Hans Eklind

Fru talman! Tack för frågorna, Janine Alm Ericson!

Kristdemokraterna är också fundersamma över att Sida redan nu drar i väg och konstaterar drastiska följder när man faktiskt inte hade det uppdraget. Det här är en trestegshistoria. Man ska nu se över de strategiska partnerorganisationerna, som de kallas, och Sida ska komma tillbaka med ett underlag. Vi har inte alls sagt sista ordet i frågan. Vi tror fortfarande att SPO, som de kallas med en förkortning, har en viktig roll. Jag sitter som ledamot i Lepramissionens styrelse, och jag vet att det annars skulle innebära jättestora svårigheter för oss att fortsätta vår verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Jag ska svara på vårdfrågan i nästa replik.

Vi måste dock konstatera att 14 procent av civilsamhällets bistånd försvann våren 2022, eftersom man avräknade mot migrationen. Nu har vi kristdemokrater sett till att det finns ett tak på 8 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Fru talman! Faktum är att var tionde person som lever på det här jordklotet lever i extrem fattigdom. Det är sorgligt på alla sätt, men Världsbanken har konstaterat att fattigdomen som sådan har minskat sedan 1980-talet. Anledningen är ekonomisk tillväxt. Andelen fattiga har därför minskat från över 40 procent till under 10 procent. Räknat i antal har antalet fattiga minskat med över 1 miljard människor. Med detta vill jag ha sagt att inte ett enda land har lyfts ur fattigdom genom enbart bistånd.

I min tidigare roll som församlingsherde i Svenska kyrkan var en av mina absolut mest angelägna uppgifter den diakonala insats som vi gjorde i det tysta med att undsätta ensamma och att stötta utsatta hushåll. Diakonin syftade hela tiden till att inte behövas i slutänden. Därför tycker jag att regeringens linje, att försöka ta till vara synergier mellan utvecklingssamarbete och handelspolitik, är viktig. För att ta sig ur fattigdom är ekonomisk utveckling och handel avgörande.

Bistånd är dock ibland helt avgörande i den svåra och vidriga situation som många människor trots allt tvingas leva i. I den här vårändringsbudgeten återförs nu cirka 1,5 miljarder kronor till biståndet. Det är ett bistånd som jobbar enligt agendan frihet, egenmakt och hållbar tillväxt. Det är ett bistånd där stödet i större utsträckning ska kanaliseras via civilsamhället, som har bäst kontakt med lokala gräsrotsorganisationer. Det är dessa som bidrar till verklig förändring på marken där de allra fattigaste och mest utsatta lever.

(Applåder)

Fru talman! Vi är många som gläder oss åt att inflationssiffrorna nu sjunker, steg för steg. Detta har varit och är regeringens främsta prioritering i den ekonomiska politiken. En kombination av återhållsam finanspolitik, åtstramande penningpolitik och en ansvarstagande avtalsrörelse ger nu resultat.

Samtidigt vet vi att händelser i vår omvärld kan bryta denna positiva utveckling. Natten till söndag såg vi hur den religiösa diktaturen i Iran för första gången anföll Mellanösterns enda demokrati, Israel. Vi har att fortsätta vara försiktiga med att se arbetet med att få ned inflationen som avslutat.

Fru talman! Finansministern tog upp det vidriga mordet på pappan Mikael, som sköts inför sin tolvårige son. Alla har skakats av detta, och den här regeringen vilar inte utan tar en rad olika grepp för att kriminella ska vara bakom lås och bom.

Om vi på allvar tänker oss att kunna ta krafttag mot de kriminella nätverken som nu plågar vårt samhälle måste vi strypa penningflödet, för det börjar och slutar med pengar. Och det handlar verkligen inte om några små belopp - beräkningar har gjorts att den kriminella ekonomin omsätter någonstans mellan 100 och 150 miljarder kronor årligen. Det är fyra gånger Polismyndighetens anslag.

Dessa siffror är en uppskattning, för det finns som vi alla förstår ett stort mörkertal när det gäller detta. Men det är kristallklart att det finns goda möjligheter för kriminella att tjäna stora summor pengar i Sverige, stora summor pengar som lockar fler och fler ungdomar att ansluta sig till gängen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Fru talman! Jag vill därför bland mycket annat lyfta fram de förstärkningar som görs i vårändringsbudgeten av Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Tullverket.

Skatteverket behöver i sitt arbete med att motverka den kriminella ekonomin förstärka bland annat sina skattebrottsutredningar.

Kronofogdemyndigheten förstärks också. Den här myndigheten är en viktig länk i arbetet för att förebygga och motverka brott.

Tullverket är en myndighet som befinner sig i frontlinjen i arbetet mot gängens ekonomi. Det är tullen och alla tulltjänstemän i Sverige som ska se till att knark och vapen inte kommer in i vårt land. Det är ju ofta från utlandet som gängens försäljningsvaror kommer.

Statistiken visar hur effektivt Tullverket är. Förra året beslagtog man dubbelt så stor mängd narkotika som året före. Men vi behöver förstärka tullens verktyg ytterligare så att man kan göra fler beslag och minska mängden knark och vapen som kommer in.

Samtidigt befinner sig tulltjänstemännen ofta i en alltför utsatt position. Det är viktigt att personalen känner sig trygg på sin arbetsplats och känner att de kan lösa sin uppgift säkert - därav förstärkningen.

Fru talman! Den enskilt största justeringen som görs är att regeringen nu tillför 6 miljarder kronor till regionerna. Dessa 6 miljarder förstärker de 3 miljarder som vi lade i sektorsbidrag i budgetpropositionen för 2024 och de ytterligare 3 miljarder som tillfaller regionerna utifrån den förstärkning som gjordes av det generella statsbidraget i höstens budget. Vi pratar alltså om att vi sammanlagt stöttar regionerna med 12 miljarder kronor under 2024.

I denna vårändringsbudget tillförs också Kammarkollegiet medel, då regeringen nu skapar en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvården för att stödja regionerna i genomförandet av strukturåtgärder som kan effektivisera dessa verksamheter.

Som kristdemokrat ser jag detta som mycket viktigt. Vi måste ju försöka få ut så mycket som möjligt av våra skattepengar och säkerställa att medel används med fokus på vårdnära tjänster så att fler patienter får vård i tid.

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Brodin (KD).

Herr talman! Som kristdemokrat är jag glad att kunna konstatera och även understryka att riksdagen står enad på frihetens och demokratins sida. Det beskedet gäller lika mycket i dag som för drygt två år sedan när Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes. Vi står på demokratins och frihetens sida, och vi gör det uthålligt. Vårt besked är att vi står med Ukraina så länge det krävs.

Om Ryssland lägger ned sina vapen, då är kriget över. Men om Ukraina lägger ned sina vapen, då är Ukrainas frihet över.

Herr talman! Det ligger i vårt eget intresse att snabbt och utan dröjsmål bistå Ukraina med både ekonomiska och materiella resurser. Vi har därför här i kammaren redan fattat en rad beslut om stöd, och vi kommer i dag att fatta ytterligare ett beslut. Det handlar om att skänka försvarsmateriel, sjukvårdsutrustning och livsmedel som kan avvaras av Försvarsmakten under begränsad tid - med det uttalade syftet att stödja den ukrainska försvarsförmågan.

Det är det 15:e och hittills största militära stödpaketet till Ukraina. Värdet beräknas till 7,1 miljarder kronor och svarar upp mot de prioriterade behov som Ukraina har framfört.

Herr talman! Flera av de föregående talarna har lite mer i detalj och på ett förtjänstfullt sätt beskrivit paketen. Låt mig därför sätta fokus på den humanitära katastrofen.

Nyligen läste jag att UNHCR angav att 6,3 miljoner ukrainare är på flykt utanför sitt eget hemland och att 3,7 miljoner är på flykt i Ukraina och alltså är så kallade internflyktingar. Engagemanget för sin nästa är avgörande om vi ska kunna klara detta.

Internflyktingar och övrig befolkning har det i många fall extremt svårt. Tillgången till sjukvård, elektricitet och vatten är allvarligt påverkad. Vi har sett ryska attacker där man medvetet försökt slå ut energisystem, skolor och sjukhus. Dessa har attackerats så att man har omöjliggjort skolgång för barn och så att sjukvården inte längre kan undsätta behövande.

Efter två år av krig beräknas nästan 15 miljoner människor i Ukraina vara i behov av humanitärt bistånd och skydd. Därför, herr talman, vill jag avsluta mitt anförande med att lyfta fram alla de fantastiska insatser för Ukraina som görs runt om i vårt land, dag ut och dag in. Kyrkor, föreningar, företag och privatpersoner jobbar envist med att leverera humanitär hjälp till Ukraina. Detta, herr talman, är medmänsklighet som inte handlar om vackra ord, utan det är medmänsklighet där man handgripligen försöker göra skillnad på riktigt. Ett stort och varmt tack till alla er som gjort och fortsätter att göra det möjligt för oss att bistå den ukrainska befolkningen!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2024 - Försvars-materiel och ekono-miskt stöd till Ukraina

Jag yrkar därför bifall till finansutskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Första gången jag träffade statsministern var i ungdomspolitiken för drygt 30 år sedan. Vi har blivit äldre.

(Statsminister ULF KRISTERSSON (M): Och klokare.)

Jag tror också att vi har justerat våra synpunkter utifrån att verkligheten har förändrats och insikter förvärvats.

Frågan om juridiskt könsbyte förtjänar att grundas på kunskap. Varningar från experter ska tas på allvar, inte viftas bort.

Kristdemokraterna säger bestämt nej till att ett barn som endast är 16 år ska kunna välja könstillhörighet trots att det inte finns en diagnos om könsdysfori i botten. Professorer och specialistläkare inom psykiatrin varnar för att den upplevda könsdysforin förvärras. Socialstyrelsen menar att riskerna väger tyngre än förväntad nytta med hormonbehandling för personer så unga som 16 år.

Min fråga till statsministern är om han anser att ny kunskap och evidens bör tas till vara före det att en lagändring genomförs.

Fru talman! Ända sedan den 7 oktober, när vi successivt har lärt oss alltmer om det vidriga och urskillningslösa mördandet av oskyldiga barn, kvinnor och män som terrororganisationen Hamas gjort sig skyldig till, har jag - och jag tror många andra i Sverige - funderat och grubblat över frågan hur vi kan få ett slut på denna ondska.

Frågeställningen blev än mer påträngande när vi såg hur människor i Sverige firade detta mördande. Går det att vända en sådan utveckling?

En som inte förlorade hoppet och som pekade på en lösning var den israeliske författaren Amos Oz, som dog 2018. Jag tror att han var något på spåret när han i sin bok How to Cure a Fanatic menade att fred mellan judar och palestinier kan bli av när människor möts och delar varandras livsberättelser.

Det var också denna tro som gjorde att tre kristdemokrater, Adenauer, De Gasperi och Schuman, lade grunden för det vi i dag kallar EU. De närde en vision om att ur andra världskrigets ruiner koppla ihop människor och nationer. I stället för främlingskapet, ett vi och dom, skulle vi knytas samman där det okända blir känt och det främmande någonting som vi ändå förstår. Vi skulle kunna se varandra och värdet hos varandra.

Fru talman! EU har avgjort spelat och spelar en viktig roll som enskilda medlemsstater inte kan spela var och en för sig. Jag tänker självklart på Ukraina som ett tydligt exempel. Helt nyligen enades EU om ett tolfte sanktionspaket som svar på Rysslands invasionskrig. Här finns en enighet också i Sveriges riksdag och en regering som i ord och handling verkligen säger att detta är den mest prioriterade frågan.

Det vi nu alla väntar på är att detta också ska bli verklighet. När 26 av 27 medlemsstater säger att man ska gå in substantiellt och hjälpa Ukraina får inte detta hindras av en medlemsstat. Vi hoppas att i början av nästa år se att detta sjösätts på riktigt.

Fru talman! En annan sak som en enskild medlemsstat inte klarar bäst själv är det som vi kallar för utsläpp som sker exempelvis via luft och vattendrag. Det är ett problem i det enskilda landet, men det kan också vara något som drabbar länder runt omkring. Därför krävs internationella lösningar också på miljö- och klimatområdet.

Efter många, långa och svåra förhandlingar har vi nu EU:s stora klimatpaket Fit for 55 som har rotts i land. Detta handlar inte minst om min egen partiledare, energi- och näringsminister Ebba Busch, som i allra högsta grad har medverkat till att detta blev av. Det var och är en stor framgång, för paketet betyder inte bara mycket för klimatet utan också för EU:s framtida konkurrenskraft.

Fru talman! Detta var två korta exempel där jag menar att vi med fördel kan söka lösningar med andra länder.

Fru talman! När det gäller EU-avgiften ska EU:s fortsatta arbete främst finansieras via omprioriteringar, inte nya lån eller skattebaser. Vår regering ska därför vara, och är, en tydlig röst för detta. Även här finns det i denna riksdag en mycket bred gemensam uppfattning. Ansvarsförbindelser måste nämligen som bekant förr eller senare infrias, och här har EU byggt upp en exponering som fyller i alla fall oss med oro kring hur detta kommer att kunna påverka medlemsstaternas avgifter i framtiden.

Att vi i dag får möjlighet att här i Sveriges riksdag diskutera avgiften - även om jag nu känner att det är lite tid kvar - är en ordning som vi kristdemokrater tycker mycket om. Det är en motvikt till de ständiga propåerna om att EU måste få öka sina utgifter och att man vill runda medlemsstaterna. Det vi gör i dag är att tala om att det inte går att runda svenska parlamentariker. Här bestämmer vi EU-avgiften.

I ministerrådet har dessutom varje medlemsstat vetorätt i budgetfrågan. Den ska vi slå vakt om - där håller jag med Vänsterpartiets företrädare. Det finns nämligen väldigt starka federalistiska strömningar nere i Bryssel, och har så gjort de senaste decennierna, som vill skapa en EU-beskattning så att man slipper de jobbiga medlemsstaterna som har åsikter om EU:s budget.

Fru talman! Det kändes viktigt att börja med att peka på de mervärden som EU skapat och skapar. Schumans, De Gasperis och Adenauers tankar om att binda oss samman för att kunna hantera tider av oro och kris har visat sig vara effektiva. Även om jag ser att EU är mycket mer än pengar och avgifter vill jag avsluta med att slå fast att Kristdemokraterna är en garant för att EU inte ges obefogad makt. Det medlemsstaterna kan sköta bäst själva ska EU inte heller bry sig om.

Avgiften till Euro-peiska unionen

Med detta vill jag önska fru talmannen, talmanspresidiet, mina vänner i finansutskottet och vårt fantastiska kansli som servar oss en välsignad och fridfull julhelg samt ett gott nytt år.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Lawen Redar är ju inte vem som helst. Hon är ansvarig för rapporten. Jag gissar att den som är ansvarig för rapporten också uttrycker sig på ett sätt som är okej för att ge en bild av socialdemokratin.

I december 2014 meddelade vi kristdemokrater att de som söker asyl i Sverige som huvudregel ska ges tidsbegränsade uppehållstillstånd. Stefan Löfven, som var statsminister då, sa att det var helt fel väg att gå. Sedan fattade Socialdemokraterna samma beslut ungefär ett år senare. Då var det helt plötsligt rätt och riktigt.

Någon månad senare, 2015, föreslog vi införande av tillfälliga gränskontroller, och vi kom med förslag om mer effektiva avvisning och tillsättande av en kriskommission. Då kritiserade regeringen Kristdemokraterna ånyo, för att sedan ta upp våra förslag och genomföra dem.

Jag vill inte hamna i en debatt om detta, men att gå med på en historieskrivning där man påstår att socialdemokratin har suttit i förarsätet för den nya migrationspolitiken är att aktivt försöka skriva om historien.

Häromveckan kom Riksrevisionen med rapporten Systemet för återkallelser av uppehållstillstånd. Den är en svidande kritik av den dåvarande regeringen och migrationsminister Morgan Johansson. Tusentals uppehållstillstånd borde ha återkallats. Vi talar om 9 000 personer som har kvar sina permanenta uppehållstillstånd i Sverige trots att de flyttat från landet. Hälften av dem flyttade för över tio år sedan, påpekar Riksrevisionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Man säger att det är minst 430 miljoner kronor som har betalats ut felaktigt. Man tar upp detta med studier och arbetstillstånd. Var tionde person som har fått uppehållstillstånd för att arbeta har inte någon inkomst.

Det finns mycket som den förra regeringen borde ha gjort. Nu städar vi upp efter er, och vi gör det i en snabb och rask takt.

(Applåder)

Herr talman! Här tänker jag inte säga tack, för jag tycker att detta var nästan på gränsen för vad jag tycker är tolererbart.

Här diskuterar vi migrationspolitik på ett seriöst sätt, och då kan vi inte dra in enskilda personer. Det tror jag att Ola Möller också förstår. Detta tänker jag inte kommentera. De personer det handlar om är heller inte här. Om Ola Möller har frågor får han gärna ställa dem direkt till personerna i fråga.

Socialdemokraterna lyfte jag fram i mitt anförande. Jag trodde faktiskt att Ola Möller skulle ha mod nog att ta tag i det jag sa. Ni har ju på grund av beröringsskräcken gentemot SD - detta säger ni själva i en rapport - bedrivit en politik som vi nu ser konsekvensen av och som det kommer att ta generationer att åtgärda, eller det finns i alla fall ingen quickfix. Där har socialdemokratin i allra högsta grad medverkat aktivt. Det säger ni själva.

Då undrar jag: Har inte Ola Möller någonting att säga om detta? Vi pratar ju om migrationspolitiken. Det handlar visserligen om den framtida utformningen, men då måste man ta avstamp i den verklighet som vi står inför.

Vi bedriver nu en stram migrationspolitik. Den har inte kommit ur intet, utan det är en stram migrationspolitik som delvis är en produkt av den politik som har förts under en rad år.

Jag står bakom en stram migrationspolitik av ett centralt skäl: Jag vill att vi ser till att ta tag i integrationsproblematiken. Av det skälet måste vi ha en stramare migrationspolitik än jag själv skulle önska om jag finge bestämma. Men när jag ser hur Sverige har gått sönder ser jag också att den enda chans vi har att verkligen ta itu med saker och ting är att ha en mycket stram migrationspolitik som ligger på EU:s miniminivå.

Då undrar jag naturligtvis: Hur kommer det sig att en socialdemokrat i en migrationspolitisk debatt inte vågar ta tag i detta när ni själva har lagt fram en sådan rapport?

Herr talman! Det blir tydligt vad som skiljer en miljöpartist från en kristdemokrat. Annika Hirvonens parti Miljöpartiet vill exempelvis ha permanenta uppehållstillstånd, medan vi vet - och har erfarenheter av - vad som händer när Sverige har egna typer av uppehållstillstånd som inget annat land i Europa har. Det kallas pull factor, vilket innebär att det blir ett söktryck mot Sverige som slår till direkt. Vi såg det exempelvis 2013, eller om det var 2014, när Sverige var ensamt om att erbjuda permanenta uppehållstillstånd till syriska personer. Då kom de till Sverige.

Det är någonstans detta som är poängen: Vi i Tidöpartierna har nu formerat en politik där vi lägger oss på en miniminivå. Men det regelverk vi nu har tagit fram i Sverige ligger fortfarande helt och hållet i linje med alla konventioner. Det strider inte mot familjeåterföreningsdirektivet, och det strider inte mot barnkonventionen. Jag hörde inte Annika Hirvonen säga att Miljöpartiet hade reserverat sig med hänvisning till barnkonventionen, så jag gissar att det är korrekt att Miljöpartiet inte har gjort det. Detta ligger nämligen fullt i linje med barnkonventionen.

Jag tror att det är oerhört viktigt att se att utmaningen nu är att barnen i de familjer som vi faktiskt har tagit emot - som har fått ett ja till att få stanna i Sverige - ska kunna få se sina mammor och pappor gå till jobbet. Det är ju det som är verkligheten bland dem som är här i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Trångboddhet är inget som jag brukar höra att något parti tycker är okej, exempelvis att en familj ska bo i ett rum och kök. Tvärtom har vi slagit fast ett regelverk därför att vi ser barnets och familjens behov av ett visst antal rum beroende på familjens storlek. Nu har Annika Hirvonen inte möjlighet att svara på frågan, men tycker Miljöpartiet alltså inte att vi ska ha regelverk kring bostadssituationen för en familj? Det var ny information för mig, men det kanske har hänt något under de senaste ett och ett halvt åren.

Som sagt: Låt oss nu försöka ta hand om dem som har kommit hit. För att göra det måste vi ha ett regelverk som ligger på EU:s miniminivå, och det står vi kristdemokrater helt och hållet bakom.

Herr talman! Tack för frågan, Annika Hirvonen!

Familjesplittringen äger uppenbarligen inte rum i Sverige. Därmed är frågan naturligtvis vad som ska krävas för att familjen ska kunna återförenas. Jag tycker att det är fullt rimligt att den familj som vill återförenas med sitt barn ska bo på ett sådant sätt och ha en sådan inkomst att man kan ta ansvar för varandra. Det tycker jag är rimligt.

Från mitt arbetsrum följde jag en debatt som SfU hade för kanske en vecka sedan och där man pratade om just detta. Då var det en väldig diskussion här i kammaren om barnkonventionen - att den kränks och så vidare. Jag vill bara kontrollera om följande stämmer: Har Annika Hirvonens parti, alltså Miljöpartiet, reserverat sig mot beslutet att tajta åt möjligheten till familjeåterförening, med hänvisning till barnkonventionen? Det skulle vara intressant att veta, för det som har lyfts fram är just att detta skulle vara ett brott mot barnkonventionen. Om man nu tycker att det är så solklart vore det väl ganska rimligt att reservera sig mot beslutet.

Vi skulle aldrig ha ställt oss bakom en proposition som bryter mot barnkonventionen, och jag tror faktiskt inte att något av partierna i Tidögänget skulle ha gjort det. Man har försäkrat sig om att både barnkonventionen och andra konventioner faktiskt iakttas, så att detta inte strider mot någon av dem.

Det som skiljer oss åt, Annika Hirvonen, är att det för mig är oerhört viktigt att vi får en reglerad invandring som vi kan lita på. Då måste skyddsskälen vara avgörande. Vi har en rad regler för detta, och de ska såklart uppfyllas. Jag tycker att det är fruktansvärt att familjer splittras, och av det skälet hade vi kristdemokrater exempelvis ett förslag om försörjningskrav även för att barn ska kunna återförenas med sina föräldrar. Vi vet nämligen att också barn sattes i händerna på människosmugglare och skickades på livsfarliga resor för att ta sig till ett annat land.

Herr talman! "Migrationspolitiken måste ta hänsyn till vår förmåga att integrera. När detta inte sker får vi överfyllda förorter, parallellsamhällen, utanförskap och förläggningar med tusentals människor. Vi måste se sambandet mellan en invandring i alltför stora volymer och de mycket allvarliga samhällsproblem som vi brottas med."

Det är faktiskt mina egna ord, och de uttalades här i denna talarstol i en av mina första migrationsdebatter när jag som nybliven riksdagsledamot hade fått bli Kristdemokraternas migrationspolitiske talesperson, som det så vackert heter.

Det här kan tyckas ganska självklart nu, men det var det inte då. Miljöpartiet, exempelvis, gillade det inte alls och begärde replik. Vart är ni på väg någonstans som resonerar på detta sätt, undrade de.

Jag svarade då att jag gillar stenhårt att vi kristdemokrater redan 2014 började göra positionsändringar på migrationsområdet - detta därför att det jag såg på nära håll då, i mitt liv före riksdagen när jag jobbade i två av Örebros fyra utsatta områden, var att en stram migrationspolitik är en förutsättning för att vi ska kunna ta itu med integrationsproblematiken som vi brottas med. Det var och är avgörande om vi ska förmå att skapa ett Sverige där vi lever med, inte bredvid, varandra.

I den här debatten klargjorde jag även något annat som jag burit med mig alltsedan dess. Även om jag nu sitter i ett annat utskott har jag varje dag när jag gått runt här på Helgeandsholmen försökt vinnlägga mig om att alltid analysera förslag som läggs fram i den här kammaren oavsett från vilket parti de kommer, för rätt är rätt och fel är fel, alldeles oavsett vem som yttrar det.

Det löftet, herr talman, står i bjärt kontrast mot socialdemokratins sätt att resonera och agera inom migrationspolitiken det senaste decenniet.

Man kan förvisso säga, och jag tycker, att det avgjort är ett steg framåt att man helt nyligen i en rapport om sin egen migrations- och integrationspolitik erkände att man bär ett stort ansvar för de problem som en alltför stor migration fört med sig.

Rapportförfattaren Lawen Redar, socialdemokratisk riksdagsledamot, säger så här i en intervju: "Jag är därför kritisk gentemot mitt eget parti och gentemot mig själv. Vi har haft socialdemokratiska kommunalråd som under 20 års tid gett uttryck för att migrationen måste stå i paritet med integrationskapaciteten." Vidare säger Lawen Redar: "Segregationen i Sveriges tre största städer är bland västvärldens mest extrema."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Då undrar man ju: Om man nu ägde all denna kunskap, varför gjorde man inte annorlunda? Svaret är nog faktiskt beröringsskräcken för SD. Med Lawen Redars egna ord: "När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem."

Herr talman! I detta nu levererar vår nuvarande regering med migrationsminister Maria Malmer Stenergard i spetsen på punkt efter punkt för att skapa en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Denna migrationspolitik syftar till att få ned söktrycket, och det är en politik som jag tror måste gälla många, många år framöver. Det finns ingen quickfix för att komma till rätta med de problem som vi har och nå fram till den samhällsgemenskap som vi kristdemokrater vill se - en samhällsgemenskap för alla, inte bara för vissa.

När migrations- och integrationspolitiken inte fungerar drabbas faktiskt alla, både de som kommit till Sverige och vi som växt upp i det här landet. Under så många år har vi på grund av pajkastning och brunsmetningar förvägrat oss själva att ha en diskussion om migrationspolitikens utformning som bygger mer på analys och mindre på känslomässiga yttringar.

Det stora mottagande som Sverige haft under en lång rad av år har lett till allvarliga integrationsproblem. Människor som kommit till vårt land, till Sverige, med drömmar och förhoppningar om ett bättre liv har fått se sig själva fastna i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Skuggsamhällen, gängkriminalitet och hederskultur har kunnat frodas, och samhällsgemenskapen som jag pratar om har vittrat sönder till oigenkännlighet när vår tilltro till varandra har bytts ut mot främlingskap och misstänksamhet.

Herr talman! Vi har upprepade gånger, under 2015 och 2016 och nu senast i samband med de ukrainska flyktingarna, sett bevis på generositet och medmänsklighet. Civilsamhället med alla dess föreningar, samfund och organisationer men även privatpersoner har tagit egna initiativ för att de flyktingar som kommit till vårt land ska få tak över huvudet, mat i munnen och omsorg.

Jag vill påpeka detta, för samtidigt får vi i undersökning efter undersökning även besked om att väljarna vill ta emot färre flyktingar. Och det är alltså inte ett uttryck för vare sig bristande generositet eller för den delen främlingsfientlighet, utan det är en reaktion på det man ser: ett Sverige som har gått sönder. Det är också ett uttryck för att vi inte kan ta ett så stort ansvar att vi inte förmår hjälpa de människor som redan finns här i Sverige. Det kallas samhällskontrakt, och det är något som ska hedras mellan dem som bor och betalar skatt i Sverige. De vill se ett Sverige som de kan lita på när de är i behov av hjälp och stöd.

Herr talman! Jag har lyssnat till migrationsdebatten så här långt, och det känns fantastiskt roligt att vara tillbaka i SfU-debatterna. Jag tänkte tillåta mig att göra en liten avslutande reflektion.

Jag recenserar på intet sätt något av inläggen, men jag ställer mig ändå frågande till hur en migrationspolitik som inte är utformad av regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna, alltså Tidöpartierna, kommer att se ut. Den frågan har ju denna debatt inte gett något som helst svar på. Vad är alternativet - kommer vi att få en stram migrationspolitik eller en generös migrationspolitik? Kommer vi att få en politik som syftar till att sänka söktrycket eller till att höja detsamma? De frågorna får jag väl bära med mig efter denna debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att vi har ett pensionssystem som i grund och botten är både uthålligt och bra utformat. Men det finns brister, och det som är bra kan alltid bli bättre. De brister som finns ska vi naturligtvis se till att lösa.

Det gläder mig mycket att vi fått till en breddning av Pensionsgruppen så att alla partier i riksdagen nu finns företrädda. Det är något som vi kristdemokrater har drivit under en längre tid. Det finns flera skäl till att vi tyckt att en sådan breddning var viktig. Ett av de främsta skälen för mig personligen är att ju fler partier som ingår i en pensionsgrupp där man kan resonera sig samman, desto större blir förutsättningarna för att de beslut man fattar blir långsiktigt hållbara.

Jag har suttit i Pensionsgruppen i snart fem år. En av de absolut viktigaste drivfjädrarna för mig har varit att försöka lösa samtidens problem utan att riskera att vi får ett pensionssystem som det inte går att lita på. Man ska kunna lita på pensionssystemet. Både mina barn och förhoppningsvis kommande barnbarn och barnbarnsbarn ska ha ett pensionssystem att lita på.

Därför återkom jag i väldigt många debatter under den förra mandatperioden till att det är viktigt att vi har ett autonomt pensionssystem, alltså ett pensionssystem som ligger vid sidan av statens budget. Det har hela tiden sedan det nya pensionssystemet sjösattes varit en central bärande princip just för att vi ska se till så att även kommande generationer har ett pensionssystem att lita på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Fru talman! Här i riksdagen kan vi fatta en rad beslut ändå, utanför Pensionsgruppen, för att se till att pensionärernas ekonomi förbättras. Under den forna alliansregeringen sänkte vi skatterna fem gånger och höjde bostadstillägget tre gånger. Tillsammans med Moderaterna tog vi också bort en särskild löneskatt som lades just på äldre som valde att jobba vidare efter pensionsåldern. I den här budgeten lägger vi, som vi precis hört, också fram ett förslag där vi sänker skatten med 3 400 kronor per år för en pensionär med 25 000 kronor i pension.

Utöver dessa förbättringar, fru talman, vill jag uppehålla mig lite grann vid 57:orna. Det är en fråga som jag personligen har lagt ned väldigt mycket tid på.

Det blev ju fel när personer födda 1957 inte fick ta del av det förhöjda grundavdraget. Anledningen till att detta verkligen var fel var att det gick på tvärs med det som vi var överens om i Pensionsgruppen, nämligen att när riktåldern höjs ska alla system parallelljusteras så att vi undviker just den typen av effekter som vi har fått. I år kommer 57:orna att få betala 24 000-28 000 kronor för mycket. De får tillbaka det nästkommande år; det är en av de större satsningar som regeringen gör i kronor och ören.

Om en bank får in för mycket pengar på sitt konto behåller den inte pengarna utan betalar tillbaka dem till den rättmätige ägaren. Det är precis vad det handlar om när det gäller 57:orna. Det är de som är ägarna, och därför ska de få tillbaka sina pengar.

Fru talman! Något som jag har tänkt på ibland när jag har följt politiken - både innan jag gick in i politiken igen och som en del av den - är att det som får utrymme är de negativa nyheterna. Det är dem som medierna speglar, men det är faktiskt inte hela verkligheten.

Jag blev lite förvånad, för det kom en positiv nyhet häromveckan från Pensionsmyndigheten om andelen pensionärer som lever i materiell och social fattigdom. Det är ingen här inne som säger att det är bra att det är 2 procent, men det är mycket lägre än vad vi hela tiden får höra i debatten. I befolkningen i stort är det 4,7 procent som lever i social och materiell fattigdom. Av våra äldre är det 1 procent som lever i det som kallas allvarlig fattigdom. När det gäller den siffran tror jag att det bara är Luxemburg som har en lägre andel äldre som lever i allvarlig fattigdom.

Det pensionssystem som vi har tillsammans med ett väl utbyggt ekonomiskt skyddsnät för våra äldre levererar på ett bra sätt. Jag som är intresserad av dessa frågor googlade på detta men fick ytterst få träffar. Det finns mycket få nyhetsartiklar om detta. Det tycker jag är lite upprörande, för det är viktigt att presentera båda sidor av myntet.

Fru talman! I Pensionsgruppen kommer vi att jobba vidare för att säkerställa att vi har ett fungerande grundskydd. Samtidigt är det oerhört viktigt att säkerställa att vi har ett respektavstånd så att vi hela tiden uppmuntrar och klarar av arbetslinjen, för det är vad pensionssystemets framgång bygger på.

Jag är glad över att den gas som jag har argumenterat för i över fyra års tid nu omfamnas av samtliga partier i riksdagen. Bakgrunden till att vi kristdemokrater lade fram förslaget om en gas var att pensionssystemet är utrustat med en så kallad automatisk balanseringsmekanism, men enbart i form av en broms. Den ser till att utbetalningarna på lång sikt inte överstiger tillgångarna och garanterar på så vis att pengarna i systemet räcker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid ålderdom

En balanseringsmekanism måste dock fungera åt andra hållet också. Med en gas kan det överskott på hundratals miljarder som finns i pensionssystemet användas för att förstärka pensionerna. Detta överskott uppgick till 1 300 miljarder kronor i våras - jag tror det var i mars; det var den senaste siffran jag hittade. Delar av det ska nu slussas tillbaka för att förstärka pensionerna.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Jag vänder mig väldigt kraftfullt mot beskrivningen att man skyller på inflationen. Jag trodde att vi i den här kammaren hade en gemensam verklighetsbild och att vi ser att inflationen är ett enormt problem. Den måste bringas ned fortast möjligt.

Jag delar inte alls Janine Alm Ericsons bestämda optimism. Jag hoppas att inflationen är på väg ned, men det är alldeles för tidigt att ropa att det är klart nu, att den är på väg ned och att vi kan börja gasa igen. Ekonomerna gissar väldigt olika kring hur framtiden kommer att se ut. Vi vet inte alls hur det går i Kina eller i vårt närområde.

Jag hoppas att inflationen nu är på väg ned. Jag tror att de flesta bedömare är eniga om detta. Men i vilken takt det sker vet man inte riktigt. Ett skäl till att många ändå tror att inflationen är på väg ned är att vi ändå håller fast i finanspolitiken och bedriver en återhållsam politik som inte spär på inflationen. Det är detta som skiljer Miljöpartiet från Kristdemokraterna.

Vi står bakom en återhållsam budget av det enkla skälet att vi vill trycka ned inflationen så fort som möjligt. Det är inflationen som är det stora problemet för regionerna just nu. Det handlar ju om pensionskostnaderna.

Här väljer Miljöpartiet en helt annan väg. Man övertrumfar i sitt budgetalternativ till och med Vänsterpartiet när det gäller att lånefinansiera.

När det gäller investeringar för framtiden upplever jag inte att Sverigedemokraterna skulle ha sagt nej till att vi ska börja investera igen. Däremot är sverigedemokrater och kristdemokrater helt överens om att det ska vara ekonomiskt hållbart. Men jag tror fortfarande att vi måste få en stålproduktion som är miljövänlig. Det handlar om 10 procent. Kan någon annan peka på hur vi kan nå miljömålen till 2045 utan att göra dessa satsningar ska jag absolut lyssna.

Vi är överens om miljömålen. Då måste något göras.

Fru talman! Vi lägger alltså 40 procent av reformutrymmet just på att stärka kommuner och regioner. Låt mig citera vad chefsekonomen hos SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, sa när hon fick frågan vad som händer. Hon svarade: Inflationssmockan! Det var hennes svar.

Det är ju där vi har problemet. Det är inte så att regionerna slarvar med sin ekonomi eller att personalens löneavtal gör att man inte klarar av ekonomin längre, utan det är inflationssmockan som har orsakat detta. Det är alltså en tillfällig sak som vi nu ska ta oss igenom.

Vad är då inflationssmockan? Det handlar om pensionsavtalen som nu skrivs upp med kpi. I år är det 8 procent, och nästa år tror jag att det är 9,14 procent. Där har vi det problem som regionerna nu brottas med.

Jag har en motfråga till Janine Alm Ericson. Ni lägger ju fram en ekonomi där ni lånefinansierar med över 200 miljarder kronor. Ni lägger fram en politik som är inflationsdrivande. Om det nu är så som SKR:s chefsekonom säger, att det är inflationen som är problemet, på vilket sätt anser då Janine Alm Ericson att Miljöpartiets sätt att hantera budgetpolitiken skulle underlätta? Det viktigaste just nu är ju att få ned inflationen fortast möjligt.

Ni lägger fram en budget som snarast är inflationsdrivande. På vilket sätt innebär det en hjälp här och nu och på sikt för de regioner som brottas med detta?

Fru talman! Grunden för Försvarsmakten och den militära tillväxten är personalen. Ökade värnpliktskullar breddar nu rekryteringsbasen för både soldater och officerare. I budgetpropositionen för 2024 utökar vi antalet platser på officersutbildningen, och Försvarsmakten ser i dagsläget över sina villkor. Det är en historisk utbyggnad.

Jag vill bara i all vänlighet säga att jag reagerade i september, men jag hann då inte begära replik på Martin Ådahl innan det var för sent. Men i september påstod Martin Ådahl till exempel att elbilsförsäljningen hade tvärstannat. Jag gick in och kollade på min dator, och då kunde jag se att de tre mest sålda bilarna i augusti månad, alltså den månad som senast registrerats, var just elbilar.

Att man gör en sådan affär av bensinskatten vittnar väl om att Martin Ådahl inte har träffat de väljare som jag har träffat. Det är människor som behöver bilen. De behöver ha en bil för att få livspusslet att gå ihop. De viftar inte bort sänkningen av skatten. De viftar inte bort den sänkning av reduktionsplikten som blir verklighet den 1 januari. Tvärtom är den helt avgörande för att de ska kunna få sitt liv att gå ihop.

Jag tycker inte att man ska ställa en sänkning av bensinskatten mot försvarssatsningarna, som dessutom är historiska. Man behöver både och.

Fru talman! Normalt sett brukar vi svara så här: Vi tillför det svenska försvaret 27 miljarder kronor i försvarsbudgeten; det är det som läggs på försvaret. Jag brukar säga: Är det sant? Jag tycker egentligen att man skulle kunna säga 44 miljarder, av det enkla skälet att vi utöver den egna försvarsbudgeten genom fem stödpaket till Ukraina har tillfört Ukraina ett värde på 17 miljarder kronor.

Det är en historisk satsning som görs på försvaret. Jag blir därför lite förvånad över Martin Ådahls beskrivningar. Det är en budget som är omfattande, och det är den av det enkla skälet att vi vill möjliggöra en fungerande personalförsörjning och anskaffning av nya materielsystem. Med den budget som regeringen nu lägger fram kommer vi att kunna gå in i Nato som en trovärdig allierad, i stället för att backa in med ett underfinansierat förslag.

Jag vänder mig alltså lite grann emot den beskrivning som Martin Ådahl ger av hur satsningen på det svenska försvaret ser ut. Det är en historisk utbyggnad av försvaret som görs. Eller har Martin Ådahl en annan åsikt kring detta?

Fru talman! Ja, det ekonomiska läget är minst sagt utmanande med hög inflation och höga räntenivåer som påverkar alla delar av samhället - hushåll och företag men också välfärden.

Det är därför regeringen i sitt förslag till budget har fokus på att i första hand bekämpa inflationen samtidigt som man vidtar åtgärder för att stötta i första hand utsatta hushåll men också välfärden genom denna svåra tid.

Det är en återhållsam budget, och jag tycker att det är rimligt. Vi ska vara försiktiga med statens utgifter så att vi inte spär på den inflation som finns. Men parallellt med detta behövs det reformer, inte minst för att fler ska komma i arbete men också för att stärka hushåll och välfärd i en svår tid.

Vi behöver också, vilket man kan avläsa av budgetpropositionen, rusta upp vårt försvar och vårt rättsväsen. I budgeten för 2024 görs en rejäl utbyggnad av både försvaret och rättsväsendet. Trots ett pressat ekonomiskt läge prioriterar vi exempelvis att resurserna till rättsväsendet går från 69 till 90 miljarder mellan 2023 och 2026.

Fru talman! Jag tänker ändå att det inte går att tala om lag och ordning utan att lägga särskilt fokus på det brottsförebyggande arbetet. Det borde vara minst lika intressant att diskutera hur vi bäst förebygger brott som att diskutera straffpåföljd. Ett brottsförebyggande arbete menar jag måste ha familjen som en hörnsten.

Alldeles i närheten av där jag bor i Örebro har vi den kända Kumlaanstalten. Sedan 2020 heter chefen där Jacques Mwepu. Han har uttryckt sig på följande sätt: Många barn växer upp i splittrade familjer, i avsaknad av vägledning och i miljöer där föräldrarna har svårigheter att påverka sina barn i rätt riktning. Jag tror att samhället måste stötta familjerna ännu mer, och i en tidigare fas.

Jacques Mwepus ord förklarar, tänker jag, varför vi kristdemokrater så ofta pratar om just familjen. Goda värderingar byggs i familjen. Föräldrarna är oersättliga, och de är det främsta värnet mot gatans värderingar och en kriminell livsstil. Alf Svensson, vår kände partiledare, sa en gång: Det finns inte ett enda barn som föds till mördare.

Därför behöver familjen stå i centrum för det förebyggande arbetet, och med oss kristdemokrater i regeringen låter vi också det styra utformningen av politiken.

Fru talman! Regeringen har ju presenterat och presenterar en rad åtgärder för just förebyggande satsningar. Exempel är fritidskortet, Sis-subvention, hembesöksprogram, föräldraskapsstöd, förstärkt säkerhet på Sis och arbetsmiljön för lärare i utsatta områden. Snart kommer vi också att ha en ny socialtjänstlag och en bemanningssatsning.

Vi kristdemokrater har drivit på för att vi ska ha fokus på det brottsförebyggande arbetet. Det handlar helt enkelt om att ge så många barn som möjligt chansen att hamna rätt i livet.

Fru talman! Vi i riksdagen har att hantera en lågkonjunktur med hög inflation här och nu. Att vi för en finans- och penningpolitik som får ned inflationen är bra för alla. Det är bra för privatpersoner, för företag, för kommuner och regioner och för staten.

Att vi parallellt med detta levererar politiska beslut som gör att arbetsföra personer i arbetsför ålder arbetar, den så kallade arbetslinjen, är viktigt av så många skäl. Vid sidan av det självklara skälet att det för individen är viktigt att vara självförsörjande är den så kallade försörjningskvoten ett annat. Antalet som är i arbetsför ålder i relation till dem som inte kan eller ska arbeta ökar ju på ett dramatiskt sätt. Enligt Statistiska centralbyrån kommer antalet förvärvsaktiva att sjunka fram till 2035 samtidigt som antalet personer över 80 år ökar kraftigt med drygt en kvarts miljon personer. Vi vet också att det är en grupp som generellt sett behöver stora vård- och omsorgsinsatser.

Den som vill säkra morgondagens välfärd kan inte runda detta. Det är helt centralt. Då är en avgörande faktor för att vi ska kunna bygga Sverige starkt igen och ha en välfärd som vi kan lita på att vi får den där kakan som vi politiker så gärna vill fördela att växa.

Detta är en kaka som vi kan låta växa genom tillväxt. Trots det målas det upp, som så många gånger förr, att valet står mellan skattesänkningar och en fungerande välfärd. Det är ett mycket vågat påstående, skulle jag vilja påstå. Den förra regeringen höjde en rad skatter, men jag vet inte om det är så många som tycker att välfärden blev bättre för det.

En fungerande välfärd byggs inte med ord, retorik eller symbolpolitik. Kristdemokraternas linje i regeringsställning är att prioritera välfärden, och vi menar att detta bäst görs genom att bana väg för ökad självförsörjning och låta enskildas flit och arbete löna sig.

Det är och förblir skatteintäkter, inte skattesatser, som finansierar välfärden. Och skatteintäkterna uppstår inte ur tomma intet. De uppstår när människor har ett arbete att gå till och betalar skatt. Mer skatteintäkter kommer helt enkelt när människor arbetar mer. Detta underlättas om vi har ett skatte- och bidragssystem som uppmuntrar till arbete. Det är så vi kommer att klara de framtida välfärdsåtagandena.

Inom kristdemokratin pågår nu ett omfattande politikutvecklingsarbete - ett av de största vi haft. När vi har kommit igenom den här lågkonjunkturen, när vi har fått ned inflationen på den nivå den ska vara på och räntorna är nere igen, tror vi på en ny era, en era av samhällsbygge där vi rustar Sverige starkt igen. Saker behöver göras här och nu för att vi ska kunna vara världsledande i morgon.

Alternativet för Sverige är inte att konkurrera med låga löner eller stötta med statsbidrag till de delar av landet som hamnar efter. Vi måste i stället hitta vägar för att kunna gasa oss ur lågkonjunkturen och in i en framtid som både klarar grön omställning och säkrar tillväxt, energiförsörjning, fungerande infrastruktur, säkerhet och en välfärd i världsklass.

Min känsla, efter mina år i politiken, är att vi ägnar på tok för mycket tid åt att debattera detaljregleringar och hur hushåll och företag ska hållas under strikt uppsyn inom allt trängre ramar. Vi ägnar alldeles för lite tid åt att diskutera hur den kraft som finns i vårt samhälle ska kunna frigöras. Vi behöver se över lagar, regleringar och processer, liksom politisk och byråkratisk försiktighet som sätter upp hinder i stället för att möjliggöra. Det duger inte, och det riskerar att tvinga fast Sverige i ett skruvstäd som vi kanske aldrig förmår ta oss ur.

Fru talman! Jag tror också att vi måste ta en rejäl diskussion om att vi kanske helt enkelt behöver återinföra den investeringsbudget som avskaffades 1980. Investeringar hanteras sedan dess som alla andra poster i den statliga ettårsbudgeten. Konsekvensen för exempelvis infrastrukturen är att investeringarna i infrastruktur halverats samtidigt som antalet fordon och transporter på järnväg ökat med flera hundra procent sedan 1980-talet.

Med de enorma investeringsbehov vi nu ser skulle en investeringsbudget på lång sikt kunna vara en lösning. Jag nämner just infrastrukturen av det skälet att den är samhällets blodomlopp och helt avgörande för att Sverige ska fungera.

Många svenska vägar och järnvägar är i dag i kritiskt skick. Man uppskattar att nästan var fjärde väg i vårt land är i dåligt skick. Detta drabbar invånare, och det drabbar samhällsekonomin negativt. Försenade tågavgångar beräknas kosta samhället 7-8 miljarder kronor. Av vägarna i vårt vägnät byggdes 60 procent före 1970. De beräknas ha en livslängd på 50 år. Detta förfall på järnvägar och även vägar har pågått under alldeles för många år. Man beräknar att Sveriges underhållsskuld i dag är drygt 70 miljarder kronor. Det beror på att underhållet på väg och järnväg inte har blivit av.

Arbetet med att ta fram lösningar för infrastrukturen men också för bostäder, välfärd, kompetensförsörjning och energi kommer inom vårt parti att pågå under 2024. Vi kommer att träffas i olika former. Jag reser just nu land och rike kring för att tanka av alla våra kommun- och regionpolitiker idéer.

I början av 2025 ska vi förhoppningsvis kunna presentera en rad olika förslag till hur vi snabbare kan lösa de samhällsproblem som jag tror att vi alla här i plenisalen är överens om finns - få bort flaskhalsar och hinder för att få fart på samhällsbyggandet och hitta kreativa och konkreta lösningar för att låsa upp politiken och byråkratin. Vi vill att företag, organisationer och offentlig sektor ska våga vara med och ta initiativ så att vi sätter fart på byggandet av framtidens Sverige.

Med detta, fru talman, tackar jag för mig. Jag vill avsluta med att önska min kollega i finansutskottet Ali Esbati lycka till i vårt västra grannland, som jag vet att han ska till. Jag tycker ju att familjen är väldigt viktig, och jag vet att det är just detta som är bevekelsegrunden för att Ali Esbati avslutar i förtid. Lycka till där borta!

(Applåder)

Fru talman! Jag pratar väldigt gärna om bistånd, men jag hann inte med det under den minut som jag hade till förfogande. Jag tycker ändå att frågan som handlar om dem som är födda 1957 var viktig att kommentera lite mer utförligt än att bara ta upp detta med den kastade handsken.

När det gäller biståndet vet ledamoten att Kristdemokraterna jobbar stenhårt för att vi ska ha ett så stort och bra bistånd som möjligt. Men det ska vara effektivt också. Det som infördes av denna regering var att man exempelvis inte får avräkna mer än 8 procent för migration. Det gör att det blir lättare för biståndsorganisationer, typ Lepramissionen där jag själv sitter med, att kunna planera för ett helt år.

Jag skulle dock vilja säga att detta med handel inte är någon dum idé. Jag vet inte - ledamoten får korrigera mig - om det finns något land som har lyfts ur fattigdom och uppnått välstånd genom att vara biståndsberoende. Vägen ut ur fattigdom går i stället via marknadsekonomi, ett aktivt handelsutbyte, mänskliga rättigheter och så vidare. Jag tycker därför att denna koppling mellan bistånd och handel är precis rätt, och det är denna regering som har fogat ihop detta. Detta står vi därför helt och hållet bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Fru talman! Jag tog inte upp någon kastad handske, utan det var en handske som jag trädde på mig själv tidigt i oktober. Sedan dess har jag jobbat för att de som är födda 1957 ska få den kompensation som de har rätt till.

Jag har suttit i Pensionsgruppen i många år. Redan när Annika Strandhäll var Pensionsgruppens ordförande och vi införde det som kallas för riktålder var vi överens om att vi då parallellt måste justera olika saker, alltifrån LAS till att alla får betala rätt skatt år ett.

Det hela var en miss som flög under radarn. Här i riksdagen var det faktiskt inget parti som lyfte upp frågan. Inte heller någon av pensionärsorganisationerna lyfte upp den och heller inte Pensionsmyndigheten eller Skatteverket, men när situationen blev känd tog jag upp handsken direkt. Detta gjorde jag delvis som en konsekvens av mitt uppdrag i Pensionsgruppen, för rätt är rätt och fel är fel. Det var nödvändigt att rätta till det.

Fru talman! Sedan 2003, alltså på 20 år, har andelen svenskar som beskriver att deras liv är meningslöst fyrdubblats, från 6 till 24 procent. Vi vet också att hälften av dem som är sjukskrivna i Sverige är sjukskrivna för psykisk sjukdom eller sådana symtom. Jag vill alltså i detta inlägg lyfta fram regeringens arbete med psykisk ohälsa.

Jag påstår att den psykiska ohälsan bland barn och unga är vår tids största folkhälsofråga. Vi som har haft förmånen att jobba med barn och unga får möta unga människor som har en nattsvart ångest som de försöker brottas med och ett hopp som bara har försvunnit. Alla vi vet att detta är en jättefråga som väntar på åtgärder, och nu har regeringen faktiskt satsat rekordmycket på att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. Det är bra.

Regeringen både förstärker och förlänger satsningarna, och drygt 2 miljarder kronor viks nu för insatser inom psykisk hälsa och suicidprevention nästa år. Vi måste också i detta läge försöka tänka nytt, och det tycker jag att regeringen förmår. Man utreder nu en haverikommission vid självmord och arbetar också med en lagstadgad vårdgaranti för barn så att de får den hjälp de behöver inom maximalt 30 dagar.

Allt detta måste naturligtvis också paras med att vi blir bättre på det förebyggande arbetet, alltså innan den psykiska ohälsan uppstår. För mig som kristdemokrat är svaret att det då är viktigt att satsa på familjen och den kravlösa kärlek som drar barn till sina föräldrar. Sedan måste vi se till att alla goda krafter i civilsamhället får bidra.

(Applåder)