Elin Söderberg

Herr talman! Vi debatterar i dag mineral- och gruvpolitiken. Vid många tillfällen har behovet av mineral för den gröna omställningen nämnts. För Miljöpartiet är det helt centralt att den gröna omställningen blir just grön, det vill säga att den blir miljömässigt och socialt hållbar.

Vi har en del befintliga gruvor som går väldigt bra och som är miljömässigt och socialt hållbara. En del tillkommande gruvor kan absolut bli miljömässigt och socialt hållbara. Men det finns också en hel del gruvor som inte kommer att kunna driftas miljömässigt och socialt hållbart. Det är därför väldigt viktigt att vi hanterar dessa utmaningar på ett ansvarsfullt sätt. Många stora målkonflikter kan uppstå. Det har diskuterats markkonflikter och negativa konsekvenser för miljö, samers rättigheter och lokalbefolkningen.

När vi nu ser ett ökat geopolitiskt tryck på Sverige att leverera mineral till det gemensamma omställningsarbetet i Europa är det också den svenska statens uppgift att trygga den svenska miljön, den svenska befolkningen, Sveriges lokalmiljöer och lokalbefolkningens rättigheter i detta arbete.

Miljöpartiet anser att det behövs ett förstärkt arbete för cirkulär ekonomi och resurseffektivisering för att vi ska kunna möta den gröna omställningen på ett hållbart sätt, säkra att vi kan göra omställningen och hejda klimatkrisen utan att i det arbetet köra i diket inom andra områden och därmed utarma till exempel den biologiska mångfalden eller människors hälsa.

Vi har i dagens situation, där vi inom många områden ser ackumulerade negativa effekter, till exempel för lokalbefolkningen eller rennäringen, flera stora samhällsinvesteringar - det kan handla om vindkraft, transportinfrastruktur, energiinfrastruktur eller mineralbrytning - där summan av effekterna också måste beaktas i beslutsprocesserna.

Vi måste hejda klimatkrisen. Vi måste samtidigt säkra att vi får ett socialt hållbart samhälle och att vi tryggar den biologiska mångfalden. Den gröna omställningen måste bli just grön.

Med det yrkar jag bifall till reservation 14. För syns skull yrkar jag bifall även till reservation 5.

Herr talman! Det är bra att få höra att Moderaternas Anna af Sillén säger att regeringen ska titta på detta.

I Miljöpartiets budgetmotion lägger vi rejält mer resurser till de tillståndsprövande myndigheterna just för att de ska kunna jobba mer med samverkan och dialog och få till snabbare tillståndsprocesser.

Nu har vi kunskapen om att myndigheterna behöver mer resurser för att kunna jobba med dialog och samverkan och skynda på tillståndsprocesserna på det sättet. Klimaträttsutredningens och Miljöprövningsutredningens slutbetänkanden ligger redan på regeringens bord, men vi har ännu inte sett något om detta på listan över propositioner som ska lämnas till riksdagen framöver.

Jag frågar därför: Vad är Moderaternas syfte med en översyn? Vilka ändringar vill ni göra? Det som är de lägst hängande frukterna för att skynda på tillståndsprocesserna verkar ni uppenbarligen inte prioritera.

Herr talman! Jag reagerade också när Moderaternas Anna af Sillén nämnde tillståndsprocesserna och började anklaga den tidigare regeringen för att inte ha jobbat med dessa frågor.

När Miljöpartiet och Socialdemokraterna satt i regering tillsammans tillsatte vi dels Klimaträttsutredningen, dels Miljöprövningsutredningen som syftar just till att få snabbare och smidigare tillståndsprocesser. Deras utredningar ligger nu på regeringens bord, och vi väntar bara på att de ska omvandlas till propositioner. Jag instämmer därför i det som tidigare har sagts från Socialdemokraterna: När kommer propositionerna?

Från Miljöpartiets sida hör vi att näringslivet lyfter fram möjligheterna att pröva parallellt och att få mer dialog och mer samverkan som på många sätt kan förenkla och förkorta tillståndsprocesserna.

Jag reagerade i dag när klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari fick ta emot Klimatpolitiska rådets senaste rapport och sa att hon hade träffat aktörer i Västra Götaland och då förstått att dialog och samverkan var väldigt viktiga för smidiga tillståndsprocesser.

För oss i Miljöpartiet är detta en självklarhet. Vi ser att det finns stora behov av förbättrad dialog och samverkan och att vi då med väldigt enkla medel skulle kunna få snabbare och smidigare tillståndsprocesser. Men det kräver också att vi får resurser till myndigheterna så att de kan jobba på detta sätt. Tyvärr ger denna regering helt otillräckliga resurser till de tillsynsprövande myndigheterna.

Herr talman! Sverige har av goda skäl under decennier inte haft någon uranbrytning. Jag undrar varför Sverigedemokraterna vill utsätta den svenska befolkningen, det svenska lokalsamhället och den svenska miljön för de risker och konsekvenser som ett öppnande för uranbrytning skulle innebära. Vi har som sagt i decennier lyckats hålla oss borta från detta.

För oss i Miljöpartiet är det helt centralt att den gröna omställningen blir just grön och miljömässigt och socialt hållbar. För oss är det därför självklart att det inte ska börja brytas uran i Sverige.

Herr talman! Jag tänkte också uppehålla mig vid Eric Palmqvists uttalande om att ta bort förbudet mot uranbrytning i Sverige. Jag kan inte tolka detta som något annat än att Sverigedemokraterna önskar öppna för uranbrytning på svenskt territorium, vilket jag ser ytterst allvarligt på.

Jag reagerar också på att Eric Palmqvist säger att motståndet mot uranbrytning i Sverige skulle bero på ett kampanjande utan grund. Men det är så att gruvverksamhet och i synnerhet uranbrytning har stora miljömässigt negativa effekter och negativa effekter på människors hälsa. Vi har därför under lång tid utvecklat gruvpolitiken i Sverige för att säkerställa trygghet för hälsan hos arbetare, lokalbefolkning och lokalmiljö.

Globalt finns det hur många exempel som helst på när en ansvarslös hantering av denna typ av ämnen drabbar lokalbefolkning och till exempel boskap inte ens kan äta längre. Det är groteska berättelser om hälsopåverkan.

På Eric Palmqvist låter det som att detta är helt ofarligt. Kan du redogöra för vad som ligger till grund för det och vilka hälso- och miljöaspekter du ser när det gäller uranbrytning, också kopplat till alunskiffer som det ofta samsas med när det gäller urantillgångar i Sverige?

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 25.

Vi är alla ömsesidigt beroende av varandra. Sverige och vår omvärld är ömsesidigt beroende av varandra. Sverige har en stark handel med andra länder, och vi är starka såväl inom tung industri och skogsbruk som inom musikexport och filmindustri. Handel är en del av vår relation med andra länder och påverkar också den globala samhällsutvecklingen.

Vi befinner oss i dag i ett läge där de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 inte ser ut att nås till 2030. Vi ser i stället en negativ utveckling, där fler människor i dag lider av fattigdom och svält. Klimatpolitiska rådet har i dag presenterat sin rapport, som synliggör hur regeringens politik aktivt ökar de svenska utsläppen.

Regeringen har motarbetat LULUCF-förordningen i EU, som syftar till att öka kolinbindningen i skog och mark i Sverige. Detta kan sättas i ljuset av att IPCC i förra veckan lanserade sin senaste rapport, som med all önskvärd tydlighet lyfter behovet av att snabbt minska utsläppen innan 2030. Allt det här hänger ihop.

Handelspolitik

För att vi ska nå en hållbar samhällsutveckling i Sverige behöver vi också kämpa för en hållbar samhällsutveckling globalt. Vi behöver även säkerställa att vi klarar Parisavtalet. En viktig pusselbit i detta är vår handel med andra länder. Vi behöver säkerställa att vi har en rättvis handel som tar hänsyn till miljön, till klimatomställningen och till social hållbarhet.

För oss i Miljöpartiet är det helt centralt att handeln tryggar en hållbar utveckling och bidrar proaktivt till en sådan, till stärkta mänskliga rättigheter och till klimatomställningen.

Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservation 25 och beklagar djupt att regeringens agerande på flera punkter leder oss i motsatt riktning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 23.)

Fru talman! Jag tycker att det är ytterst olyckligt att man drar ned inom biståndspolitiken och att Sverigedemokraterna säger att de vill ha en liten biståndsbudget när de utmaningar som biståndet har att hantera bara växer i dag. Behoven är mycket större i dag, och det borde mötas av en ansvarsfull biståndspolitik som vidmakthåller målet om 1 procent av bni.

Daniel Lönn från Sverigedemokraterna nämner också ett socialt ansvarstagande i handelspolitiken. Det är oerhört viktigt, men det är inte vad man bedriver. Vi ser att regeringen har strukit målen om rättvis handel, och Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget och har förhandlat budgeten och ställt sig bakom mål som detta. Det är ytterst allvarligt att man bedriver en politik som förvärrar förutsättningarna för Agenda 2030-målen när behoven bara ökar.

Fru talman! För oss i Miljöpartiet är hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter helt centralt i handelspolitiken. Den är ett viktigt verktyg för att vi både i Sverige och globalt ska nå de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Jag noterade att Daniel Lönn tog upp rättvis handel vid ett flertal tillfällen i sitt anförande. Samtidigt är Sverigedemokraterna en del av regeringsunderlaget som har strukit "rättvis handel" ur handelspolitikens mål. Man skär kraftigt ned i biståndsbudgeten. Dessutom ökar växthusgasutsläppen i Sverige, och man motarbetar en aktiv klimatpolitik inom EU. Det här är flera faktorer som gör att de globala utmaningar och problem som rättvis handel syftar till att stävja förvärras med Sverigedemokraternas och regeringens politik.

Varför nämner Sverigedemokraternas Daniel Lönn rättvis handel i sitt anförande när man på punkt efter punkt i regeringsarbetet motarbetar de värden som rättvis handel ska stärka?

Fru talman! Att vi ska ha ett effektivt bistånd är vi alla överens om, men den här regeringen drar ned kraftigt på biståndet. När det gäller handelspolitiken, som också är avgörande för den hållbara samhällsutvecklingen globalt, stryker man mål om rättvis handel. Det är ytterst allvarligt.

Globalt befinner vi oss nu i en situation där vi ser att klimatkrisen redan förvärrar våra förutsättningar att nå Agenda 2030-målen. I det läget gör den här regeringen så att Sverige går från att vara en del av lösningen till att vara en del av problemet, och det är ytterst allvarligt.

Fru talman! Jag reagerade när Lili André från Kristdemokraterna började nämna biståndspolitiken och att den är viktig för Kristdemokraterna - samtidigt som Kristdemokraterna i regeringen kraftigt skär ned på just biståndspolitiken. Samma regering stryker dessutom rättvis handel ur målen för handelspolitiken, något som är avgörande för att vi ska kunna stärka förutsättningarna för människor i fattigare länder samt för fattigdomsbekämpning och en hållbar samhällsutveckling globalt.

Därför undrar jag: Varför säger Lili André en sak när Kristdemokraterna i regeringen gör det motsatta?

Herr talman! Det som avgör vilka konsekvenser vi kommer att behöva hantera framöver - globalt, i EU och i Sverige - är halten växthusgaser i atmosfären, inte hur mycket el vi har eller exakt vad vi använder skogen till. Det handlar om konsekvenserna av utsläpp av växthusgaser till atmosfären. IPCC är väldigt tydligt med att vi måste få ned utsläppen snabbt i närtid. Det spelar väldigt stor roll om vi till exempel halverar utsläppen till 2040 i stället för 2030.

Mot bakgrund av det vill jag betona att vi behöver öka kolinbindningen i skog och mark tillsammans med att vi kraftigt minskar utsläppen av växthusgaser. Då räcker det inte att tillföra mer el. Vi måste också ha politik som ser till att vi minskar de fossila utsläppen. Jag hoppas att statsministern kan driva även detta inom EU.

Herr talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen.

Den 20 mars släppte IPCC sin senaste rapport, där man i de kraftfullaste ordalag framhåller vikten av att vi snabbt minskar alla utsläpp av växthusgaser före 2030 samt behovet av naturbaserade lösningar som ökar kolinbindningen i skog och mark för att vi ska kunna undvika katastrofala konsekvenser för människors liv, hälsa och egendom.

Slutsatserna från EU-toppmötet lyfter fram klimatförändringarna som en del av flera komplexa utmaningar som EU har att hantera samt EU:s inre marknad som avgörande för en framgångsrik grön omställning. Rådsslutsatserna framhåller också att höga miljömässiga normer inom EU har varit till nytta för EU:s medborgare och gjort EU till en global normgivare när det gäller miljö och klimat. Statsministern får gärna utveckla hur - och om - IPCC-rapporten diskuterades under EU-toppmötet i korridorerna och så vidare.

Att regeringen i det här läget väljer att motsätta sig LULUCF-förordningen i EU, vilken syftar till att öka kolinbindningen i just skog och mark, är ytterst allvarligt. Det går emot det som EU tog med sig till COP 27 om klimatmål.

Mot bakgrund av den senaste IPCC-rapporten och slutsatserna från EU-toppmötet önskar jag fråga vad statsministern gjorde under EU-toppmötet för att växla upp och skynda på den gröna omställningen inom EU och den inre marknaden.

Fru talman! Jag noterar att Romina Pourmokhtari säger mycket på väldigt kort tid, men jag blir besviken. Jag uppfattar att klimat- och miljöministern blir väldigt trängd när jag påvisar att 2030-målen inte kommer att nås med regeringens politik.

Jag får inget svar på huruvida klimat- och miljöministern avser att arbeta för en politik för att ens nå detta mål längre. Det gör mig ytterst besviken, särskilt efter att jag påpekat att klimatarbetet är en kamp mot klockan. Det är skillnad om vi minskar utsläppen så att vi når etappmålet och sedan kommer ned till nettonoll 2045 eller om vi överskrider etappmålet och sedan kommer ned till nettonoll 2045. De ackumulerade utsläppen över tid kommer sedan att vara växthusgaser i atmosfären som värmer oss här på planeten i hundratals år framöver. Det är det som är skillnaden. Därför är etappmålet till 2030 också centralt.

Det är också avgörande huruvida Sverige kan jobba med att just vara ett föregångsland och få på plats innovation, teknikutveckling och hållbar samhällsbyggnad som kan inspirera andra delar av världen och också leda till välstånd och att vi når det globala klimatavtalet.

I stället väljer klimat- och miljöministern att börja fokusera på kärnkraft. Det är ett retoriskt grepp som vi har sett ända sedan 2018, och jag tycker att det är ytterst beklagligt. Klimat- och miljöministern är väl medveten om att Miljöpartiet ingick en energiöverenskommelse 2016 med ett mål om att vi skulle ha hundra procent förnybar elproduktion 2040 och att det även innehöll alla möjligheter att bygga kärnkraft.

Att vi skulle ha lagt ned kärnkraften och att det skulle ha skadat elsystemet är inget annat än lögn. Därför är jag djupt besviken på att det används som ett debattgrepp i denna debatt.

Det som nu är centralt är industrins och näringslivets klimatomställning och huruvida regeringen kommer att leverera det som näringslivet behöver.

Fru talman! Statsministern säger att man ska vara en stark partner, och Romina Pourmokhtari tycker att jag ska lyssna till statsministern. Det vill jag gärna göra när det gäller just detta, för det är oerhört viktigt att vi får ett långsiktigt ledarskap i Sverige som leder hela landet genom den gröna industriomställningen. Då krävs långsiktiga spelregler, därav min fråga om statsrådet kan garantera att stöd som Industriklivet, Klimatklivet och gröna kreditgarantier, som regeringen förstärkte i budgeten, vilket var mycket välkommet, ligger kvar hela mandatperioden.

Det räcker inte med vackra ord, vare sig från statsministern eller från klimat- och miljöministern. Det som är avgörande nu är handling, och det vi har sett i handling från regeringen är tyvärr att man fördyrar och försvårar vindkraftsutbyggnaden och att man begränsar incitamentsutredningen, som skulle kunna öppna för bättre resurser till de kommuner som bidrar med förnybar elproduktion i ett läge när det är helt centralt att elen kommer på plats i närtid.

Jag vill också nämna att jag reagerar starkt när klimat- och miljöministern börjar flytta fokus till det långsiktiga klimatmålet 2045 när jag påtalar att klimatmålet 2030 inte längre nås med de förändringar som regeringen har genomdrivit. Det är ju summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan. Att skjuta upp eller skjuta transportsektorns eller industrins klimatomställning på framtiden innebär att vi får mer växthusgaser i atmosfären som kommer att värma oss i hundratals år framöver.

Det är därför helt centralt att regeringen säkerställer att vi får till stånd en samhällsutveckling med utbyggnad av elinfrastruktur och, inte minst, investeringar i vindkraft i närtid för att säkerställa att industrin kan ställa om så snabbt som möjligt så att vi kan få ned klimatutsläppen och stärka våra förutsättningar att klara Parisavtalet och undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle gärna vilja få klarhet i om klimat- och miljöministern menar att det inte längre är så viktigt att nå 2030-målet och att vi bara ska fokusera på klimatmålet 2045 eller om vi kan vänta oss åtgärder som garanterar att vi når klimatmålen till 2030.

Fru talman! Tack, Romina Pourmokhtari, för svaret! Jag är väl medveten om vilka satsningar regeringen gjorde i sin budget. Frågan handlade om huruvida ministern kan garantera att dessa stöd ligger kvar under mandatperioden. Näringslivet behöver nämligen långsiktiga förutsättningar. Och även om det är bra att ministern - till skillnad från många av de riksdagsledamöter vars stöd hon behöver för att bedriva sin politik - inte aktivt tar avstånd från dessa styrmedel, pågår i dag en kraftsamling inom högern för att sänka den gröna industriomställningen. Därav frågan. Eller som den moderata riksdagsledamoten Oliver Rosengren nyligen sa: Den gröna omställningen har blivit en helig ko som måste slaktas.

Det är mot den bakgrunden som jag ser det som väldigt viktigt att få tydliga besked från klimat- och miljöministern. Den gröna industriomställningen sker här och nu. Den har fantastiska möjligheter att se till att vi klarar klimatmålen och att bidra till en hållbar stark samhällsutveckling i hela landet och till innovation, stärkt svensk konkurrenskraft och en stark näringslivsutveckling. Men vi ser nu att den aktivt motarbetas av företrädare från de partier som sitter i regeringen eller är regeringens samarbetsparti. Därför önskar jag tydliga besked. Det gäller inte minst Industriklivet, Klimatklivet och de gröna kreditgarantierna.

När regeringen tillträdde träffade jag flera näringslivsaktörer, och någon sa att vi är igång och att det kommer att rulla på så länge inte regeringen kastar grus i maskineriet. Tyvärr är det så att det jag ser sedan Kristersson tillträdde som statsminister är att regeringen har börjat kasta grus i maskineriet.

Näringslivet efterfrågar tre tydliga saker: en snabb utbyggnad av elproduktion nu i närtid som kan möta industrins behov, ett stärkt arbete för kompetensförsörjning och smidiga tillståndsprocesser. Det vi har sett hittills är att man har fördyrat och försvårat vindkraftsutbyggnaden, begränsat incitamentsutredningen som skulle ge incitament till kommunerna att bygga förnybar vindkraftsproduktion, försämrat kompetensförsörjningen genom att försvåra arbetskraftsinvandringen och gett otillräckliga resurser till de myndigheter som arbetar med tillståndsprocesser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är det centralt att vi får en ökad tydlighet från regeringen: Är det så att man kommer att börja backa på den gröna industriomställningen så som flera företrädare från regeringspartierna nu börjar opinionsbilda kring? Eller är det så att man faktiskt, som Ulf Kristersson sa i regeringsförklaringen, också kommer att möta upp och börja arbeta för att stärka och skapa förutsättningar för den gröna industriomställningen? För om det är den vägen man vill gå krävs ett omtag och att man faktiskt börjar leverera på det som näringslivet efterfrågar.

Fru talman! Vi får även tillfälle att debattera innehållet i klimatpolitiken då statsrådet Romina Pourmokhtari nämner att regeringen arbetar för elektrifiering och naturliga kolsänkor. Det är anmärkningsvärt eftersom regeringen har slopat elbilsbonusen, fördyrat och försvårat vindkraftsutbyggnaden och begränsat incitamentsutredningen för att stimulera resurser till kommuner som levererar förnybar el. När det gäller naturliga kolsänkor har regeringen sänkt budgeten för skydd av värdefull natur och bara flyttat om pengar för våtmarker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som alla andra gjorde Romina Pourmokhtari också ett val i höstas och valde då att rösta fram Ulf Kristersson till statsminister - med den regering och det regeringsunderlag detta innebär och med den klimatpolitik som dessa partier företräder. I och med det valde hon att luta hela det klimatpolitiska arbetet mot ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Sedan regeringen tillträdde har Sverigedemokraterna proklamerat att de vill slopa klimatmålen, och de ifrågasätter hela den gröna industriomställningen. Det regeringen har gjort är att backa på reform efter reform som haft till syfte att minska utsläppen från transportsektorn - så till den grad att det tydligt framkommer i regeringens budget att klimatmålen för 2030 inte kommer att nås.

Frågan kvarstår: Hur ska Romina Pourmokhtari få igenom en klimathandlingsplan som säkerställer att vi når de svenska av riksdagen fastställda klimatmålen? Ska klimat- och miljöministern ta fram en klimathandlingsplan med stöd av Sverigedemokraterna, eller ska hon söka stöd för en klimatpolitik som faktiskt ger resultat?

Fru talman! Jag tackar Romina Pourmokhtari för försöken att utveckla orden. Jag saknar dock fortfarande tydlighet.

Det Romina Pourmokhtari har sagt väldigt tydligt är att detta ske helt i enlighet med rutinerna. Jag hade önskat att statsrådet kunde förtydliga om Sverigedemokraterna enligt dessa rutiner ska vara med och samordna klimathandlingsplanen. Är det så att det finns helt tydliga rutiner för hur samordningen ska ske? Om klimathandlingsplanen är en punkt som enligt dessa rutiner ska samordnas med Sverigedemokraterna hade detta besked kunnat ges tydligt i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bedömning är inte att statsrådet och Johan Pehrson har sagt samma sak på olika sätt. Det finns klipp från SVT där Romina Pourmokhtari uttrycker sig på ett sådant sätt att flera personer har kontaktat mig och frågat om det är så att Romina Pourmokhtari kommer att förhandla om klimathandlingsplanen med flera olika partier i riksdagen för att säkerställa en riksdagsmajoritet för klimatåtgärder som faktiskt kan ge effekt och se till att vi når klimatmålen. Johan Pehrson har i andra medier uttryckt att Sverigedemokraterna självklart ska vara med och samordna klimathandlingsplanen. Detta ger väldigt skilda besked, och därför önskar jag och svenska folket tydlighet här.

Som nämnts tidigare i dag hänvisas det återkommande till att klimathandlingsplanen ska svara på alla frågor om hur klimatmålen ska nås av den sittande regeringen. Därför är klimathandlingsplanen högintressant. Det är väldigt viktigt att få en bild av vilka förutsättningar regeringen har att få igenom klimatpolitik som kan leda till att vi når klimatmålen.

Fru talman! Romina Pourmokhtari sa i sitt inledningsanförande att regeringen har lagt grunden för att nå de långsiktiga klimatmålen. Min bild är en helt annan. Det som har gjorts sedan regeringen tillträdde är att man har aviserat reformer som kommer att öka utsläppen av växthusgaser i Sverige med 10 procent fram till 2030. Vi har inte sett några förslag som skulle minska utsläppen av växthusgaser.

Vi har inte sett någon ny politik från den här regeringen. Man har förlängt en del av den politik som Miljöpartiet och Socialdemokraterna drev igenom, vilket är välkommet, men man samarbetar också med Sverigedemokraterna. Efter att man från regeringens håll i stor utsträckning har ökat utsläppen från transportsektorn ser vi nu retorik om att man även vill begränsa industrins klimatomställning. Detta skapar givetvis oro för förutsättningarna i Sverige när det gäller att arbeta långsiktigt framåt för att trygga klimatomställningen inom industrin, transportsektorn och andra sektorer.

Därför hade det varit välkommet att få tydlighet om hur processen att ta fram klimathandlingsplanen ska gå till. Oavsett hur själva dokumentet för klimathandlingsplanen ser ut - och vi diskuterar inte innehåll i dag utan själva handlingsplanen - måste de åtgärder som finns däri ha ett politiskt stöd för att de ska bli genomförda. Det är nu centralt att vi får klimatåtgärder på plats snabbt, för klimatomställningen är en kamp mot klockan.

Fru talman! Jag måste säga att jag är besviken över statsrådets svar. Romina Pourmokhtari varken bekräftar eller förnekar att Sverigedemokraterna kommer att delta i samordningen av regeringens klimatpolitiska handlingsplan.

Statsrådet förtydligar att klimat- och energipolitiken är en del av Tidöavtalet. Det skulle ju innebära att Sverigedemokraterna ska ta del i samordningen av klimathandlingsplanen - Sverigedemokraterna, som flera gånger har sagt att man vill skrota de klimatmål vi har i Sverige.

Frågan jag ställde till statsrådet och som hon har en konstitutionell skyldighet att besvara är på vilket sätt Sverigedemokraterna kommer att delta i processen att ta fram den klimatpolitiska handlingsplan som regeringen enligt klimatlagen har en skyldighet att ta fram varje mandatperiod.

Ministern hänvisar till Regeringskansliets beredningsrutiner. Det är rutiner som rör hur beredningen mellan flera departement ska ske så att regeringen kan tala med en röst. Huruvida Sverigedemokraterna deltar i samordningen av klimathandlingsplanen berör avtalet mellan regeringspartierna och samarbetspartiet Sverigedemokraterna.

Detta säger alltså ingenting om hur regeringens beslut ska förankras i riksdagen. Sverigedemokraterna har inga egna departement och borde således inte vara en del av Regeringskansliets beredningsprocesser, men samtidigt är man en del av regeringens samordningskansli.

Jag måste säga att jag blir djupt upprörd över statsrådets ovilja att tydligt svara på den här frågan, särskilt eftersom vi har fått olika besked, i olika medier och vid flera olika tillfällen, från Romina Pourmokhtari och bland annat Liberalernas partiledare. Jag vill därför ställa samma fråga igen. Kommer den klimatpolitiska handlingsplanen att samordnas med Sverigedemokraternas samordningskansli innan den går till regeringssammanträde för beslut?

Fru talman! I regeringsförklaringen nämnde statsministern att näringslivet är en viktig miljörörelse, världsledande i hållbarhet och den gröna omställningen, och att regeringen ska vara en aktiv part i det arbetet.

Sedan dess har regeringen fördyrat och försvårat för utbyggnaden av elproduktion som näringslivet efterfrågar i närtid. Man har också försämrat förutsättningarna för kompetensförsörjning genom förslag om försämrad arbetskraftsinvandring.

Vad avser statsministern att göra för att stödja den gröna industriomställningen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! På Utrikesdepartementets hemsida kan man läsa att förebyggandet av risker och hot är en viktig del av säkerhetspolitiken, som är en del av utrikespolitiken. Frågorna som vi diskuterar här i dag - Nato, biståndet, det militära - är självklart avgörande utifrån detta perspektiv. Men vad denna debatt tydligt saknar är någon som tänker långsiktigt och ställer regeringen till svars för hur deras politik inom andra områden försvårar för Sverige att framgångsrikt skapa förutsättningar för sina utrikespolitiska prioriteringar.

Vi är nu på väg mot en 3 grader varmare värld. Det är en värld som till stora delar kommer att vara obeboelig, där jordens invånare trängs på en allt mindre yta, där rent dricksvatten och mat blir en allt knappare resurs och där extrema väderhändelser som drabbar människors liv, hälsa och egendom blir allt vanligare.

De säkerhetspolitiska konsekvenserna av klimatförändringen är tydliga. Extrema väderhändelser som torka eller översvämningar och långsiktiga effekter som utarmade jordar och ökenspridning kan skapa lokal konkurrens om land, vatten och andra inkomstbringande resurser och öka risken för konflikter. Detta är väl känt. Forskning som utrikesministerns eget departement finansierar kommer till precis denna slutsats: Försämrade möjligheter till försörjning i kombination med ökad migration leder till allt större risker för våldsamma konflikter.

Herr talman! Redan vid 1,5 graders medeltemperaturhöjning minskar de globala fiskefångsterna med 1,5 miljoner ton. Vid 2 graders uppvärmning väntas de minska med 3 miljoner ton. Riskerna med sjukdomar som denguefeber och malaria kommer att öka med en global uppvärmning mellan 1,5 och 2 grader och spridas till nya områden. Havsnivåhöjningen till år 2100, då dagens lågstadiebarn är i 80-årsåldern, blir ungefär 1 decimeter högre vid 2 graders än 1,5 graders uppvärmning. Denna enda decimeters skillnad avgör om upp till 10 miljoner fler människor drabbas och blir utsatta för relaterade risker.

Men vi är i dag inte på väg att klara Parisavtalet, och världen är inte på väg mot en uppvärmning mellan 1,5 och 2 grader. Summan av alla klimatmål - Sveriges, EU:s och övriga världens länders klimatmål - tar oss mot en global uppvärmning närmare 3 grader år 2100. Det gäller alltså om klimatmålen nås.

Herr talman! Ingen här har nog missat att den politik som regeringen bedriver kommer att leda till kraftigt ökade koldioxidutsläpp. Regeringen har lagt om svensk politik så att Sveriges klimatmål till 2030 inte längre kommer att nås. Den väg regeringen slagit in på gör att Sverige inte heller når vår andel av EU:s klimatmål.

Debatten har hittills missat att belysa att detta också skapar enorma säkerhetspolitiska och utrikespolitiska risker. Drastiska utsläppsminskningar är egentligen en förutsättning för en framgångsrik svensk utrikespolitik, eller annorlunda uttryckt: De är en förutsättning för att utrikesminister Billström ska kunna göra sitt jobb.

Herr talman! Under Miljöpartiets tid i regering var klimatarbetet en central del av utrikespolitiken. Vi slog vakt om ett effektivt bistånd och klimatbistånd. Med Miljöpartiet i regering hade Sverige med sig något till bordet vid de internationella klimatförhandlingarna och drev på det internationella klimatarbetet. Gröna ministrar fick ledande uppdrag i förhandlingarna, och vi drev på EU:s klimatarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Frågan är nu hur utrikesministern ställer sig till det paradigmskifte inom klimatpolitiken som regeringen tvingat på Sverige. Hur bedömer utrikesministern att detta påverkar Sveriges utrikespolitiska agenda? Vad innebär de ökade utsläppen av växthusgaser i Sverige och regeringens motstånd mot klimatåtgärder i EU för de risker och hot som alltså utrikesministerns eget departement menar att utrikespolitiken ska hantera? Påpekar utrikesministern vid regeringssammanträdena att en 3 grader varmare värld per definition är en utrikespolitisk och säkerhetspolitisk katastrof?

I detta anförande instämde Jan Riise och Jacob Risberg (båda MP).