David Josefsson

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för svaret. Det är positivt att vi är ense både om att vi behöver bygga fler småhus och om att hushållens ekonomi är avgörande för att man ska ha råd. Men då har jag en följdfråga. Socialdemokraterna föreslår nämligen i sin budgetmotion att det ska införas en bolåneskatt på totalt 12,6 miljarder kronor. Det är pengar som hushållen kommer att behöva betala genom höjda bolåneräntor, eftersom bankerna åläggs skatt på sina räntemarginaler, vilka därmed otvetydigt kommer att behöva öka.

Bolåneskatten är att jämföra med en fastighetsskatt men är i grunden ännu mer orättvis. Det är nämligen så att den som är högst belånad också är den som betalar mest i skatt. Har man lån på 3 miljoner kronor, vilket inte är ett orimligt belopp i större delen av Sverige, blir bolåneskatten över 600 kronor per månad. Har man ett bolån på 5 miljoner kronor, vilket tyvärr inte är ett ovanligt lånebelopp för en barnfamilj som just har köpt ett hus i Stockholm, Göteborg eller Malmö, blir bolåneskatten över 1 000 kronor i månaden. Är man däremot vd i 60-årsåldern med utflugna barn och helt obelånad slipper man skatten helt.

Därför är mina frågor till Joakim Järrebring, herr talman: Hur ska med denna skatt fler barnfamiljer få de materiella förutsättningarna att köpa eget hus? Och vad är rättvisan i att småbarnsfamiljen som just köpt hus får betala mest, medan direktören utan lån inte behöver betala någonting?

Herr talman! Jag vill tacka Joakim Järrebring för hans anförande.

Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus. Men höga priser gör det till en omöjlig dröm för många vanliga svenskar.

Tyvärr hörde jag ganska lite i ledamotens anförande om just denna problematik. Mina frågor till ledamoten Järrebring är därför: Delar Socialdemokraterna Tidöpartiernas ambition att fler familjer ska ha råd att köpa ett eget hus? Delar Socialdemokraterna vår ambition att öka småhusbyggandet, så att vi kan bygga fler trädgårdsstäder? Delar man våra idéer om Sverigehus och typgodkända hus? Delar man vår idé om regelförenklingar?

Kort sagt: Vilken politik vill Socialdemokraterna föra för att få till fler småhus som vanliga människor har råd med? Hur ska polisen och sjuksköterskan få råd med sitt drömboende om Socialdemokraterna och de rödgröna partierna skulle få bestämma?

Herr talman! Jag tackar Amanda Palmstierna för frågan.

Uppenbarligen uttryckte jag mig otydligt. Jag sa att vi lägger extremt stort fokus på regelverket, på att ta fram ett väl fungerande regelverk som ger rätt incitament. Det handlar också om att se över vilka regelhinder som finns. Vilka regelhinder måste vi ändra för att möjliggöra den typen av investeringar?

Låt oss gå vidare till frågan om återbruk. Det viktigaste återbruket är att inte riva ned hus och bygga nya. Det spelar ingen roll hur många gånger vi återbrukar tegelstenarna om huset hade kunnat stå kvar. I min hemstad Göteborg finns många exempel på hus som byggdes som bostäder, som kontoriserades på 80-talet och som fastighetsägarna nu säger ska återställas till bostäder. Men det finns hinder i detaljplanerna som gör det svårt, och finns det inte hinder i detaljplanen blir det nybyggnadsstandard – och då kan de ändå inte återställas till bostäder.

Det är där som jag tycker att vi lagstiftare ska lägga vårt fokus: på att möjliggöra.

Ledamoten Palmstierna sa: Först gör man en investering, och sedan gör man en besparing. Så är det ju med all företagsekonomi. Man gör en investering, och sedan kommer besparingen eller avkastningen.

Det förbättrar såklart alltid en kalkyl att få ett investeringsstöd. Men vår poäng, och det som driver mig som moderat, är att vi ska vara försiktiga med skattebetalarnas pengar. Här finns en massa investeringar som faktiskt lönar sig också utan investeringsstöd. Då tycker jag att det är viktigt att vi lägger pengarna på saker som faktiskt blir av.

Det finns dock en jättestor potential i att göra energieffektiviseringar som också är bra investeringar. Det visar till exempel Örebrobostäder. Och det ska vi i den här kammaren uppmuntra.

Herr talman! Jag tackar Amanda Palmstierna för frågan. Det är en viktig fråga, och jag instämmer helt i att både byggsektorn och fastighetssektorn är viktiga för att göra omställningen.

Jag var senast i förra veckan och träffade representanter för Örebrobostäder, som har gjort en fantastisk resa i att få ned sitt klimatavtryck genom att effektivisera elförbrukning, värmeförbrukning och vattenförbrukning.

Det som är intressant med exempel som Örebrobostäder är att det faktiskt inte finns något motsatsförhållande mellan att spara på energi, el och värme och att spara pengar. Man visade att ganska små insatser kan ge väldigt stor effekt. Om jag minns rätt var återbetalningstiden för de totala investeringarna två år. Det som man hade investerat sparade man in på två år med enkla saker, till exempel att byta vitvaror, styra ventilationssystem så att de blev mer energieffektiva och isolera där det behövdes.

Men jag delar inte riktigt ledamoten Palmstiernas bild att det skulle dra undan mattan för näringsliv och företag att man inte inför kraven på klimatdeklaration nu och i stället skjuter fram dem för att få bra underlag. Tvärtom! Jag tror inte att det behövs krav i klimatdeklarationerna för att få företagen att göra detta eftersom det i grunden är vettigt och bra.

Det som är viktigt att göra – och regeringen arbetar med detta nu – är att se till att det inte finns regelverk som hindrar, som gör att investeringarna inte går att genomföra, att man inte får bygglov för att göra förändringarna eller att olika regulatoriska krav omöjliggör detta.

Nu ligger jag lite utanför budgetfrågan, men att få fram ett bra förslag om klimatdeklarationer är viktigare än att få fram ett snabbt förslag.

Herr talman! Vi befinner oss i Sveriges riksdag, i kammaren, det vackraste vi har i vår demokrati. Jag tycker att vi ska ha en saklig debatt om våra politiska förslag, och vi kan dryfta argument mot varandra. Men jag tar faktiskt avstånd från att bli kallad taliban och terrorist i talarstolen. Det är ovärdigt den svenska demokratin, och det är ovärdigt det politiska samtalet.

Jag har grundligt gått igenom vad Moderaterna står för, hur vi lägger om den svenska bostadspolitiken och hur vi ser att den inte fungerar. Det är långa bostadsköer, människor som hänvisas till dyra andrahandsboenden och människor som inte kan bilda familj eller flytta till jobb därför att bostäderna inte finns. Då vill jag inte bli kallad taliban eller terrorist.

Jag kan konstatera att det under det rödgröna styret skedde extremt få reformer på det bostadspolitiska området. I dag sker det extremt mycket. Vi vänder utvecklingen i Sverige, och vi får ordning på utvecklingen i Sverige. Det är inte att vara taliban eller terrorist.

Men det är också intressant att det rödgröna blocket består av fyra partier som står väldigt långt ifrån varandra, och ett av partierna beskriver sig som Sveriges mest marknadsliberala parti. Det är det partiet som Malcolm Momodou Jallow vill bilda regering med, men det är mig han kallar taliban och terrorist.

Jag tycker att den här debatten förtjänar bättre, och jag kan konstatera att det svenska folket förtjänar bättre. Detta har vi genomfört under tre år, och vi kommer att fortsätta att genomföra detta nästa mandatperiod. Tidöpartierna är fyra partier som är överens om vad problemet är och vad lösningen är, och tillsammans får vi ordning på Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för frågorna!

Malcolm Momodou Jallow säger att folk inte är dumma i huvudet. Så är det, och det är det som jag tycker är det intressanta.

Antalet nybyggda lägenheter är alltså inte lösningen på bostadsbristen. Man måste också bygga rätt typ av bostäder. Malcolm drar upp hur många tusen bostäder som byggdes under förra mandatperioden. Jag kan börja med att konstatera att man ändå inte någon gång nådde upp till vad Boverket sa skulle behövas för att komma i balans. Och, framför allt, vad var det för typ av bostäder som byggdes? Var det den typen av bostäder som människor efterfrågade? Sju av tio svenskar vill bo i småhus. Det man byggde var små lägenheter, för det var det investeringsstödet premierade. Konsekvensen ser vi nu i att vi har bostadsbrist i Sverige, men vi har också höga vakanstal därför att det byggdes fel typ av bostäder.

Det är väl det som skiljer högersidan från vänstersidan. Där vi tror på fri ekonomi tror vänstersidan på planekonomi. Man brukar säga att med planekonomi blir det brist på sand i Sahara. Jag skulle säga att med Malcolm Momodou Jallows logik ska man bygga en sandfabrik i Sahara.

Det är alltså inte antalet bostäder som är det relevanta, utan det viktigaste är att vi bygger rätt typ av bostäder. Sju av tio svenskar vill bo i småhus, men det var faktiskt inte den typen av bostäder som byggdes. Därmed står vi inför en havererad bostadspolitik. Det stora problemet med svensk bostadspolitik är ju att vi inte har en fungerande marknad. Vi har inte ett regelverk som fungerar. Men Malcolm Momodou Jallow vill inte ändra på regelverket.

Det är mina frågor till dig, Malcolm Momodou Jallow. Vilka förändringar skulle du vilja se? Vilka regelförenklingar, vilka ledtider och vilken mer byggbar mark ställer du dig bakom så att vi faktiskt kan bygga fler bostäder till ett rimligt pris?

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för inlägget!

Det ankommer väl på en socialdemokratisk oppositionspolitiker att säga att en moderatledd regering är ett misslyckande. Det spelar nog ingen roll vad vi hade gjort; Joakim Järrebring hade fortfarande tyckt att vi hade misslyckats.

Det jag tycker är intressant är att man pratar om att vi sänker skatten för de rika. I Joakim Järrebrings värld är det alltså så att en polis och en sjuksköterska med två barn i förskoleåldern är de rika. Det är de som har fått de stora skattesänkningarna. Det är de som får 1 800 kronor mer i plånboken per månad nästa år. Det är de som har fått över 3 500 kronor i sänkt skatt jämfört med när Joakim Järrebrings parti styrde. Det är vanliga människor som vi prioriterar och värnar, och vi ser till att de faktiskt ska ha råd med sitt eget boende.

Det som jag tycker är mest fascinerande i den här diskussionen är att medan vi står och pratar i den här kammaren är det fyra partiledare som träffas hemma hos Ulf Kristersson i Strängnäs och diskuterar vad vi ska göra nästa mandatperiod, hur vi ska ta oss an samhällets utmaningar. På temat statsbärande parti blir då mina frågor till Joakim Järrebring: Hur ser hans regeringsalternativ ut? Hur kommer hans budget att se ut? Hur kommer en socialdemokratisk regering att se ut efter nästa val? Kommer det ens att vara en socialdemokratisk bostadsminister, eller blir det en vänsterpartistisk bostadsminister?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att det var en slutreplik.)

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågan! Det är en intressant debatteknik att säga att man inte hann besvara ett antal påståenden från den föregående talaren, och så ska jag svara om påståenden som jag faktiskt inte har gjort.

Om man ska reda ut ett antal saker kan man börja med att konstatera att det i något tidigare anförande pratades om brist på självinsikt eller självkritik. Man kan i alla fall inte påstå att den socialdemokratiska ledamoten är särskilt självkritisk när det gäller hur inflationen hanterades under Magdalena Anderssons statsministerskap och, för den delen, under Stefan Löfvens statsministerskap.

Vi tog alltså över tvåsiffriga inflationstal. Det fanns en hög inflation också i resten av Europa, men vi kan konstatera att Sverige präglades av en hög inflation när vi tog över makten 2022. Sverige präglades också av en hög arbetslöshet. Man kan diskutera vad det berodde på, men det var så utgångsläget var.

Den intressanta frågan är vad som hade hänt om Socialdemokraterna hade fått fortsätta att sitta kvar vid rodret. Den riktigt intressanta frågan är: Hade fortsatta miljardstöd till exempelvis byggindustrin motverkat hög inflation, eller hade det faktiskt spätt på inflationen?

Jag är, tillsammans med hela den samlade nationalekonomiska forskningen, övertygad om att den enda effekten om man spär på med höga investeringsstöd och höga statliga stimulanser i ett läge med hög inflation och hög kostnadsutveckling inom byggindustrin blir att inflationen ökar ytterligare. Riksbanken var väldigt tydlig: Varje krona som politiken gav finanspolitiskt skulle de behöva banka ned penningpolitiskt med ännu högre räntor, och då hade vi haft en fullständigt kollapsad bostadsproduktion.

Herr talman! Tidigt i morse ringde väckarklockorna runt om i Sverige. Sömndruckna människor tog en kopp kaffe och yoghurt med müsli till morgon-tv:n och fick några minuters lugn innan stressen med att skjutsa barnen till skola och förskola och själva ta sig till jobbet tog vid. I morse skyndade också studenter till föreläsningarna på högskolan medan pensionärer, som arbetat hela livet, unnade sig en lugn morgon. Poliser och sjuksköterskor gick av nattskiftet och tog bussen hem. Det var värnpliktiga som vaknade upp frusna i ett tält i ödemarken – för att ännu en dag försvara vårt land, vår frihet och vår demokrati.

Det är hårt arbetande människor som sliter – för sig själva och sin familj men också för Sverige. Det är människor som fullgör sin del av samhällskontraktet och förväntar sig att vi folkvalda ska fullgöra vår del. Det är de människorna vi ska ha i åtanke när vi i riksdagen fattar beslut om budgeten för 2026.

Herr talman! När Tidöpartierna fick folkets förtroende 2022 och regeringen tillträdde kom vi inte till ett dukat bord. Efter åtta år av socialdemokratiskt styre präglades Sverige av otrygghet och gängskjutningar. Inflationen hade tagit fart, och Magdapriser hade blivit ett begrepp runt köksborden. Bensinpriset låg på 23 kronor litern.

På bostadssidan hade Sverige sedan decennier präglats av bostadsbrist, låg rörlighet och ständigt stigande byggpriser. Trots en brinnande högkonjunktur och nollräntor var det bara något enstaka år som bostadsbyggandet nådde de nivåer som Boverket bedömde som nödvändiga för att klara behoven.

Samtidigt hade reformtakten inom bostadspolitiken varit låg. Förutom ett investeringsstöd som eldade på prisutvecklingen och gladde framför allt fastighetsutvecklarna på börsen handlade den största reformen om att viss bygglovsfrihet på altaner infördes.

Det enda som höll hög takt var bytena av bostadsminister. Flyttkartongerna bars in och ut från bostadsministerns kontor snabbare än i en andrahandslägenhet i en studentstad.

Herr talman! På bara tre år har den moderatledda regeringen kommit långt. Inflationen är nedbrottad. Enligt den preliminära statistik som presenterades i fredags är inflationstakten nu nere på 2,3 procent, snubblande nära riksbankens mål på 2,0 procent. Bensinpriset ligger stabilt under 16 kronor litern. Och när polisen i början av förra veckan presenterade lägesbilden över antalet utsatta områden konstaterade man att situationen förbättrats i såväl de utsatta områdena som landet som helhet. Skjutningarna och sprängningarna minskar och likaså brottsvinsterna från bedrägerier.

Också bostadsbyggandet har ökat försiktigt. Under de tre första kvartalen 2025 ökade byggandet med 8 procent jämfört med 2024. Mycket arbete kvarstår, men långsamt får vi ordning på Sverige. Vi har gått från ett Sverige som blev fattigare och farligare till ett Sverige som nu långsamt blir rikare och tryggare.

Herr talman! Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus, med en egen trädgård där barnen kan leka. Tyvärr är det inte småhus som det har byggts mest av de senaste decennierna. I dag är det närmast omöjligt för två unga vuxna med vanliga arbeten att på sin egen lön ha råd att köpa ett radhus eller en villa.

Att det blir allt svårare för människor att köpa sitt drömboende är något som uppmärksammats mycket på senare tid. Arena Idé lanserade nyligen ett sjuksköterskeindex där de räknade på vilka bostäder man har råd att köpa med en sjuksköterskelön. För 25 år sedan hade en ensamboende sjuksköterska möjlighet att ta lån för att köpa över 85 procent av de sålda bostäderna i Sverige. År 2024 hade den siffran sjunkit till 57 procent.

Mäklarsamfundet har i stället tagit fram ett matchningsindex för småhus där hushållens betalningsförmåga jämförs med priset på en genomsnittsvilla. Resultatet är nedslående: I Stockholms län kan bara 6 procent av arbetarhushållen efterfråga ett genomsnittligt småhus.

Herr talman! Detta är något som vi moderater vill ändra på. Det är därför vi har lagt om bostadspolitiken – för att fler bostadsdrömmar ska bli sanna. Det är därför vi förbereder reformer av kreditrestriktionerna, där det tredje amorteringskravet slopas och bolånetaket höjs. Det är därför vi nu gör det skattefritt att spara upp till 300 000 kronor på ett investeringssparkonto, pengar som vi vet används till kontantinsats för en bostad. Och det är därför vi har tillsatt en egnahemskommissionär för att få igång en modern egnahemsrörelse, en rörelse som river ned hinder och möjliggör fler moderna trädgårdsstäder. Framför allt, herr talman, är det därför vi sänker skatten för vanligt folk – så att man faktiskt har råd med ett eget boende.

En typisk svensk familj med en polis och sjuksköterska som har två barn i förskoleåldern och som bor i en vanlig villa kommer att få cirka 1 800 kronor mer i plånboken per månad nästa år. Sammantaget kommer den familjen att få över 3 500 kronor i sänkt skatt per månad 2026 jämfört med 2022.

Det är just de människorna vars väckarklocka ringde tidigt i morse. Detta är rättvisa på riktigt. Det är så vi får samhällskontraktet att bära. Det är genom egen försörjning som människor får möjlighet att göra verklighet av sina egna drömmar, exempelvis att ha råd med ett hus med en liten trädgård där barnen kan hoppa studsmatta.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Jag tycker att jag var tydlig och svarade på frågan. Jag, regeringen och en bred majoritet i den här kammaren tycker som sagt att det är viktigt att presumtionshyressystemet fortsätter att fungera. Det är därför vi återställer det. Därför tycker jag att det är felaktigt att prata om en retroaktiv lagändring. Det vi egentligen gör är att vi återställer lagstiftningen till hur den har sett ut sedan 2006. Hade Malcolm Momodou Jallow lyssnat på vad jag sa i mitt förra svar hade han hört att jag utvecklade detta tydligt. Jag tycker också att det är viktigt att man som hyresgäst ska veta att hyran betalar de kostnadsökningar som ligger bakom.

Nu har inte ledamoten möjlighet att svara mig, eftersom han inte har rätt till fler repliker. Men här finns något som jag kan bli lite upprörd över. Malcolm Momodou Jallow inledde replikskiftet med att säga att vi har en situation i det här landet där hyresmarknaden inte fungerar, där människor vräks, där vi har en strukturell hemlöshet och där människor inte kommer in på bostadsmarknaden. Här är vi överens. Man kunde tycka att Vänsterpartiets representant då skulle stå tillsammans med mig och säga: Ja, men nu ska vi reformera det här. Systemet fungerar inte. Vi måste ändra hur hyrorna sätts.

Men det gör man ju inte. Man är inte beredd att ändra i systemet. Man kan uppenbarligen inte titta de människor som blir vräkta i ögonen och säga: Jag vill ändra systemet. I stället säger man: Nej, jag vill inte ändra det. Det system som gör att ni blir hemlösa, att barn vräks och att bostäder inte byggs står jag bakom. Det vill jag inte ändra.

Det som är det mest fascinerande i svensk bostadsdebatt just nu är att det inte finns en större politisk enighet kring att ändra de grundläggande problem på den svenska hyresmarknaden som gör att hyresmarknaden inte fungerar och att människor hamnar i hemlöshet. Vi här inne borde ta det politiska ansvaret att förändra detta.

Herr talman! Jag tackar Malcolm Momodou Jallow för frågan. Jag konstaterar att det inte bara är jag, David Josefsson, som tycker detta. Vi kan konstatera att det finns en bred politisk enighet i den här kammaren om att vi faktiskt ska rädda presumtionshyressystemet.

Man kan diskutera vad det egentligen är som ändras eller vad som är retroaktivt. Presumtionshyressystemet har funnits i Sverige sedan 2006. Det har fungerat enligt principen att hyrorna ska öka motsvarande bruksvärdesprincipen. Sedan kom en ny lagtolkning från Svea hovrätt 2022 som ställde allt det här på ända och gjorde att det som det fanns en bred politisk enighet om inte längre gällde.

Jag tycker att vi faktiskt ska ändra tillbaka systemet till hur vi som lagstiftare tycker att det ska fungera – och det finns som sagt en bred politisk enighet om detta. Då är det också viktigt att det finns en förutsägbarhet och en jämförbarhet i systemet.

Jag håller med Malcolm Momodou Jallow om att det här retroaktivt inte kommer att leda till att nya bostäder byggs, men det kommer ju att leda till att nya bostäder byggs så att vi återställer systemet – därför att byggandet gick ned. Det kommer dock att garantera att fastigheter faktiskt kan underhållas, och det tycker jag är viktigt. Det är ju därför hyran ska räknas upp motsvarande kostnadsökning, eller motsvarande bruksvärdessystem. Det är för att människor ska ha rätt att bo i en fastighet i en lägenhet som kan underhållas och där man kan betala vatten, avlopp, el och alla de kostnader som följer med en bostad.

Jag är inte beredd att säga att hyran inte ska kunna höjas motsvarande så att vi får sämre bostäder i Sverige. Att Vänsterpartiet kan ställa sig bakom en sådan idé är väl talande – det är Vänsterpartiet som står bakom den. Det finns en bred majoritet för att faktiskt ändra systemet.

Herr talman! I Sverige är hyresrätten styvmoderligt behandlad. Systemet gröps ur, och klyftorna ökar rakt framför våra ögon. I dag präglas svensk bostadsmarknad och hyresrättsmarknaden i synnerhet av höga trösklar, låg rörlighet och dåliga incitament för hyresvärdar att utveckla eller ens förvalta sina fastigheter. Resultatet är bostadsbrist och årslånga bostadsköer men tyvärr också hus som inte kan underhållas.

På Boplats Väst, som förmedlar hyresbostäder i min hemstad Göteborg med omnejd, var den genomsnittliga kötiden förra året drygt sex och ett halvt år. I statistiken återfinns lägenheter där den sökande har stått i kö i upp till 20 år. Svårast att ta sig in på bostadsmarknaden har ungdomar och de som saknar resurser – människor som hänvisas till osäkra och dyra andrahandsboenden. Man kan lugnt påstå, herr talman, att reformbehovet på svensk hyresmarknad är enormt.

Att kunna hyra sin bostad är en viktig förutsättning för en fungerande bostadsmarknad. Detta gäller oavsett om man hyr sin bostad för att man endast planerar att bo där en kortare tid, för att man inte har ekonomiska möjligheter att köpa sin bostad eller för att man helt enkelt tycker att det är mer bekvämt att hyra och betala hyresvärden för att ta ansvar för allt från underhåll till renoveringar.

Herr talman! Mellan 2021 och 2023 halverades nybyggnationen av hyresrätter i Sverige från drygt 33 000 lägenheter till strax under 16 000 lägenheter. Det finns flera skäl till att antalet nybyggda lägenheter minskade: Konjunkturen bromsade in, inflationen tog fart och räntorna höjdes.

En bidragande orsak var också två hovrättsdomar från 2022, som i praktiken slog undan benen för det som kallas presumtionshyressystemet. Presumtionshyra infördes 2006, och till skillnad från bruksvärdessystemet kan man förenklat säga att hyrorna sätts utifrån byggkostnad och rimlig avkastning.

I de uppmärksammade domarna från 2022 bestämde dock Svea hovrätt att hyrorna i presumtionshyressystemet inte skulle höjas motsvarande hyreshöjningen på orten – i enlighet med intentionen i lagstiftningen. I stället skulle hyrorna höjas med motsvarande hälften vid hyresutveckling upp till 3 procent och därefter med tre fjärdedelar. Detta försämrade drastiskt kalkylen för nyproducerade hyresrätter. I många fall omöjliggjordes byggandet helt, då osäkerheten om huruvida projektet alls bar sig blev för stor.

Herr talman! När hovrättsdomarna kom konstaterade regeringen att presumtionshyran var i fara och agerade därför resolut för att rädda reformen. Rubriken på den proposition vi nu diskuterar är En förbättrad modell för presumtionshyra. Rubriken hade lika gärna kunnat vara En återställd modell för presumtionshyra. Nu blir huvudregeln åter, så som det var tänkt från början, att presumtionshyror höjs motsvarande bruksvärdeshyrorna.

Systemet förbättras också på så sätt att hyresgästens makt förstärks med utökade möjligheter att påverka hyran. Hyresvärd och hyresgäst får nu inom ramen för presumtionshyra lov att avtala om tillägg eller avdrag på hyran baserat på hyresgästens önskemål. Vill man ha diskmaskin och egen tvättmaskin, eller klarar man sig utan och vill spara pengar? Nu får hyresgästen makt att bestämma.

Tryggheten ökar också för såväl hyresgäst som hyresvärd. Vid tvist om hyressättning ska en skiljeman utses som ska lämna en skriftlig rekommendation inom sex veckor. Det är en snabb och tydlig process som ger trygghet för båda parter.

Tillsammans med regeringens offensiva bostadspolitik där vi förenklar regelverk, kortar ledtider och ökar den byggbara marken skapas nu förutsättningar för att fler hyresrätter ska kunna byggas när konjunkturen långsamt vänder uppåt.

Herr talman! Hyresrätten har inte värnats i Sverige. Vi ser konsekvenserna i långa bostadsköer, bostadsbrist och att framför allt unga människor står utanför. De som inte har kommit in på bostadsmarknaden hänvisas till osäkra och dyra andrahandskontrakt, trots att de har arbete och inkomst.

En viktig del av samhällskontraktet är att människor ges en rimlig chans att få ett eget boende. En bostad är inte bara ett tak över huvudet. Den ger trygghet och sammanhang. Det är relationer som skapas och drömmar som går i uppfyllelse.

Nuvarande bruksvärdessystem är djupt orättvist och gör att många människor inte känner att samhällskontraktet uppfylls. Det vill vi moderater ändra på. Dagens beslut är ett litet steg på vägen mot en bättre fungerande bostadsmarknad.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus. Samtidigt är det en fjärran dröm för många i vårt land. Som exempel kan vi ta en nyexaminerad polis och en nyexaminerad sjuksköterska – det är i praktiken omöjligt för dem att inom en rimlig tid spara ihop till kontantinsatsen eller klara inkomstkraven för att ta lån och köpa en villa i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

En av orsakerna är att det under de senaste decennierna inte har byggts villor och radhus motsvarande efterfrågan, vilket har tryckt upp priserna. Min fråga till bostadsministern är därför: Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att fler svenskar ska få möjlighet att bo i ett eget hus?

Herr talman! Eftersom talmannen är bördig från Östergötland tänker jag börja mitt anförande med en sedelärande historia från Mjölby. Våren 2015 skapade bildkonstnären Bernth Uhno stora rubriker i medierna och fick upprörda kommunpolitiker efter sig. Det som rörde upp känslor var dock inte något provocerande konstverk, såsom skändningar av den svenska flaggan, porträttering av Jesus som homosexuell eller ens en tecknad rondellhund.

Uppståndelsen och upprördheten handlade om Bernth Uhnos val av kulör på sin villa i Skänninge i Mjölby kommun. När Bernth Uhno köpte villan hade huset, enligt SVT, stått obebott sedan 1981, och färgen var solblekt i olika gula nyanser. Efter att huset målats om var den gula färgen kvar men uppblandad med vit nyans i nederkant och röd nyans i överkant. Husets väggar gick från rött till gult till vitt, ton i ton.

Mjölby kommuns byggnadsantikvarie beskrev denna för orten radikala färgsättning som främmande för Skänninge. Den centerpartistiske ordföranden för byggnads- och räddningsnämnden gick ännu längre och slog resolut fast: ”Den färgsättningen är inte svensk.” Därefter fattade en enig nämnd beslut om att huset behövde målas om i en av Mjölby kommun på förhand godkänd kulör.

Herr talman! I april 2023 tillsatte finansminister Elisabeth Svantesson Produktivitetskommissionen, vars uppdrag var att analysera vad som påverkar produktivitetstillväxten i Sverige. Kommissionen lämnade ett år senare, i april 2024, sitt delbetänkande och i oktober i år sitt slutbetänkande.

I både delbetänkandet och slutbetänkandet lyfts bygg- och bostadsmarknaden upp som områden där regelförenklingar har potential att bidra till ökad produktivitet, så till den grad att det är huvudnumret i kommissionens första delbetänkande. Det handlar om allt från liberalare markanvändning och omreglerad hyresmarknad till regelförenklingar kring ny- och ombyggnationer. Det är förändringar som är nödvändiga om Sverige som land ska kunna fortsätta utvecklas, få fler i arbete och trygga inkomsterna till vår gemensamma välfärd.

Herr talman! Förändringarna vi i dag kommer att rösta igenom bygger på individens frihet, äganderätt och vilja att ta ansvar för sin fastighet. Barnfamiljer kommer att ges möjlighet att bygga ut sin bostad i stället för att flytta när familjen växer. Valet av färg blir en fråga för husägaren och inte för kommunen. Tack vare en rad regellättnader kommer befintliga fastigheter att kunna innehålla fler bostäder. Det kommer att underlätta för unga som ska börja arbeta eller bilda familj.

Herr talman! Man kan också säga att det är ett första steg i de regelförenklingar som Produktivitetskommissionen pekat ut som nödvändiga för bostäder och byggande. Förslagen innebär att antalet åtgärder som kan vidtas utan krav på bygglov och som kan tillåtas utan hinder i detaljplan eller områdesbestämmelser utökas. Det innebär att vi både skapar möjlighet till fler bostäder och ökar fastighetsägares möjligheter att bestämma hur en fastighet ska användas och utvecklas.

Lagändringarna innebär också att lovplikten blir områdesdifferentierad. Krav på lov kommer att finnas kvar inom områden som är av riksintresse för totalförsvaret. Regelförenklingar får inte gå ut över samhällets försvarsförmåga. Bygglov kommer också att krävas inom kulturhistoriskt särskilt värdefulla områden. Vi ökar transparensen och förutsägbarheten, samtidigt som skyddet för särskilt värdefull bebyggelse kvarstår.

Herr talman! Bland de regelförenklingar som nu genomförs finns framför allt två spår som jag vill nämna särskilt.

Det första är att det blir enklare att skapa så kallade komplementbostäder. Vi tar bort anmälningsplikten för attefallshus och möjliggör upp till 50 kvadratmeter stora hus på icke detaljplanelagt område. Vi ökar möjligheten att göra tillbyggnader; vi gör en höjning från 15 kvadratmeter till 30 kvadratmeter. Vi tar bort anmälningsplikten för att inreda en ytterligare bostad och tar dessutom bort kravet på bygglov för att exempelvis sätta in en extra ytterdörr.

Detta kommer att göra att fler hårt arbetande familjer kan hyra ut en del av sin villa eller bygga ett attefallshus på tomten för att få en extrainkomst och finansiera sitt eget boende. Det är något som är vanligt i våra grannländer och som har stor potential även i Sverige. Det kommer att skapa fler mindre och billigare bostäder för unga och vara med och bidra till ökad täthet, såväl i bostadsområden som på landsbygden.

Herr talman! Det andra är en ren frihetsreform i Gösta Bohmans anda. För en- och tvåbostadshus slopas kravet på bygglov för fasadändringar. Det förenklar för att exempelvis måla om, byta fasadmaterial eller för den delen sätta in ett takfönster eller bygga balkong. Det blir också lättare att sätta upp staket och bygga altaner. Man ska som husägare själv i större utsträckning kunna rå om sitt hus utan att först behöva be kommunen om lov. Det blir, om man så vill, en lex Bernth Uhno för hans ton-i-ton-målade hus.

Herr talman! Vi genomför också flera förändringar av ett regelverk som tidigare helt enkelt inte fungerat särskilt väl. Det kanske tydligaste exemplet handlar om att tillbyggnader som inte omfattas av krav på lov ska få genomföras samtidigt med nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus. Det innebär att den bisarra situation som tidigare rått där man fått bygga upp väggar inför slutbesiktning för att sedan direkt riva dessa och bygga klart huset nu försvinner.

En annan viktig regelförenkling handlar om att bygglov nu får ges för att inreda vindar trots att det är förbjudet i detaljplan. Det kommer att möjliggöra för fler vindsbostäder. En ytterligare regelförenkling är att huvudmannen för allmän plats, exempelvis kommunen, nu kan medge förändringar nära gräns mot allmän plats. Det har tidigare inte varit möjligt, vilket skapat onödigt krångel.

Herr talman! En stor förändring är att systemet med så kallad bygganmälan nu tas bort för attefallshus och tillbyggnader.

När attefallsreformen genomfördes 2014 och det blev bygglovsfritt att bland annat uppföra komplementbyggnader, då på upp till 25 kvadratmeter, ersattes bygglovet med en bygganmälan till kommunen. Detta system, som den dåvarande alliansregeringen genomförde, hade fördelar, bland annat eftersom det gav kommunen kunskap om att ett attefallshus uppförts på tomten.

Tyvärr höll inte den modellen rättsligt, vilket har konstaterats i flera avgöranden i Mark- och miljööverdomstolen. Där har man konstaterat att en bygganmälan med startbesked för ett attefallshus blir ett icke överklagbart myndighetsbeslut. Därmed strider regelverket mot Europakonventionen, eftersom grannar som påverkas inte ges möjlighet att överklaga startbeskedet.

Därmed ställs också vi som lagstiftare inför ett vägval. Ska vi helt ta bort de attefallsåtgärder som krävt bygganmälan och återinföra lovplikten, eller ska vi i stället ta bort bygganmälan för dessa åtgärder? Vi moderater tror på friheten och väljer det senare. Det är beklagligt att det finns partier i den här kammaren som i stället vill kringskära och ta bort möjligheten att sätta upp attefallshus.

Herr talman! Förändringarna vi nu diskuterar innebär ett delvis förändrat uppdrag för kommunen vad gäller bygglov. De åtgärder som undantas från lovplikt har uppskattats utgöra 30 till 40 procent av byggnadsnämndernas lovärenden. Det kommer därför att frigöras resurser hos byggnadsnämnderna. Samtidigt kan antalet tillsynsärenden komma att öka något. Den fastighetsägare som vill kan fortsättningsvis söka ett frivilligt bygglov, exempelvis om det finns frågetecken kring hur lagstiftningen ska tolkas i det enskilda fallet. Anmälningsplikten kvarstår också för åtgärder som berör de tekniska egenskapskraven på en byggnad, exempelvis gällande ventilation och brandsäkerhet.

Herr talman! Jag började mitt anförande med att berätta om det gula huset i Skänninge, som gick från rött till gult till vitt. Historien slutade faktiskt inte med ett enigt beslut i en kommunal nämnd om att Mjölby kommun skulle få godkänna färgen. Beslutet överklagades till länsstyrelsen, som konstaterade att fastighetsägaren faktiskt inte behövde bygglov för att måla om huset från gult till gult. Men då hade konstnären själv redan flyttat därifrån och sålt huset långt över utgångspris. Det, om något, är en sedelärande historia.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Den 1 mars 2004 flyttade jag in i min första egna lägenhet. Det var en etta med kokvrå på 27 kvadratmeter på Svingeln i Göteborg. Jag hade flax – tegelhuset på sex våningar var nybyggt, och alla lägenheter i huset släpptes samtidigt. Därför räckte även mitt ganska skrala antal ködagar till en studentlägenhet.

För en 21-årig student på Handelshögskolan i Göteborg var 27 kvadratmeter mer än tillräckligt. Det som dock var märkligt med bostaden var att cirka en tredjedel av lägenhetens 27 kvadratmeter bestod av badrummet. Jag minns grannar som ställde in såväl garderober som bokhyllor på toaletten för att kunna utnyttja ytan så optimalt som möjligt – åtminstone utifrån en students perspektiv. Mindre optimalt var det utifrån ett byggnadstekniskt perspektiv då varken kläder, böcker eller allra minst huset självt mådde särskilt bra när fukt samlades bakom möblerna.

En bra story, fru talman, hade ju varit att det där enorma badrummet väckte ett politiskt engagemang hos mig som i dag når sitt slutmål. Riktigt så bra är inte historien, men lägenheten på Svingeln är ändå illustrativ för vad den här debatten handlar om.

Nuvarande byggregler har givetvis kommit till med de bästa intentioner. Men effekten av regelverken är att det har blivit svårt att bygga yteffektiva och kostnadseffektiva små bostäder – särskilt studentlägenheter. Den proposition från regeringen som vi nu debatterar tar sikte på just det problemet.

Fru talman! Låt oss först konstatera hur bostadsmarknaden både sett ut och ser ut för studenter. Redan för 20 år sedan, när jag var student, var bristen på studentlägenheter påtaglig i storstäderna och de större studieorterna. Situationen ser inte bättre ut i dag. I Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2025, som kom i förra veckan, svarade 16 av 38 kommuner med universitet eller högskola att de hade brist på studentlägenheter. Och det handlar fortfarande framför allt om större studieorter och storstäder.

Fru talman! Bostadsbristen är inte bara problematisk ur ett samhällsperspektiv, utan den är också ett hinder för unga människor att förverkliga sina drömmar. Hyresgästföreningen konstaterar i sin rapport Hyresgästerna 2024 att bostadsbristen får varannan ung vuxen att tveka inför större livsval som att flytta hemifrån, studera eller bilda familj, och i en undersökning som CSN gjorde 2021 uppgav var fjärde student att de hade svårt att få tag i ett boende när de började studera.

Samtidigt har tidigare regeringar gjort lite eller ingenting för att underlätta byggandet av studentlägenheter eller ett mer yteffektivt byggande generellt. Under regeringen Löfvens åtta år vid makten var hela fem olika personer bostadsminister, och ingen av dem lyfte ett finger för att lösa frågan. Jag tycker att detta är talande även för oppositionens förslag i dagens debatt. Man är fullt nöjd med status quo. Tycker oppositionen ens att bristen på studentlägenheter är ett problem i Sverige i dag, fru talman?

Branschorganisationen Studentbostadsföretagen presenterade tillsammans med det statliga bolaget Akademiska Hus tidigare i vår ett antal fallstudier kring hur förutsättningarna ändras i och med regeringens förslag. Effekterna är tydliga: Studien visar att man kan få in mellan 11 och 18 procent fler bostäder i varje enskilt projekt i och med att det går att bygga mer yteffektivt. Om man med nuvarande regler kan bygga tio lägenheter kan man med de nya reglerna skapa en elfte. Det innebär helt enkelt att fler studenter kan få sin egen lägenhet.

Eftersom regelverket blir mer flexibelt blir lägenheterna dessutom mer användbara. Rapporten uppskattar att större yta kan användas till samvaro i stället för till hygienutrymmen. Trots att lägenheterna blir mindre blir de samtidigt mer användbara som bostäder. Regelverket skapar också förbättrade förutsättningar för delade bostäder, det som tidigare kallades studentkorridorer.

Samtidigt kan hyrorna bli lägre. Genom ett yteffektivt boende och fler bostäder i samma hus finns det utrymme för potentiellt lägre hyror.

I de nämnda fallstudierna är potentialen för lägre hyror mellan 3 och 11 procent. Med en hyra på 6 500 kronor motsvarar det någonstans mellan 200 och 700 kronor lägre hyra i månaden. Samtidigt är mer än var femte lägenhet fortsatt fullt tillgänglighetsanspassad. Samtliga lägenheter blir också besökstillgängliga, vilket innebär att det finns tillgång till en besökstoalett som är fullt tillgänglighetsanpassad i anslutning till bostaden.

Fru talman! Utöver regeländringar för att göra det möjligt att bygga mer yteffektivt och klimatsmart och för att möjliggöra fler delningsbostäder innehåller propositionen en definition av studentbostäder. En studentbostad definieras som en bostad avsedd för studerande på universitet, högskola, annan eftergymnasial utbildning eller vuxenutbildning. Därmed tydliggörs och stärks rätten till studentbostad inte bara för högskolestuderande utan också för studenter på exempelvis yrkeshögskolor.

Fru talman! Om Sverige ska fortsätta vara en kunskapsnation behöver vi göra det mer attraktivt att vara student. Då är ett viktigt steg att skapa förutsättningar för fler studentlägenheter.

Dagens debatt är talande för hur de politiska skiljelinjerna ser ut i dagens bostadspolitik. På ena sidan har vi Tidöpartierna, som är överens om att det behövs reformer. Dessa reformer efterfrågas av branschen och leder till fler och billigare studentbostäder. På andra sidan har vi tre rödgröna partier som egentligen inte vill göra några ändringar alls. Det är tre partier som helt saknar idéer för hur vi ska komma till rätta med bristen på studentlägenheter. Den här debatten visar att det spelar roll vem som sitter i regering, fru talman.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för inlägget! Jag tycker att det är väldigt belysande. Det är en väldigt bra debatt, för den är väldigt belysande när det gäller perspektiven kring de här frågorna.

För Tidöpartierna ligger fokus på att människor ska känna sig trygga i sina egna bostadsområden. Nästan var fjärde svensk känner sig i dag otrygg i sitt bostadsområde. Ungdomar och äldre känner sig mer otrygga än övriga. Kvinnor känner sig mer otrygga än män. Utlandsfödda känner sig mer otrygga än svenskfödda.

Vem är det då vänsterblocket tar strid för? Jo, man tar strid för de kriminellas rätt att bo kvar i sina bostäder. Det är tydligt och klart hur fokus ser ut i de här frågorna.

Jag är stolt över att vi har kunnat ta fram det här programmet, för att det är en omsvängning av strategin. Där fokuserar vi nu på trygga och levande städer.

Förra onsdagen var jag inte bara i Sollentuna, utan jag var också i Bagarmossen, där jag gick en trygghetsvandring tillsammans med Hyresgästföreningens ordförande. Då pratade vi bland annat om detta med hyresvärdens och fastighetsägarnas ansvar och om obligatorisk platssamverkan.

Då är det lite intressant att se på ett tidigare replikskifte. Socialdemokraterna tar alltså strid för de fastighetsägare som inte vill vara med och betala för trygghetsskapande arbete. Tidöpartierna är överens med Hyresgästföreningen om att det är viktigt att ha en BID-samverkan och en BID-lagstiftning i Sverige där också oseriösa fastighetsägare ska vara med och betala. Det är en intressant politisk diskussion.

När vi pratar trygghet i svenska bostadsområden står vi på medborgarnas sida för tryggare stadsdelar. Vänsterpartiet står för de kriminellas rätt att få bo kvar i sina bostäder trots att de har begått brott.

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för repliken, som fokuserar väldigt mycket på trygghet och på detta med tomma ord.

Jag måste ändå göra reflektionen att det väl är ganska uppenbart vad trygghet är när man pratar om stadsutveckling. Nu försöker ledamoten blanda in tillgång till medicin och att man inte ska få vräka kriminella och så vidare.

Jag skulle vilja säga: Fokusera debatten på trygga och levande städer, för det är det som strategin handlar om! Då är det intressant att ta upp den diskussion som ledamoten brukar föra, där han försvarar att kriminella ska få bo kvar trots att de begår brott i bostadsområden. Där är vi oense. Vi tycker olika saker.

Tidöpartierna är tydliga: Begår du brott, langar du narkotika på en lekplats, förvarar du vapen i ett förråd eller tar du, som vi såg i Sollentuna, över ett källarutrymme ska du inte vara kvar i fastigheten. Det är ingen bestraffning. Det är ett sätt att skydda dem som bor i huset. Det handlar om att skydda de laglydiga medborgarna, som har rätt att släppa ut barnen på lekplatsen eller att vara i sina källarförråd och tvättstugor. De ska inte ska behöva vara oroliga för att åka hiss med gängkriminella. Reportaget i Dagens Nyheter 2022 är väldigt talande. Där framgår att man inte vågar åka i hissen för att beväpnade gängkriminella också åker där.

Detta är trygghet för mig. Det är trygghet i Sollentuna, och det är trygghet för den här strategin. Min fråga till ledamoten Jallow är: Vad är Vänsterpartiets svar – tycker Vänsterpartiet verkligen att det är okej att langa narkotika på en lekplats? Tycker ledamoten att det är okej att förvara vapen i ett förråd? Tycker ledamoten att det är okej att hota sina grannar?

Om inte, vad är ledamotens svar? Och vad ska man som hyresvärd göra i det läget?

Herr talman! I oktober 2022 kunde man i Dagens Nyheter läsa ett stort reportage om Malmvägen i Sollentuna. Där berättades om hur ett kriminellt gäng mer eller mindre tagit över bostadsområdet. Tidningen skrev om hur de gängkriminella hade ockuperat en källare och gjort om till sitt högkvarter, komplett med skjutbana och kulhål i dörrarna. Nattetid rörde sig gängmedlemmar på gatorna beväpnade med automatkarbiner. En av fastigheterna ägdes av en bostadsrättsförening som närmast kapats och plundrats av de kriminella.

När polisen slog till och grep männen som höll till i källarutrymmena hittade man såväl mängder av vapen som spår av storskalig narkotikahantering.

Herr talman! Förra onsdagen besökte jag och mina moderata kollegor i civilutskottet Sollentuna och träffade bland annat den moderate kommunstyrelseordföranden Henrik Thunes. Det gjorde vi för att höra hur Sollentuna, tillsammans med polisen och andra aktörer, de senaste åren stegvis vunnit tillbaka bostadsområdet kring Malmvägen från de kriminella gängen.

Den viktigaste insatsen i det brottsbekämpande arbetet står såklart polisen och rättsväsendet för. Men därutöver har Sollentuna, tillsammans med såväl kommunala som privata fastighetsägare, arbetat strategiskt och långsiktigt med att lyfta området. Därigenom har man tryckt tillbaka de kriminella krafterna och skapat trygghet för de boende. Genom att rent fysiskt återta utrymmen som ockuperats av kriminella, skapa ordentliga skalskydd i fastigheterna och rusta upp trapphus och fasader skapar man konkret förändring.

Man har också aktiverat platsen med olika kultur- och fritidsaktiviteter, särskilt sommartid. Och man har arbetat strategiskt med stadsutveckling för att göra gatubilden mer levande, med butiker och verksamheter som skapar rörelse och aktivitet.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse Ny strategi för levande och trygga städer. Det är ett ämne som kan kännas både torrt och tämligen abstrakt.

Men när man står på Malmvägen i Sollentuna och ser förändringen är det långt ifrån vare sig torrt eller abstrakt. Det är högst närvarande och konkret. Det moderatledda styrets arbete i Sollentuna är nämligen precis det som regeringens skrivelse handlar om: hur man genom stadsutveckling kan skapa levande och trygga städer – och kanske i synnerhet hur man kan använda en plats fysiska betingelser för att vända en negativ utveckling till en positiv utveckling.

Men att arbeta trygghetsskapande genom stadsutveckling är inte bara ett storstadsfenomen. I januari i år besökte jag Patric Åberg, moderat kommunstyrelseordförande i Östra Göinge. Han berättade om hur man i Östra Göinge framgångsrikt använder stadsutveckling för att göra olika bycentrum mer levande och trygga, både genom att riva nedgångna fastigheter och genom att bygga nya.

Runt om i landet är kommuner proaktiva och använder stadsutveckling för att skapa trygghet. Med den här skrivelsen formaliserar också regeringen detta arbete på statlig nivå och tar ett nationellt helhetsgrepp kring stadsbyggnad.

Herr talman! I Sverige bör var och en kunna leva ett tryggt liv utan rädsla för att bli utsatt för brott, oavsett vem man är och var man bor. Så är det tyvärr inte i dag. Många upplever otrygghet i sina bostadsområden. Nästan var fjärde svensk känner sig otrygg där man bor, enligt Brottsförebyggande rådet.

Men otryggheten skiljer sig åt mellan grupper. Mest otrygga känner sig ungdomar och äldre. Kvinnor känner sig mer otrygga än män. Utlandsfödda känner sig mer otrygga än svenskfödda. Det är därför vi särskilt betonar det brottsförebyggande och trygghetsfrämjande arbetet i den här strategin.

Herr talman! En viktig aspekt av trygghet, och attraktivitet i stort, är att staden är levande. Ju fler människor och ju fler ögon, desto mer liv och också trygghet. Livet och rörelsen, stadens puls, är en av huvudanledningarna till att så många söker sig till staden.

För oss moderater är det prioriterat att staden ska ha en hög livskvalitet. Det ska finnas ett varierat utbud av aktiviteter som bjuder in till gemenskap och samhörighet, där människor trivs och vill vara. Stadsmiljön bör präglas av genomtänkt och estetiskt tilltalande gestaltning i flera dimensioner. Det handlar om såväl byggnation, natur och stadsgrönska som arkitektur av hög kvalitet. Staden ska vara en plats där kulturens och de kreativa näringarnas möjligheter tas till vara och förvaltas.

Detta är något som har negligerats de senaste decennierna, när arkitekturen främst har handlat om funktionsindelad modernism och fokus på enskilda tomter snarare än på sammanhängande stadsbyggnad. Vi vill se städer där funktioner blandas för levande gator både dagtid och kvällstid, inte bara i centrum utan i hela staden. Extra fokus läggs i strategin på att skapa förutsättningar för moderna trädgårdsstäder.

Herr talman! Staden är en plats där handeln har en central funktion, tillsammans med hotell, kaféer, restauranger och nöjesliv. Det är ett kitt som håller ihop helheten. Ett tidigt inkluderande av handelns och besöksnäringens företrädare i den strategiska planeringen är avgörande för långsiktig och hållbar stadsutveckling.

En levande stad har välfungerande stråk och hållbara transportlösningar som skapar god tillgänglighet för alla. Ett holistiskt, trafikslagsövergripande perspektiv är nödvändigt. Att ställa trafikslag mot varandra är inte hållbar stadsutveckling. Hållbar stadsutveckling är däremot att skapa goda förutsättningar för människor att oavsett trafikslag röra sig i staden.

Herr talman! Strategin pekar på att städer förutom att vara levande och trygga också ska vara robusta. Detta gäller både i vardagen och med avseende på beredskap för kris och krig. Konkret handlar det om effektiva transporter och om stabil el, vatten- och värmeförsörjning men också om skyddsrum, om skydd av dricksvattentäkter och om hur skolor och vårdlokaler påverkas av avbrott i försörjningen. Det handlar också om att bygga en stad som klarar extremväder, allt från stora skyfall till extremkyla och extremhetta. Staden ska vara smart, grön och cirkulär.

Herr talman! Huvudansvaret för stadsutveckling bär kommunerna. Så är det, och så ska det förbli. Olika kommuner och städer har olika utmaningar, problem och förutsättningar. Medborgarna på olika platser har också olika åsikter och viljor när det gäller hur just deras stad ska se ut och utvecklas. Den här strategin pekar dock ut hur det nationella arbetet ska ske för att stötta och hjälpa kommunerna med att skapa levande och trygga städer.

Det främsta arbetet sker genom Rådet för levande städer, som tidigare hette Rådet för hållbara städer och består av 14 myndigheter, Sveriges Kommuner och Regioner och länsstyrelserna. Det nya namnet återspeglar det nya och bredare uppdraget att stötta arbetet för en levande stadsutveckling.

Herr talman! Under alltför lång tid har otryggheten fått breda ut sig i Sverige samtidigt som städer, centrum och byar runt om i vårt avlånga land har utarmats och stilla tynat bort. Genom politiskt ledarskap och ett samlat grepp från såväl kommun som stat kan vi nu ändra på detta. Vi kan återigen skapa levande och trygga städer och stadsdelar i Sverige. Fler utsatta gator ska helt enkelt kunna få göra samma resa som Malmvägen i Sollentuna har gjort.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Nästan på dagen för ett år sedan besökte jag Stockholms Stadsmissions nybyggda hyreshus i Farsta strand. Då var huset i stort sett klart, och hantverkarna gjorde det sista fixet. Egentligen är det två huskroppar, ett lite högre lägenhetshus och en länga med fyra radhus. En månad senare flyttade hyresgästerna in. Då skapade också huset och radhusen ökat liv och ökad trygghet på det lilla stadsdelstorget.

Huset riktar sig till människor som har svårt att skaffa ett långsiktigt boende på egen hand. Det är människor som med en mer teknisk term kan kallas strukturellt hemlösa. De är hemlösa därför att bostadsmarknaden i dag inte fungerar.

Modellen kallas Kymmendömodellen efter tomten som huset är byggt på: Kymmendö 4. Stockholms Stadsmission vill med huset utveckla en förvaltningsmodell för socialt hållbara bostäder som aktörer på bostadsmarknaden kan ta vidare och skala upp.

Men, fru talman, en bärande del av modellen är också att det är en kooperativ hyresrätt. Skälen är två: det ena är mer smickrande än det andra. Det smickrande skälet är att en kooperativ hyresrätt skapar samhörighet och inflytande hos de boende kring förvaltningen av huset.

Det mindre smickrande är att det är en juridisk förutsättning för att kunna ha differentierade hyror som modellen bygger på. Kymmendömodellen är nämligen egentligen inte tillåten enligt svensk hyreslagstiftning. Att göra lägenheter till kooperativa hyresrätter är ett juridiskt kryphål för att Stockholms Stadsmission ska kunna lyckas.

Fru talman! Bostadsforskaren Linda Lövgren på KTH konstaterar när hon blir intervjuad om sin forskning om Kymmendömodellen i senaste numret av Fastighetstidningen: ”Och det är kanske något många inte känner till, men bruksvärdessystemet är inte bara ett sätt att motverka höga hyror, det är också ett hinder mot att sätta för låga hyror.”

Intervjun med Linda Lövgren är en av flera artiklar i tidningen på temat visioner för hyresrätten, där olika branschföreträdare berättar om hur de ser att hyresrätten som bostadsform skulle kunna utvecklas. Det som lyfts fram från branschföreträdare handlar om allt från tilläggstjänster som städning till klimatsmart boende och delningstjänster. Men förutom en stark förändringsvilja för att skapa ett bättre boende utmärks svaren av att nästan alla idéer är svåra eller omöjliga att genomföra så som dagens regelverk är utformat.

Som arkitekten Cord Siegel, som byggde det första flerbostadshuset utan bilparkering, Cykelhotellet Ohboy i Malmö, uttrycker det: ”Vi bygger ju in funktioner så att man ska kunna leva helt utan bil. Normalt betalar en hyresgäst 4 000 kronor i månaden för sitt bilägande. Men vi kan skapa en produkt som är bättre än det bilindustrin producerar. Det vore en dröm att kunna ta 3 000 kronor mer i hyra för det. Men det går ju inte med hyressättningssystemet”.

Eller som fastighetsägaren Mikael Neuman i Göteborg lite mer lakoniskt konstaterar: ”I dag kan en fastighetsägare få lika mycket betalt för en välskött lägenhet som för en med betydligt lägre standard. Du får alltså betalt hur du än gör, inte för vad du faktiskt levererar.”

Det är därför vi moderater vill ändra på hyressättningsreglerna i Sverige, fru talman! Det finns nog inte ett land i västvärlden som inte har reglerade hyror i någon form. Samtidigt kan vi konstatera att det svenska regelverket skapar utanförskap och långa bostadsköer.

Det skapar dåliga incitament att bygga nya hyresrätter. Som artikelserien i Fastighetstidningen visar är det dessutom ett hinder för hyresvärdar att utveckla hyresrätten att bli grönare, mer socialt hållbar och bättre.

Jag hoppas att vi snart kan få till en större politisk diskussion om hyresregleringen och om hur vi kan lämna nuvarande regelverk och skapa förutsättningar för ett bättre, mer inkluderande och innovativt regelverk. Men just i dag, fru talman, finns det inte i den här kammaren en majoritet för sådana förändringar.

Fru talman! Om man lämnar den större diskussionen om hyressättningsreglerna finns det en rad andra frågor där den moderatledda regeringen nu levererar inom det område som behandlas i detta betänkande. Det handlar bland annat om att återställa presumtionshyressystemet så som det är tänkt att fungera.

I två hovrättsdomar från 2022 skapades en ny rättspraxis som i praktiken slog undan benen för nyproduktion av hyresrätter, eftersom domstolen i domarna tolkade lagstiftningen så att hyror i presumtionshyressystemet i praktiken bara får höjas motsvarande hälften av höjningarna i bruksvärdessystemet. Effekten har blivit att nyproduktionen av hyresrätter sjunkit drastiskt.

En utredning som presenterades i höstas har lämnat förslag på hur hyrorna åter kan justeras motsvarande kostnadsutvecklingen men också på hur förhandlingar om presumtionshyror kan förbättras. Regeringen har aviserat att en proposition kommer innan sommaren.

Fru talman! En annan del av samma utredning, som kommer att presenteras senare i vår, handlar om att förenkla privatuthyrningen. I dag är stora delar av vårt bostadsbestånd dåligt utnyttjat, eftersom den som äger bostaden antingen inte själv bor där för tillfället eller inte nyttjar hela ytan. Samtidigt gör krångliga regler att man drar sig för att hyra ut.

Genom att göra det enklare att hyra ut en bostadsrätt som står tom eller en del av en större villa som inte används kan fler bostäder tillgängliggöras eller till och med skapas. Det är bostäder som behövs för exempelvis studenter som ska studera en kortare tid eller människor som ska arbeta på en ort tillfälligt.

Fru talman! Samma utredning har också fått tilläggsdirektiv om att se över regelverket för så kallade företagsbostäder och delningsbostäder. Företagsbostäder är bostäder som företag hyr till sina anställda via förmedlare, något som med nuvarande regleringar och nya domar har visat sig extremt krångligt.

Delningsbostäder är en innovation på bostadsmarknaden som enklast kan beskrivas som en studentkorridor för människor som inte är studenter, det vill säga att man hyr ett eget rum och samtidigt delar på olika gemensamhetsytor som tv-rum och kök. Också det är en bostadsform som visat sig svårförenlig med svenskt regelverk.

För att återknyta till min inledning: nuvarande svensk hyresrättsreglering öppnar inte många möjligheter för innovation eller nya boendeformer.

Fru talman! Ett annat ärende som betänkandet tar upp, namnet till trots, är införandet av ett bostadsrättsregister. En rad aktörer, som banker, mäklare och bostadsrättsföreningar, har länge efterfrågat ett statligt bostadsrättsregister för att komma förbi dagens situation. Nu ansvarar varje enskild förening för sin egen förteckning över bostadsrättsinnehavare. Det är administrativt krångligt och omständligt för såväl föreningen som den boende, banker och mäklare.

Trots att den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte två utredningar, den första 2015, lyckades man aldrig få till en proposition och faktiskt föreslå ett centralt bostadsrättsregister. Den här regeringen gör nu vad andra bara pratar om. Ett utkast till lagrådsremiss presenterades i mars i år. Förhoppningen är att riksdagen ska kunna fatta beslut i höst.

På samma tema har riksdagen två gånger lämnat tillkännagivanden om att utreda såväl ombildningar av befintliga bostäder till ägarlägenheter som införandet av ett hyrköpssystem. Det skedde både förra och förrförra mandatperioden. Men det är först nu som förslagen faktiskt utretts, inom ramen för utredningen Fler vägar till att äga sitt boende. Remisstiden löpte precis ut, och svaren bereds nu i Regeringskansliet.

För oss moderater – uppenbarligen till skillnad från Socialdemokraterna – är det viktigt att fler människor ges möjlighet att äga sitt boende, och det är därför det också ska finnas fler vägar dit. En egenägd bostad får inte vara förbehållen den med hög lön eller stor förmögenhet, som det var under den tidigare regeringen.

Fru talman! Som moderat vill jag se en större bredd av bostäder och boendeformer. Dagens bostadsmarknad är extremt normerad. Du förväntas bo i en lägenhet – och då en hyresrätt eller en bostadsrätt – eller äga ett småhus. Men så ser inte samhället ut. Vi människor vill bo både större och mindre. Vi vill bo på olika sätt under olika delar av livet. Ibland vill vi bo länge. Ibland vill vi bara bo en kort tid. Vi vill hyra, äga eller hyrköpa beroende på ålder, familjesituation, tycke och smak. Ibland vill vi kunna hyra ut hela eller delar av vårt boende.

Vi moderater vill reformera regelverket för att skapa fler boendeformer men också större variation bland de nuvarande formerna. Då öppnas möjligheter till innovation och utveckling för hyresvärdar och fastighetsutvecklare. Fastighetstidningens artikelserie, som jag nämnde i början av mitt anförande, visar att det finns en enorm utvecklingspotential. Men det finns också enorma hinder i lagstiftningen.

Fru talman! Vi skulle kunna ha ett Sverige med fler socialt hållbara bostäder, som de i Farsta strand. Vi skulle kunna ha fler bostäder med mobilitetstjänster i stället för parkeringsdäck. Och vi skulle kunna ha fler hyresvärdar som helt enkelt går den där extra milen i sin förvaltning om de kan ta betalt för det. Men det krävs politiskt mod och reformvilja för att våga diskutera en omreglering av hyresrätten i den här kammaren.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.