Ebba Busch

Herr talman! Jag tycker att stämningen under debatten har varit lite grinig, lite ”men du, då – och du, då”, så att säga. Nu ska vi se vilket humör Magdalena Andersson är på och om jag kan bjuda upp till en mer sakpolitisk dans om vården.

Kanske noterade en och annan på sin väg hit i dag att vi bjöd på tårta. Det var inte bara en vänlig gest för att vi är ett hyvens parti, utan vi firade att vi under denna mandatperiod har lyckats kapa vårdköerna med 36 procent.

(Applåder)

I tårtan dolde det sig dock en bittermandel, och jag beklagar om någon fick just den biten. Under ledning av Magdalena Anderssons kamrater i Region Stockholm har vårdköerna nämligen ökat med 22 procent.

Min fråga är helt enkelt: När ska Socialdemokraterna erkänna att deras vårdpolitik inte tycks fungera?

(Applåder)

Herr talman! Det är nu 105 år sedan svenska kvinnor för första gången fick rösta i ett riksdagsval: Girls just want to have fundamental rights. Detta är numera en självklarhet, tack och lov. Genom val kan vi både förbättra och försämra förutsättningarna för Sveriges kvinnor och män.

Nu står Sverige inför ännu ett vägval. Trots att det finns partier och politiker som stolt etiketterar sig som feminister är det inte sällan som det just från vänsterhåll kommer förslag som innebär en ökad styrning och en begränsning av kvinnors livsvillkor, som om de inte vore kapabla nog att bestämma sitt eget bästa.

Från Vänstern till numera Centern finns förslaget att tvinga fram en ännu precisare uppdelning av föräldraledigheten. Det är en kvoteringssmocka som slår stenhårt mot den mamma med medianlön som är hemma det första året. Hon skulle med de rödgrönas förslag varje månad få 4 400 kronor mindre i föräldrapenning utöver ett omyndigförklarande, genom att man ifrågasätter om hon är kapabel att besluta om sitt eget liv.

Vi i Kristdemokraterna däremot vill ha en helt fri föräldraförsäkring. Vi tror att det vore bra för både kärn, stjärn- och bonusfamiljer och allt vad det finns i det här landet. Vi vill att det ska vara fler dubbeldagar och att intjänad pension ska delas lika mellan barnets föräldrar.

Herr talman! Det är ett allvarligt fel när politiker i praktiken vill detaljstyra när jag som kvinna ska amma och inte, om jag nu kan och vill det, men är oförmögna att ens se hotet från politisk islamism. I januari när vi senast möttes för debatt här i kammaren berättade jag om den ofrihet som drabbar kvinnor i vårt land. Jag kallar den burkakratin i skarp kontrast till demokratin.

Burkan är en symbol för ett system som kontrollerar kvinnan, begränsar hennes rörelser och definierar vad som är tillåtet. Om någon undrar hur burkakratin och närliggande värderingsmönster riskerar att påverka Sverige och svenskt samhällsklimat ger jag er Vänsterpartiet. Ingen – alltså ingen – i Vänsterpartiet har reagerat på terrorhyllningar från hundratals medlemmar och företrädare förrän medierna skrev om saken.

Det här är ett bevis för att extremismen redan har nästlat sig in i den svenska demokratin. Man rensade bort terrorkramarna först när saken avslöjades i medierna. Hamasterroristerna hyllades, och deras massaker på oskyldiga judiska ungdomar firades.

Det är en livsfarlig värdegemenskap när föräldrar lär sina barn att skandera att de vill vara martyrer. Som mamma kan jag inte förstå varför somliga rödgröna politiker har så förtvivlat svårt att fördöma denna islamism. Burkakratin är oförenlig med den svenska demokratin.

Ta kampen, inte mot någon enskild människas religion, utan mot terrorn! Ta kampen mot förtrycket! Ta kampen för demokrati och för jämställdhet! Dessa värderingar måste gälla alla i vårt land. Se till att de svenska värderingarna, den svenska demokratin, gäller alla Sveriges söner och döttrar!

(Applåder)

Ett annat exempel handlar om kvinnligt företagande. Det är ingen hemlighet att vård- och omsorgssektorn domineras av kvinnor. Sex av tio omsorgsföretag drivs av just kvinnor. Utan dessa skulle Sverige ligga på en bottenplacering inom EU när det gäller andelen kvinnor som är företagare. Ändå är det just mot denna företagsform som vänsterkrafterna nu rasar som värst. Det är att förneka kvinnor lika möjligheter att förverkliga sina drömmar. Det är att förhindra kvinnor att förvalta sitt pund. Det är inte feminism, och det är inte fritt företagande även för kvinnor, utan det är förbudspolitik.

Sveriges kvinnor förtjänar ett Sverige som tror på dem. Sveriges kvinnor förtjänar mer de kommande åren. Det för mig in på vården. Ingen annan regering har gjort så mycket för kvinnors hälsa och vård som vi har lyckats göra. Ändå är jag inte nöjd. Vi vill mer.

Vi slåss för kvinnors rätt att själva bestämma över sin föräldraledighet och att själva kunna starta och driva företag och växa som företagare. Vi vill att det inte ska vara postnumret som avgör vilken vård man får när man föder nästa generations svenskar. Tro Sverige om mer! Tro Sverige om mer för Sveriges kvinnor!

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Brodin, Christian Carlsson, Torsten Elofsson, Cecilia Engström, Magnus Jacobsson och Camilla Rinaldo Miller (alla KD).

Fru talman! Jag tror på Sverige. Jag tror att Sverige har mer kraft som borde släppas loss. Den inneboende kraft som kanaliseras i de kooperativa företag vi har i Sverige är välkommen och ska tas tillvara.

Jag menar att Eva Lindh i dag närmast har fått ett brutalt rakt svar på sina frågor. Fullt så rakt blir det annars inte alltid i interpellationsdebatter i kammaren. Jag vet också att Eva Lindh är mycket väl medveten om att vi inte tillämpar ministerstyre i Sverige. Det är inte min uppgift att detaljstyra exakt hur kommuner eller regioner ska organisera detta.

Det är därför det här beslutet har tagits med god marginal. Det har meddelats i god tid. Tillväxtverket har också fått ett viktigt uppdrag att föra dialogen med Coompanion och med andra berörda parter som har ansvar för företagsetableringar och för företagsrådgivning.

Fördelen med att det här går in i ett något bredare system är också att aktörer som annars inte hade kommit in på spåret för kooperativt företagande ges den möjligheten; det blir alltså lite lättare än om man redan på förhand måste veta att det är den önskade företagsformen. Detta är anledningen till att jag försvarar beslutet.

Utöver det här har vi vår stora prioritering på regelförenklingar i stort och på att främja en större mångfald i företagandet. Vi har uppdraget till Tillväxtverket att främja till exempel kvinnors företagande. Det handlar också om att vi får företag i fler typer av driftsformer. Vi har 40 000 ekonomiska föreningar i Sverige, till exempel. Och det handlar om de många åtgärder som har gjorts kring växa-stöd, höjda beloppsgränser för att ha anställda och sänkta arbetsgivaravgifter och för att stärka landsbygden som helhet. Det tror jag blir bra även för de kooperativa företagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Detta är som sagt inte ett favoritbeslut, och det har bland annat att göra med att rätt beslut ibland ändå är mer svårkommunicerade. Ibland skaver det också att utmana strukturer som är välmenande och uppskattade i många led men där vi menar att det skulle kunna gå till på ett mer effektivt sätt.

Fru talman! Det talades här tidigare om kostnadseffektivitet och att den här specifika formen skulle ha varit så kostnadseffektiv. Låt oss titta på siffrorna. Ett nystartat företagande inom Coompanion kostar i genomsnitt 65 000 kronor i stödinsatser. Tittar vi i stället på resultaten från Nyföretagarcentrum kan vi se att siffran där inte är 65 000 utan bara 13 000 kronor per nystartat företag.

Skulle man då kunna tänka sig att det blir en något högre siffra för företag som kräver särskild kompetens eller har andra förutsättningar? Ja, det är fullt rimligt. Men om genomsnittssiffran för företag generellt sätt är 13 000, låt oss då dubbla den. Då landar vi på 26 000. Vi är fortfarande inte uppe i 65 000, som det har kostat i insatser från Coompanion för att få ett nystartat företag. Jag menar att det finns anledning till viss självrannsakan.

Det sägs också att kompetensen bara försvinner och att allting upphör. Men det finns andra stödformer, och man kan använda sin nybyggaranda och sätta in sin kompetens och sitt kunnande någon annanstans. Ni vet alla precis hur många olika instanser det finns på både regional och kommunal nivå för att stötta företagande brett, och där kan man också välja att prioritera in detta.

Detta sker med en ordnad övergång. Vi talar om 25 miljoner kronor, fru talman. Detta sker ordnat och med god marginal. Det upphör den 1 januari 2027. Detta är andra eller kanske tredje gången jag debatterar detta här i riksdagen.

Tillväxtverket har en löpande dialog med Coompanion, och den långa övergångsperioden ger också tid att säkerställa att den kunskap och rådgivning också tas tillvara i de bredare strukturer för entreprenörskap och företagsutveckling som finns.

Detta sker ordnat, och om man vill kan man nu rikta om sin kraft från att streta emot ett beslut som är taget och kommer att verkställas till att hitta rätt tillsammans med Tillväxtverket och ta vara på den erfarenhet och kunskap som vi vet behövs, för här är vi helt överens. Vi tror att det kan ske på ett mer kostnadseffektivt och kanske också mer träffsäkert sätt.

Fru talman! Jag tror att de flesta förstår att jag inte håller med om den bild som målas upp här – varken att detta skulle bli konsekvenserna eller att motiveringen skulle vara att vi inte ser eller inte värnar kooperativa former.

Det vi är överens om, vilket märks både i Hanna Westeréns inlägg – vi har också haft möjlighet att diskutera dessa frågor i annat format tidigare – och inte minst i interpellanten Eva Lindhs inlägg, är synen på det stora värde som den kooperativa organiseringen tillför vårt land. Jag vill gå så långt som till att säga att detta inte är vilken form som helst. Jag tror att det finns en särskild styrka i allt företagande som är tydligt idédrivet, men det kommer också en särskild styrka när man väljer att starta en verksamhet för att kompensera för något som många gånger saknas från det offentliga. Min bild är att det kommer ett särskilt engagemang och en särskild styrka och förmåga att lyckas med uppgiften när detta har varit vägen till företagandet.

Med detta sagt, varför tar vi bort det här? Jag ska villigt erkänna att detta kanske inte är min favoritåtgärd bland alla. Men jag står ändå för den som näringsminister därför att jag ser att det i många av de andra engagemang och initiativ som finns lokalt finns förutsättningar att fånga upp precis den funktion som till exempel Coompanion har fyllt. Men jag menar att det är orimligt både att vi har en särreglering för en specifik företagsform, som vi inte har för en annan, och att vi primärt väljer ut en enskild aktör för att fylla den funktionen. Jag menar att det, om detta format försvinner, finns andra aktörer som står redo att ta över ansvaret och föra vidare både kompetens, erfarenhet och nödvändigt stöd.

Den offensiva förenklingsagenda som regeringen driver kommer alla företag till del, oavsett associationsform, och det är viktigt. Det är här vi har möjlighet att verkligen släppa loss kraften i företagandet. Den enorma regelbördan på våra företag, som tycks öka år efter år, drabbar ofta primärt idéburna organisationer.

Där tidigare regeringar ibland talade illa om stiftelseformer eller idéburna aktörer går vi nu i motsatt riktning. Jag skulle kunna nämna många förslag: de fysiska kvittona som har försvunnit, momsgränsen som har höjts från 80 000 till 120 000, de reformerade 3:12-reglerna, sänkta skatter i stort, den minskade administrativa bördan för över 60 000 företagare och därtill små och stora åtgärder som avskaffande av dans- och hotelltillstånd, som ersatts med enkel anmälan, förenklade bygglovsregler med mera. Jag kan fortsätta i nästan all oändlighet. Detta är den typ av bred förenklingsagenda som vi vet gör stor skillnad.

Vi menar att diversitet skapas genom bredd, inte genom särreglering för en enda företagsform.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vilka insatser jag avser att vidta för att kompensera för de negativa konsekvenser beslutet att upphäva förordningen om kooperativ utveckling riskerar att medföra.

Regeringen har som uttalat mål att förbättra förutsättningarna för entreprenörskap och företagande i Sverige, inte minst för de många företag som verkar i landsbygderna. Detta gäller alla företagsformer, även kooperativa företag. Under mandatperioden har en rad insatser för att förbättra och förenkla för företag i hela landet genomförts. Förenkling och minskad administrativ börda frigör tid och minskar kostnader och är därmed en central del i arbetet med att stärka olika sorters företags konkurrenskraft.

Regeringen vill stärka företagsamheten i hela Sverige. När människor går samman och startar företag – oavsett om det sker i aktiebolag, enskild firma eller kooperativ form – skapas jobb, service och framtidstro, även i landsbygderna. Kooperativt företagande är en del av detta och något regeringen ser värdet av. Samtidigt har regeringen ett ansvar att använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt. Varje skattekrona ska användas klokt, och statligt finansierad verksamhet ska ständigt vara föremål för omprövning och prioritering.

Statens främjandeinsatser riktade till framför allt små och medelstora företag samt blivande och befintliga företagare ska vara effektiva och ändamålsenliga. Det gäller även insatser som är relevanta för kooperativt företagande. Mot den bakgrunden har regeringen beslutat att upphäva förordningen om kooperativ utveckling (2001:1194). Stöd till kooperationens utveckling ska i stället rymmas inom de bredare insatser som redan finns för entreprenörskap, nyföretagande och företagsutveckling. Utgångspunkten är att likartad verksamhet ska behandlas lika och att stöden i första hand ska vara generella och associationsneutrala.

Regeringen kommer att fortsätta arbeta för att stärka villkoren för Sveriges alla företag, oavsett i vilken form de drivs och var i landet de är verksamma. Det innebär inte att regeringen vill avveckla allt stöd till kooperativa företag. Min bedömning är tvärtom att kooperativa företag även i framtiden kommer att kunna ta del av statliga främjandeinsatser på samma villkor som andra, och det inom ett mer samlat och effektivt system. Alla företag ska ha goda möjligheter att utvecklas och därmed kunna bidra till att stärka svensk konkurrenskraft.

Fru talman! Det här har varit ett grannlaga arbete där statsministern, jag och bland annat min kollega Jessica Rosencrantz på EU-sidan har samarbetat hårt för att säkerställa att vi ska hitta en väg framåt som gör att svenskarnas elpengar stannar i Sverige och där vi dessutom visar att det är till gagn för hela Norden om vi bygger ett robustare energisystem i Sverige. Om vi bygger ett robustare energisystem i Sverige är det till gagn för hela EU.

Vi har vunnit enorma framgångar. Jag är väldigt glad över att ha en statsminister som själv har varit inne och grottat i energinörderiet för att få den här framgången. Det har gjort att vi räddat kvar 85 miljarder av svenskarnas pengar där de hör hemma: i Sverige. Det har också gjort att vi får behålla alla intäkter som uppstår inom landet, och de som uppstår mellan länder kommer att vara till gagn för Sverige.

Nu är dialogen konstruktiv. Jag har goda skäl att tro att vi vinner detta, annars blir det fler åtgärder.

(Applåder)

Fru talman! Jag hoppas att Jesper Skalberg Karlsson vet att jag bara har 60 sekunder på mig att svara!

För det första är vi smarta, snygga och starka i det här landet. Det är därför många nu väljer att investera i Sverige. Det hänger bland annat också ihop med kompetensen hos folket och med energisidan. Nu har vi som del av vår AI-strategi sagt väldigt tydligt att investeringar också ska stärka energisystemet – inte belasta det. Det är också en jätteomläggning från de rödgrönas tid, som Anna Tenje flera gånger pekat på.

Nu tittar vi bland annat på hur man om man är storförbrukare av el ska kunna vara med och medfinansiera ny produktion. Det är en viktig del. Vi tittar också på hur spillvärme ska kunna tillvaratas i fjärrvärmenätet. Det är minst lika viktigt som kärnkraft, och 99 procent av all energi går ut som värme i dag.

Vi har också sett över anslutningskön så att det ska bli mer tydligt var i landet man kan investera och att det ska leda till tillväxt och jobb i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag står här som representant för hela regeringen och våra fyra samarbetspartier. Vi har tagit emot de här slutsatserna, där det konstateras att det på några områden behövs ökad statlig styrning, vilket också har brett stöd i den här kammaren. Det här är ett av de områden där det har pekats mot just detta.

Sverige är i dag i EU-kretsen ganska sent med att introducera flera läkemedel. Den differentierade och väldigt decentraliserade styrningen gör att patienterna hamnar i kläm. Så ja, vår samlade åsikt är att det behövs.

Fru talman! Jag tror att vi måste börja med att konstatera att konkurrensen hårdnar. Den topposition vi har i dag kan vi verkligen inte ta för given. Life science-sektorn har länge varit en maktfaktor men börjar nu bli en del av det industrikrig som jag pekade på.

Vi arbetar på fyra fronter. Först: mer forskning och utveckling här i Sverige. Det nya FoU-skatteincitamentet, som det nu arbetas med, kan göra att Sverige blir det land i OECD som har högst subventionsgrad för just forskning.

Det andra handlar om fler kliniska prövningar, snabbare och med fler patienter, och om att sätta upp hela den struktur som behövs för det, som inte har existerat i Sverige.

Det tredje är tid och tempo i tillståndsprocesserna. Vi får ett förslag nu i mitten av juni, och målet är tydligt: kortare ledtider från ansökan till start.

Det fjärde är just läkemedelsutredningen, som gör att vi kan få upp tempot i EU-sammanhanget och jobba på bred front för att stå starkare som life science-nation.

Fru talman! Det var mycket som behövde städas upp efter den rödgröna politiken, en politik som också hade gått stick i stäv med sig själv på flera områden.

Nu har vi tagit beslut om den största infrastrukturpropositionen någonsin – det vet vi är avgörande – och även den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin för det här landet. Detta kombinerat med regelförenklingar, att vi ser över möjligheten till personaloptioner och att vi sänker regelbördan för företagen genom hela fältet och därtill ökar tillgången till kapital, inte minst till kvinnors ägande, kommer att ge resultat. Det har det redan gjort.

(Applåder)

Fru talman! Det stavas förenklingar. Om Sverige ska skilja ut sig inom Europeiska unionen i det globala industrikrig som Europa riskerar att klämmas i mellan våra vänner i USA och Kina med deras metoder, där man använder handel och näringsliv som en form av maktutövning snarare än handel för handelns skull, behöver vi visa att vi är ett land som fortsätter att vara ledande när det kommer till innovation – vi är tvåa i världen nu – och som fortsätter att vara bäst på unicorns.

Trots att vi utgör 1 procent av EU:s befolkning står vi alltså för 12 procent av alla så kallade enhörningar, unicorns. Möjligheten för dem att ta del av den goda kapitalmarknad som vi har här i Sverige, som börjar med satsningar på ISK som nästan har blivit en folksport, stavas massiva förenklingar i Sverige. Det är det vi har som ledarskap i EU, och det är det vi har här i Sverige också.

Herr talman! Vi får kanske lägga in en brasklapp när det gäller en del av det.

Jag har sagt det viktigaste, och jag vill avsluta med att tacka för interpellationen. Det är bra att vi diskuterar de här frågorna och att vi klarar av att sätta kostnader i relation till helhet. Det har varit mycket fokus på vad Sveriges nya kärnkraftsprogram kostar. Det behöver sättas i relation till vad man får av en investering som ska hålla i 120 år och som dessutom är pålitlig och innebär att det inte behöver bli lika mycket fördyringar när det gäller elnätet. Man behöver se mer till helheten i energisystemet när man värderar olika investeringar och ställer dem mot varandra.

Vi är på god väg. Vi har vänt svensk energipolitik. Jag kan ibland också fastna i funderingar om hur det hade varit om man inte hade tagit de där besluten tidigare, men nu är det vårt ansvar att se till att skutan får rätt kurs. Det är bråttom. Jag tycker att vi gör det bra och ser fram emot att göra mer kommande år, om svenska folket låter oss göra det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vi får kanske lägga in en brasklapp när det gäller en del av det.

Jag har sagt det viktigaste, och jag vill avsluta med att tacka för interpellationen. Det är bra att vi diskuterar de här frågorna och att vi klarar av att sätta kostnader i relation till helhet. Det har varit mycket fokus på vad Sveriges nya kärnkraftsprogram kostar. Det behöver sättas i relation till vad man får av en investering som ska hålla i 120 år och som dessutom är pålitlig och innebär att det inte behöver bli lika mycket fördyringar när det gäller elnätet. Man behöver se mer till helheten i energisystemet när man värderar olika investeringar och ställer dem mot varandra.

Vi är på god väg. Vi har vänt svensk energipolitik. Jag kan ibland också fastna i funderingar om hur det hade varit om man inte hade tagit de där besluten tidigare, men nu är det vårt ansvar att se till att skutan får rätt kurs. Det är bråttom. Jag tycker att vi gör det bra och ser fram emot att göra mer kommande år, om svenska folket låter oss göra det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag dristar mig till att komma tillbaka till frågan om kapacitetsfaktor. Sverige är ett av de länder som har absolut bäst elsystem. Vi har en nästan helt fossilfri elproduktion, det vill säga Sverige producerar el utan en massa utsläpp. Vi har inte en massa olja eller gas, utan det är mer än 99 procent fossilfritt.

Den stora bulken av Sveriges elproduktion kommer från vattenkraft och kärnkraft, och sedan har vi jättemycket vindkraft. Sverige och Danmark har mest vindkraft i Europa. Vi har också lite solkraft ovanpå det. Dessa olika kraftslag levererar olika mycket garanterad el – det som brukar kallas för kapacitetsfaktor. Det är en teknisk term. Politiken kan inte hitta på hur den ska definieras, vilket jag har debatterat i flera olika sammanhang.

Det handlar om garanterad el, som jag kallar det på enklare svenska. Det absoluta bästa där är vattenkraften, som ligger på ungefär 84 procent. Sedan kommer kärnkraften, som ligger på 74 procent. Sedan är det ett jättehack ned till vindkraften, där havsbaserad vindkraft ligger på runt 18 procent för Sveriges del. Den landbaserade vindkraften ligger på runt 11 procent. Man kan alltså få ut lite mer garanterad el från den havsbaserade vindkraften.

Det här gör att det är olika hur mycket el som stadigt levereras in i elnätet. När el från till exempel ett vattenkraftverk ska ut i elkablarna vet man hur mycket kabel som krävs för att ta emot elen, eftersom man alltid vet hur mycket el vattenkraften levererar. Vindkraften däremot levererar ibland jättemycket och ibland jättelite el, och då krävs en mycket större kabel som klarar när vindkraften levererar maximalt. Men i genomsnitt är det mindre som levereras. Man kan säga att det måste byggas en motorväg i stället för en liten landsortsväg, och det är klart att det blir dyrare.

Regeringen har vidtagit många åtgärder. Det har också skett en viss vändning i omvärlden, vilket har gjort att vi lyckades halvera svenskarnas elpriser mellan 2022 och 2025. Trots detta har många upplevt att elkostnaderna fortfarande är höga, för att elnätsavgifterna har gått upp. Nu har vi fler verktyg att sätta in mot omotiverat höjda elnätsavgifter, vilket de rödgröna inte hade, men kostnaden för svenska hushåll och företag har de facto drivits upp. Då behöver vi hitta en balans.

Gasturbiner är inte någon quickfix som gör att vi får mer garanterad el på kort sikt. Men vi är öppna för det, vilket är anledningen till att vi har haft ett pilotprojekt där.

Kärnkraften är viktig, nödvändig och rätt, men den tar tid.

Hur ska vi få mer garanterad el från den vindkraft som ändå finns? Vi behöver fortsätta att lägga tid och kraft på att allt inte ska gå på export.

Kort sagt: Ja, det är klart att elnätet har blivit mycket dyrare med väldigt mycket väderberoende kraftproduktion. Det är bra om fler svenskar förstår det.

Herr talman! Jag dristar mig till att komma tillbaka till frågan om kapacitetsfaktor. Sverige är ett av de länder som har absolut bäst elsystem. Vi har en nästan helt fossilfri elproduktion, det vill säga Sverige producerar el utan en massa utsläpp. Vi har inte en massa olja eller gas, utan det är mer än 99 procent fossilfritt.

Den stora bulken av Sveriges elproduktion kommer från vattenkraft och kärnkraft, och sedan har vi jättemycket vindkraft. Sverige och Danmark har mest vindkraft i Europa. Vi har också lite solkraft ovanpå det. Dessa olika kraftslag levererar olika mycket garanterad el – det som brukar kallas för kapacitetsfaktor. Det är en teknisk term. Politiken kan inte hitta på hur den ska definieras, vilket jag har debatterat i flera olika sammanhang.

Det handlar om garanterad el, som jag kallar det på enklare svenska. Det absoluta bästa där är vattenkraften, som ligger på ungefär 84 procent. Sedan kommer kärnkraften, som ligger på 74 procent. Sedan är det ett jättehack ned till vindkraften, där havsbaserad vindkraft ligger på runt 18 procent för Sveriges del. Den landbaserade vindkraften ligger på runt 11 procent. Man kan alltså få ut lite mer garanterad el från den havsbaserade vindkraften.

Det här gör att det är olika hur mycket el som stadigt levereras in i elnätet. När el från till exempel ett vattenkraftverk ska ut i elkablarna vet man hur mycket kabel som krävs för att ta emot elen, eftersom man alltid vet hur mycket el vattenkraften levererar. Vindkraften däremot levererar ibland jättemycket och ibland jättelite el, och då krävs en mycket större kabel som klarar när vindkraften levererar maximalt. Men i genomsnitt är det mindre som levereras. Man kan säga att det måste byggas en motorväg i stället för en liten landsortsväg, och det är klart att det blir dyrare.

Regeringen har vidtagit många åtgärder. Det har också skett en viss vändning i omvärlden, vilket har gjort att vi lyckades halvera svenskarnas elpriser mellan 2022 och 2025. Trots detta har många upplevt att elkostnaderna fortfarande är höga, för att elnätsavgifterna har gått upp. Nu har vi fler verktyg att sätta in mot omotiverat höjda elnätsavgifter, vilket de rödgröna inte hade, men kostnaden för svenska hushåll och företag har de facto drivits upp. Då behöver vi hitta en balans.

Gasturbiner är inte någon quickfix som gör att vi får mer garanterad el på kort sikt. Men vi är öppna för det, vilket är anledningen till att vi har haft ett pilotprojekt där.

Kärnkraften är viktig, nödvändig och rätt, men den tar tid.

Hur ska vi få mer garanterad el från den vindkraft som ändå finns? Vi behöver fortsätta att lägga tid och kraft på att allt inte ska gå på export.

Kort sagt: Ja, det är klart att elnätet har blivit mycket dyrare med väldigt mycket väderberoende kraftproduktion. Det är bra om fler svenskar förstår det.

Herr talman! Jag noterar att jag har fått ytterligare ett batteri med frågor. Jag ska göra mitt bästa för att svara.

När det gäller den första frågan, om vi räknat på hur stora elnätsinvesteringar vi skulle kunna slippa om vi körde Öresundsverket i betydande omfattning, är svaret nej, det finns inga sådana beräkningar. Men det är såklart något som man kan resonera kring.

Den andra frågan hänger ihop med den första. Har vi gjort några bedömningar kring hur mycket effekttilldelning SVK och Eon skulle kunna ge väntande elkunder i södra Sverige om detta skedde? Mitt svar blir väl: Vi konstaterar att SVK:s senaste kraftbalansrapport visar att vi nu går åt rätt håll igen. Efter en tid då vi bara har sett mörka moln på effektbalanshimlen har effektbalansen för Sverige nu förbättrats med 2 000 megawatt, inte minst i södra Sverige. Detta härrör i hög grad specifikt från Öresundsverket. Det faktum att det är återstartat och i dag kan användas har inneburit att vi har en mycket bättre effektbalans i södra Sverige; förbättringen motsvarar 2 000 megawatt. Det är alltid svårt med siffror i politiken, men det är nästan lika mycket som kraften från två kärnkraftsreaktorer.

Vi ser nu också en kraftig återinvestering i kraft- och fjärrvärme. Detta var på väg ut på grund av bland annat den tidigare regeringens avfallsförbränningsskatt, som vi har stoppat. Vi signalerar nu tydligt till branschen att kraft- och fjärrvärme är prioriterat och välkommet, så att man kan göra långsiktiga investeringskalkyler. Detta ser vi bland annat i Kraftringens stora investeringar utanför Eslöv i södra Sverige.

För att övergå till fråga tre om motköp och liknande: SVK har en rad olika åtgärder som de kan använda för att stärka överföringskapaciteten, och vår uppfattning är att dessa åtgärder används. Det här är något som vi, och jag som minister med ansvar för myndigheten, såklart har en nästan ständig dialog med dem om.

Fråga fyra: Håller ministern med om att det finns anledning att ompröva doktrinen om en övertro på elnät? Ja, det är det som är Sveriges och de fyra samarbetspartiernas linje, som också är förankrad i EU-nämnden, både för Sveriges vidkommande och för Europeiska unionen som helhet. Det går inte att med elnät bygga sig ur ett underskott när det gäller nödvändig kraftproduktion. Detta ger ett svajigt och otroligt dyrt elnät som inte blir tillräckligt robust.

Min slutsats blir att man, om man fortsätter att ha en övertro på elnät på det sätt som vi har sett i många olika delar av samhället, inte ser energi som ytterst en säkerhetsfråga, vilket det är. Det är en fråga om jobben, tillväxten och möjligheten att minska utsläppen utan att det sker på bekostnad av konkurrenskraften, men ytterst är det också verkligen en fråga om säkerhet. Det är den linje som Sverige tillämpar.

Herr talman! Jag noterar att jag har fått ytterligare ett batteri med frågor. Jag ska göra mitt bästa för att svara.

När det gäller den första frågan, om vi räknat på hur stora elnätsinvesteringar vi skulle kunna slippa om vi körde Öresundsverket i betydande omfattning, är svaret nej, det finns inga sådana beräkningar. Men det är såklart något som man kan resonera kring.

Den andra frågan hänger ihop med den första. Har vi gjort några bedömningar kring hur mycket effekttilldelning SVK och Eon skulle kunna ge väntande elkunder i södra Sverige om detta skedde? Mitt svar blir väl: Vi konstaterar att SVK:s senaste kraftbalansrapport visar att vi nu går åt rätt håll igen. Efter en tid då vi bara har sett mörka moln på effektbalanshimlen har effektbalansen för Sverige nu förbättrats med 2 000 megawatt, inte minst i södra Sverige. Detta härrör i hög grad specifikt från Öresundsverket. Det faktum att det är återstartat och i dag kan användas har inneburit att vi har en mycket bättre effektbalans i södra Sverige; förbättringen motsvarar 2 000 megawatt. Det är alltid svårt med siffror i politiken, men det är nästan lika mycket som kraften från två kärnkraftsreaktorer.

Vi ser nu också en kraftig återinvestering i kraft- och fjärrvärme. Detta var på väg ut på grund av bland annat den tidigare regeringens avfallsförbränningsskatt, som vi har stoppat. Vi signalerar nu tydligt till branschen att kraft- och fjärrvärme är prioriterat och välkommet, så att man kan göra långsiktiga investeringskalkyler. Detta ser vi bland annat i Kraftringens stora investeringar utanför Eslöv i södra Sverige.

För att övergå till fråga tre om motköp och liknande: SVK har en rad olika åtgärder som de kan använda för att stärka överföringskapaciteten, och vår uppfattning är att dessa åtgärder används. Det här är något som vi, och jag som minister med ansvar för myndigheten, såklart har en nästan ständig dialog med dem om.

Fråga fyra: Håller ministern med om att det finns anledning att ompröva doktrinen om en övertro på elnät? Ja, det är det som är Sveriges och de fyra samarbetspartiernas linje, som också är förankrad i EU-nämnden, både för Sveriges vidkommande och för Europeiska unionen som helhet. Det går inte att med elnät bygga sig ur ett underskott när det gäller nödvändig kraftproduktion. Detta ger ett svajigt och otroligt dyrt elnät som inte blir tillräckligt robust.

Min slutsats blir att man, om man fortsätter att ha en övertro på elnät på det sätt som vi har sett i många olika delar av samhället, inte ser energi som ytterst en säkerhetsfråga, vilket det är. Det är en fråga om jobben, tillväxten och möjligheten att minska utsläppen utan att det sker på bekostnad av konkurrenskraften, men ytterst är det också verkligen en fråga om säkerhet. Det är den linje som Sverige tillämpar.

Herr talman! Josef Fransson har frågat mig om jag avser att verka för att det ska bli möjligt att under en övergångsperiod nyttja gaskraft för att stärka vårt energisystem.

Målet för elproduktionens sammansättning år 2040 är 100 procent fossilfri elproduktion. För att nå klimatmålen och möjliggöra klimatomställningen behöver de fossila bränslena ersättas med fossilfri energi. För att möjliggöra en ökad elektrifiering behöver Sverige en kraftfull utbyggnad av fossilfri elproduktion. Regeringens långsiktiga inriktning av energipolitiken utgår från att Sveriges välstånd, konkurrenskraft och säkerhet vilar på en trygg tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser.

På kort sikt, fram till 2030–2035, bedömer Statens energimyndighet att det främst är effekthöjningar inom vattenkraft, kraftvärme och befintlig kärnkraft samt en utbyggnad av landbaserad vindkraft och solkraft som kan möta samhällets ökande behov av el.

Sverige importerar i dag all fossilgas. Det faktum att en stor del av svensk gasförsörjning är beroende av en enda inmatningspunkt, från Danmark till det västsvenska gasnätet, utgör en risk för försörjningstryggheten. För att stärka försörjningstryggheten för gas och för att minska användningen av fossila bränslen har regeringen som ambition att ersätta fossilgas med nationellt producerad biogas. En sådan utveckling stärker inte bara den nationella beredskapen utan förbättrar också Sveriges möjligheter att nå klimatmålen. Utbyggnaden av biogasproduktion för nätanslutning eller förvätskning i Sverige har en stor outnyttjad potential.

Regeringen gav i går Energimyndigheten i uppdrag att se över stödsystemet för biogas i syfte att framför allt öka inmatningen av nationellt producerad biogas på det västsvenska gasnätet.

Till dess att tillräcklig produktion av fossilfri el från kärnkraft är på plats bedömer regeringen att gasturbiner i högre utsträckning än i dag kommer att fylla en viktig funktion i elsystemet. Gasturbiner har förutsättningar att tas i drift snabbt, är driftsmässigt planerbara och kan placeras där de gör störst nytta för elsystemet. Affärsverket svenska kraftnät använder redan i dag gasturbiner för att tillhandahålla viktiga funktioner i elsystemet, såsom störningsreserven, och för att öka överföringsförmågan i det svenska elnätet.

Regeringen beslutade i slutet av 2025 om utformningen av investeringsstödet inom Kraftlyftet. Kraftlyftet bidrar med att säkra tillgången på el till svenska hushåll och företag där och när den behövs. Stödet får beviljas till åtgärder som upprätthåller leveranssäkerheten i elnätet och till åtgärder för att möta en ökad elanvändning.

På längre sikt behövs kärnkraft för att säkra tillgången på el, men Kraftlyftet kommer att stärka leveranssäkerheten i kraftsystemet på kort sikt. Investeringarna kan bland annat avse biokraftvärmeverk och gasturbiner som drivs med förnybara bränslen.

Statligt stöd inom Kraftlyftet regleras genom EU:s allmänna gruppundantagsförordning, GBER. Enligt GBER kan stöd lämnas för att främja investeringar i förnybar energi och högeffektiv kraftvärme. Mot bakgrund av det ansträngda effektläget i södra Sverige kan det finnas behov av att utreda andra möjligheter att stödja investeringar i planerbar elproduktion som inte omfattas av nuvarande gruppundantagsförordning. Det gäller särskilt teknikslag såsom gasturbiner som har kapacitet att på sikt anpassas till klimatneutrala bränslen. En fortsatt beredning av frågan pågår inom Regeringskansliet.

Herr talman! Josef Fransson har frågat mig om jag avser att verka för att det ska bli möjligt att under en övergångsperiod nyttja gaskraft för att stärka vårt energisystem.

Målet för elproduktionens sammansättning år 2040 är 100 procent fossilfri elproduktion. För att nå klimatmålen och möjliggöra klimatomställningen behöver de fossila bränslena ersättas med fossilfri energi. För att möjliggöra en ökad elektrifiering behöver Sverige en kraftfull utbyggnad av fossilfri elproduktion. Regeringens långsiktiga inriktning av energipolitiken utgår från att Sveriges välstånd, konkurrenskraft och säkerhet vilar på en trygg tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser.

På kort sikt, fram till 2030–2035, bedömer Statens energimyndighet att det främst är effekthöjningar inom vattenkraft, kraftvärme och befintlig kärnkraft samt en utbyggnad av landbaserad vindkraft och solkraft som kan möta samhällets ökande behov av el.

Sverige importerar i dag all fossilgas. Det faktum att en stor del av svensk gasförsörjning är beroende av en enda inmatningspunkt, från Danmark till det västsvenska gasnätet, utgör en risk för försörjningstryggheten. För att stärka försörjningstryggheten för gas och för att minska användningen av fossila bränslen har regeringen som ambition att ersätta fossilgas med nationellt producerad biogas. En sådan utveckling stärker inte bara den nationella beredskapen utan förbättrar också Sveriges möjligheter att nå klimatmålen. Utbyggnaden av biogasproduktion för nätanslutning eller förvätskning i Sverige har en stor outnyttjad potential.

Regeringen gav i går Energimyndigheten i uppdrag att se över stödsystemet för biogas i syfte att framför allt öka inmatningen av nationellt producerad biogas på det västsvenska gasnätet.

Till dess att tillräcklig produktion av fossilfri el från kärnkraft är på plats bedömer regeringen att gasturbiner i högre utsträckning än i dag kommer att fylla en viktig funktion i elsystemet. Gasturbiner har förutsättningar att tas i drift snabbt, är driftsmässigt planerbara och kan placeras där de gör störst nytta för elsystemet. Affärsverket svenska kraftnät använder redan i dag gasturbiner för att tillhandahålla viktiga funktioner i elsystemet, såsom störningsreserven, och för att öka överföringsförmågan i det svenska elnätet.

Regeringen beslutade i slutet av 2025 om utformningen av investeringsstödet inom Kraftlyftet. Kraftlyftet bidrar med att säkra tillgången på el till svenska hushåll och företag där och när den behövs. Stödet får beviljas till åtgärder som upprätthåller leveranssäkerheten i elnätet och till åtgärder för att möta en ökad elanvändning.

På längre sikt behövs kärnkraft för att säkra tillgången på el, men Kraftlyftet kommer att stärka leveranssäkerheten i kraftsystemet på kort sikt. Investeringarna kan bland annat avse biokraftvärmeverk och gasturbiner som drivs med förnybara bränslen.

Statligt stöd inom Kraftlyftet regleras genom EU:s allmänna gruppundantagsförordning, GBER. Enligt GBER kan stöd lämnas för att främja investeringar i förnybar energi och högeffektiv kraftvärme. Mot bakgrund av det ansträngda effektläget i södra Sverige kan det finnas behov av att utreda andra möjligheter att stödja investeringar i planerbar elproduktion som inte omfattas av nuvarande gruppundantagsförordning. Det gäller särskilt teknikslag såsom gasturbiner som har kapacitet att på sikt anpassas till klimatneutrala bränslen. En fortsatt beredning av frågan pågår inom Regeringskansliet.