Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om regeringen och jag avser att vidta några åtgärder för att få igång byggnationen av Kriegers flak och, om inte, vilka orsakerna är till att regeringen och jag inte vidtar några ytterligare åtgärder.

Jag har lite svårt att föreställa mig vad det är för åtgärder som Adrian Magnusson menar att regeringen skulle vidta för att rädda ett enskilt projekt som pausats på marknadsmässiga grunder. Under flera regeringar med olika politiska färger har enskilda i sig lovvärda projekt av olika anledningar avslutats eller satts på paus utan att staten ingripit. Det har bland annat rört sig om havsvindparker, terminaler för att öka försörjningstryggheten på gasnätet och gruvor.

Elproduktionen behöver byggas ut för att möta elanvändningen i enlighet med planeringsmålet för elsystemet samtidigt som stora delar av den befintliga elproduktionen av åldersskäl kommer att behöva ersättas. Regeringen vill ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Det är grundläggande för att få en tillförlitlig elproduktion på plats för att genomföra klimatomställningen, för att skapa ett gott investeringsklimat och för att hushållen ska ha råd att betala sina elräkningar.

Den 18 december i år kommer regeringen att ta emot en rapport från Energimyndigheten, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen med förslag på incitament för att förbättra den intermittenta kraftproduktionens bidrag till elsystemets robusthet.

Fru talman! Jag har en kommentar till det som sades om vem som är energiministerns favorit. Är man lite jobbig i debatterna, bjuder på relevant motstånd och dessutom vill diskutera företagsamhet, innovation eller energi är man en favorit hos energiministern. Adrian Magnusson kan nog räkna sig till mina favoriter.

Med det sagt vill jag även kommentera det som sades om tonen i svaret från regeringen. Jag menar nog ändå att Adrian Magnusson läser in en ton som inte riktigt finns. Jag ställde en ärligt menad fråga om vad Adrian Magnusson menar att vi ska göra kring ett enskilt projekt. Ledamoten har också helt rätt när han, fru talman, tar upp ett antal delar som jag har markerat som viktiga för regeringen, nämligen teknikneutraliteten och behovet av mer kraftproduktion i södra Sverige – framför allt sådan som är mer tillgänglig och ger mer garanterad el och alltså kan bättra på effektbristsituationen och åtgärda den brist som finns i södra Sverige.

Det är också tydligt att jag har öppnat för fler riskdelningsmodeller liknande dem vi har för kärnkraft och andra kapitalintensiva kraftslag. Då handlar det även om vilka problem man kan vara med och lösa och vilka egenskaper man bidrar med i systemet.

För dem som lyssnar på debatten vill jag påpeka att Sverige har historiskt stora elöverskott men ändå väldigt volatila elpriser, just på grund av att vi har mycket väderberoende kraftproduktion i systemet.

Ur ett europeiskt perspektiv har Sverige ett av de lägsta elpriserna i hela EU. Det ska vi vara glada över. Men frågar man svensken ”Är det najs att betala elräkningarna?” blir svaret från de allra flesta ”Nej!”. Det beror dels på oförutsägbarheten – det är som en bergochdalbana – dels på att det är avsevärt högre än det svensken har vant sig vid genom åren då vi haft mer baskraft i systemet.

Vi kan titta på hur mycket vindkraft vi har. Sverige har tillsammans med Danmark mest vindkraftsproduktion per capita i världen. Från slutet av 2024 är vindkraft det enskilt största kraftslaget i installerad produktionskapacitet i Sverige. Men det löser just nu inte det stora effektbristproblemet. Det löser just nu heller inte problemet med väldigt volatila elpriser.

Det är anledningen till att jag i mitt svar så tydligt pekar på det nya uppdrag som vi ska få redovisat i december. Jag vet att det även välkomnas av Socialdemokraterna. Det handlar om hur vi kan skapa incitament för vindkraften att leverera mer av det som systemet behöver. På kort sikt behöver vi ha mer ifrån vindkraft, fjärrvärme och andra kraftslag i väntan på kärnkraft. Vi kan så att säga inte inte tillföra någon ny elproduktion alls, men vi ska inte låtsas som att det är lösningen på allt.

Jag vill avsluta med fakta i målet angående anslutningsavgiften, som det pekas på. Svenska kraftnät bedömde självt att slopandet av anslutningsavgiften utgjorde ett otillåtet statsstöd. Därför måste jag ställa en fråga tillbaka. I sammanhanget ska sägas att Kriegers flak har pausats fem gånger. Finns det andra förslag från Socialdemokraterna? Jag är öppen för att diskutera dem i så fall.

Fru talman! Jag vill till att börja med rätta mig själv, eftersom jag tydligen inte kan läsa mina egna kråkfötter. Kriegers flak har pausats flera gånger. Jag har skrivit ”flera”, inte ”fem”. Jag vågar inte ta gift på exakt antal gånger det har pausats.

Låt mig svara på Adrian Magnussons följdfråga om dialog med statligt ägda Vattenfall om Kriegers flak. De har redan offentligt kommunicerat flera anledningar, och egentligen går det att koka ned dem till primärt tre.

Den första anledningen är ekonomin. Det hade såklart varit en lättnad för dem om någon annan hade stått för kostnaden för anslutningskabeln från det havsbaserade vindkraftverket till land. Jag vill understryka att vi inte gör detta för något annat kraftslag, men det är vad Adrian Magnusson hänvisar till och som Vattenfall också pekar på externt.

Den andra anledningen är högre kostnader på grund av inflationen.

Den tredje anledningen är lägre elpriser. Förutsättningarna för lönsamhet har alltså påverkats radikalt.

Blickar vi utanför Sverige är det detta vi ser i land efter land. Det räcker att bara titta över Sundet mot Danmark. Där har flera och inte minst ett väldigt stort vindkraftsbolag hamnat i en tuff situation, inte minst när man velat bygga mer i ett land som redan har mycket väderberoende kraftproduktion.

Det här är ett problem på många sätt, såvida man inte har möjlighet att på kort sikt få loss kraftproduktion någon annanstans ifrån. Det är därför jag kommer tillbaka till åtgärden att hitta stödstrukturer i antingen tillståndsprocesser eller ekonomi som ger incitament för vindkraften att bidra med mer av det som systemet behöver men också av det som förbättrar stabiliteten och lönsamheten.

Det är en av anledningarna till att vi hittills har fattat beslut om 70 åtgärder som inte handlar om att sitta på händerna i väntan på kärnkraft utan om här och nu och fram till 2030.

Kraftlyftet, som det finns brett stöd för här i kammaren och även från Socialdemokraterna, förstärks med totalt 2 miljarder för att säkra effekt där det behövs. Jag tror att det finns outforskad potential här att söka ännu bredare samförstånd för fler åtgärder.

Pilotprojektet med gasturbiner är viktigt för att se om vi kan hitta sätt för att få loss mer effekt till industrierna. Vi har effektiviserat anslutningskön så att fler företag tack vare det får nya anslutningar och mer effekt. Vi lyckades med det som många sa var helt omöjligt, nämligen att köpa tillbaka Öresundsverket och återstarta det. Vattenkraften har fått bättre villkor här och nu. Och vi har gett kärnkraften långsiktiga och stabila villkor.

Samhällsviktig infrastruktur och annat sådant som är nödvändigt behöver inte alltid stå sig på marknadsmässiga grunder. Det har jag inga problem med. Men om vi ska försöka kompensera för det tycker jag att teknikneutralitet är viktigt. Det ska jobba i enlighet med vårt leveranssäkerhetsmål och vårt planeringsmål samtidigt som det ändå är görbart. Svenska kraftnät har då bedömt att det inte var det att använda till exempel flaskhalsintäkterna till anslutningsavgiften på detta sätt.

Jag vill bekräfta att jag inte har avslutat energisamtalen eller sagt att det inte går att komma överens framgent. Det finns de facto ett brett stöd i denna kammare. Jag hoppas fortfarande på det och manar partier på både min sida av politiken och den rödgröna sidan att söka sådana lösningar. Det skulle kunna innebära en väg framåt för flera av de havsbaserade vindkraftsprojekt som redan är beslutade.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Adrian Magnusson för en god interpellationsdebatt, som påvisar skillnader men också möjliga vägar framåt.

Jag vill avsluta med att säga något om ledorden teknikneutralitet och incitament, antingen i form på något sätt eller vad gäller finansiering, som också tar hänsyn till att man bidrar med olika saker i systemet. Vår vattenkraft bidrar med stabilitet och vindkraften, till exempel, med flexibilitet och dessutom tillgänglig kraftproduktion på kortare sikt. Det går ju inte att bygga ut vattenkraften hur mycket som helst, till exempel; det är en realitet som vi står inför. Kärnkraften är väldigt kapitalintensiv att bygga och tar längre tid att få på plats, även om den sedan står där länge.

Om detta är ledorden – teknikneutralitet och att premiera vad man kan bidra med i systemet – finns det vägar framåt i den här kammaren. Men då måste alla partier, trots att vi är på väg in i ett valår, bestämma sig för att det är där man landar.

Jag vill avsluta med att säga att jag upplever ett väldigt tydligt skifte i energipolitiken under de här åren, från en besatthet av vilka specifika kraftslag kraftsystemet ska bestå av till att det nu mer är en diskussion om vad kraftsystemet ska klara av att leverera. Detta välkomnar jag; jag tror att det är väldigt bra.

Kanske finns det en möjlighet till fortsatt dialog efter att vi har fått den här rapporten den 18 december, som på kort sikt skulle kunna bana väg för mer kraftproduktion specifikt från vindkraften. Här vill jag också påminna om att det finns flera havsbaserade vindkraftsprojekt, utöver Kriegers flak, som är tillståndsgivna och som skulle vara möjliga att få loss på kortare sikt. Och ja, det vore bra för Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.