Herr talman! Jag tänker bygga vidare lite på grundläget för svensk energi och kanske framför allt vindkraften. I SVK:s information om anslutningsärenden är det relevant att titta på de anslutningsärenden som rör både produktion och konsumtion. Då ser man att företag och hushåll står i kö för att få ansluta sig till tidslinjen 2030.
Fyra motsvarar 20 500 megawatt fördelat på hela landet. Det är alltså en jätteefterfrågan, precis som Christofer Bergenblock är inne på. Det skulle öka maxeffekten från konsumtionen från dagens 25 000 megawatt till 45 500 megawatt. Vi talar om en rejäl ökning på under tio år.
Enligt SVK:s information har vi totalt 20 781 megawatt i anslutningskön för produktion. Där står solkraft för 5 000, vindkraft för 10 000 och övrig elproduktion för 6 000. Det finns också en del batterilagring i detta.
Tittar vi på konsumtion, som ökar tack vare att vi de senaste åren faktiskt har lyckats öka effektbalansen i Sverige, ser vi att den ligger på 32 248 – också väldigt högt. Det är datacenter, industri och övrig elanvändning.
Det finns alltså en jättestor efterfrågan. Det finns också många ansökningar om att få ansluta till elnätet för att släppa på produktion.
Herr talman! Det kom ett påstående här om att det inte har skett några substantiella tillskott av energi de senaste åren. Men enligt fakta har det tillkommit 7 200 megawatt installerad produktionskapacitet. Det är ganska mycket. Det motsvarar kraften från väldigt många kärnkraftverk, om man vill omvandla till det. Det motsvarar till exempel mer än hela det tänkta stödprogrammet för ny kärnkraft. 7 200 är en stor entitet.
Då kan man fråga sig: Hur mycket mer av detta har svensken kunnat konsumera? Vi har ökat effektbalansen med ungefär 2 000. Det är det riktigt viktiga för Sveriges vidkommande. Men vi har inte kunnat öka konsumtionen så jättemycket mer i relation till den installerade produktionskapaciteten, på grund av att det är mycket vindkraft.
Varför drar jag alla de här siffrorna? Det gör jag bland annat för att bekräfta Bergenblocks bild av att vi har stora behov framåt, men även för att nyansera bilden av att havsbaserad vindkraft skulle vara lösningen på detta.
Regeringen har vidtagit många åtgärder för att bana väg för både landbaserad och havsbaserad vindkraft. Tempot i tillståndsprövningen för havsbaserad vindkraft och att vi har gett länsstyrelserna mer muskler för att hantera detta vittnar om det.
Vi har även mäktat med att göra för landbaserad vindkraft vad de rödgröna inte mäktade med under åtta år när det gäller ekonomiska incitament och att stödja den ytterligare. Detta uppfattar jag är välkommet från Centerpartiets sida.
Jag menar dock att vi fortfarande står vid punkten att det är svårt att motivera att stora kostnader läggs ut på nätkundskollektivet, till exempel för att ta anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft, samtidigt som den havsbaserade vindkraften i hela Europa just nu sliter väldigt mycket för att få ekonomin att gå ihop. I Danmark kliver man in med 90 miljarder för att täcka förluster för Ørsted, som är ett av de stora vindkraftsbolagen. Det är inte en framkomlig väg för en välfärds- och tillväxtnation som Sverige.