Jonny Cato

Fru talman! Mycket har jag hört, men detta var nog faktiskt ett av de värsta anföranden jag hört i Sveriges riksdag. Man drar inte rasistkortet, för det var ren och skär rasism i vissa delar.

Ledamoten hade möjlighet att presentera Sverigedemokraternas integrationspolitik. I stället var det en lång lista med "allt är invandrarnas fel" och "allt var bättre förr". Det var det vi fick höra.

Till alla där ute som tittar på denna debatt vill jag säga att det finns en annan väg framåt. Det finns många personer här i kammaren som inte håller med om att allt är invandrarnas fel. Vi måste också se oss själva i spegeln - politiken kan göra så mycket mer för att integrationen ska bli bättre.

Tidöavtalet är verkligen Sverigedemokraternas politik. Ytterligare ett tecken på det är att det inte finns ett enda integrationsförslag i Tidöavtalet.

Vi kanske inte är överens om mycket, men vi kan i alla fall vara överens om en sak: Det är fler som behöver lära sig det svenska språket, det är fler barn som behöver se sina föräldrar gå till arbetet på morgonen och det är fler utlandsfödda kvinnor som behöver gå från utanförskap till innanförskap.

Nu ger jag ledamoten ytterligare en chans. Vad är Sverigedemokraternas politik för att fler ska lära sig svenska? Vad är Sverigedemokraternas politik för att fler barn ska se sina föräldrar - sina mammor och pappor - gå till jobbet varje morgon? Och vad är Sverigedemokraternas politik för att fler utlandsfödda kvinnor ska gå från utanförskap till innanförskap? Nu har du chansen, Ann-Christine From Utterstedt - jag hoppas att du tar den.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Det gläder mig genuint att höra det. Under den migrationspolitiska debatten förra veckan fick jag nämligen ett annat svar från Liberalerna, att Liberalernas politik var att stå upp för att det ska vara 900 kvotflyktingar. Jag blev förvånad och har funderat mycket på det sedan dess. Därför gläder det mig verkligen att Camilla Mårtensen verkar ha en helt annan inriktning.

Vi behöver vara fler liberala krafter som står upp för människor på flykt. Historiskt har Liberalerna och Centerpartiet gjort mycket bra där. Jag hoppas att vi även i framtiden kan göra det igen.

Jag vill dock ta fasta på en annan del när det gäller kvotflyktingar, att man ska styra om för att ta emot dem som har absolut bäst integrationsförmåga.

För mig innebär kvotflyktingsystemet något helt annat. För mig innebär kvotflyktingsystemet att vi ska hjälpa dem som har allra störst behov av hjälp. Det handlar om kvinnor och barn som har blivit torterade och utsatta för trauman. Många kvinnor inom kvotflyktingsystemet har blivit våldtagna och gravida på flyktvägen. Det är den typen av kvotflyktingar som Centerpartiet tycker att vi ska prioritera.

Kopplat till integrationsförmåga undrar jag om även detta är en kompromiss från Liberalerna. Eller tycker Liberalerna att vi ska ställa om när det gäller vilka typer av kvotflyktingar vi ska ta emot?

Fru talman! Jag hade inte tänkt ta replik, eftersom jag håller med om mycket av det som ledamoten sa. Men ibland får man titta också på vad som saknas i anförandet.

Inom det här utgiftsområdet behandlas en av mina absoluta hjärtefrågor: kvotflyktingarna.

Att kalla sig borgerlig och liberal är enkelt. Att stå upp för liberala och borgerliga värderingar är många gånger svårare.

Låt mig citera Liberalernas hemsida: "Det behövs fler lagliga vägar till Europa. Fler kvotflyktingar måste få skydd, vilket skulle gynna kvinnor och barn." Förra året tog Sverige emot 6 421 kvotflyktingar. Majoriteten av dem var kvinnor och barn. Vi har haft ett gemensamt mål i Sveriges riksdag på 5 000 kvotflyktingar årligen. 5 000 ska nu bli 900.

Att kalla sig borgerlig och liberal är som sagt enkelt. Men när man överger några av vår tids absolut mest utsatta människor har man förbrukat rätten att kalla sig liberal. Men jag hoppas och tror att detta är en kompromiss, att det är Sverigedemokraternas politik som Liberalerna har varit tvungna att köpa. Därför vill jag ställa frågan: Hur många kvotflyktingar vill Liberalerna som parti ta emot?

Fru talman! Vi är givetvis överens om att vi behöver göra mer för att förbättra integrationen i Sverige. Men ledamoten svarar inte på min fråga: Hur många kvotflyktingar vill Liberalerna som parti att Sverige ska ta emot?

Efterspelet efter Tidöavtalet kan välvilligt tolkas som en kompromiss - att Liberalerna har varit tvungna att gå med på någonting de i grunden inte tror på för att få nycklarna till Rosenbad och ministerposter. Jag vill genuint tro att Liberalerna som parti fortfarande vill att vi ska ta emot kvotflyktingar, det vill säga några av vår tids mest utsatta människor. Så tolkar jag Liberalernas företrädare runt om i landet när vi pratar om kvotflyktingar.

Därför blir jag förundrad när det låter som att ledamoten försvarar minskningen av antalet kvotflyktingar. Jag hoppas att jag bara misstolkar honom. Därför vill jag återigen ha svar på frågan om det är Liberalernas politik att minska antalet kvotflyktingar med 4 100. Eller är det en kompromiss med SD? Hur många kvotflyktingar vill Liberalerna ta emot?

Om ni nu vill öka antalet kvotflyktingar, Mauricio Rojas, vilket ni skriver på er hemsida - är det 6 000, 7 000 eller 900 som Liberalerna vill ta emot?

Fru talman! Jag vill nästan börja med att be utskottet om ursäkt för att jag har begärt många repliker och tagit upp mycket tid här i dag, men det här är en otroligt viktig fråga för mig. Det är ett paradigmskifte som vi för första gången har fått möjlighet att diskutera, så jag hoppas att det är okej för den här gången.

Att vara liberal är något som förpliktar. Sverige har i många år haft en human, medmänsklig och inte minst liberal migrationspolitik som hjälper människor på flykt. Även om Centerpartiet och Liberalerna ibland har haft olika syn på migrationspolitiken - inte minst det senaste året - har vi delat ett genuint engagemang för några av vår tids absolut mest utsatta flyktingar.

På Liberalernas hemsida står det i detta nu: "Det behövs fler lagliga vägar till Europa. Fler kvotflyktingar måste få skydd, vilket skulle gynna kvinnor och barn." Det blir därmed uppenbart att Liberalerna har valt ministerposter före sin egen politik. Förra året kom 3 200 kvinnor till Sverige som kvotflyktingar, och nästa år ska det vara totalt 900 kvotflyktingar. Att kalla sig liberal förpliktar, och jag tycker att Liberalerna har förbrukat rätten att kalla sin migrationspolitik just liberal.

Jag har en uppriktig fråga. När jag lyssnade på Mauricio Rojas anförande lät det som att ledamoten står bakom migrationspolitiken i Tidöavtalet till punkt och pricka. Min fråga är därför: Hur många kvotflyktingar vill Liberalerna som parti att Sverige ska ta emot?

Fru talman! Bara för att vi inte kan hjälpa alla ska vi inte hjälpa så få som möjligt.

Det är klart att det finns en koppling, men framför allt finns det en koppling till att vi har haft en integrationspolitik som är alldeles för dålig. Centerpartiet vill också ha en reglerad invandring. Centerpartiet vill inte heller tillbaka till den situation vi hade 2015 och 2016. Det är därför jag välkomnar att regeringen satsar på fler förvarsplatser exempelvis.

Men om det nu är så himla viktigt och bra med kvotflyktingar är det bra att Moderaterna nu ska ta över ordförandeskapet i EU och att Maria Malmer Stenergard, när hon ska driva igenom migrationspakten, kan sätta press på de andra europeiska länderna att ta emot fler kvotflyktingar. Men detta har jag inte hört Moderaterna nämna en enda gång.

Vi kan absolut sätta en siffra. Jag tycker att vi kan ta emot 6 000 eller 7 000, men det viktigaste för mig är att vi i alla fall inte minskar antalet med 4 100. Jag inser också att Sverige inte kommer att kunna hjälpa alla de miljontals kvotflyktingar som behöver hjälp, men jag kan i alla fall konstatera att om vi ska hjälpa 900 tycker jag att det ska vara de som har absolut störst skyddsskäl och behöver hjälp allra mest, inte de som har lättast att komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle.

Det är inte Centerpartiet som blir svaret skyldiga om hur många kvotflyktingar vi vill ta emot. Det är Moderaterna som blir svaret skyldiga om hur de ska göra integrationen bättre så att vi återigen kan bli ett stolt mottagarland för kvotflyktingar och förhoppningsvis en dag återuppleva att Sverige kan ta emot en hög nivå av kvotflyktingar.

Fru talman! Jag tror att man behöver titta lite på vad som händer runt om i Europa nu. För Sverige innebar 2015 och 2016 en ohållbar situation. Vi ställde om vår migrationspolitik, men nu ser vi runt om i Europa att länder står inför liknande situationer som Sverige stod inför 2015 och 2016. Österrike är ett sådant land och har just nu har ett högt tryck på sig i mottagandet. Sverige har faktiskt ställt om sin migrationspolitik i många delar.

Jag tycker att om det är något vi ska prioritera är det säkra och lagliga vägar och kvotflyktingar, så att människor inte behöver riskera sina liv på Medelhavet utan i stället kan komma hit säkert och lagligt. Det stämmer att Centerpartiet vill öka antalet kvotflyktingar, men jag inser också att vi inte kommer att få stöd för detta här i kammaren. Vi hade troligtvis inte fått det med en annan regering heller, om jag ska vara ärlig.

Man kan inte prata om både hjärta och hjärna och sedan inte, enligt mitt sätt att se på det, ha något hjärta alls. Det finns inte ett enda förslag i Tidöavtalet som gör det bättre för flyktingar, utan det gör det bara svårare att komma hit. Och det gör det bara svårare att komma in i och bli en del av det svenska samhället.

Jag är väl medveten om att allt i Tidöavtalet inte är Moderaternas politik, och jag förstår att man ibland behöver kompromissa. Men när det gäller 900 kvotflyktingar - och det ska vara de som är lättast att integrera - får det mig att undra: Vad är det för typ av integrationskrav som regeringen vill att man ska ställa när urvalet av kvotflyktingar görs enligt UNHCR:s kvotflyktingsystem?

Herr talman! Sverigedemokraterna har presenterat sin integrationspolitik, och det är att införa ett prov i svenska språket. Men man säger inget om vad man ska göra för att folk ska bli bättre på att lära sig svenska språket för att klara detta prov. Det intressanta är ju hur vi ska göra så att fler lär sig svenska. Provet i sig är faktiskt sekundärt.

När vi pratar om permanent uppehållstillstånd måste vi också prata om vilka regler som gäller för att få det. Redan i dag ställs krav på egenförsörjning. Sverigedemokraterna vill också införa språkkrav och krav på samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd, och det kommer troligen att införas. Det innebär att den som får permanent uppehållstillstånd måste ha egenförsörjning och ha klarat språkprov och prov i samhällskunskap.

Varför ska man då återkalla permanenta uppehållstillstånd? Är det för dem där det tidigare regelverket gällde, för då pratar vi om personer som har varit i Sverige i decennier som ska bli av med sina permanenta uppehållstillstånd?

Sverigedemokraternas politik hänger inte ihop. Men framför allt saknar jag fortfarande svar på vad Sverigedemokraterna har för integrationspolitik. Nästa vecka kommer jag att för första gången delta i integrationsdebatten, och då hoppas jag få svar. Annars har ni faktiskt fyra år till på er.

Herr talman! Tillfälliga uppehållstillstånd är nu huvudregel, och när de omprövas får nästan 99 procent ett positivt besked om att de får stanna. Det ska med andra ord väldigt mycket till för att skyddsbehovet ska ändras för den som har fått skydd i Sverige.

Jag tycker att det är rätt enkelt. Har man fått ett permanent uppehållstillstånd ska man få lov att stanna. Det positiva beslut man har fått ska gälla.

Sverigedemokraterna pratar om människor som att de inte vill komma in i samhället, inte vill integreras, inte vill lära sig svenska språket och inte vill få det första jobbet. Men jag tror att de allra flesta vill exakt det.

Vi ska ställa krav på människor som kommer hit, men vi behöver också ställa krav på oss själva som politiker att skapa förutsättningar och möjligheter för människor att komma in i samhället. Jag har inte en enda gång i denna kammare under snart fem års tid hört ett enda integrationsförslag från Sverigedemokraterna förutom att folk ska återvandra och att vi ska stänga gränsen. Vi måste skapa förutsättningar för människor att integreras och bli en del av det svenska gemensamma samhället.

Har ledamoten några gedigna svar på reformer som krävs för att människor ska få bättre möjlighet att lära sig svenska språket och komma in på arbetsmarknaden och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle?

Herr talman! Vi är inte överens om jättemycket här i dag. Men vi kan vara överens om att svensk migrationspolitik står inför ett paradigmskifte när Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna på punkt efter punkt ska förverkliga Sverigedemokraternas migrationspolitik.

Sverige är ett land som i decennier har tagit ett stort ansvar för människor som flyr undan krig och förtryck - som flyr undan situationer som vi kanske inte ens kan föreställa oss. Nu ska politiken ställas om. Så få som möjligt ska få komma hit; så få som möjligt ska få skydd och trygghet i Sverige. Och kommer du väl hit ska dina rättigheter vara minimala.

Jag hade hoppats att en ny regering skulle innebära ett ökat fokus på en fungerande integration. I stället väljer den nya regeringen att fokusera på att så många som möjligt ska återvända till det de en gång flydde från. Det är ett paradigmskifte till en historiskt konservativ och nationalistisk migrationspolitik - till en historiskt dålig migrationspolitik.

Migrationspolitik är en otroligt svår och komplex fråga, av många anledningar - framför allt för att vi här inne inte styr hur stora skyddsbehoven är, utan det sker hemskheter runt om i vår omvärld som påverkar huruvida människor behöver fly för sina liv eller inte. Nu senast har Putins olagliga och fruktansvärda invasion av Ukraina lett till stora flyktingströmmar i vår absoluta närhet.

Det jag försöker säga är att migrationspolitik är oberäknelig så länge man står upp för asylrätten. Och låt mig vara tydlig: För Centerpartiet är asylrätten okränkbar. Den som kommer till Sverige ska få sina skyddsskäl prövade. Har man inte skyddsskäl ska man återvända, men har man skyddsskäl ska man mötas av "välkommen hem!" och få bästa möjliga förutsättningar att lära sig det svenska språket och komma in i och bli en del av vårt gemensamma svenska samhälle.

Det är just detta den svenska debatten bör handla om: hur integrationen ska fungera, hur man ska komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle och lära sig det svenska språket, få det första jobbet och se sina barn växa upp och bli sitt bästa jag. Det är där det politiska fokuset ska vara - på att alla som har skyddsskäl ska få bästa möjliga integration och de bästa möjligheterna att lyckas utifrån sina unika förutsättningar.

Herr talman! Vi i Sverige kan på många sätt i en internationell och europeisk kontext vara mycket stolta över vårt asylsystem, som är ett av världens mest robusta och rättssäkra. Men även det som är bra kan bli ännu bättre. Vissa handläggningstider behöver kortas, liksom tiden för överklagandeprocessen. Vi behöver även en bred och gedigen utredning som ser över hur rättssäkerheten i asylprocessen kan bli ännu bättre än i dag, framför allt i särskilt svåra ärenden såsom hbtqi-ärenden och ärenden som gäller konvertiter.

I samband med att riksdagen tog beslut om en ny migrationspolitik fick Centerpartiet igenom vårt förslag om en bred utredning om att öka återvändandet för personer som fått sina asylskäl prövade och fått avslag. Ska Sverige kunna vara ett öppet land för människor på flykt som har skyddsskäl måste den som fått avslag på sin ansökan också återvända.

Herr talman! Den nya regeringens politik är ett hårt slag för alla som tvingas på flykt, men framför allt för några av vår tids allra mest utsatta. Det är mycket i den nya migrationspolitiska inriktningen för Sverige som är direkt dåligt. Det blir svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Det blir en smalare humanitär grund. Permanenta uppehållstillstånd ska försvinna, vilket är otroligt anmärkningsvärt.

I dag är tillfälliga uppehållstillstånd huvudregel när man kommer till Sverige. Men möjligheten att få ett permanent uppehållstillstånd är helt avgörande för integrationen och tryggheten, och inte minst är det anständigt att någon som bott i Sverige länge, arbetat och kommit in i och blivit en del av vårt gemensamma samhälle också får stanna här permanent. Dessutom vill regeringen att när man har fått den där tryggheten, det permanenta uppehållstillståndet, ska beslutet kunna återkallas.

Herr talman! Allt vi har pratat om här i dag och allt jag har nämnt tidigare hamnar i skymundan av en helt annan fråga. Sedan 1950-talet, i över 70 år, har Sverige varit ett stolt mottagarland för kvotflyktingar. Vilka är då kvotflyktingar? Jo, genom UNHCR:s verksamheter i flyktingläger runt om i världen identifieras kvotflyktingar i enlighet med väl etablerade riktlinjer. Kriterierna baseras på skyddsrisk, utsatthet och särskilda behov. Bland dem som identifieras som kvotflyktingar finns utsatta kvinnor och flickor, krigsskadade och torterade, utsatta barn och flyktingar med juridiska, medicinska eller fysiska skyddsbehov som inte kan tillgodoses i deras nuvarande asylland.

Förra året tog Sverige emot 6 421 kvotflyktingar. Av dessa var 46 procent barn och 49 procent kvinnor och flickor. Regeringen har aviserat att man inom ramen för Sveriges kvotflyktingmottagande ska prioritera kvinnor och hbtqi-flyktingar. Det är mycket bra. Men det är retorik som ekar tomt.

Problemet är nämligen att regeringen har bestämt att vi bara ska ta emot totalt 900 kvotflyktingar varje år. I och med att Sverige tog emot närmare 3 200 kvinnor och flickor förra året innebär det alltså att antalet tjejer och kvinnor som får komma till Sverige kommer att minska drastiskt de kommande åren. Därför vänder det sig på riktigt i min mage när jag hör ledande företrädare för Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna säga sig vilja prioritera kvinnor och hbtqi-flyktingar, för man gör precis tvärtom.

Herr talman! Här hade jag tänkt sluta. Men i går fick jag ett meddelande som påminde mig om hur viktig debatten om kvotflyktingar faktiskt är - att detta är på riktigt. Och innan jag skulle somna började jag fundera på varför detta är så viktigt.

För knappt tre år sedan befann jag mig i ett av UNHCR:s flyktingläger för kvotflyktingar i Tunisien, nära gränsen till Libyen. Där vistas personer som fått ett beslut om vidarebosättning, om ett tryggare och säkrare liv. De inväntar att någon ska komma dit och säga: Du får följa med hem. Lägret är den absolut värsta boendemiljö jag någonsin sett, men för många av barnen var miljön den bästa de någonsin upplevt.

I barnens ögon och berättelser mötte jag ljus och hopp. I de vuxnas, mestadels utsatta kvinnors, ögon mötte jag mörker och rädsla. Det finns en berättelse som alltid kommer att finnas med mig. Det var en kvinna som flytt med sina två barn. Mannen hade dött; hon hade flytt för sitt liv. När hon kom in i Tunisien möttes hon av en polis och kände trygghet. Hon våldtogs av polisen och blev gravid. Detta är en historia jag alltid kommer att bära med mig.

Bakom varje kvotflykting, även bakom de 4 100 kvotflyktingar som regeringen ska minska antalet med, finns ofta en historia lik den jag precis berättade. Därför blir det ännu mer absurt när vi ska ta emot 900 att vi ska ta emot dem med bäst integrationsförmåga. För mig handlar kvotflyktingar om exakt det motsatta: Vi ska hjälpa dem som behöver skydd allra mest. Regeringen drar alltså inte bara ned antalet drastiskt, utan man förändrar också behovet så att de som behöver allra minst hjälp ska få komma hit. Det är ett paradigmskifte, och det här är en mörk dag för Sverige.

Vi ska vara stolta över att vi tar emot kvotflyktingar, och jag vet att det finns många, framför allt liberaler, som tycker att detta är riktigt jobbigt. Till er vill jag säga att lika enkelt som det är att dra ned på antalet, lika enkelt är det att åter öka antalet. Den dagen ni är redo att göra det står Centerpartiets dörr alltid öppen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret, men med anledning av att det är Sverigedemokraternas migrationspolitik som gäller i och med Tidöavtalet förväntar jag mig ändå att Sverigedemokraterna kommer att ha stort inflytande även på den här punkten.

Även Migrationsverket kan ju fatta snabba beslut. Det har vi sett flera gånger när situationen i ett område har förändrats. Afghanistan är ett sådant exempel i närtid. Man behöver alltså inte flytta bedömningen från experter och sakkunniga till Rosenbad och politiker för att kunna ha snabba bedömningar.

Men jag fastnade på något annat som ledamoten sa, nämligen att det står i Tidöavtalet att man ska öka rättssäkerheten. Det är jättebra att man med ord beskriver att man ska öka rättssäkerheten. Men man behöver också politisk handling som ökar rättssäkerheten, inte bara tomma ord och tom retorik.

Den som tittar på vad Tidöavtalet faktiskt innebär ser att det innebär att rätten till tolk ska minskas. Hur ska minskad rätt till tolk leda till ökad rättssäkerhet? Hur ska möjligheten att i större utsträckning återkalla permanenta uppehållstillstånd leda till ökad rättssäkerhet?

Det är jättefint och jättebra att man skriver ned att vi ska öka rättssäkerheten, men hur ska det gå till i praktiken? Hur kommer förslagen i Tidöavtalet och i budgeten att leda till ökad rättssäkerhet?

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna ledamoten Kihlström till den migrationspolitiska debatten. Jag och ledamotens företrädare Hans Eklind hade många väldigt bra diskussioner och spänstiga debatter här inne i kammaren.

En sak som Kristdemokraterna ofta har lyft fram, och som jag har uppskattat, har varit rättssäkerheten inom migrationspolitiken. Vi har haft en väldigt bra dialog om det kopplat till den parlamentariska migrationskommitté som arbetade under ett par års tid.

Jag saknar det perspektivet lite i ledamotens anförande, och skulle vilja fråga om en specifik sak i Tidöavtalet. Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är bra att Sverige har en säkra länder-lista som gör att man kan få en smidigare och bättre handläggning i asylprocessen och snabbt hantera vissa uppenbart ogrundade asylansökningar.

Vi har en lång tradition i Sverige av att Migrationsverket tar fram landinformation om länder och bedömer deras säkerhet. På samma sätt är det Migrationsverket som utifrån sin myndighetsutövning bedömer vilka länder som anses klara de kriterier som politiken satt upp för listan över säkra länder.

Nu vill Tidöpartierna, regeringen och Kristdemokraterna flytta den bedömningen från myndigheter, experter och sakkunniga till Rosenbad. I stället för opolitiska tjänstemän och experter är det Sverigedemokraterna, politiska tjänstemän och politiker som ska fatta beslut om vilka länder som ska upptas på säkra länder-listan.

Jag undrar på vilket sätt Kristdemokraterna menar att det leder till ökad rättssäkerhet.

Herr talman! Det var faktiskt ett väldigt tydligt besked. Jag uppskattar verkligen att ledamoten kan vara så tydlig.

Då kan jag konstatera att så länge du inte är svensk medborgare, även om du har permanent uppehållstillstånd, ska din status kunna omvandlas. Då ska du kunna bli hemskickad till det land du kom ifrån.

Det är inte detta som Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har sagt. Men här har vi fått svaret. Alla som just nu har permanent uppehållstillstånd riskerar utvisning. Det är ett paradigmskifte. Där kan vi vara helt överens. Det är något helt nytt.

Att jämföra detta med ett miljötillstånd tycker jag också är rätt anmärkningsvärt. Här pratar vi om människor av kött av blod. Det är människor som i morse, precis som alla vi här inne, vaknade när väckarklockan ringde. En del gick till jobbet och lämnade barnen på skolan. Som jag sa tidigare kanske de ska hämta eller lämna pojken eller flickan på fotbollsträningen, dansträningen eller hockeyträningen i kväll.

Det handlar om människor som har flytt undan situationer som ingen av oss ens kan föreställa sig. De har fått en trygghet - ett positivt beslut av en myndighet eller en domstol. De ska kunna känna trygghet i Sverige och bygga upp sina liv här.

Vi har sagt välkommen hem, och nu ska vi skicka tillbaka dem. Tack för svaret, Ludvig Aspling! Det var inte det svar jag önskade höra.

(Applåder)

Herr talman! Man får väl börja med att gratulera Sverigedemokraterna. Ni har ju på punkt efter punkt fått igenom hela er migrationspolitik genom Tidöavtalet, Ludvig Aspling. Många av punkterna i Tidöavtalet är också Sverigedemokraternas.

Med tanke på att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna inte verkar kunna förklara vissa av punkterna i Tidöavtalet hoppas jag att ledamoten Aspling kan göra det i stället.

Jag är fortfarande intresserad av vilka permanenta uppehållstillstånd som ska kunna omvandlas och hur det ska gå till. Ska exempelvis permanenta uppehållstillstånd som har prövats i Migrationsöverdomstolen kunna omvandlas till tillfälliga? Och hur många personer rör det sig om när vi talar om personer som ska utvisas och som i dag har permanent uppehållstillstånd?

Detta är frågor som jag har försökt att få svar på både tidigare och i dag. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna - regeringspartierna - kan inte svara. Men jag förutsätter att just detta är Sverigedemokraternas punkt, eftersom inget av regeringspartierna ens verkar vilja ta i den med tång. Då hoppas jag att ledamoten kan ge lite tydligare besked.

Herr talman! Det är väldigt stor skillnad på att utmönstra permanenta uppehållstillstånd och att omvandla permanenta uppehållstillstånd till något helt annat.

Vi fick i samband med januariavtalet otroligt mycket kritik från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för att allt skulle utredas. Men jag konstaterar att det enda svaret från regeringen just nu är att allting ska utredas. För två veckor sedan stod vi här och pratade om arbetskraftsinvandring och vilka grupper som kan undantas. Då skulle det också utredas.

Det finns otroligt många riktiga människor som känner oro över om de ska bli av med arbetstillståndet eller inte. Detta fick vi inget svar på från regeringen. De som riskerar att utvisas kan vara människor som har bott i Sverige en längre tid, som i morse lämnade barnen på skolan eller förskolan och gick till arbetet och som i kväll kanske ska lämna pojken eller flickan på fotbollsträningen. De känner oro över att de inte kan få svar på om deras permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas eller inte.

Jag tycker att man som statsbärande parti är svaret skyldig till alla de människor som just nu känner oro. Vad kan de förvänta sig av regeringen? Kommer de att omfattas av utredningen eller inte? Där skulle jag vilja ha tydligare svar. Och det är skillnad på att permanenta uppehållstillstånd utmönstras och att ett positivt beslut man fått av en myndighet eller i vissa fall en domstol ska kunna omvandlas.

Herr talman! Jessica Rosencrantz lyfter i sitt anförande stora delar av Tidöavtalet. Men jag är faktiskt mer intresserad av de delar som hon inte lyfter i debatten här i dag.

För mig är Moderaterna kända för att vara ett parti som står för grundläggande rättsprinciper. Vi kan tycka olika om mycket, men jag hoppas att Moderaterna fortfarande tycker att man ska kunna lita på att de myndighets- och rättsbeslut som man fått gäller.

Det finns just nu otroligt många människor i Sverige som känner väldigt stark oro över delar av Tidöavtalet. Många människor som har flytt för sina liv, fått skyddsstatus och beviljats uppehållstillstånd och i dag lever i vårt land precis som vem som helst här inne riskerar nu utvisning.

Jag citerar ur Tidöavtalet: "En utredning ska se över under vilka förutsättningar befintliga permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas." Att man ska kunna riva upp ett för individen positivt beslut står helt i strid med de förvaltningsrättsliga principer som gäller nu.

I den här frågan har vi inte fått många svar från regeringen. Jag tycker att regeringen är svaret skyldig. Det är många människor som just nu känner oro. Jag undrar: Vilka är det som ska kunna utvisas? Hur ska det gå till? När kan vi få ett klarare besked från regeringen?

Fru talman! Jag tycker nog ändå att man är svaret skyldig om man ska göra en så stor förändring som det innebär att införa ett lönegolv på 33 200 kronor. Vilka undantag tänker sig regeringen?

Det är jättemånga företag och branscher just nu som är oroliga för vad detta kommer att innebära för deras möjlighet att hitta rätt kompetens. Almega, exempelvis, har skrivit ett antal artiklar på området. Man är orolig över systemutvecklare, it-arkitekter och ingenjörer. Därför skulle jag uppskatta om man kan resonera om det. Är detta en grupp som skulle kunna omfattas av ett undantag? Även om genomsnittslönen är högre finns det många inom dessa yrkeskategorier som har en lägre lön. Och vi vet att en av sju som i dag är här och arbetar inom dessa yrken inte når upp till 33 200 kronor. Det är, som jag sa tidigare, 450 ingenjörer och 700 it-arkitekter. Det är arbetskraft som Sverige behöver. Därför vill jag ha svar: Kommer de att undantas eller inte?

Fru talman! Moderaterna och Centerpartiet har gjort mycket bra ihop tillsammans för Sverige. Det är klart att man saknar Alliansen ibland. Det tror jag att vi är många som gör.

Arbetskraftsinvandring är en sådan sak som jag på riktigt tycker har varit bra för Sverige på många sätt. Men jag håller med Jessica Rosencrantz om att det finns avarter som man behöver motverka.

Jag blev förvånad när Moderaterna gjorde sin kraftiga omsvängning i arbetskraftsinvandringspolitiken, men jag har hela tiden varit glad över att Moderaterna har stått fast vid att högkvalificerad arbetskraft är viktigt och bra för Sverige. Jag tror att det är en genuin vilja från Moderaternas sida att fortsatt stödja högkvalificerad arbetskraft i landet.

Men med ett lönegolv på 33 200 kronor är det yrkesgrupper som systemutvecklare, ingenjörer och it-arkitekter som kommer att drabbas. Därför undrar jag lite om det undantag som både ministern och ledamoten har talat om. Kan Jessica Rosencrantz ge några exempel på vilka yrkesgrupper som skulle kunna omfattas av ett sådant undantag? Är kockar, systemutvecklare, it-arkitekter och it-experter sådana exempel? Detta skulle jag gärna vilja ha svar på.

Fru talman! Djurskötare, traktorförare, kockar, undersköterskor, djursjukvårdare, ingenjörer, systemutvecklare och it-arkitekter - vad har de gemensamt? Jo, de är bristyrken. Vad har de mer gemensamt? Jo, de är några av de yrkesgrupper som kommer att drabbas hårt av ett kraftigt höjt lönegolv. Människor som i dag går till jobbet, som just nu är på arbetsplatser runt om i hela landet och arbetar, skulle inte längre klara de lönekrav som både den gamla och den nya regeringen vill införa.

Förslaget från den förra regeringen är dåligt för svenska företag, vår arbetsmarknad och vår konkurrenskraft, och inte minst för svensk bnp. Arbetskraftsinvandring bidrar med 33 miljarder till bnp och med 12 miljarder i skatteintäkter varje år. Förslaget innebär att regeringen genom en förordningsförändring får slå fast exakt hur högt ett lönegolv ska vara. Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har nu tillsammans med Sverigedemokraterna i Tidöavtalet kommit överens om ett lönegolv på 33 200 kronor.

Låt oss titta lite närmare på vad det faktiskt skulle innebära. Inom vård och omsorg skulle tre av fyra arbetskraftsinvandrare förlora sina arbetstillstånd. Det är undersköterskor som den svenska sjukvården behöver. Inom hantverk och bygg skulle nästan två av tre arbetskraftsinvandrare förlora sina arbetstillstånd. Det är arbetskraft som Sverige behöver.

Regeringen påstår sig vilja värna och attrahera högkvalificerad arbetskraft. Med ett lönegolv på 33 200 kommer det att bli göra precis tvärtom. Även om genomsnittslönerna bland exempelvis ingenjörer och experter inom it är relativt höga är ingångslönerna för framför allt yngre personer lägre. Mer än var sjunde arbetskraftsinvandrare inom dessa yrken når inte upp till det tilltänkta lönegolvet på 33 200 kronor. Över 450 ingenjörer och över 700 it-arkitekter och systemutvecklare skulle inte längre få arbetstillstånd i landet.

Tittar man på statistiken från 2019 ser man att mer än hälften av alla som hade arbetstillstånd skulle utvisas. Det handlar om över 12 700 personer, som gick till arbetet i Sverige och bidrog varje dag. Kravet skulle slå hårt mot många branscher, inte minst inom tjänstesektorn, och inte bara mot yrken som kräver kort utbildning utan även mot mer kvalificerade yrken.

Att anställa utländsk arbetskraft är många gånger en tidskrävande process som kräver mycket av företagen. Man gör det inte för att det är enkelt eller billigt. Anledningen till att man väljer att anställa utländsk arbetskraft är att det råder kompetensbrist. En överväldigande majoritet av alla de arbetskraftsinvandrare som arbetar i Sverige gör det just inom bristyrken.

Det finns redan i dag krav på att den som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare ska ha en lön som är kollektivavtalsenlig eller enligt branschpraxis och således i nivå med lönen för andra personer inom samma bransch. Kollektivavtalen är det primära instrument som används för lönereglering på arbetsmarknaden. Att införa en politiskt bestämd lön på den svenska arbetsmarknaden enligt förslagen i propositionen riskerar därför att påverka den svenska lönebildningsmodellen. Ett lönegolv skulle kunna verka både lönedrivande inom yrken där det allmänna löneläget ligger under nivån och lönepressande inom yrken där det allmänna löneläget ligger över nivån. Detta riskerar, utöver att påverka den svenska lönebildningsmodellen, att leda till försämrad konkurrensförmåga hos företagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett höjt försörjnings-krav för arbetskrafts-invandrare

Ett huvudsakligt skäl till att regeringen, både den förra och den nuvarande, vill införa ett betydligt högre försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare är att det skulle stävja det fusk och missbruk som finns inom arbetskraftsinvandringen. Jag är den första att instämma i att det finns stora problem med missbruk av arbetstillstånd, vilket har uppmärksammats av flera myndigheter de senaste åren. Fusk, brottslighet och oegentligheter hör inte hemma i någon del av det svenska samhället, inte heller inom arbetskraftsinvandringen.

Ett antal reformer för att förhindra problematiken har genomförts av regeringen, och mer behöver göras. Det är dock viktigt att de reformer som genomförs är ändamålsenliga och faktiskt leder till att fusket minskar och inte slår sönder hela systemet. Och det skulle ett höjt försörjningskrav faktiskt göra.

I den utredning som detta förslag bygger på sägs att detta inte är ett förslag som minskar fusk eller motverkar brottslighet. Nu har vi alltså konstaterat att detta inte motverkar fusk. Det leder till att bristen på arbetskraft inom bristyrken kommer att öka och att det blir svårare för företagen att hitta rätt kompetens.

Om Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna på riktigt vill vara den borgerliga, liberala och företagsvänliga regering som man påstår sig vilja vara är detta ett gyllene tillfälle att visa det i handling - att knyckla ihop förslaget, slänga det i papperskorgen, göra om och göra rätt, för företagens skull, för ekonomins skull och för välfärdens skull.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag fick frågan om jag läst underlaget. Låt mig därför citera ur underlaget: "Höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställningsgraden för att beviljas arbetstillstånd behöver inte införas eftersom det inte är ändamålsenligt för att motverka det missbruk som utredningen har kartlagt." Det innebär alltså att utredaren själv säger att detta inte kommer att motverka fusk, organiserad brottslighet eller oegentligheter inom arbetskraftsinvandringen.

Det finns stora problem inom svensk arbetskraftsinvandring, som vi behöver åtgärda med lösningar som riktar in sig på just de problemen. Givetvis vill företagen ha trygghet. Men de vill också ha rätt kompetens. Jag förstår ärligt talat inte hur det kan vara skadligt och dåligt för Sverige att någon är här och arbetar som systemutvecklare eller it-arkitekt och tjänar 32 000 kronor i månaden.

Min fråga blir därför återigen: Hur ska företagen få den kompetens de behöver här i dag?