Jonny Cato

Fru talman! Jag börjar undra om de nya ledamöterna i SfU har läst hela utredningen. Det är väldigt få som har en lön på 33 000 kronor, näst intill ingen. Men jag förstår att det passar retoriken.

Centerpartiet tycker att det är arbetsmarknadens parter som ska bestämma den svenska lönebildningen. Vi kan tänka oss att införa ett lönegolv som är högre än 33 000 men som inte slår undan benen för de företagare som gör rätt för sig. Den exakta nivån tycker jag att det är viktigt att en utredare i så fall tittar på. Det är bättre än att göra som regeringen gjorde i dag, det vill säga killgissa lite - ursäkta min engelska, fru talman - och säga att i dag landar vi på 26 560 kronor men nästa år vill vi höja till 33 200 kronor, tror vi, för vissa i alla fall, men vi kan inte säga vilka vi vill undanta.

Det är rätt magstarkt att stå här och säga att vi inte vet vad vi vill när ni efter den sexmånadersperiod som regeringen haft som provanställning och som nu löpt ut inte kan ge ett enda svar på om ni vill undanta de gröna näringarna eller inte. Den enda gången jag faktiskt hört en sådan viljeinriktning var när den kristdemokratiske ledamoten talade i dag. Det blev jag glad för. Men vi vet alla att det är Sverigedemokraterna som bestämmer, så jag hoppas att de delar Kristdemokraternas bild att även de gröna näringarna ska undantas.

Fru talman! Det var mycket att svara på. Vi kan börja med de 13 000 kronorna.

Centerpartiet tycker att vi ska värna den svenska modellen. Det är parterna på arbetsmarknaden som ska sätta lönerna. Det ska vara branschmässiga och kollektivavtalsmässiga löner som gäller.

Nej, vi har varit tydliga med, och var tidigare också ute med, att 13 000 är en låg lön och att vi kan tänka oss att höja den. Men det är ett väldigt stort steg att gå från 13 000 till 33 000.

Vem ska få stanna? Vem ska ta arbetet? Man kan vända på det: Är det Arbetsförmedlingen, är det Moderaterna eller är det företagen själva som vet vem som är bäst lämpad att utföra det arbete som man vill anställa någon för att utföra? Jag tror att det är företagen själva.

Fru talman! Detta är min tredje debatt på tre veckor. Detta är tredje gången på tre veckor som jag får en replik av någon från regeringsunderlaget där man vill prata om oppositionen, hur vi ska få ihop vårt underlag och ifall vi är röda eller inte.

Ofta vill man ju flytta fokus när man själv har det väldigt tufft, och det förstår jag att man har på Tidöpartiernas sida. Det har varit abortfrågan, och i helgen blev regeringsunderlaget här i kammaren svagare. Låt oss ha fokus på politiken, inte på vem som är röd, vem som är rasist eller vem som ska samarbeta med vem efter nästa val.

Jag förstår att ni är oroliga för hur ni ska lyckas hålla ihop den här mandatperioden och därför vill flytta fokus till vad som ska hända sedan. Men låt oss fokusera på det som händer här och nu, och det som händer här och nu är att ni gör det svårare för företag att hitta den kompetens man behöver.

Fru talman! Jag måste säga att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men jag kan väl börja med det där om att vi, Socialdemokraterna och Centerpartiet, inte gjorde någonting. Den utredning som ni i dag presenterade tilläggsdirektiv till är den utredning som vi tillsatte och som ska titta på fusk, brottslighet och oegentligheter. Jag börjar med detta, för det var den första lögnen.

Den andra lögnen var att det inte är några arbetskraftsinvandrare från tredjeland som jobbar på landsbygden. Det stämmer inte. Det finns statistik över detta. Ledamoten från Kristdemokraterna var till och med uppe och pratade om medellönen för dessa grupper.

Jag bor själv på landsbygden, och jag vet att det finns många företagare på landsbygden som är beroende av arbetskraft från tredjeland. Det är sanningen.

Vi behöver inte ha samma bild av eller samma syn på landsbygden, men det är klart att man kan värna de människor som gör rätt för sig och de företag som gör rätt för sig, på landsbygden och inne i Malmö, Helsingborg och Stockholm, samtidigt som man kommer åt fusk, oegentligheter och kriminalitet. Men det gör man som sagt med specifika lösningar på specifika problem.

Utredningen som Tidöpartierna grundar sitt lönegolv på slår fast att ett lönegolv inte motverkar fusk, oegentligheter och brottslighet. Då blir det för mig helt obegripligt hur man kan säga att man gör detta för att motverka fusk, oegentligheter och brottslighet.

Det här handlar om något helt annat. Det handlar om att ni inte vill att människor från andra länder ska komma hit och arbeta, betala skatt och bidra. Jag har inga problem med det. Det är bra för Sverige och för svenska företag. Det är bra för hela Sverige, även för landsbygden.

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten hörde mitt anförande, men jag var väldigt tydlig med att det finns fusk, oegentligheter och brottslighet kopplat till arbetskraftsinvandring. Jag gav till och med tre konkreta förslag på hur man kan stävja just fusk, kriminalitet och oegentligheter inom arbetskraftsinvandringen. Det är tre konkreta förslag som gör skillnad på riktigt.

Ledamoten säger att många bedömare framför kritik och att det finns oegentligheter, fusk och kriminalitet kopplat till arbetskraftsinvandringen. Det håller jag med om. Men jag undrar om ledamoten kan ge mig besked om vilka bedömare, experter och tyckare som menar att ett lönegolv motverkar kriminalitet. För det enda svar jag har fått av bland annat den utredning som ni i dag grundar ert förslag på är att ett höjt lönegolv inte motverkar fusk, kriminalitet och oegentligheter.

Man kan värna dagens system där människor kommer hit, arbetar och betalar skatt samtidigt som man får bort problemen inom ramen för arbetskraftsinvandring. Men man gör det inte med lönegolv - inte enligt en enda bedömare gör man det med lönegolv. Man gör det med andra förslag, exempelvis genom att införa en ny lag som gör det lättare att avslå en ansökan om arbetstillstånd när syftet anses vara ett annat än arbete, till exempel att utnyttja välfärdssystemet. Det hade varit bättre.

Vi vill se specifika lösningar på specifika problem i stället för att slå undan benen för människor som är här och arbetar, bidrar och betalar skatt.

Fru talman! Fler svenskar ska ha ett arbete att gå till. Fler unga pojkar och flickor ska se sina föräldrar gå till arbetet varje morgon. Alla som kan jobba ska jobba. För det behövs en företagarvänlig politik, en företagspolitik i världsklass. Där är en politik där företagens behov går före politikens behov om stora rubriker i medier och många nyhetsflashar i telefonen.

En av de absolut största utmaningarna med att driva företag i Sverige i dag är att hitta den personal som man söker. Ett av många viktiga verktyg för det är arbetskraft från andra länder. Arbetskraftsinvandringen behövs i många branscher, i företags olika skeden och framför allt i hela landet.

Det handlar om det lilla startup-företaget här mitt inne i Stockholms innerstad och om det stora it-företaget nere i mina hemtrakter i Helsingborg. Det handlar om potatisodlaren i Kalmar eller jordbruksföretagaren på Gotland som specialiserat sig på ramslök. Det handlar om restaurangerna som ska servera ramslöken eller potatisen.

Det finns problem med arbetskraftsinvandring, men arbetskraftsinvandringen i sig är inget problem. Den är tvärtom något väldigt, väldigt bra. Som ett litet land i en global värld behöver vi ha en öppen ekonomi mot omvärlden.

Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas förflyttning i synen på arbetskraftsinvandringen och i förlängningen på näringslivet och företagande är djupt olycklig. Låt mig citera migrationsministern: I många fall handlar det om arbeten som bör kunna utföras av personer som redan bor i Sverige.

För arbetsgivaren är det givetvis både enklare, mindre administrationskrävande och i många fall även billigare att anställa personer som redan bor i Sverige. Företag och arbetsgivare använder sig just av arbetskraftsinvandring för att hitta kompetens som det finns brist på i Sverige.

Majoriteten av arbetskraftsinvandringen sker inom bristyrken. Det är därför ett väldigt förenklat resonemang som vi tidigare har hört av migrationsministern och av många ledamöter här i dag i kammaren.

Fru talman! Regeringen har i dag presenterat nya förslag för arbetskraftsinvandring. Det är en direkt företagarfientlig politik. Dagens lönegolv som regeringen presenterade ska ligga på 26 560 kronor. Det kommer att slå undan benen för många branscher och företag att använda arbetskraftsinvandringen som ett viktigt verktyg för att hitta de medarbetare som man många gånger är i så stort behov av.

Ett par tusen personer som i dag går till arbetet, som är en viktig resurs för sina arbetsgivare och som bidrar och betalar skatt, kommer vid ansökan om förlängning av uppehållstillstånd att utvisas. Vi talar om hederliga personer som i dag arbetar i vårt land som med Moderaternas nya arbetslinje inte längre ska få arbeta i Sverige.

Givetvis är 26 560 kronor bättre än 33 200 kronor. Men tyvärr är detta bara ett första steg, eller som migrationsministern själv sa i dag: Detta är en tvåstegsraket. Lönegolvet ska upp ytterligare. Lönegolvet ska enligt regeringen slå mot fler företag, fler branscher och fler som är här i dag och arbetar och bidrar.

För många är 33 200 kronor en hög lön. Det finns många yrken som har en medianlön under 33 200 kronor som kräver särskild kompetens. Det finns en genuint stor oro i många branscher och bland enskilda företag för vad ett lönegolv på 33 200 kronor kommer att innebära.

Jag ska ärligt säga att jag var lite orolig inför dagens pressträff. Jag trodde att Sverigedemokraterna hade fått igenom sitt efterlängtade förslag om arbetsmarknadsprövning. Det tror jag kommer att komma förr eller senare.

Det är bra att regeringen just nu inte verkar vilja införa en arbetsmarknadsprövning. Det innebär att statliga myndigheter såsom exempelvis Arbetsförmedlingen ska bedöma vilka personer som företag ska få anställa.

Tyvärr verkar vi få en arbetsmarknadsprövning, men den blir politisk i stället, om jag inte misstolkar dagens pressträff. Regeringen ska bestämma vilka yrken som ska undantas från ett lönegolv. I stället för statliga tjänstemän på Arbetsförmedlingen blir det en förhandling mellan Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna som avgör vilka branscher som ska få ta in kompetens från andra länder.

Jag är genuint övertygad om att arbetsgivare och företagare själva vet vilken kompetens de behöver utan inblandning från Statsrådsberedningen och Tidöpartiernas samordningskansli.

Centerpartiet delar inte Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas syn på att den som kommer hit, arbetar och betalar skatt är en belastning. Men en sak är vi överens om. Det finns problem med systemet, problem med fusk, fiffel och organiserad brottslighet kopplat till arbetskraftsinvandring.

Låt oss hitta specifika lösningar på specifika problem och inte slå sönder hela systemet. Centerpartiet har kritiserats inte minst av ledande moderater - bland annat utskottets ordförande, som tyvärr inte är här - för att vi inte ser att fusk och brottslighet finns i samband med arbetskraftsinvandring. Det gör vi givetvis, och vi tar det på största allvar. Men vi väljer en annan väg. Vi väljer förslag som på riktigt gör ont för den som fuskar, utnyttjar och begår brott i stället för att förstöra för de företag som vill gott och gör rätt för sig.

Låt mig lyfta tre konkreta förslag på hur man kan komma åt fusk och utnyttjande.

För det första: Inför en ny lag som gör det lättare att avslå en ansökan om arbetstillstånd när syftet anses vara ett annat än arbete, till exempel att utnyttja välfärdssystemet!

För det andra: Gör det lättare att återkalla uppehållstillstånd genom skärpningar i utlänningslagen när man i efterhand kan konstatera att syftet med ansökan inte var arbete!

För det tredje: Ta bort möjligheten att ge uppehållstillstånd för någon som medvetet har uppgett flera identiteter eller gett vilseledande information!

Detta, fru talman, är några av de många specifika lösningar som Centerpartiet presenterade för två år sedan som på riktigt skulle göra att man kommer åt fusk och organiserad brottslighet.

Regeringen envisas i stället med att införa ett lönegolv för att lösa problemen. Frågan om lönegolv har utretts, så sent som för ett år sedan inom ramen för utredningen Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring. Utredningen slog fast att ett lönegolv inte på något sätt motverkar vare sig fusk eller utnyttjande av såväl människor som system. Tvärtom skulle ett lönegolv riskera att leda till ännu mer fusk genom att man skriver en lön på papperet medan den anställde i verkligheten får en helt annan lön.

Vi behöver träffsäkra lagförslag, inte politiskt slagkraftiga kommunikativa förslag som tar bort möjligheten för företag att hitta den kompetens man behöver. När man bryter ned det hela på det sätt som jag nu har gjort, följer debatten och tar del av regeringens förslag kan jag bara komma till en slutsats: Detta handlar i grunden inte om att komma åt fusk. Detta handlar om att sätta bilden av att Moderaterna har gjort en omvälvning av migrationspolitiken. Men tyvärr blir det näringslivet och företagarna som hamnar i kläm.

Fru talman! Låt oss prata klarspråk. Utan arbetskraftsinvandring kommer vissa företag att ha svårt att finnas kvar. På lång sikt riskerar detta att slå ut hela branscher i det svenska näringslivet. Det handlar om de gröna näringarna, många gånger på landsbygden, runt om i hela vårt land.

Fru talman! Jag vill be om ursäkt för att jag drog över min talartid, men när jag började planera dagens debatt och skrev mitt anförande kunde jag ju inte veta att Tidöpartierna skulle ha en pressträff på morgonen.

Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 2.

Fru talman! Det är just det som är poängen. Det är varken jag eller ledamoten som ska sätta lönerna, inte heller migrationsministern. Det gör de svenska parterna enligt den svenska modellen.

Jag tycker att det är bra att regeringen ska göra undantag, även om jag hade önskat att de inte behövts. Men nu pratar vi om dem som berörs av dagens besked, det vill säga de som har en snittlön på under 26 560 kronor, vilket många gånger är fallet, inte minst för dem som arbetar som drängar och traktorförare. Man borde i stället från regeringens sida presentera lösningar för att göra villkoren bättre, så att lönerna kan höjas för dem som arbetar i våra gröna näringar. Det man i stället gör med dagens besked är att slå undan benen för lantbrukare och gröna näringar med arbetskraft från tredjeland som nu kör traktor eller arbetar som drängar på gårdarna.

Återigen hör vi Kristdemokraternas landsbygdspolitik. Man säger att det är Centerpartiets fel, och så pratar man om vad man vill. Men sedan gör man något helt annat i praktiken.

Det är faktiskt det man gör i dag. Man försvårar för många av de företagare på landsbygden som kämpar för att vi härinne ska få god svenskproducerad mat när vi äter lunch eller middag.

Jag har mycket inlevelse. Det här är för mig på riktigt en viktig fråga. Jag är stolt över att tillhöra ett riktigt landsbygdsparti som står på lantbrukarnas och de gröna näringarnas sida.

Det är okej att säga att 25 000 kronor kanske inte är en hög lön. Men det är många som väljer att göra det arbetet för att vi ska få bra svenskproducerad mat på våra tallrikar i kväll och på lunchen i morgon.

Fru talman! Kristdemokraterna har inte gjort det till någon hemlighet att man vill vara landsbygdens röst. Man har till och med förärats med den viktiga landsbygdsministerposten.

Lantbruket och de gröna näringarna är otroligt viktiga för hela Sverige, inte minst för vår landsbygd. Men landsbygden förtjänar så mycket mer än ett parti som tar lite bilder när man är ute och jagar. Landsbygden behöver en politik som alltid står på lantbrukarnas och de gröna näringarnas sida. Många lantbrukare och företagare i de gröna näringarna har ofta otroligt små marginaler, inte minst i dessa tider. Varje krona gör verkligen skillnad.

Lönerna för dem som arbetar som djurskötare, drängar eller traktorförare är ofta låga. Dessa arbeten kräver sällan någon specifik utbildning. Många gånger räcker det med erfarenhet och inte minst drivkraft. Varför tycker Kristdemokraterna att det är ett problem att en person som arbetar exempelvis som dräng, tjänar 25 000 kronor, bidrar och betalar skatt ska få fortsätta arbeta i Sverige? Varför vill Kristdemokraterna att den som nu arbetar som traktorförare och tjänar 25 000 kronor ska få beslut om utvisning i stället för bifall vid ansökan om förlängning?

Fru talman! Jag tycker fortfarande att frågetecknen är många utifrån beskeden både på dagens pressträff och nu här i kammaren. När det gäller gapet mellan dagens lönegolv och det lönegolv som ni ska införa, Magnus Resare, troligtvis nästa år, vilka yrken avser ni inte att göra undantag för? Vilka yrken är det som ligger på 31 500 kronor och där det inte är okej att man kommer till Sverige, arbetar, bidrar och betalar skatt?

Ni har förstått att jag gillar citat, och nu tänkte jag citera ledamoten. Han har sagt att man inte vill slå undan benen för företagare, men det är ju precis det man gör med dessa förslag.

Jag har ytterligare ett citat från Svenskt Näringsliv: "Lönegolvet kommer ytterligare förvärra kompetensbristen i näringslivet." Med andra ord säger den största arbetsgivarorganisationen i Sverige - Svenskt Näringsliv - att det är ett direkt företagarfientligt förslag.

Jag vet att Moderaterna vill framstå som företagarvänliga. Man säger en sak, men det man presenterar i dag är något helt annat. Och jag tycker att man blir svaret skyldig. Vilka branscher ska inte undantas? I vilka branscher är det inte okej att man kommer hit och tjänar 31 500 kronor?

Det här är en tvåstegsraket. Någonstans är man rädd för vart den ska ta vägen. I min värld är dagens besked ett större besked, nämligen ett besked om att Moderaterna inte längre står på företagarens sida.

Fru talman! Regeringen har i dag haft pressträff om arbetskraftsinvandringen. Ledamoten från Moderaterna hade kunnat prata mycket om man vad man vill som parti och som regering. Det är sorgligt att ett parti som säger sig vara statsbärande, ta ansvar för Sverige och vara samlande lägger tid i sitt anförande på att sätta etiketter på oppositionen i stället för att presentera vad man själv vill.

"Företagens behov kan aldrig avgöras genom ett politiskt beslutat regelverk. Politiken ska ju underlätta för företagen." "Det är en lönegräns som är långt över kollektivavtalet i många bristyrken." Detta är citat från Svenskt Näringslivs vice vd om det lönegolv på 33 200 kronor som Maria Malmer Stenergard i dag sa att man ska införa nästa år.

Jag som inte är röd, som inte delar Socialdemokraternas syn på arbetskraftsinvandring och som står på företagens sida blir orolig när jag tar del av vad Svenskt Näringsliv, Almega, Gröna Näringar och många andra där ute känner just nu. Jag undrar: Delar ledamoten och Moderaterna den oro som Svenskt Näringsliv och många andra företagare och branschorganisationer just nu känner inför de tuffa tider som många företag står inför?

Fru talman! Vi är helt överens om att fusk, oegentligheter och kriminalitet inte hör hemma i någon del av samhället - så inte heller inom arbetskraftsinvandringen. Men det är ju så att den utredare som presenterat förslaget själv säger att ett höjt lönegolv inte motverkar kriminalitet eller fusk. I praktiken ser det nämligen ut så att man kan skriva en lön på papperet och betala en annan i verkligheten.

Därför behövs det andra förslag om man säger sig vilja motverka fusk, oegentligheter och kriminalitet. Därför undrar jag om det finns andra bevekelsegrunder för regeringen, för man vill uppenbarligen inte motverka fusk och oegentligheter. Eller är det så att man tycker att utredaren har gjort en dålig utredning? I så fall tycker jag att det är konstigt att man baserar sitt lönegolv på just den utredningen.

Nej, det är inte ett lönegolv på 26 500 som införs. Den som vill komma hit och arbeta för 26 500 skulle få avslag, för det är 26 660 kronor som är lönegolvet. Ni som lyssnar kanske tycker att det är lite onödigt att lyfta upp dessa 160 kronor, men det handlar just om att detta är en godtyckligt satt lön som man har kommit överens mellan Tidöpartierna. Jag kan undra varför man landade på just 26 500 och inte på 28 000 eller 24 000. Det hade varit intressant att veta.

När det gäller en lön på 13 000 kronor är det väldigt få som ligger på den nivån. Det framgår av utredningen. Det är kollektivavtalsmässiga och branschmässiga löner som ska gälla för arbetskraftsinvandringen, och jag tycker att det är viktigt att vi värnar den svenska modellen - att det är parterna själva som sätter lönerna på svensk arbetsmarknad, inte de fyra Tidöpartierna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Det finns rätt mycket med detta som man skulle kunna korrigera. För det första vill jag inte ge Socialdemokraterna äran för arbetskraftsinvandringen, utan det var faktiskt en mycket bra borgerlig och liberal alliansreform som ledamotens partis samarbetspartier genomförde tillsammans med Centerpartiet. Det var det första.

Det andra handlar om ekonomiska migranter. Man trycker ned en grupp som kommer till Sverige och arbetar, som går upp på morgonen, går till jobbet, betalar skatt och bidrar till vår svenska välfärd och till vår bnp.

Det finns många grupper och branscher som kommer att beröras av ett höjt lönegolv. Det som kom i dag var, om man ska lyssna på regeringen, ett första steg i en tvåstegsraket. Tvåstegsraketen kommer att innebära att lönegolvet framöver kommer att ligga någonstans runt 33 000 kronor, och det kommer ju att drabba de så kallade kvalificerade yrken som ledamoten säger sig vilja värna. Det kommer att drabba de gröna näringarna. Det kommer att drabba it-tekniker och it-ingenjörer.

Jag undrar också över att ledamoten säger sig vilja stävja brott och fusk. Jag tror att vi alla är överens om att det inte hör hemma i någon del av samhället, så inte heller inom arbetskraftsinvandringen. Men den utredning som presenterade det förslag som regeringen i dag baserar sitt nya lönegolv på landade själv i att ett höjt lönegolv inte motverkar fusk och brottslighet. Jag undrar varför regeringen och Sverigedemokraterna gör en annan bedömning än den utredning man baserar sitt eget förslag på.

Herr talman! Jag börjar tro att vi har olika utgångspunkter till varför vi engagerar oss politiskt. Jag har inte engagerat mig för att mitt parti till varje pris ska sitta i regeringen, utan jag har gjort det för att mitt parti ska kunna påverka. Det kan man göra utanför regeringen, och man kan göra det i regeringen.

Jag ser jättegärna ett samarbete i mitten av svensk politik. Jag ser jättegärna ett samarbete med Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna - om ni vill komma hem till Alliansen igen.

Man kan skratta åt detta, men om man tittar på reservationen i kammaren är det vi som står för Alliansens arbetarlinje och jobbskaparlinje. Men det är ni som höjer a-kassan. Det är ni som står för bidragslinjen.

Sverigedemokraterna skrattar, och jag förstår dem eftersom de får igenom sin politik. Jag köper inte premissen om att utgångspunkten ska vara Sverigedemokraternas politik eller Vänsterpartiets politik. Det finns många val och alternativ däremellan.

Ska det verkligen vara tre och ett halvt år till i kammaren med att allt är Socialdemokraternas fel, att de har gjort för lite, eller frågan om hur vi ska få ihop regeringsunderlaget? Ledamoten säger att man har ett högt tonläge när man inte är säker. Jag kan konstatera att ni vill prata om allt förutom regeringens egna politik. Det, om något, är ett tecken på osäkerhet.

Ni har fått igenom mycket, och det återstår att se vad det faktiskt blir av det. Johan Pehrson var ute i veckan och sa att det inte ska genomföras utan bara utredas. Sedan blir det nog svårt att genomföra i praktiken. Det går att konstatera mycket om generalavtalet, men samarbetet fungerade faktiskt bra. Det vi var överens om genomfördes. Det återstår att se om ni har ett lika lyckat samarbete dessa fyra år. Exempelvis är det rätt många kristdemokrater som inte står bakom alla delar av Tidöavtalet. Det kan vi ta i en annan debatt, till exempel om aborträtten.

Herr talman! Jag börjar känna mig som en papegoja. Varför det? I förra veckan debatterade jag i kammaren. Det var samma frågor från Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, det vill säga hur vi ska få ihop regeringsunderlaget.

Det är nästan fyra år till nästa val. Sluta prata så mycket om vad oppositionen eventuellt ska göra i framtiden och börja leverera politik till dem som inte har ett arbete gå till. Det är vad jag vill att regeringspartierna ska göra.

Hur gick det senast när Centerpartiet samarbetade med Socialdemokraterna? Jo, man fick igenom en historisk reformering av LAS, en historisk reformering av Arbetsförmedlingen och sänkta skatter på arbete.

Vad får man då med den moderatledda regeringen som samarbetar med Kristdemokraterna och Liberalerna? Jo, man får höjda arbetsgivaravgifter, och man får höjd a-kassa, det vill säga bidragslinjen, inte arbetslinjen.

Vi har visat att vi tillsammans med Socialdemokraterna kan göra mycket bra. Vi tycker inte alltid lika, men vi står på samma värdegrund, det vill säga alla människors lika rätt och värde. Den kommer jag aldrig att kompromissa om. Jag kan kompromissa i frågor om skatter, om skola, om vård och omsorg, men jag kommer aldrig att kompromissa om människors lika rätt och värde. Om ni hellre kompromissar om det än om arbete, då beklagar jag vart den svenska kristdemokratin har tagit vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 5.

Under de senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad.

Vår ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor, och många svenskar upplever nu ett tufft ekonomiskt läge. Detta påverkar givetvis också arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka och sysselsättningen falla tillbaka.

Fler svenskar behöver gå till jobbet. Grunden för att fler ska ha ett arbete är rätt enkel. Ett: Det behövs fler arbetstillfällen. Två: Matchningen på svensk arbetsmarknad behöver bli mycket bättre.

Det behövs en förnyad politik för våra jobbskapare i Sverige, och i ärlighetens namn behövs en arbetsmarknadspolitik över huvud taget från regeringen.

Om vi ska skapa fler jobb behöver vi vara ett världens bästa länder att driva företag i. Det behövs enklare regler och mindre krångel. Det måste bli billigare att anställa, och det behövs mer rörlighet på arbetsmarknaden. Förändringarna i samhället betyder även förändrade behov när det gäller reell trygghet för de anställda. Pandemins effekter på arbetsmarknaden har också gjort att de reformer som inleddes genom januariavtalet är viktigare än någonsin.

Herr talman! Det är av största vikt att bryta tudelningen på arbetsmarknaden, motverka långtidsarbetslösheten och se till att alla som kommer till Sverige får möjlighet att på riktigt komma in i och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle. För detta behövs effektivt stöd och matchning för arbetssökande.

Arbetsförmedlingen har tidigare haft ensamrätt på att förmedla nya jobb till den som är arbetslös, ett uppdrag som de inte har klarat av. Regeringen bör, eller nej, regeringen måste vidta åtgärder för att säkerställa att reformeringen av Arbetsförmedlingen blir så bra som möjligt, för den är inte slutförd, bara påbörjad. För en effektiv och fungerande arbetsmarknadspolitik krävs vidare att Arbetsförmedlingens lokala närvaro återupprättas i hela landet. Alla svenskar ska ha bra tillgång till Arbetsförmedlingen.

Herr talman! Jag tänkte avsluta med att säga några ord om arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen behöver fokusera på omställning, uppmuntra till rörlighet och underlätta för människor att snabbt byta arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen behöver möjliggöra en trygg omställning samtidigt som den garanterar att det lönar sig att arbeta. Att regeringen nu, mer eller mindre rakt av, väljer att permanenta de krisåtgärder som vi antog under pandemin ser jag som ytterst allvarligt. I stort behövs en bred översyn av arbetslöshetsförsäkringen.

Herr talman! Jag brukar ibland säga att jag inte blev medlem i Centerpartiet utan i Alliansen. En av anledningarna till det är att jag betraktar mig som marknadsliberal och som någon som älskar arbetslinjen. Jag tycker att regeringsförklaringen var beklaglig, men det som ändå gjorde mig lite glad var att höra ord som att bidragslinjen ska försvinna och att arbetslinjen ska inrättas.

Att fler svenskar ska gå till arbetet varje morgon tror jag är viktigt för alla i denna kammare, men vi har olika lösningar för att nå dit. Jag delar i mångt och mycket Kristdemokraternas, Liberalernas och Moderaternas syn på arbetslinjen, men det ekar väldigt tomt om arbetsmarknadspolitiken. Det är väldigt mycket ord och twittrande, ibland lite mindre lyckat får man väl erkänna, ibland lite mer lyckat.

I går kväll när jag kom hem efter en lång dag i riksdagen fick jag bild från en av mina vänner. Det var på Playstation 5. Jag frågade: Vadan detta? Jo, han hade precis fått beskedet att han gått från provanställning till att numera vara tillsvidareanställd. Och vet ni vad? Den 17 april hade regeringen suttit i sex månader. Provanställningen för regeringen är slut. Det är dags att sluta prata och börja leverera.

Oavsett vad man tycker om arbetsmarknadspolitiken behöver det komma några konkreta förslag, några reformer och några propositioner, inte bara prat om att det är tufft och coolt att vara arbetslös. Det behövs konkreta åtgärder så att fler människor kan gå till jobbet varje dag och så att fler barn - pojkar och flickor - får se sina föräldrar gå till arbetet.

Provanställningen är slut, och det är dags att leverera. Jag hoppas på besked, men mina förväntningar är inte jättehöga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid

Fru talman! Det är en underdrift att säga att samhället konstant förändras. Det går många gånger fort. Utvecklingen går framåt. Med detta förändras våra sätt att leva och också våra sätt att arbeta. Utveckling är många gånger något positivt men inte utan utmaningar.

Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser kan och behöver bli bättre. Vi tycker att det viktigt att man mår bra, både på jobbet och av jobbet. Därför behövs en bra arbetsmiljö.

Det är inte formen för arbetet eller arbetsplatsens storlek som ska avgöra nivån på arbetsmiljöarbetet, utan alla som arbetar har rätt till en god arbetsmiljö. Samtidigt är det viktigt att inse att olika arbetsgivare har olika förutsättningar. Mindre företag har ofta större utmaningar när det gäller att få till stånd alla delar av ett förebyggande arbetsmiljöarbete.

Till skillnad från riksdagens andra partier menar Centerpartiet att det behövs specifika satsningar på bättre förutsättningar för alla arbetsgivare att bedriva ett bättre förebyggande arbetsmiljöarbete. I satsningarna behöver ett speciellt fokus läggas på små och mindre företag, eftersom de många gånger har begränsade resurser. Satsningarna kan innebära kunskapsspridning, rådgivning eller bättre verktyg för att underlätta systematiskt arbetsmiljöarbete.

Dessutom är det av största vikt att förenkla regelverket, vilket kan innebära att vissa krav på arbetsmiljöområdet inte ska gälla lika för stora som små företag utan anpassas för att på bästa sätt säkra bra arbetsmiljöresultat.

Fru talman! Det är bara att konstatera att det ur många aspekter finns ett före och ett efter pandemin.

Pandemin har fört med sig att fler har prövat att arbeta hemifrån i större omfattning. Ökningen av distansarbetet har visat på vissa utmaningar, bland annat att en del personer riskerar att bli socialt isolerade. Distansarbetet har dock också fört med sig många fördelar, såsom minskade behov av transporter och mindre tid som går åt till att arbetspendla. Oavsett vad man tycker kan vi nog konstatera att distansarbete är här för att stanna.

Distansarbetet har också lett till att livspusslet har underlättats för många och att barnen fått större tillgång till sina föräldrar. När stad och land på ett bättre sätt har bundits samman har vi också sett minskade kostnader för kontor och en breddad rekryteringsbas för arbetsgivare, inte minst på landsbygden, inom såväl offentlig som privat verksamhet.

Utvecklingen av förutsättningarna för distansarbete ligger i tiden, som en del i utvecklingen av digitaliseringen. Genom bättre förutsättningar för distansarbete är det möjligt att ta ytterligare steg mot en mer flexibel arbetssituation för fler arbetstagare och fler arbetsgivare. Det går på så vis att skapa bättre förutsättningar för boende på annan ort och att få hela Sverige att växa. Det är därför viktigt att regelverket på arbetsmiljöområdet och Arbetsmiljöverkets råd och stöd följer med i tiden och anpassas till de nya förutsättningarna.

Fru talman! Jag blir givetvis väldigt sugen på att debattera mycket annat som har varit uppe i denna debatt, alltifrån skattesänkningar till hbtqi-frågor och inte minst arbetskraftsinvandring. Men just arbetskraftsinvandring kan jag faktiskt ta nästa vecka när riksdagen ska debattera just arbetskraftsinvandring.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 21.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 5.

Från överenskommelse om vård för papperslösa, från ett stort mottagande av människor på flykt och från öppenhet, tolerans och medmänsklighet till slutenhet och intolerans. Från öppna hjärtan till en konstant tävling om vem som har den mest restriktiva migrationspolitiken och framför allt vem som kan framstå som kallast och tuffast. De migrationspolitiska debatterna brukar se rätt lika ut här i kammaren, så när jag satt och funderade på mitt anförande tänkte jag på den större bilden och återkom konstant till en och samma fråga: Hur hamnade vi här?

Ja, hur hamnade vi egentligen här? Låt oss börja med att göra en liten tillbakablick. Jag vill inleda med att säga att jag är stolt över att Sverige har varit ett land som stått för öppenhet, givmildhet och tolerans och att vi har sett olikheter som en styrka och något som berikar. Jag är stolt över att bo i ett land som har tagit ansvar och som har hjälpt några av de mest utsatta människorna.

Åren 2015 och 2016 får ses som avgörande år i migrationspolitisk nutidshistoria. Många fick hjälp i Sverige, samtidigt som alldeles för många som fick avslag på sin ansökan om skydd valde att stanna kvar här i alla fall.

Det är bara att konstatera att Sverige där och då inte hade en migrationspolitik som kunde klara det höga tryck som det blev på att söka skydd i just Sverige. Migrationspolitiken lades snabbt om, och de hastigt framtagna tillfälliga lagarna, med lappande och lagande, blev precis så dåliga som Centerpartiet sa från första början. I stället behövdes en ny, långsiktig migrationspolitik.

År 2021 fick Sverige en ny migrationspolitik. Den gäller fortfarande i dag. Den var i Centerpartiets värld långt ifrån perfekt, men den var tillräckligt bra för att vi skulle ställa oss bakom den. Där är svaret på den fråga som har ställts återkommande här i dag: om vi kan komma överens. Ja, vi gjorde det 2021.

Politiken kombinerade verkligen medmänsklighet och humanism med ordning och reda. Det var en bred humanitär grund. Barn fick möjlighet att återförenas med sina föräldrar samtidigt som vi närmade oss andra EU-länders migrationspolitik och gick från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel.

Som centerpartist saknade jag dock förslag om återvändande, och jag saknade förslag om ökad rättssäkerhet. Jag saknade också förslag om hur vi skulle sänka kostnaderna för migrationen med kvalificering in i välfärden.

Jag hade hoppats att vi 2021 skulle få en bred migrationspolitisk överenskommelse på plats, men tyvärr vägrade Moderaterna att överge sitt absoluta krav på ett volymmål för migrationen. Nu kan jag konstatera att volymmålet är helt försvunnet. Jag har inte hört en enda moderat prata om det efter valet.

Det är dags att konstatera att en bred överenskommelse aldrig var aktuell för Moderaterna, inte för att det skulle ha varit dåligt i sak utan därför att det av partistrategiska skäl hade blivit svårare att närma sig Sverigedemokraterna och på så sätt ta makten i förra årets val. Taktik gick före sak. Taktik gick före människor.

Tidöpartierna var före valet tydliga med att de skulle riva upp Sveriges nya migrationspolitik vid en valseger. Ett paradigmskifte skulle ske, men om jag ska vara riktigt ärlig trodde jag i min naivitet att skiftet skedde 2015-2016 och att det till viss del permanentades 2021.

Regeringen hävdar att det vi nu ser från Tidöpartiernas sida är ett paradigmskifte. Jag får nog hålla med om att det är ett paradigmskifte, men det är långt ifrån ett sakpolitiskt paradigmskifte. Det är framför allt ett skifte i synen på människor, i synen på några av vår tids absolut mest utsatta. Det är ett skifte från ett öppet, givmilt och tolerant Sverige till ett slutet, kallt och intolerant Sverige.

Sverige är och har länge varit en stolt mottagare av kvotflyktingar. Nu ska vi gå eller har redan gått från 5 000 till 900 om året. Vi ska dessutom frångå principerna för hela systemet och hjälpa dem som har störst integrationsförmåga i stället för att hjälpa de allra mest utsatta, som är hela tanken med systemet.

Vi ska få en helt ny rättspraxis där positiva myndighetsbeslut ska kunna återkallas. Människor som varit här, som är etablerade och som har kommit in i och blivit en del av det svenska samhället ska helt plötslig kunna bli av med sina permanenta uppehållstillstånd.

Låt mig citera Tidöavtalet: "att så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter." Jag hade tyvärr kunnat stå här hela kvällen och läsa upp förslag efter förslag där Tidöpartierna tar steg efter steg mot ett nytt Sverige, mot en ny människosyn.

Hur hamnade vi då här? Det är bara att vara ärlig och säga att Sverige har haft en alldeles för dålig integrationspolitik. Detta bär alla partier i Sverige ett ansvar för, även mitt eget. Att Sverige och människor som söker skydd här förtjänar en bättre integration tror jag att vi alla kan vara överens om.

Men Sveriges dåliga integration löser vi inte genom att gå från 5 000 till 900 kvotflyktingar eller genom att ge flyktingar så få rättigheter som möjligt, utan den löser man genom konkreta integrationslösningar.

Tidöavtalet är en kopia av Sverigedemokraternas migrations- och integrationspolitik. Det ser man på att migrationskapitlet i avtalet innehåller förenklade, populistiska och kalla migrationslösningar samtidigt som integrationskapitlet innehåller en enda sak: blanksteg. Det är helt tomt.

Jag har i såväl integrationsdebatterna som i migrationsdebatterna i flera års tid försökt få svar på frågan vad som är Sverigedemokraternas integrationspolitik. Jag har letat och letat och frågat och frågat, och jag kan bara konstanterna en sak: De har ingen integrationspolitik.

Migration och integration hänger ihop. Men migration är inte integration, och integration är inte migration. Jag kan konstatera att Tidöpartierna påstår sig ha fullt med integration i sitt avtal, men det är bara ren och skär migration.

Regeringen tycker många saker om migration - det får man ändå säga. Förenklat kan man säga att de tycker att människor är en stor belastning, att människor inte ska komma hit och att människor som redan är här ska lämna landet. Det seriösa vore satsningar på integration, att göra allt man kan för att bryta utanförskap. Men där ekar det tomt, och det är kanske inte så konstigt när man baserar hela sin regeringsförklaring på Sverigedemokraternas partiprogram.

Samtidigt är jag genuint orolig över vart vi är på väg, för i regeringen tävlar man med varandra om vem som kan vara hårdast. Och man blandar ofta ihop alla möjliga typer av invandring. Det är inte bara invandring, utan det är arbetskraftsinvandring, asylinvandring, vidarebosättning, studentvisum och så vidare.

Jag kan bara ställa frågan: Vad är nästa steg? Ska det bli svårare för utländska studenter att studera i Sverige? Jag hoppas inte det, men just nu vågar jag inte tro någonting. Jag är genuint orolig.

Jag har i dag försökt rama in de senaste årens migrationspolitik i någon form av större kontext. Jag tycker att det är riktigt när vi nu är på väg att fatta beslut om en helt ny migrationspolitik för Sverige. Då kan man inte utelämna en viktig slutsats.

Många partier i denna kammare, inte minst regeringspartierna, har på senare år närmat sig Sverigedemokraterna. Vad händer då? Jo, då blir Sverigedemokraterna lite mer extrema. Och vad händer då? Jo, då följer Moderaterna efter. Det är en genuint farlig utveckling. Jag inledde med att fråga hur det kunde bli så här, men jag vill avsluta med att fråga: Vart är vi på väg? Vi är delvis här av partistrategiska skäl. Det är därför vissa partier har närmat sig Sverigedemokraterna. Och den resan fortsätter.

Då är svaret på vart vi är på väg väldigt enkelt. Vi är på väg mot ett ännu mer slutet, intolerant och kallt Sverige.

Men det finns en annan väg, en väg där man kan kombinera en reglerad invandring med en stor givmildhet mot människor i vår omvärld.

Jag personligen tycker att olikhet är någonting fint och att det berikar oss. Jag är övertygad om att öppenhet i grunden alltid är bättre än slutenhet. Jag tror att medmänsklighet är någonting som vi klarar av om vi är förberedda och om vi har en integration värd namnet. Men jag är rädd för att vi är på väg mot ett mer slutet, intolerant och kallt Sverige.

Det är upp till Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst de 16 liberaler som sitter i denna kammare att motbevisa mig.

Jag var mindre orolig när jag klev in i kammaren i dag än vad jag är efter inte minst Liberalernas anförande. Nu är det upp till bevis.

Jag kan bara konstatera att provanställningen är över och att det är dags att leverera. Jag hoppas att ni levererar på många områden, men kanske inte just på detta.

(Applåder)

Fru talman! Applåden från Sverigedemokraterna här kan väl sammanfatta den liberala politiken väldigt bra.

Centerpartiet är inte för en amnesti. Det vet ledamoten om. Centerpartiet vill att Frontex ska finnas. Det vet ledamoten om. Jag ställer mig inte heller bakom de förslagen här i kammaren. Det kan vi lämna därhän.

Jag måste ställa en mycket enklare fråga. Står ledamoten bakom Liberalernas migrationspolitik? Det undrar jag faktiskt. Om man läser Liberalernas migrationsprogram är det inte det som ledamoten står här och talar om.

Jag hör fortfarande inte ett enda ord om hur vi ska värna asylrätten. Jag hör fortfarande inte ett enda ord om att vi ska ta emot 5 000 kvotflyktingar, som Liberalerna som parti faktiskt tycker.

Jag hör ingenting om hur vi ska förbättra mottagandet för dem som fortsatt kommer att komma till Sverige. Det enda jag hör är att Sverige är fullt, att ingen ska komma hit och att de som redan är här ska återvända. Det är inte liberal politik. Det är Sverigedemokraternas migrationspolitik.

Jag förstår inte den genuina oron för att vi inte skulle få en liberal politik om det någon gång skulle vara så att Centerpartiet och Vänsterpartiet mot förmodan skulle samarbeta. Vi har ju sett resultatet när ett så kallat liberalt parti samarbetar med Sverigedemokraterna. Då blir det definitivt ingen liberal politik.

Jag är och har varit bekymrad över Liberalernas vägval. Men nu blir jag genuint bekymrad. Har ni gjort ytterligare en omsvängning av migrationspolitiken som jag inte visste om och som har gått under radarn?

Det finns ingenting i detta som andas medmänsklighet, humanitet och givmildhet. Det finns ingenting om att stå på de mest utsattas sida. Jag undrar: Står ledamoten bakom sitt eget partis migrationspolitik? Den frågan blev helt plötsligt relevant.

Fru talman! Låt mig vara ärlig med att säga att jag hade förberett en replik. Jag hade skrivit överst med stora bokstäver: Liberalerna. Jag får nog stryka det. Ärligt talat: Vad hände precis?

På riktigt: Var tog liberalismen vägen? Jag ska ärligt säga att jag känner rätt många liberaler. Jag tror att det är rätt många liberaler runt om i landet som inte hade ställt sig bakom anförandet som vi precis hörde. Det var ingenting om hur vi ska förbättra integrationen för människor. Det var ingenting om hur vi ska förbättra mottagandet för människor.

Jag gick in och snabbläste lite på Liberalernas hemsida för att se om de har bytt ut allting som jag ställde frågor om sist vi hade migrationspolitisk debatt. Det har de inte. De skriver om att asylrätten ska värnas. Man ska ha en human, medmänsklig migrationspolitik. Det hörde jag inte ett enda ord om.

Jag läste också att fler kvotflyktingar ska få skydd. Jag frågade om det i integrationsdebatten för några månader sedan. Där berörde man också frågan om kvotflyktingar. Då sa Liberalernas ledamot att Liberalerna egentligen ville ta emot fler kvotflyktingar än de 5 000.

Jag blir inte klok på Liberalernas politik. Jag blir egentligen mest ledsen. Jag hade ändå någon form av hopp att den så kallade borgerliga liberala regeringen skulle ha en liberal vakthund. Men den liberala vakthunden är uppenbarligen helt väck. Den finns inte.

Jag vill fråga ledamoten: Vad är det liberala i regeringens migrationspolitik? Vad är det humana i regeringens migrationspolitik? Vad är det medmänskliga i regeringens migrationspolitik? Det står ju Liberalerna bakom, i varje fall på www.liberalerna.se.

Fru talman! Där fick vi väl kanske ändå svaret på vad som kan ske efter 2026 - att man kan ge och ta precis som ni uppenbarligen själva har gjort i regeringen. Jag ber om ursäkt för att jag sa "ni", fru talman.

Men jag blir ändå inte riktigt klok på varför Kristdemokraterna vill att barn ska splittras. Jag föreställer mig att om man är en förälder som befinner sig i Sverige och som har sitt barn på andra sidan jorden i en fruktansvärd situation så stimulerar det inte jobbsökandet. Det stimulerar inte att man tar upp sfi-boken på kvällen och gör allt man kan för att lära sig det svenska språket. Jag tror att det enda man tänker på är sitt barn på andra sidan jordklotet. Jag är själv inte förälder, men jag kan bara försöka föreställa mig om jag inte hade haft min mamma eller pappa här. Det är det enda jag hade tänkt på. Jag hade lagt kvällarna på att försöka få reda på om de har det bra.

Jag tycker inte att det rimmar med kristdemokratiska värderingar att man ska splittra barn och att syskon inte ska få växa upp ihop. Jag kan bara konstatera att det uppenbarligen är skillnad på familj och familj och på barn och barn. Om det hade gällt svenska barn hade vi aldrig accepterat att man skulle splittra familjer. Men det är skillnad på folk och folk. För mig är inte det en kristdemokratisk eller ens kristen värdegrund.

Jag vill alltså veta - om det nu är så att det finns möjlighet till förändring, som kristdemokraten öppnar för - var Kristdemokraternas röda linje går. Hur många barn ska behöva skiljas från sina föräldrar? Var ska linjen gå? När är det okej för barn att få återse sina föräldrar?

(Applåder)

Fru talman! Regeringspartierna verkar vara väldigt oroliga för vad som ska ske efter 2026. Jag kan konstatera att det verkar vara det enda man vill prata om. Jag är faktiskt mer orolig för vad som ska ske i år. Jag är mer orolig för vad som ska ske den 1 december i år.

Det är anmärkningsvärt att ledamoten säger att förslaget om familjeåterförening ska utredas vidare. Det ska det ju inte! Det finns redan ett utkast till lagrådsremiss som just nu är ute på remiss, och det ska börja gälla den 1 december. När man genomför så stora förändringar kanske det är bra att veta var i processen man befinner sig.

Jag brukar vara glad över att Kristdemokraterna lyfter fram familjen. Jag tror att det för oss alla här inne, oavsett hur vår familjekonstellation ser ut, är så att familjen har betytt mycket i många skeden av livet på olika sätt. Jag håller själv på att flytta just nu, och jag hade inte klarat av det utan min familj. Det är de stora och de små sakerna i livet där familjen alltid finns till för en.

Rätten att återförenas med sin familj är för mig och för Centerpartiet helt okränkbar. Kristdemokraterna kunde inte ge besked i frågan om familjeåterförening under förra mandatperioden. Jag förstår varför. Jag förstår att den på riktigt är jobbig för många kristdemokrater. Men nu har vi fått ett tydligt besked: Från och med den 1 december ska det bli svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Det ska bli svårare för syskon att få växa upp ihop. Så min fråga är: Varför står inte kristdemokrater på alla familjers sida?