Kalle Olsson

Fru talman! Vi är många som kan vittna om betydelsen av att det har funnits en högskola i relativ närhet till där vi bor. Så här skriver TCO:s tidigare ordförande Sture Nordh: "Jag är uppvuxen i mammas stora bondkök, som den tredje sonen i syskonskaran på vår västerbottniska gård. . Jag är ganska säker på att om inte Umeå universitet funnits i rimlig geografisk närhet, så hade min studieväg blivit annorlunda."

Samma resonemang är tillämpligt för många unga killar och tjejer i min valkrets, Jämtland. I Jämtlands län har vi en av de lägsta övergångfrekvenserna till högre utbildning i landet. Men det faktum att vi har Mittuniversitetet, att vi har vackra campus i Östersund och Sundsvall och därtill väldigt goda möjligheter till distansutbildning, har väsentligt bidragit till att vi har kunnat sänka trösklarna för högre utbildning och möjliggöra för fler att skola om sig eller bygga på tidigare utbildningar.

Nej, alla vill inte bli akademiker, men alla ska ha rimliga förutsättningar att hitta sin väg i livet, oavsett var man bor och oavsett klassbakgrund. Har man inte med sig studietraditionen hemifrån blir det ännu viktigare att det, precis som för Sture Nordh, finns goda möjligheter att ändå ta steget. Då kan, utöver campusförlagd utbildning, just möjligheten till distansutbildning vara en väg. Enskilda kurser kan vara en annan.

Tidigare i år kom Johan Pehrsons företrädare Mats Persson ut med en debattartikel. Han hade upptäckt några distanskurser med lite lustiga namn och tog det till intäkt för att här behövs en politisk storstädning. Mats Persson nämnde några fristående kurser som han inte tyckte om. Johan Pehrson kanske i samma klåfingriga anda kan föra det resonemanget vidare och här i kammaren i dag tydliggöra vilka kurser i Mittuniversitetets utbildningskatalog som han inte tycker om och som borde strykas till nästa år.

Jag gick själv igenom katalogen lite snabbt inför debatten. Tycker han att distansprogrammet Webbutveckling, som alltså utbildar webbutvecklare, en yrkesgrupp som arbetsmarknaden nu skriker efter, ska bort? Eller ska distansutbildningen till systemutvecklare bort? Det är samma sak där. Eller ser Pehrson problem med de fristående kurserna inom datavetenskap och elektronik?

Klart är i alla fall att nästa år väntar miljonbesparingar på Mittuniversitetet, liksom åren efter det. Det är ett faktum att det, precis som vi har hört, kommer att bli mindre högre utbildning i Jämtland och Västernorrland med regeringens budget. Det blir mindre högre utbildning, samtidigt som behovet av välutbildad arbetskraft är skriande. Det blir sämre möjligheter för människor att ställa om mitt i livet för att ta de nya jobb som växer fram, inte minst kopplat till den gröna omställningen. Det blir ett större steg för en person för vilken det inte är ett alternativ att bryta upp och lämna familj och hemort för att påbörja högre studier någon annanstans om möjligheterna till distansutbildning minskar, vilket ju är regeringens uttalade ambition.

Det är möjligt att ministern och regeringen har rätt i så måtto att det finns utbildningar på distans som inte håller måttet. Så kan det absolut vara, precis som det finns campusförlagda utbildningar som inte håller måttet. Poängen är förstås, fru talman, att all utbildning i vårt land ska hålla hög kvalitet. Men kvalitet kommer inte genom neddragningar. Då får man bara neddragningar.

Eller menar Johan Pehrson på allvar att de miljonbesparingar på Mittuniversitetet som vi nu har att vänta oss på något sätt kan bidra till att förbättra kompetensförsörjningen i Jämtland och Västernorrland? I så fall skulle det vara väldigt intressant att veta hur det ska gå till.

(Applåder)

Fru talman! Det här är verkligen en dyster debatt. Jag hör statsrådet säga att han sätter stort värde på det engagemang som finns i den här frågan. Det finns verkligen, men engagemang finansierar inga tåglinjer. Det kräver att regeringen presterar i budgeten, vilket man alltså inte har gjort. Det saknas 200 miljoner, och Trafikverket har varit glasklart med vad konsekvenserna blir om de här pengarna inte kommer fram.

Nedläggningen av nattågstrafiken faller in i en trend. Vi i Jämtland har fått vänja oss vid kontinuerligt försämrade kommunikationer till och från länet. Ja, det slår mot våra näringar, inte minst mot besöksnäringen. Men det handlar inte bara om att vi ska kunna frakta människor till och från våra skidorter utan om våra möjligheter, möjligheterna för oss som faktiskt bor i Norrlands inland att resa och ha förbindelse med övriga landet på ett rimligt sätt. Det är något mycket fundamentalt i detta. Den här debatten handlar inte om fräcka höghastighetståg eller snajdiga elflyg utan om våra möjligheter att ta oss till Sveriges största och näst största stad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vet som sagt mycket väl vad konsekvenserna blir om det inte tillskjuts mer medel, vilket alltså inte görs. Trafikverket har varit tydligt - då riskeras nattågen mellan Stockholm och Jämtland. Ändå väljer man att göra det. Stå upp för din politik, Andreas Carlson! Sluta gömma dig bakom Trafikverket, och stå upp för prioriteringarna som ni har gjort!

Apropå prioriteringar har vi precis fått en budget på riksdagens bord. I den ligger det 30 miljarder i sänkta skatter för nästa år. 30 miljarder! Trafikverket har i det sammanhanget begärt rätt blygsamma summor för att säkra trafiken.

Tycker verkligen infrastrukturministern att det är en rimlig prioritering att kraftigt försämra kommunikationerna till och från Jämtland samtidigt som man kastar miljard efter miljard på de allra rikaste?

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Thand Ringqvist för en viktig interpellation. Den här debatten handlar om SJ:s beslut att sluta köra nattåg på sträckan Göteborg-Jämtland. Men det går inte att dagen efter budgetpropositionens avlämnande bortse från att det i budgeten för nästa år saknas medel för att fullt ut kunna finansiera de statliga trafikavtalen, vilket bland annat hotar den populära och viktiga sträckan mellan Stockholm och Jämtland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi talar alltså inte längre om bara en nedlagd nattågssträcka, utan risken är överhängande att vi talar om två. Här förväntar jag mig svar från statsrådet. Statsrådet måste rimligen ha haft en idé om vad som ska hända när de efterfrågade medlen inte tillskjuts, precis som den S-ledda regeringen en gång i tiden hade en idé när man gjorde en riktad satsning för att just rädda nattågen.

Beskedet att SJ slutar köra på sträckan Jämtland-Göteborg slog ned som en bomb hemma i min valkrets. Nästan lika stor blev faktiskt förvåningen när statsrådet strax därefter viftade undan frågan om vad regeringen kan göra för att rädda trafiken. Den lätthet med vilken ministern avfärdade frågan står i skarp kontrast till den kämparanda som många jämtar och andra har visat sedan dess. Som vi hörde här är det långt över 70 000 personer som har undertecknat uppropet om att rädda nattågen.

I den numera återuppväckta Facebookgruppen Nattåget Jämtland fångar Anna-Karin Johansson den känsla som hon, jag och många med oss känner. Anna-Karin skriver: "Vi har på så många sätt sämre service här uppe i glesbygden. Vi betalar också skatt och har önskningar. Vi vill kunna resa liksom att turister, släkt och vänner på enkel sätt ska kunna ta sig hit."

Fru talman! År 2024 borde vi inte lägga ned tåglinjer i vårt land, utan vi borde snarare öppna nya, bättre och snabbare tåglinjer för att binda ihop Sverige och för att möta behovet av hållbara transporter.

Hela soppan med nattågen visar hur ett systemfel har fått breda ut sig, hur kortsiktiga ekonomiska intressen tillåts trumfa över mycket större och viktigare samhällsintressen och hur politiken drar sig undan när man behöver den som allra mest. Ännu mer blir det så när vi talar om att SJ är ett helägt statligt bolag. Det finns absolut skäl att fråga sig vad SJ gör för att få fler att vilja resa med deras nattåg. Att träda in i en nattågskupé är lite grann som att kliva in i en tidsmaskin och åka bakåt i tiden. Men SJ är, som sagt, inte vilket bolag som helst, utan det är hela Sveriges tågbolag, och det är regeringen som ytterst ansvarar för hur bolaget verkar och agerar.

Från ett jämtländskt perspektiv är det tydligt att vi rör oss allt längre bort från de transportpolitiska målen som talar om en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning i hela landet. Var ligger det samhällsekonomiskt effektiva i att skära av Jämtland från övriga landet? Var ligger det hållbara i att dra bort det klimatmässigt överlägset bästa alternativet tåg för fjärresor i vårt land?

Fru talman! Vi är många som undrar och är oroliga: Utöver indraget nattåg till Jämtland, kan jämtarna också vänta sig att nattågen från Stockholm försvinner? Vad var statsrådets idé när han valde att inte tillskjuta de medel som Trafikverket efterfrågat för att kunna fortsätta att köra bland annat nattågen mellan Stockholm och Jämtland?

Fru talman! Poängen med den här interpellationen var ju inte att få en exakt lista från statsrådet på vad regeringen avser att göra framöver, utan poängen var snarare att få den här kvittensen på att vi lever i den säkerhetspolitiska miljö vi gör och att det är bråttom att komma framåt. Statsrådet pratar om framdrift.

Den nationella planen beslutas av den här kammaren 2026 och sträcker sig sedan till 2037. Visst kan man stoppa in projekt tidigt i planen, men det finns risk att saker och ting kommer att dra ut på tiden.

Jag utgår från att statsrådet har läst Försvarsberedningens senaste rapporter. De är väldigt klargörande på många sätt. Jag skulle avslutningsvis vilja fästa särskild uppmärksamhet på de här meningarna: "Det brådskar med uppbyggnaden av hela totalförsvaret. . Situationens allvar kräver en annan politisk ambition, ett annat ledarskap och ett annat förhållningssätt än de nuvarande vilka har utvecklats i ett helt annat säkerhetspolitiskt läge." Ett annat ledarskap och ett annat förhållningssätt - jag hoppas verkligen att statsrådet tar till sig av de formuleringarna. Vi har passerat punkten där det här bara var angelägna frågor. Jag tror att vi snarare kan säga att det är fara i dröjsmål.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag kanske inte uppfattar ett tydligt svar på frågan om huruvida statsrådet kommer att påskynda de här processerna. Jag hör statsrådet referera tillbaka till den nationella planen och säga att slutsatsen blir att de här strategiska frågorna ska hanteras inom den ramen, inom det vanliga beslutsröret. Då finns det åtminstone en ganska stor risk att det kommer att ta tid.

Fru talman! Det må väl vara hänt att det ofta tar tid att bygga ett nytt stickspår till en industri eller underhålla en inte så hårt trafikerad väg. Det kan ta frustrerande lång tid. Men det vi pratar om här är ju tid som vi eventuellt inte har, eftersom vi lever i den värld vi gör.

Om regeringen nu skulle välja att verkligen påskynda de här processerna och forcera arbetet skulle det ändå ta tid. Det ligger faktiskt i sakens natur. Vi kan ta Inlandsbanan som exempel. Den går delvis genom Jämtlands län, i inlandet, och det är väl känt att Försvarsmakten har uttryckt ett starkt intresse för att kunna nyttja den banan i olika typer av sammanhang. Det är också väl dokumenterat att Inlandsbanan har stora underhållsbehov. Det handlar om att byta ut rälsen, förstärka broar med mera med en prislapp på kanske mer än 10 miljarder. Det är fråga om mycket pengar, stora investeringar och ett stort arbete. Även om regeringen skulle trycka på knappen för Inlandsbanan i dag skulle det alltså ta väldigt lång tid.

Börjar vi då addera de här olika frågeställningarna - rusta upp Inlandsbanan, stärka bärigheten för broar och vägar i Västjämtland, kanske göra flygplatsrelaterade investeringar, investera i uppställningsplatser; listan kan göras ganska lång bara i mitt hemlän, Jämtlands län - inser vi att det är ett tidskrävande arbete, även om man väljer att forcera det hela. Det är inget som görs över en natt.

Därför går jag tillbaka till min ursprungsfråga. Kan statsrådet klargöra om den här typen av viktiga satsningar kommer att hanteras inom ramen för den nationella planen, som ju har en egen utstakad tidsplan, eller om det planeras för någon form av snabbspår?

Fru talman! Jag har en ytterligare fråga, delvis naturligtvis på samma tema. Kan statsrådet resonera om den konkurrens som trots allt ändå riskerar att uppstå mellan infrastruktursatsningar för fredstida behov och infrastruktursatsningar för totalförsvarets behov? Ibland kan man ha turen att de här två intressena sammanfaller, men så behöver ju inte alltid vara fallet.

Bara häromdagen kunde vi höra företrädare för MSB berätta om beräkningar gällande stärkande av krigsviktig infrastruktur. 20 miljarder per år under flera års tid, talade MSB om då. För ett län som Jämtland blir den här frågan väldigt viktig, eftersom medelstilldelningen till länet i dag är så försvinnande liten samtidigt som behoven är så stora.

Kan statsrådet försäkra oss om att vi inte kommer att få den här typen av undanträngningseffekter - att det inte är potthålen, som statsrådet talar om, eller underhållet av de viktiga mindre vägarna i ett län som Jämtland som riskerar att få stryka på foten för den typ av satsningar som vi talar om i dag?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation.

För ganska precis ett år sedan stod statsrådet och jag här och debatterade en interpellation som gällde vägarna i Jämtlands län. De utnämns ofta till Sveriges sämsta. Jag vet att statsrådet bara häromdagen besökte Jämtland och Östersund, och han fick förhoppningsvis en god bild av vad jag och många före mig ofta har tjatat om i den här kammaren och i andra sammanhang. Det är bra.

Det är ett problem i sig att infrastrukturen i Jämtlands län håller så undermålig standard. Det är dåligt för näringslivsutvecklingen och för landsbygdsutvecklingen. Det är i största allmänhet dåligt för människor i deras vardag. Det är dock inte detta som den här interpellationen primärt riktar in sig på. I dag fokuserar vi i stället på totalförsvarets behov av att infrastrukturen i Jämtlands län rustas upp.

Om en säkerhetspolitisk kris, eller i värsta fall krigshandlingar, skulle inträffa i vår del av Europa - i Östersjöregionen - skulle Jämtlands län bli en central punkt när det gäller möjligheterna att föra in materiel, manskap och viktiga förnödenheter. Den korridor som vi ofta refererar till - från Trondheim, via västra Jämtland, till Östersund och sedan antingen norrut, söderut eller vidare österut - aktualiserades redan 2016 i samband med att Sverige ingick avtal om värdlandsstöd med Nato.

Jag påminner statsrådet om detta, för av svaret kan man få intrycket att regeringen tycker att denna fråga är ganska ny eftersom det är precis nu Sverige har gått in i Nato. Jag skulle vilja utmana detta synsätt lite grann. Det är trots allt inte helt nya perspektiv som detta handlar om. Värdlandsstödsavtalet har åtta år på nacken vid det här laget, och kriget i Ukraina är ju inne på sitt tredje år. Att vi lever i en väldigt bister och svår säkerhetspolitisk miljö är inte en nyhet.

När jag förra året ställde en skriftlig fråga till statsrådet på detta tema, om åtgärder för strategiskt viktig infrastruktur i Jämtlands län, fick jag till svar att det är angeläget att jobba med dessa frågor. I dag hör vi att statsrådet återigen säger att det är angeläget. Man kan ju fråga sig, fru talman, hur länge någonting kan vara angeläget utan att så värst mycket materiellt sett händer.

Jag tycker att det finns andra ord som bättre beskriver den tid vi just nu befinner oss i och det ganska begränsade tidsfönster vi just nu har. Man skulle kunna tala i termer av att det är bråttom eller att det är kritiskt. Anledningen till detta är förstås Rysslands angreppskrig mot Ukraina och det faktum att vi lever med en stor osäkerhet när det gäller vad Putin kan komma att hitta på härnäst.

När det gäller Försvarsmakten skulle jag vilja påstå att insikten om att det är så här man måste tänka och jobba har sjunkit in. Det är bråttom och kritiskt - vi kan inte vänta. Vi kan inte heller bygga upp fromma förhoppningar om att bättre tider kan vänta.

Statsrådet svarade att detta är angeläget och att han följer frågan noga, men det var inte svar på min fråga. Min fråga var: Kommer statsrådet att verka för att påskynda upprustningen av strategiskt viktig infrastruktur i Jämtlands län? Påskynda är ett centralt ord här.

Fru talman! Skillnaden mellan mäns och kvinnors pensioner har sin grund i arbetslivet. Kvinnor deltidsarbetar mer och tjänar mindre, och det har stor påverkan på deras pensioner. Kvinnor har i genomsnitt 20 procent lägre allmän pension än män; det är det så kallade pensionsgapet.

Skillnaderna i livsinkomst inleds ofta i samband med att första barnet föds. Då händer något påtagligt i många relationer. Kvinnor tar ut den övervägande delen av såväl föräldrapenningdagar som tillfälliga föräldrapenningdagar.

Föräldraförsäkringen är en kronjuvel i socialförsäkringssystemet, men vi behöver se vad snedfördelningen av föräldraledighet mellan män och kvinnor gör med kvinnors inkomster, karriärmöjligheter och i slutändan pensioner.

Min fråga till statsrådet Brandberg är vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att minska pensionsgapet.

Herr talman! Jag noterar att statsrådet inte berör frågan om individualisering av föräldraförsäkringen. Den enskilda åtgärd som experter säger har gjort allra mest nytta och haft allra störst effekt för att minska skillnaderna i uttag i föräldraförsäkringen lämnar statsrådet okommenterad. I stället är det skattesänkningar som är svaret.

Ursprungsfrågan i interpellationen var om statsrådet hade för avsikt att vidta åtgärder för att främja ett mer jämställt uttag ur föräldraförsäkringen för att på sikt minska pensionsgapet. När jag hör statsrådet prata känns det tyvärr inte som att det finns några ambitioner. Svaret på frågan blir nej.

Trots att regeringen, precis som Sanne Lennström påpekade i sitt inlägg, i sin egen budgetproposition konstaterar att fördelningen av föräldraförsäkringen har tydliga negativa effekter på kvinnors löneutveckling och därmed på pensionernas storlek är det i stort sett blankt - dubbeldagar och sänkt skatt. Man kan nästan föreställa sig hur diskussionen har gått inför svaret på interpellationen. I praktiken ekar det tomt på åtgärder. Någonting måste man dock komma med, så då blir det dubbeldagar och sänkt skatt.

Kanske är det naivt, herr talman, att förvänta sig något annat med tanke på vilka partier som ingår i regeringsunderlaget - det måste ändå sägas. Det största partiet i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, vill över huvud taget inte ha några reserverade månader i föräldraförsäkringen. Detsamma gäller Kristdemokraterna. Skulle de här två partierna få bestämma ensamma skulle vi spola bort decennier av jämställdhetspolitiska landvinningar i vårt land.

Egentligen hade det kanske varit mer adekvat att fråga statsrådet om hon kan garantera att det inte under mandatperioden kommer att komma förändringar som försämrar jämställdheten i föräldraförsäkringen och leder till ett ännu större pensionsgap. Det hade kanske varit en rimlig ambitionsnivå.

(Applåder)

Herr talman! Jag hörde att statsrådet säger att regeringen hoppas på att dubbeldagarna ska ha effekt. Men man verkar sätta desto större tilltro till att skattesänkningar är en mer verkningsfull åtgärd för att komma åt ojämställdheten i föräldraförsäkringen.

Herr talman! Det kommer kanske inte som någon chock att Moderaterna och det moderata statsrådet lyfter fram sänkt skatt som lösning på skillnaderna som vi här talar om. Sänkt skatt är något av en moderat universallösning. Just nu skulle man i och för sig kunna säga att sänkt skatt är motiverat inte minst på låga och normala inkomster utifrån att vi har ett kostnadsläge som innebär att det är väldigt höga priser och höga räntor. Däremot är det ytterst tveksamt vad det gör för jämställdheten mellan kvinnor och män i förlängningen och för det pensionsgap som vi här talar om.

Enligt Jämställdhetsmyndighetens rapport från tidigare i år är det snarare så att skattesystemet så som det är utformat i vårt land motverkar jämställdhet. Sanningen är den att det krävs helt andra typer av politiska reformer om man på allvar vill komma åt ojämställdheten i arbetslivet och sedan pensionsgapet. För att främja särskilt kvinnors arbetskraftsdeltagande är det extra viktigt med en stark och väl utbyggd välfärd i hela landet. Där ser vi att regeringens satsningar inte räcker till och inte möter behoven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ska zooma in på föräldraförsäkringen vet vi att det som har påverkat jämställdheten i föräldraförsäkringen allra mest är det som ibland brukar kallas för de reserverade pappamånaderna men som mer korrekt handlar om att vi stegvis har reserverat fler månader till respektive förälder, i dagsläget 90 dagar. Det är alltså inte sänkt skatt som experterna på området brukar referera till utan det faktum att vi stegvis har reserverat fler månader till respektive förälder. Det är vad som har gett effekt.

Vi socialdemokrater menar att det finns skäl att ytterligare öka individualiseringen i föräldraförsäkringen. Det handlar om att barn har rätt att ha en nära relation till båda sina föräldrar. Men det handlar också om det vi talar om här i dag. Jag tror att många, möjligen med undantag för en del moderater, förstår att sänkt skatt och lite fler dubbeldagar inte är det som kommer att lösa de strukturella obalanser vi ser i föräldraförsäkringen och som så påtagligt påverkar kvinnors ställning på arbetsmarknaden och också deras pensionsutfall.

Statsrådet får gärna resonera vidare om just detta med skattesänkningar och upplysa oss andra. Om nu sänkt skatt är nyckeln till ett mer jämställt familjeliv och ett mer jämställt ansvarstagande för barnen, varför har vi då inte kommit längre i dag? Det gäller inte minst med tanke på alla de stora och många skattesänkningar som vi har sett under hela 2000-talet som gjorts inte minst av borgerliga regeringar.

Prognosen i dag är att skulle vi fortsätta utvecklingen såsom den har sett ut de senaste åren skulle det dröja 70 år innan vi har ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Om inte de senaste 20 årens många och stora skattesänkningar har lett till ett önskat resultat, ett önskat utfall, hur många fler skattesänkningar bedömer statsrådet att vi skulle behöva för att närma oss målet?

Herr talman! Statsrådet! Många är de rapporter, debattartiklar, utredningar och budgetpropositioner - nu senast regeringens egen - som beskriver pensionsgapet mellan män och kvinnor och det faktum att kvinnor har i genomsnitt 20 procent lägre allmän pension än män. Det problemet och de skillnaderna är inget som uppstod i går. Det har följt med oss under lång tid. Trots det har vi alltså inte lyckats överbrygga skillnaderna. Det kan bara beskrivas som ett misslyckande.

En typisk kvinna med låg pension kan vara en person som har arbetat deltid stora delar av arbetslivet, inte sällan inom offentlig sektor, och som därtill har tagit det största ansvaret för barn och familj. Man kan tänka att det handlar om en annan tid, då mor stod vid spisen och tog emot barnen när de kom hem från skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att jämställdheten i vårt land har tagit stora kliv de senaste tre fyra decennierna. Men samtidigt ser vi också i dag att något mycket påtagligt händer när det första barnet föds. Helt plötsligt ser vi att jämställdheten rullar tillbaka, att traditionella könsnormer kommer fram ur garderoben och att kvinnor träder tillbaka från arbetslivet och blir den huvudsakliga ansvarstagaren för barnen.

Herr talman! Statistiken är lika glasklar som den är nedslående. Sju av tio föräldrapenningdagar tas ut av kvinnor. Sex av tio tillfälliga föräldrapenningdagar - alltså vabdagar - tas ut av kvinnor. När fackförbundet TCO tidigare i år grävde djupare i statistiken fann man att kvinnor tar ut längre obetald föräldraledighet under barnens två första år än vad männen tar ut totalt under samma period. Föräldraledigheten är med andra ord ännu mer ojämställd än vad som syns om man bara tittar på uttaget av föräldrapenning.

Vi kan se att 15 år efter första barnets födelse har gapet i inkomst i genomsnitt ökat med 35 procentenheter mellan man och kvinna. Det får ofrånkomligen konsekvenser för kvinnors karriärer, löneutveckling och slutligen pensioner. Det är egentligen inte förvånande, precis som statsrådet konstaterar i sitt svar här, för pensionssystemet är och ska vara en spegling av det man har uträttat under arbetslivet - det som ibland kallas livsinkomstprincipen. Det du har tjänat ska ligga till grund för vad du får i pension, och därtill finns vissa kompensatoriska inslag.

Frågan är vad man ska göra åt det här. Statsrådet nämner två åtgärder - dels sänkt skatt, dels utökad rätt att använda dubbeldagar. När det gäller dubbeldagar kan man konstatera att av de föräldrar som har valt att använda den möjligheten i dag är det 3 procent som har använt alla 30 dubbeldagar som är möjliga att ta ut. Utvidgningen som regeringen nu aviserat kan möjligen, kanske, ha någon form av positiv effekt, men det verkar inte vara någon rusning efter dubbeldagarna.

En konkret fråga till statsrådet är vilken effekt åtgärderna som statsrådet redovisar kommer att ha för att komma åt den ojämna fördelningen av föräldraförsäkringen, med tanke på att det är just dessa två reformer som statsrådet lyfter fram. Beskriv gärna hur de kommer att leda till ett mer jämställt uttag ur föräldraförsäkringen på säg fem eller tio års sikt! Hur ser regeringens prognos ut?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att jag vågar påstå att kommunalråd i Ludvika, Timrå eller Östersund vill mer än att bara få ta del av perspektiv. Jag tror att de precis som de politiska ledningar i Norrbotten och Västerbotten som Ebba Busch pratar om också vill känna att regeringen kommer att ta aktiv del i de stora samhällsomvandlingar som nu också kommer att ske i de här kommunerna och länen och att regeringen faktiskt konkret är med i det arbetet.

Fru talman! Jag har i den här interpellationen inte valt att fördjupa mig så mycket i de invändningar och den kritik man kan ha mot regeringens politik i sak, sådant som neddragningarna hos länsstyrelsernas tillståndsenheter och avskaffade investeringsstöd för bostadsbyggande - saker som faktiskt slår direkt mot det som regeringen med sin strategi för norra Sverige vill främja.

Jag har i stället valt att fokusera på konsekvenserna av ett för snävt perspektiv. Vi är helt överens om Norrbottens och Västerbottens län. De var tidigt ute med att bereda möjligheter för att den gröna industriella omställningen skulle ta fart på riktigt i Sverige, och de har på många sätt visat vägen. Men nu följer som sagt fler län och kommuner efter, framför allt i norra och mellersta Sverige. Då vore det olyckligt om regeringen i ett av sina viktigaste och styrande dokument väljer att anlägga ett för snävt perspektiv som exkluderar dessa delar av landet som står inför likartade utmaningar. För att travestera statsrådet från förra veckans partiledardebatt: Kom igen, Ebba Busch! Höj blicken, och ta chansen att formulera en framåtlutad strategi för norra Sverige som bär in i framtiden!

(Applåder)

Fru talman! När jag lyssnar på statsrådet tolkar jag det som att man har en strategi som är geografiskt avgränsad men att det ändå inte är så viktigt. Man vill både ha kakan och äta upp den. Det bidrar inte till att öka klarheten någonstans. Detta kommer att koka ned till konkreta frågeställningar, exempelvis: Vilket stöd kan berörda kommuner räkna med från regeringen och Ebba Busch framöver utifrån denna strategi? Kommer det att göra skillnad om man är innanför det geografiskt avgränsade området i strategin jämfört med om man är utanför det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När man tar fram en strategi brukar syftet ofta vara att ta sikte på framtiden. Ingen är betjänt av en strategi som är inaktuell innan bläcket ens har hunnit torka på papperet. Men just det ödet riskerar att drabba denna strategi eftersom man missar vilka möjligheter den gröna industriella omställningen kan innebära för ännu fler län och kommuner i framför allt norra och mellersta Sverige med god tillgång på ren, fossilfri el om man på detta sätt begränsar sikten till bara de två nordligaste länen.

Det vi ser är en kraftfull och på många sätt fantastisk utveckling som går bortom Norrbotten och Västerbotten. I mitt tidigare inlägg nämnde jag några exempel på större etableringar, och i sammanhanget är det värt att notera att alla de jag nämnde har tillkommit i en tid präglad av kraftigt stigande räntor och rätt stor oro på de finansiella marknaderna. Men att investerarna känner sig säkra på att norra och mellersta Sverige är rätt plats säger något om vad vi har att vänta oss framöver. Vi har nog bara sett början.

Fru talman! Nu måste målet vara att möjliggöra för fler sådana här etableringar. Därför är det viktigt att regeringen tar fram en strategi som klart och tydligt signalerar att man inte bara från läktaren ser det som nu sker i Dalarna, Västernorrland och Jämtland utan att man också har för avsikt att understödja denna utveckling. Vad som behövs är en signal om en aktiv stat som har för avsikt att stötta kommuner som står inför stor omvandling. Här kan verkligen regering och stat vara en möjliggörare, men det kräver förstås att man inte mentalt begränsar sig.

Min fråga kvarstår: Vad ser statsrådet för risker med att ta fram en strategi som också är relevant för hur den gröna industriella omställningen utvecklar sig bortom Västerbotten och Norrbotten? Vad är det värsta som kan hända om man påpekar att de resurser som är viktiga i Norrbotten och Västerbotten också är viktiga i exempelvis Jämtland och Västernorrland?

Fru talman! Som statsrådet sa håller regeringen nu på att ta fram en strategi för norra Sverige. Från början var det lite oklart vad regeringen avsåg med begreppet norra Sverige. I en stort uppslagen debattartikel från tidigare i år nämndes just Norrbotten och Västerbotten lite i förbifarten. I samma debattartikel talades det också om norrländska kommuner. För oss norrlänningar är det inte första - och säkert inte heller sista - gången som de geografiska begreppen när det gäller vår landsända används lite oprecist.

Efter en skriftlig fråga som följdes av denna interpellation har vi alltså fått besked om att regeringen håller på att ta fram en strategi för den gröna industriella omställningen i norra Sverige, i vilken man väljer att gräva ett krondike söder om Dorotea.

Att Norrbotten och Västerbotten har en självklar plats i en sådan här strategi behöver knappast ens sägas - den utveckling vi ser och har sett där under ett antal år är exceptionell. Vad som däremot är problematiskt, fru talman, är att regeringen bortser från, eller blundar för, hur den industriella omställningen utvecklar sig. Den gör nämligen inte halt söder om Västerbotten, utan tvärtom ser vi en våg av investeringar som sveper över framför allt norra och mellersta Sverige.

Bara under de två tre senaste månaderna har vi fått besked om att det i Östersund ska byggas ett datacenter kombinerat med storskalig livsmedelsproduktion. Det handlar om 1 000 anställda i den direkta produktionen och kanske dubbelt så många indirekta arbetstillfällen. Detta är en investering på 19 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Timrå ska det bli en ny fabrik för tillverkning av viktiga komponenter i batteritillverkning. Här handlar det om 1 900 arbetstillfällen och en investering på 14 miljarder.

I Ludvika blir det 1 000 nya jobb efter att Hitachi tagit hem en stororder på 147 miljarder.

Utifrån regeringens strategi hamnar dessa, andra och - kanske framför allt - kommande etableringar dock i ett slags ingenmansland. Det är ju det som händer när man avgränsar sig till de två nordligaste länen - man exkluderar mycket av det som nu händer i Jämtlands, Västernorrlands och Dalarnas län.

Den utveckling som vi ser i de län som jag nyss nämnde har tydliga beröringspunkter med det som har skett och fortfarande sker i Norrbotten och Västerbotten. Det handlar om stora och elintensiva etableringar som inte minst i det korta perspektivet sätter rätt stor press på de berörda kommunerna, inte minst i form av offentlig service, bostäder och kompetensförsörjning, och som även inskärper behovet av god samordning och snabba och rättssäkra tillståndsprocesser - alltså i stort sett allt det som regeringen har för avsikt att rymma in i strategin för Norrbotten och Västerbotten.

I sitt svar på interpellationen återkom statsrådet till de åtgärder som den tidigare regeringen vidtog för att möta industriboomen i Norrbotten och Västerbotten. Först tillsattes Peter Larsson och sedan Eva Nordström i olika samordnande funktioner. Detta var naturliga och viktiga startpunkter där och då. Nu har det dock gått ett antal år, och vi ser ju hur etableringarna bara fortsätter.

Min fråga blir därför: Varför står regeringen kvar i 2020 års mindset? Varför uppdaterar man inte sina perspektiv?

Herr ålderspresident! Vi ledamöter kommer hit till riksdagen från olika delar av landet, från Skaraborg, Jönköping, Malmö, Stockholm och så vidare. Vi bär alla med oss frågeställningar och problem som präglar den vardag som vi delar med dem som har satt oss här för att representera dem. En fråga som alla riksdagsledamöter från Jämtland har fått anledning att engagera sig i sedan tidernas begynnelse är just, vågar jag nästan påstå, vägfrågan.

Redan i regeringsförklaringen satte statsministern ribban ganska högt när det gäller de här frågorna, vilket statsrådet var inne på. Han sa bland annat att landsbygdens utveckling är avgörande för hela Sveriges framgång, att hela Sverige måste ges förutsättningar att leva och att möjligheten att resa till jobbet och med familjen är grundläggande.

Det är lätt att skriva under på de orden. Men det är också uppfordrande ord, och jag hoppas verkligen att regeringen på allvar vill komma till rätta med de stora skillnader som det faktiskt handlar om. Det finns orättvisor och alldeles för stora skillnader mellan länen. Jag hoppas att regeringen agerar snabbt och ger Trafikverket det väldigt konkreta uppdraget att ta fram ett underlag där man analyserar vägstandarden, eftersom det då inte längre skulle gå att blunda för det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet fick en inbjudan från den förra interpellanten. Han är välkommen också till Jämtlands län och att ta en tur i min Volvo 240 på ett vägnät som lämnar en hel del övrigt att önska. Jag hoppas att statsrådet tar till sig de frågeställningar vi har diskuterat här i dag. Och han är som sagt mycket välkommen till Jämtlands län!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag vill bita mig kvar lite grann vid vikten av att regionerna ska ha möjlighet att jobba med utveckling av sina vägar. Med 50 miljoner per år under tolv år blir det väldigt lite utveckling. Det är viktigt att göra det medskicket till statsrådet och regeringen nu när de börjar titta på nästa revidering av den nationella planen. En del i det handlar om att ha ett bra underlag att jobba med.

Tidigare i våras ställde jag en fråga till riksdagens utredningstjänst om just beräkningsgrunderna för anslagen till regionerna. Jag ville veta vilka parametrar som ligger till grund för nivåerna och hur de viktas mot varandra. Sådan transparens saknas i dag. Jag vet att regionen i Jämtland under lång tid har sökt svar på det i dialog med departement, Trafikverket, kanske ända tillbaka till Vägverkets tid, vad vet jag.

Tyvärr kom inte riksdagens utredningstjänst särskilt långt med min fråga. Det svar jag fick tillbaka var att "både storleken på och fördelningen av medel till länsplaner sker efter politisk avvägning. I underlaget inför besluten ingår uppgifter om bland annat befolkning, sysselsättning och trafik i de olika regionerna."

De parametrar som nämns - befolkning, sysselsättning och trafik - är förstås relevanta. Men de ger inte hela bilden. En parameter som inte ingår är det vi diskuterar här i dag: vägnätets omfattning och behovet av förbättringar. Om det faktum att Jämtlands län har en stor mängd vägar som är i behov av standardhöjningar inte i sig är skäl för att motivera höjda anslag fastnar man såklart i den negativa spiral som vi befinner oss i i dag. Vägarna fortsätter att sakta men säkert försämras.

Trafikverkets underhållsmedel räcker inte heller på långa vägar för att möta behoven. Tvärtom har myndigheten signalerat att man har för lite resurser, vilket tvingar fram hårda prioriteringar. Då är det ofta det lågtrafikerade vägnätet som får stå tillbaka. Då är vi tillbaka på landsbygden och i glesbygden. Då får de människorna det sämre, även i det här avseendet.

Ett sätt att komma åt den skeva fördelning som jag menar finns inbyggd i dagens fördelningsmodell av anslagen till regionerna är att tydliggöra behoven och att ge Trafikverket i uppdrag att analysera vägstandarden så att det får ingå i ett underlag för regeringens fortsatta arbete inför de kommande länsplanerna. Det är för övrigt ett förslag som Norrlandslänen har lyft fram gemensamt, och jag tror att det har gått fram till statsrådet.

Är statsrådet beredd att titta på att ge Trafikverket det uppdraget, för att ha bättre underlag inför den fortsatta processen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Stort tack till statsrådet för svaret på min interpellation - en interpellation om vägar, närmare bestämt vägarna i Jämtlands län, min valkrets och mitt hemlän.

Ska man göra det enkelt för sig, herr ålderspresident, kan man bara säga: sämst i Sverige. Nu senast var det Transportföretagen som i sin granskning landade i den slutsatsen: Vägarna i Jämtlands län är sämst i Sverige. För oss som bor längs med dessa vägar och åker på dem är detta ingen överraskning. Vi kan bara säga att det är en korrekt beskrivning av verkligheten, för det är så det ser ut.

I ett glesbygdslän som Jämtland blir de här problemen särskilt påtagliga eftersom alternativ till bilen ofta saknas. Till Bakvattnet går det kanske en eller i bästa fall två bussar per dag, och så ser det ut på många håll i Jämtlands län och andra glesbygdslän. Folk kör bil för att man behöver köra bil. Folk kör också sönder sina bilar eftersom vägarna är så dåliga.

Det handlar många gånger om ålderstigna vägar i behov av investeringar och standardhöjningar, just det som länsplanemedlen är tänkta att möjliggöra. Problemet blir då det som så att säga är poängen i min interpellation: den låga resurstilldelningen. Här finns det också anledning att bemöta statsrådet, som i sitt svar drar in Trafikverkets underhållsansvar. Den låga tilldelning som Jämtland under lång tid har fått till vägarna gör ju att möjligheterna att investera i standardhöjningar och förbättringar som förbättrad framkomlighet och ökad trafiksäkerhet stadigt försämras.

När man inte kan asfaltera den nedgångna grusvägen och Trafikverket samtidigt tvingas till hårda prioriteringar av sitt underhåll fortsätter ju vägen att förfalla. En dålig väg blir med tiden ännu sämre. Därför menar jag, kanske lite i strid med statsrådets svar, att det är högst relevant att lyfta fram den låga fördelningen av länsplanemedel till Jämtlands län och vad den får för konsekvenser. Det skulle förvåna mig om statsrådet inte vill erkänna den kopplingen, för jag menar att den är högst relevant.

Jämtlands län är, herr ålderspresident, Sveriges till ytan tredje största län med ett statligt länsvägnät på 560 mil. Av dessa är 200 mil grusvägar. Trots det får länet ungefär lika lite vägpengar som Blekinge län. Och bara för att vara väldigt tydlig: Jag är helt övertygad om att Blekinge län behöver varenda krona av sitt länsanslag. Det är inte det som är poängen. Poängen är att det finns en skevhet här, en orättvisa inbyggd i fördelningsmodellen.

Länsplanen för Jämtlands del ligger på strax under 600 miljoner kronor för åren 2022-2033. Då var det ändå en ganska hygglig uppräkning som den förra S-ledda regeringen gjorde. Jag tror att det var någonstans i relativa termer 8 procent som man räknade upp länsplanerna med. Det är ändå rätt okej. Men slår vi ut 600 miljoner över tolv år landar vi på 50 miljoner per år. Man behöver inte vara vägbeställare på Trafikverket för att förstå att för 50 miljoner blir det väldigt lite väg, möjligen lite gång- och cykelväg.

Med tanke på svaret från statsrådet måste jag fråga om statsrådet ser det problem som jag här försöker beskriva med den över tid låga resurstilldelningen i förhållande till det stora vägnätet. Är statsrådet beredd att se över beräkningsgrunderna för länsanslagen så att de bättre avspeglar omfattningen av vägnätet samt medborgarnas och industrins behov av fungerande vägar?

Fru talman! Tidigare i våras kom beskedet att Attacus Stomsystem Betong i Strömsunds kommun i min valkrets Jämtlands län har begärts i konkurs. Över 200 medarbetare riskerar att snart stå utan arbete.

Oron är naturligtvis stor i bygden för att även underleverantörsleden kommer att drabbas, med ännu fler uppsägningar som följd. I våra storstäder skulle en konkurs av den här storleken motsvara kanske en stängd Torslandafabrik - tusentals arbetstillfällen.

Konkursen är en konsekvens av att marknaden för produktion av flerbostadshus har tvärnitat, och man kan väl konstatera att regeringens beslut att skrota investeringsstödet hade en sällsynt dålig tajmning.

Min fråga till statsrådet Pehrson är vilka besked han har till bygg- och industriarbetarna i Hammerdal i Strömsund och på andra orter som nu står inför risken att möta varsel och uppsägningar. Kommer regeringen att agera för att möta krisen i byggbranschen, eller är svaret - för att citera statsministern - att det bara är att bita ihop?

Fru talman! Regeringen har presenterat en modell där man undantar halva Sverige från sin modell. Det är svårt att tänka sig en mer akut och brännande fråga i dag den 19 december när det lackar mot jul och vi ska betala våra räkningar.

Ingemar Kihlström talar om de äldres ekonomiska utsatthet. Det blir inte svårare än att nu kunna hantera den här frågan för många äldre. Då återkommer jag till själva grundfrågan. Varför ska de äldre i norra Sverige med sina små marginaler inte få ta del av det stöd som de äldre i södra Sverige får ta del av?

Fru talman! Pengar är inte allt, säger Ingemar Kihlström i sitt anförande, och i någon mening är det förstås sant. Men när man ska betala elräkningen i slutet av december månad, januari månad eller februari månad kommer pengar att vara väldigt viktiga.

Själv kommer jag från Jämtlands län, och de senaste dagarna har jag pratat med jämtar och härjedalingar som är förtvivlade. Det är i huvudsak äldre människor som har hört av sig, och det är därför jag lyfter den här frågan i den här debatten. De är förtvivlade över hur de ska ha råd att betala elräkningen när den kommer. Nu har vi dessutom haft en situation de senaste veckorna där elpriserna också i mitt elprisområde, alltså i norra Sverige, har varit lika höga som i södra Sverige. Samtidigt har vi haft temperaturer som har krupit ned till kanske minus 20 grader.

Min fråga till Ingemar Kihlström är: Varför ska inte de äldre medborgarna - pensionärerna - i min valkrets Jämtland eller i Norrbotten och Västerbotten få ta del av det elprisstöd som regeringen har aviserat?

Fru talman! Ett problem här är att vi haft en borgerlighet som under väldigt lång tid har jobbat väldigt aktivt för att vi inte ska få upp pensionsnivåerna som vi har pratat om här. Så är det ju. Diskussionen har ju pågått i Pensionsgruppen under lång, lång tid om att vi behöver göra mer för att höja pensionerna för dem som har det väldigt tufft. Eller hur? Så har det ju varit. Det är sanningen.

I bästa fall skulle vi kunna hitta samsyn så brett som möjligt i de här frågorna. Det är jag den förste att hålla med om, och jag hoppas att det är den vägen vi kan vandra också framgent.

Men när inte det gick var vi tvungna att agera, för sanningen var ju den att före höjningen var lägstanivån för garantipensionen 8 700. Nu har jag inte möjlighet att ställa någon motfråga, men det är väldigt lågt. Det är väldigt låga nivåer att leva på.

Jag glömde säga i mitt förra anförande att vi även tog bort skillnaden i skatt som den dåvarande alliansregeringen drev upp. Det tog ganska lång tid att göra det.

Om vi ska vara ärliga när det gäller synen på Pensionsgruppen handlar det om att ni nu har satt er tillsammans med Sverigedemokraterna. De vill vara med, och det har skapat vissa interna problem för er.

Från Socialdemokraternas sida är vi fullt inriktade på att jobba vidare för att höja pensionerna. Det är det viktiga för oss. Det är det absolut viktigaste nu. Vi måste fortsätta det arbete som vi bedrev när vi satt i regeringsställning, och vi tror att vi har goda förutsättningar att göra det om vi bara sätter oss ned och faktiskt börjar beta av det vi sa redan 2017 och framåt att vi skulle göra. Då är det en översyn av avgiftsnivåerna som är närmast på tur. Jag tycker att vi borde ta tag i det i stället.