Ebba Busch

Herr talman! Kommer ni alla ihåg våren 2022, då åtta år av socialdemokratiskt styre nådde sin kulmen? Inflationen låg på 10 procent, dieselpriset hade gått upp till 28 kronor och matpriserna drog iväg rejält. Familjer och pensionärer drabbades hårt av skyhöga elpriser.

Då var det en regering som brydde sig mer om att sitta kvar vid makten än om att verkligen ta hand om vårt land och som brydde sig mer om konflikterna på Sveavägen 68 än om Svea rike. Under tre av de åtta åren fick Socialdemokraterna inte ens igenom sin egen budget i den här kammaren. Magdalena Andersson valdes till statsminister en dag och fick avgå samma dag sju timmar senare. Ovanpå detta kom en säruppgörelse med en vänsterpartistisk vilde vid namn Amineh Kakabaveh. Detta drabbade till slut vanligt folk. Det blev dyrt att vara svensk.

Den här mandatperioden är en nystart för Sverige. Det är en möjlighet till svensk framtidstro. Nu har vi i regeringen steg för steg fått ordning på landet. Vi har kopplat greppet om inflationen. Vi har tryckt ned elkostnaderna, bränslepriserna och skatterna. Tre år efter den rödgröna röran är dieselpriset nu runt 500 kronor billigare per tank. En barnfamilj kommer att ha 43 000 kronor mer i plånboken än under den förra mandatperioden. Matpriser och elpriser är mer under kontroll. Kära riksdagsledamöter! Nu blir det billigare att vara svensk.

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss dock alltjämt i en lågkonjunktur. Vardagen är fortfarande dyr för många familjer och seniorer, men vi har ett tydligt besked till alla svenskar. Äntligen! Nu kommer skatteåterbäringen – prisa Gud, som de säger i Robin Hood-filmen. Nu har vi börjat återstarten.

Regeringen lägger nu fram en budget för alla hårt arbetande människor. Det är en historisk satsning för att få igång ekonomin. Det ska löna sig att vara skötsam och att göra rätt för sig. Tillgång till vård ska finnas där och när man behöver den. Nu sänker vi momsen på livsmedel från 12 till 6 procent. Ni känner kanske till det klassiska räkneexemplet med en polis och en sjuksköterska, familjen Snutsyrra, med två barn. Det blir nu 6 500 kronor billigare för dem per år att handla mat. Vi beräknar att två pensionärer kommer att få ungefär 4 400 kronor i sänkta kostnader genom sänkningen av matmomsen.

Återbäringen stannar inte där. Håll i er, för nu blir det lite sifferbingo! Familjen Snutsyrra får varje år ytterligare 10 350 kronor genom sänkt skatt på arbete, cirka 4 500 kronor genom sänkt förskoleavgift och 12 000 kronor genom höjt bostadsbidrag för de allra mest utsatta, tillsammans med ett fritidskort till alla men mest till dem som behöver det mest. Vi sänker också skatten med 1 800 kronor för genomsnittspensionären och tar bort skatteklyftan för sjuk- och aktivitetsersättning.

Herr talman! Hörde jag bingo? Nej, det gjorde jag inte, för det vore djupt olämpligt. Men jag fortsätter. Vi sänker också elskatten. Det blir ungefär 1 000 kronor lägre elkostnad per år för en icke eluppvärmd villa. Då undrar en del vad allt detta innebär. Med vår budget får en hårt arbetande barnfamilj runt 1 800 kronor mer i plånboken varje månad.

Som ni märker är det här ingen socialdemokratisk Alott som säljs med aggressiva skumraskmetoder från något oklart callcenter i Spanien, utan det är garanterad vinst för alla svenska hushåll.

(Applåder)

I genomsnitt sitter 13–16-åriga tjejer och killar 6 ½ timme per dag utanför skoltid framför en skärm. Jag tycker att det är dags att vi börjar fundera på vem det är som vi tillåter bli våra barns och ungdomars röst i 6 ½ timme och som får sätta normen för vad det innebär att lyckas i det här landet, hur man ska se ut som kvinna och vad det innebär att ha ett gott och bra liv.

Striden om våra barns framtid är en av vår tids viktigaste värderingsstrider, och vi kommer att ta den här. Vi kommer att ta den för våra barn. Vi kommer att ta den när det gäller vilka svenska värderingar som återigen måste gälla på svenska gator och torg, där aktivister inte får inskränka vår yttrandefrihet och mötesfrihet. Det är dags att återta svenska värderingar, både online och på svenska gator och torg. Lita på oss det kommande valåret! Vi kommer att ta den värderingsstriden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Yusuf Aydin, Gudrun Brunegård, Hans Eklind, Cecilia Engström, Dan Hovskär och Kjell-Arne Ottosson (alla KD) samt Erik Hellsborn (SD).

Herr talman! Du ser exalterad ut, Johan, men jag tror att du skulle bli ännu mer exalterad om du visste vad som fanns i paketet jag har här! Det ska jag snart berätta.

Tre år och ett liv, känns det som. Under de här tre åren har vi gett Sverige en nystart, Johan – en nystart för Sverige. Tillsammans har vi lanserat den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin. Tillsammans har vi tagit tag i hedersförtrycket, även om vi är långt ifrån klara. Vi har sänkt skatten så att det lönar sig bättre att både arbeta och studera. Vi har också börjat omläggningen från skärm till pärm.

Vi har delat en hel del oförglömliga stunder. Jag är faktiskt osäker på om de stunderna kommer att nämnas i någon av våra biografier, om vi nu bestämmer oss för att skriva någon sådan. Däremot är jag säker på att vi har skrivit politisk historia med reformer som tål tidens tand. Det är något att vara stolt över efter en så lång politisk värnplikt.

Jag brukar i lite olika sammanhang prata om att jag har olika hattar, till exempel partiledarhatten och energiministerhatten. De används i alla möjliga olika funktioner. I dag skulle jag vilja säga någonting om dina hattar och uppdrag.

Jag har mött örebroaren Johan i tid och otid, får jag väl säga. Kära örebroare! Vilken örebroare ni har haft – om ni bara visste! Även i Natosammanhang har han varit örebroaren Johan. Han har också varit juristen Johan, företagaren Johan, riksdagsledamoten Johan och statsrådet Johan.

Men det är helt uppenbart att det finns vissa uppdrag som är viktigare för dig än andra: vännen Johan, pappan Johan och maken Johan. Vid något tillfälle tog vi en paus och köpte korv i våra långklänningar – du hade visserligen inte långklänning då, men det hade du säkert varit fin i också. Det var i alla fall någon Nobelkväll då jag lovade att om inte du friade till Marie skulle jag göra det. Det var väl fint att ni gjorde slag i saken!

Jag hoppas att du ska få mycket mer tid till de uppdrag som spelar roll på riktigt. Det vet jag dessutom att du kommer att göra riktigt, riktigt bra.

Avslutningsvis vill jag säga tack för allt det där mellanmänskliga, som flera av mina kollegor har varit inne på. Det här är bitvis en ganska inhuman arbetsmiljö, och du har stått för det humana. Tack för det!

Det blir en gåva från Kristdemokraterna i form av ett elevpaket via Unicef. Fler barn ska kunna gå i skolan. Paketet räcker till ryggsäck, vattenreningstabletter, skolböcker, anteckningsblock och annat. Sedan finns det även en särskild liten gåva från mig här. Det är fyra kalla, som inte börjar på Ö, som börjar på A, som ett litet minne av de där oförglömliga stunderna som skrivit politisk historia.

(Applåder)

Herr talman! Vi har varit glasklara med att man i ett läge där människor far illa och där människor dör måste vara oerhört noggrann med vilken information man framför. Det kräver jag av alla mina riksdagsledamöter.

Det Sveriges regering nu gör är att i alla internationella sammanhang där Sverige finns representerat markera behovet av att den humanitära hjälpen går fram. Vi är ett av de fem länder i världen som ger absolut mest till nödställda i Gaza. Den stora utmaningen är att den inte når fram.

Vi har nu tagit initiativ och tillskrivit bland annat EU-kommissionen, som söker stöd från andra länder för att få till sanktioner mot extremistiska ministrar i den israeliska regeringen för att sätta ytterligare tryck i människorättighetsfrågorna och när det gäller att hjälpen måste nå hela vägen fram. Vi känner till fakta i frågan och navigerar utifrån detta. Det måste alla göra.

Herr talman! Det korta svaret är nej.

Alla vet att Kristdemokraterna är varma stödjare av idén om en tvåstatslösning. Det är enda vägen till en långsiktigt hållbar fred i Mellanöstern. Men det kräver också ett fullt erkännande från det palestinska folkets sida. Man kan inte ha en terrorsekt som ledare, och man kan inte ha som uttalat mål att utplåna staten Israel.

Med detta sagt är kritiken mot Israels regering från mig som partiledare för Kristdemokraterna och från mig som företrädare för Sveriges regering nu stenhård. Under hela våren har Israels regering vägrat akut humanitär hjälp till civila på Gaza. Vi kan nu följa i realtid hur barn i mina egna barns ålder svälter ihjäl och hur Israel säger nej. Detta måste upphöra. Hjälpen måste fram.

(Applåder)

Herr talman! Rickard Nordin har ju rätt. Det är dikt och förbannad lögn att läsa vår politik som fan läser Bibeln. Det är helt hål i huvudet att ha övertro på ett enskilt kraftslag. Det är därför vår devis är ”alla goda krafter behövs”. Det är därför vi har beslutat om 70 åtgärder för att bana väg för mer kraftproduktion här och nu.

Det är därför vi har köpt tillbaka Öresundsverket. När jag tillträdde sa man till mig att det inte skulle gå. Man sa att man hade tittat på det och att det inte skulle gå. Men det går visst, med rätt politiskt hantverk.

Vi har beslutat om 70 åtgärder. Det handlar om att bana väg för vindkraft till lands – det som de rödgröna inte mäktade med – och att gå till botten med försvarsfrågan när det gäller var vi kan ha havsbaserad vindkraft och inte.

Men inte någon annanstans skulle man acceptera att man brassar på med 13 000 megawatt mer i installerad produktionskapacitet men bara får ut 340 mer i ökad tillgänglig konsumtion – 13 000 megawatt mot 340. Det är fysik, och där är Centerpartiet inte starka nog. Det är därför alla goda krafter behövs, med fysik och medborgarna i centrum.

Herr talman! Rickard Nordin har gjort en mycket habil insats i den här debatten. Jag ser fram emot att mötas i fler debatter i den här kammaren. Men jag får inte feeling i debatter när vi gör stora, gedigna reformutspel. De grundar sig på fakta. De grundar sig på fysik.

De rödgröna var med och drev på för en nedläggning av Barsebäck. Där försvann enorma enheter fossilfri baskraft som hade gjort Sverige robustare och säkrare och som också hade skyddat oss bättre från höga priser från kontinenten.

Sedan drev man på stenhårt för nedläggningar av Ringhals 1 och Ringhals 2. Återigen handlade det om stora mängder fossilfri baskraft som hade behövts i systemet.

Allt det som Rickard Nordin föreslår gör regeringen – allt! Vi begär bara en sak: Ska vi klara en konkurrenskraftig, tillväxtorienterad grön omställning behövs det också mer baskraft som är fossilfri. Kan vi inte samarbeta om kärnkraften också, på samma sätt som vi har samarbetat när det har gällt fjärrvärme, kraftvärme och energieffektivisering?

Herr talman! Kladda inte den sortens politiska ledarskap på mig, Nooshi Dadgostar! Det elände vi har med energi, inflation, drivmedel, vårdköer, ja allt, är ert ansvar i Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Men jag tar fullt ut ansvar för att städa efter åtta år med rödgrönt styre.

Men kom inte här och säg att det nu passar med nationellt ansvarstagande för vården för att rädda kvar Sollefteå, när ni i Vårdansvarskommittén konsekvent har motarbetat just det som skulle behövas. Kom inte och säg att ni står på medarbetarnas sida i vården, när ni fortsätter att försvara ett 160 år gammalt system som uppenbart inte håller för modern sjukvård. Experterna, inte kommittén och de politiska partierna, tycker nu att det på område efter område finns goda skäl för ökad statlig styrning – för kvalitet, finansiering och beredskap. Vad mer finns kvar? Sluta snacka – börja handla!

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att svara på den specifika frågan. Jag är inte Morgan Johansson, det vill säga: Jag kommer inte att slå mig för bröstet för allt jag har gjort och vara nöjd. Vi kommer att vara nöjda när vi har löst problemen. Vårdsverige är fortfarande i kris när så många patienter får vänta olagligt länge på att få den vård de behöver.

Ta bara förslaget från Vänsterpartiet: att vi här skulle ge garantier. Det inte är rimligt att gravida kvinnor tvingas åka jättelångt på farliga vägar för att få en säker förlossning. Det är inte rimligt att man lägger ned Sollefteå sjukhus. Nooshi Dadgostar vill nu ha möjlighet att härifrån, från nationell nivå, garantera något slags vettigt avstånd till närmaste sjukhus. Nu passar det, när man har fått kritik för att man har varit med och lagt ned nödvändig sjukvård lokalt. Det är precis denna förändring, att gå från ansvar i 21 olika regioner till ett nationellt ansvar, som Vänsterpartiet säger nej till överallt annars.

Herr talman! Sverige är vårt hem, det land som vi har byggt med nyfikenhet, hårt arbete, samarbete och gemensamma värderingar. Det finns politiker som tror att ett gott samhälle primärt handlar om det materiella – om materialism och livsnödvändiga saker som att ha mat i magen, pengar i plånboken och tak över huvudet. Allt detta behövs. Men utan värderingar som håller oss samman blir det där hemmet både hårt och kallt.

Vårt gemensamma hem utmanas nu av gängkriminalitet, hedersförtryck och parallellsamhällen – av krafter som tror att den som skriker högst och som uppträder hotfullt på gator och torg har rätt. Men deras splittring får aldrig bli vår. Motsättningar som skapar kaos, konflikt och krig där får inte importeras hit. Sverige har inte råd med ökad polarisering och brist på samtal. När krig rasar i Europa och kriget hotar också vårt land förväntas helt enkelt något annat av oss.

Vi behöver samlas kring de värderingar som präglar Sverige och som gör henne till vår. Det handlar om den samhällsgemenskap som gör att konflikter stannar vid en lapp i tvättstugan och att vi vattnar grannarnas blommor på semestern och tränar områdets ungar i fotboll. Vi behöver stärka allt det som skapar tillit, gemenskap och respekt trots att vi kanske inte delar samma tro, politiska övertygelse eller bakgrund. Det är detta som gör att vi inför hot om krig eller kris tillsammans är beredda att ställa oss vid fronten och försvara det som är vårt. Sverige är värt att försvara, och de svenska värderingarna är värda att försvara.

(Applåder)

Herr talman! Jag behöver svar på frågan. Menar Nooshi Dadgostar att den bild som spreds är antisemitisk eller inte? Andra objektiva bedömare är glasklara: Detta är en av de äldsta och grövsta antisemitiska konspirationsteorierna.

Jag behöver veta. Har jag Nooshi Dadgostar framför mig med ryggrad nog att kalla det för vad det är: antisemitism? Om inte har vi ett problem. Om ja, varför opererar då personen – denna riksdagsledamot – fortfarande under Vänsterpartiets flagg här i kammaren? Personen är inte välkommen på Vänsterpartiets gruppmöten i riksdagen men är välkommen i diverse andra sammanhang med partistyrelsen, som medlem.

Hur kan man på riktigt påstå att man håller rent mot antisemitism om man inte fördömer bilden och kallar den vad den är? Detta ligger på partiledaren. Och sedan välkomnar man den här personen att vara kvar i partiet. Ut med antisemiterna!

Herr talman! I år firar vi 250 år av judiskt liv i Sverige. Samtidigt som vi gör det har vi tyvärr återkommande sett hur antisemitismen fått spelrum inom Vänsterpartiet.

Jag vet att man i den här kammaren, herr talman, inte får ha rekvisita, så jag tänkte i stället försöka beskriva den bild som spridits av en vänsterpartistisk riksdagsledamot i sociala medier och som föreställer en välkänd antisemitisk konspirationsteori. Det är en judisk hand ovanpå en annan hand som styr sina marionetter: USA, Tyskland, Ukraina och resten av västvärlden.

Jag vet att Nooshi Dadgostar inte är antisemit – vi delar kampen mot antisemitismen. Men jag måste ställa frågan: Tycker Nooshi Dadgostar att riksdagsledamotens bild är antisemitisk?

Herr talman! Jag noterar att Magdalena Andersson sänker sig till sandlådenivåretoriken: Men du, då! Den hör inte hemma här.

När en nära allierad, en Natomedlemskollega, och ett annat lands regering vars värderingar vi i grunden delar kommer med så här allvarliga anklagelser tar Magdalena Andersson så lättvindigt på det att hon går ned i sandlådan och säger: Men du, då!

Sverige är ett av de länder i världen som hade flest medborgare, nyssmedborgare eller personer med uppehållstillstånd i landet som åkte ned för att kriga för IS. Nu påpekas att det finns risk för infiltration från politisk islamism, och man avfärdar det på detta sätt.

Jag ställer därför frågan igen: Vilka åtgärder vidtas? Jag är övertygad om att vi delar kampen om att hålla rent. Men hur, mer än genom ett avfärdande och en sandlåderetorik?

Herr talman! Jag önskar fortsätta på temat de facto-oegentligheter i Socialdemokraterna och risken för fler.

I förra veckan publicerades nämligen en fransk rapport om hur islamister försöker infiltrera politiken. I denna rapport nämns Sverige som ett nav för Muslimska brödraskapets aktiviteter i Europa. Socialdemokraterna pekas ut som särskilt intressanta för Muslimska brödraskapet att infiltrera och påverka.

Socialdemokraterna har tyvärr en historia av att hamna på fel sida i de här värderingsfrågorna. Vi minns när Magdalena Andersson här i kammaren i tårar försvarade El-Haj, vi minns Malmösocialdemokraternas oförmåga att hålla linjen mot antisemitism och vi minns tidigare utrikesministrar som inte känner igen en antisemitisk figur när de ser den.

Herr talman! Min fråga till Magdalena Andersson är därför huruvida Socialdemokraterna kommer att vidta åtgärder för att säkerställa att islamism inte får inflytande i svensk politik och hur partiet kommer att svara på påståendena i den franska regeringsrapporten.

Herr talman! De senaste åren har ganska många debatter präglats av uttryck som ”Vi har varit naiva” och ”Vi såg det inte komma”. Man såg inte migrationskrisen komma. Man var naiv inför integrationens utmaningar. Man såg inte gängkriminalitetens systemhotande framfart. Man var naivt ointresserad av fysikens lagar och av att det krävs stabil baskraft för att ett elsystem ska fungera.

Om politiken alldeles för mycket präglas av nästa val eller kortsiktighet, att vara reaktiv, blir det ganska dåligt. Tänk om vi hade valt en annan väg för vårt land tidigare. Tänk om vi kan välja en annan väg för Sverige nu.

Herr talman! Förra veckan fick Sveriges partier en ny chans att försöka tänka efter före – en möjlighet att agera nu i stället för att om några år i trångmål behöva agera i hast. Jag pratar om Sveriges vårdapparat. Den bygger på beslut fattade för 160 år sedan. Men det som var bra då är ett tydligt problem i dag.

Förra året larmade Cancerfonden om att den palliativa vården i Sverige skiljer sig tydligt från region till region. Det handlar om den vård man behöver när man vet att det inte längre finns något hopp om att kunna bli frisk. Exempelvis kan en patient som behöver specialiserad palliativ vård, alltså vård i livets slutskede, i hemmet få det dygnet runt i en region men inte i den andra. Inte ens i livets slutskede klarar Sverige av att ge alla människor samma värdiga omvårdnad. Det sägs att vi alla är lika inför döden. Men i Sveriges 21 olika regioner är vi inte lika ens inför döden.

Ulrika Årehed Kågström, Cancerfondens generalsekreterare, har sagt så här: ”Att så viktig vårdinsats tillåts fungera helt slumpartat är ett svek mot människor i väldigt utsatta situationer och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.” Hon använder alltså ord som slumpartat, ett svek och ovärdigt.

I förra veckan berättade Svenska Dagbladet hur cancerpatienter inte får vård i tid eftersom regionernas olika journalsystem inte kan kommunicera med varandra. Detta handlar inte om att flytta makten till Stockholm. Detta handlar om att flytta makten från regionpolitiker till vårdprofessionen och ge upprättelse för patienter.

Vi kristdemokrater har länge argumenterat för ett samlat statligt ansvar för vården. Vi är stolta över att vi i Vårdansvarskommittén har baxat andra partier ända hit – ända till insikten om att 21 regioner inte längre klarar av att leverera det som är Sveriges patienters, vårdpersonals och medborgares rätt och det de kan förvänta sig. Men där har kommittén stannat i tanken. I stället vill majoriteten av partierna fortsätta att fylla regionerna med de pampar som stött dem så starkt i denna kamp, i hopp om att inte behöva gå en ny rond med oss som har kvar vårt förstånd.

Utredningens underlag är tydligt. Det behövs för beredskapen och för en jämlik kvalitet i hela Sverige. Sverige måste orka gå hela vägen för att minska otydligheten i ett splittrat vårdsystem. Det är dags att se behoven i tid och sluta vara naiva.

Gudarna ska veta att Sveriges regering och Sveriges riksdag har försökt styra upp regionerna – satsat statliga miljarder på att korta köerna, inrättat prestationsbaserade statsbidrag, tecknat samarbetsavtal och hört regionpolitiker lova att de ska benchmarka och använda sig av best practice. Ändå tycks varje regionpolitiker övertygad om att man har best practice i den egna regionen. Ändå minskar inte köerna. Ändå har vi fortfarande inte ett sammanhållet journalsystem. Ändå kan den som är i livets slutskede inte vara säker på att få bästa möjliga vård. Graden av värdighet i dödens närhet tycks bero på ens postnummer.

Herr talman! Sverige förtjänar bättre. Det är upp till partierna att i valet nästa år förklara varför dagens system är bättre. Välj en annan väg! Det kan vi göra redan i dag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Yusuf Aydin, Mathias Bengtsson, Hans Eklind, Cecilia Engström, Dan Hovskär, Ingemar Kihlström och Camilla Rinaldo Miller (alla KD).

Fru talman! Jag tycker att vi har kommit en bit på väg, men vissa delar när det gäller synen på ekonomi och omställning kommer vi inte att kunna mötas kring. Jag vill dock tacka för interpellationen i sak och ändå sammanfatta så här: Det är regeringens uppfattning att vi behöver bryta mer i Sverige och bana väg för större gruvnäring i Sverige framöver.

Det landar inte garanterat i Sverige – svenska bolag har möjlighet att köpa detta, och europeiska bolag har möjlighet att köpa detta. Det är också så att det kommer med en högre kostnad, för det är dyrare att bryta i Sverige eftersom vi värderar miljön så tungt, eftersom vi värderar hållbarhetsfrågorna så tungt och eftersom vi värderar de arbetsrättsliga frågorna så tungt. Men när någon väljer att köpa sådant som är utvunnet i Sverige innebär det ändå en vinst för alla dessa värden, som vi säger oss vilja värna så högt, kontra att det hade köpts någon annanstans ifrån.

Vad gäller just frågan om alunskiffer vill jag återigen understryka att regelverket har skärpts för dem som vill söka bearbetningskoncession, genom ett särskilt lämplighetskrav, och att tekniska och ekonomiska förutsättningar för att fullfölja en brytning ska finnas. Lägger man det till vår sedan tidigare mycket gedigna lagstiftning på området och det vi gör i övrigt för gruvnäring, inte minst på forsknings- och innovationsområdet, ser man att det går i rätt riktning – med stort värde vad gäller just de unika naturvärden som finns i området, lokalbefolkningens grundläggande rättigheter och inte minst miljövärdena, och då särskilt vattentäkterna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ibland blir skillnaderna väldigt tydliga i samband med interpellationer. Det här är ett sådant tydligt ögonblick. Jag menar att det är en total fantasi och, vill jag säga – och det här ordet använder jag inte lättvindigt – ett hyckleri vi hör framföras här av Vänsterpartiet.

Vi är helt överens om behovet av cirkularitet, av återvinning och av att öka ekonomin i återvinning – vilket ju är en av de delar som den svenska EU-kommissionären Jessika Roswall har särskilt ansvar för att öka incitamentet till i hela världen, och inte minst inom den inre marknaden i EU. Men även om vi klarar av att göra detta till dess fulla potential kommer det att kräva nybrytning om vi ska elektrifiera, få ned våra utsläpp, digitalisera och möjliggöra välstånd för fler – apropå rättvisa och solidaritet. Min fråga till Lorena Delgado Varas blir, fru talman, var detta ska ske om det inte är välkommet i Sverige.

Jag vill påstå att det jag efterlyser här inte är svensk nationalism, utan det är att vi i Sverige ska våga vara stolta över att sälja en av våra stora fördelar – det som gjorde att ärat vårt namn flög över jorden i fornstora dagar. Detta skulle också kunna bli framtida dagar – där vi inte bara säkrar vårt eget oberoende utan också kan bli en stormakt som hjälper till att säkra andra länders oberoende. Jag pratade om EU:s självständighet och EU:s självförsörjning här. Det är ju potentialen i den svenska gruvnäringen. Det är den makt vi skulle kunna besitta.

Titta på vad Trump har gjort med Ukraina! Där är mineraler verkligen en maktfaktor. Jag tycker inte att någon ska behöva förhandla sig till att göra en affärsuppgörelse kring någonting som borde vara en moralisk skyldighet, nämligen att det är den starke som står på den utsattes sida. Det är den som har blivit utsatt som förtjänar omvärldens stöd – i det här fallet Ukraina. Det borde de inte behöva betala sig till. Det är en fråga om etik och moral.

Med det sagt är svensk gruvnäring en rejäl maktfaktor i den mörka värld vi lever i. Låt oss inte ta lätt på den.

När det gäller frågan om hyckleriet är det ändå så att jag misstänker att Delgado Varas kanske – åtminstone via riksdagen – äger en dator eller en smartphone. Allt detta kräver den typ av mineral och metaller som vi talar om här. När det gäller det som ligger i min hand är frågan: Ur vems hand ska dessa mineral och metaller ha kommit? Ska de ha kommit ur ett barns hand? Ska de komma från någon som har helt andra förutsättningar för att lita på att man, när man går till jobbet, också kommer att kunna komma hem till sin familj vid liv igen – eller ska de komma ur den svenska, moderna, mycket mer jämställda och etiskt samt miljömässigt hållbara gruvnäringen? Jag vet vad mitt svar är på detta.

Miljöbalken har dessutom någonting som kallas för hänsynsregler. Jag tror att det står om detta i andra kapitlet. Där är försiktighetsprincipen en del av paragraferna. Det tycker jag också är värt att lyfta fram.

Fru talman! Jag ska försöka bena ytterligare lite grann i svaren på Delgado Varas frågor.

Vi är helt överens om delar av frågan. Jag uppskattade särskilt delen i inlägget om resiliens och våra vattentäkter som en alldeles unik och underdebatterad del av det svenska totalförsvaret. Det är verkligen något som är ganska unikt för Sverige. Vi delar synen på de stora miljövärden som står på spel i många områden i Sverige.

Jag menar dock, apropå Delgado Varas kommentar om försiktighetsprincipen, att svensk lagstiftning i grunden är en försiktighetsprincip. Andra länder hade bedrivit rovdrift, i ordets rätta bemärkelse, på sina naturresurser om de hade haft den sortens enorma fyndigheter som Sverige har. Vi har faktiskt en helt unik möjlighet när det gäller Europas försörjning av järnmalm, stål och många andra kritiska och strategiska råmaterial.

Trots stor geopolitisk potential, stor efterfrågan och strategiskt intresse är det väldigt ovanligt att nya gruvor öppnas i Sverige. Varje gruva måste genomgå rigorösa prövningsprocesser, inte minst ur ett miljöskyddsperspektiv. Detta vill vi värna. Men vi ökar nu resurserna för att kunna undersöka vad som finns i den svenska marken och vad som är utvinningsbart och inte. Hur kan vi skapa bättre tydlighet i fråga om vad man kan förvänta sig för utfall i olika processer, alltså större rättssäkerhet, men också tempo i tillståndsprocesserna? Det är slitsamt för lokalbefolkningen och närmiljön som påverkas av sådana här processer att leva i ovisshet så länge. Det gör det heller inte tillräckligt lukrativt för de företag som skulle kunna komma i fråga när det blir för utdraget.

Som påpekats här utredde den förra regeringen särskilt frågan om regelverket för utvinning i bergarten alunskiffer och om det behövde skärpas. Sedan juli 2022 har vi en skärpning: En sökande av utvinning ur just alunskiffer, till skillnad från andra bergarter, måste visa att den är lämplig och så vidare. Det var det jag redogjorde för i svaret. Vi menar att det här i grunden är fullgott. Jag har det största förtroende för både miljöbalkens bestämmelser och den svenska miljötillståndsprocessen. Min enda synpunkt har varit att vi behöver öka tempot.

Vi vet att alternativet är mycket farligare och vedervärdigare beroenden. Det är beroenden av länder som använder barn. Det är beroenden av länder som har en helt annan syn på arbetsrätt, på etik, på moral och på miljö och klimat. Det gör oss inte tillräckligt självständiga.

Sverige skulle kunna vara svaret på ökat oberoende för hela Europeiska unionen. Det är en möjlighet som vi inte bör försitta genom att i praktiken göra det omöjligt att öppna gruvor i Sverige när vi i dagsläget har en väldigt försiktig lagstiftning som lägger stor vikt vid just miljövärdena.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig vad som bör göras för att stoppa gruvprojekt som inte har säkra och hållbara utvinningsmetoder, hur jag avser att hantera de potentiella miljö- och hälsorisker som identifierats i samband med gruvbrytning i alunskiffer, särskilt med avseende på utsläpp av tungmetaller och giftiga ämnen, och om jag planerar att införa striktare regler eller moratorier för gruvdrift i känsliga områden där risk för vattenförorening och påverkan på livsmedelsproduktion föreligger.

Fru talman! För mig är det en självklarhet att komma till riksdagen och respektera de gemensamma regler, uppförandekoder och ordningar som gäller i vår parlamentariska demokrati. Det är därför jag är här som statsråd och svarar på en interpellation som har ställts till mig. Men det gör mig både arg och beklämd att behöva göra det med en ledamot som återkommande har uttryckt antisemitiska slagord, spridit antisemitiska teorier och sprider antisemitism och som inte utesluts ur sitt eget parti. Jag kommer att respektera ordningen och ge svar i sak, men jag finner mig nödgad att markera mot antisemitism i kammaren.

En ökad tillgång till mineral och metaller är nödvändig för att möjliggöra det fossilfria samhällsbygget, stärka konkurrenskraften, elektrifiera Sverige och stärka svensk försvarsförmåga.

Sverige är i dag Europas ledande gruvnation, och det ska vi fortsätta vara. Vi behöver fler gruvor för att minska Sveriges och EU:s beroende av råmaterial från tredjeland. Arbetet med att stärka och utveckla svensk mineralnäring är en prioriterad fråga för regeringen.

Regeringen arbetar med att ta fram en ny mineralstrategi för att säkra inhemsk metallproduktion i en förändrad geopolitisk kontext.

Vid beslut om bearbetningskoncession, som lämnas av bergmästaren vid Bergsstaten, måste en prospektör lägga fram bevis för att fyndigheten sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt och att utvinningen inte är olämplig i förhållande till andra allmänna intressen.

Den 1 juli 2022 infördes ett så kallat lämplighetskrav, som innebär att sökanden måste kunna visa upp att denne är lämplig att bedriva gruvbrytning ur alunskiffer och också har tekniska och ekonomiska förutsättningar att fullfölja en brytning. Lämplighetskravet är således nytt sedan 2022 och är alltså ett högre krav för just brytning i alunskiffer.

För att kunna starta en gruvverksamhet krävs ett tillstånd enligt miljöbalken som beslutas av en domstol och som säkerställer att utvinningen uppfyller samma miljökrav som annan industriell verksamhet. Regeringen förutsätter att tillståndsgivande instanser ser till att samtliga prövningar om brytning ur alunskiffer följer gällande lagar och regler. Regeringen arbetar i övrigt målmedvetet för att effektivisera tillståndsprocesserna samtidigt som vi fortsatt ska ha höga miljökrav.

Forskning, utveckling och innovation är en förutsättning för att Sverige i framtiden fortsatt ska ha en förstklassig gruvindustri och globalt ledande gruvteknikföretag. Regeringen satsar därför under kommande fyraårsperiod sammanlagt 328 miljoner kronor på att stärka forskningen på mineralområdet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Monica Haider för interpellationen. Det känns som att vi hade kunnat ta några inlägg till för att fördjupa oss i detta, men jag ska försöka hålla det kort.

På kort sikt kommer vi att fortsätta att bana väg för mer kraftproduktion – så länge den är fossilfri, primärt – och för mer elnät. Detta har vi också avsatt medel för och aviserat. Vi för gärna en vidare diskussion med Socialdemokraterna om hur vi kan göra mer i denna riktning.

En av åtgärderna handlar om hur vi ska få ut mer effekt av all väderberoende kraftproduktion som finns, alltså hur vi kan lagra mer från till exempel vindkraften. Då är jag också beredd att betala mer för det och ge incitament för detta på olika sätt. Havsbaserad vindkraft levererar i genomsnitt 18 procent; det är dess kapacitetsfaktor. För kärnkraften är den 74 procent, och för vattenkraften är den 84 procent.

Hur mycket pengar man vill lägga på att bana väg för det ena eller det andra i detta akuta läge påverkas av hur mycket man kan få ut. Vi har ett upplägg för kärnkraften som bygger på lån. Anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft ligger, mellan tummen och pekfingret, på 80–140 miljarder enligt en del beräkningar, för en del av de större parkerna i södra Sverige. Det är inte lån. Vi får inte tillbaka det. Att betala ut så mycket av skattebetalarnas eller elkundernas medel, som kanske hade kunnat gå till andra åtgärder från Svenska kraftnät, är en styv ekvation att få ihop.

I övrigt ser jag fram emot att fortsätta se hur vi kan kroka arm nu när vi har både kristdemokrater och socialdemokrater i regering i Tyskland. Vi kommer nog inte att fortsätta att vara överens med tyskarna i alla frågor, men mer kan vi nog göra tillsammans i detta läge.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska bena ut en del av detta. Mycket är vi överens om, eller så ligger vi nära varandra.

Jag börjar med energiavgifterna. De är en del av den reglerade intäktsramen, så nätbolagen behöver sänka kostnaderna för kunderna. Detta följer vi noga. Vi ser att väldigt många svenskar nu sitter med en elräkning där man ser allt som en helhet, men om man tittar på detaljerna ser man att priset för själva elen har gått ned medan priset för nätet har gått upp. Elnätskostnaden är nu en mycket större del av den totala elräkningen för en vanlig svensson. Det är ett resultat av att vi har ett behov av att rusta upp det befintliga elnätet och ett behov av att bygga nytt, men det är också ett resultat av att mycket väderberoende kraftproduktion driver kostnaderna för elnät.

Man behöver ha mer elnät för att kunna hantera stora fluktuationer och förändringar när det gäller hur mycket el som plötsligt släpps på. När solen lyser går väldigt mycket ut på nätet. När vinden blåser går väldigt mycket plötsligt ut på nätet. Andra kraftslag måste reglera ned och anpassa sig därför att den väderberoende kraftproduktionen har gått igång med fullt blås. Elnätet ska klara av de fluktuationerna. De funkar väldigt olika i systemet, utöver det. Detta driver kostnaderna, och det behöver man vara medveten om. Vi följer det här väldigt noga. Det har också varit en stor diskussion om huruvida det är skäliga avgiftshöjningar, och även det har vi ögonen på.

Jag vill trycka på frågan om teknikneutralitet och att det inte sker så många investeringar i havsbaserad vindkraft eller nya initiativ nu. Nej, så ser det ut överallt i de länder som har mycket väderberoende kraftproduktion. Om man har mycket väderberoende kraftproduktion i systemet bidrar det till väldiga förändringar i volatilitet och pris. Det gör det svårt för nya aktörer som vill bygga att veta hur de ska räkna hem sin dyra investering.

Inte ens väldigt stora projekt som har contracts for difference, alltså differenskontrakt, där man får en fast ersättning i pris som ligger långt över det vi har diskuterat för ny kärnkraft i Sverige, blir av i andra länder. Det är alltså väldigt osäkert på marknaden i stort. Detta tycker jag också är viktigt att vara ärlig och öppen med.

På påståendet att det inte händer något vill jag svara: Titta bara på vad vi har gjort kring vindkraft! Vi ökar acceptansen för vindkraft i kommuner, vi ger ekonomiskt stöd till kommuner för att öka incitamenten att säga ja och vi går vidare med många av förslagen i Värdet av vinden. Vi satsar flera hundra miljoner kronor på det som kallas för Kraftlyftet, för att få ut mer effekt där det behövs, och vi har pilotprojekt med gasturbiner. Vi har även effektiviserat anslutningskön – det var så till exempel SSAB:s verksamhet i Sverige blev kvar. Öresundsverket har återstartats, och vattenkraften får bättre villkor här och nu. Det händer alltså väldigt mycket, fru talman, även på kort sikt.

Vad är då anledningen till att jag ibland påpekar att priset är lägre nu, att det har gått nedåt under de gångna fyra åren och att prisskillnaderna har jämnats ut? Är det för att säga att jag är nöjd? Jag förstår att någon kan reagera på att vi fortfarande har alldeles för oberäkneliga och höga priser. Det har vi – det är fortfarande inte tillräckligt bra. Men jag gör det för att man ska veta att det går åt rätt håll. Och vi ska göra mer av det vi gör nu, inte mindre.