Herr talman! Det var ändå glädjande att höra att Helene Odenjung står upp för de viktiga liberala frågorna.

Friare hyressättning i nyproduktion är inte till för att göra centerpartister glada. Det är till för att vi ska få en bättre funktionalitet på den misslyckade bostadsmarknad som få har vågat adressera de senaste decennierna.

Jag har också en till fråga. Man hör ändå mellan raderna både när kollegan Larry Söder och även när Helene Odenjung pratar att vi eventuellt kommer att se att det tillfälligt höjda bostadsbidraget kan tänkas bli kvar. Var det en budgetnyhet som kollegorna här i kammaren försökte att diskret förmedla? Eller hur ser verkligheten ut när propositionen för vårändringsbudgeten ska läggas på riksdagens bord?

Ett argument som felaktigt lyfts fram är att kommunerna har lagt beslag på de extra medlen. Som tidigare chef för socialtjänsten kan jag säga att man alltid kan höja nivån för socialbidraget. Då kommer man också runt den lagstiftning som socialhandläggarna har att förhålla sig till. Det är inte så att kommunerna tar de pengarna. Man kan faktiskt höja normen i samma veva.

Jag skulle ändå vilja höra Helene Odenjungs budgetnyhet, om vi vågar glädjas åt detta eller inte.

Herr talman! Sverige är ett av Europas minst tätbefolkade länder. Vi är landet där både plats och utrymme borde finnas. Varför, herr talman, hamnar vi då så långt ned på listan när det gäller att bygga villor och radhus?

I Sverige har vi under lång tid byggt en mycket liten andel småhus och villor. I andra, även betydligt mer tätbefolkade länder, är andelen småhus större. Min syn på det svenska folkhemmet är inte att det ska vara höghus där familjer trängs i trånga lägenheter. Våra bostäder är en viktig del av folkhemmet och vad vi vill uppnå för levnadsförhållanden.

Under tidigare mandatperioder har alltför mycket fokus lagts på att bygga hyreslägenheter. Marknadens aktörer pratar nu själva öppet om att det var tur att bostadssubventionerna avslutades när de avslutades och inte fortsatte. Annars hade vi stått inför en situation där vi haft ännu fler tomma lägenheter runt om i våra små och medelstora kommuner.

Det tillhör också bilden att vi hade en regering som under många år låtit gränserna vara vidöppna och därmed behövde bostäder till alla dem som kommit hit. En ansvarsfull flyktingpolitik har definitivt påverkat efterfrågan på lägenheter.

Allmännyttan har i dag enligt egen utsago mer än 8 000 lediga lägenheter runt om i Sverige. Även många andra fastighetsägare runt om i Sverige har nu svårt att hitta hyresgäster, särskilt till de nybyggda lägenheter som byggdes på mindre attraktiva adresser.

Subventionerna kunde delas upp i två huvudkategorier, de hyreslägenheter som ligger på attraktiva lägen och som skulle ha byggts ändå, och de som ligger på mindre attraktiva adresser och kanske aldrig borde ha byggts.

Det finns stora problem på den svenska bostadsmarknaden. Särskilt allvarligt är det för två kategorier. Det är den kategori människor som står helt utan bostad och den kategori människor som inte hittar den typ av bostad som de söker.

När det gäller de människor som är helt utan tak över huvudet, vilket är ungefär 750 stycken enligt Socialstyrelsens siffror, hjälper det inte att det finns lediga lägenheter. De har helt enkelt inte möjlighet att efterfråga det som finns på marknaden. Här måste kommunernas socialtjänster bli bättre. Det är framför allt i de större kommunerna som dessa människor finns.

Lägenheter att använda till sociala kontrakt eller Bostad först finns i dag inom rimligt avstånd. Vårt system med sociala kontrakt ska lösa dessa situationer. De små kommunerna har överlag klarat det mycket bättre än de stora. Sämst i klassen är utan tvekan det socialdemokratiskt styrda Stockholm.

Att ändra systemet i grunden och till exempel kopiera Finlands system, vilket jag har hört många föreslå genom åren, är knappast någon lösning då motsvarande siffra i Finland är runt 700. Så många personer saknar tak över huvudet. Per capita räknat är alltså Finland betydligt sämre än Sverige på att hantera akut hemlösa, då landet har betydligt färre invånare än Sverige.

När det gäller den andra gruppen, alltså den grupp som inte hittar rätt typ av bostad, får detta allvarliga konsekvenser för hela samhället. Vi ser hur svårt det är att rekrytera arbetskraft där det saknas bostäder.

Vi har också sett att barnafödandet är nere på extremt låga nivåer. Det finns givetvis flera bakomliggande anledningar till detta, men det bör definitivt inte uteslutas att en del av förklaringen är bristen på lämpliga bostäder för barnfamiljer. Den som står i begrepp att bilda familj behöver en bra, trygg och tillräckligt stor bostad. Alla de små lägenheter som tidigare regeringar har lagt enorma summor på genom subventioner är inte det som barnfamiljer efterfrågar eller behöver.

Jag är glad att vi sverigedemokrater tillsammans med regeringen har ändrat fokus i bostadspolitiken. Vi står för en politik som förändrar chansen för vanliga människor att kunna finna sitt drömboende. När runt 80 procent av befolkningen vill äga sitt boende och en stor del av dem vill bo i villa eller radhus är den politik som nu bedrivs mycket mer rätt.

Vi ser fram emot kraftfulla regelförenklingar för vanligt folk. Det sker först genom de förenklingar av plan- och bygglagen som kommer att ge den vanliga villaägaren fler möjligheter att utveckla sitt boende och dessutom att skapa fler bostäder.

Boverkets byggregler förändras och möjliggör en bättre utveckling av nya byggtekniker.

Därefter kommer även Sverigehuset, ett typgodkänt småhus som kan byggas i hela Sverige, att bli en naturlig följd. Det kommer att bli märkbart billigare att bygga när 290 kommuner inte längre behöver kontrollera precis likadana hus flera gånger. Risken att kommunerna sätter upp onödiga hinder elimineras.

Till detta ska läggas kommande förändringar för finansiering av förändrade bolånetak. Vi är flera partier i Tidösamarbetet som ser att det finns behov av att underlätta för förstagångsköpare och även barnfamiljer att ha råd med sitt boende. En möjlighet att låna en större andel behövs. Men det behövs också någon form av statlig garanti så att unga kan komma in på bostadsmarknaden. Startlån för unga är en variant på statlig garanti som kan införas.

Genom de åtgärder som nu ligger på bordet vad gäller finansiering beräknar man att byggandet bör öka med runt 10 procent. De cirka 28 000 bostäder som byggdes redan förra året, innan särskilt många åtgärder hade kommit på plats, tyder på att vi med ökningen efter åtgärder kommer upp till åtminstone 30 000 bostäder. Det är vad storbankerna beräknar behövs långsiktigt.

Strandskyddet förändras så att det skyddar det som behöver skyddas men inte i onödan hindrar byggande. När det gäller strandskyddet är det intressant att den kommun som av naturliga skäl borde skydda mest stränder, det vill säga Stockholm, är den kommun som får flest undantag. Ute i landet, där det finns hur många mil orörda stränder som helst, är det mycket ovanligare att undantag görs trots att påverkan på naturen totalt borde bli betydligt mindre.

Nu förändrar vi så att mer mark kan bebyggas, även utanför Stockholm. Drömmen om Volvo, villa och vovve blir därmed inte längre lika ouppnåelig som den har varit. Fler småhus, radhus och villor är också bra för att frigöra hyresrätter. Inga hyresrätter blir så billiga som dem som redan finns och kan utnyttjas bättre.

Vi behöver komma ur den onda spiral som vi tidigare fastnat i där människor som vill bo någon annanstans tvingas bo kvar och uppta lägenheter, vilket i sin tur skapar en onödig brist på lägenheter för dem som är i behov av hyreslägenheter.

Det är viktigt för hela samhället att den som kan och vill äga sitt boende också får möjlighet att göra det. Ägande skapar trygghet och gör hela samhället robustare. När vi nu också ser att allt fler kommuner har överskott på hyreslägenheter behöver fler ägarformer bli en naturlig del på marknaden. På sikt bör en del av dagens hyresrätter omvandlas till ägarlägenheter för att bättre matcha efterfrågan på ägt boende. Detta är något som också är på gång då utredningen är klar och skickad på remiss.

Beroende på den egna ekonomin och hur det egna behovet ser ut ska människor kunna välja mellan att köpa, äga, hyrköpa eller hyra. Men, herr talman, oavsett om man äger, hyr eller hyrköper sitt boende är det för oss sverigedemokrater självklart att det ska vara tryggt i våra bostadsområden. Förra året infördes lagstiftningen som gör det möjligt att vräka hyresgäster som förstör tryggheten genom kriminalitet och genom att missbruka sitt våldskapital. Tillsammans med en lång rad straffskärpningar och andra trygghetsskapande åtgärder har det haft märkbar effekt. Under 2024 minskade antalet skjutningar med 30 procent jämfört med året innan.

Vi kommer också inom ramen för Tidösamarbetet att gå vidare med obligatorisk samverkan mellan myndigheter och fastighetsägare. Jag är övertygad om att det kommer att få effekt i våra i dag mest utsatta områden. Den så kallade vandelsutredningen, som nyligen presenterades, kommer också att göra att våra bostadsområden inte längre fylls på med kriminella människor med högt våldskapital som får uppehållstillstånd. Vi sverigedemokrater kommer att återskapa tryggheten i hela Sverige.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag be om ursäkt för att jag drog över talartiden lite grann. Jag vill ändå avsluta med att yrka bifall till vår reservation 29. Vi i Sverigedemokraterna står givetvis bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till denna reservation.

Herr talman! Jag kan börja med att glädja Märta Stenevi med att jag är ganska övertygad om att man inte kommer att skylla det på Mikael Eskilandersson eftersom jag sitter i civilutskottet, och civilutskottet hanterar över huvud taget inte frågan om bostadsbidrag.

Däremot tenderar bostadsbidraget ofta att komma upp i våra debatter på grund av att det är ett sätt att stödja familjer som är utsatta. Och det är någonting som vårt parti, liksom partierna i regeringen, är måna om att göra.

Exakt vad som kommer att stå i vårpropositionen vet inte jag, och jag har särskilt lite insyn i de delar som inte berör det utskott jag sitter i. Bostadsbidraget är, liksom det Helene Odenjung tidigare tog upp, en fråga som faktiskt inte berör vårt utskott. Det finns inte heller, vad jag minns, någon reservation från Miljöpartiet som berör just bostadsbidraget. Jag ser därför inte riktigt att det i sig är uppe för debatt.

Däremot gör vi väldigt mycket på bostadsområdet för att stödja människor. Inte minst gör vi det genom skatteavdrag och grundavdraget, som är riktat till alla de människor som arbetar.

Jag vill påstå att även rotavdraget, som egentligen inte heller berörs i vårt utskott, riktar sig mot vanliga människor. Det finns väldigt många vanliga människor som kan behöva byta en kontakt eller någonting hemma, och så fort du behöver anlita en hantverkare har du faktiskt nytta av att vi höjer rotavdraget – särskilt när vi som nu gjorde det genom att höja den andel man får dra av. Tidigare höjde man summan.

Herr talman! Nej, självklart är det inte svaret, Märta Stenevi.

Bostadsbidraget är ett bidrag som vi tycker är bra. Ingen har föreslagit att bostadsbidraget ska försvinna. Vad det har handlat om är den extra del som varit en tillfällig ökning. Jag kan inte uttala mig om vad man har kommit fram till i regeringssamarbetet eftersom jag inte har varit inblandad i just diskussionerna om bostadsbidraget. Givetvis måste man dock se till att det finns ett grundstöd till de människor som behöver det.

I förlängningen är det kommunerna som står för det grundstödet. Om man inte har råd att handla mat och så vidare hamnar man hos det sociala i kommunerna. Jag tycker att det är ganska viktigt att vi håller det där. Kommunerna är de som bäst kan hjälpa. De kan gå in och hjälpa den enskilde individen på ett helt annat sätt än vad vi som regeringsföreträdare kan göra.

Jag är även inblandad i hur min kommun hanterar sin socialtjänst och vet att det ofta krävs att man går in väldigt noggrant i hur ekonomin ser ut för respektive person.

Jag är glad att vår regering, den regering jag stöder, har höjt grundavdragen och ökat möjligheterna för människor att försörja sig själva. Det är lite det som skiljer våra partier åt: om man ska betala in allt i skatt och sedan få bidrag tillbaka eller om man ska få behålla pengarna och klara sin egen ekonomi. Sedan finns det alltid undantag, och det finns alltid ett skyddsnät som trots detta behövs.

Herr talman! Det var en lång rad frågor som ledamoten framförde. På vilket sätt har skjutningar, otrygghet och kriminalitet i våra bostadsområden påverkats av vår bostadspolitik? Det är nu lite mer än ett halvår, faktiskt nio månader, sedan lagen som gjorde det möjligt för fastighetsägare att vräka kriminella gick igenom. Möjligheten att vräka kriminella påverkar definitivt möjligheten att få ett tryggt boende.

Till det ska vi lägga den BID-samverkan som vi har skrivit in i Tidöavtalet, det vill säga den samverkan som ska ske mellan fastighetsägare, polis och socialtjänst för att få det tryggare i våra bostadsområden. Det är en samverkan som redan finns på många ställen och som har stor inverkan i form av att det faktiskt blir tryggare. Vissa fastighetsägare har dock valt att ställa sig utanför och bryr sig inte om sina hyresgäster på det sätt som vi skulle önska. Då krävs det att vi som politiker går in och säger: Här måste vi lagstifta om att ni faktiskt har en skyldighet som fastighetsägare att delta i denna samverkan.

På det sättet har vi definitivt påverkat så att det har blivit betydligt tryggare.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga tillbaka, nämligen på vilket sätt Centerpartiet skulle kunna få igenom sina önskemål i det regeringsunderlag som ledamoten ser ut att gå till val tillsammans med. Jag har svårt att se hur ledamoten tillsammans med Malcolm Momodou Jallow, som tyvärr har lämnat salen, ska komma överens om exempelvis marknadshyror.

Herr talman! Jag noterar att ledamoten ägnade lång tid åt att förklara vad som var passande och inte passande men väldigt lite tid åt att faktiskt svara på min fråga om marknadshyror, som jag ställde här i talarstolen. Den undvek han helt att svara på. Det är kanske inte så konstigt, för Centerpartiet kommer att ha väldigt svårt att få igenom marknadshyror tillsammans med Vänsterpartiet.

Vad gäller det Sverigedemokraterna har gjort är det kanske svårt att hinna med att säga det på strax över minuten. Vi har bland annat gjort betydande regelförenklingar, som vi står bakom tillsammans med regeringen. Vi trycker på för att regeringen ska gå vidare med flera av de utredningar som är gjorda.

I talarstolen nämnde jag en lång rad åtgärder som vi vill genomföra för att få ett förbättrat byggande. Vi är väl medvetna om att konjunkturen har gjort att bostadsbyggandet gått ned. Men det är inte den nya regeringen som har gjort att bostadsbyggandet har gått ned. Att vi tog bort subventionerna – vilket Centerpartiet faktiskt var med och gjorde innan den nya regeringen bildades, vill jag minnas – var ju för att de var skadliga.

Subventionerna var ingen större vinst för alla de kommuner som nu står med tomma lägenheter. Det handlar om många medelstora kommuner, och jag kan räkna upp en hel lång rad. I Helsingborg, Hässleholm och flera andra kommuner finns i dag lägenheter som ingen hyr. Tomma lägenheter måste betalas av andra hyresgäster. Det blir inte billigare när man har tomma lägenheter.

Fru talman! När man läser de centerpartistiska bostadspolitiska motionerna och kanske framför allt när man lyssnar på ledamoten Alireza Akhondi får man intrycket att partiet i mångt och mycket är enigt med oss moderater i väldigt mycket sakpolitik. Ledamoten tycker syrligt, med den frihet man har när man sitter i opposition, att regeringen gör för lite och gör det för sent, men i sak håller han och hans parti oftast med oss.

Som partier delar vid synen på minskad regelbörda, kortare ledtider och mer byggbar mark. Vi vill få fler boendeformer och öka valfriheten för hushållen. Vi vill öka möjligheterna till utveckling på landsbygden och stärka möjligheterna för företagande. Ändå, fru talman, har Centerpartiet valt att stå utanför regeringssamarbetet och pekat ut att man vill ha Magdalena Andersson som statsminister. Det skulle innebära en rödgrön regering, förmodligen med vänsterpartistiska statsråd och eventuellt också med centerpartistiska statsråd.

Samtidigt är den rödgröna sidans gemensamma nämnare på den bostadspolitiska fronten åtminstone inte uppenbara för betraktaren. I det betänkande som vi nu debatterar finns inga gemensamma reservationer på någon punkt.

Min fråga till ledamoten är därför om han skulle kunna beskriva vilken bostadspolitik han ser framför sig som Centerpartiet ska komma överens om med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet när man efter valet har röstat fram Magdalena Andersson som statsminister. Vilken bostadspolitik ska Alireza Akhondi driva som centerpartistisk bostadsminister i en S-ledd rödgrön regering?

Fru talman! Vi står inte i den här talarstolen för att klappa varandra på axeln. Vi står här för att tydliggöra för väljarna hur regeringsalternativen ser ut och hur de politiska alternativen i olika regeringar ser ut.

Jag ställde en fråga till Malcolm Momodou Jallow tidigare om vilken politik han såg att en rödgrön regering skulle kunna driva. Mikael Eskilandersson från Sverigedemokraterna ställde samma fråga. Vi fick inga svar. Jag frågade vilka saker han kunde kompromissa om, och han svarade vad han inte skulle kunna kompromissa om.

Nu ställer jag frågan till Centerpartiet: Vilka politiska sakfrågor skulle ledamoten kunna tänka sig att samarbeta om? Vilken bostadspolitik skulle kunna vara grunden för en socialdemokratisk och centerpartistisk regering?

Ledamotens partiledare har ju sagt att han vill se Magdalena Andersson som statsminister. Alireza Akhondi svarar vilken politik han skulle kunna tänka sig att driva med mig som är moderat. Det är jättebra. Moderata samlingspartiet är ju samlingspartiet i Sveriges riksdag. Vi hade gärna sett att fler partier ingick i ett regeringssamarbete.

Centerpartiet har stängt dörren. Man har sagt att man inte vill se Ulf Kristersson som statsminister, utan man vill se Magdalena Andersson som statsminister. Då blir, fru talman, den naturliga frågan: Vilken bostadspolitik tänker man driva? Vad kommer man att kompromissa med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om? Vilken är den rödgröna bostadspolitiska frågan?

I det betänkande som vi debatterar i dag finns inte en enda gemensam reservation från de fyra oppositionspartierna. Man har inte kunnat enas ens om en enda fråga. Eftersom Centerpartiet säger att man vill stödja Magdalena Andersson som statsminister blir frågan till Alireza Akhondi: Vilken bostadspolitik kommer en rödgrön regering att driva?

Fru talman! Hur använder man 4 miljarder i bostadspolitiken? Man kan lägga dem på ett investeringsstöd för att stimulera byggandet av bostäder med lägre hyror än vad som annars hade varit möjligt. Då räcker de i två eller kanske till och med tre år. Man kan lägga dem på att stimulera energieffektiviseringar som permanent sänker kostnaderna för hushåll och företag för uppvärmning och belysning under lång tid framöver. Man kan lägga dem i ett stöd för att renovera upp det äldre beståndet i miljonprogrammen, eller så kan man lägga dem på stadsmiljöavtal eller investera dem i infrastruktur. Sedan kan man naturligtvis också bränna dem på ett halvårs köksrenoveringar i villor och hoppas att det ska rädda en byggbransch i kris.

Fru talman! Jag hade den stora äran att under tio månader tjänstgöra som bostadsminister i Sveriges regering. Jag hade gärna gjort det längre, men jag är av uppfattningen att politikens innehåll är viktigare än vilka poster man kan förhandla sig till eller klamra sig fast vid. När riksdagen valde att rösta igenom den servettskiss till statsbudget som hade förhandlats fram av Sverigedemokraterna i stället för den budget som vi hade förhandlat fram lämnade jag mitt uppdrag. Det är jag stolt över, för politik spelar roll.

Fru talman! Under det knappa år som jag var statsråd påbörjades över 70 000 bostäder, vilket är mer än dubbelt så mycket som under förra året och mer än dubbelt så mycket som prognosen för det här året. Missförstå mig rätt nu; jag tar absolut inte åt mig äran för det personligen. Men faktum är att det under den tid som Miljöpartiet hade bostadsministerposten byggdes fler bostäder i Sverige än det hade gjorts på decennier.

Under vart och ett av de sju åren påbörjades fler bostäder än under de senaste två åren. Vi kanske bytte person på posten vid ett antal tillfällen, men vi arbetade målmedvetet och strukturerat med att få till stånd fler bostäder – och det gav resultat. Det är jag också stolt över, för politik spelar som sagt roll.

Fru talman! En bostadspolitik är dock inte bara byggande. En bostadspolitik kräver också att de människor som bor, jobbar och lever i Sverige har råd att betala för sin bostad och kan leva på sin lön. Bostadspolitik är att ha ambitioner om goda bostäder, tillräckligt stora bostäder och trygga hem för barn.

Fru talman! Det serverades lunch på Mynttorget i dag. Makalösa Föräldrar, en förening för de sannerligen makalösa föräldrar som lever ensamma med sina barn, bjöd på gröt. De bjöd på gröt eftersom det är vad de äter till lunch – när de äter lunch.

Regeringen lägger miljarder av våra skattemedel på att låta villaägare renovera kök – eller, förlåt, byta kontakter. Ännu många fler miljarder går till att sänka skatten för de allra, allra rikaste. Den som äger sitt boende får ett bidrag på en tredjedel av räntekostnaden, betalat med skattemedel. Det är ett bidrag som finansieras av alla som betalar skatt, även de som inte äger sitt boende.

Fru talman! En ensamstående barnskötare med två barn i hyresrätt i Stockholm får däremot inte del av de här miljarderna. Hon får en hundralapp i skattesänkning – grattis! Men hon förlorar många fler hundralappar när det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget tas bort. Mitt i sommaren försvinner det, när barnen är hemma från skolan och ingen skollunch serveras. För mamman i mitt exempel innebär det att hon förlorar mer än 500 kronor i månaden – 500 kronor i månaden! Därför äter hon gröt till lunch, när hon alls äter lunch.

Allt fler låginkomsttagare i Sverige, särskilt ensamstående, väljer bort att äta lunch för att ha råd med mat till sina barn. Hyran är nämligen alltid prioriterad. När pengarna inte räcker lånar man av grannen, av en vän eller av en förälder. Närmare hälften av de ensamstående med låga inkomster har behövt göra det de senaste sex månaderna.

Låt det sjunka in en stund: 40 procent av ensamstående med inkomster under medianlön har lånat till hyra eller motsvarande kostnader de senaste sex månaderna! Förstår ni vilken fattigdomskris vi sitter med?

Fru talman! Vi har ett tydligt bostadspolitiskt mål som riksdagen har slagit fast, nämligen att barnfamiljer ska ha råd med en tillräckligt stor bostad. I stället har de familjer som skulle erbjudas hjälp för att kunna bo på ett bra och rimligt sätt tvingats flytta till allt mindre bostäder. Familjer med låga inkomster blir alltmer trångbodda, och nu är vi i en situation där pengarna inte längre räcker till mat. De räcker inte heller till mediciner, som dessutom ska bli ännu dyrare nu. Och de räcker definitivt inte till någon semester.

Det är i den situationen som regeringen har valt att dra in tillägget till bostadsbidraget. Man har inte valt att förstärka det och inte att permanenta det, utan man har valt att dra in det. Man slopar det, mitt i sommaren, och lämnar familjerna i sticket – trots att barnvräkningarna ökar. Det borde inte kunna ske i Sverige att barn ställs utan hem. Det borde vara en fullständigt självklar uppgift för oss som samhälle att se till att det inte sker.

Fru talman! Bostadspolitik borde vara mycket mer än byggande. Bostadspolitik borde handla om rätten till en bostad och om att ge barn som växer upp i Sverige en tillräckligt bra bostad för att de ska kunna ta sig an sin utbildning. Det borde handla om möjligheten att klara sin hyra på en heltidslön även om man är kvinna och arbetar inom vård och omsorg och även om man lever ensam med sina barn.

Fru talman! Låt oss fortsätta debattera hur vi bygger bostäder, hur vi planerar goda samhällen och hur vi kan investera i en byggbransch som har haft det riktigt, riktigt tufft. Men låt oss också fortsätta debattera hur vi stärker betalningsförmågan för alla dessa makalösa, fantastiska föräldrar som arbetar och sliter varje dag men inte får ihop ekonomin.

Visst ska det väl ändå löna sig att arbeta – inte bara för den som arbetar i industrin, som riskkapitalist eller riksdagsledamot utan också för den som arbetar med omsorg? Visst vill vi väl att även vårdbiträdet på äldreboendet och barnskötaren på förskolan ska ha råd att betala hyran och sätta mat på bordet? Visst tycker vi väl att även ensamstående mammor ska kunna äta lunch, och då inte bara gröt? Och visst tycker vi väl att deras arbete är värt lite mer än bara applåder?

Bostadspolitik

Fru talman! Nog tycker vi att det är en skam att samhällets skyddsnät har blivit så fullt med hål att barn kan vräkas från sina hem? Jag trodde i alla fall det. I stället hör jag nu att Tidöpartierna tycker att det är bra, önskvärt och rimligt att heltidsarbetande föräldrar kan hänvisas till socialtjänsten och få försörjningsstöd när pengarna inte räcker till hyra. Det var Sverigedemokraternas svar på den här problematiken.

Att förlänga – permanenta – tillägget till bostadsbidraget borde vara en självklarhet, fru talman. Att stoppa vräkningar av barn är ett krav. Jag yrkar bifall till reservation 18.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 april.)