påverkan på klimatet. IPCC är ytterst tydliga med att vi måste minska utsläppen kraftigt i närtid för att hantera klimatkrisen. Det är summan av utsläpp över tid som samlas i atmosfären och bidrar till den globala uppvärmningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina frågor kvarstår: Varför presenterar regeringen politik som aktivt ökar utsläppen i transportsektorn och påstår samtidigt att man arbetar för att öka omställningstakten i transportsektorn? Då är målet relevant. Samtliga klimatmål är relevanta, men just nu pratar vi om transportsektorns omställning. Varför nämnde inte klimat- och miljöministern detta under sitt inledningsanförande?

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att klimat- och miljöministern på en direkt fråga om transportsektorns omställning väljer att inte nämna det nationella målet för transportsektorns omställning till 2030 utan i stället lyfter fram Sveriges nationella mål för alla territoriella växthusgasutsläpp till 2045.

Min fråga rörde klimat- och miljöministerns påstående vid den särskilda debatten om klimatanpassning att regeringen arbetar hårt för att nå Sveriges satta klimatmål genom att öka omställningstakten i transportsektorn från fossilt till fossilfritt. Påståendet är direkt felaktigt. I klimatbilagan till regeringens budgetproposition går att läsa: "Till följd av beslut som fattats mellan den 1 juli 2022 och 1 juli 2023, beräknas utsläppen öka med 5,9-9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2030." Skälet är huvudsakligen beslut som den nuvarande regeringen tagit och som påverkar omställningstakten just i transportsektorn från fossilt till fossilfritt i fel riktning.

Det är felaktigt att påstå att omställningstakten ökar. Vi har i dag inte ens en omställningstakt. Det regeringen håller på med för transportsektorn är snarare en tillbakaställning till fossilberoende.

Varför nämner inte miljö- och klimatministern 2030-målet för transportsektorn? Och varför påstår klimat- och miljöministern att regeringen ökar omställningstakten från fossilt till fossilfritt när den fossila andelen i transportsektorn och de fossila utsläppen väntas öka till följd av regeringens politik?

Fru talman! Men vi har ju en demografisk utmaning i Sverige. När det gäller människor i arbetsför ålder är det, sett till framskrivningen av populationerna, människor från andra länder som förväntas utgöra ökningen av befintlig arbetskraft i Sverige framöver.

Under de kommande tio åren kommer antalet personer som är födda i Sverige och som är i arbetsför ålder att minska samtidigt som befolkningen som är 80-plus kommer att öka kraftigt. Vi kommer alltså att ha brist på arbetskraft.

I och med att man inte vill backa om besluten blir frågan till regeringen i stället: Vilka verksamheter anser regeringen ska monteras ned eller minskas till följd av mindre arbetskraft i Sverige?

Fru talman! Jag vänder mig till migrationsminister Maria Malmer Stenergard. I stora delar av landet råder i dag brist på arbetskraft. I vissa kommuner konkurrerar industri och välfärd om samma personal, och flera kommuner larmar om svårigheterna att försörja äldrevård och hemtjänst med personal.

Svenskt Näringsliv har tidigare visat att den utländska kompetens som arbetar i Sverige stärker bnp med 43 miljarder och bidrar med 14 miljarder i skatteintäkter. De företag som har rekryterat arbetskraftsinvandrare går det också bättre för. Regeringen har dock prioriterat att försvåra arbetskraftsinvandringen till Sverige och förmå människor att lämna landet. Från och med den 1 november måste man tjäna 80 procent av medianlönen för att få arbetskraftstillstånd.

Utan personal fungerar ingen verksamhet. Min fråga är därför: Vem ska ta jobben?

Herr talman! Min fråga går till Tobias Billström.

Robusta ekosystem och ett stabilt klimat är förutsättningar för fred, frihet, ekonomisk utveckling och välfärd. I dag överskrids sex av nio planetära gränser. I våras rapporterade IPCC att vi är på väg mot en tre grader varmare värld, vilket innebär enorma geopolitiska och säkerhetspolitiska risker.

Trots detta nämnde statsministern varken naturkrisen eller klimatkrisen i inledningen av sin regeringsförklaring, där han talade om de stora samhällsutmaningar vi står inför. Min fråga lyder: Framför utrikesministern på regeringssammanträden de enorma riskerna för det som utrikesministern har att arbeta med när det gäller klimatkrisen och naturkrisen?

Herr talman! I morgon har regeringen bjudit in till ett klimatmöte. Detta aviserades på nyårsafton efter att regeringen under det första halvåret mött hård kritik i fråga om klimatpolitiken. Man hade genomfört många reformer som kommer att leda till att utsläppen ökar i Sverige.

Sedan nyår har IPCC släppt sin syntesrapport, som visar på det extremt allvarliga läget. Klimatpolitiska rådet har presenterat sin rapport, där man redogör för detta: För första gången på två decennier väntas utsläppen öka i Sverige, till följd av politiska beslut av denna regering.

Till klimatmötet i morgon är inte någon forskare inbjuden för att inleda programmet med att beskriva den uppgift som regeringen har att lösa - klimatutmaningen. Min fråga till statsministern är: Varför har man inte bjudit in någon som kan göra den inledningen och ge en inramning kring uppgiften, som vi tillsammans har att lösa?

Fru talman! Vi var också sju partier som var överens om reduktionsplikten när den infördes. I dag kallar Romina Pourmokhtari den för en ohållbar klimatpolitik.

Det är jätteviktigt att vi får en bred acceptans i Sverige för klimatpolitiken. Konsekvenserna är i annat fall uppenbara; vi ser ju nu att man raserar klimatpolitiken och ökar utsläppen.

Jag skulle jättegärna se att vi var flera partier som samarbetade eller var för sig lade fram klimatpolitiska förslag som man tror har en bred acceptans hos befolkningen och som bidrar till att vi når klimatmålen till 2030.

Jag ser dock inte detta från regeringen. I stället ser jag att man använder acceptansargumentet och att reduktionsplikten som enskild åtgärd stod för en för stor andel av de minskade utsläppen av växthusgaser. I det läget väljer man att ta bort denna klimatåtgärd, men man presenterar ingen alternativ politik.

Jag är för alla de åtgärder som statsrådet nämner - återvätning av mark, koldioxidinfångning, skattereduktion för solceller, Industriklivet, Klimatklivet, gröna kreditgarantier, Fossilfritt Sverige. Listan är lång över åtgärder som Miljöpartiet har drivit igenom och där Miljöpartiet och Liberalerna har haft samma ståndpunkt tidigare.

Just för att det är så avgörande att vi får utsläppsminskningar i närtid vänder jag mig emot att man genomför flera åtgärder som aktivt ökar utsläppen utan att presentera någon alternativ politik som minskar dem.

När det gäller industrins omställning ser vi en fantastisk utveckling i Sverige. Den gröna industriomställningen kan innebära en otroligt stark samhällsutveckling som ger mervärden i hela landet och stärker svensk konkurrenskraft. Men från näringslivet är man nu också väldigt tydlig med att man behöver el i närtid, kompetensförsörjning och tillståndsprocesser.

På samtliga dessa tre områden sviker regeringen i det här läget. Vi behöver ett långsiktigt ledarskap som tar klimatomställningen hela vägen i hamn för hela landet.

Fru talman! Alla de reformer som statsrådet nämner är, som sagt, riktigt bra. Miljöpartiet var med och drev igenom dem i regeringen, och vi är glada att de fortsatt finns. Men med den politik som Romina Pourmokhtari tillsammans med övriga regeringen och Sverigedemokraterna drivit igenom sedan man tillträdde ökar utsläppen i närtid.

Man avser bland annat att sänka reduktionsplikten kraftfullt. Det kommer att leda till kraftigt ökade utsläpp under mandatperioden. Man har sänkt koldioxidskatten för kraftvärme, som kan leda till ökade fossila utsläpp i elmixen, elproduktionen, i Sverige, som annars har varit näst intill fossilfri i decennier. Man slopar elbilsbonusen i ett läge där försäljningen av elbilar minskar dramatiskt. Användningen av fossilbilar främjas i stället av regeringen.

Det finns åtgärder som hade kunnat leda till minskade utsläpp i närtid, men nu är det i stället åtgärder som leder till ökade utsläpp under mandatperioden.

För att det ska bli något resultat på totalen behövs det att regeringen lägger fram politiska åtgärder som minskar utsläppen under mandatperioden. De ska då täcka upp för alla utsläppsökningar som regeringen har drivit igenom och mer därtill om vi ska se en reell utsläppsminskning denna mandatperiod jämfört med tiden när vi satt i regering.

Det är detta jag eftersöker. Jag ser inga förslag från regeringspartierna på effektiva åtgärder som minskar utsläppen i närtid, under de kommande tre åren. I stället har vi sett flera åtgärder som kraftfullt ökar utsläppen i närtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är helt centralt, för det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan. Och vi har fått extremt tydliga besked från IPCC och från forskarsamhället om att utsläppen måste minska dramatiskt i närtid om vi ska ha en chans att klara Parisavtalet och undvika de absolut värsta konsekvenserna av klimatförändringarna. Det finns inget business as usual-scenario utan klimatrelaterade risker.

Att inte ställa om är mycket dyrare än att genomföra åtgärderna för att minska utsläppen i närtid.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Romina Pourmokhtari för svaret på frågan. Statsrådets svar gör mig dock orolig. När statsrådet ges tillfälle är det alltså dessa åtgärder som hon väljer att lyfta fram. Menar statsrådet alltså på allvar att detta är åtgärder som skulle minska utsläppen under denna mandatperiod? Givet risken att statsrådet inte har koll på kalendern vill jag påminna om att mandatperioden slutar redan den 13 september 2026 - om lite drygt tre år.

De åtgärder som statsrådet lyfter fram är viktiga. Alla är i grund och botten Miljöpartiets politik - reformer som vi tog fram och genomförde under våra sju år i regering. Vi välkomnar givetvis att regeringen väljer att fortsätta låta Miljöpartiets politik göra skillnad för klimatet.

Samtidigt är det viktigt att understryka att nästan alla dessa åtgärder framför allt möjliggör utsläppsminskningar i framtiden. Exempelvis är Industriklivet en viktig satsning för att möjliggöra tekniksprång inom industrin - företag inom industrin kan då i olika skeenden få ekonomiskt stöd för att möjliggöra utsläppsminskningar. Men med denna typ av satsningar minskar utsläppen främst på lite längre sikt, inte under denna mandatperiod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är särskilt allvarligt eftersom regeringen samtidigt har valt att ta bort eller kraftigt försvaga flera av de styrmedel som faktiskt hade fortsatt minska Sveriges utsläpp under denna mandatperiod.

Klimatministern verkar fortfarande inte förstå hur klimatkrisen fungerar. Hur allvarlig klimatkrisen blir är nämligen ett direkt resultat av den totala mängden utsläpp. Hur mycket av våra utsläpp vi lyckas få bort i närtid är alltså extremt viktigt när det gäller att mildra de risker vi utsätter Sveriges och världens medborgare för. Därför räcker det inte med att Sverige minskar sina utsläpp till 2045. Vi måste minska utsläppen nu, redan under denna mandatperiod.

Jag tycker att det är väldigt problematiskt att statsrådet är undvikande i svaren i fråga om åtgärder i närtid. Denna regering har alltså ingen plan för att minska utsläppen under denna mandatperiod, tvärtom. Sveriges utsläpp kommer att öka.

Herr ålderspresident! Till att börja med vill jag komma med några klargöranden.

Uttalandena från statsrådet Romina Pourmokhtari om budgeten är felaktiga. När vi i Miljöpartiet satt i regering förhandlade vi den skogsproposition som lades fram till riksdagen. I samband med detta lade Socialdemokraterna och Miljöpartiet hösten 2021 en gemensam budget inför 2022 där det var 2,5 miljarder mer i resurser för skydd av natur än vad är fallet i denna regerings nuvarande budget. Denna budgetproposition föll delvis i riksdagen på grund av att nuvarande regeringspartier specifikt röstade ned pengarna till skydd av natur. Detta var pengar som hade kunnat gå till svenska skogsägare som vill skydda sina skogar, som vill bidra med ökad biologisk mångfald och som vill bidra med ökad kolinbindning i skogen. Det är detta jag vill tydliggöra.

I mitt anförande sa jag aldrig heller att regeringen inte satsar något på skydd av natur, vilket statsrådet sa i sitt anförande. Det jag säger är att det är 70 procent mindre än det som vi lade fram i vårt budgetförslag när vi satt i regering.

I Romina Pourmokhtaris svar på denna interpellation sa hon att den nationella politiken beskrivs tydligt i den senaste budgetpropositionen. I den senaste budgetpropositionen står det svart på vitt att man med regeringens politik inte längre väntas nå klimatmålen till 2030. När Miljöpartiet satt i regeringen var vi i linje med att nå klimatmålen till 2030.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag vill förtydliga här är att Miljöpartiet vill att vi minskar de territoriella utsläppen, ställer om transportmålen så att vi når målen till 2030 och ser till att öka kolinbindningen så att vi uppfyller det klimatåtagande vi nu har inom EU för att öka kolinbindningen i skog och mark. Regeringens politik leder till att vi inte når klimatmålen till 2030. Jag har heller ännu inte hört om några åtgärder som skulle leda till att vi når vårt mål inom LULUCF-sektorn till 2030. Det är detta jag har efterfrågat.

Herr ålderspresident! Ja, hur ser regeringen till att vi kan lösa det här och öka kolinbindningen? Det var det jag sökte svar på. Men jag har inte fått några svar på vad regeringen har för politik för att ge skogsägarna och skogsnäringen förutsättningar att öka kolinbindningen i skogen, stärka den biologiska mångfalden och klimatanpassa skogsbruket så att vi får robusta skogar som står pall när vi får mer torka.

I stället använder Romina Pourmokhtari taktiken anfall är bästa försvar. Men vi i Miljöpartiet har varit väldigt tydliga med var vi står i skogsfrågor. Flera av de åtgärder som vi skulle vilja se nämnde jag också i mitt första inlägg. Vi vill se en ökad kolinbindning i skogen, en stärkt biologisk mångfald och en klimatanpassning av skogen.

Flera åtgärder lyfte vi in i skogspropositionen. Vi lade fram en budget där vi hade 2,5 miljarder mer till skydd av värdefull natur som skulle kunna gå till skogsägare som vill skydda sina skogar så att de också kan binda mer kol. Det är 2,5 miljarder som den här regeringen inte har i sin budget. Skogsägare som i dag vill skydda sina skogar får alltså inte tillgång till pengar för att göra det.

När det gäller det korta tidsspannet är det förståeligt att tidsspannen är just korta. Detta är en näring där skogen växer över väldigt många år. Men det spelar också väldigt stor roll vad vi gör inom det här korta tidsspannet. Vi är som sagt i en situation där utsläppen av växthusgaser måste minska dramatiskt till 2030, och vi måste vidta åtgärder för att öka kolinbindningen före 2030. Det gör en enorm skillnad; det är helt avgörande om vi ska klara Parisavtalet och undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.

Då kvarstår frågan: Vad vill regeringen göra fram till 2030 för skogsnäringen och för möjligheten att öka kolinbindningen? Det har jag inte fått svar på än.

I stället har vi fått besked om att regeringen vill sänka reduktionsplikten kraftigt. Det leder till dramatiskt ökade utsläpp av växthusgaser från transportsektorn. Det leder också till att Sverige inte väntas nå vårt etappmål till 2030 på klimatområdet. Vi väntas inte nå vårt sektorsmål för transportsektorn om att minska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter med minst 70 procent till 2030, och det gör att vi inte heller når Sveriges åtagande i EU om att minska utsläppen från den icke-handlande sektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt EU-åtagande innebär att vi riskerar att få betala miljardbelopp av svenskarnas skattepengar som straff för att Sverige inte når vårt EU-åtagande på klimatområdet till 2030.

Ett annat verktyg skulle kunna vara att skogsnäringen överpresterar så att vi når vårt åtagande om ökad kolinbindning i skog som vi har genom LULUCF-förordningen och att den gör mer därtill för att täcka upp för att regeringen inte levererar politik för att ställa om transportsektorn. I det läget sätter ni skogsnäringen i en extremt tuff situation - att till 2030 dels nå LULUCF-åtagandet, dels överprestera för att täcka upp för transportsektorn - utan att ni har presenterat politik som ger skogsnäringen förutsättningar att öka kolinbindningen.

Min fråga kvarstår alltså: Vad vill regeringen göra för att ge skogsägare och skogsnäring förutsättningar för att öka kolinbindningen i skogen, stärka den biologiska mångfalden, öka resurseffektiviteten i skogsindustrin, öka den cirkulära ekonomin och stärka långlivade produkter i stället för kortlivade som leder till snabba utsläpp?

Herr ålderspresident! Det är detta jag vill ha svar på.

Herr ålderspresident! Tack, Romina Pourmokhtari, för svaret!

IPCC lämnade sin senaste syntesrapport tidigare i vår. Där framgår det med all önskvärd tydlighet att världen nu befinner sig i en extremt allvarlig situation. Man listar exempel på att det torrare vädret kommer att bli torrare och att det blötare vädret kommer att bli blötare, hur miljontals människor drabbas av klimatförändringens konsekvenser redan i dag och hur livsmedelsproduktionen kan komma att minska kraftigt i många regioner.

Vi får både direkta och indirekta effekter här i Sverige med svåra förutsättningar för det svenska jordbruket. Det är ökad risk för översvämningar, ras och skred. Vi har redan i dag skånska kommuner som kämpar med lösningar för att hantera havsnivåhöjningen. Listan är lång.

Extremt dramatiska utsläppsminskningar behövs nu i närtid för att vi ska hejda klimatförändringen. Då är åtgärder fram till 2030, det som ministern här kallade det korta tidsspannet, helt centrala.

IPCC lyfter också fram att just naturbaserade lösningar är otroligt viktiga om vi ska hejda klimatförändringarna. Naturbaserade lösningar är också viktiga för klimatanpassning. Man ser stora synergieffekter mellan att stärka den biologiska mångfalden och arbetet med att bekämpa klimatförändringarna.

I de svenska skogarna har Skogsstyrelsen ganska nyligen redovisat att nettoinbindningen av kol har minskat de senaste åren, vilket beror på att det har vuxit mindre men också att vi har avverkat mer.

Därför ser vi från Miljöpartiet ett stort behov att det nu förs en nationell politik som hjälper skogsägarna att få affärsnytta i att öka kolinbindningen i skogen och stärka den biologiska mångfalden.

Det behövs också åtgärder för att bygga upp en mer cirkulär ekonomi och ett mer resurseffektivt utnyttjande av biomassan och skogsråvaran. Men den typen av åtgärder ser vi inte från regeringen. I stället har regeringen här motarbetat det arbete som sker i EU för att öka kolinbindningen när den avstod från att rösta för LULUCF-förordningen.

Vi ser också att den inställningen går igen i den nationella politiken. Vi har inte sett några förslag när det gäller att stärka skogsbrukets förutsättningar att öka kolinbindningen. I stället har flera uttalanden gjorts om att öka avverkningen och att inte ge resurser till att till exempel skydda skog eller att vidta åtgärder för att restaurera natur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I budgetpropositionen 2023 som regeringen lade fram avsatte man 2,5 miljarder mindre resurser till skydd av natur jämfört med i den budget som Miljöpartiet lade fram tillsammans med Socialdemokraterna. Det är 70 procent mindre resurser.

Sedan regeringen tillträdde har också Skogsstyrelsen fått 70 procent mindre i finansiering. Vi hörde på nyheterna i dag att Skogsstyrelsen upplever att den får extremt otydliga riktlinjer från regeringen. Man vet inte om man ska skydda värdefull natur eller om man ska låta den avverkas.