David Josefsson

Fru talman! Vi står inte i den här talarstolen för att klappa varandra på axeln. Vi står här för att tydliggöra för väljarna hur regeringsalternativen ser ut och hur de politiska alternativen i olika regeringar ser ut.

Jag ställde en fråga till Malcolm Momodou Jallow tidigare om vilken politik han såg att en rödgrön regering skulle kunna driva. Mikael Eskilandersson från Sverigedemokraterna ställde samma fråga. Vi fick inga svar. Jag frågade vilka saker han kunde kompromissa om, och han svarade vad han inte skulle kunna kompromissa om.

Nu ställer jag frågan till Centerpartiet: Vilka politiska sakfrågor skulle ledamoten kunna tänka sig att samarbeta om? Vilken bostadspolitik skulle kunna vara grunden för en socialdemokratisk och centerpartistisk regering?

Ledamotens partiledare har ju sagt att han vill se Magdalena Andersson som statsminister. Alireza Akhondi svarar vilken politik han skulle kunna tänka sig att driva med mig som är moderat. Det är jättebra. Moderata samlingspartiet är ju samlingspartiet i Sveriges riksdag. Vi hade gärna sett att fler partier ingick i ett regeringssamarbete.

Centerpartiet har stängt dörren. Man har sagt att man inte vill se Ulf Kristersson som statsminister, utan man vill se Magdalena Andersson som statsminister. Då blir, fru talman, den naturliga frågan: Vilken bostadspolitik tänker man driva? Vad kommer man att kompromissa med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om? Vilken är den rödgröna bostadspolitiska frågan?

I det betänkande som vi debatterar i dag finns inte en enda gemensam reservation från de fyra oppositionspartierna. Man har inte kunnat enas ens om en enda fråga. Eftersom Centerpartiet säger att man vill stödja Magdalena Andersson som statsminister blir frågan till Alireza Akhondi: Vilken bostadspolitik kommer en rödgrön regering att driva?

Fru talman! När man läser de centerpartistiska bostadspolitiska motionerna och kanske framför allt när man lyssnar på ledamoten Alireza Akhondi får man intrycket att partiet i mångt och mycket är enigt med oss moderater i väldigt mycket sakpolitik. Ledamoten tycker syrligt, med den frihet man har när man sitter i opposition, att regeringen gör för lite och gör det för sent, men i sak håller han och hans parti oftast med oss.

Som partier delar vid synen på minskad regelbörda, kortare ledtider och mer byggbar mark. Vi vill få fler boendeformer och öka valfriheten för hushållen. Vi vill öka möjligheterna till utveckling på landsbygden och stärka möjligheterna för företagande. Ändå, fru talman, har Centerpartiet valt att stå utanför regeringssamarbetet och pekat ut att man vill ha Magdalena Andersson som statsminister. Det skulle innebära en rödgrön regering, förmodligen med vänsterpartistiska statsråd och eventuellt också med centerpartistiska statsråd.

Samtidigt är den rödgröna sidans gemensamma nämnare på den bostadspolitiska fronten åtminstone inte uppenbara för betraktaren. I det betänkande som vi nu debatterar finns inga gemensamma reservationer på någon punkt.

Min fråga till ledamoten är därför om han skulle kunna beskriva vilken bostadspolitik han ser framför sig som Centerpartiet ska komma överens om med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet när man efter valet har röstat fram Magdalena Andersson som statsminister. Vilken bostadspolitik ska Alireza Akhondi driva som centerpartistisk bostadsminister i en S-ledd rödgrön regering?

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för svaret!

Jag kan börja med att konstatera att det inte är något av Tidöpartierna som har en ledande företrädare som den här veckan har delat grovt antisemitiskt innehåll på sociala medier – bara så att vi kan lämna det.

Min fråga till Malcolm Momodou Jallow var vilka bostadspolitiska frågor han är beredd att kompromissa om med de övriga rödgröna partierna. Malcolm Momodou Jallow räknade upp ett antal frågor där han inte tänker kompromissa med de övriga partierna. Det var också ett svar – men det var inte ett svar.

Vi i Tidöpartierna har absolut inte gett upp om valet, tvärtom. Den här debatten visar, tillsammans med väldigt många andra, väldigt tydligt på en sak. Den visar att det finns ett Tidösamarbete där vi har gemensamma problembilder och gemensamma lösningar och metodiskt arbetar för att göra Sverige rikare, friare och tryggare. På den andra sidan har vi fyra rödgröna partier som egentligen inte är överens om någonting. I det här motionsbetänkandet finns inte en enda reservation som är gemensam för de fyra partierna.

Men det är ändå, tror jag, viktigt för väljarna att få reda på vad man är beredd att kompromissa kring. Malcolm Momodou Jallow skulle mycket väl kunna bli den första vänsterpartistiska bostadsministern. Då är min fråga återigen vilka frågor han är beredd att kompromissa kring. Kommer han att kunna driva igenom sin politik att stoppa ombildningar, driva statliga byggbolag och tvinga privata företag att ansluta sig till de kommunala bostadsköerna tillsammans med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet? Anser Vänsterpartiet över huvud taget att man står Centerpartiet nära när det gäller exempelvis synen på ombildningar eller regelförenklingar eller på att upphäva strandskyddet?

Fru talman! Även om Malcolm Momodou Jallow och jag nog inte delar en enda sakpolitisk åsikt kring hur problemen på bostadsmarknaden ska lösas delar vi ett brinnande engagemang för frågorna. Malcolm Momodou Jallows engagemang och kompromisslöshet kring bostadspolitiken går inte att ta miste på, inte heller hans debattglöd och kampvilja. Kritiken är stundtals lika hård mot den tidigare rödgröna regeringen som mot Tidöpartierna.

Johnny Cash sjöng i låten A Boy Named Sue:

Well, I tell you, I’ve fought tougher menBut I really can’t remember when

En fri parafrasering skulle kunna vara att jag har debatterat mot tuffare motstånd än Malcolm Momodou Jallow, men jag kan faktiskt inte minnas när. Men, fru talman, politik handlar inte bara om politisk glöd och retorisk skicklighet. Det handlar också om kompromissvilja, samarbetsförmåga och leverans.

Ledamoten är civilutskottets nuvarande ordförande, och det är därför en lågoddsare att han skulle kunna bli Vänsterpartiets första bostadsminister om det bildades en rödgrön regering. Lika låga odds är det dock för att en sådan regering skulle ledas av Socialdemokraterna och även bestå av, eller åtminstone ta stöd av, Centerpartiet.

Min fråga liknar därför den som ledamoten Mikael Eskilandersson ställde och som Malcolm aldrig svarade på, kanske för att han inte har några svar. Frågan är vilken bostadspolitik han ser framför sig att han som bostadsminister faktiskt skulle kunna driva igenom. Vilka frågor är han beredd att kompromissa bort med Socialdemokraterna och övriga rödgröna partier? Vilket mandat ser Malcolm Momodou Jallow att han ska söka hos Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet om han skulle utses till bostadsminister?

Fru talman! Tack, Jennie Nilsson, för frågorna! Man kan konstatera att det väl är här som också synen på bostadspolitik skiljer sig mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.

Socialdemokraterna ser i bästa fall bostadspolitik och byggpolitik som en form av konjunkturregulator. Helt plötsligt är det lågkonjunktur och byggandet går ned. Då måste man snabbt stressa fram olika reformer.

Men vi ser att det stora problemet är att bostadsmarknaden i Sverige faktiskt inte fungerar. Det har den inte gjort på 30 år, för att citera Hyresgästföreningen. Då är inte problemet att den inte fungerar i lågkonjunktur, för den fungerar inte i vare sig lågkonjunktur eller högkonjunktur. Detta är vad internationella bedömare konstaterar. Det är vad Produktivitetskommissionen konstaterar.

Jag är väldigt tydlig med att säga att vi inte ska hasta fram saker för att rädda Sverige ur en lågkonjunktur eller vidta keynesianska åtgärder för att få igång byggandet. Vi kan bedriva en aktiv finanspolitik på vissa områden. Men just när det gäller bostadspolitik och byggpolitik säger branschen: Nej, hasta inte fram saker! Gör inte kortsiktiga saker, och ändra inte regelverket från en dag till en annan!

Vi behöver långsiktiga spelregler. Vi behöver strukturella reformer som får ordning på saker och ting. Då måste det få ta tid ibland. Vi måste till exempel ha ordentliga beredningsunderlag när det gäller kreditrestriktionerna, så att vi får tydliga regelverk. Det är för att hushåll och fastighetsutvecklare ska veta vad som gäller i dag, i morgon och de kommande åren. Då är det viktigare, skulle jag säga, att vi får en bra produkt som kan gå ut på remiss före sommaren än att vi snabbt ska leverera den bara för att det råkar vara lågkonjunktur.

Fru talman! Som jag inledde mitt anförande med att säga: Det har hänt mycket på två och ett halvt år. Vi har inte längre den skenande inflation som vi hade under den förra regeringen. Vi har fått en bättre statsfinansiell situation.

Nu är det ju så att regeringen styr över mycket men inte över omvärlden. Vi är i en tuff global situation. Jag skulle vilja säga att det faktum att vi på dessa två och ett halvt år har fått ordning på ekonomin gör att vi har ett samhälle som nu har resurser och möjligheter. Den här regeringen stänger inga dörrar för att stötta hushållen ytterligare. Jag konstaterar att den bästa vägen för att stötta hushållen är att sänka skatten och göra det mer lönsamt att arbeta, men just för att vi har så goda statsfinanser kan vi vidta även andra åtgärder.

Vad vi kommer att göra i budgeten återstår ju att kommunicera, men jag kan ändå lugnt konstatera att Sverige är i en bättre situation i dag än för två och ett halvt år sedan.

Vi har bekämpat inflationen, och vi har också kunnat lägga resurser på att stärka hushållens ekonomi. Det är prio ett. För oss är det vanliga människors skattesänkningar som är viktiga, inte höginkomsttagarnas. Det var den tidigare regeringen som avskaffade värnskatten – inte den här regeringen. Vi sänker skatten för vanliga människor.

Fru talman! Tack, Märta Stenevi, för frågan!

Precis som var uppe i den tidigare debatten finns det en tydligare skiljelinje mellan tidigare rödgröna regeringar och den nuvarande moderatledda regeringen när det gäller hur vi fokuserar våra skattesänkningar. Medan tidigare regeringar avskaffade värnskatten sänker vi skatten bland annat för barnskötarna. Vi höjer det breda jobbskatteavdraget just för att det ska vara mer lönsamt att arbeta och för att man faktiskt ska ha råd att betala till exempel mat och hyra.

Jag skulle säga att det är detta som är grunden i den moderata politiken. En barnskötare som jobbar heltid ska inte vara beroende av bidrag, utan poängen är att barnskötaren faktiskt ska klara sig på egen hand, på sin egen lön – på sina intjänade pengar. Därför är svaret på frågan: Nej, jag tror inte att lösningen är högre bidrag, utan jag tror att lösningen är lägre skatt för vanliga, hederliga människor som går till jobbet. De ska ha råd att betala hyran, och de ska ha råd att betala för mat.

Fru talman! För två och ett halvt år sedan fick Tidöpartierna väljarnas förtroende att leda Sverige, men vi kom inte till ett dukat bord. Två och ett halvt år senare är det svårt att minnas hur det var då. Inflationen nådde toppnivåer och närmade sig tvåsiffrigt. Magdapriser var ett begrepp runt köksborden när många svenskar tvingades se över sin hushållsekonomi. Bensinpriset var uppe i över 23 kronor per liter, och för många kostade en full tank över 1 500 kronor. Elpriset var rekordhögt, och vanliga människors elräkningar skenade. Samtidigt bredde otryggheten ut sig. Skjutningar och sprängningar blev vardag i många bostadsområden.

I februari 2022 inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Då röstade Vänsterpartiet nej till att skicka vapen, och den socialdemokratiska statsministern menade att det skulle vara destabiliserande om Sverige blev medlem i Nato.

Fru talman! På bostadsmarknaden drev byggsektorn på inflationen, allt påeldat av miljarder i investeringsstöd som gick rakt ned i fastighetsutvecklarnas fickor. På tidningarnas näringslivssidor kunde man läsa om de nya fastighetskungarna, som Oscar Engelbert och den tidigare S-toppen Ilija Batljan. Samtidigt lade den dåvarande regeringen inte fram några konkreta förslag för att öka rörligheten på bostadsmarknaden eller för att få igång flyttkedjorna.

Den enda flyttkedja man verkade fokusera på var den som bostadsminister. Under regeringen Löfvens åtta år vid makten satt hela fem olika personer på posten. Någon fick avgå efter samröre med turkiska fascister, men de allra flesta lämnade portföljen så fort tillfälle gavs att gå vidare i karriären.

Fru talman! Det är blott två och ett halvt år senare svårt att minnas hur det var. Nu ligger inflationen på 2–3 procent. Bensinpriset är 8 kronor lägre än 2022. Elpriset har stabiliserats, och arbetet med att bygga ny, grön kärnkraft är inlett. Det dödliga våldet i Sverige har minskat. Sverige är medlem i Nato, och vi är en av de största givarna till Ukraina per capita.

Bostadsmarknaden börjar åter långsamt att fungera. Byggbolaget Veidekke konstaterade i sin byggmarknadsbarometer från mars 2025 att bostadsbyggandet nu ökar, om än från låga nivåer. Men till skillnad från i tidigare regeringar har bostadsministern varit densamma hela tiden.

Sverige är tryggare, friare och rikare än vad det var för bara två och ett halvt år sedan.

Fru talman! Det finns dock orosmoln vid horisonten. Låt mig börja med det uppenbara. USA:s tullar mot omvärlden och Kinas höga mottullar mot USA gör att världen nu står på randen till ett handelskrig. Konsekvenserna är svåröverblickbara, men risken för att den globala lågkonjunkturen biter sig fast är överhängande.

Att stärka svensk ekonomi inför oroliga tider har varit den moderatledda regeringens främsta budgetfokus. Därför har vi lagt full kraft på att bekämpa inflationen och säkra välfärden från dag ett. Det är något som många i den här kammaren var kritiska mot då men som jag är glad för nu. Om Sverige inte hade slagit in på en mer ansvarsfull ekonomisk politik för två och ett halvt år sedan hade vi som land varit sämre rustade att nu möta hotet om handelskrig och risken för global depression.

Samtidigt fortsätter kriget i Ukraina med oförminskad styrka. Det mesta talar för att Rysslands stormaktsambitioner inte stannar vid Ukraina. Det kommer att ställa krav på tuffa ekonomiska prioriteringar om vi ska säkra svensk försvarsförmåga nu och för överskådlig tid.

Fru talman! Att få en bostadsmarknad som fungerar är det främsta bostadspolitiska målet för oss moderater. För att nå dit krävs långsiktiga strukturella reformer. Det är något som såväl internationella bedömare som regeringens egen produktivitetskommission lyft fram som nyckelfaktorer för att stärka svensk produktivitet och konkurrenskraft.

Det krävs att regelbördan minskar både när man bygger nytt och när man bygger om och använder fastigheterna under deras livslängd. Det krävs att ledtiderna minskar. Uppskattningar visar att det tar i genomsnitt åtta till tio år från idé till färdigt hus. Tid är bokstavligen pengar i de här sammanhangen, och långa ledtider innebär i bästa fall fördyringar, i värsta fall att byggen aldrig blir av.

Det krävs att den byggbara marken ökar. Det är ironiskt att vi i Sverige pratar om brist på mark när vi är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Vi har inte brist på mark, men vi har som land satt upp så mycket regler och restriktioner att vi skapat oss en brist på byggbar mark.

Fru talman! Den moderatledda regeringen bedriver nu en offensiv politik för att få till strukturella reformer. För att minska regelbördan har regeringen bland annat fattat beslut om en lagrådsremiss för enklare regelverk kring bygglov. Det syftar till att effektivisera bygglovsprocessen, stärka enskilda fastighetsägares möjlighet att råda över sin fastighet och skapa ett bättre utnyttjande av befintliga fastigheter.

Regeringen har också lagt fram en proposition om att skapa mer ändamålsenliga regler för studentbostäder. Nuvarande regelverk har gjort det onödigt krångligt och svårt att bygga yteffektiva studentlägenheter, med färre och dyrare bostäder till följd.

Enligt fallstudier från Studentbostadsföretagen och Akademiska Hus uppskattas förslagen leda till mellan 11 och 18 procent fler bostäder i projekten, upp till 18 procent fler boende i lägenheterna och mellan 3 och 11 procent lägre hyror – detta samtidigt som lägenheterna blir mer funktionella. Mer än var femte lägenhet blir fullt tillgänglig för funktionsnedsatta, och samtliga lägenheter blir besökstillgängliga.

Fru talman! För att minska ledtiderna gav den moderatledda regeringen i januari i år Miljötillståndsutredningen ett tilläggsdirektiv om att se över hur ledtiden i byggprojekt kan förkortas. Man ska bland annat bedöma hur behovet av utredningar i detaljplaneprocessen kan begränsas och förtydligas. Man ska också utreda hur handläggningstiden i överklagandeprocessen kan förkortas och titta på om överklagandekretsen kan minskas. Slutligen ska man utreda en avgift för överklagande.

Därutöver har regeringen arbetat med att se över ledtider i allt från markanvisningar till lantmäteriförrättningar och handläggningar i domstol.

Fru talman! För att öka den byggbara marken har regeringen bland annat aviserat en tvåstegsreform för att lätta på strandskyddet. I ett första steg genomför vi de färdigberedda förslag som finns om att bland annat ta bort strandskyddet kring mindre vattendrag. Det som vissa partier i den här kammaren beskrev som genomgripande reformer konstaterar vi dock är mindre förändringar på marginalen. Därför kommer den moderatledda regeringen att i ett andra steg tillsätta en bredare strandskyddsutredning som bland annat ska titta på möjligheten att helt ta bort det generella strandskyddet.

Fru talman! Ett hus med en egen täppa är många svenskars dröm. Lite beroende på hur frågan ställs i olika opinionsmätningar svarar mellan hälften och tre av fyra svenskar att ett eget hus är drömbostaden. Men det är inte i huvudsak småhus som har byggts de senaste decennierna. Politiken och regelverket har i stället uppmuntrat och styrt mot mindre hyresrätter och bostadsrätter. Det ändrar vi på nu.

Regeringen har tillsatt en egnahemskommissionär för att ta ett bredare grepp kring småhusbyggandet och få igång en modern egnahemsrörelse. Vi har i budgeten gett planeringsbonusar till kommuner som tar fram detaljplaner för småhus. Vi kommer också att ta fram förslag på typgodkända småhus som blir bygglovsbefriade, så kallade Sverigehus.

Fru talman! Många upplever otrygghet i sina bostadsområden. Enligt Brottsförebyggande rådet känner sig nästan var fjärde svensk otrygg där man bor. Men otryggheten skiljer sig åt mellan grupper: Mest otrygga känner sig ungdomar och äldre, kvinnor känner sig mer otrygga än män och utlandsfödda känner sig mer otrygga än svenskfödda.

Nu lägger regeringen om rättspolitiken från att fokusera på gärningsmännen till att fokusera på brottsoffer och allmänhet. Att öka tryggheten i bostadsområden är en grundsten i det arbetet. Vi har redan stärkt hyresrätten genom att göra det enklare att vräka kriminella som använder bostaden som brottsverktyg. Vi har infört vistelseförbud för kriminella som begår brott i ett visst bostadsområde, och vi har ökat möjligheterna att installera trygghetskameror för att förebygga brott och effektivisera polisens arbete.

Vi kommer också att införa lagstiftning som stöder så kallad BID-samverkan, det vill säga samverkan mellan fastighetsägare, näringsidkare, civilsamhälle, kommun och polis i syfte att öka tryggheten i ett område. Det finns redan i dag BID-samverkan i Sverige, men den internationella erfarenheten är att man får full utväxling på ett sådant arbete först när det finns en tydlig lagstiftning. Samma erfarenhet säger att det krävs någon form av obligatorium för fastighetsägare som inte vill ta ansvar på frivillig väg.

Fru talman! Många brott begås också innanför hemmets väggar. Därför har vi ändrat lagstiftningen så att brottsoffer vid våld i nära relationer får ökade möjligheter att ta över hyreskontrakt som står på förövaren. Vi har också stärkt kommunernas möjlighet att ge förtur i den kommunala bostadskön till bland annat våldsutsatta.

Det stora problemet är dock att en icke-fungerande bostadsmarknad med låg rörlighet försätter den som är våldsutsatt i en omöjlig situation. Att lämna relationen innebär att också lämna bostaden och i värsta fall bli hemlös. Det är bland annat därför det är så viktigt att återigen få en fungerande bostadsmarknad där bostäder inte längre är en bristvara.

Fru talman! Lågkonjunkturen och den globala oron biter sig fast, men i Sverige pekar det åt rätt håll. I dag är det svårt att minnas hur det var när den moderatledda regeringen tog över – hög inflation, skenande bensin och elpriser och en utbredd otrygghet. Sverige är i dag tryggare, friare och rikare än för bara två och ett halvt år sedan.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! I Hyresgästföreningens rapport Unga vuxnas boende från 2023 konstateras att mer än var fjärde person i åldern 20–27 år fortfarande bor kvar hos sina föräldrar. Rapporten visar också att var tredje tvekar att flytta för att gå en utbildning eller börja på ett jobb eftersom de är oroliga för att inte hitta en bostad. Många tvekar till och med inför att bilda familj.

Att situationen ser ut som den gör beror enligt Hyresgästföreningen på att tidigare regeringar under decennier inte har haft en fungerande bostadspolitik. Nu driver den moderatledda regeringen en offensiv bostadspolitik för att bland annat minska regelbördan, korta ledtiderna och öka byggbar mark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vilka åtgärder har bostadsminister Andreas Carlson vidtagit eller ämnar vidta för att underlätta byggandet av fler bostäder åt exempelvis studenter och unga vuxna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Regeringen bedriver en offensiv bostadspolitik som syftar till en minskad regelbörda för byggande, kortare ledtider och mer byggbar mark. Det sistnämnda - att det i Sverige finns brist på byggbar mark - är närmast ironiskt med tanke på att vi är ett av Europas mest glesbefolkade länder.

En av de viktigaste reformerna för att öka den byggbara marken är att reformera strandskyddet. Sverige är ett land med 424 000 kilometer strand, och det råder stor efterfrågan bland befolkningen när det gäller att kunna bo nära hav och sjöar.

Regeringen har nu presenterat en efterlängtad proposition för att i ett första steg genomföra lättnader i strandskyddet kring bland annat mindre vattendrag och att i ett andra steg tillsätta en mer omfattande strandskyddsutredning. Min fråga till miljö- och klimatministern är hur hon ser på tidsplanen för utredningen och på fortsatta reformer för att öka möjligheterna att bygga och bo strandnära i Sverige.

Herr talman! När jag var liten hade jag en ynnest som få skolbarn numera har. Jag kunde själv gå till och från skolan. Det var bara några hundra meter mellan skolan och mitt barndomshem, och promenadvägen var pastoral. Den gick över kyrkogården, förbi kantorns, kyrkvaktmästarens och prästens hus för att sedan passera en ekdunge och därefter en grusväg hem förbi grannens fårhage.

I ekdungen låg en stor rektangulärt huggen sten, och i den satt en stolpe av järn. Det var fastighetsgränsen mellan två gårdar. Den hade legat där så länge som någon kunde minnas. Jag var redan som barn fascinerad av denna järnstolpe och vad den innebar. Jag måste erkänna, herr talman, att fascinationen inte har avtagit.

Nu har kantorn flyttat, kyrkvaktmästaren har gått bort och prästgården är såld och inte längre prästboställe. Men järnstolpen sitter envist kvar i sitt stenblock, likt kung Arturs Excalibur som drevs in i stenen av Merlin.

Herr talman! Ämnet för dagens debatt är fastighetsrätt, och järnstolpen i stenblocket förkroppsligar vad fastighetsrätten i grunden handlar om: äganderätten eller nyttjanderätten till en fastighet, lägenhet eller lokal.

Den myndighet som ansvarar för fastighetsindelningen i Sverige är Lantmäteriet. Det är en myndighet som än i dag slår ned stolpar i marken för att definiera fastighetsgränser, detta eftersom verksamheten ännu inte är helt digitaliserad.

Att ansvara för fastighetsindelningen är ett extremt viktigt uppdrag i samhällsplaneringen. Tyvärr har dock samhällsutvecklingen och teknikutvecklingen i många delar sprungit förbi myndighetens arbetssätt och regelverk.

TV4 har i en rad reportage sedan årsskiftet uppmärksammat problem med Lantmäteriet. Det handlar om långa handläggningstider och orimliga avgifter som enskilda tvingas betala. Senast i går kunde tv-kanalen rapportera om en familj utanför Norrtälje där en granntvist och oklara besked från Lantmäteriet gällande en bortglömd stig nu resulterat i över 1,5 miljoner kronor i förrättningsavgifter.

Men kritiken handlar inte bara om enskilda fall i medierna, herr talman. I en revisionsrapport från 2022 konstaterade Riksrevisionen att de statliga insatserna inom fastighetsbildningen inte varit tillräckligt effektiva. Riksrevisionen konstaterade att handläggningstiderna är långa, att möjligheterna att rekrytera fler lantmätare inte är tillräckliga för att minska handläggningstiderna och att avgifterna på myndigheten har stigit i orimligt hög takt. Riksrevisionen konstaterade därför att det förelåg ett stort reformbehov för lantmäteriverksamheten i Sverige.

Trots att problemen kring Lantmäteriet i Sverige varit tilltagande under flera år har tidigare regeringar inte tagit ansvar i frågan. Det framgår med all tydlighet om man läser Riksrevisionens kritik.

Herr talman! Den moderatledda regeringen driver nu ett omfattande arbete för att reformera fastighetsindelningen och Lantmäteriet i Sverige.

I maj 2023 beslutade regeringen att genom tilläggsdirektiv ge den särskilda utredaren kring kommunala förköp i uppdrag att också lämna förslag på författningsändringar för att möjliggöra fastighetsöverlåtelser genom elektroniska överlåtelsehandlingar, detta för att bland annat underlätta fastighetsregistreringsprocessen hos Lantmäteriet.

I november 2023 beslutade regeringen att en särskild utredare ska undersöka förutsättningarna för ett system där fastighetsgränser i första hand bestäms med digitala koordinater och lämna förslag på hur ett sådant system kan införas. Syftet är att genom förbättrad tillgång till korrekt digital information om fastighetsgränser stärka rättssäkerheten och öka effektiviteten vid fastighetsbildning, exploatering och andra verksamheter kopplade till fastigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Förra våren tillsattes en utredning som ska se över lantmäterimyndigheternas organisering, inklusive att möjliggöra för fler kommunala lantmäterier. Syftet är att förbättra myndigheternas förutsättningar att bedriva en effektiv, enhetlig och rättssäker fastighetsbildning i hela landet.

Regeringen har också skärpt regleringsbreven för Lantmäteriet vad gäller den interna kontrollen och styrningen, bland annat efter höstens avslöjande om att sekretessbelagd information gått att ladda ned från myndighetens digitala arkiv utan att vederbörlig sekretessprövning har skett. Detta är ett problem som kvarstått under flera år, trots att myndighetsledningen enligt Expressens uppgifter varnades redan 2018.

Regeringen har även aviserat att en oberoende utredare ska gå till botten med det som har hänt och se över hur arbetet kan stärkas ytterligare hos Lantmäteriet.

Herr talman! När vi moderater förra mandatperioden satt i opposition lyfte vi vid flera tillfällen att Lantmäteriet inte var en fungerande myndighet, bland annat i interpellationsdebatter i den här kammaren och i samband med motsvarande motionsbetänkande som det vi nu debatterar. Dåvarande bostadsministrar och företrädare för regeringspartierna ville förminska problemen och menade att om myndigheten bara blev lite mer digitaliserad skulle alla problem lösa sig.

Så blev det inte, herr talman, vilket höstens händelser med all tydlighet visat. Jag är därför glad att jag nu kan redovisa att regeringen agerar för att modernisera, effektivisera och på riktigt digitalisera såväl fastighetsbildningen som fastighetsregistret. Det skapar både bättre fungerande myndigheter och en bättre samhällsbyggnadsprocess, och det stärker rättssäkerheten och servicen för enskilda medborgare.

Herr talman! Järnpinnen i stenen där i ekdungen står kvar. Men arbetet för att effektivisera lantmäteriverksamheten pågår nu för fullt.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Adam Reuterskiöld (M).

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan! Jag kan bara instämma. Jag har också arbetat kommunpolitiskt. Jag var politisk sekreterare i Stadshuset i Göteborg och arbetade just med stadsbyggnadsfrågor. Det vi upplevde mest frustration kring var precis det som jag beskrev: Vi vill bygga bostäder, men staten säger av olika skäl nej för att det finns ett strandskydd, riksintressen eller en länsstyrelse som kanske inte alltid upplevs som den hjälpande handen.

Utifrån mitt perspektiv menar jag att statens uppgift framför allt är att ta bort hindren och möjliggöra för kommunerna att bedriva en aktiv stadsbyggnadspolitik.

Låt mig svara på den andra frågan. Det tråkiga svaret är just att frågan bereds i Regeringskansliet. Vi stänger absolut inga dörrar för den frågan. Den har till och med varit uppe i promemorian. Den är absolut inte borta från bordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Samtidigt kan jag konstatera att det stora problemet oftast inte är förmågan att betala hyra, utan det är att över huvud taget få tillgång till en bostad. Som jag beskrev i fallet med Sara: Det finns en inkomst och en möjlighet att betala. En kommunal hyresgaranti skulle inte hjälpa. Däremot skulle det hjälpa om hon faktiskt fick möjlighet att hyra en bostad.

Vi ska också vara försiktiga med att skapa parallella system. Vi har bostadsbidrag. Vi har en socialtjänst som har möjlighet att ge försörjningsstöd. Ska vi då också ha en skyldighet för kommuner att utfästa hyresgarantier som ska vara statligt finansierade?

Vi ska vara noggranna när vi genomför lagstiftningen. Jag tror att den proposition som nu läggs fram kommer att innebära viktiga steg som kommer att hjälpa till. Sedan är vi alltid öppna för att prova ytterligare saker, men detta är viktiga och bra steg för att få en bättre kommunal bostadsförsörjning.

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

Jag vet inte om jag delar ledamotens uppfattning att det bara är kommunerna som ansvarar för bostadsförsörjningen. Jag tycker att staten tar ett väldigt stort ansvar. En grund i bostadspolitiken i Sverige är att det finns ett kommunalt självstyre - kommunen ansvarar för sin mark eller sitt område - men också ett regelverk på statlig nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Då är frågan: Ska det också finnas en statlig handlingsplan eller inte? Jag tycker att det viktigaste nu är att vi i denna proposition förtydligar det kommunala uppdraget: att gå från riktlinjer till en handlingsplan.

Jag skulle säga att det viktigaste uppdraget för staten, som den moderatledda regeringen arbetar med, är att få till stånd ett fungerande regelverk så att det inte finns hinder för kommunen kring till exempel markanvändning. Det finns många kommuner som säger att de jättegärna skulle bygga fler bostäder men att det finns ett strandskydd, riksintressen eller andra regler som gör att de inte kan bygga.

Då blir statens uppgift, som jag ser det, framför allt att skapa förutsättningar för kommunen att ta sitt ansvar. Men det är kommunen som har det huvudsakliga ansvaret för bostadsförsörjningen. Som moderat tror jag på det kommunala självstyret. Jag tror inte på att det ska finnas en överrock i staten som bestämmer över kommunernas huvuden. Däremot ska staten tydliggöra kommunens uppdrag och ge kommunen förutsättningar att fullfölja uppdraget.

Fru talman! Den moderatledda regeringen bedriver en offensiv politik för en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi lättar på regelbördan för nybyggnation och ombyggnation, kortar ledtider i byggprocesser och arbetar för att skapa mer byggbar mark.

Men regeringens politik handlar också om att få bättre fungerande regelverk och lagstiftning kring hur bostadsmarknaden fungerar. Huvudproblemet, fru talman, är nämligen att vi under flera decennier inte har haft en fungerande bostadsmarknad i det här landet, med bostadsbrist, lågt bostadsbyggande och inlåsningseffekter som följd.

År 2024 svarade 148 av 290 kommuner i Boverkets bostadsmarknadsenkät att det råder bostadsbrist i deras kommun. Det är visserligen 59 kommuner färre än innan den sittande regeringen tillträdde men fortfarande över hälften av Sveriges kommuner. Bostadsbristen uppträder dessutom per definition främst i storstäder och på tillväxtorter - alltså där människor vill bo.

Konsekvenserna av den svenska bostadsbristen är enorma. På makronivå påverkar den samhället genom minskad tillväxt, ökad segregation och ökade sociala kostnader - något som bland annat Produktivitetskommissionen har pekat på. På mikronivå handlar det om enskilda människor som inte kan flytta dit där drömjobbet eller drömutbildningen finns, som inte kan bilda familj eller som tvingas leva under osäkra boendeförhållanden. Svårast drabbade blir de som har minst resurser, som unga eller ensamstående föräldrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Fru talman! För lite drygt ett år sedan fick jag möjligheten att tillsammans med Katarina Luhr från Miljöpartiet arrangera ett seminarium här i riksdagen, där Sveriges Stadsmissioners hemlöshetsrapport presenterades.

I rapporten kunde man bland annat läsa om Sara. Sara hade tagit kontakt med Stadsmissionen när hon var gravid med sitt tredje barn. Hon och hennes två barn var då inneboende hos en vän, ett boende som snart skulle behöva upphöra. Sara var ensamstående. Hon hade flera jobb och kombinerade dem till motsvarande en heltidstjänst. Hon stod i kö på olika boendesidor och sökte även aktivt boende på bland annat Facebook och Blocket, men utan resultat. När hemlöshetsrapporten skrevs flyttade familjen runt mellan olika tillfälliga boenden, vilket skapade stress och otrygghet för såväl Sara som barnen.

Fru talman! Namnet Sara är fingerat, men fallet är verkligt. Och tyvärr är fallet inte särskilt unikt. Sara och hennes familj är ett typexempel på hur människor råkar illa ut eftersom Sverige inte har en fungerande bostadsmarknad och på hur även människor med egen försörjning, egen inkomst, har svårt att ta sig ur hemlöshet.

Fru talman! Hemlöshetsrapporten innehöll också ett antal förslag på hur situationen skulle kunna förbättras - förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad, där hemlösheten minskar och familjer som Saras får stadigare boendeförhållanden. Några av de förslagen kommer vi att fatta beslut om här i dag.

Förenklat kan man säga att denna proposition handlar om två saker. För det första handlar den om att kommunerna får ett tydligare uppdrag att aktivt planera för bostadsförsörjningen på orten. Nuvarande kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning ersätts av en handlingsplan. Planen ska inkludera åtgärder för att hantera olika behov, till exempel nya etableringar i kommunen eller insatser för att minska hemlösheten. Handlingsplanen ska antas av kommunfullmäktige varje mandatperiod. Eftersom kommuner ofta är stora markägare ges också lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ett uttryckligt bostadsförsörjningssyfte.

Fru talman! För det andra reformerar vi lagstiftningen så att det tydliggörs att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut en köavgift av de sökande. En bostadskö blir givetvis inte kortare beroende på hur man fördelar ut bostäderna. Samtidigt kan konstateras att hur lång tid som gått sedan någon anmälde intresse för en bostad i alla fall inte per definition avgör vem som har störst behov av bostaden.

Lagstiftningen har redan tidigare medgett vissa avsteg, men rättsläget har varit väldigt oklart. Nu förtydligar vi detta, och kommunerna ges ökade möjligheter att fördela ut bostäder i bostadskön på andra grunder än kötid. Det här, fru talman, är förslag som en enig riksdag är beredd att ställa sig bakom.

Samtidigt finns det paradoxalt nog också en majoritet i kammaren som vill tillkännage för regeringen att den återigen bör komplicera lagstiftningen på detta område genom att införa nya regler för hur kommuner får fördela ut bostäder i bostadskön. Jag kan inte låta bli att konstatera att det, vilket vi också hört tidigare i debatten, är en ganska brokig argumentation som förs fram för att regeringen återigen ska se över lagstiftningen kring förturer i bostadskön. I dag förenklar vi, men vi riktar också ett tillkännagivande om att återigen försvåra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Riksdagen är givetvis fri att rikta tillkännagivanden till regeringen; det är en viktig del av den svenska parlamentariska demokratin. Men jag som ledamot är också fri att ifrågasätta att man återigen vill komplicera regelverket för kommunerna kring förturer. Är verkligen detta, fru talman, en av de mest prioriterade frågorna för regeringen att arbeta med på den bostadspolitiska fronten?

Fru talman! Som jag började mitt anförande med att konstatera bedriver den moderatledda regeringen en offensiv bostadspolitik. Förutom att arbeta med att minska regelbördan, korta ledtiderna och öka den byggbara marken vill vi också få till ett mer ändamålsenligt och fungerande regelverk - allt i syfte att återigen få en fungerande bostadsmarknad i Sverige.

Dagens beslut kommer inte att lösa bostadsmarknadens alla problem. Men de kommer att innebära ett tydligare uppdrag till kommunerna kring bostadsförsörjningen och ge utökade möjligheter för kommunerna att fördela ut bostäder i bostadskön till dem som behöver dem mest. Kort sagt: Dagens beslut ökar möjligheten för hemlösa som Sara och hennes barn att få en lägenhet i den kommunala bostadskön.

Fru talman! Det är väldigt magstarkt att påstå att någon ljuger eller vilseleder. Ledamoten Jallow får gärna visa vad det är jag har ljugit om eller vilselett kring.

Om vi nu ska hålla oss till en saklig debatt i den här frågan handlar den i grunden om att stärka hyreslagstiftningen och möjliggöra för grannar att leva fria från störningar från kriminella element som bor i ett hus.

Propositionen säger att man i allvarliga fall ska kunna avhysa någon utan att denne först ges möjlighet till rättelse. Men det kan ju handla om grova våldsbrott, skjutningar, hantering av explosiva varor i lägenheten eller försäljning av stora mängder narkotika. Då tycker tydligen företrädare för partier i den här kammaren ändå att man först ska ges möjlighet till rättelse. Ett exempel är ett fall, som varit aktuellt i medierna, där sonen i familjen sköt ihjäl en person på loftgången. Då tycker alltså företrädare för oppositionen, för Vänsterpartiet, att det är rimligt att kräva rättelse och att det är först när sonen skjutit ihjäl en person till på loftgången som hyresvärden ska ha rätt att vräka någon.

Jag tycker att man ska ha en saklig debatt om det här. Jag förstår de invändningar som finns om att hyresvärden inte ska ha möjlighet att vräka vem som helst hur som helst, men detta är ju i grunden att stärka hyresrätten så som den ser ut. Det kommer fortfarande att ske rättslig prövning när någon blir vräkt. Avhysning kommer fortfarande att ske med Kronofogden. Men vi stärker möjligheten för människor att faktiskt få leva i fred och frihet.

Jag är inte orolig för att särskilt många kommer att bli vräkta mot bakgrund av den här nya lagstiftningen. Jag tror att den kommer att ha en förebyggande funktion. Men jag är orolig för alla människor jag citerade i mitt anförande, som känner sig tvingade att flytta från sitt bostadsområde på grund av att kriminella gäng håller på att ta över. Det är det viktiga för mig.

Fru talman! Tack, ledamoten Jallow, för frågan!

Det är färgstarkt att anklaga en annan ledamot för att stå och ljuga i Sveriges riksdag.

Vi kan väl börja med att konstatera att det blandas och ges ganska mycket i den här repliken. Jag har inte pratat om att militär ska skickas till förorter och så vidare.

Det jag tycker är viktigt är vilket perspektiv man har här. Vems sida ska vi stå på? Ska vi stå med de människor som sköter sig eller med dem som faktiskt inte sköter sig?

Om man inte sköter sig i ett område ska man inte komma undan med att någon annan står på hyreskontraktet. Det är det som den här lagändringen handlar om. Tidigare har lagstiftningen sagt att man kan bli vräkt om det är lägenhetsinnehavaren som begår brott i nära anslutning till sin bostad. Nu ändrar vi det - nu breddar vi det begreppet och säger att det också ska kunna vara i närområdet samt när någon i hushållet begår brott och lägenhetsinnehavaren inte utför den tillsyn som kan krävas.

För att svara på ledamotens fråga är det snarare tvärtom. En lägenhetsinnehavare som kan visa att man har kontaktat polisen och socialtjänsten har ju faktiskt fullgjort sin skyldighet gentemot hyresvärden och sina grannar, och därmed finns det inte skäl nog för vräkning. Men om man ser att det begås brott och inte bryr sig om det eller gör något, då har man faktiskt inte fullgjort sina plikter mot vare sig hyresvärden eller sina grannar.

Fru talman! "Jag känner att jag måste flytta." Hässleholm, april 2022.

"Jag har sagt upp mitt kontrakt i natt. Så vi flyttar nu. Det går inte att bo kvar här. Jag är rätt chockad, men också besviken. Det är så synd för jag tyckte om det här området." Hässelby, Stockholm, juni 2023.

"Jag vill flytta härifrån. Det känns inte tryggt." Linköping, september 2023.

"Vi tycker att det känns jättejobbigt, att våldet har nästlat sig in så här i närheten. Vi kommer nog att överväga att flytta härifrån. Ärligt talat. Det gör vi. Vi har en tvåårig dotter." Majorna, Göteborg, januari 2024.

"Nu är det dags att flytta härifrån." Gävle, februari 2024.

"Det spelar ingen roll var vi flyttar någonstans, Sverige har blivit de kriminellas hem, tydligen. Det är fruktansvärt sorgligt." Farsta, Stockholm, mars 2024.

Fru talman! Samtliga citat jag just läste upp är från grannar som intervjuats i medierna när de precis drabbats av våldsdåd i närheten av sina bostäder - vanliga hederliga människor som våldet och gängbrottsligheten nu fått att överväga eller till och med bestämma sig för att flytta från sina hem.

Fru talman! Varför har vi i Sverige haft en hyreslagstiftning där kriminellas rätt att bo kvar har varit starkare än grannarnas rätt att få leva fria från brott? Varför har vi haft en hyreslagstiftning där hyresvärden både varit skyldig och haft verktygen att åtgärda en rad störningar i boendet - utom just hot, våld och kriminalitet? Där har hyresvärden i stället många gånger varit närmast maktlös.

Låt oss inte vara naiva. Det här handlar inte bara om enskilda lägenhetsinnehavare som är stökiga mot sina grannar. Det här handlar också om grovt kriminella som använder lägenheter och trapphus för att langa narkotika eller som förvarar vapen, sprängmedel eller stöldgods i bostad och lägenhetsförråd. Det handlar också om rena våldsuppgörelser i anslutning till bostaden, som misshandel och skjutningar - till och med dödsskjutningar.

De kriminella har hållit trapphus, fastigheter och hela stadsdelar i skräck genom ett kriminellt våldskapital. Det är inte en slump att kriminellas inverkan på lokalsamhället i dag är ett av kriterierna när polisen identifierar utsatta och särskilt utsatta bostadsområden.

Fru talman! Konsekvensen blir inte bara att enskilda grannar ger upp och flyttar. Det påverkar människors rörelsemönster i vardagen, och det skapar flyttmönster där vissa områden stigmatiseras när de kriminella får ta över.

Nästan var femte man och mer än var tredje kvinna känner sig så otrygg i sitt eget bostadsområde att man väljer att inte gå ut ensam på kvällen, enligt Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning 2023.

Trygghet har också blivit en allt viktigare aspekt när människor väljer var de vill eller inte vill bo. Enligt en rapport från Mäklarsamfundet som kom för några veckor sedan är trygghet numera högst upp på listan över prioriteringar som är viktiga vid en eventuell flytt.

Enligt en opinionsundersökning som The Global Village gjorde tillsammans med Novus 2021 vill cirka hälften av de boende i Sveriges utsatta områden flytta på grund av kriminaliteten.

Fru talman! Den förstärkning av hyreslagstiftningen som vi i dag debatterar, där skyddet för hyresgästen mot kriminella grannar stärks, kommer givetvis inte ensam att lösa alla problem med otrygghet i bostadsområden. Men det är en av flera viktiga pusselbitar.

För att stärka tryggheten i våra bostadsområden, särskilt i områden som är utsatta för grov organiserad brottslighet, har den moderatledda regeringen också infört såväl vistelseförbud för kriminella som säkerhetszoner där polisen får utökad möjlighet att hindra grova våldsbrott.

Till det ska också läggas den moderatledda regeringens historiska satsningar på rättsväsendet och markanta straffskärpningar mot gängkriminella.

Fru talman! Förutom att stärka hyresrätten genom att göra det enklare att vräka kriminella och därmed skydda övriga grannar innehåller den här propositionen ytterligare ett par förslag som är värda att ta upp särskilt.

Ett av dem är skärpningen av regelverket för inneboende.

Jag tror inte att någon i den här kammaren har missat begreppet madrassboende - att skrupelfria hyresvärdar hyr ut sängplatser i trångbodda lägenheter.

Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra har kunnat visa att en enskild sängplats kan hyras ut för flera tusen i månaden.

I boken Imperiets barn av Liza Alexandrova-Zorina från 2023 beskrivs ett sådant här madrassboende i Jakobsberg:

"Lägenheten har tre rum. Det största är möblerat med enbart sängar - vanliga och tvåvåningssängar. I en vrå står en hoprullad madrass. Här bor flera ukrainare som kommit till landet för att jobba i byggsektorn. I ett av de mindre rummen bor det nya personer nästan varje natt, sovplatserna hyrs ut för ett dygn eller två i taget. I det tredje rummet bor tjetjener. De bor där gratis - lägenhetens ägare är tjetjen - mot att de håller ordning på stället.

Morgon och kväll är det kö till badrummet och till handfatet i köket, där många av invånarna tvättar sig (de hinner ändå inte duscha). Om dagarna är det tomt i bostaden, alla är på jobbet.

Man får hålla koll på sina saker, till och med skorna. Det snos grejer hela tiden. Allt av värde måste man ta med sig till jobbet - pass, pengar, allt som går att sälja."

Fru talman! En annan viktig förändring handlar om att vi nu stärker våldsutsatta kvinnors möjlighet att ta över ett hyreskontrakt.

Det kan konkret handla om att i fall där våld i nära relationer är orsaken till att hyreskontraktet förverkas ska den våldsutsatta ges möjlighet att ta över hyreskontraktet. Men också i andra fall ska den våldsutsatta stärkas i det hyresrättsliga förhållandet, exempelvis om denna beviljats ekonomiskt stöd för att kunna ta över lägenheten.

Ingen våldsutsatt kvinna ska behöva fundera på om hon vågar anmäla eller inte av rädsla för att bli av med sin bostad.

Fru talman! Den moderatledda regeringens proposition som vi nu diskuterar innebär viktiga förstärkningar av hyreslagstiftningen - förstärkningar som kommer att leda till ökad trygghet i våra bostadsområden, till färre madrassboenden och till att fler våldsutsatta kvinnor kan bo kvar i sina bostäder.

För mig och för moderaterna handlar den här frågan i grunden om vilken sida samhället vill stå på. Vems rätt står högst? Är det vanliga hederliga människor som ska flytta när kriminella gäng skjuter och spränger och langar narkotika i ett bostadsområde? Eller är det den kriminelle som ska vräkas för att möjliggöra för andra att leva i frid och trygghet?

Grannarna i Hässleholm, Hässelby, Linköping, Majorna, Gävle och Farsta som övervägde eller bestämde sig för att flytta ska inte följas av fler som tvingas lämna sina hem.

Nu ändrar vi lagstiftningen. Nu är det inte offren utan våldsverkarna som ska flytta på sig.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Jag slingrar mig inte alls. Jag är väldigt öppen och frank när det gäller majoritetsförhållandena i riksdagen. Parlamentarism bygger på att man har en öppen diskussion och att man pratar mellan olika partier. Så länge det inte finns en majoritet kommer vi inte att lägga fram en proposition. Men vi arbetar för att få fram en proposition. Vi är nämligen Moderata samlingspartiet, och vi pratar med alla partier.

Det finns en röd linje hos Socialdemokraterna. De säger tydligt nej. Där finns ingen diskussion att ta.

När det gäller Tidöpartierna vill jag ge Sverigedemokraterna beröm för att de är tydliga med att de inte tycker så här i frågan men är öppna för en konstruktiv diskussion. Sedan får vi se var den diskussionen landar.

Det finns ett parti i den här kammaren som egentligen sedan 2018 har byggt mycket av sitt förhandlingsmandat på att det finns vissa partier som de inte till något som helst pris tänker prata med, även om det skulle gå att nå fram politiskt i olika förslag.

Vissa partier säger nej, och andra partier säger att de inte ens pratar med den del partier. När de partierna säger att regeringen inte gör tillräckligt blir det väldigt svårt att ta den typen av kritik på allvar. Om Centerpartiet hade varit mer konstruktiva och mer öppna för att prata med riksdagens övriga sju partier tror jag att vi hade kunnat komma väldigt mycket längre med att lösa en rad samhällsproblem.

Jag slingrar mig inte, men jag måste vara tydlig med hur majoritetsförhållandena ser ut. Jag hoppas verkligen att vi någon gång kan skapa en majoritet för att ändra hyressättningsreglerna. Där är vi inte just nu. Men om vi har ett öppet förhållningssätt och pratar med alla partier hoppas jag att vi kan nå dit.

Fru talman! Jag har läst Centerpartiets partiprogram. Det står mycket som är bra i det, särskilt om hyressättningsmodellen. Om ledamoten Alireza Akhondi hade läst Moderaternas partiprogram hade han vetat att Moderaterna och Centerpartiet tycker precis likadant i denna fråga. Vi är överens om problembilden. Jag tror att vi också är ganska överens om ungefär vad lösningen ska vara.

Jag är läskunnig. Jag är också kunnig i matematik. Jag vet hur majoritetsförhållandena ser ut i kammaren. För tillfället finns det inte en majoritet i riksdagen som är för att reformera hyressättningssystemet. Det ter sig tyvärr inte särskilt fruktbart att lägga fram en proposition eller egentligen ta några steg åt det hållet när man vet att förslaget kommer att falla i kammaren.

Däremot tror jag att det är viktigt att just prata om frågorna, att ha en öppen och konstruktiv diskussion. Jag uppskattar de partier som är tydliga med vad de tycker men som inte säger skarpt nej utan att frågor går att diskutera. Jag hade önskat att till exempel ledamoten från Socialdemokraterna inte, kanske av valtaktiska skäl, var så tydlig med att säga nej utan var beredd att diskutera frågan över partigränserna och hitta en lösning. Där är vi inte just nu.

Jag pratar med alla partier om frågan och tycker att den är viktig. Jag hoppas att vi ska kunna nå enighet. Jag hoppas att Centerpartiet också är med i den diskussionen.