Jonny Cato

Herr talman! Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det där svaret. Svaret var att de inte är överens på Magdalena Anderssons sida i politiken. Sedan var det lite tal om vad Tomas Tobé gör i Europaparlamentet. Men det var inget svar på min fråga om regeringsunderlaget - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - är överens med Sverigedemokraterna om att det behövs en ny migrationspolitik på EU-nivå.

Jag fick inte heller svar på min fråga om Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är överens om att det är en angelägen fråga för EU att ha en gemensam migrationspolitik.

Till skillnad från ledamoten tycker jag att det är synd att man inte har en tvingande omfördelning. Det stora problemet under 2015 och 2016 var att många kom till Sverige och inte omfördelades till andra länder. Men nu är vi här, och det är viktigare att vi kommer framåt än att just den mekanismen införs.

Det är alltid så himla trevligt att lyssna på Moderaterna, för allting handlar om problem på andra sidan i politiken, men man är väldigt begränsad när det gäller att svara på hur det ser ut på den egna sidan.

Vi kunde läsa i Världen idag om att ni var oeniga i en helt annan fråga, trots att den står i Tidöavtalet. Därför vill jag ha svar på min fråga: Är ni överens om att det är viktigt att EU kommer fram med en gemensam migrationspakt, och är ni överens om att det är en fråga som EU har mandat att faktiskt fatta beslut om? Enligt Charlie Weimers i SD:s egen propagandakanal Riks har EU inte med migrationspolitiken att göra över huvud taget. Det hoppas jag att Moderaterna tycker, men det är ju inte ni som bestämmer utan det är faktiskt hela regeringsunderlaget som måste vara överens.

Herr talman! Svenska folket vet vad man får, kan man säga var slutklämmen.

Därför känner jag att jag behöver ställa en fråga. Det är ju ingen hemlighet att Centerpartiet och Moderaterna har valt olika inriktningar i migrationspolitiken. Men vi är däremot överens om att migration är en internationell fråga. Vi är överens om att Sverige inte kan göra allt, och vi är överens om att Sverige inte löser detta på egen hand. Sverige är en liten del av ett större sammanhang.

Att vi får en migrationspolitik på EU-nivå är helt avgörande. Det tror jag att Centerpartiet och Moderaterna kan vara överens om.

Sverige har drivit på för detta länge. Vi har inte alltid varit överens om sakinnehållet, men vi har varit överens om att vi behöver få en ny migrationspolitik på EU-nivå. Detta har regeringen också varit tydlig med, och detta har också regeringen arbetat för under det svenska ordförandeskapet.

Det var väldigt mycket rart i anförandet om vad man är överens om. Därför undrar jag: Finns det någon anledning till att man inte lyfter just EU-politiken? Sverigedemokraterna har ju nu i veckan varit väldigt tydliga med att man ska göra allt man kan för att stoppa och försena EU:s arbete med att ta fram en ny migrationspolitik. Man har tydligt deklarerat att EU inte ska bestämma över ländernas migrationspolitik.

Jag blir genuint orolig om det är så att regeringen inte kommer att ställa sig bakom en ny migrationspakt. Därför blir min fråga till Moderaterna och Viktor Wärnick: Är ni i regeringsunderlaget överens om att det behövs en ny migrationspolitik på EU-nivå?

Herr talman! Jag kan konstatera att det blir fler och fler socialdemokrater i bänkarna för varje gång jag går upp i talarstolen.

Jag tycker att debatten i dag har blivit lite märklig. Det är skillnad på illegal arbetskraft och arbetskraftsinvandring - jag hoppas att vi kan skilja mellan dessa i framtiden. Det blir en lite snedvriden debatt, om jag ska vara riktigt ärlig.

Jag tänkte därför försöka sänka tonen lite igen. Jag har en genuin fråga där jag tror att vi är överens men där jag vet att det finns mycket oro, och det gäller den säsongsbetonade arbetskraftsinvandringen. Det är bara att tala klarspråk: Inom en stor del av de gröna näringarna, på landsbygden och i hela landet, är man direkt beroende av den säsongsbetonade arbetskraftsinvandringen. Jag undrar hur regeringen ser på den säsongsbetonade arbetskraftsinvandringen och hur regeringen anser att ett lönegolv skulle kunna påverka den.

Den säsongsbetonade arbetskraftsinvandringen regleras i ett separat EU-direktiv och EU-regelverk, och det tycker jag är bra. Det är två rätt så olika frågor. Men det är ingen hemlighet att det finns företag som är direkt beroende av den säsongsbetonade arbetskraftsinvandringen. Inte minst är många företag nere i Skåne, där jag och Maria Malmer bor, helt beroende av den säsongsbetonade arbetskraftsinvandringen.

Jag undrar därför om ministern kan ge ett lite tydligare svar på hur man ser på den säsongsbetonade arbetskraftsinvandringen och den oro som många, inte minst lantbruksföretagare, känner inför de kommande säsongerna. Det handlar om bärodling, potatisodling och så vidare.

Fru talman! Jag ska inte ljuga; jag blev nästan lika sugen på att debattera med Socialdemokraterna som med statsrådet. Men jag ska avhålla mig från det i dag. Vi får kanske anledning att göra det längre fram.

Centerpartiet och Moderaterna har i grunden fortfarande samma syn - att människor som kommer till Sverige och arbetar är en tillgång. Jag tycker däremot att det är viktigt att det är företagens behov som styr och inte politikens behov. Men vi är överens om en sak, och det är att det finns stora problem med systemet - problem med fusk, fiffel och organiserad brottslighet.

När människor utnyttjas och företag fuskar ska det bemötas med kraft. Men vi behöver hitta specifika lösningar på specifika problem och inte slå sönder hela systemet för arbetskraftsinvandring.

Centerpartiet har kritiserats, inte minst av ledande företrädare för Moderaterna, för att inte se det fusk och den brottslighet som finns i samband med arbetskraftsinvandring. Det gör vi givetvis, och vi tar det på allra största allvar. Men vi väljer en annan väg som inte innebär vare sig lönegolv eller arbetsmarknadsprövning. Vi väljer förslag som vi tror kan göra skillnad på riktigt men ändå värna företagens behov av kompetens från andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig därför för en gångs skull lyfta fram tre konkreta exempel på hur man kan komma åt fusk och utnyttjande. Ett: Införa en ny lag som gör det lättare att avslå en ansökan om arbetstillstånd när syftet anses vara ett annat än arbete, till exempel att utnyttja välfärdssystemet. Två: Göra det enklare att återkalla uppehållstillstånd, genom skärpningar i utlänningslagen när man i efterhand kan konstatera att syftet med ansökan inte var arbete. Tre: Ta bort möjligheten att ge uppehållstillstånd till någon som medvetet uppgett flera identiteter eller gett vilseledande information.

Detta var några exempel som skulle lösa specifika problem. Det finns rätt så många sådana som kräver rätt så många olika specifika lösningar, och det går att göra i stället för att slå sönder ett system som så många företagare är i så stort behov av. Men i stället envisas regeringen med att vilja införa ett lönegolv för att lösa problemen. Frågan om lönegolv utreddes så sent som för lite mer än ett år sedan inom ramen för utredningen Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring. Det var dessutom en utredare som Socialdemokraterna valde, så man kan tänka sig att den inte var helt välvilligt inställd till systemet.

Utredningen slog fast att ett lönegolv inte på något sätt motverkar vare sig fusk eller utnyttjande av människor och system. Tvärtom skulle ett lönegolv riskera att leda till ännu mer fusk, när man skriver en lön på papperet medan den anställde i verkligheten får en helt annan.

Det behövs träffsäkra lagförslag, inte politiskt slagkraftiga kommunikativa förslag som tar bort möjligheten för företag att hitta den kompetens man behöver. När man bryter ned det på det sätt som jag nu gjort, följer debatten och tar del av ministerns och regeringens förslag kan man bara komma till en slutsats: att det inte handlar om fusk eller att komma åt oegentligheter utan om att Moderaterna, Kristdemokraterna och delvis även Liberalerna vill ge intryck av att ha gjort en omsvängning i migrationspolitiken.

Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret på min interpellation. Det är spännande att det är så många som vill debattera den här viktiga frågan denna sena tisdagskväll, även om man kan gissa att övriga debattörer kommer att ha en lite annan tonalitet än jag och en lite annan inställning till arbetskraftsinvandring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetskraftsinvandring är ett otroligt viktigt verktyg för svenska företag att finna den kompetens som de många gånger är i så stort behov av. Arbetskraftsinvandring har generellt varit väldigt gynnsamt för Sverige som land. Inte minst har det varit helt avgörande för vissa branscher och vissa enskilda företags möjligheter att finna den kompetens de behöver. Arbetskraftsinvandring bidrar årligen med cirka 34 miljarder kronor till bnp och 12 miljarder i ökade skatteintäkter.

Arbetskraftsinvandring behövs i många branscher och i hela landet. Det handlar om det lilla startup-företaget mitt i Stockholms innerstad som precis är i början av sin resa. Det handlar om det stora it-företaget nere i Skåne som behöver unik kompetens för att utveckla företaget framåt. Men det handlar också om potatisodlaren i Kalmar och om jordbruksföretagaren på Gotland som specialiserat sig på ramslök som serveras på restauranger i hela landet. Dessutom handlar det om personalen på restaurangerna där ramslöken och potatisen sedan ska serveras.

I mötet med dessa företagare och så många fler blir det för mig helt uppenbart att arbetskraftsinvandring inte är en hittepåreform. Det handlar om riktiga jobb och riktiga företagare. Det handlar om företags överlevnad, utveckling och framtid på kort och lång sikt.

Moderaternas, Kristdemokraternas och delvis Liberalernas förflyttning i synen på arbetskraftsinvandring och i förlängningen även på näringsliv och företagande tycker jag som centerpartist är djupt olycklig. Statsrådet säger i sitt svar: "I många fall handlar det om arbeten som bör kunna utföras av personer som redan bor i Sverige." Att anställa personer som redan bor i Sverige är för arbetsgivaren givetvis enklare. Det kräver mindre administration och blir i många fall även billigare. Företag och arbetsgivare använder sig av arbetskraftsinvandring för att hitta kompetens som det finns brist på i Sverige. Därför blir det ett väldigt förenklat resonemang av statsrådet.

Det är bra att regeringen inte verkar vilja införa en arbetsmarknadsprövning som innebär att statliga myndigheter, såsom Arbetsförmedlingen, ska bedöma vilka personer företagen ska anställa. Men i stället verkar vi få en politisk arbetsmarknadsprövning, där regeringen ska bestämma vilka yrken som ska undantas från ett lönegolv. I stället för statliga tjänstemän på Arbetsförmedlingen blir det alltså en politisk förhandling mellan Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som ska avgöra vilka branscher som ska få ta in kompetens från andra länder.

33 200 är för många en hög lön, och det finns många yrken med medianlön under 33 200 kronor som kräver särskild kompetens. Det finns nu en stor oro i många branscher och bland enskilda företag. Så sent som förra veckan skrev Gröna arbetsgivare: "Regeringens planer på att kraftigt minska arbetskraftsinvandringen är oroande, och visar på en uppenbar brist på insikt i de gröna näringarnas förutsättningar." Jag undrar hur statsrådet ser på den oro som många branscher och företagare just nu upplever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Fru talman! Den svenska debatten har haft och har ett alldeles för stort fokus på vem som ska få komma hit och vem som inte ska det, i stället för att fokusera på hur vi ska skapa bästa möjliga förutsättningar för den som har skyddsskäl att komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Tyvärr har regeringen påbörjat sin regeringstid på exakt det sättet. Pressträffarna om hur regeringen ska genomföra Sverigedemokraternas migrationspolitik har avlöst varandra, samtidigt som de stora reformerna för att få en fungerande integrationspolitik har lyst med sin frånvaro.

Regeringen behöver sätta fokus på integrationspolitiken. Sverige präglas sedan länge av en långvarig och allvarlig social klyvning, som ofta växer i stället för att krympa. Det är en klyvning som skär mellan människor och mellan platser, mellan dem som har utbildning, språk och yrkeserfarenhet och dem som inte har ett jobb, mellan å ena sidan välmående och företagsamma orter och å andra sidan utsatta stadsdelar och bruksorter. Friheten och möjligheterna i vårt land är alldeles för ojämnt fördelade. Man kan inte annat än konstatera att Sverige har stora integrationsutmaningar. Samtliga partier, även mitt eget, har ett stort ansvar i detta.

Jobb och språk är två förutsättningar för att bryta den sociala klyvningen. Det behöver bli enklare och billigare för företag att anställa nyanlända. Nyanlända behöver tidigt få lära sig om vårt svenska samhälle. Vi behöver ställa krav på den som kommer hit, men vi behöver också ställa högre krav på oss som samhälle och politiker att skapa bästa tänkbara förutsättningar för en välfungerande integration.

Jag tycker i ärlighetens namn att det finns en tydlig skiljelinje i svensk politik. Det finns partier i Sveriges riksdag och i regeringsunderlaget som tror att människor kommer hit med onda avsikter. Jag tror genuint att alla som kommer hit, som flyr undan krig och förtryck, vill gott. Man vill lära sig svenska och komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Men många får helt enkelt inte förutsättningarna och hjälpen som krävs för att lyckas.

Precis som det finns ett gap i fråga om sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda finns det ett gap mellan utrikes födda män och utrikes födda kvinnor. Integration är därmed också en fråga om jämställdhet. Här har vi mycket att göra. Särskilt utrikes födda kvinnor som har flytt från sina hemländer har haft svårt att snabbt komma i arbete. Den inledande tiden i Sverige domineras alltför ofta av att kvinnan arbetar i hemmet, vilket kraftigt minskar chansen att komma ut på arbetsmarknaden.

Det är viktigt med en tydlighet från samhället när det gäller grundläggande värderingar om människors lika rätt och värde. Ekonomiska ersättningar till hushåll, exempelvis bistånd, bör betalas ut jämnt mellan makar. Bemötandet från myndigheter måste också i högre grad spegla att samhället har samma förväntningar på kvinnor och män att integreras och komma i arbete.

Fru talman! Det är viktigt att inte bara svartmåla. Även om integrationsutmaningarna är stora görs det också väldigt mycket som är bra. För den som är ny i Sverige är föreningslivet, civilsamhället och de ideella krafterna många gånger helt avgörande. Där finns nätverk, kontakter och jobbmöjligheter. Civilsamhället gör otroliga insatser och vill många gånger mycket mer. Det behöver ges betydligt bättre förutsättningar.

När man besöker verksamheter runt om i landet som arbetar med ett tydligt integrationsfokus finns det alltid en gemensam nämnare för de mest framgångsrika insatserna. Det är eldsjälar som arbetar dag och natt för att integrationen ska fungera. Det är personer som brinner för sitt område och för att unga pojkar och flickor ska få en ljus framtid. Det är personer som brinner för att göra gott.

Sanningen är att eldsjälar inte är något som vi här inne kan fatta beslut om eller som vi politiker skapar. Men vi kan ge eldsjälarna mycket bättre förutsättningar. Vi behöver på riktigt se över hur stödet till civilsamhället kan bli mer långsiktigt. Det låter kanske som en enkel sak. Men jag tror verkligen att det på riktigt gör skillnad för integrationen.

I alldeles för många fall handlar det om kortsiktiga projekt som behöver mer långsiktighet och som kan införas i betydligt större skala. Sluta med projekt! Det är en enkel mening och en av de absolut vanligaste sakerna jag hör när jag besöker utsatta områden - sluta med projekt! Nu är det alltså dags att sluta med kortsiktiga projekt och skapa långsiktiga spelregler. Det förtjänar landets alla eldsjälar.

Fru talman! När vi pratar om utsatta områden är det enkelt att generalisera och stigmatisera. Det är många gånger en svår balansgång. Men det finns alldeles för många unga pojkar och flickor i vårt land som inte har framtidshopp. Pojkarna riskerar att redan i tidig ålder hamna i kriminella kretsar och ser tidigt enkla och snabba vägar till stora pengar. Det pratar vi ofta mycket om. Det är bra, för mycket mer behöver göras.

Samtidigt finns det en grupp som vi ofta glömmer bort och pratar för lite om. Det är de unga flickorna. Det är flickor som mer eller mindre bara får vara i skolan och i familjens lägenhet. Det skapar kortsiktigt och långsiktigt utanförskap.

Det behövs mer särskilda satsningar mot just unga tjejer. Ett sådant projekt besökte jag i förra veckan: IK Uppsalas Tjejbollen. Där står fotbollen i centrum. Men fotbollen är egentligen sekundär. Det handlar om att komma hemifrån och att få prata om andra saker än man gör hemma. Man får lära sig att det är okej att en tjej blir ihop med en tjej. Man lär sig om sina rättigheter som ung flicka, får förebilder och möjlighet att börja drömma om sin egen ljusa framtid.

Vi behöver också prata om unkna värderingar som begränsar unga flickor och pojkar.

Vi behöver också skapa trygghet för föräldrar när det gäller att låta sina barn röra sig i utsatta områden och släppa ut dem på gården. Vi behöver hjälpa föräldrarna och guida dem i att ge barnen bästa möjliga förutsättningar att uppnå sina drömmar.

Fru talman! Den svenska integrationen behöver bli bättre. Vi i kammaren kan stå och anklaga varandra i fråga om vems felet är. Sanningen är att vi nog alla har ett ansvar för de integrationsmisslyckanden som många gånger finns. Det är inte bara sossarnas fel, och det är inte bara Moderaternas fel. Vi har alla ett gemensamt ansvar.

Förväntningarna på nyanlända behöver bli tydligare, och förutsättningarna för att komma in i och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle behöver bli bättre. Nyanlända har ett eget ansvar, men vi har också ett stort politiskt ansvar. Integrationen är en av den här mandatperiodens absolut största ödesfrågor.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 11.

Fru talman! Jag tackar Arin Karapet för svaret. Jag tycker att det är bra att han ger en viljeinriktning och säger att det är rimligt att se över dagersättningen.

Jag delar bilden av att en hel del förväntas vara här under kriget och sedan vilja återvända hem. Samtidigt är det ingen som vet hur lång invasionen blir. Det ser ut att bli ett långvarigt krig. Jag tycker att det vore rimligt att i alla fall ge möjlighet att lära sig det svenska språket genom att studera på sfi. Av de ukrainska kvinnor som är här i dag är det ungefär 30-35 procent som arbetar. Men det är fler som vill arbeta, och det tycker jag också att vi ska möjliggöra.

Någonstans handlar det som att ha en balansgång i detta. Att möjliggöra att kunna studera inom sfi är fullt rimligt. Vi är nu ett år inne i det. Det finns ingenting som säger att vi inte kommer att vara här om ytterligare ett år, även om ingen av oss hoppas det.

Det handlar någonstans om att ge de här kvinnorna och barnen en trygg och säker levnadsmiljö och tända barnens framtidshopp och ge dem drömmar igen. Det är väldigt svårt.

Jag kan konstatera att även om Arin Karapet inte kan tala för regeringen kan han i varje fall tala för Moderaterna, som är det regeringsbärande partiet. En dagersättning på 71 kronor för att få mat på bordet, kläder och hygienartiklar är otroligt lite i inflationen.

Jag undrar ändå om Arin Karapet tycker att man ska möjliggöra för fler att läsa sfi och att man ska höja dagersättningen från 71 kronor.

Fru talman! Jag tackar Arin Karapet för anförandet.

På fredag är det årsdagen för inledningen av Putins fruktansvärda invasionskrig i Ukraina. Massflyktsdirektivet var bra, men det skapar begränsade möjligheter till integration. Vi kan inte annat än konstatera att det här tyvärr verkar bli långvarigt. Jag är rädd för att vi inte ger ukrainska flyktingar, framför allt kvinnor, pojkar och flickor, möjligheter till drägliga levnadsförutsättningar.

Centerpartiet har i dag presenterat tre konkreta förslag för ukrainska flyktingar som befinner sig i Sverige. Det första är höjd dagersättning från 71 till 132 kronor. Det andra är full tillgång till sfi. Det tredje är en uppföljning av ensamkommande barn. När kriget väl var framme gick det fort. Svenska myndigheter och kommuner gjorde sitt yttersta för att ensamkommande barn skulle få en placering. Men vi vet också att det var en hel del barn som rapporterades hamna fel och riskera att fara illa. Ett sådant exempel var Höör, där tio barn placerades i en sekt.

Jag tycker att det är viktigt nu ett år in på kriget att följa upp om barnen har en bra och dräglig levnadsmiljö och om de har trygghet. Jag tror inte att det i grunden finns någon konflikt mellan Centerpartiet och Moderaterna i den här frågan, men jag undrar om Moderaterna instämmer i att vi behöver göra ett omtag för de ukrainska flyktingar som nu befinner sig i Sverige.

Herr talman! Jag kan börja med att säga att vi inte alls är överens om arbetskraftsinvandringen. Alla vet ju att Centerpartiet är det enda borgerliga eller liberala parti i denna kammare som står upp för en fortsatt liberal arbetskraftsinvandring. Men det kan vi lämna därhän.

Alla partier skulle alltså plötsligt vara överens om att sfi inte fungerar eller skulle kunna fungera bättre. Det finns sju partier i den här kammaren som har konkreta förslag på hur sfi och språkundervisningen skulle kunna fungera bättre. Sverigedemokraterna är inte ett av dem, utan man är det åttonde partiet. Detta är rätt symtomatiskt, tycker jag, för mycket i integrationspolitiken. Det är oftast Sverigedemokraterna som problematiserar mest, men man har oftast minst konkreta lösningar på hur integrationen ska bli bättre.

Det handlar om språk, om värderingar, om hur fler unga flickor ska få delta i fotbollen när de kommer hem på kvällarna och så vidare. Det är komplext. Det är mycket. Men språk och jobb är två väldigt centrala delar i det, och då behöver man ha konkreta lösningar.

Sverigedemokraterna grundades för att invandringen var problemet i Sverige. Under många år har ni i Sverigedemokraterna talat om att integrationen måste bli bättre. Det absolut största ni har fått igenom när det gäller konkreta integrationsåtgärder är en utredning om sfi som ska titta på vad som kan bli bättre.

Jag har konkreta lösningar på hur sfi kan bli bättre; det handlar exempelvis om en sfi-peng som man kan flytta runt mellan olika aktörer. Men oavsett vad man tycker är det många partier som har konkreta förslag på hur exempelvis sfi kan bli bättre. SD är inte ett av dessa partier.

Vi lämnar utredningen. Jag undrar: Vad, konkret, vill ni göra med sfi för att den ska fungera bättre för nyanlända?

Herr talman! Sverigedemokraterna är som vanligt väldigt duktiga på att beskriva problemen med svensk integration, och det finns mycket i problembeskrivningen som jag kan hålla med om.

Integration är dock en komplex och stor fråga. Att vi ska ställa krav på människor som kommer hit tycker Centerpartiet också. Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna tycker det - jag tror att ordet "krav" sades ett par hundra gånger, men det sades inte ett enda ord om hur fler ska lära sig svenska och inte ett enda ord om hur fler ska komma i arbete.

Det är väldigt viktigt att vi har hårda krav på människor som kommer hit, men vi måste ju också ge dem möjligheten att komma in i vårt gemensamma samhälle. Sverigedemokraterna pratar väldigt ofta om invandrare som om de inte vill och inte kan, men jag tror att det många gånger handlar om att de inte vet hur. De känner inte att de ges möjligheten att lära sig det svenska språket, och de känner ingen trygghet.

När jag åker runt i landet och besöker särskilt utsatta områden hör jag människor prata om civilsamhällets betydelse. Det hörde jag inte ledamoten prata om en enda gång. Det pratas om specifika språkinsatser för unga tjejer och utsatta kvinnor. Det hörde jag inte ledamoten prata om en enda gång. Det pratas om fler socialsekreterare, fältarbetare och fler lärare i skolan. Det hörde jag inte SD-ledamoten prata om en enda gång.

Nu har jag en konkret fråga till Sverigedemokraterna. Jag har försökt förr, och jag kommer att försöka igen i fyra år om jag inte får svar. Vad vill Sverigedemokraterna göra, konkret, för att fler nyanlända ska bli bättre på det svenska språket och för att fler nyanlända ska gå från utanförskap till innanförskap och därmed få sitt första arbete?

Herr talman! Det verkar vara en ny strategi hos Moderaterna att attackera enskilda centerpartister. I programmet 30 minuter lade migrationsministern allt på Annie Lööf, och nu lägger Oliver Rosengren allt på Martin Ådahl. Vi är stolta över den centerpartistiska reformen. Det var, trodde i alla fall jag, allianspolitik som vi drev igenom.

När det gäller den svenska modellen vet Oliver Rosengren att Centerpartiet också står bakom och värnar den. Jag tycker att det var bra att parterna kom överens. Centerpartiet sa vid ett flertal tillfällen att vi hoppades att parterna kunde komma överens, och det gjorde de också.

Centerpartiet fick igenom stora reformer. Dessa var dåliga, enligt ledamoten, men jag kan konstatera att allt kommer att bli bättre nu därför att Moderaterna har haft ett seminarium på morgonen.

Herr talman! Jag ska berätta vad man fick med Centerpartiet. Då fick man en stor och omfattande reformering av Arbetsförmedlingen. Man fick ett omfattande nytt omställningsstöd på plats, och man fick en modern arbetsrätt. Det är borgerlig liberal politik. Med Moderaterna och Tidögänget fick man höjd a-kassa.

Jag tycker på riktigt och trodde på riktigt att Moderaterna skulle kunna se det positiva i det som Centerpartiet fick igenom och som inte Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna och alliansregeringen orkade med att göra, det vill säga att förändra arbetsrätten och förändra Arbetsförmedlingen, men nej.

Om ledamoten tycker att vi tar varje chans till pressträff kan man ju säga att Moderaterna tar varje chans de kan att slå på Centerpartiet, även om det handlar om saker som de själva har tyckt länge, till exempel att förändra och modernisera arbetsrätten.

Detta med omställningsstudiestödet och reformen av Arbetsförmedlingen är saker som inte minst Oliver Rosengrens egen generation från "Sverige jobbar"-tiden i MUF var tydliga med och ville genomföra. Men sedan blev det dåligt bara för att Centerpartiet fick igenom det. Det är så de nya Moderaterna - de ny-nya, eller vad man ska kalla dem - agerar. Så fort Centerpartiet får igenom något är det dåligt, oavsett vad man har sagt tidigare och oavsett vad man egentligen tycker.

Jag tycker att Sverige är bäst när Sverige jobbar. Därför är jag stolt över att vi moderniserade arbetsrätten. Vi fick ett stort och omfattande omställningsstöd på plats, och vi fick en reformering av Arbetsförmedlingen.

Detta är stora reformer som har påbörjats, men de kräver mycket framöver. Nu har Moderaterna nycklarna till Rosenbad. Nu kan ni ju driva en fortsatt omställning i den riktning som ni vill, vilket vi har gett er förutsättningar för och möjligheter att göra.

Herr talman! Det är just detta som är utmaningen. Alla människor är olika. Alla vill vi arbeta på olika sätt. Alla förväntar vi oss olika saker när vi går upp på morgonen, och vi har olika idéer om vad som är vår drömvärld att leva och arbeta i. Det är därför vi behöver ha en flexibel arbetsmarknad som passar alla.

Även min generation vill ha en trygghet, men tryggheten ser kanske inte ut på samma sätt som den gjorde på exempelvis 1970-talet. Vi kan inte fastna i bilden att allting på arbetsmarknaden var bättre förr, utan samhället förändras, och så också arbetsmarknaden.

Herr talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågorna! Det är ingen hemlighet att Centerpartiet och Vänsterpartiet har fundamentalt olika syn på arbetsmarknaden. Men jag tänkte ta avstamp där ledamoten slutade.

Min poäng är just att arbetsmarknaden inte ser ut som den gjorde på 1970-talet. Vi behöver förändra arbetsmarknaden utifrån den tid vi lever i och utifrån de förutsättningar som vi har i dag. Kraven från arbetstagarna är andra. Min generation ställer andra krav på arbetsgivare än vad mina föräldrars generation gjorde.

Automatiseringen, digitaliseringen, coronapandemin - det är mycket som spelar en roll och som gör att arbetsmarknaden ser annorlunda ut i dag än tidigare.

Det stämmer att vi i Centerpartiet fick igenom mycket av vår politik inom ramen för januariavtalet på arbetsmarknadsområdet. Jag är väldigt stolt över att arbetsmarknadens parter kom överens, även om det givetvis var under press från politikens sida, vilket Vänsterpartiet säkert kommer att framhålla, så jag säger det redan nu. Men jag tycker att det är bra. Ibland behövs det press, och det behövdes i det här fallet.

Det som är viktigt nu är att reformeringen inte är klar. Det gäller att man hela tiden lyssnar på arbetsmarknadens parter. Jag har haft bra dialog med båda sidor som fackförbund och arbetsgivarorganisationer och så vidare. Det hoppas jag att regeringen också har, och att man ständigt kan förändra detta utifrån hur situationen uppstår.

Om det är något vi har lärt oss av de stora reformerna under de gångna decennierna är det att det inte räcker med att bara genomföra stora reformer, utan man måste också följa upp dem, justera dem och se vad som kan bli bättre. Och det tycker jag är viktigt att göra framöver. Det får väl vara min dröm. Men jag ska även säga att jag är väldigt stolt över mycket av det som vi fick igenom under förra mandatperioden.

Herr talman! De senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga och olagliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad.

Vi befinner oss just nu i ett väldigt tufft ekonomiskt läge, med stor osäkerhet om hur ekonomin kommer att påverkas på kort och lång sikt. Osäkerheten i ekonomin och på arbetsmarknaden är betydligt större än på väldigt länge. Detta påverkar givetvis den globala såväl som den inhemska arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka ytterligare och sysselsättningen falla tillbaka. Fler människor ska arbeta; fler unga pojkar och flickor ska se sina föräldrar gå till arbetet.

Under förra mandatperioden fick Centerpartiet inom ramen för januariavtalet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad, med ett omfattande omställningspaket, en stor reformering av matchningen och inte minst en modern arbetsrätt. Den nya, mer moderna arbetsrätten innebär att vi får en mer flexibel arbetsmarknad som passar dagens samhälle bättre. Detta innebär stora förbättringar för såväl människor som företag och har lagt en grund för att många fler nya jobb ska kunna växa fram.

Vi lever i en föränderlig omvärld där utvecklingen många gånger går väldigt fort. Samhället ser i dag inte ut som det gjorde för tjugo, tio eller ens fem år sedan. Detta gäller även arbetsmarknaden - digitaliseringen, automatiseringen, arbetstagares förväntningar och krav på arbetsgivare. Precis som samhället i stort är svensk arbetsmarknad i ständig förändring. Det gäller att lagar och regler och arbetsmarknadens spelregler förändras därefter.

Coronapandemin var fruktansvärd på många sätt och tvingade oss att arbeta på andra sätt än vi gjort historiskt. Den tvingade såväl arbetstagare som arbetsgivare att vara flexibla, ställa om och tänka nytt. Det finns många gånger ett före och ett efter pandemin. Januariavtalets inriktning med en ny, modern arbetsrätt var nödvändig, och vi står nu bättre rustade att klara samhällets och arbetsmarknadens utmaningar i en ny tid.

Men vi har i dag fortfarande regelverk på arbetsmarknaden som skrevs för decennier sedan, i en tid när de största företagen stod för jobben. Så är det inte längre. Numera är det små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. En hel del lagar och regler är helt enkelt inte anpassade efter dagens arbetsmarknad och näringsliv och riskerar till och med att hindra framväxten av morgondagens jobb och i längden hota Sveriges internationella konkurrenskraft. På många platser runt om i vårt avlånga land är dessutom de små och växande företagen avgörande för näringslivets återväxt och den lokala arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag skulle vilja säga några korta ord om arbetsrätten och EU. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter har, trots löfte om att den inte skulle stöta sig med medlemsländernas befintliga arbetsmarknadspolitik, lett till en rad rättsligt bindande initiativ från kommissionen på det sociala och arbetsmarknadspolitiska området. Flera av förslagen är numera antagna och utgör bindande lagstiftning i medlemsstaterna.

I takt med att ännu fler konkreta förslag för genomförandet av den sociala pelaren presenteras har det blivit tydligt att den svenska arbetsmarknadsmodellen på riktigt är hotad och inte kommer att finnas kvar i sin nuvarande form om förslagen fortsätter att genomföras i den takt det nu sker.

För Centerpartiet har det alltid varit självklart att beslut om arbetsmarknaden och sociala skyddsnät behöver fattas utifrån hur det ser ut och fungerar i respektive medlemsland. En förflyttning av arbetsmarknadspolitiken till EU-nivå riskerar att sänka kraven och skyddet snarare än höja dem.

Vi behöver inte mer lagstiftning på EU-nivå i arbetsmarknadsfrågorna. Vi behöver lyssna på erfarenheterna av hur det fungerar i alla andra länder, dela med oss av kunskapen och fortsätta arbeta utifrån hur det ser ut i Sverige i dag.

Herr talman! Här hade jag tänkt stanna, men man satte ju nästan kaffet i halsen när man lyssnade på Oliver Rosengren och Moderaterna. Allt som den förra regeringen gjorde på arbetsmarknadsområdet var fel, och nu ska den nya regeringen städa upp. Det låter mycket bra!

Men hittills har ställningstagandena från den nya regeringen på arbetsmarknadsområdet varit otroligt luddiga. Utskottet vet många gånger inte vad regeringen vill. Exempelvis när det gäller att haka på Danmarks stämning gällande minimilönerna var regeringens ställningstagande ytterst tveksamt. Det satt väldigt långt inne att man skulle landa där.

Det finns en stor samstämmighet i riksdagen kring att vi ska värna den svenska modellen och att EU ska hålla sig långt borta. Men då måste den nya regeringen också leverera på de punkterna. Jag hoppas att vi får se en helt annan tydlighet framöver, för Tidöpartiernas ledamöter har inte varit jätteaktiva under utskottssammanträdena när vi har haft överläggningar om just EU-ärenden. Men om jag tolkar Oliver Rosengren rätt kommer det att bli skillnad framöver.

Avslutningsvis skulle jag vilja yrka bifall till reservation 14.

Fru talman! De senaste mandatperioderna har den svenska och globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad. Vår ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor, och vi är troligen på väg in i eller till och med befinner oss i början av en lågkonjunktur. Detta kommer också att påverka arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka och sysselsättningen falla tillbaka.

I dag är närmare 331 000 människor öppet arbetslösa eller inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program. 188 000 av dem är utrikes födda, varav majoriteten är födda utanför Europa. Många av dessa personer har också varit arbetslösa i mer än 12 månader. Arbetslösheten är i hög grad resultatet av en misslyckad jobbintegration. För att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet och för att fler vuxna ska kunna försörja sig själva måste dörren till svensk arbetsmarknad öppnas på vid gavel. Arbetslöshet är många gånger väldigt tärande för den enskilde, samtidigt som den bidrar till stora kostnader för det offentliga och utgör en otroligt outnyttjad potential för samhället.

Under förra mandatperioden fick Centerpartiet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad med en moderniserad arbetsrätt och omfattande omställningspaket, av matchningen och av mottagandet av nyanlända. Dessa reformer behöver fortsätta att genomföras för att få effekt fullt ut.

Men detta räcker inte. Fortfarande stänger höga kostnader för att anställa ute människor från arbetsmarknaden. För att möjliggöra fler enkla jobb och därmed fler vägar in på arbetsmarknaden behövs både förstärkt utbildning, lägre kostnader för att anställa, nya anställningsformer och en bättre introduktion till arbetsmarknaden.

Trots att arbetslösheten spås öka råder samtidigt fortfarande arbetskraftsbrist i många sektorer. Samtidigt som arbetslösheten är hög skriker många företag efter arbetskraft, och inom många branscher hittar företag trots utannonserade tjänster inte den kompetens som de är i så stort behov av. Matchningen är ett gigantiskt problem på vår arbetsmarknad och inte minst för svenska företag.

För att förbättra matchningen drev Centerpartiet igenom en historisk reformering av Arbetsförmedlingen. Arbetslösa ska få hjälp från effektiva, fristående och resultatbaserade aktörer. Den reformerade modellen för fristående matchningsaktörer har dock ännu inte genomförts fullt ut, och det är delvis problematiskt. Arbetsförmedlingen använder i stället ett mellansteg, Kundval Rusta och Matcha, "Krom", som inte har en lika tydlig profil mot resultat och inte lika tydligt som avsett belönar insatser för de mest utsatta.

Trots dessa begränsningar, och trots att det tog lång tid att införa, har en mycket stor andel av de arbetslösa som fått hjälp via Krom gått vidare till arbete och utbildning. Det är tydligt att reformeringen verkligen behövdes.

Problemet är att regeringen inte ger Krom de ekonomiska resurser som krävs för att nå dess fulla potential samtidigt som Arbetsförmedlingens organisation har haft svårt att anvisa arbetslösa till fristående matchningsaktörer. Endast en mindre del av de arbetslösa, mellan en fjärdedel och en femtedel, har därför fått tillgång till en effektiv, fristående matchningsaktör, vilket kraftigt hämmat effektiviteten inom arbetsmarknadspolitiken.

Samtidigt har många framgångsrika projekt som Arbetsförmedlingen bedrivit i samarbete med kommuner avvecklats i brist på resurser. Regeringen föreslår minskade resurser till dessa många gånger framgångsrika och fristående delar av arbetsmarknadspolitiken. För att motverka detta föreslår Centerpartiet medel för att säkerställa att anslagsnivåerna för bland annat matchningsaktörer inte sjunker.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken är också beroende av att Arbetsförmedlingen är närvarande i alla delar av landet - både där det finns stora arbetskraftsbehov och där det finns stora behov för utsatta personer att boka fysiska möten.

Arbetsförmedlingens närvaro i hela landet kan inte understrykas nog. Trots detta har Arbetsförmedlingen de senaste åren strypt resurserna till de minsta lokala kontoren i en strävan efter att centralisera verksamheten, trots tydliga direktiv i regleringsbrev om att återupprätta den lokala verksamheten runt om i hela landet. Detta är ett stort problem som regeringen omgående behöver ta tag i. Vi har inte råd att ha en fungerande arbetsmarknadspolitik endast i delar av landet, utan den behövs i hela Sverige.

Fru talman! Under förra mandatperioden fick Centerpartiet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad. Nu måste regeringen vårda, utveckla och växla upp de verktyg som Centerpartiet gett den. Samtidigt behövs stora reformer för att fler ska gå från arbetslöshet till jobb.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka utskottskansliet för gott arbete under hösten och önska både kansliet och talmanspresidiet en god jul.

Fru talman! Vi skulle inte sätta epitet på varandra, sa moderaten. Sedan säger han att vår politik är vänsterpolitik.

Man kan kolla i budgetförslagen. Vår politik är exakt det som vi utger oss för att vara - både borgerlig och liberal.

Jag är den förste att instämma i att Centerpartiet och Socialdemokraterna är två helt olika partier. Det är ingen hemlighet att vi har olika syn på arbetsmarknadspolitiken. Det är jag ganska glad över att vi kan säga, och jag tror att vi båda kan vara överens om det. Jag hade gärna sett att Moderaterna hade gjort likadant i stället för att acceptera Sverigedemokraternas hela politik på område efter område.

Ja, politik är att kompromissa. Men jag kan konstatera att när Centerpartiet kompromissade under förra mandatperioden inom ramen för januariavtalet blev det inte en bidragslinje. Då blev det en stor, historisk reformering av LAS, och det blev en stor, historisk reformering av Arbetsförmedlingen - sådant som Moderaterna inte orkade göra under de år vi samarbetade inom Alliansen. Då fanns det alltid någon som sa stopp. Men det fick Centerpartiet igenom. Vi har visat att vi kan kompromissa och stå upp för borgerliga liberala förslag såsom förändrad arbetsrätt, LAS och Arbetsförmedlingen.

Nu är det inte Socialdemokraterna, inte Vänsterpartiet, inte Miljöpartiet och inte Centerpartiet som styr. Det är Moderaterna. Ni säger: "Ni har haft åtta år på er." Men ni har också haft åtta år på er att förbereda er på att ta över makten. Det är helt uppenbart att ni inte har varit redo. När det gäller allt som inte står i Tidöavtalet ekar det nämligen tomt. Arbetslinjen är en sådan sak.

Min fråga till ledamoten blir: Vilka åtgärder kan ledamoten lova här kommer att öka arbetslinjen och minska bidragslinjen?

Fru talman! När jag gick hemifrån i förmiddags startade jag Spotifylistan över mest spelade låtar det här året. Det märks att det har varit valår; Moderata ungdomsförbundets låt Sverige jobbar gick igång. Det kan verkligen sägas vara ödets ironi när man är på väg till den här debatten för att tala om arbetslinjen.

När man läser och synar regeringens budget ser man dock att Moderaterna väljer bidragslinjen före arbetslinjen. Det är anmärkningsvärt ur många perspektiv att en regering som påstår sig vara både borgerlig och liberal väljer just bidragslinjen före arbetslinjen. I regeringens egen budget konstateras det vara "en följd av att de negativa effekterna för sysselsättningen och arbetslösheten av att bibehålla dagens nivå på arbetslöshetsersättningen bedöms vara större än de samlade positiva effekterna av övriga reformer".

Sverige behöver mer arbetslinje och mindre bidragslinje. Sverige behöver fler människor som går till jobbet varje morgon. Jag är glad att ledamoten lyfte upp just den delen och sa att det inte är Moderaternas politik. Men det börjar bli ett återkommande svar från den här regeringen: "Det tycker inte vi, och det tycker inte vi." Någon måste stå upp för helheten. Moderaterna har faktiskt statsministerposten, och ni presenterar en budget som går rakt emot arbetslinjen.

Jag vill fråga varför Moderaterna och den moderata finansministern väljer att prioritera höjd a-kassa före fler jobbskapande åtgärder.

Herr talman! Jag hade tänkt inleda med att säga att det efter fyra år som migrationspolitiker ska bli kul att diskutera och debattera integration. Men jag kan konstatera att de här områdena blandas samman ännu mer än vad jag trodde.

Sverige präglas sedan länge av en långvarig och allvarlig social klyvning. Det är en klyvning som skär mellan människor och mellan platser, mellan dem som har utbildning, språk och yrkeserfarenhet och dem som inte har ett jobb att gå till, mellan å ena sidan välmående och företagsamma orter och å andra sidan utsatta stadsdelar och bruksorter. Friheten och möjligheterna i vårt land är alldeles för ojämnt fördelade. Man kan inte annat än konstatera att Sverige har stora integrationsutmaningar. Men det är också viktigt att säga att det finns många lyckade exempel där integrationen fungerat väldigt väl. För att de lyckade exemplen ska bli fler krävs att integrationsperspektivet genomsyrar hela samhället och samtliga politikområden.

För att integrationen ska bli bättre behöver det bli enklare och billigare för företag att anställa. Nyanlända ska tidigt få lära sig om det svenska samhället. Det kan handla om praktiska frågor, som vart man vänder sig om man är i behov av hjälp, hur arbetsmarknaden ser ut och vilka regler och lagar som gäller i vårt land. Vad vi förväntar oss av nyanlända och vad nyanlända kan förvänta sig av samhället behöver vara glasklart. Den som behöver ska kunna få vidareutbildning och svenskundervisning. Det är av största vikt att nyanlända inte fastnar i byråkrati och långa utredningar.

Vi behöver ställa krav på dem som kommer hit, men vi behöver också ställa högre krav på oss som samhälle och politiker att skapa bästa tänkbara förutsättningar för en välfungerande integration. Det finns en stor skiljelinje i svensk politik. Vi har hört om den här i dag. Jag tror genuint att alla som kommer hit och flyr undan krig och förtryck vill gott. Man vill lära sig svenska. Man vill komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Jag tror inte att det är viljan det är fel på, men man får många gånger inte de förutsättningar man behöver.

För att Sverige ska stå starkt, nu och i framtiden, behövs effektiva reformer som förbättrar vårt mottagande av nyanlända med ett tydligt jobbfokus. Att få första jobbet är nyckeln till mycket, exempelvis till ekonomisk frihet och till att bli ännu bättre på det svenska språket. Jag tror i ärlighetens namn inte att vi ska underskatta vikten av att få kollegor, nya bekantskaper och vänner i sitt nya land.

Precis som första jobbet många gånger är nyckeln till en lyckad integration är goda kunskaper i det svenska språket många gånger nyckeln till att få det där första viktiga jobbet. Kvaliteten i svenska för invandrare, sfi, är inte tillräckligt bra. Samtidigt finns det många duktiga utbildningsanordnare som visat sig väldigt framgångsrika i att lära ut språk. I dag kan inte den som läser sfi välja en annan utbildningsanordnare än kommunen eller de anordnare kommunen upphandlat. Vi vill därför att det införs en resultatbaserad sfi-peng. De som lär sig svenska får därmed möjlighet att välja var de vill studera, och utbildningsanordnaren får betalt genom en skolpeng som baseras på resultat. Detta har utretts och kan snabbt bli verklighet om viljan finns från regeringen.

Etableringsreformen, som flyttade ansvaret för nyanländas etablering från kommunerna till Arbetsförmedlingen, har inte lett till de förbättringar som var syftet, snarare tvärtom. Kommunerna bör återfå ansvaret för etableringen.

Herr talman! Precis som det finns ett gap i sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda finns också ett gap mellan utrikes födda män och utrikes födda kvinnor. Integration är därmed också en fråga om jämställdhet, och här har vi mycket att göra. Särskilt utrikes födda kvinnor som har flytt från sitt hemland har svårt att snabbt komma i arbete. Den inledande tiden i Sverige domineras alltför ofta av att kvinnan arbetar i hemmet, vilket kraftigt minskar chanserna att komma in på arbetsmarknaden. Tiden i föräldraförsäkringen bör därför begränsas och språkutbildning påbörjas parallellt med eventuell föräldraledighet, till exempel med hjälp av Centerpartiets förslag om införande av integrationsförskolor.

Det är viktigt med tydlighet från samhällets sida när det gäller grundläggande värderingar om människors lika rätt och värde. Det är enkelt att säga att de som kommer hit ska anpassa sig. Men vi måste också göra vårt. Ekonomiska ersättningar till hushåll, som exempelvis ekonomiskt bistånd, bör i betydligt större utsträckning betalas ut jämnt mellan makar. Bemötandet från myndigheter måste också i högre grad spegla att samhället har samma förväntningar på kvinnor och män att integreras, lära sig svenska och komma i arbete.

Herr talman! Det är nog ingen hemlighet att jag tycker att det finns otroligt mycket i Tidöavtalet som är direkt dålig politik. Men jag har lovat mig själv att också se på de saker som faktiskt är bra. När det gäller integrationen är det svårt, för det ekar otroligt tomt i Tidöavtalet. Det mesta är faktiskt ren och skär migrationspolitik. De reformer som integrationen är i så stort behov av lyser verkligen med sin frånvaro.

Men det finns ett par saker som faktiskt är bra. En sådan sak är att regeringen ska titta på kvalificering in i välfärden. Nyanlända behöver i större utsträckning bidra till den långsiktiga finansieringen av sin försörjning. Ett sådant exempel skulle kunna vara att göra om etableringsbidraget till ett etableringslån, på liknande sätt som CSN-lånet fungerar för studenter.

Politiken kan otroligt mycket bättre när det gäller integrationsfrågor. Detta gäller alla partier i Sveriges riksdag. Det är ofta bråk mellan Moderaterna och Socialdemokraterna om vems fel det är. Jag kan konstatera att när det handlar om integrationen har samtliga partier haft för få svar på denna mycket svåra och viktiga fråga.

Men för den som är ny i Sverige är föreningslivet och civilsamhället många gånger helt avgörande. Där har man många gånger lyckats med det som politiken har misslyckats med. Där finns nätverk, kontakter och jobbmöjligheter. Civilsamhället har gjort och gör otroliga insatser och vill många gånger göra mycket mer, men för det krävs det bättre och mer långsiktiga förutsättningar.

Vi behöver på riktigt se över hur stödet till civilsamhället kan blir mer långsiktigt. I alldeles för många fall handlar det om kortsiktiga projekt, som man kan skala upp både i tid och i omfattning.

Herr talman! Den svenska integrationen behöver som sagt bli mycket bättre. Förväntningarna på nyanlända behöver bli tydligare, och förutsättningarna för att komma in i och bli en del av vårt gemensamma svenska samhälle behöver bli ännu bättre. Fler unga pojkar och flickor behöver se sina mammor och pappor gå till jobbet varje morgon.

Integrationen är en av den här mandatperiodens absolut största ödesfrågor. Därför har regeringen börjat oroväckande. Integrationspolitiken lyser nämligen med sin frånvaro i Tidöavtalet.

Herr talman! Jag ställde tre mycket enkla frågor: Hur ska fler bli bättre på det svenska språket, hur ska fler pojkar och flickor se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen och hur ska fler utlandsfödda kvinnor gå från utanförskap till innanförskap? Jag fick svaret: folkräkning och utvisning. Alltså, på riktigt!

Man säger att det är detta som det svenska folket har röstat på, men jag tror genuint att det svenska folket har röstat på en bättre integrationspolitik. När jag pratar med väljarna låter det faktiskt som att de tror att det är detta de får med Sverigedemokraterna, men det får de ju inte.

Oavsett vad Sverigedemokraterna tycker, och oavsett Tidöavtalet, kommer utlandsfödda människor att stanna i det här landet. Hur ska de få bättre förutsättningar att lära sig svenska? Hur ska fler få möjlighet att gå till ett arbete på morgonen? Hur ska fler utlandsfödda kvinnor gå från utanförskap till innanförskap?

Nu är Sverigedemokraterna inne i värmen, och nu kan ni inte skylla på någon annan, på sossarna eller på oss. Nu har ni ansvaret de kommande fyra åren för Sverige och för integrationen. Då måste man också ta ansvaret. Ansvar förpliktar. Att sitta i regering eller inte, men man har det nära samarbete man har med regeringen. Det är er politik som ska genomföras med anledning av Tidöavtalet. Då måste man ha svar på några av vår tids absolut viktigaste frågor, och integrationen är en sådan fråga. Även om jag inte håller med de andra partierna kan jag konstatera att det är sju partier i kammaren som har en integrationspolitik. Den kan vara bra eller dålig utifrån mitt perspektiv, men det finns sju partier som har en politik och ett parti som inte har det, nämligen Sverigedemokraterna.

Nu får Ann-Christine From Utterstedt två minuter på sig. Ge mig sedan ett svar på hur fler ska lära sig svenska.