Linda Lindberg

Herr talman! Givetvis är det positivt att vi nu har en regering som tillsammans med oss i någon mening har majoritet i Sveriges riksdag. Vi får igenom budgetförslag och de viktiga reformer som behövs.

Tillsammans ser vi nu till att invandringen dras ned till ett minimum. Vi uppgraderar medborgarskapet. Vi skärper straffen, och vi stärker socialtjänsten. Är man tillräckligt gammal att begå brott ska man också straffas för det. Därför ska också kriminella ungdomar sitta i fängelse och inte släppas vind för våg i någon mening.

Oaktat detta står vi inför en alarmerande situation här och nu. Min fråga till statsministern är: Vad är statsministern beredd att göra här och nu för att vi på riktigt och effektivt ska kunna få ordning på situationen vi ser?

Herr talman! Häromdagen på en presskonferens gav statsministern sin reaktion på de fruktansvärda dåden i Farsta. Sverigedemokraterna har länge varnat för konsekvenserna av den massinvandring vi har sett. Och i helgen såg vi vilken oerhört allvarlig situation vi faktiskt har hamnat i. Tyvärr är skjutningen i Farsta bara ett av flera hundra exempel de senaste åren.

Det borde vara uppenbart för alla att den trygghet vi många minns har rubbats. Det fanns en tid då vi kunde lämna dörren olåst och inte behövde oroa oss varje gång våra tonåringar var ute sent på kvällen. Det var en tid då man inte heller behövde varna sin gamla mamma för bedragare, som cyniskt försöker lura till sig pengar över telefonen. Det var en tid då samhället var tryggt.

Vi vuxna minns att det fanns något före den plötsliga förvandlingen av Sverige. Det var innan vi såg den naiva invandringspolitiken, som förändrade Sverige för all framtid. Medan riksdagens andra partier stod här i talarstolen, förblindade av vem som kunde vara den allra mest goda, och sa att det var nödvändigt för Sveriges trygga framtid stod vi sverigedemokrater här och sa det som behövde sägas, att ert projekt håller på att förstöra Sverige i grunden.

Tack och lov har kursen ändrats i dag. Tillsammans har Tidöpartierna stakat ut en riktning som är bra för Sverige. Tyvärr har en stor del av skadan redan skett, och vi ser djupa spår i samhället. Följderna är bland annat våldet, utanförskapet, segregationen, parallellsamhällena, bedrägerierna, bostadsbristen, den grova organiserade brottsligheten och mycket mer därtill.

Jag undrar om statsministern håller med om vår problembeskrivning. I dag ser vi en situation där barn beväpnas med automatvapen och förvandlar en tunnelbaneuppgång i Stockholm till en schweizerost mitt på ljusa dagen.

Håller statsministern med om att den ansvarslösa invandringspolitiken är själva grunden för den situation som vi i dag befinner oss i?

Herr talman! Vi har alla nåtts av de massiva protesterna gällande parternas överenskommelse om elva timmars dygnsvila mellan arbetspassen. Jag kan instämma i att det i grunden är bra för folkhälsan och personalen att man får den vila som krävs. Men för många som arbetar dygnspass får detta konsekvenser för deras schemaläggning och vardag, och de hotar nu med att lämna sina yrken.

Sverige har tidigare tolkat direktivet från EU med förnuft, vill jag påstå. Men efter kritik har parterna stramat åt i frågan, och nya avtal är ingångna.

Inom exempelvis personlig assistans leder förslaget till att brukarnas tillvaro präglas av fler personalbyten, och för personalen blir det svårt med schemaläggning och privatliv. För personal inom ambulans och räddningstjänst ser situationen likadan ut.

Kravet kommer mest troligt att leda till ökad bemanningsproblematik inom inte minst vården, som redan är utsatt, men även inom andra yrkesgrupper som arbetar dygnspass.

Hur tänker statsministern säkerställa att vi inte får en allt tuffare bemanningssituation på grund av den nya, snävare tolkningen av dygnsvilan, som nu drabbar många yrkesverksamma som därför hotar med massuppsägning?

Fru talman! Tack för svaret, statsministern!

Vi har meddelat vårt inspel i den frågan. Detta är ingenting som rör Tidöavtalet. Jag kan fortsatt poängtera att även denna regering har ingången att vi ska skilja det juridiska könet från det biologiska könet med en särskild lagstiftning för detta.

Ja, det är komplicerade frågor. Men slutsatsen blir någonstans att folkbokföringsregistret kommer att bygga på en faktiskt könstillhörighet men samtidigt också vad man känner sig som.

Skulle statsministern vilja försöka förklara för mig varför vi ens ska ha ett juridiskt kön om det även ska utgå från vad man känner sig som?

Fru talman! Regeringen har nu valt att gå vidare med utredningen om förbättrade möjligheter att ändra kön, som initierades av den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen och som fick enorm kritik. Sverigedemokraterna anser att fokus främst bör vara på att samhället ska hjälpa, stödja och behandla den unge och att man vid 25 års ålder ska få medicinsk och kirurgisk hjälp om det fortfarande finns behov av det.

Det är ett faktum att allt fler söker sig till vården för könsdysfori, och skälet till ökningen är oklar. Det är främst unga personer som söker sig dit. Det är i vården, elevhälsan och psykiatrin som vi behöver se insatser.

Vi bör titta på frågan i en bredare analys om hur ett införande skulle påverka den könsbekräftande vården innan detta förslag blir lag.

Att vi nu i stället ska dela upp könstillhörighetslagen i två delar är mindre bra enligt oss, och vi är tveksamma till om det är rätt insats.

Anser statsministern att det ska vara möjligt att i Sverige ha två olika kön samtidigt, ett biologiskt och ett juridiskt som bygger på vad man känner sig som?

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten Sammeli inte riktigt lyssnar på vad jag faktiskt säger. Jag säger att det är viktigt att vi säkerställer att vi har en jämlik hälso- och sjukvård i Sverige. Det är överordnat. Den som har störst behov av vård ska också få det. Det är vi helt överens om.

Men det här förslaget löser inte de problemen. Vi får snarare enskilda vårdinrättningar som enbart sysslar med den typen av vård. Det är precis det jag står och säger och har sagt flera gånger nu; det här är inte lösningen på det som vi alla egentligen vill komma åt, utan det innebär att man vill begränsa vårdkapaciteten i Sverige. Det är en väldigt dålig tanke och idé i det sammanhang och den tid vi lever i, när den svenska hälso- och sjukvården är så eftersatt.

Vi har hysteriskt, olagligt, långa vårdköer. Då kan vi inte hålla på med sådant. Det finns andra, betydligt mycket bättre och mer effektiva saker och åtgärder för att skapa en jämlik vård i Sverige.

Fru talman! Detta är typisk retorik från Socialdemokraterna. Här har man suttit på makten i åtta år. Man har misslyckats med i princip allt inom den svenska hälso- och sjukvården. Vi har hysteriskt långa vårdköer. Vi har personer som dör i vårdköerna. Jag nämnde precis detta i mitt anförande, ledamoten Sammeli.

I valrörelsen går man fram och skapar dimridåer om att detta skulle vara gräddfiler för direktörer och så vidare. Till att börja med finns det inget underlag som påvisar att det skulle finnas någon undanträngningseffekt. Det finns heller ingenting som visar att detta skulle handla om direktörer och välbärgade personer. I stora drag är det Socialdemokraternas före detta väljarkår, den som man nu har tappat - den vanliga knegaren, helt enkelt. Det är snickaren eller anläggaren vars arbetsgivare har tecknat ett avtal för att man snabbt ska kunna komma ut i produktion. Att det skulle vara gräddfiler är bara ganska dålig retorik.

Det är dock intressant, återigen, att det inte finns någonting i detta förslag som skulle göra större skillnad för den enskilda och komma åt de gräddfiler som ledamoten Sammeli lyfter upp. I stället skulle det leda till att vi hade vårdgivare som enbart sysslade med privata sjukvårdsförsäkringar. Jag vet inte om det är så jättemycket bättre. Då skulle det verkligen bli klasskillnader.

Jag tycker att förslaget är dåligt, och det står jag för. En majoritet i riksdagen tycker att det är dåligt. I princip är det Socialdemokraterna och Vänstern som tycker att det är bra.

Men för att komma åt den punkten: Vad har socialdemokratiskt ledda regeringar gjort för gott de senaste åtta åren för att öka jämlikheten i den svenska hälso- och sjukvården?

Herr talman! Återigen är det väldigt tydligt att vi inte är överens i denna fråga liksom i många andra frågor. Däremot är vi helt överens om att vi behöver se en ökad kontroll över den svenska hälso- och sjukvården.

Jag instämmer också i att man under de senaste åtta åren faktiskt inte någonstans har lyckats få en mer jämlik vård. Nu har vi provat ett system under väldigt lång tid, som Vänsterpartiet delvis har varit med och stött och blött i. Jag tycker att det är ett oerhört misslyckande för den svenska hälso- och sjukvården att den föregående regeringen inte har lyckats vare sig korta köerna, se till att vi har en kompetensförsörjning, se till att stärka den psykiska hälsan i Sverige eller se till att vi har en bra beredskap. Många delar har varit och är oerhört eftersatta.

Nu har vi en annan regering som går fram med en kraftig motor. Man prioriterar hälso- och sjukvårdsområdet. Vi har fyra ministrar på området. Jag är väldigt positiv om att vi kommer att lyckas öka jämlikheten inom den svenska hälso- och sjukvården. Det är en väldigt hög ambitionshastighet i Socialdepartementet, och jag är helt övertygad om att det kommer att levereras många bra och goda förslag framöver - något som har misslyckats under väldigt lång tid.

När det kommer till en jämlik vård och hälsa är vi överens, ledamoten Rågsjö. När det kommer till den här propositionen skiljer vi oss däremot kraftigt åt. Jag är glad över att mitt parti tillsammans med flera andra, en majoritet i riksdagen, har landat i att detta är rätt väg att gå.

Sedan ska man komma ihåg att marknaden är tämligen oreglerad, och vi behöver titta på hur den ska regleras. Men i det lagförslag som lades fram av den föregående regeringen fanns det inga incitament till att det skulle bli bättre, varken för den enskilda eller för den svenska hälso- och sjukvården.

Herr talman! Det är väldigt tydligt att vi inte är överens. Vi tycker helt olika i dessa frågor och även i denna fråga.

Det förslag som finns i propositionen skulle de facto inte lösa det som Karin Rågsjö är ute efter, snarare tvärtom. När ledamoten Rågsjö pratar brukar det ju handla om klassamhället och klasskillnader, och vi skulle i så fall snarare få enheter som enbart sysslade med privata sjukvårdsförsäkringar och sedan ha vård som inte gjorde det. Det skulle kunna bli effekten av det förslag som ligger på bordet i dag. Jag ser inte att det skulle vara till gagn för Sverige och den svenska hälso- och sjukvården.

I stället bör vi se till att dra nytta av den kapacitet som finns hos de vårdgivare som finns i och vill verka i Sverige så att vi kan leverera så mycket vård som bara är möjligt. Det är här vi behöver sätta in insatser och resurser.

Som jag nämnde i mitt anförande är marknaden tämligen oreglerad. Men det finns ingenting som tyder på att detta förslag skulle vara en lösning på det.

Mina frågor till ledamoten Rågsjö blir: Hur tänker sig ledamoten att vi ska få igång produktiviteten i den svenska hälso- och sjukvården? Hur tänker sig ledamoten att vi ska få ned vårdköerna? Är detta lösningen på den problematiken? Får vi verkligen mer jämlik vård om detta förslag skulle gå igenom?

Herr talman! I dag debatterar vi propositionen om en ökad kontroll i hälso- och sjukvården, som är framlyft av den föregående socialdemokratiska regeringen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut, som innebär delvis bifall till, delvis avslag på propositionen.

Utskottet ställer sig alltså bakom förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen samt övriga förslag i hälso- och sjukvårdslagen. Dessa förslag innebär bland annat att Inspektionen för vård och omsorg ska förelägga den som inte har fullgjort sin skyldighet att anmäla till vårdgivarregistret att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande ska förenas med vite. Samtidigt ska bestämmelsen om straffansvar för underlåtenhet att anmäla upphöra att gälla.

Ytterligare föreslås det att primärvårdens grunduppdrag även ska omfatta rehabiliterande insatser.

Vi sverigedemokrater är positiva till en ökad kontroll inom den svenska hälso- och sjukvården men vill avstyrka regeringens förslag om att ökad kontroll endast ska gälla regioner som ingår samarbete med privata vårdgivare som har flera uppdragsgivare. Vi säger alltså nej till regeringens - den föregående regeringens - förslag om ändrade förutsättningar när regioner tecknar avtal med privata vårdgivare som även har försäkringsbolag som uppdragsgivare.

Det är just detta som den socialdemokratiska regeringen har hängt upp sig på. Det finns inget som tyder på att detta skulle vara ett problem eller att det finns ett sådant behov, utan detta är i princip en högst ideologisk fråga.

Det går inte heller att se i utredningen att det finns ett behov av en sådan lagändring som föreslås i propositionen. Snarare visar utredningens undersökning att det i regel finns en god relation mellan regionerna och de privata vårdgivarna och vidare att regionerna har stort förtroende för de privata vårdgivarna. Det finns således inga tydliga skäl att misstänka att de privata vårdgivarna gör orättvisa eller felaktiga bedömningar gällande den etiska plattformens rangordning som utgår från att den som är i störst behov av vård också ska prioriteras vid vård.

Man kan dock konstatera att frågor som rör privata sjukvårdsförsäkringar i princip är oreglerade, men vi ser inte att det nu aktuella förslaget skulle utveckla och förbättra de privata sjukförsäkringarnas funktionssätt.

Herr talman! Samtidigt har antalet privata sjukvårdsförsäkringar ökat under 2000-talet, och runt 700 000 personer har i dag en privat sjukvårdsförsäkring. Det är tydligt att det främst är mindre företag och småföretagare som tecknar försäkringar åt sina anställda för att snabbt kunna få tillbaka sin personal i arbete. Och det i sig, herr talman, talar sitt språk. Vi - eller snarare den föregående regeringen - har misslyckats med svensk vård när antalet som tecknar sjukvårdsförsäkring ökar. Man kan helt enkelt inte lita på den svenska sjukvården och att man får den vård man behöver när man behöver den.

Det är samtidigt också värt att nämna att betalningar av hälso- och sjukvård via privata sjukvårdsförsäkringar uppskattas uppgå till ungefär 0,7 procent av den totala hälso- och sjukvårdsutgiften - alltså en försvinnande liten del.

Vidare är det, som flera remissinstanser påpekar, redan i dag möjligt att via avtal reglera att patienter vars vård finansieras av privata sjukförsäkringar inte får förmånligare väntetider än övriga. Detta regleras i dag i hälso- och sjukvårdslagen, och det finns även i kommunallagen bestämmelser om att kommuner och regioner som genom avtal lämnat över skötseln av en kommunal angelägenhet ska kontrollera och följa upp verksamheten.

Det skulle kunna vara så, herr talman, att Socialdemokraterna lägger över sitt misslyckande med den svenska hälso- och sjukvården på landets privata vårdgivare i stället för att prata om det som verkligen är problemet: styrningen av och utmaningen med den svenska vården. Det kan vara här vi har problemet. Jag tror att det vore bra för Sverige om den föregående regeringen hade haft lite mer intresse av detta än av att hitta fel hos andra, som i så många andra sammanhang. Det är alltid någon annans fel, herr talman.

Vad jag menar är att svensk hälso- och sjukvård står inför många, många utmaningar. Det vet vi alla i denna sal och alldeles för många runt om i landet, såväl patienter som profession. Inte minst är de orimligt långa vårdköerna värda att nämna i sammanhanget. De är faktiskt så långa att folk hinner avlida innan man får sin vård.

Att i samma veva lägga fram förslag som begränsar vårdgivare som vill kliva fram och dra sitt strå till stacken är märkligt. Nej, herr talman, i stället behöver vi se till att vi ökar effektiviteten och får ned vårdköerna. Då kan vi inte begränsa och strama åt för dem som vill hjälpa till att leverera vård i vårt land.

Det är av stor vikt för svensk sjukvård att man arbetar med att stärka och möjligen förenkla samarbetet mellan den offentliga och privata sjukvården för att uppnå jämlik vård och nå den maximala kapaciteten, som svensk sjukvård är i behov av.

Oavsett vårdgivare behöver den etiska prioriteringen vara grundläggande ihop med att patientsäker och kvalitativ vård utförs inom vårdgarantins tidsfrist. Likaså är det viktigt att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Dessa principer ska vara vägledande inom all hälso- och sjukvård och bör eftersträvas i all vård som bedrivs i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Nej, det går givetvis inte att jämföra med barnbidraget, så har vi rett ut det. Jag säger bara att det är en ganska sjyst satsning, för då vet vi i alla fall att det går till barnet och hamnar exakt där det ska vara så att man får den fritidsaktiviteten och den viktiga delen som barn och unga behöver - att komma ut och träffa andra barn och unga också utanför skolaktiviteten.

Det är också ett faktum - vi ser ju det nu - att vi både i justitieutskottet och socialutskottet haft en fantastiskt stark opposition föregående mandatperiod. Det ligger också till grund för det goda förarbete som nu finns till den regering som finns på plats i dag. Justitieutskottet tror jag är det utskott som föreslagit flest tillkännagivanden, och därefter kommer socialutskottet, så det är kanske inte helt ärligt att säga att det är den föregående regeringens politik man bedrivit. Det är i mångt och mycket oppositionen i riksdagen som föranlett den med många förslag till tillkännagivanden, och man har tvingats vidta vissa politiska åtgärder från regeringens sida.

Ledamoten ställde också en fråga tidigare som jag missade att svara på om vi tycker att det är viktigt med de förebyggande insatserna och andra välfärdsdelar.

Jag vill påminna om att vi ser det som väldigt angeläget. Vi värnar verkligen den svenska välfärden. Bland annat i socialförsäkringsutskottet har vi väldigt starkt drivit på för till exempel sjukförsäkringen. Där gick det långt om länge upp för Socialdemokraterna att det fanns stöd tillsammans med Sverigedemokraterna för att få igenom viktiga reformer och viktiga förslag för att förbättra sjukförsäkringen.

Det är inte Sverigedemokraterna som har nedmonterat exempelvis den personliga assistansen, där man till förmån för invandringen satte orimliga mål och försämrade den personliga assistansen oerhört mycket.

Vi är alltså fortsatt en garant för en bra välfärd och ett bra välfärdssystem som ska fungera.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Lundh Sammeli för repliken.

Ja, det är ett faktum att vi har tjänstemän som sitter i Regeringskansliet. Det har inte Socialdemokraterna längre. Det är sant.

Det är också sant att Socialdemokraterna lägger betydligt mer på punkten socialt arbete och anslaget socialt arbete i sin budgetmotion än regeringen gör i denna budget. Dock är det ett faktum att denna regering lägger dubbelt så mycket på anslaget socialt arbete årligen som Socialdemokraterna gjort tidigare under sina åtta år i regering. Det kan ju också säga en del.

Som jag sa i vårt replikskifte tidigare stod det särskilt tydligt i er budgetmotion att för varje krona som läggs på polisen ska det också läggas en krona på socialt arbete. Det tyder på att man inte har prioriterat vare sig polisen eller det sociala arbetet under de år man suttit i regering. Det är lite intressant.

För att faktiskt hålla mig till utgiftsområde 9, som vi i stort debatterar i dag, kan jag säga att man från den föregående regeringens sida med Socialdemokraterna i absoluta spetsen inte har lyckats komma till rätta med vårdköerna eller få ordning på bemanningen och arbetsmiljön och den problematik som finns kring arbetssituationen ute i landet.

Cancervårdens köer sticker ut särskilt i Sverige. Före pandemin påtalade Cancerfonden att endast 3 av 21 regioner klarade av målet att genomföra en bröstcanceroperation inom 28 dagar från att cancer misstänks.

Det är mycket som haltar inom den svenska hälso- och sjukvården, så min fråga till Fredrik Lundh Sammeli är: Varför har man inte gjort tillräckliga insatser och åtgärder tidigare när man haft chansen och möjligheten då man suttit i regering?

Herr talman! Jag delar inte ledamoten Rågsjös bild av det hela. Jag tycker inte att den världsbilden stämmer alls. Jag tycker att en bra och balanserad budget har lagts fram, även om det absolut finns mer att önska. Vi sverigedemokrater har såklart våra tankar och funderingar om vad som behöver stärkas och vad det behöver skruvas på. Så är det.

Jag instämmer i det ledamot Rågsjö sa om kompetens och bemanning ute i landet. Det är jätteangeläget att komma till rätta med de problemen, och som jag sagt tidigare tror jag att vi är helt överens i den här salen när det kommer till just den frågan.

Men åter till att detta skulle vara en budget för de mest välbärgade. Jag kan inte instämma i det. I budgeten finns många satsningar som gör gott för gemene man - inte minst tillgången till vården, där vi faktiskt satsar mer än vad Vänsterpartiet gör när det kommer till utgiftsområde 9.

Det handlar exempelvis om fritidskortet för barn och unga, som särskilt landar in i socioekonomiskt svaga områden. Det tycker vi är jätteviktigt. Vi vet också att det träffar rätt. Det blir fritidsaktiviteter för de barn och unga som inte kan få det genom sina familjer och sina föräldrar. Det är jätteviktigt. Det är en bättre satsning än att till exempel stärka barnbidraget, för då vet man ju egentligen inte var pengarna hamnar och om de verkligen går till barnen.

Sedan tycker jag också att satsningen som handlar om ofrivillig ensamhet bland äldre är oerhört viktig. Den riktar sig framför allt till dem som inte redan nås av vård och omsorg utan fortfarande bor hemma och har stor ensamhet, påfallande ohälsa och inte minst bristande kosthållning. Jag tycker absolut att det är en bra och balanserad budget som ligger på bordet.

Herr talman! Givetvis har vi, precis som ledamoten Rågsjö, tajta dialoger med SKR. Vi följer debatten som försiggår där. Jag vill göra det tydligt och klart att Sverigedemokraterna fortsätter att prioritera bemanning, kompetensförsörjning och arbetsmiljö ute i regioner och kommuner.

Det är oerhört viktigt att komma till rätta med den problematik som finns och har funnits i alldeles för många år. Tidigare regeringar har inte haft möjlighet att möta upp det behov som funnits. Professionen har signalerat jättelänge om kompetensbrist och behov av kompetensförsörjning. Vi satsar särskilt på förlossningspersonal och barnmorskor för att kunna möta upp de brister som finns där.

Man skulle givetvis vilja satsa allt för att alla ska vara hundra procent nöjda. I någon mening handlar det om prioriteringar, men i Tidöavtalet är det också tydligt att vi särskilt kommer att titta på hur vi på effektivaste och bästa sätt kan nå ut och stärka både kompetensen och personalförsörjningen ute i landet.

Varje gång vi ses, på alla möten och i alla debatter pratar vi om att den springande punkten för att komma till rätta med problemen i den svenska hälso- och sjukvården är personalen. Jag tror inte att det finns någon i den här kammaren som tycker någonting annat.

Vi måste säkerställa bra arbetsmiljö och bra personalpolitik men också att pengarna landar rätt. Det är ju bevisligen så att det år efter år har satsats pengar i regioner och kommuner men att man ändå inte lyckats växla upp. Det är ju ett faktum. Så är det.

Min fråga till Rågsjö och Vänsterpartiet, som varit stödparti till tidigare regeringar, är varför man inte har lyckats tidigare.

Herr talman! Jag betackar mig för att få epitet klistrade på mig. Det är saker som är helt irrelevanta i den här kammaren och som jag inte tycker att vi över huvud taget ska pyssla med. Det finns inte någon här som har den inställning som ledamoten pratar om. Jag betackar mig för sådant.

Det handlar inte om att någon ska förvägras tolk eller om att begränsa rätten till tolk, utan det handlar i stora drag om vem som ska betala för tolken.

Vi har tidigare fört fram i våra motioner att barn och unga inte ska tolka. Det förekommer i dag på flera ställen att barn och unga får information som de ska översätta och tolka till sina föräldrar. Det är helt förkastligt, och utredningen kommer att titta på det. Detta är inte alls rätt väg att gå. Barn ska inte behöva tolka åt sina föräldrar, i synnerhet inte när det gäller vården, då det kan vara väldigt problematiska och tunga saker som barn och unga ska förmedla. Ledamoten Bergenblock behöver inte alls oroa sig för att någonting sådant skulle införas i Sverige - absolut inte.

Självklart ska äldre och dementa undantas. De kan på ålderns höst tappa kunskapen i det andra språket.

Här handlar det absolut inte om något martyrskap, utan det handlar om huruvida det är rimligt att svenska skattemedel bekostar gratis tolk år ut och år in. Detta måste vi titta på. Jag tycker inte att det är rimligt. Regeringspartierna tycker inte heller att det är rimligt. Partierna bakom Tidöavtalet är överens om att vi behöver titta på denna fråga. Det är högst relevant och högst rimligt.

Jag kan inte se den dramatik som Centerpartiet spelar upp i de här frågorna. Jag tror att man ska sansa sig en aning och inte blåsa upp någonting som faktiskt inte finns.

Inga barn och unga ska tolka, och äldre ska kunna få det stöd och den hjälp som behövs.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för repliken.

Jag har tittat lite på Centerpartiets budgetmotion. Man plockar hem en hel del satsningar som görs i regeringens budget. Jag noterar att man tar ganska mycket från de olika myndigheterna.

Jag skulle vilja fråga ledamoten hur man tänker när man plockar hem pengar som egentligen skulle ha gått till de olika myndigheterna för att sedan lägga dem på statsbidrag till kommuner och regioner. Det hade varit intressant att höra, tycker jag.

Det står inte i Tidöavtalet att någon ska förvägras rätten till tolk eller att någon inte ska få tolk. Den springande punkten i just det stycket är vem som ska betala för tolken. I andra länder har man gjort liknande tolkningar och kommit fram till att det är fullt rimligt att det utgår en viss kostnad, eller en patientavgift, för att använda sig av en tolk.

Jag vill passa på att fråga: När tycker Centerpartiet att det är rimligt att man förväntas kunna tala det svenska språket i så stor utsträckning att man inte behöver ha tolk när man exempelvis besöker hälso- och sjukvården? Är det efter 10, 20, 30 eller 50 år i landet? Hur länge anses det rimligt att man har gratis tolk på skattebetalarnas bekostnad? Detta vore intressant att få svar på.

Det hänger någonstans ihop med språkkravet inom äldreomsorgen. Det säger sig självt att det är viktigt att man kan göra sig förstådd. Det är viktigt att man kan förstå varandra. När det gäller tolkfrågan är det också, som vi har lyft fram i Tidöavtalet, viktigt att det finns incitament att faktiskt lära sig det svenska språket.

När tycker Centerpartiet att det är rimligt att man själv ska bekosta sin tolk?

Herr talman! Som ni alla vet debatterar vi nu alltså utgiftsområde 9. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Den 11 september gav svenska folket samarbetspartierna förtroendet att leda landet, med Sverigedemokraterna som det största partiet på högersidan. Den 11 september valde våra svenska medborgare att byta ut den rödgröna regeringen till en blågul regering som på allvar ser problemen och är beredd att genomföra sin politik.

I valrörelsen lyfte vi i Sverigedemokraterna särskilt fram att Sverige ska bli bra igen. Det är det primära målet. Visst vill vi bli bäst, men Sverige behöver inte i detta läge vara bäst på allt. Vi ska däremot inte vara dåliga på något. Men vi ska vara bra.

Svensk hälso- och sjukvård står, som vi alla vet, inför många utmaningar. Samarbetspartierna har höga ambitioner och är beredda att arbeta hårt för att ändra den riktning som nu varit färdvägen i alldeles för många år. Svensk hälso- och sjukvård präglas tyvärr av långa vårdköer, bristande tillgänglighet och ett otillräckligt antal vårdplatser. Vi ser att låg produktivitet, otillräcklig kompetensförsörjning och bristande kontinuitet och samordning gör att svenska medborgare i dag inte får den vård de borde kunna förvänta sig.

Därtill lägger Sverige mer pengar på vården än våra grannländer. Ändå får vi ut mindre vård. Det tyder på ineffektivitet, och då krävs det mod att våga agera. Det handlar om att ta ett omtag i nya hjulspår. Det är tydligt att man inte har haft rätt arbetssätt.

Vi vill få en ökad statlig styrning i vården.

Vi vill också ha en bred grundläggande utredning om den svenska hälso- och sjukvårdens organisering. Den svenska sjukvården, skattebetalarna och människor som är i behov av vård måste nu prioriteras.

Att arbeta inom vården är något man ska vara stolt över, och det ska vara en arbetsplats där anställda trivs och vill gå till jobbet. Det ska vara en plats där cancersjuka får snabb vård och där unga med suicidtankar inte behöver gå ifrån sin psykolog med orden "du är välkommen tillbaka när eller om vi har tid".

Vi gör nu satsningar som kommer att göra skillnad. Vi behöver korta vårdköerna. Det är ett av de primära målen. Vi satsar ytterligare 1 miljard för att öka antalet vårdplatser. Vi satsar också 3 miljarder på prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna. Brist på disponibla vårdplatser innebär en stor patientsäkerhetsrisk.

Parallellt med detta vill vi kartlägga vårdplatserna över landet och ta fram en nationell plan för hur vi ska kunna åtgärda de köer som nu pågått i åratal. Det är inte pandemiköer utan vårdköer - vårdköer som vi har ärvt från tidigare regering, som den inte har förmått att minska. Det är köer som är olagliga och orimligt långa. Köerna har faktiskt gjort att människor har dött i väntan på vård.

För att synliggöra ledig vårdkapacitet, få ned vårdköerna och göra vården mer tillgänglig ska vi tillsammans med den satsning jag precis nämnde även få till en nationell statlig vårdförmedling. Målet är att uppfylla den lagliga vårdgarantin, alltså att patienten ska få sin operation eller annan behandling utförd inom ramen för vårdgarantin. Den har kraftigt försämrats under de senaste mandatperioderna.

Visst, man ska vara lite ödmjuk, vi har haft en pandemi som har ställt till det. Men likaså är skillnaderna i väntetider mellan regionerna och mellan olika delar av hälso- och sjukvården alldeles för stora i dag. Så här ska det inte få se ut i vårt Välfärdssverige.

För att klara detta behöver vi också personal. Arbetssituationen för de anställda i hälso- och sjukvården behöver verkligen förbättras. Alla som sitter här i kammaren i dag är helt överens om detta. Därför avsätter vi bland annat medel för att särskilt prioritera vårdyrket med kompetensutveckling och kompetensförsörjning i hälso- och sjukvården för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med detta.

Vi avsätter också medel för att fler sjuksköterskor ska kunna utbilda sig till specialistsjuksköterskor. Samtidigt ger vi i Tidöavtalet tydliga besked om en kartläggning av medicinskt utbildad vårdpersonal, där det ska framgå vilka insatser för befintlig och ny personal som behöver göras för att förbättra kompetensförsörjningen.

De rödgröna partierna har faktiskt inte lyckats med just detta, herr talman. Man har inte lyckats lyssna på vårdpersonalen och prioritera arbetsmiljön. Ja, lyssnat har man givetvis gjort, men det har inte givit tillräckliga resultat. Det är hög tid att vi kommer till rätta med dessa utmaningar. Vi behöver på riktigt satsa på att göra arbetsmiljön bra och få en trygg och attraktiv miljö för att komma till rätta med de här utmaningarna.

Ytterligare en dimension i detta är satsningen på kvinnors hälsa, som vi är väldigt glada för. Vi ser en forskning på kvinnosjukdomar och kvinnodominerade yrken inom vården. Hälso- och sjukvården är ju en kvinnodominerad bransch, och det är främst kvinnor som blir utbrända på grund av dålig arbetsmiljö. De arbetar delade turer och sliter med att få ihop familjen, arbetet och vardagslivet.

Vi satsar också 145 miljoner kronor på stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre. Det är också en väldigt viktig satsning, en satsning som andra partier i sina budgetförslag väljer att ta bort. Men jag är glad över att det finns majoritet för vårt förslag till budget.

Tidöavtalet och budgeten är viktiga för Sverige, med nya reformer på många områden, och med ambition och framåtanda i tron att vi på riktigt ska få reda på Sverige. Det känns verkligen gott att stå här i dag, tre månader efter valet, med både Tidöavtalet och budgeten i ryggen.

Förändring åstadkommer man dock inte på tre månader. Den förra regeringen hade, som jag nämnde, åtta år på sig men lyckades inte i någon större utsträckning. Till er som lyssnar på debatten vill jag säga: Ha tålamod - det här kommer att ta tid. Det duger inte med snabba mediala utspel där pengar pressas ut för att blidka några väljare. Vi ska göra detta systematiskt och klokt och med rätt prioriteringar. Jag kommer att göra vad jag kan för att införliva Sverigedemokraternas politik i så stor utsträckning som möjligt.

Äldre får det bättre med denna statsbudget. Kvinnohälsa prioriteras, och den svenska hälso- och sjukvården prioriteras på riktigt.

Herr talman! Ja, jag noterade också att ni har den inställningen att det för varje satsad krona på polisen också ska satsas 1 krona på socialt arbete. Innebär det då i praktiken att Socialdemokraterna i den förra regeringen inte har satsat så mycket på polisen tidigare eftersom de har haft ett anslag som har legat på omkring 670 miljoner? Det syns tydligt i det svenska samhället att just detta inte har varit så prioriterat. Man har i vart fall inte lyckats med det.

Men man ska i det här sammanhanget också komma ihåg att Socialdemokraterna har suttit vid makten i åtta år och att den här regeringen har suttit i ganska exakt tre månader sedan valet. Den har så klart inte varit invald sedan valet, men förändringen skedde ju egentligen redan då.

Vad jag skulle komma till är att vad regeringen nu får ta över är oerhört och olagligt långa vårdköer som den föregående regeringen inte har lyckats hantera utan som snarare har växt. Arbetsmiljön och kompetensförsörjningen ute i regionerna och kommunerna har man inte heller lyckats styra upp i rätt riktning. Detta är något som nu påbörjas när vi tar ett rejält grepp för att komma till rätta med det. Då duger det kanske inte att lappa och laga och slänga ut mer pengar på det, utan vi behöver backa tillbaka och få en nyanserad bild av hur vi kan göra detta på bästa sätt.

Jag tycker att det är en sund inställning. Man kan inte bara kan forcera fram detta, utan det behöver göras metodiskt och konstruktivt för att vi ska komma till rätta med de utmaningar som vi ser i den svenska hälso- och sjukvården.

Det är tydligt, herr talman, att man inte har lyckats om man har haft åtta år på sig vid makten. Jag skulle vilja säga till svenska folket: Ge oss åtminstone åtta år så att vi kan bevisa att det går att förändra den utveckling som vi har sett inom den svenska hälso- och sjukvården, för den har inte gått åt rätt håll. Det har inte heller det svenska samhället för den delen. Vad är det i ert budgetförslag som kraftigt skulle förändra hela den svenska hälso- och sjukvården som ni inte har lyckats med under de tidigare åtta åren?

Herr talman! Det var intressant att lyssna till Lundh Sammelis anförande här i talarstolen. Och visst - jag har också noterat att Socialdemokraterna lägger 500 miljoner mer, bland annat på socialt arbete, och att man har hög svansföring i det.

Samtidigt kan jag tycka att det är ganska intressant att Socialdemokraterna under de år de själva har suttit i regering har lagt cirka 670 miljoner på detta anslag när den här regeringen i stället levererar 1,2 miljarder och mer eller mindre fördubblar anslaget till socialt arbete.

Det är därför väldigt intressant att lyssna till ledamoten Lundh Sammeli som nu, efter åtta år i regeringsställning, plötsligt anser att det är oerhört viktigt att satsa på socialt arbete. Jag skulle vilja ställa frågan om varför man gör det till ledamoten Lundh Sammeli.

Det är tydligt från ledamoten att Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Jag kan faktiskt inte hålla med om det, herr talman. Man har haft åtta år på sig. Hur ser det ut i samhället i dag? Vi har en oerhört stark otrygghet. Man lyckades inte knäcka gängen. Man bjöd på saft-och-bulle-politik. Vi har en skyhög arbetslöshet. Man har underminerat hela välfärdssystemet genom att inte våga och lyckas ställa krav. Det pågår en enorm bidragsbrottslighet mot det svenska välfärdssystemet.

Vi har sett den största utförsäkringen i svensk tid under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Man har också underminerat personlig assistans och målet för denna för att under 2015 kunna bekosta invandringen. Så visst är det lätt att stå och säga att Socialdemokraterna är det svenska välfärdspartiet, men de är snarare det svenska bidragspartiet.

Återigen: Vad är det som föranleder att posten socialt arbete nu är så väldigt angelägen för Socialdemokraterna?

Herr talman! Medierna rapporterade i veckan om att rekordmånga barn i Sverige äter antidepressiva läkemedel. Under 2021 var siffrorna högre än vad de varit i Sverige de senaste 15 åren, samtidigt som de har minskat i övriga grannländer. I Danmark ökade användningen fram till 2010 för att därefter minska till samma nivå som i Norge. I Sverige är alltså medicineringen med antidepressiva läkemedel för barn tre gånger så vanligt som i Danmark och Norge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Ungas psykiska hälsa måste tas på allvar och prioriteras. Sverigedemokraterna ser positivt på vår överenskommelse om satsningar särskilt för att stärka den psykiska hälsan i Sverige. Barn och unga bör vara högt prioriterade på detta område, och vi behöver kraftsamla kring frågan i stort.

Jag vill därför ställa följande frågor till statsministern: Tänker regeringen agera och ta ett rejält omtag vad gäller ungas hälsa? Känner statsministern, likt mig, att det är oerhört oroväckande att det finns så många barn i Sverige som tar antidepressiva läkemedel?