Ebba Busch

Fru talman! Om någon någonsin får för sig att göra en serie för Netflix eller något annat produktionsbolag eller någon annan streamingtjänst - det finns många olika där ute - vet vi i alla fall tre personer som kommer att vara huvudpersoner, nämligen interpellanterna Fredrik Olovsson och Aida Birinxhiku och så jag själv.

Låt oss hoppas att det inte blir av. Även min förhoppning är att vi kan börja se slutet på detta. Men jag vill vara ärlig och säga att jag inte är säker på det. Jag vill också, fru talman, vända mig till de nio kommuner och regioner som kanske tar del av denna debatt och säga två saker.

För det första visar detta varför våra folkvalda företrädare i denna kammare, i riksdagen, har geografisk spridning. Man kan lyfta denna sorts frågor oavsett vilket som är ens hemlän, men det parlamentariska upplägget och den representation vi har i denna kammare visar på något väldigt fint och viktigt. Jag tycker att detta i sig är en viktig poäng att göra.

Jag vill också understryka att om jag skulle se en möjlighet att förverkliga detta gör jag gärna det. Viljan finns. Men det här är ett otroligt komplicerat lapptäcke av krisåtgärd på krisåtgärd, för att lösa ett grundproblem som man inte kommer åt här utan som vi har konstruktiva samtal kring i andra sammanhang.

Icke desto mindre befinner sig många kommuner nu inför julen i en tuff situation. Jag erkänner och ser det, och jag beklagar det. Det är klart att detta inte var intentionen, och det vill jag vara tydlig med och stå för.

Med detta sagt - 10 miljarder plus 6 miljarder är det vi avsätter till kommuner och regioner för inte minst välfärdens kärna. Det kompenserar för detta, men det gör att man inte får lika mycket i relation till andra. Vi kommer att fortsätta prioritera detta och inväntar den fortsättning som det besked som nu givits får.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag försöker vara konstruktiv där det går att vara konstruktiv. Jag vill mötas där det går att mötas. Jag vill också gärna prata mest om framtiden. Men jag kommer nog att fortsätta vara ganska hård med att ord som jag aldrig yppat inte ska läggas i min mun. Jag har varit väldigt tydlig med vad vi har lovat och vad jag har lovat å mitt partis vägnar och inte.

Jag tycker också att det är viktigt att man kan stå för att man har tänkt om. Jag ger hundra procent rätt i att den modell som vi presenterade var mer av ett faktiskt pristak, och jag står för att vi har ändrat oss när det gäller vilken modell vi har förespråkat och vad vi sedan faktiskt har genomfört. En av faktorerna har varit vad som är möjligt att genomföra på kortast möjliga tid. Där har vi haft två vågskålar. Det har inte varit något lätt beslut, men jag står för den väldigt tydliga ändringen från vad jag gick till val på till vad vi sedan genomförde. Detta har jag förklarat väl gentemot svenska folket.

För att blicka framåt, eller snarare titta på nuet: Det här är väldigt komplicerat i och med att det är reglerat inom EU-rätten, som jag som enskild minister inte kan sätta mig över. Det beslut om statsstödsprövning som vi har fått tillbaka till Sverige från EU, fru talman, är dessutom villkorat, och den svenska regleringen måste överensstämma med EU-kommissionens beslut. Den är glasklar i sin formulering - när näringsidkare eller juridisk person bedriver primärproduktion av jordbruksprodukter får det inte överstiga 2,5 miljoner kronor.

Det är därför Skatteverket, och om myndighetens beslut överklagas, domstolarna som får göra den slutgiltiga tolkningen av bestämmelsens räckvidd och vilka som träffas av den. De som känner mig som en pragmatiker som tycker om att mötas och hitta lösningar - man lyssnar till varandra, kommer med förslag och hittar en smidig lösning - tror jag kan förstå hur mycket jag våndas över att jag inte kan kliva in och bara styra upp en lösning.

Med det sagt vill jag svara på en av de mycket specifika följdfrågor som kommit i debatten, fru talman. Den handlar om huruvida det nu går att använda utestående medel på kontot för kapacitetsavgifter. Det här är en fråga som vi har kikat på. När det gäller de medel som vi använt från regeringens och statens sida för att betala ut i form av elstöd till hushåll, näringsidkare, kommuner, föreningar och organisationer är det så att vi egentligen inte får använda de medlen på det här sättet alls. Det är enskilda krisåtgärder från EU-nivån som har möjliggjort att vi kan använda de här medlen på det här sättet. När vi har tittat på om det skulle gå att använda de här pengarna på något annat sätt och på något vis ta fram en särdel, så att detta ändå kommer kommunerna till del, har svaret hittills varit nej. Vi skulle begå ett regelbrott som riskerar att stå Sverige dyrt i andra änden, eller så skulle vi riskera att de medel vi betalar ut till kommuner sedan måste dras tillbaka.

Det inkom en skrivelse till oss den 7 december i år med flera undertecknare. De fick skriftligt svar veckan efter, som en av ledamöterna hänvisade till.

Fru talman! En lögn som upprepas många gånger blir inte mer sann för det. Vi har många gånger redogjort för turerna kring elstödet. Jag repeterar det i denna kammare, i presskonferenser och intervjuer och på vår hemsida. Som partiledare har jag explicit sagt att man inte kunde utgå från att man skulle ha några pengar på kontot före jul. Socialdemokraterna kan fortsätta bäst de vill med att torgföra en ståndpunkt som är osann. Den blir inte mer sann för det.

KU-anmälan står jag för. Den handlade om att det gick för fort. Jag tycker inte att det gick för fort. Jag hade gärna sett till att de svenska hushållen hade fått elstödet tidigare.

Det här är ett elstöd som mångdubbelt om glider förbi det S förmådde i regeringsställning, och det står jag för. Men det är ett mycket komplicerat läge där det alltså inte går att kompensera för att man med öppna ögon lade ned 3 000 megawatt planerbar kraftproduktion i södra Sverige och stod som ett frågetecken när Sverige drabbades hårt av höga elpriser. Det är jakten på de försvunna megawatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi diskuterar nu miljoner som det är mycket beklagligt att enskilda kommuner och regioner inte har fått del av. Men om man zoomar ut är det inte det som är det stora problemet, utan den politik som har fört oss till detta läge.

Jag har själv varit kommunpolitiker i många år, längre tid än de snart nio år som jag har varit partiledare. Jag vet hur det är att sitta i en nämnd som ska besluta om LVU, tvångsomhändertagande av barn och unga, där ett enda beslut kan välta omkull hela kommunens lagda budget. Så ser det ut i många kommuner och regioner. Det är ett jättetufft läge.

Detta är också anledningen till att den enskilt största prioriteringen i regeringens budget är stöd till kommuners och regioners kärnverksamhet. Det kommer vi att fortsätta prioritera även framöver. Det kommer fortfarande att behöva ske väldigt tuffa prioriteringar för att de ska få ihop budgetarna framöver. Det handlar om svåra avvägningar, men regeringen kommer att göra allt vi kan för att stötta dem.

Nu går jag över till frågan om elstödet som skulle nå kommunerna. Det var inte så specifika löften utställda kring det, men jag är ändå glad att vi lyckades. Den bestämmelse i EU-regelverket som användes och som möjliggjorde att vi ändå kunde få ut det här så snabbt det gick innebar att elstödet till näringsidkare eller juridisk person som bedriver primärproduktion av jordbruksprodukter inte fick överstiga 2,5 miljoner kronor.

Fru talman! Om frågan ställs till mig om jag anser att dessa nio kommuner och regioner som är drabbade - och som jag verkligen känner med eftersom jag vet hur starkt en kommun kan påverkas - kan sägas primärt bedriva jordbruksverksamhet är mitt svar nej. Ämnar jag kliva in till några enskilda myndigheter och säga att de har tolkat fel? Nej. Detta blir nu upp till domstolarna att avgöra.

Jag har inga problem med att säga att detta är mycket olyckligt. Det är ju inte förenligt med sunt förnuft att det här har blivit utfallet, och det beklagar jag.

Fru talman! Aida Birinxhiku och Fredrik Olovsson har båda frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att förhindra att kommuner och regioner går miste om miljonbelopp i elstöd.

Interpellanternas frågor har sin utgångspunkt i regleringen i förordningen om elstöd till företag. Enligt förordningen kan företag och andra juridiska personer i södra och mellersta Sverige ansöka om elstöd som kompensation för de skenade elpriserna under slutet av 2022. För att kunna införa detta elstöd krävdes att Sverige gjorde en ansökan hos EU-kommissionen för att få ett godkännande av att den svenska regleringen för elstödet överensstämde med EU-regelverket för statsstöd.

För prövning av elstödet användes tillfälliga statsstödsregler som EU-kommissionen beslutat. Den bestämmelse i EU-regelverket som användes innebär att elstödet till en näringsidkare eller juridisk person som bedriver primärproduktion av jordbruksprodukter inte får överstiga 2,5 miljoner kronor. EU-kommissionen godkände Sveriges ansökan, och även av detta beslut framgår att ett villkor för godkännandet är att elstöd till en näringsidkare eller juridisk person som bedriver primärproduktion av jordbruksprodukter inte överstiger 2,5 miljoner kronor

Eftersom detta är ett område som är reglerat inom EU-rätten och även har ett villkor i beslutet riktat till Sverige måste den svenska regleringen överensstämma med EU-kommissionens beslut. Det blir därför Skatteverket och, om myndighetens beslut överklagas, domstolarna som får göra den slutliga tolkningen av bestämmelsens räckvidd och vilka som träffas av bestämmelsen.

Fru talman! Till våra tappra lyssnare, nu eller i efterhand online, vill jag säga att det är ganska mycket som nu händer på detta område, både i det nationella arbetet och inte minst internationellt, specifikt inom ramen för vårt EU-samarbete.

Det handlar om energieffektiviseringsdirektivet, förkortat EED, och direktivet om byggnaders energiprestanda, förkortat EPBD - man kan verkligen gå vilse i förkortningsdjungeln. Alltihop mynnar ut i det stora klimatpaketet Fit for 55, som i grunden gick inte på grund utan över mållinjen under det svenska EU-ordförandeskapet. Det här ska som sagt implementeras i svensk lagstiftning den 11 oktober 2025. Vi ser fram emot att skrida till verket med det.

Arbetet pågår nu för fullt med att analysera förslagen till lagändringar och andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att genomföra detta. Precis som interpellanten Fredrik Olovsson påpekar ska vi också presentera en ny proposition vad gäller energipolitiken, och där finns även energieffektiviseringsfrågorna med.

Jag har all anledning att tro att vi kommer att mötas igen i de här frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är inte varje dag man får medskick och önskemål om att statsrådet ska känna sig glad och intresserad, men det är självklart en fin målsättning här i livet när så är möjligt.

Jag tycker inte att man ska utesluta goda förslag som skulle kunna ha avsedd effekt. Sedan vet vi att det är tuffa ekonomiska tider, och även en regering behöver göra prioriteringar i budgetsatsningar. Jag tycker att vi har gjort en väldigt tydlig prioritering av energieffektivisering i stort både i kronor och ören sett och i uppdrag till våra myndigheter samt i styrning i stort, som på område efter område går mer och mer åt detta håll.

Jag vill understryka att nu när rot byggs ut för nästa år finns det ingenting som hindrar hushållen att använda det för just energieffektiviseringsåtgärder. Vi vet att det finns ett tryck på den här delen av branschen; detta är någonting som många hushåll har hört sig för om. De försöker se över vad som skulle kunna vara rimliga alternativ framöver för att kunna få ned elräkningarna och öka energieffektiviteten i sina bostäder. Det utbyggda rotavdraget går alldeles utmärkt att använda på det här sättet.

Fredrik Olovsson lyfter upp frågan om de vita certifikaten. Det är en åtgärd som jag är glad och nöjd över att vi valde att inte gå vidare med. Jag tyckte vid en första anblick att det inte var något lätt beslut.

Statens energimyndighet har dock vid tre tillfällen fått i uppdrag att utreda behovet av och konsekvenserna av olika sätt att utforma ett kvotpliktssystem för energibesparing. Myndigheten har då kommit fram till att ett sådant system inte bör införas i Sverige, bland annat på grund av att styrmedlet inte bedöms vara samhällsekonomiskt effektivt då det inte anses korrigera för något marknadsmisslyckande som inte andra styrmedel redan syftar till att korrigera. I klartext betyder detta att expertmyndigheten ett flertal gånger har kommit fram till att ett kvotpliktssystem inte är det mest verkningsfulla styrmedlet för att se till att energieffektiviseringen ökar. Då är det inte heller rimligt att gå vidare med ett sådant här förslag.

Vad jag förstår är det här ett förslag som har drivits väldigt hårt av framför allt Miljöpartiet, och jag förstår att även inom Socialdemokraterna pågår just nu en utvärdering och revidering av huruvida det har varit rätt att låta Miljöpartiets politik styra klimatpolitiken så mycket som den har gjort de senaste åtta åren. Jag tycker att efterfrågan på vita certifikat fortfarande, trots att systemet blivit så tungt utdömt av vår expertmyndighet ett flertal gånger, visar att den översynen gärna får fortsätta. Vi behöver fortsätta göra det som är bra, inte bara det som låter bra.

Sedan är jag gärna ödmjuk inför att det kan finnas flera förslag som Socialdemokraterna driver som skulle kunna vara bra, men vi har inte haft möjlighet att prioritera allt på en och samma gång i denna budget.

Fru talman! Jag menar att vi har ganska kraftfulla åtgärder redan i den budgetproposition som träder i kraft på allvar vid årsskiftet, som jag tidigare redogjorde för.

Dessutom har vi det som vi kallar för småhusbidraget. Under vintern 2022/23 var energipriserna exceptionellt höga, som vi alla vet. Många svenska hushåll hade väsentligt högre kostnader för att värma sina hem än tidigare. För att kunna främja energieffektivisering och minska hushållens sårbarhet mot de höga energipriserna valde vi att göra en tydlig prioritering i budgeten om 1,2 miljarder för ett nytt bidrag för energieffektivisering i småhus. Vi tror att detta har goda förutsättningar att få ganska rejäla effekter för många hushåll.

Bidraget är riktat till småhus med direktverkande el eller gas som uppvärmningssätt; det är ju de som har varit allra mest sårbara. Det ska såklart ses som ett komplement till det historiskt stora elprisstöd som gick ut för att lindra på kort sikt. Det här blir i stället en långsiktig åtgärd för att öka energieffektiviseringen för våra hushåll.

Vi ser gärna mer av den typen av åtgärder, men det gäller att utforma dem rätt så att de även i ett perspektiv av energieffektivisering blir effektiva bidrag som verkligen når rätt.

Den andra del som jag vill lyfta fram i budgetpropositionen handlar om energiplanering i stort. Också för detta har vi tillfört ytterligare medel i budgetpropositionen för 2024.

Vi ska försöka hitta en långsiktig modell, fru talman, för de kommande åren som gör att vi kan planera energitillförseln bättre, inte minst på regional nivå. Det handlar om att skapa incitament för regionerna att verkligen göra det här på ett bra sätt, men framför allt handlar det om att hitta modeller som är gångbara. Det är en viktig del. Det här räknas inte som klassisk energieffektivisering, men vi effektiviserar det sätt som vi planerar att fördela den el som vi ändå har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inte minst vill jag understryka att vi nu är i ett läge där vi vet att vår elkonsumtion kraftigt kommer att öka. Det är vårt bästa sätt att kunna nå våra högt uppsatta klimatmål och samtidigt värna vår tillväxtmöjlighet, jobbskapandet och vår starka välfärd. Den ekvationen kan vi få ihop genom att elektrifiera vår tunga industri och vår transportsektor. Då kommer det att behövas mer el, och inte mindre el.

Men det får inte förta att vi ska energieffektivisera där vi kan, och det är också regeringens mycket bestämda uppfattning.

Fru talman! Fredrik Olovsson har frågat mig om jag avser att vidta ytterligare åtgärder för att nå det av riksdagen beslutade energieffektivitetsmålet och, om så är fallet, vilka åtgärder som kan förväntas vidtas.

Sveriges nationella mål för energieffektivitet om 50 procent effektivare energianvändning 2030 jämfört med 2005 mäts som energiintensitet, det vill säga mängden tillförd energi divideras med bnp. Både en minskad mängd tillförd energi och en positiv utveckling av bnp innebär alltså en lägre energiintensitet, och båda faktorerna bidrar till målet.

De senaste åren har stora händelser inträffat i vår omvärld, såsom Rysslands invasion av Ukraina med efterföljande energikris och höga energipriser. Just nu ser vi därtill en svagare bnp-utveckling, mycket på grund av att hushållen pressas av hög inflation och höga räntor. Prognoserna för framtida bnp-utveckling är osäkra. De höga energipriserna de senaste åren har lett till energibesparingar, både genom tillfälliga neddragningar i energianvändning och genom ökade investeringar i mer beständiga energieffektiviseringsåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det pågår en omfattande elektrifiering av framför allt industrin och transportsystemet för att både klara klimatmålen och stärka den långsiktiga konkurrenskraften för Sveriges näringsliv. Elektrifieringen förväntas innebära en ökad energianvändning inom industrin, men en minskad energianvändning inom transportsektorn på grund av den höga verkningsgraden i elmotorer. Nettoeffekten blir dock en kraftigt ökad energianvändning de kommande 20 åren.

För att bibehålla och stärka Sveriges konkurrenskraft och välfärd behöver tillgången till och därmed användningen av fossilfri el till konkurrenskraftiga priser främjas. Vi behöver givetvis också använda energi mer effektivt i energisystemet, fru talman. Mellan 2023 och 2025 satsar regeringen cirka 1,2 miljarder kronor på energieffektivitetsåtgärder för att framför allt minska småhusägares sårbarhet vid höga el- och gaspriser. I satsningen ingår både ett investeringsbidrag och informationsinsatser för att öka medvetenheten om vikten av att energieffektivisera.

Inom ramen för Fit for 55 har vi fått en revidering av direktivet om energieffektivitet. Den ska implementeras i svensk lagstiftning senast den 11 oktober 2025. Regeringen analyserar nu de förslag till lagändringar och andra åtgärder som kan vara nödvändiga för genomförandet. Åtgärder för att genomföra EU:s energieffektiviseringslagstiftning kommer självklart även att påverka utvecklingen mot det nationella energieffektiviseringsmålet.

Herr talman! Jag tackar för drygt en och en halvt timmes tid i kammaren med mycket intressanta interpellationer, som alla på något vis landar i frågan om el - var den ska komma ifrån och vart den ska.

Jag vill börja med att bekräfta tillbaka till Isak From att vi delar bilden att Sverige AB måste gå före mycket annat. Det är detta vi som är folkvalda är satta att värna. Det är som sagt många svenskar, både globalt och specifikt i Sverige, som sysselsätts tack vare vår fordonsindustri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den svenska fordonsindustrin är också på många sätt ett hopp om att vi kan klara den gröna omställningen, att det finns företag som är beredda att ta det extra samhällsansvaret men också driva det mot ett läge där det prismässigt kan bli väldigt konkurrenskraftigt. Då behöver vi ge stöttning från statens sida.

När det gäller frågan om vem ska betala kommer vi nog, liksom i många stora omställningar, att behöva vara flera som hjälps åt.

Men frågan är: Sätter staten den grundläggande infrastruktur, den grundläggande jordmån, som behövs för att det ska vara en bra miljö för dessa förra företag att göra sina tunga investeringar?

Där menar jag att vi har visat att energipolitiken är en avgörande del i detta. Ett ökat marknadsintroduktionsstöd är en annan del. En tredje del handlar om laddinfrastrukturen och att rulla ut den specifikt också för våra tyngre fordon och inte bara för personbilssegmentet. Och om vi är i ett läge där alla goda krafter samarbetar då tror jag att vi kan se en ganska rejäl omställning de kommande tio åren av specifikt transportsektorn där Sverige och den svenska fordonsindustrin kan vara en viktig förebild.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vi börjar i den här änden: Fordonsindustrin är jätteviktig för Sverige. Den har stor betydelse. Sverige är ett av de länder i världen där fordonsindustrin har störst betydelse för ekonomin. Den är en av landets viktigaste näringar och påverkar starkt den ekonomiska utvecklingen i landet i stort.

Detta är lite intressant. I en internationell jämförelse är Sverige ganska unikt ur detta perspektiv. Det är därför vi lutar oss så tungt in i detta. Jag förstår att en del kanske tycker att det låter tradigt, men man ska vara medveten om att den omläggning av energipolitiken som vi nu gör och den offensiva energipolitik vi nu bedriver påskyndar elektrifieringen av bilflottan.

Detta gör att vi kan fortsätta att realisera planen för vår tunga industri och vår transportsektor som var och en för sig står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp, alltså tillsammans två tredjedelar av Sveriges totala utsläpp. Om vi ska vi kunna ställa om dem är en vettig och realistisk energipolitik avgörande.

Det är också detta som gör att den enskilda konsumenten kan ta beslutet att växla över från den fossila personbilen eller lastbilen till el, därför att man vet att det finns en förutsägbarhet i energipolitiken också när det gäller var ungefär prisbilden hamnar. Vi har lite jobb att göra för att hamna i detta läge. Jag menar att vi nu har en trovärdig plan för att bygga ut elsystemet så att vi kommer fram till målet om en elektrifierad fordonsflotta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU är därtill väldigt tydligt styrande. Sverige har också, herr talman, under det svenska EU-ordförandeskapet drivit på för Fit for 55, som är det enskilt största lagstiftningspaketet i EU:s historia. Detta klimatpaket kommer också att fortsätta att prisa ut utsläppen framöver och därmed göra det fossilfria mer lönsamt.

Det som Isak From påpekar stämmer. Det är något nytt som ska rullas ut, och det är därför vi har stärkt det som kallas för marknadsintroduktionsstöd - just för att sänka kostnaderna för introduktion. Vi behöver sänka tröskeln för den nya tekniken för att få en omställning av transportsektorn. Och detta menar jag att regeringen gör.

Hittills är det bara vid ett tillfälle som jag har blivit anklagad för att vara långsam. Vi behöver ha bra underlag för att kunna fatta skarpa beslut, också om det innebär lagstiftningsändringar. Detta kan vi inte göra lättvindigt, men jag delar viljan att få fram slutsatser från utredningar så snart som möjligt så att det som ska till riksdagen också kan nå riksdagen.

Herr talman! Med risk för att låta som en känd centerpartist svarar jag: Framåt! Vi är på väg framåt.

Man har tidigare haft problem att svara var vi är, men vi kan svara både på frågan var vi är och på frågan vart vi är på väg. Det kan också tjäna som pedagogiskt exempel på skillnaden mellan "var" och "vart" och när dessa ska användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är på väg framåt. Vi är på väg mot en fossilfri plats. Men vi ska göra det på ett sätt som är konkurrenskraftigt. Vi ska göra det på ett sätt som inte slår ihjäl svenska företag eller slår sönder svenska hushållskassor.

Därmed kommer vi in på frågan om reduktionsplikten. Där har ju regeringen och de fyra samarbetspartierna nu aviserat att vi ska ned till miniminivå vad gäller kravet på inblandning av biobränslen, precis som vi lovade i valrörelsen. Varför då? Jo, därför att det blev kanondyrt med biobränsle. Man kan också ifrågasätta hur hållbart det var att så att säga dammsuga hela världen på slaktrester, slaktavfall och annat för att omvandla det till biobränsle som skulle gå i svensk tank. Det gjorde att mormor och morfar plötsligt behövde börja räkna kronor och tjugolappar för att se om de hade råd med bilsemester eller att åka och hälsa på barnbarnen. Det var ju den situationen vi var i och delvis fortfarande är kvar i, även om det är bättre nu.

Detta är anledningen till att vi har sänkt skatten och pausat indexeringen, och vi sänker nu också reduktionsplikten vid årsskiftet. Det går att göra den gröna omställningen utan att slå sönder vare sig svensk konkurrenskraft eller hushållens kassor.

Då är frågan: Vad sänder detta för signal till marknaden och till hela transportsektorn, som ska ställa om? Vi är jättetydliga med vad det långsiktiga är.

Låt mig citera Scanias vd Christian Levin. Han säger i en intervju med Sveriges Radio: "Vi ser ett väldigt stort intresse från kunderna och det är väldigt kul, men vi ser för dåligt med avslut. Det finns osäkerhet kring elkostnader, kring de politiska stödsystemen för att stötta transformationen och sedan kring laddinfrastruktur." Vidare säger han: "Här behöver vi modiga politiska beslut som gör att fossila bränslen blir dyrare, att byta till elfordon blir billigare och att vi får elnät och laddinfrastruktur på plats."

Jag drog ju otroligt mycket siffror här tidigare för att visa vad vi försöker göra för att bana väg för utrullningen av detta, framför allt laddinfrastrukturen. Men ett av de stora problemen här är inte vad det kostar att tanka utan att det fortfarande är mycket dyrare att producera dessa lastbilar. Eldrivna lastbilar kostar fortfarande två till tre gånger mer än vanliga dieseldrivna lastbilar. Det är alltså inte bara driften som är den stora utmaningen, utan det handlar om att få ned kostnaden för själva produktionen.

Vi ska göra det vi kan för att se till att Sverige är ett attraktivt land med god jordmån för företag att göra dessa tunga investeringar. Vi vet att fossilfri, pålitlig kraftproduktion är en viktig del i detta, liksom att också laddinfrastrukturen måste finnas på plats om stora transporter ska kunna gå på dessa lastbilar genom hela Sverige. Där tar vi från regeringens sida stora steg i och med denna budget på kort sikt. Och på lång sikt är det inte tu tal om att det kommer att vara väldigt dyrt att köra runt med fossila kraftslag. Men nu möjliggör vi en övergång för fler under en övergångsperiod.

Herr talman! Isak From har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de stora investeringar som görs i den svenska fordonsindustrin ska bli lyckade, främja en klimatomställning och skapa nya jobb i stället för att riskera att öka antalet permitteringar. Det är en mycket konkret fråga.

Fordonsindustrin är central för att Sverige ska förbli ett föregångsland i omställningen. Den svenska fordonsindustrin har potential att bli ledande i den gröna omställningen, och genom höga klimatambitioner har de svenska tillverkarna möjlighet att även driva på andra tillverkare i omställningen. Fordonsindustrins stora etableringar och omfattande investeringar är här en avgörande faktor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den klimat- och näringslivspolitik som regeringen driver är ambitiös, effektiv och resultatinriktad. Det svenska näringslivet ska ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställningen. Många olika åtgärder påverkar om industrins investeringar blir lyckade. Det handlar bland annat om en utbyggd elproduktion, kompetensförsörjning och snabba, förutsägbara och effektiva tillståndsprocesser. Därutöver gör regeringen flera stora satsningar på omställningen av transportsektorn.

Regeringen har gett Sveriges export- och investeringsråd Business Sweden i uppdrag att förstärka koordineringen av insatser för stora etableringar i fordonsindustrins gröna omställning. Uppdraget syftar till att realisera fordonstillverkarnas nyckelinvesteringar i form av etableringar, framför allt inom batteriproduktion.

Marknadsintroduktionen av miljövänliga tunga fordon har gått framåt under de senaste åren, och antalet eldrivna tunga fordon ökar, om än inte i samma takt som i personbilssegmentet. Svenska tillverkare är ledande i denna utveckling. Samtidigt utgör eldrivna tunga fordon en liten andel av nyförsäljningen och den totala fordonsflottan.

För att främja marknadsintroduktionen av dessa nya tekniker har regeringen föreslagit förstärkta klimatpremier till just tunga fordon och arbetsmaskiner genom att öka anslaget med 992 miljoner kronor 2024. Anslaget beräknas öka med 1 ½ miljard kronor 2025 och med 2 miljarder till 2026. Därtill inför regeringen ett tillfälligt marknadsintroduktionsstöd för lätta ellastbilar som uppgår till ungefär en halv miljard kronor år 2024 och beräknas uppgå till drygt en halv miljard kronor år 2025 och 660 miljoner kronor år 2026.

Regeringen har dessutom vidtagit flera åtgärder för att påskynda utbyggnaden av laddinfrastruktur. För det första har regeringen avsatt medel för att stödja en sådan utveckling. Senast i budgetpropositionen för 2024 föreslog regeringen en ökning av anslaget för laddinfrastruktur, inom utgiftsområde 21 Energi, till 450 miljoner kronor för 2025, och anslaget beräknas uppgå till 620 miljoner kronor för 2026. Det är mycket siffror, men tillsammans med tidigare satsningar uppgår nu tillgängliga medel för detta anslag till 2,5 miljarder kronor 2024-2026.

Samtidigt föreslog regeringen ytterligare medel till Klimatklivet som också kan användas för stöd till laddinfrastruktur. Vidare har en förstärkning av förvaltningsanslaget för Statens energimyndighet föreslagits med 8 miljoner kronor från 2024 för den nationella samordningen av utbyggnaden av laddinfrastruktur.

Regeringen har även gett en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå vissa åtgärder för att påskynda elektrifieringen av transportsektorn. Utredaren ska bland annat analysera om det finns skäl och förutsättningar för att ändra trafikförordningen, så att kommuner kan göra undantag för elektrifierade transporter på vissa platser och under vissa omständigheter.

Vidare pågår arbetet med regeringens klimatpolitiska handlingsplan, där transportsektorns omställning kommer att vara en viktig del. Planen kommer i enlighet med klimatlagen att lämnas till riksdagen före årets slut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler växande företag gör regeringen olika insatser för ramvillkor och väl fungerande marknader som stärker företags konkurrenskraft, stärkta förutsättningar för innovation och förnyelse och stärkt entreprenörskap för ett dynamiskt och diversifierat näringsliv.

Herr talman! Elsa Widding och jag har nu fått möjlighet att djupdyka något i två interpellationsdebatter. Jag kommer inte att gå in på detaljer i mitt slutanförande, men hela den energiproposition som vi har fört samtal med alla riksdagspartier om och som vi hoppas kunna lägga på riksdagens bord i vinter syftar till att rikta om systemet utifrån det Elsa Widding i stort efterfrågar.

De bilder och analyser av hur det ser ut i Europa som Entsoe visar i sin rapport använde regeringen faktiskt redan förra hösten, och då var det många som chockat frågade om det verkligen stämmer att södra Sverige sticker ut i hela Europa vad gäller sårbarhet och brist? Svaret är ja, och det är därför vi behöver lägga om politiken.

Men det går inte att trolla. Det kommer att ta tid och kräva ett långsiktigt, envetet arbete. Men klarar vi detta kan vi också leverera på det vi är satta att göra: rimliga spelregler som ger tillräckligt med el där det behövs när det behövs till vettiga priser för både hushåll och företag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! För att försöka att svara upp mot det som efterfrågades här vill jag säga att jag inte är orolig för 2045. Den stora utmaningen gäller vad man kan leverera för verkligheten 2025 eller 2030. Denna utmaning är mycket tuffare i ett läge där vi som sagt har ganska få ansökningar om anslutningar i södra Sverige, eftersom man vet att det många gånger helt enkelt inte går.

Det vi gör nu, herr talman, är att ändra energipolitiken från att fokusera på enskilda kraftslag till att fokusera på vilka egenskaper systemet behöver och på vilka egenskaper i elen, eller snarare i kraftproduktionen, som behövs för att vi ska kunna leverera tillräckligt mycket el där det behövs och när det behövs till vettiga priser både för hushållen och för företagen. Detta ändrar spelreglerna helt.

Jag håller med om att det har varit en usel situation att be kärnkraften att vara den som ska reglera upp och reglera ned, och det går inte lika snabbt som med vattenkraften för vindkraften som har kommit och gått. Kärnkraften har varit den stadiga relationen och det stadiga äktenskapet medan vindkraften har kommit och gått lite som hon har velat, och kärnkraften har inte fått ersättning för det.

Det handlar inte om att det är ett specifikt kraftslag vi förfördelar, utan det handlar om att det måste vara teknikneutralt. De har olika egenskaper. Vindkraften har gått från att vara ett barn i teknikväg till att bli en tonåring i teknikväg, och jag sa det rakt ut på en av Europas största vindkraftskonferenser att det är dags för vindkraften att växa upp. Ännu kan vindkraften inte leverera stödtjänster i form av dödnätsstart eller ödrift på det sätt vi behöver i ett väldigt sårbart läge. Det finns de som säger att vindkraften kommer att kunna göra det. Varsågod, gå i den riktningen då, för det är det vårt elsystem behöver för att kunna uppfylla vårt slutmål: tillräckligt med el där det behövs när det behövs till vettiga priser.

Jag håller med om att det är problematiskt om man tänker att kärnkraften ska vara reglerkraften, särskilt utan ersättning. Det är också ett problem när vattennivåerna plötsligt går kraftigt upp och kraftigt ned eftersom det påverkar miljön i våra vattendrag dramatiskt. Därför behöver vi ha en balans i energimixen - och det är bråttom. Det är bråttom att realisera färdplan kärnkraft eftersom det påverkar så många andra delar, och om detta uppfattar jag att vi är ganska överens.

Herr talman! Den här interpellationen spänner över många frågor, minst sagt. Jag vill börja med att understryka att vi nu försöker att föra en energipolitik som sätter Sveriges befolkning i centrum. För första gången på decennier har vi nu lagt fram en politik som rör elsystemet och dess leveranssäkerhet. Jag må bära titeln energiminister, men jag har medvetet - i alla fall under den här perioden - valt att inte ha Vattenfall i mitt hägn just därför att jag vill kunna ha ansvar för helheten i elsystemet. Vi har valt att sätta just leveranssäkerhet i fokus.

Jag tycker att man kan ta upp Öresundsverket som ett konkret exempel. Sedan regeringsuppdraget den 22 december förra året har vi systematiskt fokuserat på stärkt försörjningstrygghet. Det är mycket riktigt så att överföringskapaciteten i ett så stort och avlångt land som Sverige påverkas rätt dramatiskt om man inte har tillräckligt mycket baskraft i systemet. I ett ganska sårbart läge har vi haft behov av att kunna öka överföringskapaciteten genom att tillföra kraftproduktion i olika delar, i flera fall med Karlshamnsverket eller andra verk, till exempel Heleneholmsverket, Ryaverket och Öresundsverket. En del har använts aktivt; en del har vi kunnat använda mer som backup i systemet för att kunna öka överföringskapaciteten i svåra lägen.

Det som har hänt dels till följd av en kraftig utbyggnad av väderberoende kraftproduktion, dels på grund av Rysslands fruktansvärda invasionskrig i Ukraina är att vi har fått se enorma fluktuationer i elpriserna. Detta gör det svårt för dem som tittar på att göra tyngre investeringar i vindkraft eller kärnkraft att veta vilket pris de ska räkna på. Ena dagen har vi minuspriser, andra dagen har vi väldigt höga elpriser.

Denna volatilitet är ett problem i sig. Många företag - och till och med hushåll - har sagt att de kan tänka sig en något högre prisbild på elen bara de vet ungefär inom vilket spann priset ligger, så att de vågar sätta ned foten för sina investeringar eller sätta ned foten som familj. Det kan handla om att man vågar köpa en villa eller vågar göra ett inköp eftersom man vet hur kostnaderna kommer att se ut.

Sammantaget gör detta att det inte är tu tal om att det behövs mer kärnkraft om man vill brassa på med mer väderberoende kraftproduktion och mer vind. Ur det perspektivet hör de ihop. Man kan driva elsystemet på enbart kärnkraft, men det går i dagsläget inte, rent tekniskt, att driva det på enbart vindkraft - det blir alldeles för labilt.

Utöver detta vill jag trycka på att regeringen också arbetar för att säkerställa att befintlig produktion finns kvar; SVK:s avtal med Öresundsverket och omprövningen av vattenkraften är exempel på detta. Vi fortsätter arbetet i samma riktning.

Herr talman! En av mina favoritfrågor! Och Elsa Widding har ställt fyra frågor, så jag misstänker att det kommer att bli ett antal följdfrågor.

Den första frågan handlar om hur stor andel av energimixen jag bedömer det som realistiskt att vindkraften kan utgöra i det svenska elsystemet. Den andra frågan är om jag har initierat någon analys av hur stor ökning av fossilkraft den planerade vindkraftsutbyggnaden kommer att medföra, och hur mycket våra utsläpp av koldioxid kommer att öka som följd av denna utbyggnad, och om jag i sådana fall kan redogöra för resultatet av en sådan analys. Den tredje frågan är hur jag ser på nyttan med vindkraften kontra riskerna och kostnaderna för svenska skattebetalare givet vindkraftens strukturella problem, och om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av detta. Den fjärde frågan är om jag har tagit initiativ till en analys av hur viljan att bygga kärnkraft påverkas av en ökande andel vindkraft i det svenska elsystemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ny elproduktion från alla fossilfria kraftslag och ett robustare och mer leveranssäkert elsystem behövs för att klara klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen. En ökad andel vindkraft innebär dock utmaningar för elsystemet. Eftersom vindkraften bara producerar el när det blåser behövs planerbar elproduktion för att säkerställa att elen kan levereras under årets alla timmar.

Det går inte att ange en siffra för hur mycket vindkraft som ett elsystem "klarar av". Systemets förmåga att hantera intermittent kraftproduktion beror också på nivån av planerbar kraftproduktion, nätkapacitet och vilken typ av elkonsumtion som tillförs elsystemet, och det är elsystemets övergripande konstruktion samt vindkraftens egen teknikutveckling som avgör hur mycket vind som kan anslutas och nyttjas. Som ni förstår är det många faktorer.

Vindkraften byggs i dag ut på marknadsmässiga grunder, och intresset för att bygga vindkraft är fortfarande stort. Eftersom vi har en avreglerad elmarknad är det framför allt marknadsekonomiska incitament som styr var utbyggnaden sker. Vindkraft som byggts efter den 1 januari 2022 får inget ekonomiskt stöd alls, och vindkraft som färdigställdes innan dess fick stöd genom det marknadsbaserade elcertifikatssystemet. Regeringen arbetar nu för att säkerställa att alla kraftslag har jämförbara spelregler på elmarknaden, exempelvis genom att effektskatten samt energi- och koldioxidskatt för kraftvärme inom EU ETS har tagits bort.

Herr talman! Elsa Widding har också frågat om jag har initierat någon analys av sambandet mellan ökad fossilkraft och planerad utbyggnad av vindkraft. Jag skulle vilja bredda perspektivet något. Sverige har i dag en i princip fossilfri produktion av el. På längre sikt behövs ökad fossilfri elproduktion för att el ska ersätta fossila bränslen i andra sektorer såsom järn- och stålindustrin. Det finns flera analyser som är relevanta, till exempel Svenska kraftnäts långsiktiga marknadsanalys som delvis beskriver detta. Men jag utesluter inte att fler och mer riktade analyser behöver göras på området. Därför har regeringen satsat på en utökad energiplanering hos våra myndigheter.

Variabel elproduktion, som vindkraften, medför dock flera nya problem både vad gäller driftssäkerhet och tillräcklighet. Fortsatt utbyggnad av vindkraften kräver därför en ökning av annan fossilfri elproduktion och flexibilitet för att säkerställa ett leveranssäkert system.

Sveriges elsystem står inför en expansiv fas. Regeringen arbetar brett för att åstadkomma långsiktiga regler för leverans- och försörjningstrygghet. För att tydliggöra inriktningen för energipolitiken och energisystemets utveckling avser regeringen att lägga fram en energipolitisk inriktningsproposition som omfattar ett planeringsmål och ett leveranssäkerhetsmål för elsystemet. Och det arbetet kommer i sin tur att kräva flera verktyg. Regeringen arbetar därför målmedvetet även med verktyg som rör till exempel en utvecklad elmarknad, myndighetsöversyn, energiplanering på lokal och regional nivå samt en färdplan för ny kärnkraft.

Herr talman! Jag håller detta tajt eftersom vi kommer att ha anledning att diskutera fler aspekter av dessa frågor alldeles strax.

Jag tror att Elsa Widding och jag har möjlighet att enas i att en ansvarslös politik har förts under lång tid, och det har gjort att Sverige är i ett mycket mer sårbart läge nu. Jag kan kanske skapa viss trygghet med att säga att regeringen inte är så "himla rädd" för Miljöpartiet. Vi samarbetar gärna vitt och brett där vi kan komma överens, men det ska vara fysikens lagar som ska stå i centrum, inte ideologiska låsningar runt specifika kraftslag eller att önska sig fram. Jag uppskattar ändå frågor som handlar om realismen i planerna och hur de ska konkretiseras.

Sverige har en resa att göra, och jag sticker inte under stol med det. Det är därför vi har en mycket aktiv dialog med samtliga våra myndigheter och konkretiserar deras uppdrag ytterligare för att säkerställa att vi får en högre grad av realism i den stora resa som vi behöver göra för att återigen visa att Sverige kan göra ännu en nybyggarresa. Därmed kan vi visa att vi kan få ihop ansvar för vårt klimat och vår miljö med fler arbetstillfällen och en starkare välfärd. Jag ser fram emot att få diskutera dessa frågor mer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är alltid lite spännande när man ska debattera och i grunden står ganska långt ifrån varandra till exempel i frågan om klimatförändringarna eller snarare vad som har effekt på att försöka bromsa upp uppvärmningen av jorden och vilken betydelse det har att Sverige då gör sin del.

Jag tycker att det har ett värde och vill ta den frågan på stort allvar. Därför vill jag vända mig till dem som ändå lyssnar på den här sändningen nu eller i efterhand och som frågar sig om de tror på klimatförändringarna, och om de gör det, spelar det i så fall någon roll vad Sverige gör?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag påstår alltså inte att Elsa Widding säger detta, men jag vet att det finns en del som tror på klimatförändringarna men som ändå undrar om det går att göra någonting åt dem.

Jag skulle säga så här: Kör uteslutningsmetoden! Är det ett problem om Sverige har en massa fossilfri baskraft? Svaret är nej. I dag är vårt stora problem att vi har en stor avsaknad av detsamma. Vi har de senaste tio åren tryckt in motsvarande 10 000 megawatt ny kraftproduktion i vårt elsystem. Det motsvarar, om man omvandlar det, ungefär sju kärnkraftsreaktorer.

Problemet är bara att all den här kraftproduktionen inte har varit kraftproduktion från ny kärnkraft utan från väderberoende, alltså intermittenta, kraftslag. Det här har gjort vårt system väldigt skört, samtidigt som man har lagt ned fyra reaktorer.

När frågan väcks om det inte är viktigare att man kan baka bröd i södra Sverige är svaret därför att om vi stärker kraftproduktionen och gör en kraftig utbyggnad av ny fossilfri baskraft i form av kärnkraft är det en vinst för södra Sverige, men det är också en vinst för norra Sverige.

Vi är nu också i ett läge där vår kraftproduktion är viktig för att balansera ut Norge och Finland. Skulle vi under perioder gå med överskott har vi även möjlighet att exportera vår kraftproduktion. I ett läge där Tyskland har valt den helt omvända vägen jämfört med Sverige och lagt ned sin kärnkraftsproduktion har man också börjat dammsuga efter andra källor till just fossilfri kraftproduktion. Här skulle Sverige kunna ha en stor konkurrensfördel.

Jag är övertygad om att det är rätt att ha så här högt uppsatta klimatmål. Jag menar att vi gång på gång har visat att det går att nå netto noll utan att försaka konkurrenskraft, arbetstillfällen och en stark välfärd för medborgarna - att finnas där för folket.

Huruvida man tror att det är görbart eller inte kan man dividera om. Men min poäng är att det också går att tänka bakvägen: att tänka att oavsett vad jag tycker och tänker om det jag som energiminister och vice statsminister är övertygad om kommer det inte att vara ett problem om vi kraftigt bygger ut vår kraftproduktion - så länge vi gör det på ett sätt som är driftssäkert och med en tydlig leveranssäkerhet och så att vi har tillräckligt med effekt där och när det behövs.

Om något av de projekt som Elsa Widding sätter ett frågetecken för skulle klappa igenom kan vi då fortfarande ha en stor konkurrensfördel av en så massiv utbyggnad av kraftproduktionen. Det tycker jag är ett argument som är värt att ta till sig.

Herr talman! Det är spännande att möta en person i en interpellationsdebatt som är kunnig i frågorna och också väldigt engagerad i frågorna. Jag ska försöka bena ut en del av följdfrågorna, för de är många.

Jag börjar med frågan om anslutning till elnätet, herr talman. Det är Svenska kraftnät som beslutar om nya anslutningar till stamnätet, och nätägaren beslutar om anslutning till respektive regionnät. Som utgångspunkt har en ny elanläggning som producerar eller använder el rätt att anslutas till elnätet, men om det saknas kapacitet kan det ta tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svenska kraftnät och regionnätsägarna ansvarar för stabiliteten i sina nät. Och anslutning av nya anläggningar får inte göras om det inte ryms inom driftssäkerhetsgränserna. Jag var inne på detta i mitt ursprungliga svar, men jag vill understryka det.

I dag finns få bestämmelser om informationsdelning mellan olika aktörer om ansökningar om nya anslutningar till elnäten. Detta innebär bland annat att Svenska kraftnät i dag har ganska dålig kännedom om större anslutningar som planeras i andra elnät än deras egna elnät. Det är bland annat därför som regeringen har gett uppdrag om krav på informationsdelning och effektivisering av processen.

Därtill har regeringen den 19 juni i år beslutat om två uppdrag till Svenska kraftnät respektive till Energimarknadsinspektionen som syftar till att effektivisera processen för nya anslutningar till elnäten och korta ledtiderna.

Det övergripande syftet med dessa uppdrag är att nya företag ska kunna etablera sig och att befintliga ska kunna växa. Då behövs det tillgång till anslutningar till elnätet, och de behöver vara tillräckligt effektiva.

Uppdragen syftar också till att man bättre ska möta företagens behov, vilket i förlängningen både stärker svensk konkurrenskraft och ger oss bättre förutsättningar att nå våra klimatmål.

Det Elsa Widding lyfter här, herr talman, är bland annat frågan: Är det över huvud taget ett värde i att ha ett mål om nettonoll till 2045? Mitt svar är: Ja. Och det är för att jag räknar baklänges. Om Sverige ensamt gör klimatomställningsresan är det inte jättemycket värt, utifrån mitt och regeringens perspektiv. Man kan i och för sig tycka: Då har vi gjort rätt för oss själva. Det beror på hur man ser på frågorna. Men det stora värdet är ju om vi får fler länder att göra samma resa.

Det som händer nu under klimattoppmötet i Dubai är att väldigt många länder plötsligt tittar på Sverige. De inser att det är ett land som tar klimatfrågorna på stort allvar men som inte vill tumma på konkurrenskraft, som inte vill tumma på arbetstillfällen för sina invånare, som inte vill låta vanligt folk stå för notan och som heller inte vill försaka välfärden. Det är den omläggning som den här regeringen gör av energipolitiken och därmed också klimatpolitiken, och både vi och omvärlden ser att kärnkraften behöver finnas med i mixen.

Som svar på frågan om det här går att göra vill jag understryka att anledningen till att detta är viktigt är att det gör skillnad om vi får fler länder med oss som kan ha en realistisk resa mot netto noll. Därför spelar det roll vad Sverige gör.

Jag vill understryka att vi har gjort den här resan förr. På 70-talet och i början av 80-talet byggde Sverige 14 kärnkraftverk på mycket kort tid, även om man ska vara noggrann med att två byggdes i Finland. Det är den typen av nybyggarera som vi nu ger oss i kast med.

Herr talman! Elsa Widding har ställt fyra frågor till mig. De som tittar online denna måndag lunch kommer att se oss i två omgångar med två tunga interpellationer. Vi börjar här med den första.

Den första frågan är hur jag ser på problematiken kring vem som prioriterar den el som finns tillgänglig i samhället, alltså vem som ska få elen och var detta bestäms. Vidare är frågan hur jag och regeringen avser hantera prioriteringen av el för industrier och hushåll när el blir en bristvara. Särskilt har Elsa Widding frågat mig om enskilda kraftbolag som Vattenfall ska ha det mandatet.

Elsa Widdings andra fråga är om jag kan tänka mig att ta initiativ till att inrätta en statlig funktion, till exempel inom Energimyndigheten, som får i uppdrag att säkerställa el till prioriterade områden i samhället.

Som tredje fråga har Elsa Widding frågat mig hur jag och regeringen tänker agera om det nu beräknas saknas el motsvarande tio kärnkraftverk redan om några år, när det knappast lär finnas möjlighet att bygga kärnkraft på så kort tid och vindkraft inte lär vara möjlig att ta fram i sådan skala.

Slutligen frågar Elsa Widding, med hänvisning till att gruvbolaget LKAB:s vd har uttryckt det som att "det måste gå", vilka åtgärder jag tänker vidta för att elen ska räcka till.

Det finns ett stort behov av att bygga ut kraftsystemet. En omfattande elektrifiering är avgörande för att nå nettonollutsläpp av växthusgaser till 2045. Många av elsystemets utmaningar ställs på sin spets i norra Sverige, där flera parallella och omfattande industriinvesteringar är beroende av fossilfri energi och nya stora effektuttag från elnäten.

Svenska kraftnäts prognos i den kraftbalansrapport som Elsa Widding hänvisar till - jag uppskattar när folk har läst sådant - är att om stora industrisatsningar realiseras enligt nu gällande planer skulle elanvändningen öka från ungefär 143 terawattimmar i dag till 187 terawattimmar 2027. Det skulle inte motsvara tio nya kärnkraftverk, men det är en mycket stor ökning. Regeringen har därför vidtagit ett antal åtgärder för att elektrifieringen ska kunna möjliggöras samtidigt som driftssäkerheten i elsystemet kan upprätthållas.

När det gäller tillgång till el är det viktigt att skilja på avtal om att köpa el från ett visst bolag, hur ny förbrukning ansluts till elnätet och hur användare i en akut bristsituation kan kopplas bort från elnätet.

Ett avtal om att köpa el, exempelvis mellan en industri och en elleverantör, påverkar inte hur anläggningar ansluts till eller kopplas från elnätet, varken i normaldrift eller i en bristsituation. Det exempel som Elsa Widding nämner, om att H2 Green Steel ska ha avtalat med Vattenfall om elleveranser, innebär alltså inte att H2 Green Steel prioriteras att anslutas till elnätet eller att de garanteras el i en bristsituation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anslutningen till elnätet sker i stället, som Elsa Widding anger, normalt enligt principen "först till kvarn", både i regionnäten och i stamnätet som Svenska kraftnät ansvarar för. Det åligger Svenska kraftnät och regionnätsägare att se till att anslutningen av nya kunder inte påverkar driftssäkerheten i det befintliga systemet på ett sätt som strider mot svensk och europeisk lagstiftning.

Vid en akut effektbrist finns en möjlighet för Svenska kraftnät att beordra att förbrukning kopplas bort. Det här är ett verktyg för att skydda elsystemet och minimera påverkan på samhället. Om det verktyget används ska samhällsviktiga elanvändare prioriteras i den mån det går. Tidigare har risken för effektbrist varit liten. Inför förra vintern uppgav däremot Svenska kraftnät att det fanns en reell risk för bortkoppling i södra Sverige, vilket visar på systemets sårbarhet.

För att kunna ansluta nya stora förbrukare, uppnå klimatmålen och bibehålla Sveriges konkurrenskraft behöver elsystemet byggas ut. För att tydliggöra inriktningen för energipolitiken och energisystemets utveckling avser regeringen att lägga fram en energipolitisk inriktningsproposition som omfattar just ett planeringsmål och ett leveranssäkerhetsmål för elsystemet. Det arbetet kommer i sin tur att kräva flera verktyg. Regeringen arbetar målmedvetet även med de verktyg som rör till exempel effektivisering av anslutningsprocesserna, en utvecklad elmarknad, myndighetsöversyn, energiplanering på lokal och regional nivå samt en färdplan för ny kärnkraft.

Visst kan man säga att det måste gå att få fram den el som behövs, men det är inte en from förhoppning, i alla fall inte från regeringens sida. Det är en av den här regeringens främsta prioriteringar att se till att det går. Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Det ska vi värna.