Herr talman! Tack, statsrådet - trevligt att vara här igen!

Sjukförsäkringen är en väsentlig del av samhällskontraktet. Den ger trygghet vid förlust av inkomst när man saknar arbetsförmåga och är en försäkring som vi alla betalar till när vi arbetar och kan förvänta oss att få del av när vi behöver den. Den som blir sjuk ska få det stöd som krävs för att komma tillbaka i arbete och ha ekonomisk trygghet under tiden.

Herr talman! Jag tror att vi är många som kommer ihåg hur orimligt hårt sjuka människor drabbades innan den socialdemokratiskt ledda regeringen förra mandatperioden ändrade regelverket och lade till angiven yrkesgrupp.

Tusentals människor nekades sjukpenning för att de av Försäkringskassan ansågs vara friska, men enligt deras arbetsgivare och enligt Arbetsförmedlingen var de för sjuka för att kunna arbeta. I stället utförsäkrades de, med den enda följden att de blev fattiga och sjuka. En del som utförsäkrades levde på sina anhöriga. Andra tvingades ansöka om försörjningsstöd. Men gemensamt för dem alla var att de inte blev friska av att också göras fattiga.

Människor som saknade rörelseförmåga i armar och axlar fick höra att de kunde ta ett vanligt förekommande arbete där de inte behövde använda händerna, trots att några sådana arbeten inte fanns att söka.

Människor med stark social fobi fick höra att de skulle söka ett jobb där de inte behövde träffa människor, trots att några sådana jobb inte fanns att söka.

Därför, herr talman, ändrade vi regelverket så att Försäkringskassan om man nekar någon sjukpenning för att man menar att den har arbetsförmåga också ska visa vilken typ av arbete det är som den kan utföra. Det är fullt rimligt, tycker vi socialdemokrater.

Herr talman! Jag vill läsa ur ett öppet brev som Eva Sjögren på Arbetsförmedlingen skrev innan vi gjorde de här förändringarna och tog bort hittepåjobben.

De sjukskrivna uppmanas att söka nytt, lättare arbete efter att ha varit så sjuka att det påverkar deras förmåga att återgå till ett tidigare arbete. Många är de som uppmanas att gå till Arbetsförmedlingen, till och med under påfrestande läkarbehandlingar. Men Arbetsförmedlingen kan inte ge nya jobb till dem som inte längre klarar av sina arbeten på grund av sjukdom. Det händer ofta att Försäkringskassan uppmanar sjukskrivna att kontakta Arbetsförmedlingen för att få enklare jobb, men de finns inte.

Herr talman! Vi kan inte gå tillbaka till den ordning som rådde när Kristersson och Reinfeldt slaktat sjukförsäkringen och infört hittepåjobben. Vi måste ha kvar angiven yrkesgrupp eller på annat sätt säkerställa att det, om man nekas sjukpenning för att man anses ha arbetsförmåga, är tydligt vilken typ av förmåga det handlar om och vilken typ av jobb man då ska ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av denna anledning tillsatte vi utredningen, som statsrådets regering har ändrat. Man har även bytt utredare, och det har varit tydligt vilka intentioner man har med utredningen. Jag vill med anledning av denna utrednings förslag fråga statsrådet om hon avser att göra några förändringar i regelverket om angiven yrkesgrupp.

Herr talman! Statsrådet har i alla fall rätt i en sak: Vi är överens om att alla människors arbetsförmåga ska tas till vara och att alla människor behöver kommer tillbaka i jobb så fort detta är möjligt. Sedan tror jag dock att vi skiljer oss åt väsentligt när det gäller vår syn på vad den utredning som har presenterats visar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Efter att ha lyssnat på statsrådet känner jag mig nödgad att påminna om citatet av Mark Twain: Det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Det är klart att sjukskrivningarna blev längre när vi möjliggjorde för människor att ha sjukpenning till dess att man blivit frisk och färdig med sin rehabilitering.

Det som skiljer oss socialdemokrater från statsrådets parti och regering är att vi menar att för att människor ska kunna bli friska och återgå till arbete så fort som möjligt måste man sätta in insatser tidigt i sjukfallet, helst innan det ens har uppträtt, och förebygga ohälsa i stället för att ta bort människors ersättning för att de inte har blivit friska fort nog. Vi vet att människor inte blir friska av att göras fattiga.

Herr talman! Av statsrådets resonemang följer att ju kortare tidsgränser och ju lägre ersättningsnivå man har, desto friskare blir människor. Då är ju det mest effektiva att ta bort sjukförsäkringen helt. Hoppsan! Ohälsotalet blev noll. Har människor då blivit friskare? Nej, givetvis inte.

Vi behöver ha ett system som både ger stöd med rehabilitering och insatser och ställer krav på arbetsgivaren att vidta åtgärder så att människor kan återfå arbetsförmågan och komma tillbaka i jobb så fort som möjligt - inte ett system som drar in deras inkomst för att de är sjuka för länge. Säg det till den som är utbränd eller genomgår en lång cancerbehandling! Alla som kan arbeta ska arbeta, men man måste också få tid att rehabiliteras så länge som det är nödvändigt.

Herr talman! När den SD-styrda regeringen tillträdde beslutade Anna Tenje och hennes kollegor att ändra utredningens uppdrag genom tilläggsdirektiv. Man avsatte utredaren Robert Sjunnebo som den socialdemokratiskt ledda regeringen hade tillsatt och anlitade i stället en professor i statistik och en nationalekonom för att utvärdera förändringarna i sjukförsäkringen. Det säger allt om den här regeringens intentioner med sjukförsäkringen.

Vilken är statsrådets egen uppfattning? Man kan hänvisa till beredning, men statsrådet valde de facto att hålla en presskonferens när hon tog emot utredningens förslag. Regeringen har valt att gå vidare med dessa förslag och skickar dem på remiss. Jag och många andra som följer denna debatt vill nu veta. Finns det något förslag i denna utredning som statsrådet inte tänker gå vidare med?

(forts.)