Linda Lindberg

Fru talman! Någonstans handlar det om värdighet och respekt inom äldreomsorgen. Jag menar att man bör genomgå någon form av bedömning i fråga om man ens är lämplig att jobba inom omsorgen. Har man inte den naturliga begåvningen att bry sig om andra människor och vilja andra människor väl ska man inte arbeta inom den svenska omsorgen. Då kan man arbeta på verkstadsgolvet eller klyva ved eller göra någonting annat, men man ska inte arbeta nära våra äldre som är i beroendeställning.

För mig är detta helt fruktansvärt. Det här måste vi verkligen ta tag i.

Fru talman! Jag ska i dag göra ett lite mer känsloladdat inlägg här i kammaren. Jag pratar i dag för Ulla Håkansson i Bromölla.

Jag besökte förra veckan en socialdemokratiskt styrd kommun i Skåne – Bromölla. Jag fick där ett gripande ögonblick tillsammans med Ulla. Hon tog tag i min hand och sa: Snälla, snälla, hjälp mig med detta! Jag står inte ut, och jag vill inte vara delaktig i det här längre. Jag har fem olika utländska män som besöker mig per dag. De förstår inte vad jag säger, och jag förstår inte vad de försöker säga. Och jag vill inte ha deras händer på min kropp.

Fru talman! Jag vet att vi har gjort fantastiskt mycket för äldreomsorgen under den här mandatperioden, inte minst vad gäller hemtjänsten. Vi har stärkt väldigt mycket. Vi har Äldreomsorgslyftet, som Anna precis nämnde. Men det måste finnas någon form av vite för kommunerna när de inte säkerställer att de äldre som i dag vårdas i den svenska hemtjänsten får den respekt och den trygghet som man kan förvänta.

Herr talman! Tack, statsministern, för tydliggörandet! Ibland hörs narrativet att vi bara värnar det ena systemet, vilket såklart är helt felaktigt.

Under nästa mandatperiod kommer vi att fortsätta göra det lite enklare och lite bättre att leva och bo i Sverige för den som sköter sig och gör rätt för sig eller som tillfälligt behöver samhällets stöd via någon form av välfärdssystem. Jag brukar kalla det rättvisa och sunt förnuft, helt enkelt.

Vi har kommit en bit på vägen, men vi är inte i mål. Detta arbete behöver fortgå. Jag vet att vi även här är eniga. Vi är garanten för att detta arbete ska fortgå.

Jag har också en lite övergripande fråga: Hur tänker sig statsministern att vi framöver ska fortsätta arbeta för att göra det lite bättre att bo och lite lättare att leva tryggt här i Sverige?

Herr talman! Under denna mandatperiod har vi gjort mycket för att stärka hushållsekonomin för vanligt arbetande folk och familjer, eller hur?

Vi tror på människans förmåga och drivkraft att vilja vara självständig, och vi har uppmuntrat detta. Det ska löna sig att arbeta, och man ska kunna leva på sin lön. Vi pratar om tusentals kronor mer i månaden för en genomsnittlig familj. Det är bra för våra familjer, och det är bra för Sverige.

Genom att städa upp i bidragsträsket via bidragstak och kvalificering till välfärden samt genom att vi har ökat kontrollen för att stoppa de kriminella organisationernas dränering av välfärdssystemet ser vi till att skattemedel hamnar där de ska vara. På sikt kan vi då också stärka stöden.

Jag tänker inte minst på exempelvis sjukförsäkring, akassa, LSS och ledsagning, det vill säga försäkringar och stöd som gäller under en begränsad tid, då behoven finns på riktigt hos den enskilde. Syftet är inte, och har aldrig varit, att man ska kunna leva på bidrag år efter år, som det har fungerat i Sverige under lång tid. Det är inte heller rättvist.

Oppositionen, å sin sida, pratar givetvis om höjda bidrag. Nu ska det bli ett brett karensavdrag och så vidare för att i någon mening legitimera bidragsberoende och lågt ställda krav på individen. Det är dåligt för Sverige, och det är som vanligt alltid någon annan som ska betala. Det är tydligt att Socialdemokraterna inte längre är arbetarpartiet utan bidragspartiet.

Det är också tydligt att det finns stora skillnader. Vår linje bygger på ett starkt och robust samhälle genom kravställande och tron på individens förmåga till självständighet och därmed frihet, och Socialdemokraternas linje bygger på lågt ställda krav på individen genom att sörja för ett ökat bidragsberoende och på så vis knyta medborgarna till partiet självt och beroendet av staten.

Jag har en snabb fråga till statsministern. Vi är överens om att arbete ska löna sig. Moderaterna brukar kalla det arbetslinjen. Parallellt med detta behöver vi också se till att det finns ett starkt skyddsnät. Delar vi även den bilden?

Herr talman! Tack, statsministern, för ett väldigt gott svar på en problematisk och svår fråga! Den är väldigt svår att upptäcka, men i de fall där detta upptäckts har det också funnits en viss rädsla för att konfrontera. Det bör vi också komma åt. Vi behöver öka informationsflödet så att människor förstår att det här är genuint olagligt.

För mig och Sverigedemokraterna är det helt förkastligt att detta fortfarande pågår i Sverige och att det dyker upp nya tjejer med den här problematiken. Det finns som sagt inte en enda uppsida av det här, utan det handlar om mannens cyniska grepp på kvinnligheten och kvinnans frihet. Det är skönt att vi alltså är överens om att den som saknar svenskt medborgarskap inte ska ha en framtid i Sverige. Det här får absolut inte vara en norm i vissa delar av Sverige eller någonting som vi blundar för.

Jag uppfattar att statsministern är beredd att vidta sådana åtgärder som gör att inte en enda kotte framöver kommer att våga tänka tanken att sanktionera eller utföra könsstympning här i Sverige.

Herr talman! Nu ska jag ta upp en ömmande fråga, där det säkert inte hade sett likadant ut i samhället om inte Socialdemokraterna hade varit så rädda för att bli kallade främlingsfientliga eller fientliga på något sätt.

I måndags rapporterades att Västerås stad, genom frågor vid elevhälsans hälsobesök, hade identifierat 87 flickor som själva uppgett att de blivit könsstympade. Det är ett larm om ett systematiskt grovt våld mot flickors kroppar som sker även här i Sverige. Det är inte bara en tragedi för varje enskild flicka, herr talman, utan det är ett misslyckande för vår nation.

Den som utsätter ett barn för könsstympning begår ett av de absolut grövsta brott som finns. Den som möjliggör, organiserar eller medverkar till det ska straffas hårt. Kvinnlig könsstympning är ett av de största och grövsta övergrepp som kan begås mot ett barn. Det är ett ingrepp vars enda syfte är att kontrollera flickors kroppar och begränsa deras frihet. Det saknar medicinsk grund, det saknar moraliskt försvar och det saknar plats i varje samhälle som bygger på jämställdhet och individens okränkbara värde.

Herr talman! Könsstympning är som bekant förbjudet sedan 1982, alltså sedan över 40 år tillbaka. Men vad spelar en lagstiftning för roll när förekomsten inte konfronteras tillräckligt? Detta är en rättvise- och jämställdhetsfråga på riktigt. Trots lagstiftningen ser vi år efter år hur flickor lämnas med livslånga fysiska och psykiska skador. Samhällets respons på detta är svag. Det ska inte vara tur eller en enskild skolsköterskas mod som avgör om en flicka ska skyddas. Vi behöver tydligt markera mot detta.

Anser statsministern att stöd för könsstympning utgör sådan bristande vandel som ska leda till utvisning? Vilka andra konkreta åtgärder vill han vidta för att stoppa könsstympning här och nu?

Herr talman! Det är en majoritet av befolkningen som är inne på att vi numera får Sverige på rätt väg, till skillnad från ledamotens väljarstöd. Det är väl ganska litet för tillfället. Det kan vara en signal man kanske ska ta till sig.

Faktum är att det under förra mandatperioden när Vänsterpartiet var samarbetsparti till den socialdemokratiskt ledda regeringen gjordes en utredning – bland annat av Veronica Palm. Varför gick man inte fram med den utredningen, som faktiskt låg på bordet, och fick något gjort? Det handlar inte bara om att prata en himla massa om att man vill göra en himla massa åt dessa orättvisor i samhället. Varför levererade ni inte en tandvårdsreform som var allt det som ledamoten nu önskar? Eller var det inte så viktigt när frågan väl kom på bordet?

Den här regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, vill leverera. Vi levererar på det vi har sagt till våra väljare att vi ska göra. Vi har fått till ett första steg i en tandvårdsreform som riktar sig till den grupp som har generellt sett sämst munhälsa. Vi vet också att det finns en stor grupp som har en tuff och ansträngd ekonomi som inte har råd att gå till tandläkaren – precis som damen jag berättade om. Hon betalar nu 10 procent av notan hos tandläkaren. Det är en fantastisk reform, och det hade varit kul att få höra ledamoten säga det själv.

Sedan ska reformen utvecklas och träffa brett i befolkningen. Den ska träffa 20-åringen, och den ska träffa 40-åringen. Man kan inte påstå annat än att det här är en historisk välfärdsreform för landet. Det är konstigt att man inte kan sälla sig till den linjen.

Vi sänker nu matmomsen, och vi gör massor av andra bra saker. En vanlig barnfamilj har nu cirka 5 000 mer i månaden i plånboken. Vi gör mycket på området för att Sverige ska bli ett mycket bättre land att leva i, och tandvårdsreformen är ett steg på välfärdsområdet.

Herr talman! Det är alltid lite smått underhållande att lyssna till ledamoten Karin Rågsjö. Ledamoten menar att vi skapar ökade klyftor och att vi inte bidrar till att de fattiga ska få en bra och god tandhälsa, men det är precis det vi gör nu. I och med att vi subventionerar tandvården för alla personer som är 67 år eller äldre gör vi tandvården tillgängligare och rättvisare. Det här är en rättvisefråga, inte en plånboksfråga. Det är precis det som ledamoten allt som oftast är ute efter i debatterna, nämligen att det inte ska handla om vilken plånbok man har utan att det ska vara en rättighet.

Nu gör vi otroligt mycket bra med reformen. Jag har lyssnat till att ledamoten säger att hon inte kritiserar reformens utfall i sig utan att hon i stället kritiserar olika systemdelar. Det är ett sätt att skapa en problembild som egentligen inte är så viktig. Någonstans ska målet ses ur ett patientperspektiv – befolkningens perspektiv. Nu kommer man att få tillgång till en tandvård som innebär att livet och tandhälsan blir så mycket enklare och trevligare.

Ledamoten pratar allt som oftast om klasskillnader och den ökade splittringen i samhället. Jag måste få ställa en fråga till ledamoten. Det är er politik som har fått landet att gå i helt fel riktning. Det är den politik ni har bedrivit under många år när ni har varit samarbetsparti till den socialdemokratiskt styrda regeringen som har ökat på klasskillnaderna och segregationen i samhället, som har ökat på många av de delar i samhället som man inte vill prata om. Det är inte vi som har gjort det.

Nu ser vi till att få ordning på Sverige, att få ordning på landet. Vi får ordning och reda i såväl bidragsfusk som välfärdskriminalitet och så vidare.

Vad är det för gott som Vänsterpartiet har gjort för Sverige?

Fru talman! I den här reformen riktar vi oss primärt till en äldre målgrupp, alltså människor som är 67 år eller äldre. Vi vet att det är många i denna grupp som inte har råd att gå till tandläkaren och som har en väldigt eftersatt tandstatus. Håller inte ledamoten med om att detta är att rikta skattemedel åt rätt håll? Det är primärt denna grupp som inte har haft råd att gå till tandläkaren under flera år, men nu får man möjlighet att få ordentlig munhälsa.

Jag tycker att detta är en väldigt fin reform. Den riktar sig till alla, oavsett vilken inkomst man har. Framför allt riktar den sig dock till dem som inte har haft möjlighet att gå till tandvården under väldigt lång tid. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram detta.

Vad gäller åldersspannet 20–23 år har professionen själv flaggat för att här finns en outnyttjad resurs. Det är många som inte dyker upp på sina bokade tider, och därför finns möjlighet att frigöra resurser och kapacitet så att också gruppen som ingår i tiotandvården kan behandlas.

Om de har fått svensk barntandvård under uppväxten har de som är mellan 20 och 23 år generellt god tandhälsa och god tandstatus. Genom det allmänna tandvårdsbidraget, som vi höjde den 1 januari i år, får också varje ung person 1 200 kronor under en tvåårsperiod att använda till en basundersökning. Jag tycker att det är rimligt och bra.

Sverigedemokraternas andemening är dock att reformen slutligen ska omfatta hela befolkningen.

Fru talman! När jag lyssnar på Vänsterpartiet ställer jag mig oftast frågan: Hur tänkte ni här? Den frågan går väl both ways.

Jag börjar med den sista frågan som ledamoten tog upp, alltså vilka tänder som omfattas av den här reformen. I mitt anförande för bara några minuter sedan nämnde jag att samtliga tänder ingår i reformen. Lagning, rotfyllning och behandling av andra skador som kan uppstå på tänderna omfattas av tiotandvården. Det gäller även fast protetik. Det enda som undantas är fast protetik på de tänder som sitter efter tandposition 5. Om fast protetik behöver göras i till exempel tandposition 3 omfattas det av tiotandvården. Behöver man göra en lagning i tandposition 7 ingår även den i tiotandvården. Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i mitt anförande i talarstolen för bara några minuter sedan.

Det är klart att man hade velat ge allt till alla om det hade funnits en oändlig kassa. Detta är ju också lite av Vänsterpartiets paradgren. Så länge det är någon annan som betalar kan man alltid ge allt till alla; det är väldigt enkelt.

Den första frågan handlade om något som vi gick till val på, fru talman. Vi ville se en tandvårdsreform som spänner brett över befolkningen och omfattar alla. Jag tycker någonstans att vi har påbörjat det arbetet. Vi förstår att detta behöver göras stegvis. Vi skulle stressa hela professionen om vi skulle göra detta i ett enda steg.

Jag tycker att det här är en rimlig ordning, dels för att vi ska kunna få kompetenstillgången på plats, dels för att professionen inte ska bli helt chockad från den 1 januari.

Fru talman! Alla som följt regeringens och Sverigedemokraternas arbete under den här mandatperioden är väl medvetna om att reformtempot på departementen har varit historiskt högt. Vi gör otroligt mycket. Detta är ingenting som har skådats i svensk politik på väldigt länge. Vi gör otroligt mycket inom både skolan och sjukvården, och det vet ledamoten om. Det är lite oärligt av honom att stå här och påstå att vi inte gör någonting alls på de här välfärdsområdena. Det gör vi visst. Bara inom hälso- och sjukvården har vi många reformer för att stärka jämlikheten och öka kunskapen på väldigt många områden. Jag vet att ledamoten har full kunskap och kännedom om detta, fru talman, så det blir lite oärligt och tramsigt att stå här och påstå att vi inte gör någonting när det faktiskt syns att vi agerar väldigt mycket.

Det är viktigt att sänka dieselpriserna och bensinpriserna även för dem som lever på landsbygden, men vi gör även många andra saker. Nu gäller det dock just denna proposition. Jag kan försäkra ledamoten att det jobbas intensivt med frågan på departementet, och det kommer att komma längre fram. Jag kan dock inte stå här och ha den informationen i den här debatten, för den rör inte denna proposition.

Jag är övertygad om att vi alla är överens om att vi vill gå vidare med någon form av kommuntypstillägg för att stärka möjligheten att verka på landsbygden och för att även personer som bor där eller i glesbygd ska kunna få tillgång till en bra tandvård.

Fru talman! Sverigedemokraterna är väldigt måna om en levande landsbygd och har väldigt högt tonläge i detta. Vi ser det som en viktig del. Det är någonting som Centerpartiet har tappat lite någonstans på vägen. Jag vet inte varför man har valt att rikta sig mer till storstadsregionerna.

När det gäller frågan om kommuntypstillägget är det precis som ledamoten säger. Det finns inte med i den här utredningen – eller det fanns med i utredningen, men det finns inte med i propositionen. Det finns såklart anledningar till detta. Det är inte så att vi inte tycker att det är viktigt, utan vi anser att det behöver hanteras i en särskild ordning – inte minst för att det tenderar att ligga väldigt nära vad som utifrån EU-rättens mening skulle kunna vara ett statsstöd. Då behöver vi hantera det på ett korrekt sätt så att det när det väl landar blir funktionellt och inte strider mot någon typ av EU-rättslig förordning. Det är av den anledningen vi väljer att plocka bort detta, och vi kommer att återkomma till riksdagen vid ett senare tillfälle när detta väl har landat.

Jag håller med om problembeskrivningen gällande att vi behöver säkerställa att vi har en jämlik tandvård precis som vi ska ha en jämlik hälso- och sjukvård över hela landet. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor eller befinner sig för att man ska kunna få tillgång till adekvat välfärd. Där är vi helt överens. Det finns liksom inga stridigheter i detta.

Jag stannar där, för jag tycker att jag har gett ledamoten ett tillräckligt gott svar.

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! För alla landets pensionärer är i dag en stor dag. I dag ska vi prata om en historisk reform på välfärdsområdet här i Sveriges riksdag. Det är faktiskt den största välfärdsreformen på 20 år här i Sverige.

Vi pratar givetvis om tiotandvården. Detta är ett vallöfte som Sverigedemokraterna gav våra väljare i valrörelsen 2022 och som också blev en del av Tidöavtalet. Jag är glad över det goda samarbete vi har tillsammans med regeringspartierna och allt bra som vi gör och har gjort för Sverige under den här mandatperioden, men denna reform gör mig lite extra stolt. Det är en välfärdsreform som stärker värdigheten, tryggheten och möjligheten att leva ett gott, leende liv på äldre dagar.

Vi gör såklart även andra bra saker för våra äldre. Exempelvis har vi språkkravet inom äldreomsorgen för att våra äldre ska kunna få en värdig ålderdom och kunna förstå och göra sig förstådda. Det är egentligen en annan debatt, men jag känner mig ändå lite nödgad att säga det. Vi vet ju att man i debatten stundtals säger att vi tillsammans med regeringen bara driver hårda frågor. Det är givetvis inte sant, och den här reformen är ett tydligt bevis på det.

Jag vill också passa på att säga att samarbetspartierna under den här mandatperioden har genomfört och fortfarande gör de allra mest nödvändiga reformerna för Sverige. Aldrig tidigare har vi haft ett så högt tempo på departementen. Det tål också att sägas. Vi vill göra mycket för att få ett bättre samhälle.

Nog om det, fru talman, men visst är det lite så här: Vi pratar ofta i den här kammaren om hälso- och sjukvården i Sverige, om våra köer och om resurserna och kvaliteten. Det är en viktig fråga, så det ska vi såklart fortsätta göra. Men det är ett faktum att tandvården ofta hamnar lite i skymundan trots att munhälsan påverkar precis allt. Den påverkar hur vi äter, hur vi pratar, hur vi ler och hur vi mår, både fysiskt och psykiskt. Allra mest påverkar den oss när vi blir äldre. Det är ofta då som problemen hopar sig, just på grund av åldern. Vi får en annan typ av medicinering, som leder till muntorrhet. Det är också då som kostnaderna allt som oftast stiger och känns allt tyngre.

Det är därför den nya tandvårdsreformen är så viktig och så betydelsefull för människors vardag. Den gör skillnad på riktigt i människors plånböcker, fru talman.

Låt mig berätta vad det här handlar om. Från och med den 1 januari 2026, alltså om lite mindre än en månad, införs ett nytt högkostnadsskydd som fått namnet särskild tandvårdsersättning. I en första etapp rör det personer som fyller 67 år eller mer under 2026. Vi tycker att det är en värdig och rättvis start på reformarbetet att de som har varit med och byggt Sverige och nu är pensionärer också är de som först får ta del av förbättringarna som görs. Det är genom deras arbete som grunden har lagts på vilken vi nu bygger vidare det svenska välfärdsbygget. Det är också de äldre som allt som oftast har de allra största behoven.

Huvudfokus för oss har varit att tänderna är och ska vara en del av kroppen och att vi ska ha ett skydd som är så likt det skydd vi har inom hälso- och sjukvården som möjligt. Tandvård ska i större utsträckning ges efter behov och inte efter plånbok och förmåga. Det här är i grunden en rättvisefråga. Det innebär att för många blir tandvården nu mer tillgänglig och kostnaderna mer förutsägbara. Vi vet att rädslan för att gå till tandläkaren utan att veta vilket pris man ska betala när man lämnar tandläkarstolen har gjort att många inte ens har vågat gå dit. Det är ett problem som vi nu stänger för dem som reformen berör.

Högkostnadsskyddet är utformat för att träda in när det finns åtgärder och behandlingar som behöver göras för att befolkningen ska ges en god och funktionell tandstatus. Vad som inte ingår är de förebyggande åtgärderna såsom basundersökning, tandstensborttagning och röntgen. Det är ganska logiskt, då reformen tar sikte på att subventionera de åtgärder som behöver vidtas för att man ska ha en fullgod tandstatus.

I reformen ingår alltså alla lagningar, rotbehandlingar, reparationer av skador på munnens alla tänder samt fast protetik upp till tandposition 5. Det vill säga att om du behöver fast tandprotetik på position 4 fixar vi givetvis det. Behöver du laga en kindtand på position 7 gör vi givetvis det också.

Patienten kommer summa summarum att betala endast 10 procent av referenspriset för dessa åtgärder. Staten kliver alltså in och tar resterande 90 procent.

Låt mig ge ett konkret exempel. En lagning av en tand landar på cirka 1 200 kronor. Patienten betalar från och med den 1 januari 120 kronor. Det är en ganska rejäl sänkning. Ju större åtgärder som behöver vidtas, desto större blir också skillnaden i pris för den enskilde att betala.

Jag pratade med en kvinna för ett par veckor sedan som med tårar i ögonen berättade det här för mig: För ett tag sedan gick jag till tandläkaren, för min tandprotes har blivit för stor för att jag har minskat i vikt på grund av min ålder. Tyvärr gick det inte att lösa ekonomiskt för mig. Men nu har jag tack vare er, tack vare att ni har tagit grepp om det här, äntligen råd med en ny. Annars hade jag fått gå med munnen stängd och vara tandlös. Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige, och det är absolut inte en värdig ålderdom, fru talman.

Vi vet att många äldre av ekonomiska skäl har fått avstå och skjuta upp sin tandvård. För dem hamnar tandvården nu inom räckhåll. Detta är alltså en reform som syns direkt i plånboken och som verkligen gynnar den enskilde och gör skillnad.

Det kan i sammanhanget också nämnas att effekten av detta är att den genomsnittliga kostnaden för en patient som är 67 år eller äldre beräknas sänkas med cirka 59 procent – från 4 600 kronor ned till 1 900 kronor. Det är alltså den genomsnittliga kostnaden. Om vi räknar bort den grupp som så att säga är väldigt behandlingstung landar den genomsnittliga kostnaden på cirka 1 400 kronor, vilket är i linje med det högkostnadsskydd vi har inom hälso- och sjukvården. Om man ska bena i det ytterligare kommer cirka 75 procent att ha en årlig tandvårdskostnad som faktiskt är lägre än 1 400 kronor.

Fru talman! Det är ett faktum att det har funnits regeringar före den regering som i dag styr riket – och även partier – som under väldigt lång tid har pratat om en liknande reform men inte lyckats genomföra några större förändringar inom tandvården. Men nu gör det här gänget det, och det är glädjande.

Låt mig också passa på att avsluta med att bemöta den lite smått vridna kritik som kommer bland annat från oppositionen. Jag tycker att det ligger på sin plats.

Det handlar bland annat om frågan om det förebyggande arbetet och att vi inte satsar på det. Saken är den att det är precis lika viktigt som tidigare, och vi gör inga försämringar i och med reformen. Allting är i princip som det har varit tidigare. Således har det varit fritt för alla partier att lägga fram budgetförslag för att stärka det förebyggande arbetet. Jag har inte sett något tydligt konkret beslut på detta, men det kanske lyfts upp under debatten här i dag.

Jag vill däremot ta tillfället i akt att förklara lite för alla er som lyssnar och som inte är fullt insatta i hur det fungerar. Det finns olika bidrag inom tandvården. Bland annat finns två bidrag – ett allmänt tandvårdsbidrag och ett särskilt tandvårdsbidrag. Dessa träffar lite olika. För det allmänna tandvårdsbidraget gäller från 2025 att alla som har fyllt som lägst 20 och år och som högst 23, eller som är minst 65 år, får ett årligt allmänt tandvårdsbidrag på 600 kronor. Övriga personer får 300 kronor.

Detta allmänna tandvårdsbidrag som vi kallar ATB kan sparas i två år, och om man som 20-åring då besöker tandvården för att göra sin årliga basundersökning – eller i vilket spann man nu gör den – har man totalt 1 200 kronor till sitt förfogande. En basundersökning ligger väl på cirka 1 150 eller 1 200 kronor, och det innebär då att man om man går vartannat år har en kostnad på i princip noll kronor för att kunna gå och göra sin basundersökning. Detta är en viktig del att ta upp i sammanhanget, då det har riktats viss kritik rörande just den ålderskategorin.

Förutom det allmänna tandvårdsbidraget finns också ett särskilt tandvårdsbidrag, vilket är ett ytterligare kompletterande bidrag för förebyggande tandvård till personer som riskerar att på grund av viss sjukdom eller funktionsnedsättning få försämrad tandhälsa och som har ett stort tandvårdsbehov. Detta bidrag kan ges i förebyggande syfte.

Det särskilda tandvårdsbidraget uppgår till 600 kronor per halvår, och det höjer vi nu till 1 000 kronor från och med den 1 januari. Detta kan ges exempelvis till personer med diabetes eller andra sjukdomar som tandvården har bedömt behöver detta. Det kan nyttjas i det förebyggande arbetet när det gäller basundersökning eller till exempel tandsten, vilket gör att vi fortsatt subventionerar och inriktar fokus på det förebyggande arbetet.

För Sverigedemokraternas del är tanken med den här reformen att den ska införas stegvis. Den ska också omfatta fler åldersgrupper för att slutligen nå hela befolkningen. Att göra det stegvis är givetvis nödvändigt för att säkra professionens förmåga och kapacitet att möta ökad efterfrågan. Nu genomför vi tillsammans med regeringen den första etappen, och det kan väl knappast bli en bättre julklapp från politiken till våra äldre den här vintern.

Herr talman! Tack, statsministern, för analysen! Jag delar såklart den.

Ett alternativ till det styre som är i dag är oppositionen. Med dem får vi i stället se höjda skatter, ökad invandring, lägre krav, tvångsblandning, lite mer saft-och-bulle-politik och hittepåjobb för att få ned arbetslöshetsstatistiken.

Vi har en hög arbetslöshet i dag. Det är ett faktum. Men Sverige har också under väldigt lång tid tagit emot människor som inte är anställbara.

Det vi gör nu är att stänga kranen, det vill säga kraftigt begränsa den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Bidragsreformen med aktivitetskrav och bidragstak stryper tillgången till välfärdssystemet. Vi har även återvandringsbidraget och många insatser på utbildningsområdet.

Socialdemokraterna säger att vi inte lyckas särskilt bra. Det har inte heller Socialdemokraterna gjort historiskt. Deras vända-på-stenar-metod har inte varit revolutionerande för Sverige på något sätt. Jag vill tro att enbart de saker vi nu gör för att påverka arbetslöshetssiffran kommer att ge resultat. Hur ser statsministern på arbetslösheten och människors frihet från bidragsberoende framöver?

Herr talman! Vi tjänar Sverige väl, och vi har på riktigt påbörjat paradigmskiftet – eller Sverigeresan, om man så vill. Vårt styre har gett Sverige en betydligt mer restriktiv och stram migrationspolitik med hårdare krav för medborgarskap, anhöriginvandring och uppehållstillstånd. Vi utvisar också allt fler.

Vi har fått en vettig kriminalpolitik, där fler kriminella blir fängslade under en längre tid och där polis och åklagare har fått fler verktyg för att kunna göra jobbet på gator och torg så att hederligt folk kan leva gott.

Med vårt styre får vi en tryggad energiförsörjning med fokus på kärnkraft, och vi nyanserar klimatambitionerna till att bli mer rimliga. Sveriges elever ges en skola med disciplin och ordning, där vi går från flumskola till kunskapsskola, och vi har höga ambitioner om att förbättra hälso- och sjukvården inte minst genom att öka den statliga styrningen och ställa krav som ger konsekvenser om regionerna inte levererar till de lägst satta målen.

Vårt styre ställer också krav på individen att lära sig svenska, att bli en del av det svenska samhället och att klara av att stå på egna ben.

Med vår politik blir Sverige tryggare, rikare och mer sammanhållet. Vi har en genuin framtidstro och vilja att ta tuffa beslut som gör skillnad på riktigt.

Men det är också problematiskt, herr talman, när man far med osanning om saker och ting. Oppositionen pratar högljutt om ökade klyftor, sämre hushållsekonomi, ett land i kaos och att regeringen inte agerar. Men det är ju deras verk, herr talman. Det är Socialdemokraternas slappa och ansvarslösa politik som har lett Sverige hit. Det tål att påminnas om i varje debatt.

Min bild är att vi jobbar väldigt hårt. Vad säger statsministern? Hur ser statsministern på frågan om Sverige och svenska folkets framtidsutsikter på kort och lång sikt med våra ambitioner och vårt sätt att styra Sverige?

Herr talman! Tack för svaret, statsminister Ulf Kristersson!

Det är glädjande att se att vi har en majoritet i riksdagen och en sund regering som nu gör de reformer som vi behöver. Det ska alltså bli svårare att bli svensk medborgare, och det ska bli lättare att bli av med sitt svenska medborgarskap. Det är en tydlig signal om att vi faktiskt värdesätter medborgarskapet högt, och det är någonting som vi alla ska vara stolta över.

Precis som statsministern nämnde och som även jag nämnde tidigare vet vi tyvärr att de svenska medborgarskapen har utfärdats ganska frikostigt, och det får vi nu anledning att se över.

Vi har också diskuterat att pausa beviljandet av nya medborgarskap eftersom vi ännu inte har nya lagar på plats. Det är någonting som både min partiledare och migrationsminister Forssell har sagt i intervjuer.

Min fråga till statsministern är därför: Hur går arbetet med att pausa beviljandet av nya medborgarskap?

Herr talman! Vi är nu halvvägs inne i mandatperioden, och Tidöavtalets politik faller på plats allteftersom. Vi tillsammans är garanten för att det ska vara enkelt att leva i Sverige om du sköter dig och bidrar, men å andra sidan ska det inte vara en räkmacka utan väldigt jobbigt om du väljer vägen att vara exempelvis kriminell i Sverige.

Vi gör nu mycket bra för Sverige, herr talman. Vi vill se ett Sverige som håller ihop och som bygger på gemensamma värden. Vill man vara en del av det är man välkommen. Annars kan man bo någon annanstans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

En del i detta är givetvis frågan om medborgarskap. Det ska vara något att kämpa för och inte, som tidigare, något som delas ut ganska frikostigt. Vi vill att det ska vara hederliga människor som välkomnas till vårt land som nya svenska medborgare. Det handlar om att ställa krav på att man ska uppvisa lojalitet och välvilja gentemot sitt nya land, att man ska ha goda intentioner och att man ska förstå sitt nya land men också om att man ska kunna försörja sig. Detta är egentligen alldeles självklara saker.

Det är bra att vi nu gör verklighet av detta genom att ställa just sådana krav för att man ska kunna få svenskt medborgarskap.

I veckan överlämnade dessutom 2023 års fri- och rättighetskommitté sin utredning om ändringar i grundlagen, och där ligger förslag om utökade möjligheter att återkalla medborgarskap. Om man har fått sitt medborgarskap på felaktiga grunder eller om man har begått brott som hotar Sveriges säkerhet ska alltså medborgarskapet kunna återtas.

I utredningen var vi tillsammans med regeringen överens om att gå något längre än vad kommittén kunde enas om. I frågan om att återta medborgarskap vill vi även inkludera delar av den organiserade brottsligheten - den som hotar grundläggande och vitala intressen för den svenska staten såväl som för samhället i stort.

Under partiledardebatten sa Socialdemokraterna uttryckligen att man gärna sett att vi hade haft en sådan lagstiftning på plats. Med anledning av det skulle jag vilja fråga statsministern: Är statsministern beredd att ta just det förslaget till riksdagen?

Herr talman! Vår egen försvarsförmåga är någonstans central för att Putin inte ska lyckas. Att Nato och Europa har en långsiktigt avskräckande kapacitet är lika viktigt som att vi stöder Ukraina vid fronten.

Vägen till att återupprusta försvaret kommer att vara lång och kostsam efter långtgående besparingar gjorda av tidigare regeringar av olika färger.

Vi vet också att politik handlar om prioriteringar. Om försvarssatsningarna inte ska ställas mot välfärden måste finansieringen helt enkelt hittas på andra håll.

Min följdfråga till statsministern är om han efter 2025 är beredd att se över biståndsramen för att i stort kunna frigöra medel till de behov som finns inom såväl den svenska beredskapen som den svenska välfärden.

Herr talman! Det pågår krig mot den västerländska samhällsordningen. I Ukraina står fronten mot Rysslands krigföring. I Israel står fronten mot islamismens terror.

Samarbetspartierna stärker nu stödet till Ukraina med en treårig ram för det militära stödet på totalt 75 miljarder kronor för åren 2024-2026. Tillsammans med civilt stöd och redan beslutade stödpaket har Tidöpartierna därmed beslutat om över 100 miljarder kronor. I veckan aviserade vi också ett särskilt stöd via Unicef och Sida på 135 miljoner riktat till barn och unga för ökad tillgång till grundläggande behov som bostad, värme och vatten men också bland annat medicinskt och psykosocialt stöd. Detta är viktigt och bra.

Sverigedemokraterna ser det som oerhört angeläget att Sverige fortsätter att stötta Ukrainas förmåga att rusta och öka motståndet mot det anfallskrig som Ryssland för men även att stötta befolkningen humanitärt. Vi har också siktet inställt på ett framtida stöd i efterkrigstid. Vi behöver vara beredda att gå mycket långt för att förhindra att Putin vinner framgång i angreppskriget mot Ukraina.

Det så kallade Dac-regelverket innehåller bestämmelser som i dag förhindrar att biståndsmedel riktas till militärt bistånd. Genom att tillåta större avsteg från Dac-regelverket skulle betydande delar av Sveriges biståndsram kunna frigöras för att ytterligare stärka de fronter där människor just nu betalar med sina liv för att skydda inte bara sitt eget land och sin frihet utan hela den samhällsordning som präglar Europa. Biståndsramen rymmer 56 miljarder fram till och med 2025 men kan alltså inte användas där behoven just nu är av existentiell prägel.

Herr talman! Min fråga till statsministern är: Kan statsministern tänka sig att göra upp om en mer flexibel syn på Dac-regelverket för att även inom biståndsramen kunna finansiera militärt bistånd till västerländska frontlinjer, inte minst i Ukraina?

Fru talman! Vi tar ansvar. Vi tar stort ansvar. Det är mycket som behöver göras och som vi behöver ta itu med. Vi har en hög hastighet på departementet. Vi har också fyra ministrar som nu jobbar brett inom Socialdepartementet för att på riktigt komma i fatt och komma i kapp med det som varit eftersatt inom Socialdepartementet och den svenska hälso- och sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap

Vi tar ansvar. Vi satsar pengar här och nu. Vi har bra satsningar inom hela hälso- och sjukvårdsområdet, och det vet ledamoten.

Vi jobbar också långsiktigt med att få ordning på kompetensförsörjningen och för att stärka arbetsmiljön så att man både kan rekrytera ny personal och få tillbaka den personal som i stället har valt att jobba på till exempel ett Icalager. Det är inget fel i att göra det, men de behövs i den svenska hälso- och sjukvården. De har valt att lämna yrket för att det är en ohållbar arbetssituation, och det jobbar vi med. Vi ser över effektiviteten och hur vi kan använda pengarna och personalen på allra bästa sätt för att få ut den kapacitet som finns i vården att möta behovet.

Vi ser över organisationen av den svenska hälso- och sjukvården, för det måste finnas någon form av systemfel när vi hela tiden lägger mer pengar på den men ändå inte fullt ut får ut den vård vi förväntar oss. Man kan inte bara lägga till mer pengar när det faktiskt inte ger effekt för den patient som behöver det.

Det är många delar vi behöver se över och som vi också jobbar med, här i riksdagen och framför allt på departementen och myndigheterna, för att på riktigt komma till rätta med utmaningarna inom den svenska hälso och sjukvården. Läget är alarmerande, absolut - men det har inte kommit över en natt. Jag tycker att man ska ta det i beaktande när man har den här typen av diskussion. Vi jobbar aktivt med detta på kort sikt och framför allt på lång sikt. Vi kommer inte att försöka lösa det på samma sätt som man har gjort under många, många år.