Camilla Brodin

Herr talman! Tack, Muharrem Demirok, för denna fråga! Jag tar den gärna.

Årets kvotförhandlingar i EU:s ministerråd var tuffa. Kvotförslagen under förhandlingarna från andra medlemsstater var mycket högre än kommissionens förslag. Är vi nöjda? Nej. Har vi gjort någon skillnad i restriktiv riktning? Ja. För första gången har vi en minister som är nere och förhandlar och får ned kvoterna. Vi landade ändå på det vetenskapliga rådets lägsta punkt, något som varken den förra eller förrförra regeringen lyckades med en enda gång.

Antingen står man på fiskens sida, eller så gör man inte det. Vi valde att sitta kvar och fick också resultat.

Herr talman! Fossila bränslen utgör hela 38,6 procent av den totala elproduktionen inom EU. Det säger sig självt att det inte går ihop med våra klimatambitioner.

Efterfrågan på el ökar stadigt i takt med elektrifieringen av transportsektorn och industrin. För att möta efterfrågan behövs alla goda, fossilfria kraftslag. Vi behöver en stabil, förutsägbar elmarknad med effekt där den behövs och när den behövs.

Herr talman! För att uppnå detta funkar det inte att politiker ställer wokerörelsens dagsaktuella övertygelser framför fysikens lagar. Gång på gång springer politiker lobbyisternas ärenden på bekostnad av sans och balans i elsystemet. Vi ser det i Europa, och vi har sett det under socialdemokratiskt ledarskap i Sverige.

Konsekvenserna har varit höga elpriser och effektbrist i framför allt södra Sverige. När vinden inte blåst har vi behövt importera fossil el från våra grannländer. Väderberoende kraftslag är inte hela lösningen; de är en lösning som en del av en helhet.

Den här regeringen lägger nu om energipolitiken och bygger ut kärnkraften, som motarbetats under lång tid. Det är angeläget att Europa gör detsamma.

Herr talman! Sverige besitter unik kompetens, och den behöver vi dela med oss av. Vi i Kristdemokraterna vill att Sverige tillsammans med Finland tar på sig ledartröjan och initierar ett kärnkraftssamarbete på EU-nivå, ett Team Europa. Med ett gemensamt program för forskning och utveckling kan vi effektivisera processerna till ny kärnkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

Nu behöver vi ta ansvar och satsa storskaligt på kärnkraften i Europa. Koldioxidutsläppen ska sänkas, självförsörjningen ska stärkas och det ska inte vara så himla dyrt att vara svensk.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Muharrem Demirok för svaret, men jag var inte riktigt klar. Här hemma pratar ni om reglerad invandring med ordning och reda. I Bryssel gör ni allt för att försvåra förstärkningen av EU:s yttre gräns, och ni vill öka invandringen kraftigt. Här hemma håller ni rent mot antisemitism i ert regeringsunderlag, och ni gör det föredömligt. Samtidigt räcker Abir Al-Sahlani upp en blodfärgad hand i talarstolen och kräver att EU:s handelsavtal med Israel sägs upp. Medlemsländernas bestämmanderätt om skatter ska tydligen inte heller respekteras, för trots ert löfte röstar ni grönt i Europaparlamentet till nya egna medel.

Herr talman! Ibland måste man helt enkelt bestämma sig för en linje och hålla den. Men ni i Centerpartiet krånglar till det lite för er.

Herr talman! Om man frågar två centerpartister får man tre åsikter. Detta uttalande tillskrivs den tidigare partiledaren Olof Johansson, och jag tycker mig känna igen mönstret lite grann.

Det framstår som att Centerpartiet vill vara ett parti här hemma och ett annat parti i Bryssel. Här hemma vill ni korta tillståndsprocesserna på miljöområdet. I Bryssel röstar ni för fler regleringar. Här hemma vill ni vara skogsbrukets främsta förkämpar. I Bryssel röstar ni för den skadliga LULUCF-förordningen. Här hemma värnar ni yrkesfisket. I Bryssel kräver Emma Wiesner moratorium och förbud. Här hemma vill ni ge polisen fler möjligheter att använda sig av AI-teknik. I Bryssel röstar ni emot AI-akten, där AI kan användas för att bekämpa brott.

Jag bara undrar: Vilken linje är det som gäller?

Herr talman! Tack så mycket, Magdalena Andersson, för svaret, som är ett icke-svar.

Att vi har en regering som helt lägger om energipolitiken just nu är det enda rätta för Sverige, för att företag och medborgare ska kunna lita på att elen finns där när den behövs, där den behövs.

Socialdemokraterna var med i en regering som lade ned kärnkraften och såg till att vi fick ett elsystem som vi just nu behöver sopa riktigt rent. Vi går från det som tidigare var ett helt förnybart system till ett system som nu är helt fossilfritt. Det är det enda rätta och riktiga om vi ska kunna få ned klimatutsläppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

Jag vill ställa en fråga till Magdalena Andersson. Dörren till samarbete är fortfarande öppen, och vi krokar gärna arm när det gäller kärnkraftens framtid. Hur länge tror Magdalena att vi kan vänta på detta? Jag tror att vi behöver se till att vi tar en ansvarsfull energipolitik in i framtiden.

Herr talman! Kärnkraften förser oss med stabil baskraft och är en nyckel till att sänka våra koldioxidutsläpp. Jag välkomnar att Socialdemokraterna har börjat lätta på sitt kategoriska motstånd och ser värdet av kärnkraften i energimixen.

Detta verkar dock ha gått ert Brysselkansli förbi, Magdalena Andersson. På deras hemsida nämns inte kärnkraften någonstans, utan det handlar enbart om förnybar energi. När man tittar på hur ni har röstat framgår det också klart att Socialdemokraterna bedriver samma energipolitik i Bryssel som den som ledde till effektbrist i Sverige, med höga elpriser och import av fossil el när vinden inte blåser.

Min fråga till Magdalena Andersson är: Stöttar ni en utbyggnad av kärnkraften såväl i Sverige som i Europa?

Herr talman! Vi lever i oroliga tider. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina är inne på sitt tredje år. Kriget i Mellanöstern har nyligen gått in på sitt andra. Auktoritära regimer är på frammarsch och gör gemensam sak mot oss och mot vårt sätt att leva. Kriminella nätverk används av den iranska underrättelsetjänsten för att begå våldsbrott, så också på svensk mark, mot våra medborgare.

Antisemitismen växer, den grova brottsligheten biter sig fast, klimatförändringar hotar liv och egendom och USA går i en alltmer protektionistisk riktning. Europa befinner sig i en brytningstid med kriser som pågår såväl innanför som utanför unionens gränser. EU är i det här läget för viktigt för att reduceras till en karikatyr av sig självt, att handla om plastkorkar och sugrör. Vi måste fokusera på rätt saker. EU kan inte göra allt, men det man gör måste man göra mycket bättre. Man måste få ordning på migrationen, bekämpa antisemitismen, stärka stödet till Ukraina och lägga grunden för en stabil energiförsörjning.

Herr talman! Vår migrationspolitik behöver ta höjd för en oförutsägbar och snabbt föränderlig omvärld. Den migrationspakt som EU har antagit är ett viktigt första steg, men den är långt ifrån tillräcklig. Kristdemokraterna vill införa ett utvecklat kvotsystem där hjälpen främst riktas till de människor som har störst skyddsbehov. Vi kallar det migrationspakt 2.0.

När Kristdemokraterna lyfte upp den här frågan för ett halvår sedan var det många i kammaren som var kritiska. Nu har EU-kommissionen sagt sitt. Även Socialdemokraterna vill ge sken av att de inser allvaret, men verkligheten säger något annat. S har röstat ja till att finansiera transporter över Medelhavet, vilket är där den illegala migrationen i huvudsak sker. Samtidigt röstar man nej till att finansiera fysiska barriärer vid EU:s yttre gräns. Det är uppenbart att Socialdemokraterna gör sitt bästa för att signalera tuffhet i migrationsfrågan på hemmaplan, samtidigt som man gör en annan sak i Bryssel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

Herr talman! I vårt Europa finns ingen plats för antisemitism. Vi accepterar inga ursäkter och ingen relativisering. Den senaste veckans upplopp i Amsterdam, där Palestinaaktivister attackerade israeliska fotbollssupportrar, är ingen isolerad händelse. När öppna sammankomster störs av gatans parlament måste svaret från det demokratiska samhället vara resolut. Allvarligt talat: Det räcker nu!

Lidandet i Gaza kan få ett slut om Hamas lägger ned sina vapen, gisslan friges och en motpart i förhandlingarna om en tvåstatslösning kliver fram. Israel attackeras på flera fronter samtidigt; av terrororganisationen Hamas i Gaza, av terrororganisationen Hizbollah i Libanon, av huthirebellerna i Jemen och av dem som möjliggör att kriget fortgår, nämligen Iran.

Det är samma Iran och revolutionsgarde som planerade mord på judar i Sverige, och det är samma Iran vars drönare dödar civila i Ukraina. Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran utgör en axel av auktoritära stater som hotar den regelbaserade världsordningen, den fria världen och vårt sätt att leva.

Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Europa är åter i krig. Det blir alltmer tydligt att Europa främst måste ta ansvar för sin egen säkerhet. Europas militära försvar måste stärkas kraftigt, och EU måste arbeta hårdare för att säkra europeisk produktion av försvarsmateriel och ammunition. Undantag avseende miljökrav, upphandlingsregler och statsstöd måste till. Och det måste ske skyndsamt såväl i syfte att förmå Ukraina att besegra Ryssland som för att stärka Europas strategiska autonomi. Tiden att agera är nu. Vår säkerhet kan inte vänta.

Herr talman! De goda värderingarna, de vi håller så kära, och som definierar vilka vi är, kommer också att vara vår ledstjärna i de politiska beslut som vi fattar. Så stärker vi vår frihet, vårt oberoende och vår demokrati. Så tar vi kampen mot antisemitismen, och så säkrar vi att Europa står starkt i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Sverige har tidigare gått igenom stora nybyggareror, och nu är det dags att ta Sverige in i en ny. För att klara det behöver politiken visa vägen och stärka Sverige med rätt kompetenser och tunga investeringar för både infrastruktur, va-frågor och energiförsörjning.

De stora satsningarna har regeringen redan presenterat; det är de som kommer i nästa veckas budgetsläpp. Men för att rusta Sverige starkt krävs också politisk handlingskraft. För mitt parti, Kristdemokraterna, har det varit en utgångspunkt i budgetförhandlingarna att lätta på den finansiella handbromsen för att kunna påbörja arbetet med att beta av den underhållsskuld som finns. Så ska vi bygga Sverige starkt igen.

Min fråga till statsministern är: Skulle regeringen framöver kunna landa i en långsiktig finansieringsmodell för att kunna betala av på den enorma underhållsskuld som finns i bland annat infrastruktur, bostäder och elnät?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen och betänkandet En tydligare process för tillståndsprövning av elnät, ett förslag som jag upplever har varit efterfrågat av egentligen alla partier i Sveriges riksdag. Vi pratade om det under hela förra mandatperioden, och vi har pratat om det under den här mandatperioden.

Jag vill under debatten utgå från ett helt annat perspektiv och tala om något som inte är vanligt att debattera i just vårt utskott.

Låt oss tänka tillbaka några år. Det började komma nyheter om en märklig influensaliknande sjukdom borta i Kina. Det var korta notiser i slutet på nyhetssändningarna. Därefter blev det rapporter från grannländerna. Sedan växte det, och innan vi visste ordet av hade det mesta ställts på ända.

Vi har alla en egen relation till pandemins framväxt och alla de åtgärder som började vidtas. Det fanns ingen karta att navigera efter, utan alla länder trevade sig fram i väglöst land. Men ofantligt med resurser allokerades, och vi fick se snabbspår utan dess like i kampen för att ta fram vaccin mot den nya mystiska sjukdomen.

Sverige var inget undantag, utan vi gjorde som andra. Den dåvarande regeringen - med fullt stöd från oss i den dåvarande oppositionen - beslutade att inga medel fick sparas i arbetet för att få fram ett vaccin. Vårt medlemskap i EU gagnade oss väl, och vi fick bevisa för oss själva att politiker kan leverera när de väl bestämmer sig för det.

Men låt oss också påminna oss om vem som gjorde vad. Politiken bestämde: Ge folket vaccin! Politiken fixade finansieringen. Men politiken beslutade inte hur vaccinet skulle tas fram. Politiken lät forskarna göra sitt jobb och gav dem resurserna att kunna göra jobbet.

Tänk er själva om vi i riksdagen skulle ha debatterat om mRNA-vaccin är bättre än proteinbaserat vaccin. Det svartnar för ögonen bara man tänker på det. Det hade varit ganska korkat.

Fru talman! Jag kommer osökt att tänka på detta en dag som denna när vi nu ska besluta om en förtydligad process för tillståndsgivning av elnät. Vi har en stor majoritet i kammaren för regeringens kloka och välbalanserade förslag. Även om det inte är en lika dramatisk fråga som att bekämpa en pandemi är jag glad över den breda majoriteten. Välfungerande elnät är en hygienfaktor om vi ska klara vår omställning till klimatneutralitet, och det är mycket bra att vi har en samsyn baserad på fakta och verklighet.

Vi ska ha politiker som bestämmer att det är viktigt att erbjuda vaccin. Vi ska inte ha politiker som tror att de kan bestämma vilket vaccin som är bäst. Vi ska ha politiker som skapar förutsättningar för ett elsystem i världsklass, som tillför nödvändiga resurser och som skapar ett legalt ramverk som leder till det politiskt beslutade målet. Men vi ska inte ha politiker som tror att de vet hur man bygger ett elnät. Vi klarar oss därför utan reservationen från Centern och Miljöpartiet.

Herr talman! Den 7 oktober i höstas hände det fruktansvärda. Den palestinska terrororganisationen Hamas genomförde en storskalig attack mot Israel. Hamas terroranfall mot Israel omfattade mord, kidnappningar och systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i ett försök att begå folkmord.

Just nu ser vi att antisemitismen breder ut sig utan dess like världen över och framför allt i Sverige. Från den 7 oktober till årsskiftet har hatbrotten mot Sveriges judar femdubblats.

I veckan som gick besökte min partikollega Alice Teodorescu Måwe den judiska församlingen i Göteborg. Den judiska församlingen uttryckte: Om utvecklingen fortsätter så här kommer denna synagoga att vara ett museum om 30 år. Den kommer enbart att visa att det en gång i tiden levde judar på denna plats, för några judar kommer inte att kunna vara kvar i Sverige.

Det är såklart en helt fasansfull utveckling vi ser. Min fråga till statsministern är: Vad har regeringen för strategi för att hantera denna hatiska utveckling som vi ser breda ut sig i Sverige?

Fru talman! Jag har kunnat höra ledamotens alla olika förslag, och jag hörde också i ett tidigare replikskifte att man har 60 terawattimmar till 2030. Jag har inte hört att man räknar in baskraften, som ändå är stabil och leveranssäker, i dessa 60 terawattimmar.

Om vi tittar på det som finns i plan och som planeras i installerad effekt framåt ser den installerade effekten ut att kunna öka med ungefär 24 000 megawatt fram till 2030, medan den installerade effektens bidrag till effektbalansen är drygt 1 100 megawatt. Är det välinvesterade pengar för att skapa ett robust elsystem som ska vara leveranssäkert? Nej, på det här sättet tror jag att man låser in hela industrin i något slags konstgjord bubbla.

Jag återkommer till frågan om Socialdemokraterna, givet att man står fast vid sin reservation från utskottet, ändå diskret kommer att kunna ansluta sig till den nya lagstiftningen. Eller kommer man att jobba aktivt för att riva upp lagen och ersätta den med - ja, vad?

Fru talman! Jag har hört en massa ord här inne i dag, men jag har ärligt talat inte hört någonting som fångade mitt intresse särskilt mycket.

Nu har Socialdemokraterna fått prata av sig lite frustration och uttrycka lite missnöje. Jag vet faktiskt hur det är att sitta i opposition, och det är inte alltid jättekul. Men jag är här därför att jag tror att Sverige mår bra av kloka och förnuftiga beslut. Propositionen är förnuftig, men jag förstår att det kan ta emot lite att erkänna det om man lägger för mycket fokus på att vara emot det som regeringen lägger fram.

Jag skulle därför vilja fråga ledamoten Olovsson om Socialdemokraterna ändå är beredda att uttrycka ett stöd för att vi behöver ett produktionsmål och ett leveranssäkerhetsmål. Vad är det som är så otydligt med att hålla koll på megawatt på samma sätt som vi håller koll på megawattimmar?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan, återigen!

Jag hoppas att man kan tydligt höra inriktningen ett planeringsmål, ett leveranssäkerhetsmål, för att peka ut inriktningen vartåt Sverige ska. Vi måste titta på att motionera hela elsystemet. Vi måste ta ansvar för att lägga bort de ideologiska skygglapparna som gör att det politiska spelet utsätter Sverige för stora utmaningar, speciellt i södra Sverige.

Det gläder mig att ledamoten också har besökt kemiindustrin. Det har också jag gjort. Jag har även samtalat med alltifrån näringslivsorganisationer till företag som inte alls säger att vi måste ha ett produktionsmål till 2030.

Vi lyssnade in, och vi hade samtal. Jag uppskattade det. Jag uppskattar också att Miljöpartiet och Vänsterpartiet var konkreta i sina inskick till de samtal vi förde.

Här ser vi att vi har lite olika ingångar. Vi ser nog Sverige med olika ögon men är någonstans ändå överens om att vi vill elsystemet väl. Vi har bara lite olika sätt att gå dit.

Vi är helt övertygade om att vi ska ha en kontrollstation, men tycker inte att man ska behöva gå till riksdagen varje gång för att ompröva målen. Vi måste ha långsiktiga mål: Vart är vi på väg?

Min fråga som jag skulle kunna ställa till Miljöpartiet är: Kommer man att aktivt motarbeta den här propositionen? Vi vet att den troligtvis kommer att beslutas i riksdagen eftersom en majoritet pekar ut just den riktningen. Detta har inte Linus Lakso möjlighet att svara på just nu, men det kanske kan tas upp i anförandet i så fall.

Fru talman! Det är mycket som sägs från talastolen, och jag tror att våra medborgare får välja vem de ska tro på.

Jag är helt säker på att vi går i rätt riktning. Jag säger inte att Sverige har världens sämsta elsystem. Vi ska vara stolta över det vi tidigare har gjort, men vi måste titta på rapporterna om kraftbalansen, som bara krymper trots att Sverige har ett större elsystem i dag med många fler terawattimmar. Politiken har fokuserat för mycket på terawattimmar, och nu måste vi prata effekt. Den effekt som har plockats bort från södra Sverige gör att elprisområde 4 är det mest utsatta i hela Europa. Detta har vi politiker ansvaret för, och väderberoende kraft är inte lösningen.

Vindkraftsbranschen har lagt miljarder på sin produktion, och man är stolt över det. Det senaste jag hörde var att man investerar 80 miljarder kronor. Men vad blir output? Hur mycket industri kommer att kunna plugga in sig? Varför låter man industrin leva i en bubbla?

Jag vill ha svar från Miljöpartiet på hur man ska lösa effektproblematiken om man bara fokuserar på terawattimmar.

(Applåder)

Fru talman! Det här är en bra dag att vara riksdagsledamot på och att få yrka bifall till en av mandatperiodens viktigaste propositioner, vilket jag nu gör från talarstolen.

Kan någonting vara både enkelt och svårt på en och samma gång? Ja, det kan det, och energiområdet är väl ett bra exempel på detta. När jag för snart sex år sedan blev energipolitisk talesperson för Kristdemokraterna fick jag faktiskt sätta mig och plugga begrepp som jag tidigare inte hade brukat. Det var megawatt, terawattimmar, energi och effekt, svängmassa, frekvensreglering, rotationsenergi - för att ta några exempel.

Ni är nog många här inne som, precis som jag, använder de begreppen i er politiska gärning. Men ärligt talat; de flesta människor är inte ingenjörer och äter inte de här begreppen till frukost. Det behövs inte heller. Det räcker med att ingenjörerna gör det, men då måste de också få göra det. Vi som är här inne får fokusera på att skapa rätt förutsättningar.

Vi i denna kammare ska ta hand om den enkla delen av energiområdet. Eller det är kanske bättre att prata om det "okomplicerade" eftersom politiker ofta har en förmåga att inte alltid göra det så enkelt, utan vi krånglar ibland till saker.

Vi ska skapa ramarna och inriktningen för ett stabilt och pålitligt elsystem. Till vår hjälp har vi fysikens lagar, och vi ska låta dem stå som en trygg bottenplatta. Jag tror att vi objektivt kan sägas ha haft världens bästa elsystem, men efter flera års bristande förståelse för hur systemet hänger ihop hamnade vi för några år sedan i en situation som skulle kunna liknas vid Mormors lilla kråka. Ni vet den här lilla krabaten som var ute och åkte men inte hade någon som körde, utan än slank han hit, än slank han dit, än slank han ned i diket. Vi har haft volatila priser på el som ena dagen har varit på flera kronor, andra dagar har det varit negativa priser.

Eller om vi tänker på Öresundsverket. Det var ett välfungerande kraftverk i Malmö som fick nådastöten av Socialdemokraternas fiskala skattesmocka. Det blev sålt till nya utländska ägare, men efter att effekterna av de nedlagda reaktorerna började märkas och den storskaliga ryska invasionen i Ukraina var ett faktum lyckades man vrida tillbaka processen innan nedmonteringen var ett faktum.

Fru talman! Säg mig: Hur ska man kunna attrahera företag att vilja investera miljarder kronor i något när förutsättningarna ändras hipp som happ och man inte vet hur länge ett läge ska råda innan den stackars kråkan åker ned i nästa dike?

Vad är det då som är så bra med propositionen Energipolitikens långsiktiga inriktning? Jo, den etablerar ett par väldigt okomplicerade men grundläggande mål som ska fungera som en fast punkt för bygget av elsystemet: Vi ska ha ett planeringsmål och ett leveranssäkerhetsmål. Detta är inte krångligt, men det är viktigt på riktigt. Planeringsmålet behövs för att vi som samhälle ska kunna börja agera proaktivt för utbyggnaden av elsystemet. Leveranssäkerhetsmålet behövs för att utbyggnaden ska kunna ske så att vi kommer dit vi vill, det vill säga klara den gröna omställningen. Det funkar inte att bara tillföra produktion eller nät utan att veta vart vi ska någonstans.

Fru talman! Vi har alldeles för länge haft en politik i vårt land som har förväxlat medel och mål.

Några här inne har säkert läst artikeln i Tidningen Näringslivet med rubriken "Ministerns hemliga filer: Så lurade De gröna befolkningen om kärnkraft". Artikeln bygger i sin tur på det den granskande journalisten Daniel Graeber avslöjat i tidskriften Cicero om hur spelet bakom den tyska kärnkraftsavvecklingen gick till. Med ingredienser som förfalskade dokument, sidsteppade experter och rena lögner till allmänheten lyckades De gröna i Tyskland att nå sitt mål att avveckla kärnkraften. Det är skrämmande läsning. Att detta var till skada för både klimat och ekonomi var helt underordnat den ideologiska övertygelsen om att kärnkraften skulle bort till vilket pris som helst. För att nå detta mål verkade man inte sky några medel.

För oss kristdemokrater är kärnkraften inget mål, men den är ett medel för att nå målet om ett robust, leveranssäkert och prisvärt elsystem som i sin tur kan vara motor för Sveriges hållbara utveckling där klimat, jobb och välfärd kan gå hand i hand.

Det vi kan se i vårt land, som tack och lov inte hade hunnit gå lika långt som Tyskland innan tillnyktringen skedde, är att den kraftigt ökade produktionen av väderberoende elproduktion i form av utbyggd vindkraft inte har gett oss mer effekt. Installerad produktionskapacitet i kärnkraft har minskat kraftigt de senaste tio åren, vattenkraften är i stort sett oförändrad och vindkraften har blivit ungefär fyrdubblad. Men vindkraften ger inte effekt ut nog för att industrin ska kunna ansluta sig. Detta beror på att vindkraften inte har tillräckligt hög kapacitetsfaktor. Den landbaserade har bara 11 procent medan den ute till havs ger lite mer, 18 procent i genomsnitt. Men det räcker inte.

Kostnaden för att driva ett elsystem med alltför hög andel väderberoende produktion stiger, och balanseringskostnaderna ökar. År 2021 var kostnaden 1 miljard kronor. Förra året var den 6 miljarder kronor, och årets nota beräknas bli 8 miljarder kronor. Detta är kostnader som fördelas på hela kundkollektivet och utgör en del av elhandelskostnaden. Det är som en röta som sprider sig i elsystemet, och som enskild konsument kan man inte göra någonting annat än att hålla munnen stängd och plånboken öppen. Vi kan inte låta det fortsätta så här.

Vi måste ha ett elsystem där vi lägger ideologin åt sidan, sorterar mål och medel i rätt korgar och inser att elsystemets grundläggande arkitektur har en funktion i vårt samhälle som är minst lika viktig som pensionssystemet och bolånemarknaden - troligen viktigare. Vi borde kunna släppa partipolitiska låsningar och enas om grundläggande byggstenar som produktionsmål och leveranssäkerhetsmål.

Jag är genuint besviken på i första hand Socialdemokraterna men även Centerpartiet för att de inte begriper att de med sitt avslagskrav på propositionen är beredda att trycka tillbaka Sverige till ett limbo där elmarknadens aktörer ska fortsätta att sväva i osäkerhet om vad vi vill. Vad behöver byggas? Var ska det byggas? Hur ska de ekonomiska incitamenten se ut?

Dagens proposition är inte ensamt en tillräcklig lösning på alla utmaningar i elproduktionen, men den är nödvändig. Låter vi bli att lägga denna grundsten kan vi inte bygga vidare, och tappad tid är förlorad tid. Vi har inte den tiden. Näringslivet, klimatet och svenska folket har inte heller tid att vänta på beslut.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är historiskt sett ett land av samhällsbyggare. På kort tid lyftes vårt land ur fattigdom, och vi kraftsamlade genom såväl offentliga som privata investeringar. Vi byggde en infrastruktur för att bidra till en växande ekonomi. Vi utvecklade välfärden för att människor skulle kunna bo, arbeta och leva i hela landet. Men sedan tog det stopp. I dag är Sverige underinvesterat i det som brukar benämnas samhällsinvesteringar.

För att lösa detta har vi kristdemokrater tagit ställning för att öka takten i de offentliga investeringarna. Vi arbetar nu för att överskottsmålet ska tas bort. Med lånefinansieringar under en bestämd tid frigörs miljarder till att rusta vägar och järnvägar och till energisystem, försvarsmateriel och krisberedskap. Vi vill bygga Sverige starkt igen.

I tider av oro och osäkerhet behövs en realistisk plan, så min fråga till statsministern är hur han och regeringen tänker kring detta.

Fru talman! Tack för frågan, Linus Lakso!

Effektbrist, fantasier och så vidare - vi lever ju med konsekvenserna i dag. Det är alla konsekvenser av den förda politiken som gör att vi nu måste rusta elsystemet så att vi fortsättningsvis kan vara världsledande.

Vi har ett elsystem som vi ska vara mycket stolta över, men det innebär att vi måste titta på fysikens lagar och inte stå här och gaffla om vindkraft eller kärnkraft. Jag själv har bidragit till den ganska starkt, men vi kommer att behöva alla goda kraftslag i framtiden. Detta banar vi väg för just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Konsekvenserna ser vi. Vi lever med dem i dagsläget. Nu måste vi återupprätta hela leveranssäkerheten, robustheten, stabiliteten och prisvärdheten på ett seriöst sätt, som vi inte har sett den tidigare förda energipolitiken ta ansvar för. Konsekvenserna ser vi just nu. För mig är detta konsekvenser som vi inte ska fortsätta att leva med, utan nu måste vi bygga upp. Det är konsekvenser som vi kommer att få leva med under ganska lång tid framöver. Det går fort att rasera ett elsystem, men det tar desto längre tid att bygga upp ett elsystem.

När jag stod i denna kammare i början av den förra mandatperioden ville inte något annat parti inse att vi behöver fler terawattimmar för att klara industrins omställning och så vidare. Då blev jag lite klappad på huvudet, men nu tror jag att alla partier inser att vi måste fördubbla elproduktionen för att den gröna omställningen ska ta fart på riktigt.

Sverige ska fortsättningsvis vara konkurrenskraftigt, men då behöver vi ett robust elsystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Jag tackar ledamoten Lakso för frågorna. Jag är glad över att jag får chansen att utveckla detta, för jag är otroligt stolt över den förda energipolitiken och den omläggning av energipolitiken som den här regeringen nu gör.

Vi ska komma ihåg att den energiöverenskommelse som slöts 2016 innehöll ganska många olika punkter, men man var inte beredd från andra partier att faktiskt göra något förrän man hade genomfört allt det. Vi hade någon seminarieverksamhet under en hel höst för att alla skulle ha samma utgångspunkter, men vi kom aldrig framåt.

Dessutom ingick vi energiöverenskommelsen för att just rädda kvar kärnkraften, för att effektskatten var skadlig. Konsekvensanalyser som kom regeringen till del visade på att om man lägger ned kärnkraften kommer kraftbalansen ändå att bli mycket sämre. Men det lyssnade man inte på, utan man fortsatte att genomföra nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Man lade också ned projektet för Ringhals 5 och 6, som då var påbörjade.

Att man inte ens kunde se den konsekvensanalysen och vad det skulle innebära för Sveriges elsystem är inte ansvar nog. Därför är jag otroligt stolt över vad den här regeringen gör just nu.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet gällande elmarknadsfrågor.

Är det någon av oss som har varit med om ett strömavbrott? Ja, det är klart att vi alla har. Kanske har någon varit med om det under en längre period på några dagar, men de flestas erfarenhet begränsar sig nog till att man sitter med några värmeljus, kanske läser en bok med riktiga pärmar eller lägger en patiens eller två i en eller ett par timmar, och sedan är ljuset, internet, diskmaskinen och mikron tillbaka i tjänst. Det civiliserade livet som vi känner det återvänder igen, och allt kan återgå till det normala.

Vi måste dock inse att detta normala inte kommer av sig självt och inte fungerar av sig självt. Det är ett resultat av ett otroligt viktigt arbete utfört av många människor under väldigt lång tid. Det har funnits en plan som har styrt detta framgångsrika arbete.

Den svenska elproduktionens stabilitet, leveranssäkerhet och prisvärdhet har tjänat vårt land oerhört väl under många år. Men de senaste åren har det hänt något med vårt elsystem. Vi har haft en prisutveckling som närmast kan liknas vid en bergochdalbana som tappat alla bromsar. Vi har effektbegränsningar som gör att investeringar försenas eller till och med uteblir.

Vi har framför oss ett berg att bestiga när det gäller att bygga ut elproduktionen med siktet att ungefär fördubbla dagens nivå, detta för att det ska bli möjligt att med en storskalig elektrifiering av industri och fordonsflotta skapa en brygga som hjälper vårt land att ha en långsiktigt hållbar utveckling med en god välfärd. Vår regering har att hantera en stor skuld som byggts upp av flera års olyckliga regeringsbeslut när det gäller vårt elsystem.

Fru talman! Under året har riksdagen fått ta emot en skrivelse från regeringen gällande Riksrevisionens rapport om statens åtgärder för utveckling av elsystemet, och även den hanteras i vårt betänkande här i dag. Skrivelsen är ett svar på Riksrevisionens granskningsrapport Statens åtgärder för utveckling av elsystemet - reaktiva och bristfälligt underbyggda. Det är en ganska omfattande riksrevisionsrapport, men också en rapport väl värd att läsa.

Det är ärligt talat inte varje dokument som tänder alla cylindrar hos mig. Men ibland händer det att jag får något i händerna som sticker ut på ett alldeles särskilt sätt och får min puls att gå upp. Denna rapport är ett sådant exempel. På knastertorr kansliprosa går Riksrevisionen igenom ett antal beslut inom energiområdet som har det gemensamt att de på olika sätt har påverkat elsystemet. Genomgående har denna påverkan varit av negativ art. Det är sällan man ser en myndighet föra fram en så svidande vidräkning med förd politik som Riksrevisionen gör i just den här granskningsrapporten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Granskningen omfattar åren 2000-2022, och det är flera olika regeringar som har haft det yttersta ansvaret under denna tid. Det är således inte endast den senaste mandatperiodens erfarenheter som ligger till grund för Riksrevisionens slutsatser, även om det är under de senaste åren vi har sett en kumulativ effekt av många illa genomtänkta beslut.

Fokus på rapporten är de senaste tio åren. Nästan allt ansvar för den illa skötta energipolitiken faller därför tungt på Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Fru talman! Det är med tillfredsställelse jag ser att den här regeringen med energiminister Ebba Busch i spetsen i sin svarsskrivelse tydligt och konstruktivt tar emot Riksrevisionens rekommendationer och punkt för punkt redogör för hur man avser att gå vidare i sitt arbete. En del är redan påbörjat medan andra åtgärder återstår men är planerade på ett förtroendeingivande sätt.

Att återupprätta leveranssäkerheten, stabiliteten och prisvärdheten i det svenska elsystemet är ingen sprint utan ett maratonlopp. Vi är inte framme än, men vi är uppe ur startblocken, vi har lämnat stadion och vi vet vägen framåt. Med kristdemokrater i Rosenbad kan svenska folket vara tryggt i att vi inte ger oss förrän vi har nått mållinjen: Vi ska ha världens bästa fossilfria elsystem.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Näringslivet är stort och mångfasetterat, precis som sig bör. Vissa näringar kommer dock före andra i värdekedjan, och till dessa hör gruvnäringen. Den är förutsättning för så mycket annat som vi vill åstadkomma. Utan en vital gruvnäring - inget bra samhällsbygge. Så skulle man lite drastiskt kunna sammanfatta det hela.

Som en övergripande målsättning är vi överens över partigränserna här i kammaren om att vi ska ha en klimatomställning. Där är gruvnäringen inte bara viktig utan en grundläggande förutsättning.

Vad är då status i dag för gruvnäringen? Jag tycker att två rubriker från Dagens industri kan sammanfatta läget lite grann.

Den 26 januari 2022 kunde man läsa: "Rekordfå gruvbolag vill prospektera i Sverige". Det var inte någon jättebra rubrik om man vill klara klimatomställningen. Men jag tror att den mätte temperaturen korrekt vid det tillfället.

Den 2 januari 2024 kunde man i samma tidning läsa: "Ökat intresse för svenska gruvor: 'Våldsamt optimistiska'".

Vilken skillnad i tonart! Vad är det som har hänt? Ja, det har ju varit ett val mellan dessa två rubriker. En ny regering kom på plats, en regering som med näringsminister tillika vice statsminister Ebba Busch i spetsen har fått gruvnäringen att känna vind i seglen när näringslivets gröna omställning ska genomföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sverige har närmast en fantastisk position att utgå ifrån. Vi har ett i det närmaste fossilfritt elsystem som en bottenplatta. Det behöver skalas upp, och det finns mycket som behöver åtgärdas. Men vi har något bra att ta avstamp ifrån. Vi står inte på ruta noll.

Herr talman! Vi har också mycket goda tillgångar på mineral och metaller. Flera av dem är sällsynta och nödvändiga för den gröna omställningen. Vårt land, liksom andra länder i EU, är i dag i mycket stor utsträckning beroende av länder som vi kanske inte vill vara så beroende av.

Vi har en kompetens bland medarbetare inom branschen som är mycket hög. Sverige har jämfört med många andra länder ett relativt sett högt löneläge. Detta tillsammans med höga krav på miljöhänsyn och säkerhet har vässat vår gruvnäring och inspirerat innovation och nytänkande. Sveriges attraktionskraft bygger inte på att vi är billiga utan på att vi är bra. Det är en väg vi ska fortsätta vandra på.

Men går vi tillbaka till den där rubriken i Dagens industri i januari 2022 blir vi påminda om att Sverige hade gått lite i baklås när det gäller gruvnäringen.

Herr talman! Det hade inte startats några helt nya gruvor på länge. Hela 95 procent av den malm som bryts i landet kommer från gruvor som är äldre än 50 år, och prospektering skedde enbart i befintliga gruvor. Tillståndsprocesserna har varit långa, kostsamma och, kanske värst av allt, oförutsägbara.

Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att Sverige har fallit som en gråsten på både Fraser Institutes och Mining Journals årliga rankning. Mellan 2010 och 2014 låg Sverige i topp. Sedan har vi sjunkit i attraktivitet, och den senaste siffran jag såg från Frasers lista var plats 36, vilket har påpekats även i tidigare anföranden.

Det här är inte otur eller oundvikligt. Sverige har slarvat bort tid och möjligheter. Men nu har resan uppåt påbörjats, och vi ska komma tillbaka till toppen, där vi hör hemma.

Ska man koka ned vad den svenska gruvnäringen betyder för vårt land har den potential att bidra med klimatansvar, välstånd och säkerhet. Det är en treklang som heter duga. Med nuvarande regering kommer denna potential att kunna frigöras och tjäna vårt land väl.

Herr talman! Med detta vill jag tacka för ordet och än en gång yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.