Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag givetvis står bakom Miljöpartiets samtliga motioner om klimat men att jag för tids vinning yrkar bifall enbart till reservation 17 om en nationell koldioxidbudget, reservation 26 om mål och åtgärder för att minska de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen för att klara Parisavtalet, reservation 30 om att strategiskt arbeta med naturbaserade lösningar för att öka kolinbindningen i skog och mark samt reservation 42 om att behålla och utveckla reduktionsplikten.
Herr talman! Vi befinner oss i dag i ett läge där vi under det senaste året har fått läsa IPCC:s senaste syntesrapport om klimatförändringarna samtidigt som Sverige har gått från att vara ett land som visar på möjligheterna i klimatomställningen till att ha en regering som aktivt ökar utsläppen av växthusgaser. Medan våra grannländer går framåt och ökar sina ambitioner väljer Sveriges regering att gå fram med politik som ökar utsläppen av växthusgaser. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att vara en del av problemet.
Budskapet i IPCC:s senaste rapport är solklart: Utsläppen måste minska snabbt, nu i närtid, om vi ska undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.
I IPCC:s syntesrapport, som kom i våras, står det bland annat att ländernas samlade klimatmål i dag leder till en global uppvärmning med 2,8 grader över förindustriell tid till år 2100. De policyer som är implementerade i världens alla länder, alltså de klimatåtgärder som var genomförda år 2020, leder till en global uppvärmning på 3,2 grader över förindustriell tid till år 2100. Man noterar också att de finansiella flödena är otillräckliga för att nå klimatmålen inom alla sektorer och alla regioner.
IPCC framhåller också att klimatpolitik gör skillnad, att de policyer och ekonomiska styrmedel som har införts gör nytta och att policyer i flera länder har ökat energieffektiviteten, minskat avskogningstakten och accelererat införandet av ny teknik, vilket har lett till att vi har undvikit växthusgasutsläpp och i vissa fall också minskat växthusgasutsläppen.
Vi ser också att på kort sikt förväntas varje region i världen möta ytterligare ökningar av klimatrisker som drabbar både människor och ekosystem: ökning av värmerelaterad mänsklig dödlighet och sjuklighet, ökning av livsmedelsburna, vattenburna och vektorburna sjukdomar, mentala hälsoutmaningar, översvämningar i kustnära och låglänta städer och regioner, förlust av biologisk mångfald på land, i hav och i sjöar, minskning av livsmedelsproduktion i vissa regioner.
Varje ytterligare steg av den globala uppvärmningen orsakar mer extremer. Den globala vattencykeln intensifieras så att blött väder blir blötare och torrt väder blir mycket torrare. Områden med is och snö minskar, och havsnivån stiger. Vi får en ökad havsförsurning, som bland annat drabbar korallreven, och en ökad syrebrist i haven, som till exempel kan leda till bottendöd och syrebrist som drabbar stora fiskar.
När jag läste IPCC:s senaste syntesrapport var det en bild som jag särskilt fastnade för. Jag vet inte om den kommer att synas i kameran, men jag ställer den här i och med att jag kommer att prata om den. De nedersta kartbilderna visar dagar per år då luftfuktighet och temperatur kommer att utgöra en fara för människors liv. Den första kartan längst till vänster visar världen i ett tillstånd med mellan 1,7 och 2,3 grader Celsius i global medeltemperaturhöjning. Det är alltså i ett läge där vi i stora delar befinner oss inom Parisavtalet.
Det är mot den här bakgrunden som Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna aktivt väljer att öka utsläppen av växthusgaser i Sverige.
Sedan IPCC:s rapport släpptes har också Världsmeteorologiska organisationen gått ut med en bedömning av temperaturerna de närmaste åren i ett läge där vi har El Niño. Det man ser är att vi kommer att överskrida 1,5 grader med ganska hög sannolikhet redan de närmaste åren. Då får vi förhoppningsvis ta oss under det igen. Men det visar på det enorma arbete vi har att göra för att undvika helt oacceptabla konsekvenser av klimatförändringarna.
Kartbilderna visar effekterna och konsekvenserna för djur, växtliv och människors liv och hälsa, men konsekvenserna leder också till indirekta effekter, att människor behöver förflytta sig och att vi behöver utveckla samhället. Det kan leda till civil oro och nya konflikter.
Herr talman! Klimatförändringen innebär därmed både direkta och indirekta risker för oss här i Sverige. De direkta riskerna är bland annat skyfall med ökade översvämningar, som kan leda till ras och skred, torka med skadade skördar och försämrade grundvattennivåer och värmebölja som påverkar människors hälsa här i Sverige. Vi ser ett stort behov av att till exempel se till att vi kan hålla goda inomhustemperaturer på äldreboenden.
Vi får skadedjur och sjukdomar som påverkar vår boskap och våra skördar här i Sverige, ett minskat snötäcke med effekter för till exempel turistnäringen, ökade nollgenomgångar, där vi går mellan plus- och minusgrader som vi ser redan i dag påverkar rennäringen så att renarna inte kommer åt betet, översvämningar som leder till risker för att miljögifter sprids. Vi har lagrat miljögifter på ett sådant sätt att det har hållit tätt, men om vi får stora översvämningar kan miljögifterna börja läcka ut om vi inte genomför ordentliga anpassningsåtgärder.
Vi får också mer komplexa förhållanden för vårt jordbruk som kan påverka livsmedelsproduktionen och därmed också livsmedelspriserna. Indirekta risker för Sverige är till exempel när svenska företags underleverantörer eller kunder i andra länder drabbas av översvämningar, torka eller stormar på grund av klimatförändringarna.
Vi ser också globala fiskefångster som minskar och torka som skadar livsmedelsproduktionen och jordbruket i andra länder. Vi har nu sett inte minst i Europa hur torkan påverkar jordbruket. Det kan också leda till indirekta effekter i form av ökade livsmedelspriser här i Sverige. Vi ser också effekter på den globala ekonomiska stabiliteten och på säkerhet, stabilitet och geopolitik som påverkar oss i Sverige.
En sak är tydlig, och det är kanske det enklaste när det kommer till klimatförändringarna: Ju större utsläpp, desto större risker. Och vi vet mer än väl också hur vi kan minska utsläpp av växthusgaser. Huruvida vi gör det eller inte handlar om politiska val. Jag väljer att vi här i Sverige ska minska utsläppen så snabbt som möjligt. Sverige ska vara en aktiv part i EU för att minska utsläppen, och vi ska driva på internationellt för att varje land i världen ska ta sitt ansvar för att klara Parisavtalet.
Men, herr talman, klimatpolitiken handlar inte bara om att undvika de här allvarliga riskerna. Det handlar också om att tillvarata möjligheterna - fantastiska möjligheter som nu finns för oss att blomstra som land.
Vi ser att den gröna industriomställningen leder till en snabb samhällsutveckling med nya innovationer och kunskapsspridning som stärker svensk konkurrenskraft. Vi ser att transportsektorns omställning ger bättre luft, mindre buller och trevligare stadsmiljöer. Det är en omställning som kan göra att vi får bättre mobilitet och bättre transportförutsättningar i hela landet. Ett mer transporteffektivt samhälle kan ge oss bättre samhällsservice i glesbygd och social sammanhållning i bostadsområdena.
Jordbrukssektorns omställning ger högre krisberedskap och lägre livsmedelspriser. Och skogsbrukets klimatomställning ger en stärkt biologisk mångfald med träbyggnader med fin estetik och goda livsmiljöer. IPCC framhåller också i sin senaste rapport de positiva mervärden som följer av klimatomställningen, inte minst för människors hälsa.
Herr talman! När vi i Miljöpartiet satt i regeringen lade vi grunden till den gröna industriomställning som nu sätter Sverige på den internationella kartan, stärker svensk konkurrenskraft och gör att den nuvarande regeringen förlägger de internationella besöken till Norrbotten. De miljardinvesteringar som industrins klimatomställning innebär kan bidra till en stark och positiv samhällsutveckling som kommer hela landet till del - mervärden som kan tillvaratas. Det behövs dock ett starkt och tydligt politiskt ledarskap som skapar de förutsättningar som krävs längs hela denna samhällsutvecklingsresa.
Det behövs lärare till Kiruna, det behövs bostäder i Gällivare, det behövs pengar till de enskilda skogsägare i Jämtland som vill skydda sin skog och det behövs mer havsbaserad vindkraft för att öka elproduktionen i Skåne och Västra Götaland. Det krävs ett långsiktigt politiskt ledarskap för hela landets klimatomställning.
Då kan man inte, som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i regeringen nu gör, lämna mänsklighetens största utmaning därhän och hoppas på det bästa. Om dessa partier hade fått styra Sverige de senaste åtta åren skulle Sverige i dag inte ha varit världens ledande gröna industrination. Då skulle Sverige aldrig bli först i världen med att producera fossilfritt stål. Då skulle Northvolts batterier eller Cementas utsläppsfria cement aldrig bli verklighet.
Sedan Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tagit makten har det blivit smärtsamt tydligt hur skadlig deras politik är för svensk konkurrenskraft. Utöver att bedriva prickskytte mot industrisatsningar motarbetar de också vindkraften och försvårar kraftigt för kompetensförsörjningen - två saker som näringslivet tydligt efterfrågar. Många frågar sig nog vad som hänt med svensk höger. Skulle inte ni vara de som värnade näringslivets konkurrenskraft? Uppenbarligen inte längre.