Svar på interpellation 2023/24:707 om finansiering av Finsamverksamhet
Herr talman! Jag får börja med att tacka för debatten. Jag ser på ledamoten Lindh att hon gärna skulle ha velat gå upp och hålla ett inlägg till. Det är kul att den här frågan engagerar så mycket. Jag tycker att det är trevligt, givet att vi har ett gemensamt intresse och ganska likartade ståndpunkter. Mer borde ha gjorts tidigare, och mer borde göras nu. Jag tror att vi kan sammanfatta det så i det avseendet.
Jag tycker att det är viktigt att tidiga insatser kommer tidigare. Jag anser att samordnade insatser ger resultat och att man borde fokusera på dem i än större utsträckning. I vissa fall kanske det är kommunerna som är drivande och gör mer själva. I andra fall är det regionerna som ligger i framkant. Ibland är det också de statliga myndigheterna som ligger på. Bäst blir det när alla är på.
Jag tackar åter för debatten. Vi får nog all anledning att återkomma, inte minst i december, när båda de två uppdrag som jag i dag har talat om kommer att redovisas för mig. Jag förväntar mig att vi får skarpa förslag, så att vi också kan ha en lagstiftning som hänger med i tiden. Det är 20 år sedan vi sist gjorde en översyn av detta. Under den tiden har också utanförskapet förändrats. Behoven har också förändrats.
Det finns definitivt mer att göra i de här frågorna. Då behöver vi ha en lag som hänger med. Vi behöver definitivt kunna utvärdera och följa upp, så att vi vet att vi gör rätt saker för skattebetalarnas pengar. Alla de här sakerna är nu igångsatta, och jag hoppas verkligen på resultat, så att vi också kan få fler i arbete.
Herr talman! Ledamoten Eriksson nämnde att det alltid är roligt med goda exempel. Här är det kanske inte ett jättegott exempel, men det är ändå en ny sak som har kommit upp. Nu är det ofta män i 30-35-årsåldern som kommer till Finsam - en grupp som vi över huvud taget inte ens sett tidigare och som vi inte riktigt har haft koll på. De har varit hemmaboende hos sina föräldrar. Nu blir föräldrarna gamla och orkar inte längre vara de som försörjer. Det är det som det handlar om. De finns i stort sett inte i våra register annars och har inte varit på arbetsmarknaden. Nu söker de hjälp och stöd för sina söner som är i 30-35-årsåldern.
Vi har ett system som gör att vi gömmer och glömmer människor i statistik eller för den delen i hemmen. Så kan vi inte ha det i Sverige. Vi måste bygga ett Sverige som håller ihop och där fler hittar fler vägar till arbete.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.







