Niklas Wykman

Fru talman! Frågan var så trevlig, så jag ställer mig i den andra talarstolen så att jag ser frågeställaren ordentligt.

Det är två led i att säkerställa finansiering av ny kärnkraft i Sverige. Det ena är de legala ramarna för projektet, och här kom det en proposition till riksdagen. Tyvärr röstade inte alla för, och det verkar som att en del tycker att vi kan leva kvar med väldigt volatila elpriser. Det verkar dock ha skett en förskjutning i debatten, och jag noterar att Magdalena Andersson har sagt att tidigare position var fel och att man är öppen för att stötta att vi ska få ny kärnkraft på plats, vilket är ett mycket välkommet och bra besked från Magdalena Andersson.

Det ges vissa ramar för hur stort detta kan bli, och när vi snart presenterar budgeten återkommer vi med de fullskaliga ekonomiska ramarna. De juridiska förutsättningarna finns på plats, och de är väsentligt större än bara Ringhalsprojektet. Men vi återkommer som sagt med de ekonomiska ramarna i budgeten.

Fru talman! När matpriserna skenade var Mikael Damberg finansminister. Vi ärvde en mycket hög inflation, och den har vi sedan dess kommit till rätta med tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik, ansvarstagande parter på arbetsmarknaden och en centralbank som utför sitt arbete.

Detta är en bred fråga, och vi har nyligen mottagit och remitterat en utredning om kontanter.

Det är Post- och telestyrelsen som har tillsynsansvar och som kan anmäla till Finansinspektionen, och jag känner inte till att det har inkommit någon anmälan om privatpersoners kontanttillgång.

(Applåder)

Fru talman! Man kan konstatera några olika saker. För det första har Riksbanken i och med den nya riksbankslagstiftningen fått ett förtydligat och utökat ansvar och mandat på detta område, precis som frågeställaren hänvisar till. Man kan också konstatera att frågan om kontanter, kontantanvändning och tillgång till kontanter handlar om mer än bara bankomater och möjlighet att ta ut pengar. Därför har det nyligen avslutats och remitterats en utredning som nu bereds på departementet angående hur vi ska säkra kontanttillgång runt om i landet.

Den uppkomna situationen beror på att Bankomat tog tillbaka distributionen från ett privat företag och skulle göra det själva men hade vissa problem med det. Jag har därför träffat Bankomat och försäkrat mig om vilka åtgärder man avser att vidta för att detta problem ska lösas.

Fru talman! Att ledamoten Eva Lindh inte uppskattar att diskutera frågor som rör förtroendet på finansmarknaden med finansmarknadsministern kommer jag inte att kunna lösa åt ledamoten. Däremot har jag svarat på ledamotens frågor. Det rör såklart förtroendefrågan. Det är tydligt att de som sitter i Sveriges regering alltid har statsministerns förtroende. Annars sitter man inte i regeringen. Så är den ordning vi har i Sverige.

Jag har svarat på frågan om vad vi gör åt detta. Det pågår en översyn. Jag tolkar ledamoten så att hon skulle vilja att man agerar innan översynen är klar. Jag tycker generellt att det är klokt att man gör en översyn, en analys och en bedömning och sedan går till beslut. Det finns nästan alltid olika konsekvenser eller bieffekter vid olika typer av regeländringar. Det är bra att det görs en översyn.

Sedan vet inte jag, fru talman, om Eva Lindh har agerat och reagerat lika kraftfullt förut. Det som kanske ska nämnas innan man gör en översyn eller i samband med detta är att frågeställningarna inte är nya. I Dagens Nyheter den 25 februari 2019 stod följande om den socialdemokratiska regeringen: ”Så placerar regeringen sina pengar – Hans Dahlgren har mest kapital”. I Dagens Nyheter den 21 mars 2021 stod det om den socialdemokratiska regeringen: ”Politikerna kände inte till placeringarna – ser över innehaven”. Den 10 januari 2022 stod det: ”S-ministrarnas fondklipp – hon har överlägset störst portfölj”. Den 23 juli 2020 stod det: ”MP-ministrar placerar i kol- och oljefonder”. I Expressen den 27 september 2019 stod det: ”Nya ministern vägrar lämna ut lista över sitt aktieinnehav”. Det gällde Anna Hallberg. Den 14 oktober 2014 stod det: ”Bolund om Investor-aktierna: Jag köpte dem inte själv.”

Frågeställningen är alltså inte ny. Det pågår en översyn, och när den är klar ska vi självfallet redovisa den.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är utmärkt med en öppen debatt och diskussion, men att man debatterar och har uppfattningar och åsikter gör en inte till vare sig utredande eller dömande makt på något sätt. Det har vi funktioner för. Vi har till exempel konstitutionsutskottet som granskar den typen av ärenden. Det verkar märkligt att helt föregripa en sådan granskning.

Det finns ännu inte belagt att oegentligheter har skett, men de granskningar och anmälningar som görs ska givetvis mötas med den största respekt. Så sker också. Det är bra att vi har den ordningen i Sverige. Det ska ske på ett bra sätt, och det är bra att vi har en ordning med öppenhet och transparens.

Det som ledamoten efterfrågar är att jag ska göra mig till en dömande part i detta. Vi har anmälningar till konstitutionsutskottet, som granskar regeringen. Jag tycker att det är bra att vi har det på det sättet i Sverige. Det är en stark del av vår demokrati att det fungerar så.

Om reglerna behöver ändras eller förtydligas tycker jag, återigen, att det är bra att vi har stabila och ordnade processer i Sverige och att Regeringskansliet nu ser över riktlinjerna. Det är bra att man inte föregriper detta av andra skäl utan helt enkelt värnar de institutioner som vi har byggt upp för att demokratin ska vara välfungerande. De behöver fungera och värnas också när man kanske vill plocka politiska poäng eller hasta fram saker.

Vi hade en interpellationsdebatt tidigare här. Det var samma sak där. Det behövdes utredning och genomgång för att förbättra regelverk. Det är ibland frustrerande att det är så, men i grunden bygger det ett mycket bättre Sverige att man har institutioner och funktioner som granskar hur saker och ting är och utreder hur saker och ting borde vara. Sedan kan regeringar lägga fram förslag och riksdagar fatta beslut, och demokratin kan fungera på ett välordnat och bra sätt där ansvar kan utkrävas och beslut fattas som förhoppningsvis leder till att Sverige och svenska folket får bättre levnadsvillkor i morgon än vad man har i dag.

Jag har ingen annan uppfattning, fru talman. Jag tror egentligen inte att Eva Lindh och jag har olika uppfattningar om detta, utan jag tror att vi har en stor samstämmighet. Sedan är det såklart fullt naturligt att oppositionen vill uppmärksamma, ta rygg på någon eller utkräva ansvar för olika saker. Så ska det vara, och det ska ske i en fri debatt. Den debatten kan man ha parallellt med att man ansvarar för och värnar de institutioner och den funktionalitet som vi ska ha för att demokratin ska fungera bra.

Det är därför jag slår ett slag för anmälningar till konstitutionsutskottet. Prövningen ska såklart ske där, men man ska också se över rutinerna på Regeringskansliet. När man har gjort det får vi givetvis återkomma och berätta om vad man har kommit fram till och om det behövs förstärkningar där. Jag föregriper självfallet inte någon av de processerna.

Fru talman! Det var några ganska allvarliga anklagelser som slank ur ledamotens mun, eller de kanske planerades att sägas.

Personligen uppskattar jag att vi lever i en rättsstat och att om saker och ting har gjorts fel utreds det inte i en interpellationsdebatt. Jag har stor respekt för att vi har ett konstitutionsutskott, och jag noterar att det har skett anmälningar dit. Låt oss se hur det går med dem.

Man ska ha stor respekt för att Sverige är en välfungerande demokrati, en rättsstat med principer och en parlamentarisk demokrati som arbetar efter en viss ordning och reda. Det uppskattar jag, och det uppskattar svenska folket. Det är bra att det är så.

Det har skett ett antal anmälningar till konstitutionsutskottet kring detta. Där ska en prövning givetvis ske. Om det finns andra oegentligheter, rent generellt, finns det andra instanser som prövar dem.

Det är bra att det är på det sättet i Sverige. Det tycker jag att vi gemensamt ska värna. Vi ska inte ha en debatt som gör sig till domstol på det sättet. Vi har en ordnad process för sådana saker i det här landet. Den står jag bakom, och den har tjänat och fortsätter att tjäna Sverige väl. Men det krävs givetvis att vi alla sluter upp kring att det är så.

Och det är inte klarlagt att några otillbörliga aktieaffärer har skett. Man måste börja i fakta och i sak.

Svaren på frågorna är väldigt tydliga. Statsministern har förtroende för sina statsråd – så är det alltid i en svensk regering – till dess man inte är statsråd längre. Då har man uppenbarligen inte statsministerns förtroende. Men så länge man är statsråd har man det. Det är så det fungerar i Sverige. Det är en bra ordning. Och statssekreterare ska givetvis ha sina statsråds förtroende. Det besvarar den första frågan.

Svaret på den andra frågan, om vilka åtgärder som vidtas, är lika tydligt. Det sker nu en översyn av hur de här reglerna bör utformas. Så fort den översynen är klar kommer resultatet givetvis att presenteras.

Här har vi egentligen en väldigt stor tydlighet och transparens gentemot svenska folket. Det finns en ordning för hur olika typer av misstankar eller potentiella felaktigheter hanteras. Enligt den här ordningen hanterar vi dem till exempel i riksdagen genom konstitutionsutskottet. Dit har det skett anmälningar. De får givetvis prövas där.

Jag tror inte att man behöver någon stor, livlig fantasi eller för den delen stor sakområdeskunskap för att höra varför frågor om aktiemarknad, transparens och andra frågor som är mycket viktiga i en välfungerande marknadsekonomi och ett finansiellt system besvaras av en finansmarknadsminister, som har ansvaret för den typen av frågor.

Fru talman! Därmed är Eva Lindhs frågor till fullo besvarade. Den ena rör förtroendefrågan. Så är det i Sverige; så länge man är statsråd har man statsministerns förtroende. Den andra frågan är vad statsministern gör åt detta. Det pågår en översyn av reglerna. Svaret kommer att levereras när den översynen är färdig.

På den kompletterande frågan, om varför jag svarar på de här frågorna, kan jag säga att jag är finansmarknadsminister och frågorna rör hantering av frågor som är helt centrala på finansmarknadsområdet, bland annat förtroende.

Därmed har jag svarat på frågorna. Jag svarar gärna på fler kompletterande frågor från Eva Lindh om det finns sådana.

Fru talman! Eva Lindh har frågat statsministern om han har fullt förtroende för de statsråd och statssekreterare som enligt Eva Lindh kan ha agerat i strid med gällande regler för aktieinnehav och anmälan om jäv. Hon har även frågat vad statsministern avser att vidta för åtgärder för att regler ska följas samt för att stoppa otillbörliga aktieaffärer.

Interpellationen har överlämnats till mig.

När det gäller den första frågan vill jag börja med att framhålla att det inte är klarlagt att någon har agerat i strid med några regelverk. Det har däremot lämnats in tre anmälningar till konstitutionsutskottet. Statsråden i regeringen har förstås statsministerns förtroende. Jag utgår från att statssekreterarna har sina statsråds förtroende.

Även när det gäller den andra frågan är det viktigt att först konstatera att det inte är klarlagt att några otillbörliga aktieaffärer har ägt rum. När det gäller regelverken finns det, utöver den lagstadgade skyldigheten att anmäla innehav av finansiella instrument, inom Regeringskansliet närmare riktlinjer för hur anmälningar ska göras. För statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs en förteckning över deras innehav samt förändringar av dessa. Förteckningen är offentlig, och den tillhandahålls allmänheten för insyn och granskning.

Inom Regeringskansliet finns också riktlinjer och rutiner för hur intressekonflikter och jäv ska iakttas och anmälas.

Statsråd och statssekreterare har också åtagit sig att till Regeringskansliet anmäla och låta förteckna bland annat tidigare anställningar och uppdrag samt näringsverksamhet i bolag. Även dessa anmälningar sammanställs i en förteckning som är offentlig och tillhandahålls allmänheten.

Det är bra att fortlöpande se över de regler och rutiner som finns, bland annat för att undvika att det uppstår intressekonflikter. En översyn av Regeringskansliets regler och rutiner pågår, och när översynen är avslutad kommer resultatet att redovisas.

Fru talman! Mathias Tegnér verkar inte tycka att Skatteverkets nya information som man skickade in i maj har någon som helst betydelse. Om Mathias Tegnér tycker att man ska agera på gammal information i stället för ny information är det givetvis upp till honom, men det är ett väldigt dåligt sätt att sköta ett land på. Det är ansvarslöst, populistiskt, ryckigt och skadligt.

Det står inte vi för. Man ska göra saker på rätt sätt med rätt information, ordning och reda, trygghet och stabilitet. Det är också det vi gör. Mathias Tegnér kanske är dåligt påläst eller föredrar skarpa debattinlägg framför fakta. Ändringen av beskattningen av inlösenförfaranden handlade just om åtgärder för att minska skattefel och ta bort möjligheter till skatteflykt. Det är något som vi har gjort. Intensivt arbete har pågått länge med ett mer effektivt informationsutbyte för att komma åt dem som planerar att fuska bort hela sin skatteinbetalning.

Detta är svåra saker som lämpar sig dåligt för den typ av påställd retorik som Mathias Tegnér ger uttryck för.

Det finns vad jag känner till ingen i det politiska systemet som tycker att skatteundandragande och skatteflykt är bra. Däremot finns det ett antal ansvarstagande partier, till exempel de i regeringen, som tycker att denna typ av förändringar måste göras med respekt för att man inte förstör något annat som fungerar väl, till exempel svenska pensionärers avkastning på sitt pensionssparande eller svensk kapitalmarknads funktionssätt. Då behöver man experter. Då behöver man analysera. Då behöver man kunna juridiken. Då behöver man förstå och göra det på ett bra sätt.

Vi ska inte tillbaka till de där skattefrälsena. Mathias Tegnér kommer säkert ihåg vem det var som borrade upp stora hål för de rikaste så att de skulle slippa betala skatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan tacka ledamoten igen för ett engagerat inlägg i en viktig fråga, där det dock verkar saknas åsiktsskillnad i sak. Skatteverket inkom med sin hemställan i maj månad, och den analyserar vi givetvis. Vi verkar dela ledamotens uppfattning att det verkar rimligt som Skatteverket säger, att detta ska utredas. Jag har inget besked att ge här i dag om tillsättning av en sådan utredning.

Bortom retorik och sådant vet ledamoten att det alltid krävs en del arbete och en del analyser. Sedan maj månad har det inträffat en sommar, och riksdagen har fortfarande uppehåll. Det är såklart roligt att vi kan vara här och debattera och diskutera en viktig fråga i dag. Men beskrivningen av senfärdigheten tror jag att lyssnarna har svårt att hålla med om. Jag tror också att ledamoten kan tycka att det är bra att Skatteverket tog tid på sig och kunde komma in med en uppdaterad och troligtvis mer korrekt beskrivning av problemet i maj månad.

Dessa problem med kapitalförsäkringar är väl kända. De har funnits länge; det finns inget nytt inslag i detta.

Sedan kan man vilja fundera lite. Jag har noterat att Sverige får väldigt mycket internationellt beröm för vår kapitalmarknad generellt sett. I Sverige deltar hushållen både genom sitt pensionssparande och genom sitt privata sparande. Arbetsmarknadens parter är på så sätt högst involverade i att vi omsätter vårt sparande under arbetslivet till bättre pensioner när vi blir pensionärer. Hushållen deltar på finansmarknaderna i Sverige – framför allt genom investeringssparkontot, men en del har också kapitalförsäkringar och så vidare.

Detta gör i sin tur att det finns tillgängligt kapital för de företag som vill investera mer eller som vill testa nya affärsprojekt. Det gör att vi i Sverige har överlägset mycket mer av den typen av entreprenörskap men också av listning än de flesta europeiska länder. Vi har de senaste dagarna sett att Bloomberg skriver om att hela EU nu ser svensk kapitalmarknad som ett stort föredöme och något som man anser att hela EU bör ta efter. EU-kommissionen pekar på Sverige och den svenska modellen för investeringssparkonto som ett föredöme och något som alla EU-länder borde införa. Det gör givetvis att man inte bara ska rycka fram ogenomtänkt på det här området. Det är trots allt komplicerade frågor. Det är komplicerad juridik. Det är analyser som behöver göras.

Precis som Skatteverket konstaterar är det angeläget att motverka skattefusk och skattefel. Men som samma expertis också kan konstatera är det viktigt att man inte råkar förstöra någonting i det som ofta lyfts fram som inte bara EU:s bästa kapitalmarknad utan en av världens, vid sidan av en del andra länder, bästa kapitalmarknader, som förser svenska löntagare med bättre löner och bättre villkor.

Att man ska lösa problemet, och att Skatteverket i maj pekade på att det behövs en utredning om detta, är för oss självklara utgångspunkter. Socialdemokraterna, noterar jag, är mer oförsiktiga i detta. Man vill in och sabba den här modellen. Magdalena Andersson har flera gånger varit ute och pratat om att man på olika sätt behöver förstöra eller försämra ISK, som hela övriga världen och EU tittar på som en förebild. Vi kommer inte att göra det. Vi kommer att värna jobb och löner i Sverige.

Vi ska givetvis agera kraftfullt mot skatteflykt och skatteundandragande. Det är lätt att dela uppfattningen att detta behöver utredas.

Fru talman! Tack, Mattias Tegnér, för ett engagerat inlägg i en viktig fråga!

Man kan möjligtvis konstatera att tidsutdräkten inte riktigt har varit fördelaktig eftersom Skatteverket i maj 2025 inkom med reviderade uppgifter om detta och hade tidigare även återkallat uppgifter. Det om något kanske visar att det inte alltid är den högsta hastigheten som leder till det bästa resultatet.

Fru talman! Här finns det nog ingen åsiktsskillnad. Man kan såklart försöka ha en spänstig debatt ändå, men såvitt jag kan bedöma korrelerar våra uppfattningar till hundra procent om att vi ska motverka skattedrivna upplägg eller skattefusk i systemen. Så sent som i maj fick vi dessutom reviderade uppgifter från Skatteverket. Skatteverket säger själva att frågan behöver utredas. Ibland tycker sig Skatteverket ha möjlighet – det är emellanåt omdiskuterat – att själva tolka och bedöma regler eller, för den delen, skriva fram färdiga förslag. Men här tycker Skatteverket själva att detta behöver utredas. Och vi vet ju att det med det svenska utredningsförfarandet inte är någon rakethastighet som väntar oss framöver.

Jag tror att vi är helt överens om detta. Det kan hända att jag missförstår vad ledamoten är ute efter. Ledamoten pekar också på det som är bekymret: vad man håller i kapitalförsäkringarna, värderingsproblem och så vidare, när det handlar om onoterade tillgångar eller fåmansbolag.

Anledningen till att svaret handlar en del om EU, fru talman, är att här finns den stora nivåskillnaden i beskattningen, om inte annat. I andra länder kan man ha kapitalförsäkringar som är obeskattade, och så jämförs det med att betala skatt i Sverige.

Lite beroende på var man hamnar när det gäller de onoterade tillgångarna i fåmansbolag varierar skattesatsen. Men är man inom utdelningsutrymmet är skatten 20 procent. Är man inte själv aktiv i bolaget är skattesatsen generellt 25 procent. Om man är utanför utdelningsutrymmet får man betala den skatt på tjänst som man normalt sett skulle ha betalat. Är man över 90 eller 100 inkomstbasbelopp, beroende på om det rör sig om utdelning eller kapitalvinstbeskattning, är det 30 procent eller den ordinarie kapitalskattesatsen som gäller. Här finns alltså en rad olika skattesatser.

Om man i stället kan placera detta i utländsk kapitalförsäkring utan att Skatteverket kommer åt den informationen kanske man blir obeskattad. Så är det ändå inte så länge man befinner sig inom informationsutbytet. Det är därför det är så centralt för att undvika de allra mest aggressiva uppläggen. Det är alltså centralt med EU-dimensionen, och det är centralt med informationsutbytet för att komma åt detta.

Är man inom den svenska kapitalförsäkringen och dess beskattning har man en effektiv skattesats strax under 20 procent, i likhet med den som gäller för ISK. Det är alltså inte en obeskattad tillgång, utan det är en tillgång som kan jämföras med en beskattning på kanske 20 procent eller någon procentenhet högre, 25 procent eller rent av den fulla inkomstskatten. Det går också att tänka sig att man kan få karensregelskatten på 25 procent i stället, om man har varit inaktiv i ett antal år. Det kan alltså hända att detta påverkar inaktivitetsförfarandet snarare än vilken skatt man i slutändan betalar.

Men, som sagt, jag kan inte urskilja någon åsiktsskillnad här. Vi fick detta från Skatteverket i maj.

Fru talman! Mathias Tegnér har frågat finansministern vilka åtgärder ministern och regeringen avser att vidta för att stänga fönstret för avancerad skatteplanering. Interpellationen har överlämnats till mig.

Det är centralt att det finns ett brett utbud av olika produkter på den svenska sparmarknaden. Kapitalförsäkringar utgör ett alternativ till bland annat investeringssparkonton. Sparformen ska inte kunna användas för skatteundandragande.

Det är en prioriterad fråga för regeringen att generellt minska riskerna för skatteundandragande. Arbetet pågår kontinuerligt, och det finns flera exempel på viktiga förändringar som regeringen har genomfört.

Sverige bidrar aktivt till det arbete som sker inom OECD och EU, där det under det senaste decenniet bland annat har tagits fram regelverk om samarbete och automatiskt informationsutbyte mellan skattemyndigheter. De senaste exemplen är CARF och DAC 8, som utformats för att genom ökad rapportering och utbyte av information om kryptotillgångar hantera riskerna vid handel med sådana tillgångar. Vidare har regeringen ändrat beskattningen av vissa inlösenförfaranden för att motverka att utländska aktieägare undviker att betala svensk kupongskatt i samband med sådana förfaranden.

Fru talman! Regeringen vill få EU-regler på plats. Det tar lite tid, men det är bra att reglerna mot penningtvätt breddas till att omfatta fler sektorer så att vi kan bekämpa brottlighet effektivare också inom idrotten. Det är något helt annat än att helt låta bli att skriva under en konvention, för det kan man när som helst bestämma själv att inte göra. Det är alltså två olika typer av beslut.

Jag anar en viss ånger hos Lars Isacsson över att man inte tog tag i detta, och om Lars Isacsson inte kan erkänna det kan han åtminstone säga att det är bra att regeringen har gjort detta och att en förutsättning för att Sverige ska kunna vara ett bra land på detta område är att vi undertecknar de internationella konventioner som finns. Annars verkar han lite missunnsam.

Det sägs att det inte görs något på detta område. Men vi har gjort mycket på spelsidan, inom omsorgsplikten och med informationsdelningen. Vi har också gett Riksidrottsförbundet nya verktyg. Vi har vidare ändrat i förordningen om statsbidrag till idrottsverksamhet för att bygga grundstadga i hur detta fungerar. Det handlar om kontroll och skuld hos Kronofogden, om möjlighet att behandla personuppgifter vid kontroll, om stärkta krav på hantering och prövning av ansökningar av exempelvis behöriga företrädare, om stärkta krav på beslut förenade med villkor som avslås, om anmälningsskyldighet för ändrade förhållanden och om att Riksidrottsförbundet kan kräva in revisorsrapporter. Det handlar också om krav på hantering av återbetalning av medel och om tvåårsgräns för bidrag upp till ett prisbasbelopp.

Det är helt enkelt felaktigt att beskriva regeringen som passiv. Vi har gjort många saker inom spellagen, omsorgsplikten med flera områden. Vi har dessutom undertecknat de internationella konventionerna. Vi har också ökat rättsväsendets resurser generellt, vilket gör att vi även här kan möta det som är olagligt med större kraft.

Jag uppskattar dock ledamotens engagemang i frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att mer borde ha gjorts tidigare när det gäller den organiserade brottsligheten både på det här området och på andra områden. Den har tillåtits äta sig djupt in i det svenska samhället. Idrotten är ett sådant exempel.

Jag har själv träffat bland annat Interpol med anledning av den här frågeställningen. Jag har besökt Interpols verksamhet i Singapore, där man tittar på hur matchövervakningen går till. Det här är ett mycket utstuderat sätt att utnyttja idrotten, men idrotten gör sig emellanåt också till en aktör för detta. Här finns problem både med den organiserade brottsligheten och, emellanåt, i idrotten själv.

Jag håller med om att det är svårt att förstå varför man under så lång tid satt på händerna gällande detta. EU-regler är på väg in; de börjar gälla 2029, och det är dem vi arbetar med att implementera. Eftersom man inte har gjort så mycket under lång tid är frågan vilka tillfälliga svenska regler vi skulle ha under den perioden. Hur skulle de komma till, och hur skulle de fungera med det befintliga regelverket? Det är ändå en rimlig bedömning – det är bra att dessa regler kommer på plats.

Om vi från svensk sida till exempel hade undertecknat Macolinkonventionen tidigare hade vi kanske varit i en lite starkare position och haft större inflytande. Jag vet inte om ledamoten har något svar på varför man inte gjorde det under åtta års tid. Det är ju ändå den konventionen som är den internationella hörnstenen i det här arbetet, och Sverige valde att inte underteckna den under lång tid.

Vi har ju tagit fram en proposition om matchfixning och gjort förändringar i spelförordningen. Framöver kommer heller inte politiska partier att kunna åtnjuta gräddfiler i detta. Det har vi gjort för att höja moralen på det här området. Vi har också ökat anslaget till Spelinspektionen. Spelinspektionen och Finansinspektionen har fått gemensamma uppdrag kring detta. Förändringar har gjorts när det gäller lagöverträdelser och arbetet mot brott som gäller spelfusk.

Vi har alltså staplat åtgärder på varandra på det här området. Ledamoten har säkert rätt i att den förra regeringen tog initiativ till delar av detta. Det är dock lite konstigt att man inte klarade av att göra allt det bra under de första sju åren, utan allt det var i stället tvunget att skölja över till det åttonde året och till den här regeringens första. Jag tror inte att det imponerar särskilt mycket på människor att man först det sjunde året av åtta lyckades leverera något. Vi hade sedan kraft och förmåga att genomföra saker på ett område där det dessförinnan inte hade hänt så mycket.

Jag är lite nyfiken på ledamotens inställning till det arbete som Fifa gjort för de internationella standarderna på detta område. Det är för mig svårt att se hur Sverige ensamt skulle kunna reglera en marknad som är mycket internationell till sin karaktär och som många gånger handlar om rekryteringar över landsgränser. Som jag ser det är det en EU-reglering eller en internationellt överenskommen självreglering som måste till för att det här systemet ska fungera. Jag tolkar ledamoten som att vi i grund och botten är överens om att det är så det måste gå till för att det ska bli effektivt.

Fru talman! Jag vet inte om jag ska använda ordet ödmjuk, men om jag var Lars Isacsson och tillhörde Socialdemokraterna skulle jag vara försiktig med att uttrycka mig på det där sättet – lite nedlåtande och lite raljant – och undra varför ingenting har hänt. Det är ju ett enda stort frågetecken vad Socialdemokraterna gjorde under åtta år. Det är ett vakuum. Varför undertecknades inte Macolinkonventionen, alltså det internationella samarbete som finns? Sverige stod utanför; många skulle nog säga att det är helt otroligt.

Vi har fått ett enormt positivt bemötande från idrotten och från fotbollen, inte minst för att vi nu gör de här sakerna. Jag har något svårt att förstå det höga tonläget. Lars Isacsson kanske kan fylla i varför Sverige hade åtta så tomma år då man bara såg problemen växa på de här områdena. Sverige undertecknade inte ens de internationella konventioner som ska reglera åtgärder och samarbete på området. Det är faktiskt helt otroligt.

Precis som interpellanten påpekade pågår ett internationellt arbete. Det pågår också ett svenskt lagstiftningsarbete för att möta detta 2029. Jag är övertygad om att denna verksamhet till sin natur många gånger är gränsöverskridande och att detta därmed behöver lösas på en internationell arena. Man kan givetvis överväga enskilda åtgärder i Sverige, men det behövs en gemensam lösning för detta. Interpellanten är säkert medveten om att Fifa själva har försökt att ta tag i problemet genom att skapa standarder. Detta arbete är dock för tillfället pausat på grund av rättsliga bedömningar.

Fru talman! Man behöver aldrig utesluta att det går att göra saker och till exempel ha mer statlig kontroll och fler statliga register; det kan emellanåt vara befogat och en lösning på ett befintligt problem. Men när saker och ting till sin natur är så gränsöverskridande som detta är och berör internationella transaktioner är det rimligt att försöka nå och upprätthålla internationella överenskommelser. Det får ändå sägas vara huvudlinjen i det arbete som vi bedriver.

Fru talman! Lars Isacsson har frågat statsrådet Gunnar Strömmer om han avser att initiera ett arbete med syftet att införa en nationell tillståndsplikt och tillsyn för idrottsagenter i Sverige, om han anser att agentverksamhet i Sverige bör omfattas av penningtvättslagen och/eller särskilt tillsynsansvar från Skatteverket eller annan myndighet, om han är beredd att låta fotbollens ekonomiska aktörer ingå i den bredare strategi mot organiserad brottslighet och ekonomisk brottslighet som regeringen driver samt om han och regeringen har tagit intryck av hur andra länder, till exempel Italien, har inkluderat idrottens ekonomi i sin antimaffialagstiftning och om han är öppen för att i Sverige göra motsvarande.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Den organiserade brottsligheten är systemhotande. Våldet, hoten, rekryteringen av barn och den kriminella ekonomin påverkar samhällets funktionssätt och människors trygghet och säkerhet. Regeringen har därför tagit fram en nationell strategi mot den organiserade brottsligheten. Den innehåller prioriteringar, åtgärder och mål för att öka samhällets motståndskraft och handlingskraft mot den organiserade brottsligheten.

Idrottsrörelsen bidrar till inkludering och gemenskap och kan i vissa sammanhang bidra till att färre ungdomar dras in i ett liv i kriminalitet. Samtidigt har Polismyndigheten gjort bedömningen att den organiserade brottsligheten tar mark inom idrotten, framför allt inom fotbollen. Regeringen har tillfört resurser för att stärka idrottens motståndskraft mot idrottsrelaterad brottslighet. Regeringen har också vidtagit flera åtgärder för att motverka matchfixning, däribland att möjliggöra ett utökat informationsutbyte mellan relevanta aktörer vid misstanke om matchfixning.

I EU:s penningtvättsregelverk ställs krav på att vissa aktörer ska vara grindvakter mot att olika samhällssektorer missbrukas av kriminella. Delar av idrottsrörelsen har på EU-nivå identifierats som utsatta för särskilda risker för penningtvätt, och från och med sommaren 2029 kommer professionella fotbollsklubbar och fotbollsagenter att omfattas av regelverket och stå under tillsyn. Inom Regeringskansliet bereds de anpassningar av svensk rätt som krävs. EU:s medlemsstater, däribland Italien, har alltså tillsammans tagit fram en gemensam reglering kring detta. Det är positivt. Det banar väg för en fotbollssektor fri från inflytande av kriminella.

Svenska Fotbollförbundet ställer redan i dag krav på fotbollsagenters verksamhet. Dessa krav har sin grund i internationella standarder.

Fru talman! Jag invänder inte mot de åtgärder som Martin Ådahl presenterar. De har sina förtjänster. Sedan får de givetvis vägas mot andra åtgärder som också kan göra att Sverige fungerar bättre och att ekonomin i sin helhet fungerar bättre.

Men Martin Ådahls analys av ekonomin är mycket grund och duger inte som utgångspunkt för offentligfinansiellt beslutsfattande.

Inflationen har varit hög i alla länder, så det är lika för alla. Nej, så är det inte. Svenska hushåll är mycket mer skuldsatta än i de flesta andra länder, och svenska hushåll har i mycket högre utsträckning än i de flesta andra länder rörlig bolåneränta, vilket gör att det blir en mycket större påverkan på svensk ekonomi än vad det blir på en del andra länders ekonomi när räntorna stiger på grund av inflationen. Det är inte lika för alla. I Sverige ser det annorlunda ut.

Migrationsproblemen är inte lika för alla. Få länder har haft ett så stort migrationsåtagande som Sverige har haft. Även om detta åtagande minskar och invandringen minskar finns det stora utanförskap som det har genererat kvar. En massa människor som har kommit till Sverige gör varje dag fantastiska insatser för sig själva och för landet, men många människor har också kommit till Sverige utan att komma in i Sverige. Detta är inte lika för alla, för vi har tagit emot fler människor än vad andra länder har gjort.

Även om invandringen nu minskar är som sagt det utanförskap som redan har byggts upp kvar, och det genererar dessutom sig självt eftersom nya generationer växer upp i familjer där föräldrarna inte går till arbetet eller där det finns sociala oroligheter eller misslyckanden i skolorna. Även om det inte kommer in nya människor utifrån fortsätter alltså de problem vi har.

Ja, Sverige delar en del problem med omvärlden, men vi har också en del unika problem.

Sverige går att göra bättre, och det är det regeringen arbetar på. Stora hål i de offentliga finanserna är inte vägen framåt.

(Applåder)

Fru talman! Mer behöver göras för företag i Sverige. Nyligen har ett förslag presenterats om till exempel förbättrade regler för fåmansbolag – nödvändigt. Jag är den första att skriva under på att man behöver ta ned kostnader. Man kan överväga skatter.

Men man kan inte vara så inne i sig själv och sitt eget partiprogram att man på riktigt kan tro att enskilda skatteförändringar är den avgörande faktorn just nu, i ett läge där vi har haft mycket hög inflation, där vi har krig runt om i vår värld och där vi i Sverige, som år ut och år in hade ett migrationsåtagande som uppenbart var ohållbart, nu har ett betydande utanförskap att hantera.

Jag är den första att både skriva under på och arbeta för att vi ska förbättra villkoren för företagande och att vi ska ta ned kostnader och förbättra skattevillkor. Men man kan inte vara så djupt inne i sitt eget partiprogram att man tror att alla de problem vi har i världsekonomin – det är krig, hot om tullar och det som vi ser att bland annat den amerikanska administrationen gör i handelspolitiken – har en enkel lösning i det svenska skattesystemet.

Vi behöver reformera det svenska skattesystemet. Det finns mer att göra när det gäller jobb, entreprenörskap, utbildning och drivkrafter – så är det. Och det ska vi göra. Men att tro att de problem vi har i ekonomin bottnar i en förändrad eller oförändrad socialavgift eller arbetsgivaravgift är helt enkelt inte en sund utgångspunkt, Martin Ådahl, för hur man kan se på ekonomisk politik.

Vi har väldigt allvarliga problem. Vi ska absolut möta det med reformer, men när det gäller svenska exportföretag går det helt enkelt inte att trolla bort de problem som finns i världsekonomin. De måste adresseras med en ansvarsfull och välavvägd politik och framför allt en politik som prioriterar.

Fru talman! För mig är det glasklart att vi behöver göra mer för att bryta utanförskap i Sverige. Det behöver göras med utbildningsinsatser, drivkrafter, kravställande, möjligheter och språk. Det är många faktorer här som behöver förbättras. Men man kan inte sticka under stol med att det också måste formuleras krav. De som har kommit hit till Sverige förväntas alltså att bidra och göra sitt bästa. Så måste våra regler riggas för att Sverige ska bli ett land och fungera väl.

Fru talman! Ida Gabrielsson lever kanske i föreställningen om regeringens politik snarare än i verkligheten av regeringens politik. Det har ju riktats stora stöd men också lättnader till många av de familjer som har det allra tuffast i Sverige och de hushåll som har de minsta ekonomiska marginalerna. Det är verkligheten. Till exempel tidigareläggs förstärkningar i a-kassan – inte sänkningar, som Ida Gabrielsson påstår.

Det som oroar mig med den samlade vänsterns politik är påverkan på de offentliga finanserna och vad som till slut kommer att hända med Sverige. Om jag har läst budgetarna rätt är det så här: Socialdemokraterna ska öka utgifterna med 4 ½ miljard. Vänsterpartiet ska öka utgifterna med drygt 12 miljarder. Miljöpartiet ska öka utgifterna med 9 miljarder. Och Centerpartiet ska minska skatteintäkterna med 21 miljarder. Man är helt oenig kring de här olika sakerna, vad de ska innehålla, vilka utgiftsökningar som ska genomföras och vilka skattesänkningar som ska genomföras eller vilka skattehöjningar som ska genomföras.

Ifall man är helt oenig kring allt detta skulle det gröpa ett gigantiskt hål i de offentliga finanserna – 4 ½ miljard från Socialdemokraterna, 12 miljarder från Vänsterpartiet och 21 miljarder i skattesänkningar från Centerpartiet. Det kommer att gå ut över svensk välfärd. Det kommer att drabba jämställdheten.

(Applåder)

Fru talman! Det var kanske en konsekvens av det störande ljudet eller kanske ett mycket klarsynt ögonblick från Ida Gabrielsson när hon sa: ”Jag hörde mig själv. Det var läskigt.” Jag hoppas att folk lyssnar på debatten och funderar lite över detta.

Ida Gabrielsson tar upp en central och viktig fråga om gemenskap och känslan av att höra till. Det är vår kanske viktigaste poäng i det här läget.

Var och en har givetvis ett ansvar. Man kan inte bara skylla ifrån sig. Det finns ingenting som säger att bara för att ens liv började på ett visst sätt måste man ge sig på andra människor, begå brott och vara taskig. De allra flesta som har mött problem har inte en tanke på att skapa problem för andra för den sakens skull, utan det är precis tvärtom. Väldigt många som jag möter som har haft det tufft och svårt i livet har dragit slutsatsen att de verkligen vill vara sjysta och snälla mot andra.

I Sverige har vi haft idén att det är okej att skylla ifrån sig och att det är synd om dem som begår brott och skapar elände för andra. Det är bra att vi nu gradvis lägger den uppfattningen bakom oss. Vi kan inte ta Sverige vidare och skapa ett bättre land genom att ge frikort för dem som vill göra sina egna problem till alla andras problem genom kriminalitet och oro.

Var och en behöver givetvis kliva fram, ta ansvar och känna ansvar för sig själv och för andra. Men det kräver också att vi tillsammans gör saker som skapar vägar in i Sverige, in i det svenska samhället och in i gemenskap.

Om jag ska nämna något är det att vi i omtanke om att alla ska trivas här kanske har varit lite ängsliga med att signalera vad som är Sverige, våra traditioner och vår samhörighet. Det har skapat en situation där många inte alls vet vad de ska komma in i och hur man gör det.