Sanne Lennström

Fru talman! Tack, ledamoten Högström, för frågan! Det man pratar om är att det finns två olika system. Det finns generell välfärd, som barnbidrag. Vi har höjt det tidigare och är som sagt intresserade av att höja det igen.

Riktade bidrag kan också vara väldigt bra. Man kanske skulle behöva se över riktade bidrag till exempelvis personer som är ensamstående.

Men problemet med riktade bidrag är att de kostar väldigt mycket, vilket också står i dagens betänkande. Det handlar om administrativa avgifter. Man ska avgöra vem som ska få bidraget och varför. Ibland kan det vara snabbare och effektivare att göra en generell höjning av exempelvis barnbidraget.

Vi ser att det är väldigt många som har det svårt just nu. Skattelättnader som till exempel tillfaller alla personer i den här kammaren som tjänar över 70 000 kronor tycker vi inte är rätt prioritering. Ett höjt barnbidrag skulle hjälpa betydligt fler.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16 Ekonomisk familjepolitik. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 21.

Målet för det utgiftsområde som ramar in denna politik är att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och bidra till ett jämställt föräldraskap. I dag finns det mer än ett hinder att övervinna om vi ska nå dit.

Inflationen stiger, elpriserna har skenat och både bolåneräntor och hyror blir allt högre. Det är tufft för många, inte minst för barnfamiljer där det finns många olika behov att möta. Och det är just barnfamiljernas matkassar som har ökat mest i pris eftersom det är just vissa typer av varor som har ökat i pris, som välling och blöjor. Alla dessa kostnader äter sig just djupt in i barnfamiljernas bankkonton. Pengarna räcker inte till. Även i familjer där båda föräldrarna har jobb kan man gå back med flera tusen i månaden. Än värre är det naturligtvis för ensamstående föräldrar.

Skolorna märker en, som man skriver, lavinartad åtgång på mat måndagar och fredagar, då barnen har varit hemma från skolan. Barn stannar hemma från skolan för att kläderna är för små. En del föräldrar måste gå långa sträckor för att hämta sina barn från förskolan för att de bara har råd med kollektivtrafik en del av sträckan. Ungdomar säger nej till sommarjobb för att de inte har råd med busskort. Och småbarnsföräldrar söker pengar från Majblomman för att köpa en filt för 200 kronor så att barnet inte ska frysa för att man har sänkt värmen så mycket hemma. När vi vet att allt detta sker vet vi också att regeringen lade 13 miljarder kronor på skattelättnader för höginkomsttagare i sin förra budget.

Det blir inget höjt barnbidrag. Man bromsar bostadsbyggandet. Skolorna kommer att tvingas till nedskärningar, men den som tjänar över 70 000 ska ha det bra. Det är inte rätt prioritering. Och vad politik handlar om är just prioriteringar.

Detta är orimligt. Och det är orimligt att vi har en regering som under pandemin skrek efter hjälp åt de företag som behövde det, och vi levererade hjälp åt dem som behövde. Men nu när barnfamiljerna skriker på hjälp är det ingen som kommer. Vi får höra uttalanden om att bita ihop, köpa underställ och leta reapriser.

Vi socialdemokrater kommer inte att ge oss. Vi kommer att fortsätta lägga fram förslag på reformer som hjälper den som har det svårast. Familjer och framför allt barn borde inte behöva ta smällen för att vi har en regering som just nu sitter på händerna.

Vi socialdemokrater presenterade nyligen ett alternativ som aktivt möter dagens utmaningar. Vår budget är också stram i inflationstider, men skillnaden är att vi också ger stöd till den som behöver det mest. I vår budget vill vi se sommaraktiviteter med lunch i hela landet. Vi vill tillfälligt höja barnbidraget med 200 kronor under sommaren och studiebidraget och underhållsstödet med 500 kronor per månad året ut. Det är en politik som skulle göra skillnad för många barnfamiljer som just nu känner att de är fast i en hopplös situation där barnen får agera krockkudde för den kris vi befinner oss i.

Fru talman! Jag skulle även vilja säga något om målet om jämställt föräldraskap. I dag tar mammorna ut 70 procent och papporna tar ut 30 procent. Vart tredje barn har dock en pappa som tar ut noll dagar.

Detta leder till att kvinnor får sämre karriär, sämre löneutveckling och i slutändan också sämre pension. Det är enligt flera experter och arbetsmarknadens parter den största orsaken till att vi inte har jämställda löner i Sverige. Faktum är att lönegapet nu ökar för första gången på 15 år. Det har många önskvärda effekter att barnet har tillgång till båda föräldrarna i tidiga år. Men med dagens system skapar vi ojämställda löner. Här önskar jag att alla partier i den här kammaren kunde hjälpas åt att hantera detta problem.

Vi har sagt att vi är villiga att exempelvis se över regeringens förslag med dubbeldagar. Vi vill däremot absolut inte att SD och KD ska arbeta för att avskaffa de reserverade månader som finns i föräldraförsäkringen. Vi vet att det skulle ha en rent ut sagt skadlig effekt på kvinnors löner.

Ett jämställt föräldraskap är önskvärt av den enkla anledningen att man ska dela lika på det som är bra, det vill säga tiden med ens barn. Men man måste också dela på de negativa ekonomiska konsekvenserna av att man är föräldraledig.

Fru talman! Landets barnfamiljer förtjänar bättre. De förtjänar inte tips om att köpa underställ eller brutna löften om elprisstöd. De förtjänar en regering som erkänner krisen och agerar för att lösa de problem som vi i dag ser. De förtjänar absolut inte en regering som helt enkelt abdikerar från sitt ansvar.

Med detta yrkar jag alltså bifall till reservation 21.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att just ordet "bekant" är så intressant i sammanhanget. För mig är nämligen inte en mormor eller en farmor en bekant. Sedan kan man i och för sig ifrågasätta även dem eftersom föräldraförsäkringen i grunden är till för just föräldrar så som vi har skapat den.

Det är väldigt intressant att ledamoten och regeringen pratar sig varma för ett jämställt uttag i föräldraförsäkringen. Och jag tror att vi båda är överens om att det ojämställda uttag som vi ser i dag skapar stora problem för att skapa jämställda löner på svensk arbetsmarknad. Det är det största hindret, menar flera av arbetsmarknadens parter. Att då i ena andetaget säga att vi behöver ett mer jämställt uttag - man har kvar detta mål i budgeten - och i andra andetaget säga att det ska gå att ge bort dagar till "en bekant" tycker jag rimmar illa, eftersom föräldraförsäkringen är till för att föräldrar ska få tid tillsammans med sitt barn. Människor som tillsammans har fått ett barn ska få tid att spendera på att lära känna sitt barn och skapa en relation med det. Jag tycker att det känns udda i det sammanhanget att säga att man kan ge bort dagar till en bekant, för det är inte en nära del av familjen. Själva ordet bekant antyder att det är någon som står längre från familjen.

Fru talman! Precis som ledamoten nämner har vi i Sverige en väldigt generös föräldraförsäkring som vi är väldigt stolta över, en föräldraförsäkring som andra länder gärna studerar och imponeras av.

Jag har dock funderat länge på vad Tidölagspartierna menar när de säger att föräldraförsäkringen bör bli mer flexibel. Svaret fick jag kanske när statsrådet Tenje häromveckan intervjuades av tidningen Mama och sa att det ska vara möjligt att ge dagar ur föräldraförsäkringen till "en bekant". Vi kan börja med att smaka på ordet föräldraförsäkring. Det är en försäkring som är till för föräldrarna för att de ska kunna umgås med sitt barn. Där kan naturligtvis exempelvis bonusföräldrar ingå. Men "en bekant" känns som ett väldigt långt steg från den närmaste familjen.

Jag undrar därför om det är tänkt att föräldraförsäkringen i Sverige ska bli en form av vouchersystem där man kan ta in en barnflicka eller en nanny och ge bort dagar ur vår svenska föräldraförsäkring till någon helt annan - "en bekant".

Fru talman! I dag ser vi som sagt en väldigt hög inflation. Många har svårt att betala sina matkassar och elräkningar. Den grupp som drabbas hårdast av det här är vårt lands barnfamiljer. Den här gruppen drabbas extra hårt av att prisökningarna sker på varor som barnfamiljerna behöver, såsom blöjor och välling. Skolbespisningarna larmar samtidigt om att barnen äter extra mycket på fredagar och måndagar eftersom de vet att helgen innebär mindre mat.

Vi socialdemokrater har flera förslag. Vi har föreslagit en höjning av barnbidraget, krissamtal och folkel. Vi har också kallat till särskild debatt. Men vad gör regeringen egentligen, förutom att säga nej? Det vore väldigt bra om regeringen hade en plan för det här, för många har ett elände just nu, inte minst ensamstående föräldrar. Ett höjt barnbidrag skulle kunna vara en väg framåt för att hjälpa just den här gruppen, som regeringen själv i sin budget utpekar som väldigt utsatt. Därför frågar jag statsrådet Tenje: Avser regeringen att höja barnbidraget?

Herr talman! Det gläder mig att statsrådet nämner att hon värderar en jämställd föräldraförsäkring och tycker att frågan om jämställda löner är väldigt viktig, för det är precis som statsrådet säger stora fördelar för alla inblandade med ett jämställt uttag. Men statsrådet regerar ju tillsammans med Kristdemokraterna och med stöd av Sverigedemokraterna, och i valet var dessa partier tydliga med att man vill avskaffa de reserverade månaderna för respektive förälder. Det har också sedan dess kommit ett work-life-balance-direktiv från EU som säger att man ska ha minst två månader, så det går inte att avskaffa alla tre reserverade månader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I budgeten anger regeringen också att man vill göra föräldraförsäkringen mer flexibel. Jag hade tänkt fråga vad den flexibiliteten innebär, men statsrådet kom ju att nämna de så kallade dubbeldagarna och att regeringen vill utöka antalet sådana. Det är ett förslag som vi socialdemokrater ser fram emot att diskutera. Hur många ska dessa dubbeldagar vara? Hur kommer utformningen att vara?

Jag blir förstås nyfiken på hur regeringen ska gå vidare i de frågorna mot bakgrund av vad Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna sa i valrörelsen. Är det någon mer flexibilitet man kommer att titta på än dubbeldagarna? Kommer man att titta på de reserverade månaderna? Jag vill diskutera frågan ytterligare hur föräldraförsäkringen kan användas för att skapa mer jämställda löner.

Herr talman! Jag får tacka för de svar som ministern hittills har givit oss. Jag är fullt medveten om att föräldraförsäkringen inte naturligt tillhör endast jämställdhetsministerns portfölj utan även statsrådet Tenjes portfölj. Men eftersom en jämställd föräldraförsäkring kanske är ett av de absolut viktigaste verktyg regeringen har för att skapa jämställda löner, vilket är dagens debattämne, vill jag ändå fortsätta på det spåret. Jag upplevde nämligen att vi inte fick något riktigt svar där.

I Sverige är vi stolta över vår föräldraförsäkring. Pappor tar ut många fler pappadagar eller föräldraförsäkringsdagar jämfört med i många andra länder. Men det finns väldigt mycket kvar att göra innan man kan räkna uttaget som jämställt. Kvinnor tar ut ungefär 70 procent av dagarna, och männen tar ut ungefär 30 procent av dagarna. Det är en ökning. Det går i rätt riktning. Men vi ser också att en tredjedel av alla barn har en pappa som inte tar ut några föräldraförsäkringsdagar.

Jag skulle kunna ägna hela debatten åt att prata om alla fördelar med en jämställd föräldraförsäkring och att dela lika på barnets tid med sina föräldrar. Men eftersom debatten handlar om jämställda löner ska vi hoppa direkt till konsekvenserna av att vi inte har ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Både jag och statsrådet vet mycket väl att lönekonsekvenserna för kvinnor blir stora med den ordning vi har i dag. Löneskillnaderna sticker iväg allra mest när ett barn har kommit till världen. Kvinnan är hemma med barnet större delen av tiden. Hon får därefter sämre karriär och sämre lön, arbetar oftare deltid och vabbar mer. Vi har hört många av konsekvenserna tidigare under den här debatten.

Allt detta får stora konsekvenser för vilken summa som landar på kvinnans lönekonto senare. I slutänden påverkar det också kvinnans inkomster även efter att hon har slutat jobba. Kvinnor har 30 procent lägre pension än män. Det är också betydligt fler kvinnor som är fattigpensionärer i dagens Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har sett högerregeringar försöka genomföra reformer på det familjeekonomiska området förut, utan framgång. Vårdnadsbidraget blev en integrationsfälla. Den så kallade jämställdhetsbonusen var det få som kände till och ännu färre som faktiskt använde. Det som har gett effekt är faktiskt reformer som S-regeringar har genomfört. Att exempelvis börja reservera dagar i föräldraförsäkringen har man sett en tydlig effekt av.

Med lön kommer också frihet. Och med ökad lön följer ännu mer frihet. Därför fortsätter jag enträget debatten om föräldraförsäkringen och dess påverkan på kvinnors löner.

Jag vill fråga statsrådet: Hur kan vi göra om föräldraförsäkringen för att skapa ett mer jämställt uttag, vilket i slutänden också kan leda till mer jämställda löner? Det är den fråga jag verkligen skulle vilja få svar på här i dag.

(Applåder)

Herr talman! När jag ställde interpellationen var det mot bakgrund av att det var ett seminarium här i riksdagen som hette Lön hela dagen. Statsrådet medverkade också i seminariet.

Seminariet presenterade en rapport som visade hur länge kvinnor jobbar under en arbetsdag och får lön. Det visade sig att kvinnor numera jobbar gratis efter klockan 16.12, vilket var en minut mer enligt rapporten. Mannen får däremot betalt hela arbetsdagen fram till 17.00. Det gäller trots att kvinnor är mer högutbildade än vad män är i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern nämner i sitt svar till mig att löneskillnaderna har minskat över tid, vilket ju är sant och såklart också positivt. Men gränsen för när vi tror oss ha uppnått jämställda löner är en gräns som ständigt flyttas. Just nu går den vid 2043, enligt just Lön hela dagen.

Nu kommer alltså indikationer på att kampen om jämställda löner inte bara går väldigt långsamt utan till och med backar eller stagnerar för första gången på 15 år. Precis som statsrådet nämner finns det olika typer av lönegap som vi kan diskutera här i dag. Men jag hoppas att vi ändå kan vara överens om att dessa lönegap existerar och att vi tillsammans vill göra vad vi kan för att sluta dessa gap. Därför är jag också väldigt tacksam för att statsrådet deltar i debatten här i dag.

Statsrådet är minister i en högerkonservativ regering men tillhör också partiet Liberalerna. Liberala kvinnor är en medlemsorganisation i kampanjen Lön hela dagen. Kampanjen tar inte bara fram statistik, utan man ser också över vilka konkreta åtgärder som skulle kunna skapa mer jämställda löner och vända lönetrenden för kvinnor.

Nummer ett på listan av åtgärder är en jämställd föräldraförsäkring. Statsrådet kanske minns att det under Lön hela dagen-seminariet fanns en panel med arbetsmarknadens parter som samstämmigt svarade på frågan: Vad skulle man kunna göra för att ändra utvecklingen av kvinnors löner? Vad skulle man kunna göra som gav mest boost till att förändra denna negativa trend? Alla svarade samma sak: Man måste skapa ett mer jämställt uttag ur föräldraförsäkringen.

Jag noterar att det här är något som statsrådet tar upp i förbifarten i sitt svar till mig. Hon säger: Förutom att män generellt sett har högre lön än kvinnor påverkas de samlade löneinkomsterna även av att det är betydligt vanligare att kvinnor arbetar deltid och är föräldralediga samt att de tar större ansvar för hem- och omsorgsarbetet.

Det här tycker jag förtjänar en lite större del av dagens debatt. Regeringen säger att man vill ha mer jämställda löner. Man vill också ha ett mer jämställt uttag. Det har bland andra statsrådet Tenje framfört i den här kammaren. Detta är en fråga som Tenje också sa handlar om kvinnors egenmakt, rent av.

Även arbetsmarknadens parter säger, exempelvis under paneldebatten, att vi behöver ett mer jämställt uttag. Det står också statsrådet Brandbergs Liberala kvinnor bakom.

Därför vill jag fråga statsrådet: Hur avser jämställdhetsministern att uppnå ett mer jämställt uttag ur vår föräldraförsäkring i syfte att skapa mer jämställda löner?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det känns tryggt att statsrådet uttrycker en oro för kvinnors situation på arbetsmarknaden, också nyanlända kvinnors. Jag ser fram emot fler debatter där vi kan prata mer om hur man kan ändra denna oro till handling för att få ett annat utfall än i dag.

För att nå det jämställdhetspolitiska målet om en mer jämställd fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet är det viktigt att vi i denna kammare och regeringen på andra sidan vattnet samarbetar för att försöka sänka trösklarna så mycket vi kan för att få ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Då finns det säkert flera olika redskap som vi kan se över. Jag ser som sagt fram emot de framtida debatterna.

Det gläder mig också att statsrådet nämner ett antal utredningar, för det finns som sagt redan väldigt mycket bra material som man kan göra bra politik av.

Bland annat finns ISF:s rapport, som handlar om vilka pappor som inte använder föräldrapenningen. Det är pappor som har låga inkomster eller är egenföretagare eller har väldigt höga inkomster. Det är de tre grupper som använder föräldraförsäkringen i minst utsträckning.

Jag lovar, och hoppas att ministern kan lova, att fortsätta det här samtalet för att fortsätta utveckla jämställdheten inom detta område så att det kan gynna både mammor och pappor och barn i framtiden. Det är väldigt viktigt eftersom det, som ministern nämnde, påverkar kvinnors hälsa, kvinnors pensioner och kvinnors egenmakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det var flera konkreta förslag som jag ser fram emot att adressera senare i socialförsäkringsutskottet.

Vi går vidare till en annan fråga angående hur Tidöavtalets parter avser att arbeta med politiken på området. Anledningen till att jag ställde den frågan var att jag såg över valplattformar, partihemsidor och sociala medier. Jag upptäckte att partierna enligt dessa sidor inte riktigt var helt överens om hur föräldraförsäkringen skulle utvecklas.

Kanske det är orsaken till att jag från början inte riktigt i svaret uppfattade någon tydlig inriktning på exakt hur man vill jobba med flexibiliteten. Det skiljer sig väldigt mycket på flera punkter mellan regeringspartierna.

På Kristdemokraternas sida står det till exempel tydligt nej till kvotering av föräldradagar. Man verkar vara rörande överens med Sverigedemokraterna som skriver att man bör ta bort reserverade dagar för vardera förälder.

Liberalerna å andra sidan anser inte att fler dagar bör öronmärkas men föreslår vissa andra ändringar. Moderaterna, statsrådets eget parti, skriver i stället att man vill behålla nuvarande antal dagar som är reserverade. Någon väg framåt gällande politiken synes inte heller finnas i Tidöavtalet.

Mot bakgrund av det skulle jag och säkert många med mig vilja veta: Är partierna överens om hur föräldraförsäkringen ska utvecklas? Det nämndes några punkter här tidigare, och det tackar jag för. Det gäller just dessa reserverade månader eller dagar som vissa partier skriver om. Hur ska man arbeta med dessa frågor gällande regleringsbrev, lagförslag och annat?

Det mynnar ut i en väldigt kort fråga som jag gärna skulle vilja ha ett svar på. Kommer regeringen att lägga fram förslag om att ta bort reserverade månader i föräldraförsäkringen?

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret, även om det är ett svar som på sätt och vis väcker ännu fler frågor, vilka jag hoppas att vi kan adressera i dagens interpellationsdebatt.

För oss socialdemokrater är svaret på om det behövs ett mer jämställt uttag ja. Det är därför vi står bakom en tredelad föräldraförsäkring. Dagens interpellationsdebatt om en jämställd föräldraförsäkring är viktig. Den är viktig ur ett barnperspektiv, för jämställdheten och ur ett jämlikhetsperspektiv.

Vi är stolta över att vara ett av världens absolut bästa länder att få barn i och även ett av världens bästa länder på att dela på just denna föräldraförsäkring. Dessvärre går det väldigt långsamt att nå vad som skulle kunna räknas som jämställt uttag av föräldraförsäkringen, och det får stora konsekvenser. Som jag skrev i min interpellation till statsrådet: "Det som är bra delar man lika på." Men även de ekonomiska konsekvenserna av en föräldraledighet måste vi dela mer lika på.

Vi ser i dag att majoriteten av personerna med låg pension är kvinnor. Vi ser att ojämställda uttag skapar karriärhinder och mer vab och mycket tidigt gör kvinnor till de primära vårdnadshavarna. Det här är ett mycket stort hinder för ett jämställt arbetsliv för kvinnor.

Vi har utredningar som visar att normer och värderingar är en faktor att räkna in här. Men då är det ju tur att politik och lagstiftning är normerande. Det finns flera olika redskap att ta till för att föra familjepolitiken i rätt riktning. Det är viktigt att vi i den här kammaren strävar efter en modern föräldraförsäkring. Låt oss fortsätta vara världens främsta föredöme när det handlar om att arbeta för att våra barn ska få en rättvis, jämlik och god start i livet tillsammans med båda sina föräldrar!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppfattar inte riktigt några konkreta förslag från statsrådet. Jag skulle vilja veta lite mer konkret vad flexibilitet betyder i sammanhanget. Det för mig till frågan: Är verkligen en jämställd föräldraförsäkring önskvärd enligt statsrådets mening?

Ministern nämner den ojämställda fördelningen av omsorgsarbetet. Det handlar om sämre kvinnohälsa, sämre pensioner och flera negativa konsekvenser av dagens situation på området. Om ministern erkänner de problemen vill jag naturligtvis veta: Vad avser statsrådet att göra för att adressera dessa problem?